Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande samband mellan tjånstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m.
1936-05-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1936:64, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande samband mellan tjånstepensioneringen i statens pensionsanstalt och den allmänna pensionsförsäkringen m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 6i
-
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upphävande av nuvarande samband mellan tjånstepensioneringen
i statens pensionsanstalt och den allmänna
pensionsförsäkringen m. m.
I en till riksdagen avlåten, den 27 mars 1936 dagtecknad proposition nr
236, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande
departementschefen förordat, utfärda bestämmelser dels i fråga
örn upphävande från och med den 1 januari 1937 av de i reglementet för
statens pensionsanstalt nu innefattade bestämmelserna rörande samband
mellan tjänstepensioneringen i pensionsanstalten och den allmänna pensionsförsäkringen,
dels ock i fråga om prövning av ärenden rörande rätt
för delägare i statens pensionsanstalt till uppskjuten tjänstepension före
uppnådd pensionsålder.
I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att de lärarkårer,
som utgöra huvudparten av statens pensionsanstalts delägare, ursprungligen
voro —■ liksom pensionsberättigade statstjänstemän —- befriade från
avgiftsplikt till den allmänna pensionsförsäkringen. När denna befrielse
med ingången av år 1920 upphörde, genomfördes en sammankoppling mellan
anstaltens tjänstepensionering och pensionsförsäkringen i syfte att
ifrågavarande befattningshavare trots sin delaktighet i pensionsförsäkringen
skulle i princip alltjämt vara likställda med statstjänstemännen i fråga om
skyldigheten att erlägga avgifter för sin pensionering.
Från och med den 1 januari 1937, då 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring
upphör att gälla och ersättes av 1935 års lag om folkpensionering,
kunna de bestämmelser i statens pensionsanstalts reglemente, vilka
reglera ifrågavarande sammankoppling, icke vidare tillämpas. Reglementet
måste därför ändras, vare sig man för framtiden vill helt slopa varje
sammankoppling mellan anstaltens tjänstepensionering och folkpensioneringen
eller man önskar på ett eller annat sätt bibehålla ett samband mellan
dessa båda pensionsformer.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 64.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 64-
Genom den föreliggande propositionen har förslag framlagts dels örn upphävande
av nyssnämnda samband, dels ock örn viss ändrad ordning i fråga
om prövning av ärenden rörande rätt för delägare i statens pensionsanstalt
till uppskjuten tjänstepension före uppnådd pensionsålder.
Till stöd för ifrågavarende förslag har föredragande departementschefen
anfört, bland annat, följande:
Den hittillsvarande sammankopplingen hade enstämmigt utdömts såsom
olämplig. Den kunde ej sägas tillfredsställande uppfylla sitt ändamål; tvärtom
medförde den, såsom pensionsanstalten redan i framställning av år 1922
framhållit, på många sätt olämpliga konsekvenser beträffande pensionsrätten
i pensionsanstalten. Härtill komme, att sammankopplingen föranledde
betydande administrativa olägenheter. Den medförde sålunda, att tjänstepensionerna
måste beräknas och fastställas två gånger, först vid pensionsålderns
uppnående och därefter vid tillträdandet av pension enligt pensionsförsäkringslagen;
den icke blott komplicerade anstaltens försäkringstekniska
beräkningar i allmänhet utan försvårade även avgiftsberäkningar och
avgiftsdebiteringar samt därmed jämväl löneberäkningar och anslagsrekvisitioner;
den omöjliggjorde slutligen ett fullt rationellt och förenklat förfarande
vid utbetalning av pensionsbelopp med därå belöpande tilläggsförmåner.
Ett bibehållande för framtida delägare i pensionsanstalten av denna sammankoppling
eller någon motsvarighet därtill syntes därför icke böra förekomma.
Samtliga i ärendet hörda myndigheter hade ock varit ense därom,
att från och med ingången av år 1937 den nu stadgade pensionsavgiftsminskningen
i statens pensionsanstalt borde upphöra, varav skulle följa, att någon
framtida minskning av tjänstepensionsbeloppen för delägare, vilka först efter
utgången av år 1936 inträdde i anstalten, ej kunde ifrågakomma. Departementschefen
biträdde för sin del förslaget härom. På skäl, som anförts
av statens pensionsanstalt, och så länge för statstjänstemännen den numera
beslutade avgiftsplikten till folkpensioneringen icke medförde någon
ändring i tjänstepensionsreglerna, syntes någon jämkning beträffande pensionsbelopp
och pensionsavgifter i statens pensionsanstalt icke böra ske med
anledning av sammankopplingens upphörande.
