Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels fullmäktiges i riksgäldskontoret framställningar med förslag till förändringar beträffande riksdagshuset, dels ock väckt motion angående förnyad utredning av frågan örn riksdagshuset och dess omgivning. Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret.

1936-06-08 · 75 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:73, Utlåtande, i anledning av dels fullmäktiges i riksgäldskontoret framställningar med förslag till förändringar beträffande riksdagshuset, dels ock väckt motion angående förnyad utredning av frågan örn riksdagshuset och dess omgivning. Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels fullmäktiges i riksgäldskontoret

framställningar med förslag till förändringar beträffande

riksdagshuset, dels ock väckt motion angående förnyad

utredning av frågan örn riksdagshuset och dess

omgivning.

Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret.

I särskilda skrivelser till bankoutskottet hava fullmäktige i riksgäldskontoret

överlämnat genom fullmäktiges försorg verkställda utredningar med

förslag till

1) förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m.

(skrivelse den 5 mars 1936);

2) inredande av lokaler å riksdagshusets vind (skrivelse den 12

mars 1936);

3) nya trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset samt

inredande av rum i utrymmena i trapptornen (skrivelse den 23 januari

1936); samt

4) förändring av riksdagshusets restauranglokaler (skrivelse den 12 mars

1936).

Vid skrivelserna voro fogade åtskilliga bilagor, innefattande bland annat

beskrivningar och kostnadsberäkningar till de ifrågasatta arbetena, ävensom

över förslagen upprättade ritningar.

Skrivelserna jämte därtill hörande bilagor komma, därest annorlunda ej

särskilt angives, att i det följande återgivas. I slutet av detta utlåtande återfinnes

ett register över de till utlåtandet hörande handlingarna.

Förslag till förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av

barriärerna m. in.

I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret

till en början meddelat, att på sätt två vid skrivelsen fogade promemorior

(Bilaga 1) utvisade, under sommaren 1935 vid upprepade tillfällen

iakttagits, att bitar av fasaden och taklisterna å riksdagshuset lossnat och

störtat ned. Vid ett tillfälle hade sålunda på trottoaren å Drottninggatan

Bihang till riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 73. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

nedfallit en slen vägande 4 å 5 kg och några dagar senare påträffades en

sten om % kg:s vikt å gångbanan utanför riksdagshusets pannrumsingång.

Med hänsyn till de svåra följder, som kunde uppstå genom fortsatta ras

från byggnaden, uppdrogo fullmäktige åt byggnadsrådet G. A. Nilsson att

verkställa utredning angående kostnaden för granskning av stenpartierna

under taklisten å riksdagshuset. I en med anledning härav avgiven promemoria

(Bilaga 2) föreslog byggnadsrådet Nilsson, att en provundersökning

av den del av västra fasaden, där skada å taklisten inträffat, skulle utföras

för att man därigenom skulle kunna förskaffa sig någon mer bestämd uppfattning

örn vilka kostnader skulle uppkomma för en fasadundersökning

av byggnaden i dess helhet. Sedan fullmäktige uppdragit åt Nilsson att låta

utföra en sådan provundersökning, avgav denne i oktober 1935 ett utlåtande

(Bilaga 3) beträffande undersökningen.

Rörande ifrågavarande skador å riksdaghusets fasader anförde

fullmäktige vidare:

Vid provundersökningen, som omfattade den södra mellandelen av fasaden

mot Drottninggatan, konstaterades, att fogarna i taklisten vore öppna, vilket

förhållande, enligt vad anföres i utlåtandet, torde huvudsakligen bero på

den genomströmning av vatten, som de icke isolerade stenbarriärerna vore

anledning till. I övrigt vöre fogarna öppna huvudsakligen å de ställen i

fasaden, där undergrunden åstadkommit vertikala sprickbildningar, gående

genom hela byggnaden. Sammanlagt hade påträffats 26 skador å den undersökta

delen av fasaden. En undersökning av samtliga fasader, på samma

sätt som den verkställda provundersökningen, skulle draga en kostnad av

7 700 kronor.

Av ovan omförmälda utlåtande framgår, att anledningen till de uppkomna

skadorna å fasaden syntes vara att söka dels i sättningar i byggnaden och

dels däri att stenbarriärerna å taket, vilka icke vore isolerade, genomsläppte

vatten, som sedan sökte sig ned genom murarna. Med anledning härav

funno fullmäktige sig icke kunna inskränka sig till frågan örn utförande

av en undersökning av fasaderna, utan funno det nödigt anmoda byggnadsrådet

Nilsson att verkställa utredning av frågan örn isolering av barriärerna.

I samband därmed borde jämväl behandlas frågan örn borttagandet av vissa

stenprydnader å riksdagshusets tak.

Sistnämnda fråga har med anledning av ett till fullmäktige av bankoutskottet

meddelat uppdrag under de senaste åren varit föremål för upprepade

överväganden inom fullmäktige. I .skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret

den 21 april 1931 anhöll nämligen riksdagens bankoutskott,

att fullmäktige ville föranstalta örn utredning beträffande borttagandet av

vissa stenprydnader å riksdagshusets tak samt därefter till utskottet inkomma

med yttrande och förslag i frågan, därvid jämväl borde förebringas

uppskattning av kostnaderna för de åtgärder, som ansåges böra ifrågakomma.

Med anledning därav igångsatte fullmäktige under år 1931 en utredning

i frågan, varvid akademien för de fria konsterna samt byggnadsstyrelsen

på begäran av fullmäktige yttrade sig i ärendet. Avskrifter av dessa

yttranden jämte ett tidigare av nämnda akademi avgivet utlåtande bifogas

f"Bilaga A). Byggnadsstyrelsen framhöll, att en utredning angående borttagandet

av krönande takprvdnader å såväl riksdags- som riksbankshusen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

3

och de dessa byggnader sammanbindande två portikerna nära sammanhängde

med frågan örn ordnande av riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens

mening något slutligt avgörande rörande borttagandet av takprydnader

icke lämpligen borde träffas förrän den större frågan blivit avgjord. En

lösning efter de linjer, som byggnadsstyrelsen sålunda uppdrog i sitt yttrande,

ansågo fullmäktige icke för det dåvarande vara att räkna med. Riksdagen

hade då nyligen tvenne gånger, åren 1929 och 1931, ställt frågan

örn åtgärder för ordnande av riksdagshusets omgivningar på framtiden. Trots

det läge, vari frågan om stenprydnadernas borttagande därigenom kommit,

hava fullmäktige emellertid under årens lopp haft den under upprepade

överväganden. Fullmäktige hava därvid fortfarande varit av den uppfattningen,

att förutsättning för en lösning av frågan i det omfattande sammanhang,

som förordats av byggnadsstyrelsen, icke förelåge. Med hänsyn till de

ovan berörda, under sistlidet år konstaterade bristerna å riksdagshuset ansågo

sig fullmäktige emellertid nu, oberoende av hur frågan om riksdagshusets

omgivningar framdeles komme att lösas, icke kunna längre uppskjuta

frågan örn takpartierna utan uppdrogo, som ovan nämnts, åt byggnadsrådet

Nilsson att i samband med frågan örn granitbarriärernas isolering jämväl

utreda frågan örn borttagande av vissa stenprydnader å riksdagshusets tak.

Den av fullmäktige begärda utredningen (Bilaga 5) avgavs av Nilsson i

december 1935. Över utredningen har byggnadsstyrelsen på hemställan av

fullmäktige den 31 januari 1936 avgivit yttrande (Bilaga 6).

I den av Nilsson nu framlagda utredningen föreslås, att samtliga krönande

granitdetaljer å riksdagshuset borttagas och i erforderlig utsträckning ersättas

med takbarriärer ävensom att åtgärder vidtagas för isolering av barriärerna

å riksdagshusets sidopartier samt för konservering och reparationer

av riksdagshusets fasader. De föreslagna förändringarna å riksdagshuset

medföra, enligt utredningen, vissa önskemål om liknande åtgärder å riksbankshuset

samt å de båda valvbågarna över Drottninggatan. Beträffande

förslagets detaljer torde få hänvisas till Nilssons utredning med tillhörande

ritningar, fotografier, beskrivning och kostnadsberäkning.

För egen del anföra fullmäktige beträffande frågan om isolering av

barriärerna följande.

Av de nu anförda, föreslagna åtgärderna skola fullmäktige först beröra

frågan örn isolering av barriärerna, övriga föreslagna åtgärder synas nämligen

bliva en praktisk följd av eventuella åtgärder beträffande barriärerna.

Under en lång följd av år har iakttagits, att fuktskador uppkommit å

riksdagshusets vindar och i mittelpartiels översta våning. Sedan upprepade

smärre reparationer och tätningsförsök ej givit bestående resultat, blev år

1930 nödvändigt företaga vidlyftiga reparationsarbeten ä taket samt å sidoparliernas

takstolar, som genom fukten erhållit rötskador. Såsom riksgäldskontorets

kontrollant över arbetena tjänstgjorde professorn vid tekniska högskolan

II. Kreuger. I ett till fullmäktige avgivet utlåtande i samband med

arbetena framhöll professor Kreuger, att det icke vore möjligt att mellan

den å taket anbragta asfaltbeläggningen och granitbarriären åstadkomma

full tätning under densamma med mindre hela barriären nedtoges, då det

nämligen av tillgängliga ritningar och verkställda undersökningar ville synas,

som örn isolering saknades under graniten. I ett den 17 oktober 1932 avgivet

yttrande beträffande riksdagshusets takisolering föreslog professor Kreuger

vidare, att frågan örn granitbarriärernas bortlyftning och isolering skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

tagas under omprövning. Med anledning härav hänvände sig fullmäktige

till byggnadsstyrelsen nied anhållan, att styrelsen ville avgiva yttrande beträffande

de av Kreuger till omprövning ifrågasatta åtgärderna. I skrivelse

den 21 december 1932 (Bilaga 7) meddelade byggnadsstyrelsen,

att en för framtiden beslående täthet i anslutningen mellan asfaltytorna

och barriären icke torde kunna vinnas med mindre ett isoleringsskikt anbringades

under barriärerna. Styrelsen ansåg emellertid, att de ifrågasatta

åtgärderna tills vidare kunde anstå i avvaktan på resultat av den styrelsen

år 1932 föreslagna utredningen angående borttagande av krönande takprydnader

m. m. å riksdags- och riksbankshusen.

Av byggnadsrådet Nilssons utredning framgår nu, att de å mittelpartiets

plana yttertak utförda tätningsarbetena medfört väsentlig förbättring av förhållandena

där. Vad däremot anginge sidopartierna, så hade där gjorda

tätningsarbeten visat sig otillräckliga på grund av läckage genom barriärerna.

Den härigenom uppkommande genomdränkningen av taklisten och

murverkets övre partier kunde, enligt Nilssons mening, så småningom åstadkomma

beklagliga verkningar. Risk förefunnes för dels sättningar i listverket,

dels i ogynnsamt fall katastrofala ras. Åtgärder för botande av

olägenheterna vore därför ofrånkomliga och skulle bestå i barriärernas bortlyftning,

utförande av isoleringsarbeten och slutligen barriärernas återuppförande

å den anbragta isoleringen.

I sitt yttrande över byggnadsrådet Nilssons utredning anför byggnadsstyrelsen,

att det enligt styrelsens mening icke kunde anses försvarligt att

år från år uppskjuta de isoleringsåtgärder å riksdagshusets takpartier, vilka

vöre nödvändiga för tryggande av byggnadens framtida bestånd och som

med tiden måste bliva allt mer omfattande och alltså kräva ökade kostnader.

Här ovan berörda, föreslagna åtgärder, att i och för isolering bortlyfta

och sedermera återuppföra granitbarriärerna å sidopartierna av riksdagshusets

tak innebära ett högst omfattande och vidlyftigt företag, som skulle

draga stora kostnader, enligt beräkning 297 000 kronor för arbetet med

själva barriärerna. Härtill komma emellertid de därmed förenade kostnaderna

för borttagande av krönande granitdetaljer m. m., vilket arbete vare

sig krönen skola återuppsättas eller icke, torde komma att draga en kostnad

av över 200 000 kronor. I allt skulle åtgärderna för barriärernas isolering

således medföra en utgift på icke mindre än omkring 500 000 kronor. De

skäl för dessa åtgärder, som redan för några år sedan framfördes från sakkunnigt

håll, hava emellertid nu anförts med sådan styrka, att fullmäktige

trots de mycket stora kostnaderna anse, att man icke kan påtaga sig de

risker, som, vid ett uppskjutande av de föreslagna åtgärderna, skulle kunna

uppstå såväl för byggnadens bestånd som för trafiken omkring riksdagshuset

vid inträffande ras. Av såväl byggnadsrådet Nilssons som byggnadsstyrelsens

uttalanden framgår, att sådan risk för byggnaden föreligger, och

de tillbud till olyckor, som uppstodo under förliden sommar genom stenars

lossnande från fasaden — vilket bl. a. tillskrives olätheten i barriärerna

— visa, att riskerna för trafiken omkring byggnaden äro påtagliga. På nu

angivna skäl föreslå fullmäktige därför ,att byggnadsrådet Nilssons förslag

beträffande isolering av granitbarriärerna kommer till utförande.

I den av Nilsson utarbetade planen för isolering av barriärerna föreslås

bl. a., att de nuvarande kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna

och i mittpartiets östra och västra fasader skulle utbytas mot

dockor av granit. Med hänsyn till de stora kostnader ett dylikt utbyte skulle

föranleda, hava fullmäktige hänvänt sig till byggnadsrådet Nilsson med an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

5

hållan om ett uttalande, huruvida icke de nuvarande kalkstensdockorna

skulle, i den mån de visa sig vara felfria, kunna bibehållas. Härigenom

skulle de nu beräknade stora kostnaderna måhända kunna i avsevärd mån

nedbringas. Med anledning härav har Nilsson avgivit bilagda yttrande

(Bilaga 8). Såsom framgår av detta, synes man emellertid få räkna med,

att ett utbyte av kalkstensdockorna mot dockor av granit å nu ifrågavarande

barriärer får ske.

Fullmäktige upptaga härefter till behandling frågan om borttagande

av vissa stenprydnader å riksdaghusets tak samt anföra

härom följande.

