Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förbättrad pension för sjuksköterskor med delaktighet i statens pensionsanstalt jämte en i ämnet väckt motion.

1936-05-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:70, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förbättrad pension för sjuksköterskor med delaktighet i statens pensionsanstalt jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

5

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

förbättrad pension för sjuksköterskor med delaktighet

i statens pensionsanstalt jämte en i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1936 dagtecknad proposition nr

142, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen

förordade grunder, utfärda bestämmelser i fråga om förbättrad

pension för sjuksköterskor med delaktighet i statens pensionsanstalt.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren under nr 640 väckt motion, vari herr Paulsen

jämte nio av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att den i ovan angivna

propositionen nr 142 vid innevarande års riksdag föreslagna pensionsförbättringen

för sjuksköterskor göres obligatorisk för alla de sjuksköterskor, som

äro delaktiga i statens pensionsanstalt».

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

propositionen och motionen.

Gällande bestämmelser. Den i statens pensionsanstalt anordnade pensioneringen

av sjuksköterskor omfattar dels distriktssköterskor, till vilkas avlöning

staten lämnar bidrag, dels sjuksköterskor, som äro anställda antingen

vid av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet anordnad vård av

fattiga, sjuka, alkoholister, invalider, barn eller åldringar eller vid stiftelse av

allmännyttig natur, vilken övar dylik vård, dels ock sjuksköterskor, anställda

i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförligt

företag för därstädes anställd personal och dess familjer.

Sjuksköterskor, för vilka minimiårsavlöning finnes fastställd i författning,

äro obligatoriskt anslutna till pensionsanstalten. Så är förhållandet med distriktssköterskorna.

Även vissa vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskor

hava numera författningsreglerad årsavlöning. För sjuksköterska, som icke

har i författning fastställd minimiårsavlöning, erhålles pensionsrätt på ansökan

av vederbörande huvudman efter det befattningen reglerats samt regleringen

godkänts av medicinalstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Tjänstepensionsunderlaget (= beloppet av hel tjänstepension)

är för närvarande i reglementet för statens pensionsanstalt fixerat till 1,000

kronor för alla sjuksköterskebefattningar. Till pensionen kommer pensionsförhöjning

jämlikt kungörelsen nr 280/1925, vilken förhöjning å hel pension

utgör 176 kronor. Å sammanlagda beloppet, 1,176 kronor, utgår vidare dyrtidstillägg

efter samma grunder som för f. d. befattningshavare i statens

tjänst. Med tillämpning av de för första kvartalet 1936 gällande bestämmelserna

utgör dyrtidstillägget för år räknat 192 kronor, och med inräknande

härav blir sålunda totalbeloppet av förmånerna 1,368 kronor. För statligt

anställda sjuksköterskor med delaktighet i pensionsanstalten bliva emellertid

pensionsförmånerna något större, enär dessa sköterskor komma i åtnjutande

jämväl av pensionstillägg jämlikt kungörelsen nr 360/1922. För dem utgöras

sålunda förmånerna av pension 1,000 kronor, pensionstillägg 180 kronor,

pensionsförhöjning 200 kronor samt — å det sammanlagda beloppet av 1,380

kronor — dyrtidstillägg, som enligt bestämmelserna för första kvartalet 1936

utgör 216 kronor för år räknat, varför totalbeloppet för statligt anställd sköterska

blir 1,596 kronor. Pensionsförhöjningen, pensionstillägget och dyrtidstillägget

bekostas för samtliga sköterskor direkt av statsmedel.

För närvarande minskas den från pensionsanstalten utgående tjänstepensionen

med ett belopp, svarande mot viss del av den vederbörande tillkommande

pensionen från allmänna pensionsförsäkringen.

Sjuksköterskas efterlevande arvsberättigade egna barn äro tillförsäkrade

viss pensionsrätt, grundad på ett familjepensionsunderlag av 500

kronor.

Pensionsåldern är 55 år. Kvarstående i tjänst efter pensionsåldern

kan av huvudmannen medgivas under högst fem år. Annan huvudman än

staten må dock icke bevilja sådant kvarstående utan medicinalstyrelsens

medgivande.

Den årliga pensionsavgiften utgör för befattningshavarens del 5 °/o

av tjänstepensionsunderlaget, således 50 kronor, samt 1 % av familjepensionsunderlaget,

således 5 kronor. Från tjänstepensionsavgiften dragés emellertid

för närvarande beräknad avgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

13 kronor, så att sköterskas årliga pensionsavgift blir 42 kronor (50 +

+ 5 — 13 kronor). Huvudmannen erlägger ingen årlig pensionsavgift, utan

den återstående delen av pensionskostnaderna håres av staten.