Örn sålunda för framdeles inträdande delägare i statens pensionsanstalt
sambandet mellan folkpensionering och tjänstepensionering upphävdes, uppstode
frågan, huru man holde förfara med pensionerna för de delägare i anstalten,
för vilka under åren 1920—1936 minskning av tjänstepensionsavgifterna
ägt rum med hänsyn till avgiftsskyldigheten till den allmänna pensionsförsäkringen.
I detta hänseende hade olika förslag framlagts. Statens
pensionsanstalt hade, i anslutning till vad 1928 års pensionsförsäkringskommitté
ifrågasatt, föreslagit, att från och med folkpensioneringslagens ikraftträdande
sammankopplingen skulle upphöra jämväl i fall, där minskning av
pensionsavgiften hittills ägt rum, och att sålunda reduktion av tjänstepensionen
på grund av utgående folkpension icke längre skulle förekomma vare
sig för nuvarande eller för blivande pensionstagare. Detta förslag hade biträtts
av statskontoret. Pensionsstyrelsen åter hade — med utgångspunkt
från att ett bifall till nämnda förslag borde, örn medel för pensionsförhöjningarnas
bekostande toges ur pensionsförsäkringsfonden, medföra reduktion
av ifrågavarande befattningshavares förmåner från folkpensioneringen
— för sin del avstyrkt en sådan anordning och i stället föreslagit, att sammankopplingen
sknlle för här avsedda personalkategorier bibehållas med
den modifikationen, att från och med år 1937 reduktion av tjänstepensionerna
skulle ske med 10 procent av det sammanlagda belopp, varmed tjärn
Bankoutskottets utlåtande Nr 64-
3
stepensionsavgifterna under hela eller någon del av vederbörande befattningshavares
tjänstetid blivit minskade.
Enligt vad departementschefen inhämtat, hade statens pensionsanstalt
vid uppgörandet av sitt förslag icke utgått från den av pensionsstyrelsen antagna
förutsättningen, att reduktion borde ske av förmånerna från folkpensioneringen.
Utan att ingå på denna fråga hade pensionsanstalten allenast
förutsatt, att staten skulle bära den merkostnad, som vid sammankopplingens
upphörande från och med år 1937 skulle förorsakas anstalten på
grund av att avgifter undandragits densamma, och i detta hänseende upptagit
pensionsförsäkringskommitténs förslag om att pensionsförsäkringsfonden
-— i den nya lagstiftningen benämnd folkpensioneringsfonden — skulle
anlitas för bestridande av det överslagsvis beräknade kapitalvärdet av hela
avgiftsminskningen. Någon rubbning av folkpensionsförmånen hade härmed
icke åsyftats, och en sådan rubbning syntes ej heller departementschefen
i förevarande sammanhang böra ifrågakomma.
För närmare belysning av den ekonomiska innebörden av statens pensionsanstalts
förslag hade inom pensionsanstalten verkställts vissa beräkningar
rörande storleken i särskilda fall av den höjning av pensionsbeloppen,
som vid bifall till förslaget skulle ske utan att motsvarande pensionsavgifter
blivit erlagda. Vid beräkningarna — vilka begränsats till anstaltens
talrikaste delägargrupper och avsett befattningshavare, vilka vid fastställd
pensionsålder avgått med full pension — bade denna höjning antagits
motsvara den av pensionsstyrelsen för framtiden föreslagna pensionsminskningen
eller 10 procent av de fråndragna avgiftsbeloppens summa. Under
denna förutsättning skulle höjningen år 1937 utgöra för folkskollärare kronor
17: 90, för folk- eller småskollärarinna kronor 13: 65, för distriktssköterska
eller distriktsbarnmorska kronor 14:95 samt för annan sjuksköterska
eller barnmorska kronor 4: 55. För dem, som efter år 1937 tillträdde folkpension,
skulle beloppen bliva större och nå sitt maximum från och med
det år, då folkpension tillträddes av en pensionstagare, vilken under hela tiden
1920—1936 erhållit avgiftsminskning, vilket t. ex. för en folkskollärare
bleve fallet tidigast under år 1944. Maximibeloppen skulle utgöra för folkskollärare
kronor 29:60, för folk- eller småskollärarinna kronor 22: 10, för
distriktssköterska eller distriktsbarnmorska kronor 27:95 samt för annan
sjuksköterska eller barnmorska kronor 19: 50 för år räknat. Beloppen
komme därefter att avtaga, i den mån pensionärerna tillhörde åldersklasser,
vilka vunnit inträde i statens pensionsanstalt först senare än med ingången
av år 1920.