Därest det nu av fullmäktige förordade förslaget att utföra isolering av

sidopartiernas barriärer skulle komma till utförande, blir oundgängligt att

taga ställning till frågan, huru skall förfaras med de krönande granitdetaljerna.

Vid ett bortlyftande av barriärerna blir givetvis nödvändigt att nedtaga

krönen. Frågan är då, huruvida dessa, sedan isoleringsarhetena för

barriärerna slutförts, åter skola uppställas på sina förutvarande platser å

barriärerna. Enligt fullmäktiges mening synes ett sådant förfarande böra

vara helt uteslutet. Det torde numera få anses såsom en allmänt omfattad

mening, att åtminstone de smärre krönen å riksdagshuset kunna med fördel

borttagas, nämligen de sex obeliskerna, de åtta klotformade krönen å norra

och södra fasadernas mittpartier samt de två vapensköldarna å östra fasadens

ändpartier. Beträffande samtliga nu uppräknade krön få fullmäktige

därför förorda, att de definitivt nedtagas.

Beträffande de övriga, stora krönen, nämligen de två tornkrönen över trapporna

vid Drottninggatan samt Sveagruppen få fullmäktige anföra följande.

De två tornkrönen hava under en lång följd av år visat sig vara till stort

men för de underliggande delarna av byggnaden. Trots upprepade reparationsarbeten

har det visat sig vara omöjligt att förhindra, att vatten inträngt

från krönen, varför trapptornets tak och väggar lidit stor skada. Med tiden

bliva skadorna givetvis allt större och faran för väggpartiernas framtida

bestånd ökas. Jämte denna beklagliga olägenhet av tornkrönen tillkommer

den stora belastning, de utgöra på byggnadens grund. Fullmäktige anse därför,

att tornkrönen, sedan de nedtagits för barriärernas isolering, icke böra

återuppsättas.

Vad slutligen angår Sveagruppen, så må erinras örn, att meningarna örn

denna grupps bibehållande eller ej torde vara mer delade, än vad gäller

byggnadens övriga krön. Vid tidigare diskussioner i ämnet har framhållits,

att Sveagruppen vid ett borttagande av övriga krön dock borde bibehållas.

Riksdagshusets arkitekt Aron Johansson har vid olika tillfällen, senast den

26 februari 1936, till fullmäktige avgivit yttranden i frågan om borttagande

av krönen. Av dessa yttranden, av vilka avskrift (Bilaga 9) här bifogas,

framgår, att Johansson numera tillstyrker, att alla takprydnader borttagas

med undantag av Sveagruppen. Byggnadsrådet Nilsson anför i sin

utredning, att Sveagruppen är av sådant konstnärligt värde, att tvekan kan

råda, om ett ingrepp härvidlag vore försvarligt. På vissa angivna skäl förordar

Nilsson emellertid gruppens borttagande. Byggnadsstyrelsen anser

visserligen, att det ur arkitektonisk synpunkt synes vara nödvändigt att

borttaga Sveagruppen, därest byggnadens övriga krönande partier slopas, men

finner det önskvärt, att det vid arbetets eventuella utförande närmare under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

sökes, huruvida icke ett krön av bl. a. mindre påfallande storlek bör anbringas

å byggnadens mittparti.

Såsom framgår av det nu anförda, råda bland sakkunniga olika uppfattningar

beträffande Sveagruppen. Emellertid torde icke vara nödvändigt

att redan nu taga bestämd ställning till, hur det skall förfaras med gruppen.

I byggnadsrådet Nilssons utredning meddelas, att samtliga de föreslagna

arbetena icke lämpligen kunna utföras under ett år, utan att de böra uppdelas

på två eller tre år. Det kan under sådana förhållanden tänkas vara

lämpligt, att avgörandet om Sveagruppen får anstå ett eller annat år, till

dess arbetena i övrigt beträffande taket slutförts. Härigenom skulle man

bliva i tillfälle att säkrare bedöma gruppens värde ur estetisk synpunkt,

sedan övriga krön borttagits. Fullmäktige föreslå därför, att tillsvidare ingen

annan åtgärd vidtages beträffande huvudfasadens mittparti än att de fyra

krönen, två å vardera sidan om Sveagruppen, borttagas.

Nu föreliggande förslag till förändring av riksdagshusets övre partier berör

även de båda valvbågarna. Det föreslås sålunda, att å dem befintliga vapensköldar

och kulkrön skulle borttagas. Enligt fullmäktiges mening synes

emellertid icke nu böra beslutas örn någon åtgärd beträffande bågarna. De

teknisk-ekonomiska skäl, som anförts beträffande krönen å riksdagshuset,

äro givetvis icke tillämpliga beträffande vapenskölderna och krönen å valvbågarna.

Det synes därför, som om man jämväl i fråga örn dem liksom

beträffande Sveagruppen kunde vänta med ett avgörande, till dess att övriga

föreslagna arbeten å de båda omgivande riksbyggnaderna eventuellt slutförts.

Vid en sådan tidpunkt torde man med större säkerhet kunna bedöma

frågan ur estetiska synpunkter. Fullmäktige föreslå alltså, att frågan örn

åtgärder beträffande valvbågarna får tills vidare anstå. Det torde här böra

omnämnas, att arkitekten Johansson avstyrker varje förändring av bågarna.

I samband härmed hava fullmäktige anfört, att därest nu berörda förändringar

av riksdagshusets övre partier komme lill utförande, borde givetvis

samtidigt utföras de konserverings- och reparationsarbeten

å riksdag husets fasader, som finnas beskrivna i byggnadsrådet

Nilssons förut omnämnda utlåtande den 18 oktober 1935. Kostnaderna

för dessa arbeten beräknas till 53 000 kronor. I kostnadsberäkningen äro

icke upptagna några särskilda kostnader för byggnadsställningar på andra

ställen än där dylika icke äro behövliga för barriärerna. Beräkningen förutsätter

alltså, att arbetena göras samtidigt.

Det i skrivelsen anförda sammanfattas av fullmäktige på följande sätt.

Granitbarriärerna å riksdagshusets sidopartier isoleras, varvid barriärerna

bortflyttas för isoleringens utförande och sedan återuppföras. De nuvarande

kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna och i mittpartiets västra

fasad torde få ersättas med dockor av granit. De på grund av arbetet

med barriärerna nedtagna krönen, däri inbegripna de båda tornkrönen, återuppsättas

icke. Å huvudfasadens mittparti vidtagas tills vidare ingen annan

åtgärd än att de två krönen å vardera sidan av Sveagruppen borttagas.

Sveagruppen och valvbågarna bliva tills vidare icke föremål för någon åtgärd.

De å riksdagshusets fasader föreslagna konserverings- och reparationsarbetena

utföras.

I byggnadsrådet Nilssons utredning beräknas de av honom föreslagna åt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

9

Förslag till nya trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset

samt inredande av rum i utrymmena i trapptornen.

I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret

erinrat, hurusom vid en under år 1925 av särskilda delegerade, de

s. k. riksdagshusdelegerade, på uppdrag av riksgäldsfullmäktige verkställd

utredning beträffande bl. a. frågan om att inom riksdagshuset åt riksdagen

bereda större utrymme, en undersökning gjordes beträffande anordnande av

nya trappförbindelser i byggnadens västra del samt de nuvarande trapphusens

inredande till rum. Förslagsritningar utarbetades av arkitekten Aron

Johansson. Med hänsyn till de stora kostnader, 148 000 kronor, utförandet

av de ifrågasatta förändringarna skulle medföra, ansågo sig de delegerade

icke kunna förorda de gjorda förslagen. De delegerade sökte i stället finna

en lösning genom något förändrad disposition av befintliga lokalutrymmen.

Sedan nämnda utredning gjordes, hava, meddela fullmäktige, vid upprepade

tillfällen inom riksdagen framförts önskemål om ytterligare lokalutrymmen

inom riksdagshuset att disponeras för olika ändamål. Någon möjlighet

att tillmötesgå dessa önskemål genom en förändrad disposition av befintliga

rum inom riksdagshuset föreligger icke mer, enär alla rum, som

lämpligen kunnat komma ifråga, numera redan tagits i anspråk av riksdagen.

Under sådana förhållanden hava fullmäktige ansett sig böra upptaga

till nytt övervägande frågan örn trapphusens i västra delen av riksdagshuset

omändring till rumsutrymmen och ha fullmäktige till utskottet överlämnat

av byggnadsrådet Nilsson på uppdrag av fullmäktige gjorda förslagsritningar

jämte tillhörande beskrivning (Bilaga 13).

Nilssons förslag innefattar tre alternativ, benämnda A, B och C. Enligt

alternativ A skulle den nya trappförbindelsen anordnas inom den nuvarande

byggnaden, medan enligt B och C de nya trapporna skulle uppföras å respektive

ljusgårdar. Nilsson anser att en lösning av frågan bör sökas enligt

alternativ A, enär enligt hans mening utbyggnader å gårdarna skulle innebära

mindre önskvärda ingrepp i byggnaden.

För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande.

För sin del finna fullmäktige den lösning av frågan lämpligast, som finnes

angiven i alternativ B och C. Anordnande av nya trappor i förstugorna

(alternativ A) skulle i hög grad inkräkta på utrymmet i dem. Enligt förslaget

skulle förstugorna, efter trappornas inläggande, få en bredd invid

trappan av endast 1,3 meter och även örn trapporna kunde göras något

smalare, bleve passagen vid dem ändock alltför trång. Anordnas de nya

trapporna däremot i särskilda trapptorn å ljusgårdarna (alternativ B eller C)

blir utrymmet i förstugorna detsamma som för närvarande. Trappornas förlängning

å ljusgårdarna skulle vidare giva en större lokalvinst, nämligen

265 kvm mot 205 kvm enligt alternativet A. Alternativen B och C skulle

därför, ehuru de ställa sig något dyrare i utförande, pr kvm vunnet nyttigt

utrymme .ställa sig billigare än alternativ A.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

Vid ett val slutligen mellan alternativen B och C synes det sistnämnda

vara att föredraga, då detta skulle medföra de fördelarna, att entresolvåningen

vunne direkt förbindelse med de nya trapporna och med hissarna, samt

att de nu i huvudvåningens korridor inbyggda skrymmande trapporna upp

till entresolvåningen sedermera kunde borttagas.

I bifogade promemoria (Bilaga 1A), upprättad av föreståndaren för riksdagens

ekonomibyrå, angives förslagsvis för vilka ändamål de nya rummen

skulle kunna användas.

Förslag till förändring av riksdagshusets restauranglokaler.

I detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse

framhållit att, med anledning av vissa under sistlidet år mot riksdagshusets

restauranglokaler framställda anmärkningar, fullmäktige verkställt

utredning i frågan samt låtit utarbeta förslag till vissa ändringar av nämnda

lokaler. Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava fullmäktige

anfört följande.

Såsom framgår av Bilaga 151 gjorde yrkesinspektionen i februari 1935

vissa anmärkningar beträffande ventilationsanordningarna i restaurangköket

och i skrivelse till fullmäktige den 7 juni 1935 anhöllo herrar ekonomideputerade

i andra kammaren bl. a., att snara åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande

av bättre ventilation i matsals- och kafélokalerna samt i vissa

andra lokaler i riksdagshuset.

Nu anmärkta förhållanden blevo föremål för undersökning av fullmäktiga

i samband med den i § 54 i reglemente för riksgäldskontoret omförmälda

besiktningen av riksdagshuset, varvid såsom representant för byggnadsstyrelsen

deltog byggnadsrådet Nilsson. Med anledning av de anmärkningar

mot nu ifrågavarande lokaler, som konstaterades vid förrättningen, erhöll

Nilsson i uppdrag att verkställa undersökning örn möjligheterna till en tillfredsställande

lösning av anordningarna vid riksdagsrestaurangen.

De av yrkesinspektionen påpekade bristfälligheterna beträffande ventilationen

i restaurangköket har man under sistlidne höst sökt avhjälpa genom

vissa smärre, av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärder. Beträffande de

ändringar och förbättringar av större omfattning av restauranglokalerna,

som ifrågasatts, avgav Nilsson i juli, respektive oktober månad 1935 tvenne

här bifogade yttranden (Bilaga 16).~ 1 dessa framhölls, att en utredning angående

en förbättring av restauranglokalerna i riksdagshuset vore i väsentlig

mån beroende av i vad mån ökat utrymme kunde vinnas för köksutrymmena

i samma plan som matsalen. En sådan ökning av utrymmet kunde ernås

därigenom, att till det i plan nied matsalen befintliga köket lades den

angränsande delen av matsalen till en bredd av fyra meter. Den härigenom

uppkomna minskningen av matsalen skulle kompenseras med att det utrymme,

som funnes i entrén till matsalen från den stora hallen skulle läggas

till matsalen.

Det sålunda av Nilsson framförda uppslaget till frågans lösning har sedermera

på uppdrag av fullmäktige närmare utarbetats och har Nilsson

1 Bil. 1 till fullmäktiges skrivelse.

'' Bil. 2 till fullmäktiges skrivelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

t

gärderna draga en sammanlagd kostnad av 584 000 kronor. Därest, såsom

fullmäktige föreslå, några åtgärder icke vidtagas beträffande Sveagruppen

och valvbågarna, kan denna kostnadssumma, enligt vad Nilsson meddelat,

minskas med 70 000 kronor.

Fullmäktige hava slutligen i sin förevarande skrivelse erinrat, hurusom

byggnadsrådet Nilsson i sin utredning anfört, att de föreslagna förändringarna

medförde önskemål örn vissa liknande åtgärder å riksbankshuset,

nämligen borttagandet av de tio krönande ornamenten. Yttrande i

denna fråga syntes böra tillkomma fullmäktige i riksbanken. Nämnda fullmäktige

syntes jämväl böra uttala sig om den av Nilsson föreslagna åtgärden

beträffande valvbågarna.

Sedan bankoutskottet i anledning härav anhållit, att fullmäktige i riksbanken

ville yttra sig över Nilssons förslag, i vad detsamma avsåge riksbanksbyggnaden

och de båda valvbågarna mellan riksdags- och riksbankshusen,

hava fullmäktige i skrivelse den 12 mars 1936 anfört följande.