För hel tjänstepension fordras minst 25 tjänstår. Tjänstår räknas

från och med dagen för inträdet i pensionsanstalten, och därförut liggande

tjänstgöring medräknas (dock endast för den, som först innehar befattningen,

efter det denna förenats med pensionsrätt), i den mån särskild engångsavgift

härför erlagts. Tidigare anställning i statstjänst, som medfört rätt

till tjänstepension, berättigar utan särskild avgift till tjänstårsberäkning.

Retroaktiv tjänstårsberäkning har varit obligatorisk i fråga om innehavare

av distriktssköterskebefattning, och engångsavgiften har därvid utgjort allenast

ett belopp, lika med den försäkringsfond, som skulle hava varit samlad,

om befattningshavaren under den retroaktivt tillgodoräknade tjänsteti
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

7

den erlagt föreskrivna årliga pensionsavgifter; den återstående delen (ungefär

%) av kostnaden för den retroaktiva tjänstårsberäkningen har staten

påtagit sig. För den erlagda engångsavgiften har huvudmannen enligt pensionsreglementet

ägt rätt att genom årliga löneavdrag uttaga ersättning hos

vederbörande sköterska, som emellertid — mot minskning i pensionen —

kunnat erhålla befrielse helt eller delvis från dessa löneavdrag, varvid engångsavgiften

i motsvarande mån nedsatts.

I fråga om andra sköterskor än distriktssköterskor har retroaktiv tjänstårsberäkning

beslutats först sedan vederbörande huvudman gjort framställning

därom. Staten har här påtagit sig ungefär 4/io av den erforderliga engångsavgiften

för de före år 1923 anmälda befattningarna; för senare anmälda

befattningar har statsbidrag till engångsavgifterna ej utgått. Beträffande

huvudmans rätt att uttaga löneavdrag samt i fråga om befrielse från

sådant avdrag hava gällt samma bestämmelser som för distriktssköterska.

Pensionsreglementet innehåller vidare en allmän föreskrift örn att, därest

höjning av pensionsunderlagen äger rum för en befattning,

som redan är förenad med pensionsrätt, och höjningen skall gälla även den,

som då innehar befattningen, huvudmannen skall erlägga den engångsavgift,

som beräknas vara erforderlig på grund av höjningen av pensionsunderlagen;

dock erlägges ingen engångsavgift, där höjningen sker i följd av en av Kungl.

Majit och riksdagen beslutad lönereglering.

Statens pensionsanstalts utredning m. m. Sedan Kungl. Majit genom beslut

den 9 november 1934 uppdragit åt statens pensionsanstalt att verkställa utredning

i fråga om åtgärder för beredande av möjlighet till högre pension för

de med pensionsrätt i anstalten förenade sjuksköterskebefattningarna, avgav

anstalten den 3 juni 1935 utlåtande och förslag i ämnet, varöver yttranden

avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, samtliga landsting eller landstings

förvaltningsutskott utom ett (Västernorrlands län), Stockholms stadskollegium,

stadsfullmäktige i Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och

Gävle samt styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund och svensk sjuksköterskeförening.

På anförda skäl förordade pensionsanstalten att vid en ifrågasatt höjning

av pensionerna tjänstepensionsunderlaget skulle bestämmas

till samma belopp för samtliga sjuksköterskebefattn

i n g a r.

Beträffande frågan örn obligatorisk eller frivillig höjning

anförde pensionsanstalten.

En allmän obligatorisk höjning av pensionsunderlagen för samtliga de

sköterskor, som redan äro delaktiga i pensionsanstalten, torde ej billigtvis

böra föreskrivas, med mindre staten helt eller till huvudsaklig del påtager sig

kostnaderna för höjningen. Då emellertid en väsentlig ökning av statsbidraget,

vilket redan nu måste anses relativt högt, ej synes böra komma i fråga,

får man således räkna med att höjning av pensionsunderlagen skall kunna

ske allenast i den mån vederbörande huvudmän taga initiativ härtill. I de fall,

där sköterskans avlöning helt eller delvis utgår av statsmedel — såsom förhål
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

landet är med distriktssköterskor samt sköterskorna vid försvarsväsendet —

kan en obligatorisk höjning lättare genomföras. En allmän reglering av pensionsvillkoren

för sköterskorna skulle möjligen kunna åstadkommas genom

att föreskriva, att nuvarande pensionsvillkor få gälla allenast de för närvarande

anställda befattningshavarna och att för efterträdarna måste tillämpas

de nya pensionsbestämmelserna, därest delaktighet i statsanstalten över

huvud önskas bibehållen för befattningarna. Anstalten räknar emellertid

bland de till densamma anslutna sjuksköterskebefattningarna åtskilliga (särskilt

vid diakonissanstalterna och hos vissa landskommuner), för vilka löneförmånerna

ej skäligen berättiga till högre pensionsförmåner än de nuvarande

och vilka, om för fortsatt delaktighet skall fordras väsentliga löneförbättringar,

troligen skulle bliva helt utestängda från pensionsrätt. Med hänsyn härtill

torde det vara mindre lämpligt att söka ernå en allmän pensionsreglering

för sköterskorna på den nu skisserade vägen.