Inom pensionsanstalten hade vidare, i syfte att fastställa statens årskostnad
vid bifall till anstaltens förslag, verkställts en summarisk beräkning av
det sammanlagda belopp, varmed de från anstalten under ett år utgående
tjänstepensionerna komme att vara minskade, örn från och med år 1937 den
av pensionsstyrelsen föreslagna avdragsregeln skulle tillämpas. Beräkningen
hade givit till resultat, att nämnda belopp — som alltså skulle motsvara den
av pensionsförhöjningarna föranledda totalkostnaden för år räknat — under
år 1937 skulle uppgå till omkring 50,000 kronor. Till jämförelse finge meddelas,
att .statens pensionsanstalts totala pensionskostnader för budgetåret
1936/1937 uppskattats till 13,500,000 kronor. Det sammanlagda kostnadsbeloppet
skulle sedermera successivt stiga intill ett maximum av omkring
225,000 kronor för år i början av 1960-talet; därefter skulle det lalla för att
först i början av nästa århundrade belt försvinna.
Av den verkställda utredningen framginge, att de pensionsförhöjningar,
som vid bifall till pcnsionsanstaltens förslag skulle utgå, i de särskilda fallen
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 64-
bleve mycket ringa. De samlade årskostnaderna för staten skulle visserligen
för någon tid uppgå tili belopp, som i och för sig ej vore obetydliga, men i
relation till pensionsanstaltens totala pensioneringskostnader syntes dessa belopp
icke vara av den storleksordning, att de borde utgöra hinder för att nu
vidtaga en i hög grad önskvärd fullständig avveckling av hela sammankopplingen.
Enär efter år 1936 reduktionen av avgifterna skulle bortfalla, komme
de pensionsminskningar, som utan nämnda avveckling skulle betingas
av redan vidtagna avgiftsavdrag, ej att nå upp till de belopp, som vid sammankopplingens
införande avsetts, utan de bleve i själva verket så ringa, att
de icke kunde sägas stå i rimlig proportion till de administrativa olägenheter,
som med anstaltens mycket stora delägarantal och den avsevärda tidrymd,
över vilken en fortsatt pensionsminskning för nuvarande delägare skulle
sträcka sina verkningar, måste vara förknippade med ett bibehållande av
sådan pensionsminskning. Med hänsyn härtill torde vid en sannolikt inom
nära framtid förestående lönereglering för de kommunala lärarkårerna med
därav följande reglering av pensionerna en jämkning av pensionsbeloppen
under alla förhållanden få vidtagas för en avveckling av individuella pensionsreduktioner
av här förevarande art. Praktiska skäl syntes dock tala
för att ett upphävande av sammankopplingen utan avvaktan på en lönereglering
ägde rum redan från tidpunkten för folkpensioneringslagen ikraftträdande.
Departementschefen ville därför för sin del tillstyrka ett genomförande
av pensionsanstaltens förslag om sammankopplingens slopande från
och med år 1937 jämväl för delägare, för vilka avgiftsminskning före nämnda
tidpunkt ägt rum.