Under förutsättning alt beslut fattas om borttagande av obeliskerna, tornkrönen

över trapporna och krönen å norra och södra fasaderna å riksdagshuset,

anse fullmäktige, att motsvarande åtgärder böra vidtagas för riksbankshusets

vidkommande, d. v. s. att de tio krönande ornamenten å taket

borttagas. Däremot föreslå fullmäktige i likhet med byggnadsrådet Nilsson,

att de båda stenlejonen mot väster samt krönet å mittpartiet mot Drottninggatan

måtte bibehållas.

Vad beträffar valvbågarna anse fullmäktige, i likhet med fullmäktige i

riksgäldskontoret, att med frågan örn borttagande av vapen, sköldar och

kulkrön bör tills vidare anstå, intill dess övriga föreslagna arbeten å de båda

omgivande byggnaderna slutförts, då frågan torde kunna med större säkerhet

bedömas ur estetisk synpunkt.

Förslag till inredande av lokaler å riksdagshusets vind.

I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret

meddelat, att under handläggningen av ärendet angående förändring

av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m. hos fullmäktige

uppkommit frågan, huruvida det icke vore lämpligt, att, därest de i nu

nämnda skrivelse föreslagna arbetena bomme till utförande, samtidigt låta

utföra den vid tidigare tillfällen diskuterade planen att låta inreda ett antal

rum åt gårdssidorna å riksdagshusets vind. Det förutsattes nämligen, att

vissa besparingar av byggnadskostnader skulle kunna uppstå vid ett samtidigt

utförande av de nu nämnda olika arbetena.

Med anledning härav hade fullmäktige meddelat byggnadsrådet Nilsson

uppdrag att verkställa utredning i frågan. Sedan sådan utredning utförts,

hava fullmäktige till utskottet överlämnat densamma med tillhörande

handlingar (Bilagor 9, 10 och 11) samt därjämte ett yttrande i ärendet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

byggnadsstyrelsen (Bilaga 12). Av detta yttrande framgår, att styrelsen icke

har något att erinra mot förslaget.

Rörande det av Nilsson framlagda förslaget hava fullmäktige meddelat

följande.

Utredningen innefattar förslag att i vindsvåningen å riksdagshusets norra,

östra och södra sidor inreda rum inåt ljusgårdarna. Förutom två rum, vartdera

omkring 33 kvm stort, vilka rum skulle ersätta de två nuvarande rummen

i mittpartiet, som skulle förändras till vakt- och kapprum, skulle vinnas

tillsammans 34 rum, med en sammanlagd golvyta av omkring 530 kvm,

motsvarande i medeltal 15,6 kvm per rum. Härtill komma vissa andra utrymmen

såsom vakt- och kapprum m. m.

Kostnaderna för förslagets utförande beräknas till 390 000 kronor. I

detta belopp ingå emellertid kostnader för arbeten för förbättring av ventilationen

i de nedre våningarna, vilka arbeten lämpligen kunde utföras samtidigt

med vindens ombyggnad. Enbart vindsrumsinredningen skulle därför

betinga en kostnad av omkring 340 000 kronor.

De nu angivna byggnadskostnaderna äro beräknade för arbetenas utförande

oberoende av de ifrågasatta arbetena med barriärerna. Enligt vad

anföres i utredningen torde nämligen arbetena på grund av sin olika art,

även örn de bedreves samtidigt, komma att utföras av olika entreprenörer

och därvid arbetena med barriärerna med användande av utvändiga ställningar,

men byggnadsarbetena i vindsvåningen med anlitande av ställningar

inne å gårdarna, detta för att de olika arbetena icke skulle komma att hindra

varandra i någon väsentlig grad.

För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande.

Såsom ovan anförts hava fullmäktige låtit verkställa förevarande utredning

närmast för att få klarhet i frågan, huruvida det skulle vara förenat

med någon besparing att utföra arbetet med barriärerna och arbetet med

vindsvåningens inredning samtidigt. Efter vad framgår av bvggnadsrådet

Nilssons uttalande synes någon sådan besparing dock icke vara att räkna

med. Under sådana förhållanden och då vissa andra av fullmäktige föreslagna

åtgärder beträffande riksdagshuset, nämligen barriärernas isolering

samt förändringen av riksdagshusets restauranglokaler äro mer trängande,

synes det fullmäktige, som örn frågan örn vindsvåningens inredande kunde

anstå tillsvidare.

Med hänsyn därtill, att behov av ytterligare lokaler, särskilt mindre arbetsrum,

otvivelaktigt föreligger för riksdagen, vilja fullmäktige emellertid

framhålla, att, såsom det upplyses i utredningen, intet hinder förefinnes för

vindsinredningens utförande i olika etapper. En början skulle sålunda kunna

göras med att inreda exempelvis en av de tre föreslagna sidorna, varefter

de återstående sidorna skulle kunna färdigställas vartefter framdeles. Kostnaderna

skulle härigenom kunna fördelas på flera år utan att därigenom

bliva större.

Fullmäktige få till slut erinra om, att frågan om vindsvåningens inredning

var föremål för behandling vid 1917 års riksdag, varvid dock beslöts, att

med de föreslagna arbetena skulle tillsvidare anstå. Ärendet har sedermera

icke behandlats av riksdagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

11

den 3 mars 1936 till fullmäktige inkommit med detaljförslag till förändring

av restauranglokalerna (Bilaga 17)}

Förslaget innebär följande. Köksutrymmena, nu huvudsakligen förlagda

i jordvåningen — endast ett mindre kök finnes bredvid matsalen — flyttas

upp i samma plan som matsalen. För att möjliggöra detta disponeras den

ovan nämnda delen av matsalen, varemot till denna lägges förutnämnda utrymme

invid stora hallen. I omedelbar anslutning till köket anordnas kallskänk,

kaffekök och rangeringsutrymmen. Alla till restaurangarbetet hörande,

löpande matlagnings- och serveringsarbeten skulle härigenom komma

att förläggas i samma plan. I mellanvåningen anordnas diskrum, varjämte

hit förläggas för personalen avsedda utrymmen, såsom omklädningsrum med

klädskåp, duschrum, matsal för personalen m. m. Källarvåningen skulle

disponeras för kylrum och förrådsrum. De ombyggda ekonomilokalerna

skulle förses med en tidsenlig sanitäranläggning, bestående av gasspis, varmskåp,

diskmaskin etc. samt nied kylanläggning för ett antal kylskåp. Genom

koncentrationen av köksutrymmen och ekonomilokaler kommer restaurangen

att icke längre behöva vissa utrymmen i källarvåningen och i mellanvåningen,

vilka utrymmen därför skulle kunna disponeras för andra ändamål.

Förslaget upptager dessutom en ventilationsanläggning för matsal och

kafé.

Kostnaderna beräknas till 273 000 kronor, fördelade på följande sätt:

Ombyggnadsarbeten, övre källarvåningen ...................... 23 990

jordvåningen............................ 16 235

bottenvåningen .......................... 38 710

Värmelednings-, ventilations-, sanitär- och kylanläggning samt därav

betingade byggnadsarbeten ................................ 120 450

Elektriska ledningsarbeten, hissar m. m....................... 26 000

Ritningar samt oförutsedda utgifter............................ 47 615

Beträffande nu föreliggande förslag hava fullmäktige anfört följande.

De dispositioner, som vid riksdagshusets byggande gjordes för restaurangens

kök och ekonomilokaler, visade sig snart nog icke vara lämpliga för

riksdagsrestaurangens arbete. Detta är förlagt huvudsakligen till vissa mycket

begränsade tider på dagen och måste utföras under stor brådska och

stark koncentration. De ursprungliga anordningarna hava därför vid upprepade

tillfällen måst ändras i syfte att i möjligaste mån sammanföra arbetsmomenten

till ett ställe. Något fullständigt sammanförande av det inre restaurangarbetet,

på sätt det ur arbetsteknisk synpunkt vore önskvärt, är

emellertid icke möjligt utan att förlägga kök och övriga arbetslokaler för

de löpande tillredningsbestyren i samma plan som matsalen och kaféet. Det

nu framlagda förslaget innebär en sådan förläggning av tillrednings- och

serveringslokaler och torde därför få anses vara en slutgiltig och fullgod lösning

av frågan om förbättrade förhållanden för restaurangarbetet. Förslagets

genomförande förutsätter emellertid, att en del av matsalen till en bredd av

omkring fyra meter apteras till köksutrymme. Med hänsyn till att det disponibla

utrymmet för måltidsservering redan nu är knappt tilllaget, måste

emellertid det ifrågasatta, från matsalen tagna utrymmet på något sätt kompenseras.

Enligt förslaget skulle detta ske genom att det utrymme, som fin- 1

1 Bil. 3 till fullmäktiges skrivelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

nes i entrén till matsalen från den stora hallen, skulle ombyggas till matsal.

För sin del hava fullmäktige icke något att erinra mot en sådan anordning,

då nämnda entré lärer komma till ringa användning och i övrigt icke torde

vara av någon betydelse. Ur kostnadssynpunkt spelar denna ombyggnadsdetalj

ej heller någon större roll, enär ifrågavarande ändring icke skulle

kosta mer än omkring 5 000 kronor.

Vad vidare angår förslagets innebörd att förse restaurangen med tidsenliga

värme- och kylanläggningar och dylikt må framhållas, att de nuvarande anordningarna

i detta hänseende äro mycket gammalmodiga och ur hygienisk

synpunkt otillfredsställande. Det är därför ett mycket starkt önskemål, att

ekonomilokalerna måtte förses med de moderna anordningar, som numera

allmänt kommit till användning i restaurangfacket. De anordningar, som

för närvarande finnas för matvarornas förvaring och beredning, äro desamma,

som då riksdagshuset togs i bruk år 1905, och motsvara sålunda på

• intet sätt tidens krav.

Beträffande slutligen de föreslagna arbetena för åstadkommande av förbättrad

ventilation i restaurang- och kafélokalerna, så vore enligt fullmäktiges

mening önskvärt, att de kunde komma till utförande. Berättigade anmärkningar

hava ofta framförts mot ventilationen i matsalen. Med nuvarande

system kan ej förhindras, att matos uttränger från köket in i matsalen

och därifrån till närgränsande korridorer. Efter vad erfarenheten visat från

andra håll, bör ett genomförande av det nu utarbetade förslaget till ny ventilationsanläggning

med i restaurangen anordnade trummor och kanaler

för lokalernas förseende med uppvärmd friskluft samt för dess evakuering

i möjligaste mån taga bort de nuvarande olägenheterna.

Såsom förut nämnts hava kostnaderna för utförande av nu berörda förändringar

av restauranglokalerna beräknats till 273 000 kronor. Då dessa

kostnader synts fullmäktige mycket betydande, har hänvändelse skett till

de anlitade byggnadssakkunnige, byggnadsrådet Nilsson och ingenjören Karl

G. Eklund, samt till representanter för restaurangbolaget med förfrågan,

huruvida icke beträffande de ifrågasatta ändringarna några modifikationer

kunde vidtagas av sådant slag, att mer avsevärd reducering av kostnaderna

kunde uppstå. Härvid har emellertid framhållits, att de föreslagna ändringarna

vore mycket snävt tilltagna och att någon reduktion av betydelse därför

icke kunde vidtagas utan äventyrande av ett tillfredsställande resultat av

arbetena. Det har särskilt påpekats, att man vid förslagets planering strävat

efter att, i jämförelse med vad för närvarande vore fallet, inskränka köksoch

ekonomiiokalernas yta. Härigenom hade uppnåtts betydande besparingar.

Det har vidare framhållits, att man torde kunna räkna med, att en modernisering

av lokalerna kommer att medföra minskade driftskostnader för

restaurangen. Skulle de ifrågasatta förändringarna bliva genomförda, böra

de kontraktsvillkor, som nu gälla för vederbörande restauratör, därför då

givetvis bliva föremål för ny prövning.

Med hänsyn till det stora behovet av mer hygieniska och tidsenliga restauranglokaler

få fullmäktige tillstyrka nu föreliggande förslags utförande.

Såsom framgår av bifogade transumt av ekonomideputerades i andra

kammaren skrivelse.1 hava deputerade framställt anmärkningar jämväl beträffande

ventilationsförhållandena i klubb- och utskottslokaler samt i stora

vestibulen. Utredning örn dessa lokalers uppvärmning och evakuering pågår

för närvarande men torde icke kunna hinna överlämnas till bankoutskottet

Se Bilaga 15.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

13

under innevarande riksdag. Enligt vad de byggnadssakkunnige meddelat,

kommer det ventilationssystem, som ifrågasattes för dessa lokaler, icke att

anknytas till det, som nu föreslås för restauranglokalerna. Arbetena bliva

därför helt oberoende av varandra.

Motionen I: 108.

I en inom riksdagens första kammare under nr 106 väckt, till bankoutskottet

hänvisad motion har herr Wohlin hemställt, »att riksdagen måtte besluta

att, på grundval av professor Ragnar Östbergs föreliggande förslag, till

skyndsam förnyad utredning upptaga frågan om riksdagshuset och dess omgivning

med samtidigt beaktande av därmed jämväl förenade frågor om

vissa mera praktiska anordningar inom själva riksdagshuset».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande.

»Riksdagshuset med sin närmaste omgivning intager en så central och dominerande

plats i rikets huvudstad, att den sedan många år aktuella frågan

om den stora byggnadens försättande i ett arkitektoniskt och estetiskt mera

tilltalande skick samt omgivningens mera ändamålsenliga och formsköna

anordnande måste betraktas som en första rangens kulturfråga ej endast för

huvudstaden men för hela vårt land. Det torde icke blott av närmaste intresserade

kretsar inom och utom riksdagen utan tillika av en allmän opinion

anses som en verkligt betydande angelägenhet att snarast möjligt uppnå en

tillfredsställande lösning av detta, så många utredningar och undersökningar

underkastade problem. Väl kan tvistas örn innebörden av begreppet nationalmonument

och väl kan ifrågasättas, huruvida tanken på ett sådant numera

i vårt land har någon mera allmän anslutning. Men i betraktande av

den svenska folkrepresentationens månghundraåriga historia, den i vårt folk

djupt förankrade kärleken till det fria folkstyret och den minnesrika plats

vår parlamentsbyggnad innehar lärer devisen vårt riksdagshus — vårt

nationalmonument icke kunna frånkännas visst berättigande. Det synes

verkligen vara på tiden, att detta vårt riksdagshus med sitt enastående vackra

läge befrias från de extra prydnader å tak och mittparti, som varit och äro

helt främmande för svenskt kynne, och därigenom erhåller den enhetlighet

och det lugn, som skapar sann monumentalitet. Därtill kommer att byggnaden

med avseende å åtskilliga detaljer i sitt inre icke motsvarar de praktiska

krav, som under de gångna åren med ökad styrka gjort sig gällande

samt att även av denna anledning vissa omändringsarbeten framstå såsom

livligt eftersträvansvärda. Riksdagshusets omgivning slutligen, själva Helgeandsholmen,

som helt domineras av byggnadsverket, tillfredsställer i sitt

nuvarande skick varken estetiska eller praktiska krav och ännu mindre

berättigade trafiktekniska behov.