I förevarande ämne uttalas i ett flertal yttranden, att pensionsanstaltens

förslag om frivillig höjning vore välbetänkt. Hallands läns landsting och

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott befarade emellertid, att höjningen,

ehuru frivillig, i praktiken komme att bliva obligatorisk, detta enär

rekryteringssvårigheter skulle uppstå för de huvudmän, som ej genomförde

höjning eller själva beviljade motsvarande fyllnadspensioner. Nämnda landsting

ansåge, att höjningen hellre borde göras obligatorisk och att staten för

möjliggörande härav borde påtaga sig hela den del av kostnaden, som icke

täckes av befattningshavarnas avgifter. Svensk sjuksköterske före ning beklagade,

att förslaget ej innebure obligatorisk höjning, men funne, med hänsyn

till svårigheten för vissa arbetsgivare att ikläda sig de ökade avgifterna,

vad sålunda föreslagits motiverat.

I motionen II: 640 bär bland annat erinrats, att enligt det föreliggande förslaget

förbättringen av pensionen för andra sjuksköterskor än de statsanställda

med författningsenligt reglerad avlöning samt för distriktssköterskorna

gjordes beroende av huvudmannens goda vilja, varav följden skulle bliva en

mycket stor olikhet i sjuksköterskornas pensionering.

I fråga örn lämpligt belopp för höjningen av pensionsunderlaget

föreslog anstalten, alt möjlighet bereddes huvudmännen att

för sjuksköterskebefattningarna erhålla ett förhöjt tjänstepensionsunderlag

av 1,560 kronor, vartill komme dyrtidstillägg, som enligt nuvarande bestämmelser

skulle utgöra 192 kronor. Pensionsförhöjning enligt kungörelsen nr

280/1925 borde däremot ej utgå å pensionen, och ej heller borde statligt anställda

sjuksköterskor vidare erhålla pensionstillägg. Sammanlagda pensionsförmånerna

bleve således 1,752 kronor, vilket innebure en ökning å 192

kronor för statligt anställda och 408 kronor för övriga sköterskor. För ett

beviljande av förhöjt pensionsunderlag borde emellertid enligt pensionsanstaltens

mening fordras, att en något högre minimiavlöning fastställdes, och

pensionsanstalten föresloge därför, att höjningen skulle föregås av en omreglering

av respektive befattningar, varvid för godkännande skulle fordras

en slutavlöning av minst 1,500 kronor kontant jämte fritt vivre eller kontant

ersättning därför.

I fråga om ordningen för det nya pensions underlagets

införande yttrade pensionsanstalten:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70•

9

För statligt anställda sjuksköterskor med i författning fastställd avlöning

bör höjning av tjänstepensionsunderlaget genast obligatoriskt genomföras.

För distriktssköterskebefattning torde det högre pensionsunderlaget böra

tillämpas först sedan de föreslagna nya bestämmelserna om minimiavlöning

och statsbidrag till densamma blivit gällande för befattningshavaren.

För övriga sjuksköterskebefattningar bör höjning av pensionsunderlaget

ej företagas, förrän huvudmannen — efter erforderlig omreglering av befattningarna

— gör framställning därom. Såsom tidigare framhållits är det ej

gärna möjligt att genomföra en allmän obligatorisk höjning av pensionsunderlagen

för dessa befattningar, och man torde därför böra bereda möjlighet

till bibehållande, åtminstone tills vidare, av nuvarande pensionsunderlag för

befattningar hos huvudmän, som före införandet av möjlighet till högre underlag

vunnit pensionsrätt i statsanstalten för sina sjuksköterskebefattningar.

Av i anstalten inträdande nya huvudmän synes böra fordras, att de redan

från början reglera sjuksköterskebefattningarna så, att det högre tjänstepensionsunderlaget

blir gällande.

I samband med ändringen av bestämmelsen om sjuksköterskas pensionsunderlag

synes den nuvarande maximeringen till 1,000 kronor av pensionsunderlaget

för föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå böra borttagas.

Beträffande avvägningen av den årliga tjänstepensionsavgiften

anförde pensionsanstalten följande:

Hel sjuksköterskepension med därå belöpande pensionsförhöjning utgör

för närvarande 1,176 kronor. Örn tjänstepensionsunderlaget höjes till 1,560

kronor och pensionsförhöjningen bortfaller, ökas således de fasta pensionsförmånerna

med 384 kronor, varjämte dyrtidstillägget stiger med 24 kronor från

nuvarande 168 kronor till 192 kronor. Den erforderliga årliga avgiften för

täckande av kostnaden för en pensionsökning av 384 kronor kan beräknas

utgöra ungefär 110 kronor.

