Utlåtande över propositionen
1936-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1936:61, Utlåtande över propositionen
Dokumentets text
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till
ändrad lydelse av 19 § lagen för Sveriges riksbank den
30 juni 1934. o
Enligt 19 § lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 äger riksbanken
driva inlåningsrörelse. Å inlånade medel må ränta icke gottgöras annat än i
följande fall:
fullmäktige må medgiva, att firmor, som hava växeldiskontering i riksbanken
och ej själva driva bankrörelse, erhålla räntegottgörelse å medel,
innestående å checkräkning;
dessutom må fullmäktige, där omständigheterna sådant påkalla, medgiva
räntegottgörelse å medel, innestående å depositionsräkning.
Sistnämnda bestämmelse infördes genom lag den 23 april 1920.
Såsom framgår av den av Kungl. Majit till 1920 års riksdag avlåtna propositionen
nr 94 angående, bland annat, nu berörda lagändring, erinrade
vederbörande departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet, att
1917 års bankkommitté föreslagit, att riksbanken skulle beredas möjlighet
att medgiva räntegottgörelse för medel å depositionsräkning. Förslaget motiverades
med två skäl. Dels skulle en sådan befogenhet kunna vara ett hjälpmedel
för riksbanken vid fyllande av dess funktion att upprätthålla landets
valuta, dels skulle inlåningsrätten kunna brukas i syfte att inverka reglerande
på privatbankernas inlåningsränta och därmed minska marginalen
mellan in- och utlåningsräntorna.
I det yttrande, som fullmäktige i riksbanken avgivit över 1917 års bankkommittés
förslag i ifrågavarande ämne, hade fullmäktige särskilt framhållit,
att en på sätt kommittén föreslagit inskränkt inlåningsrätt skulle så
mycket mindre kunna bliva till hinder för fullgörandet av riksbankens
centralbanksuppgift, som denna rätt efter all sannolikhet icke skulle behöva
komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket begränsad
utsträckning. Enligt fullmäktiges mening skulle sannolikt blotta tillvaron
av denna rätt vara tillräcklig för vinnande av det avsedda ändamålet, utan
att rätten skulle behöva komma till användning.
I sitt utlåtande över propositionen (nr 27) anslöt sig bankoutskottet till
fullmäktiges uppfattning och underströk, att ifrågavarande bestämmelses
införande i lagen givetvis icke medförde någon skyldighet för riksbanken
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
9
att göra bruk härav. I likhet med fullmäktige ansåg nämligen utskottet, att
blotta tillvaron av bestämmelsen med stor sannolikhet vore tillfyllest för
vinnande av det åsyftade ändamålet. Utskottet utgick ifrån, att fullmäktige
icke komme att använda den ifrågasatta inlåningsrätten annat än efter noggrann
prövning, att så vore av behovet påkallat.
Efter erinran örn vad sålunda i detta ärende förekommit hava fullmäktige
i riksbanken i skrivelse till bankoutskottet den 30 april 1936 anfört följande.
»Fullmäktige hava således efter berörda lagändring haft rätt att, där omständigheterna
sådant påkalla, medgiva räntegottgörelse å medel, innestående
å depositionsräkning. Denna rätt har hittills icke någon gång kommit
till användning. Möjligheten till inlåning med räntegottgörelse anse fullmäktige
emellertid utgöra ett hjälpmedel, som under vissa omständigheter
kan visa sig vara av betydelse för att ernå en åtstramning på penningmarknaden.
Då inlåningsrätten tillkom, anfördes, att, när en sådan åtstramning
vore påkallad, en inlåning på deposition med räntegottgörelse skulle åstadkomma
en förstärkt effekt åt en höjning av utlåningsräntan. Erfarenheten
under de gångna åren har givit vid handen, att en dylik inlåning under vissa
förhållanden torde vara av större omedelbar effekt än en diskontohöjning.
Frågan om utövandet av inlåningsrätten är visserligen icke för närvarande
aktuell. Då man emellertid måste räkna med möjligheten att det kan bliva
önskvärt att i diskoniopolitiskt syfte använda ifrågavarande hjälpmedel,
torde man i tid böra sörja för att en blivande inlåning med räntegottgörelse
komme att bliva så effektiv som möjligt. I sådant syfte anse fullmäktige
viss ändring av de nuvarande bestämmelserna önskvärd.
Enligt gällande bestämmelser skall inlåningen ske på depositionsräkning.
1917 års bankkommitté angav icke något särskilt motiv för valet av denna
inlåningsform. Man torde hava utgått ifrån, att densamma lämnade tillräckligt
utrymme för den inlåning, man eventuellt skulle vilja få till stånd.
Depositionsräkningen torde emellertid numera icke vara av samma betydelse
som tidigare. Den har undanträngts av mera bekväma inlåningsformer,
exempelvis kapitalräkning. Ej heller torde man böra bortse ifrån, att en
inlåning på checkräkning kan visa sig tillräckligt effektiv. Enligt praxis
gottgöres å sistnämnda räkning betydligt lägre ränta än å depositionsräkning.
Härigenom kan ett anlitande av checkräkningsformen vara för riksbanken
fördelaktigt.
Det synes önskvärt, att, därest det under särskilda omständigheter kan
anses nödvändigt alt använda ifrågavarande diskontopolitiska hjälpmedel,
fullmäktige äga frihet att välja den för varje läge lämpligaste inlåningsformen.
»
Åberopande vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet
måtte föreslå riksdagen att för sin del antaga följande
Bihang till riksdagens protokoll 10,36. 8 sami. Nr 58-—61.
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
tskottet.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 19 § i lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934.
19 §.
Riksbanken må---------------------r
--—---------------viss man.
Dock må — ■— ----— — -------—• ■------f--
--— •— ---—- -—• -----å checkräkning.
Där omständigheterna sådant påkalla, må fullmäktige även i annai tall
än i nästföregående stycke sägs medgiva räntegottgörelse å insatta medel.
Fullmäktige må-----------------------
--------—---betalningsutjämning (clearing).
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Då utskottet funnit den av fullmäktige ifrågasatta ändringen av riksbankslagen
vara önskvärd och icke funnit anledning till erinran mot avfattningen
av lagförslaget, får utskottet tillstyrka, att riksdagen antager detsamma.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken
förslag, må för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 19 § i lagen för Sveriges riksbank
den 30 juni 1934.
19 §.
Riksbanken må-----------— —
---— —-----viss man.
Dock må-------— —--------
------------å checkräkning.
Där omständigheterna sådant påkalla, må fullmäktige även
i annat fall än i nästföregående stycke sägs medgiva räntegottgörelse
å insatta medel.
Dankoutskotlets utlåtande Nr 61.
11
Fullmäktige må —------—- ----—------
---------belalningsutjämning (clearing).
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.
Stockholm den 12 maj 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 58.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 18 juni 1927 s. 4 i texten