Många framstående krafter hava under årens lopp brottats med de problem,

som här ånyo framföras till riksdagens övervägande. De största insatserna,

i vad det gäller frågans arkitektoniska och estetiska sida, hava gjorts

av professor Ragnar Östberg, vilken i en såsom bilaga1 vid denna motion

Här utesluten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

fogad promemoria örn ''Riksdagshuset och Riksdagsholmen’ i korthet erinrat

om frågans förhistoria samt därjämte uppdragit de stora huvudlinjerna

till en lösning, vilken, såvitt nu kan bedömas, har alla förutsättningar att

vara den lyckligaste. De nämnda promemoria åtföljda och i motionen ävenledes

i förminskad skala återgivna skisser och teckningar, som professor

Östberg, besjälad av det livligaste konstnärliga intresse för saken, under

oegennyttigt arbete utfört, giva en viss föreställning om hans idéer, och en

klarare bild därav vinnes av hans originalskisser och teckningar, vilka samtidigt

med denna motion överlämnas till vederbörande riksdagsutskott. Att

skilda meningar säkerligen komma att uppstå örn åtskilliga av förslagets

detaljer ligger i sakens natur. Denna omständighet bör likväl icke avhålla

riksdagen från att i detta gamla men alltjämt lika brännande spörsmål nu så

fort sig göra låter skrida till handling. Med avseende å frågans ekonomiska

sida må endast i korthet erinras om att — såsom jämväl i promemorian

erinras -— vissa andra medel än statsmedel torde kunna beräknas vid kostnadskalkylernas

uppgörande.»

Då utskottet funnit det vara av intresse och ägnat att underlätta en överblick

av den i motionen berörda frågan örn Helgeandsholmens

ordnande, har utskottet i Bilaga 18 lämnat en redogörelse för vissa åtgärder,

som tidigare efter riksdagshusets uppförande vidtagits eller varit

under diskussion i denna fråga.

Över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige

i riksgäldskontoret, vilka i skrivelse till utskottet den 12 mars 1936 —

efter en kortare redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn

Helgeandsholmens ordnande — anfört följande.

»Herr Wohlin berör i sin motion ej blott riksdagshusplanen utan även

frågor rörande riksdagshusets yttre och inre utformning. Sistberörda spörsmål

skola här först upptagas till behandling.

Enligt fullmäktiges mening synes en sammankoppling av frågor rörande

riksdagshusets fasad och tak med förslag rörande riksdagshusplanen ej på

något sätt vara nödvändig, utom givetvis vad beträffar byggnadens nedre

partier, som skulle blottas vid en nedsänkning. Än mindre behöva frågor om

förändringar av riksdagshusets inre lösas samtidigt med en slutlig anordning

av planen. Ett särskiljande av de olika frågekomplexen synes endast

vara till gagn.

I en motionen bifogad promemoria förordar professor Östberg en ombyggnad

av fasaden åt Norrbro i den riktningen, att i stället för en ingångsport

skulle anordnas fem stycken med därav föranledd breddning av vestibulen,

samt att mittpartiet i det gemensamma samtalsrummet i huvudvåningen

skulle få samma fasadfönster som sidopartierna, medan överljustrumman

där skulle utgå och där i stället skulle anordnas rum. I samband

härmed skulle fasadens kolonnmotiv genomföras även för mittpartiet och

taket rensas från alla prydnader, varvid även barriärerna skulle borttagas.

Beträffande byggnadens inre skulle å ömse sidor örn talmanspodierna anläggas

en gång från kamrarna till korridoren vid statsrådsrummen samt rum

inredas å vinden och i de utrymmen, som för närvarande upptagas av de

två trapptornen åt Drottninggatan. Slutligen skulle större hissar insättas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

15

inom nuvarande men vidgade hisstrummor. Till belysning av några av förslagen

bifogas en del skisser, men några beräkningar över kostnaderna för

förslagens genomförande meddelas icke.

I vissa avseenden täckas de östbergska förslagen av sådana, som på fullmäktiges

initiativ utarbetats med ritningar och kostnadsberäkningar, och

som redan avlämnats eller samtidigt härmed i särskilda skrivelser avlämnas

till bankoutskottet. I den mån de av fullmäktige överlämnade förslagen beröra

byggnadens yttre, hava de granskats av byggnadsstyrelsen, som även

godkänt desamma. Då professor Östbergs övriga förslag avse att ombilda

fasaden och taket på ett så genomgripande sätt, att anmärkningar däremot

kunna göras redan ur den synpunkten, att det gäller en annan ännu levande

arkitekts byggnadsverk, och då en närmare utredning rörande desamma endast

skulle fördröja behandlingen av de redan av fullmäktige avlämnade

förslagen, vilja fullmäktige förorda, att dessa må behandlas av utskott och

riksdag i sitt nuvarande utredda skick utan hänsyn till de i professor Östbergs

promemoria skisserade och säkerligen mycket dyrbara förslagen. Fullmäktige

vilja härtill framhålla, att det i fullmäktiges skrivelse den 5 dennes

framlagda förslag angående riksdagshusets övre partier m. m. kräver en

skyndsam lösning med hänsyn till nödvändigheten av att snarast få genomförda

de ifrågasatta åtgärderna för isolering av barriärerna. Ett uppskjutande

av denna fråga på framtiden skulle enligt de sakkunniges uttalande

medföra alltför stora risker.

Fullmäktige övergå härefter till den Wohlinska motionen i den del den

berör riksdagshusplanen.

Fullmäktige vilja för sin del avstyrka ett utredningsuppdrag i den omfattning,

som herr Wohlin föreslagit, d. v. s. i anslutning till professor Östbergs

förslag. För övrigt få fullmäktige rikta uppmärksamheten på att i de

ritningar, som äro intagna i promemorian till den Wohlinska motionen, finnas

tre olika lösningar skisserade. Vad särskilt det tredje alternativet angår,

vilja fullmäktige framhålla, dels att det strider emot professor Östbergs tidigare

uttalade grundprincip för sina förslag, nämligen att Norrbro borde

frigöras, så att den gjorde intryck av broförbindelse i hela sin längd, dels

att den ifrågasatta, upphöjda vägen synes komma att te sig mycket egendomlig

mellan två nedsänkta planer.

Fullmäktige vilja emellertid instämma med motionären däri, att det vore

i hög grad önskvärt, att riksdagen toge ställning till frågan. Endast därigenom

bleve det klargjort, efter vilka linjer ett fortsatt arbete för en bättre

anordning av planen framför riksdagshuset borde läggas.

Skulle riksdagen ansluta sig till den Wohlinska motionen och sålunda

godkänna riksdagshusplanens sänkning i huvudsaklig överensstämmelse med

något av de östbergska förslagen, borde i beslutet inrymmas ett bemyndigande

för fullmäktige att träda i förhandling med professor Östberg om

detaljritningar och kostnadsberäkningar för framläggande för nästa års

riksdag.

Om riksdagen däremot skulle motsätta sig en sänkning av planen, vilja

fullmäktige förorda ett uppdrag till dem att i samråd med byggnadsstyrelsen

införskaffa nya förslag till planens ordnande utan sänkning, varvid i förslagen

eventuellt kunde upptagas bevarande av trädplanteringar i norr och

söder samt en .springbrunn eller annan monumental anordning mitt på planen

eller en sådan anordning på vardera sidan av en mittväg. Några alltför

bindande detaljanvisningar borde icke fastställas, utan endast angivas, i vilken

riktning förslagen .skulle läggas. De nya förslagen torde i detta fall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskoltets utlåtande Nr 73.

kunna föreläggas nästa års riksdag. Kostnaderna för en sådan förnyad, men

begränsad utredning torde ej behöva bliva stora.»

Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande, att fullmäktiges

ordförande under överläggningen hos fullmäktige erinrat örn, att

han såsom medlem av Helgeandsholmskommittén och reservant inom fullmäktige

förordat en lösning av frågan om planens ordnande enligt de östbergska

linjerna, och att han fortfarande ansåge nämnda förslag äga stora

företräden framför de övriga framlagda. Då han emellertid funne en dylik

lösning ogenomförbar med hänsyn till den opposition, som enligt hans mening

med säkerhet vore att förvänta inom riksdagen, varför ett fasthållande

vid detta förslag på sin höjd skulle kunna fördröja frågans lösning efter

andra linjer, hade han förenat sig med övriga fullmäktige i deras uttalande.

Utskottets yttrande.

Såsom av ovanstående framgår, föreligger till utskottets prövning ett

komplex av spörsmål rörande riksdagshuset och dess omgivningar. Med avseende

å riksdagshusets yttre innebära de av riksgäldsfullmäktige framlagda

förslagen, vilka grunda sig på av bvggnadsrådet G. A. Nilsson verkställda,

av byggnadsstyrelsen granskade utredningar, dels vissa reparationsarbeten

å husets fasader, dels isolering av vissa barriärer å taket, dels ock borttagande

av vissa å taket befintliga stenprydnader. Det framgår av handlingarna,

att förslagen närmast föranletts därav att skador uppstått å fasaderna

med påföljd, att vid några tillfällen stenar lossnat från taklisten och

nedfallit på gatan. Dessa skador hava väsentligen uppkommit genom att

vatten på grund av otillräcklig tätning av taket under barriärerna inträngt

i taklisten och murverkets övre partier. Till tryggande av byggnadens framtida

bestånd och till förhindrande av sättningar i listverket borde enligt

fullmäktiges mening barriärerna isoleras och fasaderna repareras. För isoleringens

genomförande måste barriärerna bortflyttas och stenprydnaderna

nedtagas. Sedan isoleringsarbetet verkställts, skulle barriärerna återuppföras,

därvid kalkstensdockorna i vissa barriärer skulle ersättas med dockor

av granit. De nedtagna stenprydnaderna skulle däremot icke återuppsättas.

Följande stenprydnader skulle sålunda definitivt borttagas, nämligen de

sex obeliskerna, de åtta klotformade krönen å norra och södra krönen, de

två vapensköldarna å östra fasadens ändpartier, de fyra krönen å samma

fasads mittparti och de två tornkrönen över trapporna vid Riksgatan. Frågan

om borttagande av Sveagruppen skulle däremot icke avgöras, förrän arbetena

i övrigt å taket slutförts. Icke heller borde nu beslutas någon förändring

av valvbågarna mellan riksdags- och riksbankshusen. Slutligen skulle de

tio krönande ornamenten å riksbankshusets tak borttagas. Samtliga nu omförmälda

arbeten äro avsedda att utföras i ett sammanhang med uppdelning

på två eller tre år. Arbetena hava beräknats draga en sammanlagd kostnad av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

17

584 000 kronor, därav för arbetet med barriärerna 297 000 kronor, för bort

tagande av stenprydnaderna 200 000 kronor, för reparation av fasaderna

53 000 kronor samt för övriga utgifter 34 000 kronor. Kostnaden för borttagande

av Sveagruppen samt vapensköldar och kulkrön å valvbågarna, vilken

kostnad ingår i ovanstående belopp å 200 000 kronor, beräknas uppgå

till 70 000 kronor.

Vad angår riksdagshusets inre föreligga tre särskilda förslag, av vilka

två — förslagen om inredande av lokaler å vinden och örn anordnande av

nya trappor invid norra och södra trapptornen samt inredande av nya rum

i utrymmena i trapptornen — åsyfta att bereda ökade arbetslokaler i riksdagshuset,

medan det tredje förslaget avser förändring av riksdagshusets

restauranglokaler.

Förslaget örn inredande av rum i vindsvåningen innebär, att 36 rum med

en sammanlagd golvyta av omkring 600 kvm, skulle inredas. Enligt verkställd

utredning skulle någon besparing icke vinnas genom att arbetet med

vindsinredningen utföres samtidigt med arbetet med barriärerna. I samband

med vindens ombyggnad borde däremot lämpligen utföras vissa arbeten

för förbättring av ventilationen i de nedre våningarna. För egen del

hava fullmäktige förklarat frågan örn vindsvåningens inredande kunna anstå

tillsvidare, men fullmäktige hava tillika med hänsyn till föreliggande

behov av arbetsrum för riksdagen framhållit, att hinder icke förefunnes för

vindsinredningens utförande i olika etapper. Kostnaderna för ett fullständigt

genomförande av förslaget hava beräknats till 390 000 kronor, vari ingår

ett belopp av 50 000 kronor för nyssnämnda arbeten för ventilationens

förbättrande.

Vidkommande härefter förslaget beträffande trapptornen innebär detta,

att de nuvarande monumentaltrapporna i de norra och södra trapptornen

skulle ersättas med trappor av mindre skrymmande art, varigenom utrymme

skulle vinnas för 6 större och 2 mindre rum. Av de tre olika lösningar

av denna byggnadsfråga, som framlagts, hava fullmäktige förordat den lösning,

betecknad alternativ C, vilken innebär, att de nya trapporna skulle

uppföras å respektive ljusgårdar och medgiva direkt förbindelse med entresolvåningen.

Kostnaderna för genomförande av detta förslag, som avser

inredning av nya rum med en sammanlagd golvyta av 265 kvm, beräknas

till 170 000 kronor.

Förslaget till förändring av riksdagshusets restauranglokaler avser att

bereda ökat utrymme för restaurangens kök och lämpligare inbördes placering

av köks- och serveringslokalerna, att förse ekonomilokalerna med tidsenliga

värme- och kylanordningar samt att ernå en förbättrad ventilation i

restaurang- och kafélokalerna. I förstnämnda avseende innebär förslaget,

att köksutryinmena, vilka för närvarande, frånsett ett mindre kök bredvid

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 73.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

matsalen, huvudsakligen äro förlagda i jordvåningen, skulle flyttas upp i

samma plan som matsalen. För att möjliggöra detta skulle viss del av

matsalen disponeras till kök, varemot till matsalen skulle läggas det utrymme,

som finnes i entrén till matsalen från den stora hallen. I omedelbar

anslutning till köket skulle anordnas kallskänk, kaffekök och rangeringsutrymmen,

varigenom allt matlagnings- och serveringsarbete bomme

alt på ett rationellt sätt förläggas i samma plan. Kostnaderna för de sålunda

ifrågasatta ändringarna hava beräknats till 273 000 kronor, fördelade

på sätt framgår av en å sid. 11 intagen sammanställning.