Enligt pensionsreglementet utgör sjuksköterskas egen årliga tjänstepensionsavgift

5 procent å tjänstepensionsunderlaget, och ändring av denna avgiftssats

synes ej nu böra ifrågasättas. Vid ett tjänstepensionsunderlag av

1,560 kronor skulle befattningshavares egen tjänstepensionsavgift således

bliva 78 kronor, från vilket belopp emellertid för närvarande skall dragas

beräknad avgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, 13 kronor, så

att nettotjänstepensionsavgiften blir 65 kronor. Nuvarande nettoavgift utgör

37 kronor, och befattningshavares tjänstepensionsavgift höjes alltså

med 28 kronor. Av den förut beräknade erforderliga avgiften å ungefär 110

kronor återstå således att täcka 82 kronor, och om detta belopp skall helt

läggas på huvudmannen, har man att fixera dennes avgift till 5 Vi procent

av tjänstepensionsunderlaget. I det kapitel av pensionsanstaltens reglemente,

sorn innehåller de särskilda bestämmelserna örn sjuksköterskors pensionering,

än den årsavgift, som huvudman har att erlägga, i regel bestämd till

5 procent av tjänstepensionsunderlaget. Örn denna avgiftssats av 5 procent,

vilken gäller bland annat för husmoderstjänster, skulle tillämpas jämväl för

sjuksköterskebefattning, komme huvudmansavgiften för denna att stanna vid

78 kronor, och härvid kunde således staten beräknas få en kostnad av ungefär

4 kronor per år och sköterska. Pensionsanstalten förutsätter emellertid,

att huvudmansavgiften bör avvägas så, alt statens årliga avgift för sjuksköterskas

pensionering ej ökas, och i pensionsreglementet bär därför införas

en särbestämmelse örn alt huvudmansavgiften för sjuksköterska skall vara

5 1/4 procent av tjänstepensionsunderlaget, således utgörande 81 kronor 80

öre. Befattningshavares årliga avgift för familjepension utgör 6 kronor 12

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

öre; tillhopa skulle årsavgiften för befattningshavare sålunda uppgå till

(65 + 6: 12 =) 71 kronor 12 öre (nuvarande avgiften utgör 42 kronor).

I fråga om engångsavgifter för att förhöjt pensionsunderlag skall

få anses hava varit gällande jämväl under den föregående tjänstetid, för vilken

avgifter erlagts efter lägre underlag, föreslog anstalten, att för framtiden

höjda underlag och därmed följande höjda årsavgifter skulle utan engångsavgift

få tillämpas på de vid höjningens genomförande tjänstgörande befattningshavarna

men att sedermera vid pensionens beräkning hänsyn skulle tagas

till att det högre underlaget gällt allenast under en del av tjänstetiden.

Vid denna pensionsberäkning syntes det med hänsyn till utgående pensionsförhöjning

vara skäligt att räkna med, att underlaget för sjuksköterskorna

före höjningen utgjort 1,176 kronor. Jämsides med denna anordning för

höjningens genomförande utan engångsavgift borde emellertid möjlighet finnas

för de huvudmän, som så önskade, att genom erläggande av engångsavgift

få de förhöjda underlagen gällande jämväl med avseende å befattningshavarnas

tjänstår före höjningen. Engångsavgifterna -—- liksom årsavgifterna

— syntes böra beräknas så, att de ej förutsatte något bidrag från statens

sida.

För vissa av de till pensionsanstalten anslutna sjuksköterskebefattningarna

(t. ex. de vid försvarsväsendet) stöde staten såsom huvudman, och i dessa

fall uppkomme således genom höjningen av pensionsunderlagen kostnad för

statsverket. Den engångskostnad, som höjningen av pensionsunderlagen för

de statliga sköterskorna åsamkade statsverket, hade av pensionsanstalten uppskattats

till ungefär 300,000 kronor.

Även i fråga om en annan grupp av sköterskor, nämligen distriktssköterskorna,

förutsatte pensionsanstalten, att staten skulle påtaga sig engångskostnader

för höjningen av pensionsunderlagen.

Enligt anstaltens förslag skulle förhöjt underlag för distriktssköterska tilllämpas

först sedan de nya avlönings- och statsbidragsbestämmelserna blivit

gällande för hennes befattning. Enligt den nya organisationen skulle distriktsvården

handhavas av landstingen. Detta vore redan nu förhållandet i vissa

län, men i åtskilliga län vore distriktsvården för närvarande, helt eller delvis,

anordnad av primärkommuner.