I fråga om sättet för finansieringen av statens kostnad för sammankopplingens
upphävande ginge, såsom nyss nämnts, statens pensionsanstalts av
statskontoret biträdda förslag ut på, att i enlighet med vad pensionsförsäkringskommittén
ifrågasatt en överföring skulle äga rum från folkpensioneringsfonden
av medel motsvarande det samlade kapitalvärdet av hittills vidtagna
avgiftsreduktioner. Med den begränsade fondering, som enligt 1935
års riksdags beslut skulle tillämpas i den nya folkpensioneringen, skulle ett
bifall till detta förslag endast innebära, att statsmedel i ökad omfattning finge
disponeras för folkpensioneringskostnader. Ur statsfinansiell synpunkt vöre
det vid sådant förhållande likgiltigt, om kostnaderna för sammankopplingens
hävande bestredes på detta sätt eller i den ordning, som tillämpades beträffande
statens pensionsanstalts pensioneringskostnader i allmänhet. Då
det här vore fråga om en jämkning av pensionsbelopppen från statens pensionsanstalt
utan rubbning av folkpensionsförmånerna, funne departementschefen
sig böra förorda den sistnämnda utvägen. Till belysande av frågans
betydelse ur anslagssynpunkt ville departementschefen i detta sammanhang
framhålla, att den föreslagna åtgärden icke komme att medföra behov av
någon ökad medelsanvisning i förhållande till vad som skulle bliva erforderligt
vid bibehållande även för framtida delägare av en sammankoppling
mellan tjänstepensionering och folkpensionering av samma innebörd som
den hittillsvarande. Genom slopandet av den nuvarande pensionsavgiftsminskningen
erhölle nämligen statens pensionsanstalt för finansieringen av
sina pensionskostnader ökade inkomster i form av inflytande årsavgifter. Det
belopp, vartill pensionsavgiftsminskningen uppginge och som alltså för närvarande
undandroges anstalten, kunde för samtliga delägargrupper uppskattas
till drygt 500,000 kronor för år, ett belopp som vid fortsatt avgiftsreduktion
kunnat beräknas bliva konstant i den mån ändring ej skett i pensionsavgifternas
storlek eller i delägarnas antal.
De ändringar i pensionsanstaltens reglemente, som vid bifall till departementschefens
förslag bleve erforderliga, torde, efter det riksdagen fattat be
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 64-
5
slut i frågan, böra vidtagas av Kungl. Maj:t på grundval av det av statens
pensionsanstalt uppgjorda förslaget.
Det av pensionsstyrelsen i dess utlåtande berörda spörsmålet om beslutanderätten
i fråga örn uppskjuten tjänstepension från pensionsanstalten i
fall av arbetsoförmåga före inträdd pensionsålder hade intet direkt samband
med den här förut behandlade frågan. Fog synes dock föreligga för den av
styrelsen hävdade åsikten, att prövningsbefogenheten i detta avseende borde
överflyttas från pensionsstyrelsen till statens pensionsanstalt, en överflyttning
som jämväl ifrågasatts av pensionsanstalten i dess utlåtande över pensionsförsäkringskommitténs
betänkande. Departementschefen ville därför tillstyrka,
att ändring härutinnan nu vidtoges i pensionsanstaltens reglemente.
Jämväl i detta hänseende torde Kungl. Majit böra utfärda erforderliga närmare
bestämmelser, efter det riksdagen fattat beslut i ämnet.
Vad departementschefen anfört har övertygat utskottet örn att den nuvarande
sammankopplingen mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstalt
och den allmänna pensionsförsäkringen bör bringas att upphöra från
och med den 1 januari 1937, då 1935 års lag örn folkpensionering träder i
kraft. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att bemyndigande
lämnas Kungl. Majit att på sätt departementschefen förordat vidtaga de ändringar
i anstaltens reglemente, som erfordras för ifrågavarande åtgärds genomförande.
Icke heller har utskottet haft något att invända emot att Kungl.
Majit bemyndigas utfärda de av departementschefen föreslagna ändrade bestämmelserna
i fråga örn prövning av ärenden rörande rätt för delägare i
statens pensionsanstalt till uppskjuten tjänstepension före uppnådd pensionsålder.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.
Stockholm den 22 maj 1936.
På bankoutskottets vägnar i
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren*, Lindley*, Ernfors, Bjurström*, Berling,
Nilsson i Mölndal*, Swartling och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Paulsen*, K. A. Westman, Andersson
i Falkenberg, Carleson, Elmroth* och Westerdahl*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 64.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av nuvarande saraband mellan tjänstepensioneringen i statens pensionsanstal a1 i texten