De sammanlagda kostnaderna för genomförandet av föreliggande fyra

förslag om ändringar av riksdagshuset utgöra, inberäknat kostnaderna för

borttagande av Sveagruppen och ornamenten å valvbågarna, 1 417 000

kronor.

Utskottet är icke berett att för närvarande förorda ett godkännande av

de av fullmäktige sålunda föreslagna förändringarna beträffande riksdagshuset.

De höga kostnader, som förslagens genomförande förutsätter, hava

dock icke i främsta rummet varit avgörande vid detta utskottets ställningstagande.

Men det har synts utskottet naturligt, att när så dyrbara anordningar

som de här föreslagna skola genomföras, detta endast bör ske i

samband med en även i övrigt nödvändig och från olika håll påkallad omprövning

av riksdagshusets inre och yttre gestaltning i dess helhet. Riksdagshuset

är en jämförelsevis ny byggnad, som givetvis icke saknar sina

förtjänster. Kritiken mot detsamma har kanske någon gång skjutit över

målet, främst när den utgått från de nutida, måhända tillfälliga smakriktningarnas

benägenhet att generellt utdöma allt vad den närmast föregående

perioden skapat. Men man kan ej heller bestrida, att åtskilligt i denna

kritik varit berättigat. Stora kostnader och konstnärlig möda hava nedlagts

på att giva huset i dess helhet och i vissa detaljer en pompös prägel.

Vid sidan därav förekomma andra drag, som skänka ett alltför torftigt utseende

åt detaljer och stora partier. Detta gäller även själva inredningen och

planeringen av lokalutrymmena. Särskilt hissanordningarna äro mycket otidsenliga.

Totalomdömet blir att huset icke motsvarar de krav på trevnad och

bekvämlighet, man med fog kan ställa på en parlamentsbyggnad i våra

dagar. Att genomföra en rationalisering inom ramen av ett redan befintligt

hus erbjuder givetvis betydligt större svårigheter än de som möta vid

uppförandet av en nybyggnad. Men det har synts utskottet som om dessa

svårigheter inte skulle behöva avskräcka från försöket att på allvar komma

till rätta med de olägenheter, som här ovan påtalats.

Framförallt vill utskottet i fråga om förslaget örn inredande av nya rum

i riksdagshuset framhålla, att utredning saknas om storleken och arten av

riksdagens lokalbehov. En sådan utredning synes böra föreligga, innan

byggnadsförslag upprättas. Enligt utskottets mening är det lämpligt, att vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

19

utarbetande av förslag rörande ändrade inre anordningar i riksdagshuset

beaktas de eventuella önskemål härutinnan, som äro till finnandes hos riksdagens

olika organ. Bland de uppslag, som vid ärendets behandling framkommit

inom utskottet och som måhända kunna vara av värde att få prövade,

må nämnas anordnande av ytterligare partilokaler och arbetsrum, nedförande

av de redan befintliga hissarna vid norra och södra entrén från

Riksgatan till förstugeplanet och anläggande av hissar från huvudingången

å samma gata.

Vad utskottet nu anfört talar enligt utskottets mening för att de av fullmäktige

väckta förslagen böra upptagas till förnyat övervägande, därvid de

olika lokalfrågorna synas böra sammanarbetas efter en enhetlig plan. I den

föreliggande motionen har ifrågasatts, att spörsmålen rörande riksdagshusets,

yttre och inre utformning samt dess omgivningar borde i ett sammanhang

göras till föremål för utredning. Detta yrkande bygger på den uppfattningen,

att en sådan sammankoppling skulle befrämja en god lösning av samtliga

ifrågavarande spörsmål. I avseende härå får utskottet erinra, att byggnadsstyrelsen

i utlåtande den 12 maj 1932 över förslag om borttagande av vissa

å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader framhållit bland annat, att frågan

örn dessa prydnaders avlägsnande nära sammanhängde med frågan örn

ordnande av riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens mening

något slutligt avgörande beträffande förstnämnda spörsmål icke lämpligen

borde träffas, förrän den större frågan blivit avgjord. I yttrande den 31 januari

1936 över det nu föreliggande förslaget om förändring av riksdagshusets

övre partier har byggnadsstyrelsen uttalat, att det alltjämt syntes styrelsen

mest önskvärt, om frågan rörande ändring av riksdags- och riksbankshuset

övre partier icke upptoges till slutlig prövning, förrän frågan örn ordnandet

av byggnadernas närmaste omgivning avgjorts. Med hänsyn till behovet

av de föreslagna isoleringsåtgärderna beträffande riksdagshusets takpartier,

vilka åtgärder stöde i intimt samband med frågan örn takprydnadernas

avlägsnande, måste det emellertid enligt styrelsens mening tagas under

övervägande, huruvida icke dessa åtgärder borde komma till utförande oberoende

av frågan örn ordnandet av omgivningarna, därest ett avgörande av

sistnämnda fråga icke komme att träffas inom närmaste tid. Fullmäktige i

riksgäldskontoret hava däremot i sitt den 12 mars 1936 avgivna yttrande över

motionen hävdat den ståndpunkten, att en sammankoppling av frågor rörande

riksdagshusets fasad och tak med förslag i fråga örn riksdagshusplanen

ej på något sätt vore nödvändigt. Än mindre behövde enligt fullmäktiges

uppfattning frågor örn förändringar av riksdagshusets inre lösas samtidigt

med en slutlig anordning av planen.

1 likhet med motionären vill utskottet förorda, att samtliga bär berörda

spörsmål rörande riksdagshuset och dess omgivningar i ett sammanhang

göras till föremål för utredning. Genom ett sådant förfaringssätt torde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bunkoutskotiets utlåtande Nr 73.

kunna undvikas, att beslut fattas i avseende å riksdagshusets yttre och

inre utformning, vilka kunna försvåra en ur estetiska och praktiska synpunkter

tillfredsställande lösning av det sedan lång tid tillbaka svävande

spörsmålet om Helgeandsholmens ordnande. Under hänvisning till den redogörelse

för vad i detta ärende förekommit, som lämnas i den vid detta utlåtande

fogade Bilaga 18, vill utskottet uttala önskvärdheten av att vid den nu

föreslagna utredningen ett allvarligt försök göres att ernå en lösning av

denna fråga. Det synes naturligt, att därvid prövas möjligheten av en lösning

efter de riktlinjer, som framträtt såsom resultat av de tidigare utredningarna.

Men även andra tänkbara åtgärder för ordnandet av riksdagshusets närmaste

omgivningar böra övervägas. Självfallet bör utredningen 1 denna del

klarlägga de kostnader, som äro förenade med ett ordnande av Helgeandsholmen

samt i vad mån för täckande av kostnaderna andra medel än statsmedel,

exempelvis bidrag från Stockholms stad. stå till förfogande.

För verkställande av den av utskottet förordade utredningen torde en särskild

kommitté böra tillsättas. Det synes böra ankomma på fullmäktige i

riksgäldskontoret att utse ledamöter i kommittén, i vilken böra. förutom

representanter för fullmäktige, ingå ledamöter av riksdagen ävensom en eller

två på byggnadsområdet. sakkunniga personer. I den mån kommittén skulle

finna sig böra framställa förslag beträffande riksbankshuset, torde samråd

böra ske med fullmäktige i riksbanken. Kommittén bör vid fullgörande

av sitt uppdrag jämväl söka samarbete med Stockholms stad. Då

vissa av de frågor, som skola utredas av kommittén, såsom isolering av barriärerna

och förändring av riksdagshusets restauranglokaler snarast böra avgöras,

synes utredningen böra bedrivas med all möjlig skyndsamhet, så att det

förslag i ärendet, vartill utredningen kan föranleda, må kunna upptagas till

prövning av 1937 års riksdag.

Den ståndpunkt utskottet sålunda intagit medför att de föreslagna reparationsarbetena

å riksdagshusets fasader icke nu kunna igångsättas. På grund

härav torde fullmäktige böra bemyndigas att låta verkställa de reparationsarbeten

i avseende å riksdagshusets yttre, som kunna befinnas erforderliga

till förebyggande av olyckor av den art, vartill tillbud tidigare förekommit.

Kostnaderna för ifrågavarande utredningsuppdrag och nyssnämnda reparationsarbeten

synas böra bestridas av avlöningsanslaget för riksgäldskontoret

respektive omkostnadsanslaget för riksdagens hus.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa.

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande framställningar och motionen I: 106, må, i

överensstämmelse med vad utskottet ovan förordat, dels uppdraga

åt fullmäktige att låta utreda frågan rörande förändringar

beträffande riksdagshuset och dess omgivningar, dels

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

21

ock bemyndiga fullmäktige att låta verkställa reparationsarbeten

beträffande riksdagshusets yttre.

Stockholm den 8 juni 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Bjurström, Ehrnberg, Nilsson

i Mölndal, Swartling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå,

Andersson i Falkenberg, Carleson*, Gustavson i Västerås* och Nyblom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

mot viss del av utskottets motivering:

av herrar Paulsen och Laurén, vilka inom utskottet framhållit följande:

»Utskottet bör enligt vår mening icke göra några uttalanden örn riksdagshusets

nuvarande arkitektur, vilka kunna binda kommittén vid dess ståndpunkttagande

till föreliggande förslag om förändring av riksdagshusets övre

partier, överhuvudtaget är det ej lämpligt, att utskottet i frågans nuvarande

läge lämnar utformade direktiv för utredningen, vilken helst bör vara förutsättningslös.

Kommittén bör nämligen enligt vår mening ha fria händer

att själv bestämma linjerna för sitt arbete.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskollets utlåtande Nr 73. Bilagor.

1*

Bilagor till skrivelsen angående förändring av riksdagshusets övre partier,

isolering av barriärerna m. m.

Bilaga 1.

P. M.

Från taklisten å riksdagshuset omedelbart under kopparlisten har ett hörn

av en större granitsten lossnat och natten mellan den 18 och 19 augusti störtat

i gatan. Den nedfallande stenen vägde c:a 4 å 5 kg. och ramlade ned på

trottoaren mellan riksbanken och riksdagshuset i omedelbar närhet av södra

valvbågen. Någon skada åstadkom den ej och husets personal blev uppmärksammad

på den av patrullerande poliskonstapeln. Som omedelbar åtgärd har

ett pär plåtslagare fått liggande å koppar listen granska taklisten runt hela

huset samt sandstensornamenten å fasaden åt riksbanken. Från denna fasad

vid fönstren till statsutskottet lossnade nämligen för 2 år sedan en mindre

sten å c:a 1 kg. och föll ned på gatan, men som även detta hände på natten

skedde ingen skada.

Vid putsning av fasaden föregående år hade murarna i uppdrag att efterse

eventuellt lösa stenar men någon anmälan örn sådana till riksdagshusets

personal skedde ej. Ställningen, som användes för putsningen, var emellertid

ej så hög att den räckte till översta taklisten utan stannade åtskilliga meter

under denna.

För att kunna utföra en tillfredsställande granskning av stenpartierna efter

fasaderna måste ställningar användas. Detta torde draga en betydande kostnad.

Inom de närmaste åren torde det emellertid bliva nödvändigt att utföra

en fogstrykning å riksdagshuset och kan då en granskning av stenpartierna

samtidigt utföras.

Förhållandet med de nedfallande stenarna har jag anmält för byggnadsrådet

Nilsson, vilken under den senaste tiden haft vissa uppdrag för riksdagshuset,

och är han av den uppfattningen att några större åtgärder med

ställningar o. s. v. ej för närvarande äro av nöden.

Stockholm den 27 augusti 1935.

O. Sandin.

P. Af.

I promemoria av den 27 augusti 1935 anmäldes att en större sten lossnat

ä riksdaghusets västra fasad och nedfallit å trottoaren mellan riksdags- och

riksbankshusen.

Den 2 september har ånyo en del av ett stenornament nedfallit från samma

fasad närmare Mynttorget. Den nedfallna stenen om c:a 3;4 kg:s vikt påträffades

å gångbanan utanför riksdagshusets pannrumsingång.

Förhållandet har delgivits byggnadsrådet Nilsson.

Stockholm den 3 september 1935.

Eskil Risling.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 73. (Bilagor.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskotteis utlåtande Nr 73. Bilagor.

2*

Bilaga 2.

P. M.

angående undersökning av riksdagshusets fasader.

Med anledning av under sommaren 1935 inträffade olyckstillbud genom

nedfallande bitar av stenbeklädnaden å riksdagshuset har frågan örn en

närmare undersökning av fasaderna aktualiserats. Därvid borde så väl skador

å stenmaterial som brister i fogningen m. m. antecknas (lämpligen å fasadritningar).

Det så erhållna materialet skulle kunna läggas till grund fölen

arbetsbeskrivning med ritningar för själva utförandet. Omfattningen avsjälva

restaureringsarbetet kan icke uppskattas förr än efter undersökningens

verkställande.

Själva undersökningen kan lämpligen utföras av två byggnadsingeniörer

under ledning av arkitekt. För undersökningens verkställande behövas ställningar.

Där marken är plan och alltså möjliggör rullstälining, bör dylik

användas. Där trappor finnas byggas fasta ställningar. Totala fasadlängden

är omkring 330 längdmeter. Fasadhöjden upp till taklisten är omkring 22

meter. Hela fasadytan är alltså omkring 7 260 kvm. Om 5 minuter beräknas

för granskning av 1 kvm., skulle åtgå 36 300 minuter för hela arbetet. Detta

utgör 605 timmar och efter 6 timmars arbete i genomsnitt per dag 101 dagar.