Pensionsanstalten funne det skäligt att, vid förekommande överflyttning av

distriktsvården från kommunerna till landstingen, den därvid på landstingens

del kommande engångskostnaden för höjning av pensionsunderlagen för

övertagna befattningshavare bures av staten, enär nämnda kostnad hade avseende

å en föregående kommunal anställningstid. Pensionsanstalten ansåge

vidare, att det ej vore rimligt att i en sämre ställning försätta de landsting,

som redan tidigare påtagit sig att handhava distriktsvården. Pensionsanstalten

föresloge därför, att för höjning av distriktssköterskas pensionsunderlag

skulle uttagas allenast den del av den erforderliga engångsavgiften, som svarade

mot befattningshavarens andel i kostnaden för höjningen och som huvudmannen

ägde uttaga av befattningshavaren genom löneavdrag. Pensionsanstalten

erinrade om att distriktsvården ansetts böra till väsentlig del be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr Zö
-

ll

kostas av statsmedel och att, då distriktssköterskorna erhöllo delaktighet i

anstalten, för retroaktiv tjänstårsberäkning uttogos engångsavgifter allenast

svarande mot vad befattningshavarna under den föregående tjänstetiden själva

skulle hava erlagt i årliga pensionsavgifter, medan återstoden av engångskostnaden

bars av staten. För distriktssköterskornas vidkommande hade pensionsanstalten

beräknat den totala erforderliga engångsavgiften till ungefär

1,100,000 kronor. Om härav hos huvudmännen uttoges allenast det belopp,

cirka 170,000 kronor, som huvudmännen i sin tur ägde utkräva av befattningshavarna,

skulle således på statens del komma omkring 930,000 kronor.

Örn höjning av pensionsunderlagen utverkades jämväl för samtliga övriga

i pensionsanstalten delaktiga sjuksköterskebefattningar, kunde beloppet av

de för dem inflytande engångsavgifterna uppskattas till ungefär 5,800,000

kronor, detta dock under förutsättning att ingen huvudman begagnade sig

av möjligheten att erhålla höjning utan erläggande av engångsavgift eller

med erläggande av sådan avgift för allenast en del av befattningshavarnas

föregående tjänstetid. Det sålunda beräknade engångsavgiftsbeloppet kunde

emellertid befaras vara ej fullt tillräckligt för täckande av engångskostnaden

för pensionernas höjning. Beräknades engångsavgifterna i stället med tilllämpning

av försäkringstekniska grunder, som vore tillförlitligare än de för

anstalten för närvarande gällande, bleve avgiftsbeloppet omkring 6,500,000

kronor. Skillnaden mellan beloppen, 700,000 kronor, skulle enligt anstaltens

förslag staten eventuellt komma att få svara för, örn de enligt sist angivna

beräkningsgrunder bestämda engångsavgifterna visade sig bäst motsvara pensionskostnaderna.

Det kunde emellertid med tämligen stor säkerhet förutses,

att huvudmännen ej alltid komme att erlägga engångsavgifter, och nämnda

belopp vore därför att betrakta såsom en övre gräns, som statens engångskostnad

med stor sannolikhet komme att rätt väsentligt underskrida.

Sammanlades de engångskostnader, som sålunda beräknades komma på

statens del — 300,000 kronor för statliga sköterskor, 930,000 kronor för distriktssköterskorna

samt högst 700,000 kronor för övriga sköterskor -— erhölles

ett maximibelopp av 1,930,000 kronor.

Angående sättet för bestridande av de på staten belöpande

kostnaderna för den avsedda pensionsregleringen anförde

pensionsanstalten slutligen bland annat, att när i statens pensionsanstalt tidigare

företagits pensionsregleringar, som helt eller delvis bekostats av staten,

hade därvid uppkommande engångskostnader ej genast täckts, utan staten

hade i regel stannat vid att allenast erlägga ränta å engångsbeloppet, vilken

anordning väl skulle ligga närmast till hands att använda jämväl i detta fall.

Räntan efter 3.5 procent å förenämnda engångsbelopp, 1,930,000 kronor, utgjorde

ungefär 68,000 kronor.

Den framlida årliga pensionsavgift, staten i egenskap av huvudman skulle

beräknas få att erlägga för höjningen av pensionerna för statligt anställda

(och vissa med dem jämförbara) sjuksköterskor, hade pensionsanstalten

uppskattat till 21,000 kronor, alternativt 11,000 kronor.

De båda anslag — det ena avseende ränta å brist i pensionsanstoltens för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

säkringsfond och det andra utgörande statens andel i årsavgifterna för i tjänst

varande befattningshavare — från vilka bidrag till bland annat sjuksköterskepensioneringen

tidigare utgått, vore för närvarande tills vidare indragna.

