Sök i Ratio Lex

Utlåtande över propositionen

1936-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:61, Utlåtande över propositionen

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till

ändrad lydelse av 19 § lagen för Sveriges riksbank den

30 juni 1934. o

Enligt 19 § lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 äger riksbanken

driva inlåningsrörelse. Å inlånade medel må ränta icke gottgöras annat än i

följande fall:

fullmäktige må medgiva, att firmor, som hava växeldiskontering i riksbanken

och ej själva driva bankrörelse, erhålla räntegottgörelse å medel,

innestående å checkräkning;

dessutom må fullmäktige, där omständigheterna sådant påkalla, medgiva

räntegottgörelse å medel, innestående å depositionsräkning.

Sistnämnda bestämmelse infördes genom lag den 23 april 1920.

Såsom framgår av den av Kungl. Majit till 1920 års riksdag avlåtna propositionen

nr 94 angående, bland annat, nu berörda lagändring, erinrade

vederbörande departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet, att

1917 års bankkommitté föreslagit, att riksbanken skulle beredas möjlighet

att medgiva räntegottgörelse för medel å depositionsräkning. Förslaget motiverades

med två skäl. Dels skulle en sådan befogenhet kunna vara ett hjälpmedel

för riksbanken vid fyllande av dess funktion att upprätthålla landets

valuta, dels skulle inlåningsrätten kunna brukas i syfte att inverka reglerande

på privatbankernas inlåningsränta och därmed minska marginalen

mellan in- och utlåningsräntorna.

I det yttrande, som fullmäktige i riksbanken avgivit över 1917 års bankkommittés

förslag i ifrågavarande ämne, hade fullmäktige särskilt framhållit,

att en på sätt kommittén föreslagit inskränkt inlåningsrätt skulle så

mycket mindre kunna bliva till hinder för fullgörandet av riksbankens

centralbanksuppgift, som denna rätt efter all sannolikhet icke skulle behöva

komma till användning annat än rent tillfälligtvis och i mycket begränsad

utsträckning. Enligt fullmäktiges mening skulle sannolikt blotta tillvaron

av denna rätt vara tillräcklig för vinnande av det avsedda ändamålet, utan

att rätten skulle behöva komma till användning.

I sitt utlåtande över propositionen (nr 27) anslöt sig bankoutskottet till

fullmäktiges uppfattning och underströk, att ifrågavarande bestämmelses

införande i lagen givetvis icke medförde någon skyldighet för riksbanken

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

9

att göra bruk härav. I likhet med fullmäktige ansåg nämligen utskottet, att

blotta tillvaron av bestämmelsen med stor sannolikhet vore tillfyllest för

vinnande av det åsyftade ändamålet. Utskottet utgick ifrån, att fullmäktige

icke komme att använda den ifrågasatta inlåningsrätten annat än efter noggrann

prövning, att så vore av behovet påkallat.

Efter erinran örn vad sålunda i detta ärende förekommit hava fullmäktige

i riksbanken i skrivelse till bankoutskottet den 30 april 1936 anfört följande.

»Fullmäktige hava således efter berörda lagändring haft rätt att, där omständigheterna

sådant påkalla, medgiva räntegottgörelse å medel, innestående

å depositionsräkning. Denna rätt har hittills icke någon gång kommit

till användning. Möjligheten till inlåning med räntegottgörelse anse fullmäktige

emellertid utgöra ett hjälpmedel, som under vissa omständigheter

kan visa sig vara av betydelse för att ernå en åtstramning på penningmarknaden.

Då inlåningsrätten tillkom, anfördes, att, när en sådan åtstramning

vore påkallad, en inlåning på deposition med räntegottgörelse skulle åstadkomma

en förstärkt effekt åt en höjning av utlåningsräntan. Erfarenheten

under de gångna åren har givit vid handen, att en dylik inlåning under vissa

förhållanden torde vara av större omedelbar effekt än en diskontohöjning.

Frågan om utövandet av inlåningsrätten är visserligen icke för närvarande

aktuell. Då man emellertid måste räkna med möjligheten att det kan bliva

önskvärt att i diskoniopolitiskt syfte använda ifrågavarande hjälpmedel,

torde man i tid böra sörja för att en blivande inlåning med räntegottgörelse

komme att bliva så effektiv som möjligt. I sådant syfte anse fullmäktige

viss ändring av de nuvarande bestämmelserna önskvärd.

Enligt gällande bestämmelser skall inlåningen ske på depositionsräkning.

1917 års bankkommitté angav icke något särskilt motiv för valet av denna

inlåningsform. Man torde hava utgått ifrån, att densamma lämnade tillräckligt

utrymme för den inlåning, man eventuellt skulle vilja få till stånd.

Depositionsräkningen torde emellertid numera icke vara av samma betydelse

som tidigare. Den har undanträngts av mera bekväma inlåningsformer,

exempelvis kapitalräkning. Ej heller torde man böra bortse ifrån, att en

inlåning på checkräkning kan visa sig tillräckligt effektiv. Enligt praxis

gottgöres å sistnämnda räkning betydligt lägre ränta än å depositionsräkning.

Härigenom kan ett anlitande av checkräkningsformen vara för riksbanken

fördelaktigt.

Det synes önskvärt, att, därest det under särskilda omständigheter kan

anses nödvändigt alt använda ifrågavarande diskontopolitiska hjälpmedel,

fullmäktige äga frihet att välja den för varje läge lämpligaste inlåningsformen.

»

Åberopande vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att bankoutskottet

måtte föreslå riksdagen att för sin del antaga följande

Bihang till riksdagens protokoll 10,36. 8 sami. Nr 58-—61.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

tskottet.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 § i lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934.

19 §.

Riksbanken må---------------------r

--—---------------viss man.

Dock må — ■— ----— — -------—• ■------f--

--— •— ---—- -—• -----å checkräkning.

Där omständigheterna sådant påkalla, må fullmäktige även i annai tall

än i nästföregående stycke sägs medgiva räntegottgörelse å insatta medel.

Fullmäktige må-----------------------

--------—---betalningsutjämning (clearing).

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Då utskottet funnit den av fullmäktige ifrågasatta ändringen av riksbankslagen

vara önskvärd och icke funnit anledning till erinran mot avfattningen

av lagförslaget, får utskottet tillstyrka, att riksdagen antager detsamma.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken

förslag, må för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 § i lagen för Sveriges riksbank

den 30 juni 1934.

19 §.

Riksbanken må-----------— —

---— —-----viss man.

Dock må-------— —--------

------------å checkräkning.

Där omständigheterna sådant påkalla, må fullmäktige även

i annat fall än i nästföregående stycke sägs medgiva räntegottgörelse

å insatta medel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Dankoutskotlets utlåtande Nr 61.

11

Fullmäktige må —------—- ----—------

---------belalningsutjämning (clearing).

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Stockholm den 12 maj 1936.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 58.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 18 juni 1927 s. 4 i texten