Efter 25 arbetsdagar i månaden skulle arbetet alltså taga 4 månader för en

man, alltså 2 månader för 2 man. För ställningskostnader samt för flytt - ningshjälp kan beräknas en kostnad under två månader av omkring 1 300

kronor. Ingenjörernas arvode kan beräknas till 600 kr. per månad, alltså

4 X 600 = 2 400 kronor. För arbetsledning och utlåtande av arkitekt bör

beräknas 600 kronor. Kostnaden blir alltså 1 300 + 2 400 -f- 600 = 4 300

kronor. Härtill bör läggas omkring 10 % för oförutsedda kostnader. Totalkostnaden

kan avrundat beräknas till 4 700 kronor.

Stenarbetena ovanför taklisten, barriärer, bekröningar å tornen, Sveagruppen

och dylikt är icke inberäknat i ovannämnda undersökning, då utredningar

därom tidigare verkställts.

Då ovanstående beräkning utgår från ett teoretiskt antagande, vore det

av värde, att genom ett praktiskt prov vinna erfarenhet, om beräkningen håller

streck. Jag får därför föreslå, att en flyttbar ställning uppsättes på det

ställe å den västra fasaden, där skadan å taklisten inträffade i sommar. Kostnaden

härför torde kunna beräknas till omkring 200 kronor.

Stockholm den 6 september 1935.

Georg A. Nilsson.

Bilaga 3.

Utlåtande

angående verkställd provundersökning å riksdagshusets fasader.

I P. M. av den 6 september 1935 angående undersökning av riksdagshusets

fasader föreslog jag bl. a., att en provundersökning skulle utföras å en

del av västra fasaden, vilken undersökning beräknades kosta omkring 200

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcts utlåtande Nr 73. Bilagor.

3*

Sedan jag erhållit Herrar fullmäktiges bemyndigande till denna provundersökning,

har jag låtit utföra densamma på följande sätt.

Den undersökta delen är hela den södra mellandelen av fasaden mot

Drottninggatan, såsom framgår av bifogade ritning littera U t.1

Innan själva undersökningen å platsen påbörjades måste ritningsunderlag

anskaffas. Därvid visade det sig emellertid, att i arkivet befintliga ritningar

icke kunde användas utan efter vissa justeringar och kompletteringar,

huvudsakligen bestående i fogindelningens inritande å fasadritningen efter

detaljritningar till stenarbetet. För taklistens fogindelning måste uppmätning

på platsen göras. Flyttbar ställning uppsattes färdig tisdagen den 1 oktober

och då började själva undersökningen å platsen. Densamma utfördes

enligt bifogade instruktion av 30/9 19351 och under min ledning av ingenjören

G. M. Andersson, som är speciellt sakkunnig på det stentekniska området.

Undersökningen fortsattes sedermera ytterligare tre dagar under de

tider väderleken det tillät, och jag gav den 4 oktober order om ställningens

borttagande den 5 oktober.

Resultatet av undersökningen framgår, dels av bilagda av ingenjör Andersson

förda protokoll, dels av jämväl bilagda ritningar nris U 1, U 2 och

U 3, och torde följande vara att nämna till förtydligande av dessa handlingar.

2 Enligt instruktionen skulle öppna fogar markeras med gul färg,

skador, som böra repareras, med röd färg. samt skador av mindre betydelse

och med vilkas reparation kunde anstå nied blå färg. Som synes äro

fogarna i taklisten i stor utsträckning öppna, vilket förhållande torde huvudsakligen

bero på den genomströmning av vatten, som de icke isolerade

stenbarriärema äro anledning till. Ingenjör Andersson och jag konstaterade

vid undersökningen av taklisten, att dagarna närmast efter regn blir taklisten

alldeles »sur» och vatten sipprar fram i fogarna. Även i vindarna observeras

efter regn dylik fuktbildning å yttermurarnas innnersidor. Örn detta för

byggnadens framtida bestånd i stort sett beklagliga förhållande torde jag

få anledning återkomma i annat sammanhang och framställa vissa förslag

till förhindrande av ytterligare skadegörelse. I övrigt äro fogarna öppna

huvudsakligen å de ställen i fasaden, där sättningar i undergrunden åstadkommit

vertikala sprickbildningar, gående genom hela byggnaden, såsom

framgår av de gula beteckningarna å ritningen. Endast i ett fall förekom

skada av den art, att den icke någon längre tid bör lämnas oreparerad, nämligen

den med rött betecknade skadan nr 26. Denna skada, som uppstod i

sommar, består däri, att ur hörnstenen i taklistens krönande list ett större

stycke (ungefär av ett barnhuvuds storlek) bortfallit genom att en sned

spricka inifrån den högra stötfogen avspjälkat densamma. Det bortfallna

stycket är till större delen tillvarataget och förvaras i riksdagshuset. Denna

skada synes vara synnerligen svårförklarlig. Brottytan ser färsk ut och

inga tecken till yttre åverkan kunna upptäckas. Troligen har en viss svaghet

förefunnits i stenen (ett s. k. stick). Vidare hava sättningar skett i denna

del av byggnaden och de därigenom uppkomna spänningarna hava åstadkommit

utspjälkandet av den stora skärvan. Denna skada måste av utseendeskäl

repareras, men kan tidpunkten väljas så, alt den sammanfaller med ari

dra arbeten, t. ex. med borttagandet av stenprydnaderna å riksdagshuset. Skadan

kan icke lämpligen repareras på annat sätt än genom att borttaga den

kvarvarande skadade stenen och ersätta den med en hel ny sten. Ritningar
1

Hiir utesluten. Ritningarna finnas inbundna i riksgäldskontoret* Inkomna handlingar

år 1935».

■ Hiir uteslutna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4* Hankoutskottels utlåtande Nr 73. Bilagor.

na littera U 2 och U 3 visa storleken och formen på denna sten. De övriga

i protokollet nämnda och å ritningen med blå färg betecknade skadorna, tillsammans

25 stycken äro samtliga av mindre betydelse och synas icke kunna,

enligt vad nu kan bedömas, medföra fara för trafikanter. En viss reservation

måste emellertid göras för oförutsedda sättningar och rörelser i byggnaden,

vilka ju alltid kunna medföra vissa risker för större skador, möjligen

med nedramlande av vissa mindre stenskärvor eller stenbitar. En reflektion

tränger sig obevekligen fram vid åskådandet av ritningen, nämligen att skadorna,

liksom de öppna fogarna, huvudsakligen förekomma å de ställen i

fasaderna, där sättningar i grunden förekommit, vilka medfört vertikala

sprickbildningar i fasaden med därav föranledda deformationer av stenbeklädnaden.

Det är ju tämligen självklart, att de krafter, som uppstå vid

dylika deformationer, äro av sådan storleksordning, att intet stenmaterial

kan motstå desamma. Det är emellertid påfallande, att stenarbetet, såväl

där det utgöres av kalksten som granit, i förvånande grad motstått väderlekens

och tidens skadliga verkningar. Emellertid torde det vara lämpligt

att belägga de stora fönsterbänkarna av kalksten i översta våningen med

plåtbeslag för att därigenom förhindra dels stenens förvittring dels vattenskador

i murverket under fönsterna. Beträffande putsen å de små putsade

fasadytorna förefunnos inga skador.

Skälet till den nu verkställda provundersökningen var huvudsakligen att

därigenom vinna erfarenhet, huruvida den i min P. M. av den 6 september

1935 ingående beräkningen av kostnaderna för undersökning av riksdagshusets

fasader holle streck. Tyvärr måste erkännas, att så icke blivit

fallet. Kostnaden för ställningar måste beräknas till omkring det dubbla mot

det av mig uppgivna 1 300 kronor, alltså till 2 600 kronor. Arvode till ingeniör.

av mig beräknat till 2 400 kronor, synes räcka gott till, men torde

icke lämpligen böra reduceras. För arbetsledning och utlåtande av arkitekt

beräknades en kostnad av 600 kronor. Jag utgick därvid ifrån, att ritningsarkivet

skulle innehålla ritningar av den art, att de utan vidare kunde

användas som underlag för arbetet. Så har, såsom ovan framhållits, icke varit

fallet, utan kompletteringar och sammanställningar från olika ritningar

måste utföras, ett tämligen tidsödande och besvärligt arbete. Aven böra detaljritningar

uppgöras för sådana stenarbeten, som befinnas behövliga att

utföra till botande av skador, ritningar alltså av samma art som littera U 2

och U 3. I stället för ovannämnda 600 kronor bör en kostnad av 2 000 kronor

beräknas för arbetsledning, ritningar och utlåtande av arkitekt. Kostnaden

blir alltså 2 600 + 2 400 + 2 000 = 7 000 kronor. Härtill bör läggas

omkring 10 % för oförutsedda kostnader. Totalkostnaden skulle alltså

bliva 7 700 kronor.

Den nu ifrågavarande undersökningen av samtliga fasader å riksdagshuset

kan icke lämpligen utföras på annan tid än sommaren, alltså tidigast

sommaren 1936. För den händelse vid denna tidpunkt beslut fattats örn

nedtagning av stenprydnaderna å takbarriären m. m. samt eventuellt örn

isolering under balustraderna kunna för dessa arbeten behövliga ställningar

jämväl användas för undersökningar av fasaderna. Även behövliga fogningsarbeten

samt lagning av stenarbeten skulle kunna utföras å dessa ställningar.

För nedbringande av kostnaderna är det alltså av stor vikt att samordna

alla dessa arbeten.

Stockholm den 18 oktober 1935.

Georg A. Nilsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

5*

Bilaga 4.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

I skrivelse den 13 september d. å. hava Herrar Fullmäktige begärt Akademiens

för de fria konsterna utlåtande över väckt förslag att avlägsna vissa

å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader, enkannerligen de sex obeliskerna.

Sedan akademien tagit del av arkitekten Aron Johanssons, till Fullmäktiges

skrivelse bilagda, motivering för en sådan åtgärd, får akademien härmed

förklara sig icke hava något att erinra mot de sex obeliskernas borttagande.

Akademien delar arkitektens mening, att en ur estetisk synpunkt

gynnsam verkan därigenom kan ernås.

Den i hr Johanssons skrivelse berörda frågan örn eventuellt avlägsnande

jämväl av andra krön å fasaderna torde, enligt akademiens mening, icke

kunna upptagas till prövning, förrän obeliskerna borttagits.

Stockholm den 6 december 1927.

A Kgl. Akademiens vägnar:

I. GUST. CLASON.

/ Erik Lindberg.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Sedan riksdagens bankoutskott anmodat Fullmäktige att föranstalta ytterligare

utredning angående ifrågasatt borttagande av vissa å riksdagshusets

tak anbragta prydnader, hava Fullmäktige i skrivelse den 5 maj d. å. givit

akademien för de fria konsterna tillfälle avgiva yttrande i ärendet.

Akademien får härmed meddela, att akademien f. n. icke har något att

erinra utöver vad akademien i sin skrivelse den 6 december 1927 anfört i

denna sak.

Stockholm den 29 december 1931.

Å Kungl, akademiens vägnar:

AXEL EDELSTAM.

/ Erik Lindberg.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Sedan Kungl, byggnadsstyrelsen den 29 mars 1928 avgav utlåtande till

Eder angående borttagande av vissa å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader,

har Ni i skrivelse till styrelsen den 5 maj 1931 anhållit, att styrelsen,

med anledning av vad riksdagens bankoutskott i en till styrelsen i

avskrift överlämnad skrivelse lill Eder den 21 april 1931 anfört, måtte avgiva

förnyat utlåtande i frågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6* Bankoul''skottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.

I byggnadsstyrelsens ovannämnda utlåtande meddelade styrelsen, att styrelsen

biträdde ett av arkitekten Aron Johansson i skrivelse till Eder den 7

september 1927 uttalat önskemål att ernå en lugnare silhuettverkan av riksdagshuset

samt att styrelsen funne det av Johansson ifrågasatta borttagandet

av de sex obeliskerna å riksdagshusets tak givetvis vara ett steg för

vinnande av detta syftemål. Styrelsen betonade emellertid, att ytterligare åtgärder

krävdes för ernående av det avsedda resultatet.

Sedan byggnadsstyrelsen nu, med anledning av vad riksdagens bankoutskott

anfört i frågan, tagit densamma i förnyat övervägande, finner sig

styrelsen ytterligare böra understryka, att enbart ett borttagande av obeliskerna

ej torde vara tillfyllest för att åt riksdagshusets takkontur giva en hel oell

lugn verkan. Det torde enligt styrelsens mening kunna ifrågasättas, huruvida

icke, för vinnande av detta syfte, förutom obeliskerna även borde borttagas

den å fasadens mittparti anbragta Sveagruppen, de båda kartuscherna

mellan obeliskerna på samma fasad, en del krön och balustrader på sidofasaderna

samt de stora granitavslutningarna över trapphusen i byggnadens

sydvästra och nordvästra hörn. För att åskådliggöra, huru dessa åtgärder

skulle inverka på byggnadens utseende, hava å här bilagda, med A betecknade

fotografier berörda prydnader och byggnadsparti bortretuscherats.

Beträffande ovannämnda stora granitavslutningar över trapphusen liava

riksdagens revisorer i skrivelse den 16 december 1928 såsom sin mening

framhållit, att det vöre rationellast örn dessa borttogos, då det visat sig omöjligt

att isolera underliggande trapphus från inträngande fukt och önskvärt

att minska den stora belastning dessa granilavslutningar förorsakade på

byggnadens pålgrund. Byggnadsstyrelsen, som ansluter sig till vad sålunda

anförts, vill härutöver framhålla, att det ur estetisk synpunkt icke vore

obefogat, örn dessa granitavslutningar slopades. Mot en dylik åtgärd har

visserligen riksdagshusets arkitekt uttalat betänkligheter i sitt ovannämnda

utlåtande, då därigenom det arkitektoniska sambandet mellan riksdags- och

riksbankshusen skulle äventyras. Byggnadsstyrelsen ifrågasätter emellertid,

huruvida icke en samverkan mellan de båda byggnaderna ändock kunde

ernås, örn samtidigt med granitavslutningarnas avlägsnande jämväl takprydnaderna

på riksbankshuset samt på de portiker, som sammanbinda de

båda byggnaderna, avlägsnades på sätt, som även angivits å fotografierna.