I den män medel för pensionsanstaltens verksamhet erfordrades utöver inflytande

inkomster av huvudmäns och befattningshavares pensionsavgifter,

räntor m. m., bestredes dessa i stället från ett särskilt förslagsanslag med

rubriken »Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt»,

vilket för nu löpande budgetår upptagits till 1,000,000 kronor. Till följd härav

torde särskilda anslagsmedel icke för närvarande behöva anvisas för täckande

av den kostnad, som uppkomme genom höjning av sjuksköterskornas

pensionsunderlag och som med tidigare anordning beträffande finansieringen

av pensionsanstaltens verksamhet borde hava bestritts från förenämnda båda

anslag.

Departementschefen. För egen del har föredragande departementschefen

i likhet med pensionsanstalten ansett sig ej kunna tillstyrka, att en höjning

av pensionsunderlagen gjordes obligatorisk beträffande andra befattningshavare

än de statsanställda med författningsreglerad avlöning (huvudsakligen

försvarsväsendets sjuksköterskor) och de med bidrag av staten avlönade

(distriktssköterskorna). Ett allmänt genomförande av höjningen vore givetvis

eftersträvansvärt, framhåller departementschefen, men det syntes ej böra

ifrågakomma att för vinnande av detta syfte tvinga huvudmän för sköterskor,

till vilkas avlöning staten ej bidroge, att bereda högre pensioner och

att påtaga sig härför erforderliga avgifter.

Pensionsanstaltens ståndpunkt i fråga om bibehållande av enhetlighet med

avseende å pensionsunderlaget för sjuksköterskorna har departementschefen

funnit välbetänkt.

Departementschefen bär vidare i ärendet anfört, bland annat, följande:

Det föreslagna pensionsunderlagets belopp funne departemetschefen under

förhandenvarande omständigheter vara lämpligt avvägt. Departementschefen

ville alltså icke tillstyrka vare sig ifrågasatt sänkning eller begärd höjning

av detsamma. Till förslaget att för erhållande av detta pensionsunderlag

skulle fordras, alt vederbörande befattning reglerades med en kontant

slutavlöning av minst 1,500 kronor samt fritt vivre eller kontant ersättning

därför kunde departementschefen giva sin anslutning.

Jämväl i fråga om ordningen för höjningens genomförande och övergångsanordningarna

därvid biträdde departementschefen pensionsanstaltens förslag.

Höjningen borde sålunda för statligt anställda sköterskor med författningsreglerad

avlöning träda i tillämpning omedelbart med ikraftträdandet

av erforderliga bestämmelser i ämnet, och för distriktssköterskorna borde

den bliva gällande i den mån befattningarna inordnades i den nya distriktsvårdsorganisationen.

För övriga sköterskor borde höjningen tillämpas först

i den mån vederbörande huvudmän verkställde erforderlig omreglering av

befattningarna. Pensionsanstaltens förslag om möjlighet för nuvarande befattningshavare

av sistnämnda kategori att, utan erläggande av engångsavgift

för tilländalupen tjänstetid, erhålla den pensionsförbättring, som svarade mot

det högre underlagets och de högre årsavgifternas tillämpning endast under

den till pensioneringen återstående tjänstetiden, funne departementschefen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

13

innebära en värdefull anordning, ägnad att underlätta ett genomförande av

den förbättrade pensioneringen.

Vad slutligen anginge frågan om bestridandet av kostnaden för pensionsförbättringen,

hade pensionsanstalten härutinnan i princip intagit den ståndpunkten,

att staten ej borde öka sitt nuvarande bidrag till sjuksköterskepensioneringen

och att således hela den del av kostnaden, som ej täcktes av

ökade avgifter för befattningshavarna, borde bäras av huvudmännen. Detta

syfte skulle enligt förslaget vinnas genom att huvudmännen, som nu vore befriade

från årsavgift för sjuksköterska, pålades en årlig avgift av 5 V* procent

av hela tjänstepensionsunderlaget, varjämte i de fall, där pensionen

önskades bestämd som örn jämväl under föregående tid gällt det nya pensionsunderlaget,

från huvudmännen skulle uttagas full engångsavgift härför.

Från nämnda principiella ståndpunkt gjordes i pensionsanstaltens förslag

avsteg i huvudsak allenast såtillvida, att beträffande distriktssköterskor engångskostnaderna

— men ej de framtida årliga avgifterna — föresloges skola

bestridas av staten, i den mån dessa kostnader ej täcktes genom sedvanliga

bidrag från befattningshavarna. Vidare skulle enligt förslaget staten få bära

en viss del av engångskostnaderna för sjuksköterskor i allmänhet, detta på

grund därav att de för pensionsanstalten fastställda försäkringstekniska beräkningsgrunderna

ej vore så avpassade efter nuvarande ränte- och dödlighetsförhållanden,

att de enligt dessa grunder uträknade engångsavgifterna

kunde beräknas helt täcka kostnaderna. Att staten såsom huvudman för

de statligt anställda sköterskorna finge bestrida huvudmannens andel i såväl

engångs- som årsavgifter för dessa sköterskor folie av sig självt; att av de

statliga befattningshavarna personligen uttaga retroaktiva avgifter för höjningen

hade, i anslutning till hittills tillämpade regler, ej ansetts böra ifrågakomma.