I anslutning till vad sålunda anförts tillåter sig byggnadsstyrelsen förorda

verkställandet av en arkitektonisk och ekonomisk utredning angående

borttagandet av krönande takprydnader och byggnadspartier å såväl riksdags-

som riksbankshusen och de dessa byggnader sammanbindande två

portiker samt angående en därav betingad förändrad detaljutformning av

takbarriärer och postamenter. Emellertid får byggnadsstyrelsen framhålla,

att förevarande fråga nära sammanhänger med frågan om ordnande av

riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens mening något slutligt

avgörande rörande borttagandet av takprydnaderna icke lämpligen bör

träffas, förrän den större frågan blivit avgjord. Att nu vidtaga några partiella

åtgärder, såsom borttagande av obeliskerna, skulle givetvis medföra

ökade kostnader och torde därför under nuvarande ekonomiska förhållanden

knappast böra ifrågakomma. Beträffande frågan om Helgeandsholmens

ordnande får byggnadsstyrelsen i detta sammanhang endast framhålla, att

denna lill stor del torde vara beroende av en eventuell ombyggnad av Norrbro,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

7*

vilken senare fråga sedan år 1929 är föremål för utredning inom Stockholms

stads hamnstyrelse.

Vissa av Eder med skrivelse till byggnadsstyrelsen den 16 maj 1931 överlämnade

fotografier återgå.

Stockholm den 12 maj 1932.

IVAR TENGBOM.

Paul Hedqvist.

I Sten Zethelius.

Bilaga 5.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Då det av Herrar fullmäktige till mig lämnade uppdraget att verkställa

utredning angående förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av

barriärerna m. m. nu är slutfört, får jag härmed vördsamt överlämna resultatet

av utredningen och därvid anföra följande som motivering för förslaget

och till förtydligande av detsamma.

Förslaget är åskådliggjort å 18 st. ritningar, 8 st. fotografier, en beskrivning

och en kostnadsberäkning.

Den sedan åtskilliga år tillbaka ventilerade frågan örn borttagandet av

vissa krönande prydnader av granit å riksdagshuset synes nu hava mognat

och såväl estetiska som bvggnadstekniska skäl tala för lämpligheten av en

snar lösning.

Genom krönens borttagande skulle en lugnare silhuettverkan ernås och

den prononcerat vertikala artikuleringen hos riksdagshuset modereras, allt

till förmån såväl för samverkan med slottet som för riksdagshusets egen

värdighet. De estetiska skälen för ett borttagande av prydnaderna över

barriärerna hava tidigare bestyrkts av i ärendet tillfrågade sakkunniga myndigheter,

akademien för de fria konsterna och byggnadsstyrelsen, och jämväl

riksdagshusets arkitekt, Aron Johansson, har i skrivelse till Herrar fullmäktige

den 3 juli 1933 i huvudsak accepterat skälen för förändringen och

själv framställt ett å fotografier åskådliggjort förslag till borttagande av

flertalet prydnader. Det är endast i fråga om detaljerna, som olika skäl

kunna anföras för omfattningen av förslagets genomförande och skall jag

senare, efter omnämnandet av de byggnadstekniska skälen för borttagandet

av prydnaderna, ingå närmare på dessa detaljer.

Riksdagens revisorer hava redan i skrivelse den 16 december 1928 såsom

sin mening framhållit, att det vore rationellast, örn de stora granitavslutningarna

över trapphusen bortloges, då det visat sig omöjligt att isolera underliggande

trapphus från inträngande fukt och önskvärt att minska den stora

belastning dessa granitavslutningar förorsaka på byggnadens pålgrund. Även

övriga större granitprydnader hava visat sig medföra liknande olägenheter

med genomträngande vatten och fukt ner i murverket. I ett utlåtande till

Herrar fullmäktige av den 18 juni 1930 har professor H. Kreuger bland annat

framhållit behovet av snara åtgärder med hänsyn till de stora vattenmängder,

som införas i byggnaden genom granitpartierna och som giva anledning

till saltutfällningar i murverken. Vid de undersökningar jag nu haft

opaginerad Kontrollera mot PDF

8*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

anledning att företaga å riksdagshuset har jag till fullo kunnat bestyrka den

skadliga inverkan av den genom graniten inträngande fuktigheten samt behovet

av snara och effektiva åtgärder för avlägsnandet av olägenheterna.

Då alltså avgörande skäl, så väl estetiska som praktiska och byggnadstekniska

föreligga för borttagandet av prydnaderna, torde frågan närmast gälla

om någon eller några av dessa detaljer av särskilda skäl böra vara kvar.

Enligt min mening kunna endast i en detalj, nämligen rörande Sveagruppen.

skäl förefinnas till vissa betänkligheter. Gruppen är av sådant konstnärligt

värde, att tvekan kan råda, om ett ingrepp härvidlag är försvarligt. Efter

grundligt övervägande har jag emellertid funnit det nödvändigt att offra

även denna detalj. Gruppen kan icke bibehållas ensam, utan vissa andra

prydnader torde då även böra bibehållas, såsom de fyra krönen å mittpartiet

och vapnen å huvudfasadens ändpartier. Det hela skulle då bli en

halvmesyr, där varken estetiska eller praktiska synpunkter skulle komma lill

sin rätt. Emellertid bör nedtagandet av Sveagruppen ske med sådan försiktighet,

att den icke skadas, utan kan uppsättas på annan plats. Förslagsvis

vill jag ifrågasätta, örn den icke lämpligen kan överlämnas till statens historiska

museum och uppsättas å någon lämplig plats å dess nya tomt å f. d.

positionsartilleriregementets kasernområde. Gruppens konstnärliga värde

skulle säkerligen bättre uppskattas vid en sådan uppställning, än vid dess

nuvarande placering å taket.

Förslaget innebär alltså borttagande av samtliga krönande prydnader å

riksdagshuset. Dessa utgöras av följande: Sveagruppen och de fyra krönen

intill densamma å östra fasaden, de två vapensköldarna å östra fasadens ändpartier

med tillhörande ornament, de två tornkrönen över trapporna vid

Drottninggatan, de sex obeliskerna samt de åtta krönen å norra och södra

fasadernas mittpartier. Dessa förändringar å riksdagshuset torde emellertid

medföra önskemål örn vissa liknande åtgärder, dels å riksbankshuset, dels

å de båda triumfbågarna över Drottninggatan. Å riksbankshuset föreslås

borttagandet av de tio krönande ornamenten å taket. Däremot föreslås bibehållna

de två lejonen samt krönet å mittpartiet mot Drottninggatan, då de

enligt min mening icke menligt inverka på helhetsintrycket. A triumfbågarna

föreslås borttagandet av de två vapensköldarna med tillhörande ornament

samt de åtta kulkrönen. Rörande samtliga här ovan nämnda åtgärder innehåller

den till förslaget hörande beskrivningen närmare redogörelse för arbetenas

omfattning och deras tekniska utförande, varför ett ingående hiir

på dessa detaljer skulle innebära ett onödigt upprepande.

Utom ovannämnda åtgärder kunna även andra, mera väsentliga ingrepp

i riksdagshuset vara tänkbara för sänkande av dess massa, t. ex. borttagande

av barriärerna och sänkande av mittpartiet, eventuellt genom borttagande

av översta attikvåningen. Dylika åtgärder skulle emellertid medföra

sådana konsekvenser i estetiskt, bvggnadstekniskt och ekonomiskt avseende,

att det synes lämpligt att för närvarande bortse från desamma. Jag vill

emellertid icke underlåta att såsom min mening uttala, att det nuvarande

mittpartiet å östra fasaden, även efter borttagandet av Sveagruppen, är för

högt, och att en sänkning skulle vara synnerligen välgörande så väl för

riksdagshuset självt som för slottet.

I samband med de förut nämnda arbetena med borttagandet av krönen å

riksdagshuset är det lämpligt att genomföra de isoleringsarbeten under barriärerna,

som förut varit under behandling hos Herrar fullmäktige. På

grund av fuktskador i vindar och i mittelpartiets översta våning företogos

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 9*

år 1930 vissa omfattande och kostsamma reparationsarbeten dels å mitteldelens

plana tak, dels å de asfalterade altaner, som löpa längs barriärerna

å sidopartierna, dels slutligen å sidopartiernas takstolar som genom fukten

erhållit rötskador. Professor H. Kreuger, under vars ledning dessa arbeten

utfördes, har i skrivelser till Herrar fullmäktige dels av den 18 juni

1930, dels av den 17 oktober 1932 framhållit, att genom ifrågavarande åtgärder

full tätning mot vattenskador icke kunde erhållas, då isoleringen

lindar granitbarriärerna var bristfällig eller saknades. Tidigare har här

ovan omnämnts Kreugers påpekande rörande otätheter i granitprydnadernas

fogar. De uttalade farhågorna synas hava besannats. Vid de besök vid

och i riksdagshuset, som nu slutförda utredning givit mig anledning till,

och vid den provundersökning av en del av fasaden mot Drottninggatan,

som utfördes i höst, har jag fått följande uppfattning örn dessa förhållanden.

De å mittelpartiets plana yttertak utförda arbetena synes hava medfört

väsentlig förbättring av förhållandena därstädes. Fuktskador förekomma

dock fortfarande fast i väsentligt mindre grad än förut. Dessa kunna

emellertid knappast härledas från otätheter från barriärerna, då det stundom

framträngande vattnet är svartfärgat, troligen av lösliga delar av asfaltpappen

eller korkisoleringens bindemedel. Även tjärliknande droppbildning

förekommer. Fuktskadornas belägenhet å innersidan av murverket tyder

också på att otätheterna ligga i taket, t. ex. vid ventilationskanalernas genomgång

av taket, och icke i barriärerna. Utvändigt synas inga nämnvärda

fuktbildningar under mittelpartiets sidofasader, och putsen under taklisten

är oskadad. Sidopartierna hava mot insidorna sluttande plåttak. De yttre

fasadmurarna äro uppdragna över detta tak och försedda med granitbarriärer

samt bakom dessa en asfaltbelagd, runt hela fasaden löpande altan.

Här hava de år 1930 utförda tätningsarbetena å asfaltbeläggningen visat

sig otillräckliga på grund av läckage genom barriärerna. Vid ovannämnda,

i höst företagna provundersökning å fasaden mot Drottninggatan observerades,

att dagen efter ett regn silade vattnet ner genom taklistens fogar, som

under tidernas lopp småningom urspolats. så att de i stor utsträckning äro

öppna. Vattnet sjunker sedan så småningom ner i murverket och åstadkommer

skador och saltutfällningar å sten- och pulsarbeten. Inne i vindarna

visa sig liknande fuktbildningar å yttermurens innersida. Då asfaltbeläggningen

å altanerna är omsorgsfullt gjord och taklistens överyta är

beslagen med koppar kan vattnet icke inkomma i murverket annan väg än

genom barriärerna. På grund av temperaturväxlingar uppstå sprickor i fogar

och mellan slen och asfalt, som genomsläppa vattnet, varjämte bör observeras.

att stenen själv icke är ogenomtränglig för vatten, även om porositeten

hos granit är obetydlig. De salter, som av det nedträngande vattnet

upplöses i fogar och betongarbeten sänker sig så småningom under årens

lopp allt längre ner i murverket och har redan på sina ställen hunnit ned

under taklisten och åstadkommit fuktskador å fasadputsen. Enligt min mening

kan denna genomdränkning av taklisten och murverkets övre partier

så småningom åstadkomma beklagliga verkningar. De horisontala fogarnas

urspolning i den starkt springande taklisten medför att upplaget delvis försvinner,

varigenom risk förefinnes för dels sättningar i listverket, desi i

ogynnsamt fall för katastrofala ras, för den händelse taklisten på grund av

upplagets undergrävning i framsidan tippar över. De skador som skett genom

salters utfällning i murverkel kunna icke nu repareras, utan dessa

salters hygroskopiska egenskaper komma allt framgent att medföra viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

10* Bankoutskottcts utlåtande Nr 73. Bilagor.

fuktbildning i inurverkets övre delar. Genom tvättning av fasaden på sätt

framgår av beskrivningen kan en viss förbättring vinnas åtminstone till det

yttre. Skadornas utökning för framtiden kan emellertid undvikas genom en

tillfredsställande isolering under barriärerna och alla granitarbeten ovanför

taklisten.

Av vad ovan anförts torde framgå, att åtgärder till botande av dessa olägenheter

äro ofrånkomliga och icke böra undanskjutas någon längre tid.

Förslaget innebär att åtgärder för dylik isolering av granitbarriärerna å sidopartierna

utföres genom dessas bortlyftning, isolering av bly och asfalt under

underliggaren, denna isolerings sammanbindande med asfaltgolvet å altanen

samt med ett nytt taklistbeslag av koppar, varigenom ett sammanhängande

vattenskydd erhålles för underliggande murverk, samt slutligen barriärens

återuppförande på denna isolering. De tekniska detaljerna framgå

närmare av den till förslaget hörande beskrivningen. En detalj torde emellertid

behöva närmare motiveras. Förslaget innebär ersättandet av de nuvarande

kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna och i mittpartiets

östra och västra fasader mot dockor av granit. Dessa dockor visa nu de vanliga

skavankerna hos vertikalt ställd kalksten, samma slags skador, som

på sin tid nödvändiggjorde restaurering av nationalmuseums fasader. De

vertikala klovén och lerränderna hava allt mera framträtt och hota att klyva

dockorna vertikalt. Mindre delar hava redan avspjälkats och ligga nedfallna

här och där invid barriären, där de icke äro tillvaratagna hos riksdagshusets

vice värd. Vid ett nedtagande av dessa dockor är det att förutse,

att ett stort antal falla sönder. Många visa sådana fel, att de icke kunna

lämpligen återuppsättas och återstoden kan icke förväntas under någon längre

tid motstå klimatiska påfrestningar. Jag har för den skidl räknat med

desammas utbytande mot dockor av granit av samma färg som barriärens

övriga detaljer på alla de ställen, där barriärerna skola isoleras samt å mittpartiets

östra och västra fasader. Däremot har jag icke ansett behövligt att

nu föreslå några liknande åtgärder rörande barriärerna å mittpartiets sidofasader,

då ju dessa barriärer icke nu skulle isoleras och alltså kunna stå

orörda och då ett eventuellt nedfallande av stenpartiklar här icke kan medföra

samma faror för trafikanter som från de i ytterfasaderna belägna barriärerna.

Enligt beskrivningen skulle de bättre av de kasserade dockorna tillvaratagas

för att efter hand komplettera kasserade dockor i dessa mittpartiets

sidopartier. Härigenom skulle under en avsevärd tid framåt dessa barriärer

kunna bibehållas och underhållas på ett billigt sätt.