I många av de i ärendet avgivna utlåtandena hade satts i fråga, att staten

skulle, särskilt beträffande distriktssköterskorna men även för övriga

icke statligt anställda sjuksköterskor, bidraga till kostnaderna för pensionsförbättringen

i vidare mån än pensionsanstalten föreslagit. Någon egentlig

eftergift i denna riktning hade departementschefen dock såväl av principiella

skäl som av kostnadshänsyn ansett sig icke kunna förorda. Vad särskilt distriktssköterskorna

anginge, finge framhållas, att statens bidrag till dessas

pensionering även efter införandet av den föreslagna huvudmansavgiften

skulle täcka större andel av den totala pensionskostnaden än statsbidraget

till lönen utgjorde av hela avlöningen. En viss mindre jämkning i anstaltens

förslag beträffande kostnadsfördelningen hade departementschefen dock ansett

sig kunna tillstyrka, nämligen en avrundning nedåt av huvudmansavgiften

från av anstalten föreslagna 5 1li procent till det i kap. VI av anstaltens

reglemente för flertalet huvudmän upptagna procenttalet 5. Denna

jämkning föranledde för staten en ökad kostnad, som torde kunna uppskattas

till omkring 20,000 kronor per år.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga de författningsändringar, som kunde erfordras för

genomförande av vad här förordats. Ändringarna syntes böra träda i kraft

den 1 juli 1936.

Utskottet får erinra, att utskottet i sitt utlåtande nr 47 år 1935 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition rörande militärt tjänstepensionsreglemente

uttalade sig för att snara åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av förbättrade

pensionsvillkor för dc med pensionsrätt i statens pensionsanstalt

förenade sjuksköterskebefattningarna. Det förslag i sådant syfte, som ut
-

Utskottel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

arbetats av statens pensionsanstalt och som ligger till grund för nu förevarande

proposition, har i huvudsak tillstyrkts av det stora flertalet hörda

myndigheter och sammanslutningar. Jämväl departementschefen bär ansett

förslaget vara i allt väsentligt väl avvägt. Utskottet ansluter sig till denna

uppfattning.

Den föreliggande utredningen har övertygat utskottet örn lämpligheten av

ett bibehållande av enhetlighet med avseende å pensionsunderlaget för sjuksköterskorna,

och har utskottet icke något att erinra mot det föreslagna pensionsunderlaget,

1,560 kronor. Förslaget innebär — frånsett dyrtidstillägg

—- en effektiv ökning av de årliga pensionsförmånerna av 180 kronor för

statlig och 384 kronor för annan sköterska.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har såväl pensionsanstalten

som departementschefen icke kunnat förorda, att höjning av pensionsunderlaget

skulle göras obligatorisk beträffande andra sjuksköterskor än de statsanställda

med författningsreglerad avlöning (huvudsakligen försvarsväsendets

sjuksköterskor) och de med bidrag av staten avlönade (distriktssköterskorna).

I den föreliggande motionen II: 640 har däremots yrkats, att pensionsförbättringen

skulle göras obligatorisk för samtliga i statens pensionsanstalt

delaktiga sjuksköterskor. Ehuru utskottet anser en allmän höjning av

pensionsunderlaget vara eftersträvansvärd, har utskottet dock funnit de

skäl pensionsanstalten och departementschefen anfört mot en dylik åtgärd

så övertygande, att utskottet icke kunnat tillstyrka ett bifall till motionen.

Utskottet delar således till fullo departementschefens uppfattning, att

det ej synes böra ifrågakomma att för vinnande av ett allmänt genomförande

av höjningen tvinga huvudmän för sköterskor, till vilkas avlöning

staten ej bidrager, att bereda högre pensioner och att påtaga sig härför

erforderliga avgifter. En obligatorisk höjning av pensionerna lärer enligt

utskottets mening kräva, att staten helt eller till huvudsaklig del påtoge

sig kostnaderna för höjningen. En så avsevärd utsträckning av statens förpliktelser

vill utskottet emellertid icke ifrågasätta. Utskottet får även i detta

sammanhang framhålla, att den sammanslutning, som närmast har att företräda

den här berörda personalens intressen, svensk sjuksköterskeförening,

med hänsyn till svårigheten för vissa arbetsgivare att ikläda sig de ökade avgifterna

ansett pensionsanstaltens förslag på denna punkt motiverat.

Till det av departementschefen tillstyrkta förslaget att för erhållande av

det förhöjda pensionsunderlaget skulle fordras, att vederbörande befattning

reglerades med en kontant slutavlöning av minst 1,500 kronor samt fritt

vivre eller kontant ersättning därför kan utskottet giva sin anslutning.

Emot den föreslagna ordningen för pensionsförhöjningens genomförande

och övergångsanordningarna har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Likaledes biträder utskottet det förslag i fråga om bestridande av kostnaden

för pensionsförbättringen, som förordats av departementschefen.

De vid ett bifall till Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag erforderliga

författningsändringarna, vilka det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

vidtaga, synas böra träda i kraft den 1 juli 1936.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

15

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med avslag å motionen 11:640, bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 28 maj 1936.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindgren, Bjurström, Ström i Lidköping, Ehrnberg,

Bodin och Danielsson*;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén*, Laurén, Paulsen, K. A. Westman*, Andersson

i Falkenberg*, Carleson och Elmroth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Lovén, Laurén och Paulsen,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet får---denna uppfattning.

Den föreliggande---annan sköterska.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle höjning av pensionsunderlaget göras

obligatorisk endast beträffande statsanställda sjuksköterskor med författningsreglerad

avlöning samt distriktssköterskorna. Såsom skäl härför har

anförts, att det ej synts böra ifrågakomma att för vinnande av ett allmänt

genomförande av höjningen tvinga huvudmän för sköterskor, till vilkas avlöning

staten ej bidrager, att bereda högre pensioner och att påtaga sig härför

erforderliga avgifter. Å andra sidan har i den i ämnet väckta motionen framhållits

de olägenheter, som bomme att uppstå genom att pensionsförhöjningen

ej gjordes obligatorisk för samtliga till pensionsanstalten anslutna sjuksköterskor

utan för en del av dem skulle bliva beroende på huvudmännens goda

vilja. Utskottet har icke kunnat undgå att finna vad i motionen anföres vara

värt beaktande. Även om vissa svårigheter föreligga för en generell tillämpning

av de höjda pensionsbeloppen, torde dessa svårigheter icke vara av sådan

art, att de icke kunna övervinnas. Det bidrag av huvudmannen, som elford
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 70-

ras för att hos honom anställda sköterskor skola komma i åtnjutande av

förhöjda pensioner, utgör endast 78 kronor för år och sköterska och kan

icke anses betungande, särskilt som huvudmännen hittills icke behövt erlägga

någon årlig avgift för sina sjuksköterskors pensionering. Frånsett de av sköterskorna

själva erlagda avgifterna, har det nämligen ankommit på staten

att bära kostnaderna för deras pensionering. Då utskottet icke finner anledning

förmoda, att någon huvudman endast med hänsyn till kravet på

erläggande av nyssnämnda årsavgift skulle vilja undandraga sig att lämna

sin medverkan till pensionsförhöjningens genomförande, har utskottet funnit

sig kunna tillstyrka, att förhöjningen göres obligatorisk för samtliga i anstalten

delaktiga sjuksköterskor. Emellertid torde det för delaktighet i de

högre pensionsförmånerna uppställda villkoret om en kontant slutavlöning

av minst 1,500 kronor i vissa fall icke kunna uppfyllas. Med hänsyn härtill

och då någon nämnvärd olägenhet av ett slopande av detta villkor icke torde

uppkomma, får utskottet förorda, att för pensionsförhöjningen icke skall

fordras, att vederbörande befattning regleras med viss kontant slutavlöning.

Att märka är, att det stora flertalet eller närmare bestämt 85 procent av

samtliga till anstalten anslutna sjuksköterskor redan nu uppbär kontant avlöning

å 1,500 kronor eller därutöver samt att lönenivån synes vara stadd i

stigande. I de fall, där avlöningen understiger nämnda belopp, skulle visserligen

pensionsunderlaget komma att bliva jämförelsevis högt i förhållande till

löneförmånerna, men det torde dock ej kunna sägas bliva för högt i förhållande

till sjuksköterskornas utbildning och tjänståligganden. Erinras må

även, att pensionen till sköterskorna hittills ej fastställts i viss relation till

vederbörandes lön samt att beloppet 1,500 kronor i viss mån är godtyckligt

valt.

Emot den---av departementschefen.

Det vid---juli 1936.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition och

motionen 11:640, må bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med av föredragande departementschefen

förordade grunder, dock med iakttagande av däri

av utskottet föreslagna ändringar, utfärda bestämmelser i

fråga örn förbättrad pension för sjuksköterskor med delaktighet

i statens pensionsanstalt.»; samt

2) av herr Elmroth.

367261. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.