Genom en av Herrar fullmäktige i höst anbefalld provundersökning av en

del av fasaden mot Drottninggatan, varöver jag avgivit utlåtande den 18 oktober,

hava här konstaterats befintligheten av vissa brister och skador å stenarbeten

och fogar. I vad mån fasaderna i övrigt äro behäftade med dylika

fel, kan endast en undersökning från ställningar ge besked örn. Då nu ställningar

behövas för andra arbeten synes det vara lämpligt att utnyttja desamma

för dessa fortsatta undersökningar av fasaderna. Även verkställandet

av så konstaterade, behövliga fogningsarbeten samt lagning av stenarbeten

och putsningsarbeten torde kunna utföras från dessa ställningar.

Beträffande kostnaderna för samtliga här ovan nämnda åtgärder, nämligen

borttagande av krönande granitdetaljer, åtgärder för isolering av granitbarriärerna

samt reparationsarbeten å fasaderna, har under min ledning

en beräkning utförts av intendenten i byggnadsstyrelsen, K. Bildmark med

biträde av ingenjörerna M. Granström och G. M. Andersson, vilken senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

11*

särskilt utrett kostnaderna för själva stenarbetena. Totalkostnaden slutar

på en summa av 584 000 kronor. Arbetenas delvis ovanliga art och den ofullständiga

kännedomen om de befintliga byggnadsdetaljernas tekniska utförande

samt det approximativa beräknandet av reparationernas omfattning å

fasaderna utgöra emellertid osäkerhetsmoment, som nödvändiggöra en viss

reservation rörande tillförlitligheten av beräkningen. Kostnaderna fördela sig

på följande sätt på de tre huvudgrupperna arbeten, för den händelse de

gemensamma omkostnaderna delas proportionellt efter byggnadskostnaderna

och totalbeloppen avrundas till jämna tusental: för borttagande av krönande

granitdetaljer jämte ersättningsarbeten 234 000 kronor, för åtgärder för

isolering av granitbarriärerna å sidopartierna 297 000 kronor samt för konserverings-

och reparationsarbeten å rikdagshusets fasader 53 000 kronor.

Nu ifrågavarande arbeten bliva av den omfattning att de icke lämpligen

kunna utföras under en arbetsperiod av ett halvt år utan torde de böra uppdelas

på två eller tre arbetsperioder å vardera ett halft år under månaderna

juni—november. I alla händelser bör givetvis ordnas så, att huvudfasaden

i sin helhet iordningställes på en gång. Kostnaderna kunna lämpligen fördelas

med lika delar för varje delperiod möjligen med någon ökning för

den första, då en del stenhuggeriarbete, såsom huggning av dockorna m. m.,

lämpligen kan utföras under vinterperioden för jämnare fördelning av arbetet.

Även med hänsyn till arbetslösheten i yrket är en dylik fördelning

av arbetet att förorda. För den händelse arbetet skall påbörjas nästa sommar,

är det för den skull av vikt att beslut snarast möjligt fattas, så att behövliga

förberedande arbeten med ritningar och beskrivningar m. m. kunna

utföras och beställning ske av granitarbeten, vilka i stor utsträckning kunna

utföras vid stenhuggeriverkstäder och böra vara färdiga, när arbetet å byggnaden

kan sättas i gång.

Stockholm i december 1935.

Vördsamt.

Georg A. Nilsson.

Kungl, Byggnadsstyrelsen.

Bilaga 6.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

I skrivelse till Kungl, byggnadsstyrelsen den 7 januari 1936 hava Ni

anhållit om styrelsens yttrande över en skrivelsen bilagd, av byggnadsrådet

G. A. Nilsson verkställd utredning angående förändring av riksdagshusets

övre partier; och får byggnadsstyrelsen nied anledning härav anföra följande.

I skrivelse till Eder den 12 maj 1932 uttalade sig byggnadsstyrelsen i förevarande

fråga och framhöll därvid vissa synpunkter, som vid frågans lösning

borde beaktas. I anslutning härtill förordade styrelsen verkställandet

av en arkitektonisk och ekonomisk utredning angående borttagande av krönande

takprydnader och byggnadspartier å såväl riksdags- som riksbankshusen

och de dessa byggnader sammanbindande två portiker samt angående

en därav betingad förändring detaljutformning av takbarriärer och postament.

Samtidigt framhöll styrelsen emellertid, att denna fråga sammanhängde

med frågan örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar, varför

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

enligt styrelsens mening något slutligt avgörande icke lämpligen borde (räflås,

förrän den större 1''rågan blivit avgjord.

Med stöd av sin nu framlagda utredning har byggnadsrådet Nilsson föreslagit,

att samtliga krönande granitdetaljer borttagas och i erforderlig utsträckning

ersättas med takbarriärer ävensom att åtgärder vidtagas för isolering

av granitbarriärerna å riksdagshusets sidopartier samt för konservering

och reparation av riksdagshusets fasader.

Innan byggnadsstyrelsen uttalar sig rörande det sålunda föreliggande förslaget,

får styrelsen framhålla, att det alltjämt synes styrelsen mest önskvärt

om frågan rörande ändring av riksdags- och riksbankshusens övre partier

icke upptoges till slutlig prövning, förrän frågan om ordnandet av byggnadernas

närmaste omgivningar avgjorts. När styrelsen i ovannämnda skrivelsen

den 12 maj 1932 förordade ett sådant tillvägagångssätt, förutsatte

styrelsen emellertid, att avgörandet av sistnämnda fråga icke skulle alltför

länge låta vänta på sig. Sedan dess hava i det närmaste fyra år förflutit,

utan att denna fråga synes hava kommit närmare sin lösning. Emellertid

kan det enligt styrelsens mening icke anses vara försvarligt att år från år

uppskjuta de isoleringsåtgärder å riksdagshusets takpartier, vilka äro nödvändiga

för tryggande av byggnadens framtida bestånd och som med tiden

måste bliva allt mer omfattande och alltså kräva ökade kostnader. Med

hänsyn härtill och då dessa byggnadstekniska åtgärder stå i det allra intimaste

samband med ändringar av byggnadernas övre partier, måste det

tagas under övervägande, huruvida icke dessa ändringar och därmed sammanhängande

åtgärder böra komma till utförande oberoende av frågan örn

ordnandet av omgivningarna, därest ett avgörande i sistnämnda fråga icke

kommer att träffas inom närmaste tid, vilket enligt byggnadsstyrelsens mening

skulle vara beklagligt.

Under nämnda förutsättning har byggnadsstyrelsen för sin del icke något

att i huvudsak erinia mot att de av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna

nu komma till utförande, vilka åtgärder i huvudsak tillgodose de

av styrelsen i ovannämnda skrivelse framställda synpunkter.

Beträffande utformningen av krönet å riksdagshusets mittparti vill styrelsen

framhålla, att det ur arkitektonisk synpunkt synes vara nödvändigt

att borttaga den där befintliga Sveagruppen, därest byggnadens övriga krönande

takpartier slopas. Denna grupp har nämligen en så kraftig silhuett,

att den isolerad från övriga silhuettbildande byggnadsparti torde komma

att framstå på ett mindre lyckligt sätt. A andra sidan är styrelsen icke övertygad,

att mittpartiets överbyggnad utan annan förändring än Sveagruppens

ersättande med en barriär skulle erhålla den fylliga karaktär, som detta

byggnadsparti pompösa arkitektur erfordrar. Det synes styrelsen därför

önskvärt, att vid arbetets eventuella utförande närmare undersökes, huruvida

icke ett krön av mindre påfallande storlek och med en mera neutral

utformning än Sveagruppen bör anbringas å byggnadens mittparti eller

huruvida icke sådana förändringar lämpligen böra vidtagas å fasaden av

detta parti, att denna kommer att mera harmoniera med den lugna taksilhuett

byggnadsrådet Nilsson velat åstadkomma även beträffande detta

parti. Då det givetvis innebär stora svårigheter att enbart med ledning av

ritningar bedöma denna fråga, anser sig byggnadsstyrelsen böra förorda,

att under arbetets gång försök med modell i naturlig skala utföras på platsen,

innan ett slutligt ställningstagande i denna detaljfråga äger rum. I övrigt

har byggnadsstyrelsen icke något att erinra beträffande de av byggnadsrådet

Nilsson föreslagna åtgärderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

13*

Kostnaderna för genomförandet av de föreslagna åtgärderna hava enligt

en av byggnadsrådet Nilsson framlagd kostnadsberäkning, beträffande vilken

byggnadsstyrelsen icke bar något att erinra, beräknats till sammanlagt

584 000 kronor, vilken summa skulle fördela sig på följande sätt, nämligen:

för borttagande av krönande granitdetaljer jämte ersättningsarbeten 234 000

kronor, för åtgärder för isolering av granitbarriärerna och sidopartierna

297 000 kronor samt för konserverings- och reparationsarbeten å riksdagshusets

fasader 53 000 kronor. De två sistnämnda posterna å sammanlagt

350 000 kronor hänföra sig alltså till de arbeten, som erfordras av rent

praktiska skäl och med hänsyn till byggnadernas bestånd. De största bristfälligheterna,

nämligen de, som äro beroende av förefintliga otätheter vid de

krönande granitdetaljerna, skulle emellertid icke bliva botade genom de sålunda

avsedda arbetena, utan ingå kostnader för i detta avseende erforderliga

saneringsåtgärder även i den första av ovannämnda tre poster, nämligen

den å 234 000 kronor.

Därest de krönande granitpartierna anses böra bibehållas och de föreslagna

arbetena alltså icke skulle komma till utförande, måste i varje fall åtgärder

vidtagas för byggnadernas skyddande mot de skador, som äro en följd av

förefintligheten av dessa granitpartier. Sålunda måste dessa omsorgsfullt

isoleras från de undervarande murverken. Detta torde icke kunna utföras

på annat sätt än genom nedtagande av granitpartierna, anbringande av

isolering och återuppförande av desamma. Kostnaderna för dessa arbeten

torde sannolikt icke komma att understiga ovannämnda summa av 234 000

kronor. Härvid torde böra beaktas, att nedtagningen av granitpartierna

måste ske på ett helt annat och mycket dyrbarare sätt än vad som är fallet,

därest stenmaterialet skall nedskrotas. För övrigt torde skador å stenarna

i varje fall icke kunna helt undvikas, varför en del stenar måste ersättas

med nya. Särskilt de två tornkrönen över trapporna vid Riksgatan skulle

komma att erbjuda stora svårigheter i detta avseende, och ett återuppförande

av desamma skulle givetvis medföra väsentligt större kostnader än den i

förslaget ingående enkla takavslutningen över dessa byggnadsparti. Även

vad beträffar övriga granitdetaljer torde ett återuppsättande av desamma

draga större kostnader än deras ersättande med enklare detaljer enligt byggnadsrådet

Nilssons förslag.

Av vad sålunda anförts framgår, att, därest enbart de åtgärder, skola

komma till utförande, som äro oundgängligen erforderliga för att säkerställa

byggnadernas framtida bestånd, torde dessa draga minst en kostnad, motsvarande

den summa, som beräknats för genomförandet av samtliga de av

byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna, skulle alltså däri ingående

åtgärder för förändring av byggnadernas takpartier i verkligheten icke betinga

några extra kostnader. De föreslagna åtgärderna måste sålunda, frånsett

arkitektoniska och estetiska synpunkter, anses vara av praktiska och

ekonomiska skäl önskvärda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och under den av byggnadsstyrelsen

ovan angivna förutsättningen med avseende å ett avgörande av frågan örn

ordnandet av riksdags- och riksbanksliusens närmaste omgivningar får byggnadsstyrelsen

för sin del tillstyrka, att Ni måtte vidtaga åtgärder för ett

genomförande av samtliga de av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna

beträffande dessa byggnader, dock med iakttagande av vad styrelsen

ovan anfört i fråga örn utformningen av takpartiet över riksdagshusets mittparti.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14*

Bankoulskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

I ärendets handläggning har jämväl byggnadsrådet Hjort deltagit.

Till byggnadsstyrelsen överlämnade handlingar, ritningar och fotografier

återgå.

Stockholm den 31 januari 1936.

IVAR TENGBOM.

Paul Hedquist.

I Sten Zethelius.

Bilaga 7.

Kung!. Byggnadsstyrelsen.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Under erinran att Ni år 1930 låtit verkställa vissa arbeten för isolering av

riksdagshusets tak, har Ni med skrivelse den 21 oktober 1932 till Kungl,

byggnadsstyrelsen för yttrande överlämnat en från kontrollanten vid berörda

arbeten, professorn H. Kreuger till Eder inkommen skrivelse i frågan. Professorn

Kreuger har däri meddelat, att en del otätheter syntes kvarstå i övergången

mellan asfalttaket och granitbarriärerna samt i dessa senares fogar,

och har Kreuger med anledning härav föreslagit, att frågan örn granitbarriärens

bortlyftning och isolering måtte tagas under omprövning.

Med anledning härav och sedan byggnadsstyrelsen låtit genom intendenterna

hos styrelsen K. Bildmark och N. Royen på platsen närmare undersöka

på frågan inverkande förhållanden, får styrelsen meddela följande.

Vid den av styrelsen föranstaltade besiktningen har konstaterats, att de

arbeten, som Ni under år 1930 låtit utföra och vilka bestått i omläggning

av byggnadens asfaittak, ändring av takstolar m. m., medfört en förbättring

beträffande tätheten i övergången mellan taket och granitbarriärerna, varemot

olägenheterna på grund av otätheter i barriärernas vertikala fogar

ännu kvarstå. Emellertid har det icke varit möjligt att genom de utförda

arbetena vinna en för framtiden bestående täthet i anslutningen mellan

asfaltytorna och barriärerna, och torde detta icke kunna ske med mindre än

att, på sätt professorn Kreuger föreslagit, ett isoleringsskikt, anslutet till

själva taktäckningen, anbringas under barriärerna. Olägenheterna med otätheter

i fogarna torde även komma att elimineras genom en sådan åtgärd.

Såsom professorn Kreuger framhållit måste för genomförandet av dessa

isoleringsåtgärder stenbarriärerna borttagas, vilket medför att arbetena komma

att betinga avsevärda kostnader. Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd

approximativ beräkning skulle sålunda kostnaderna uppgå till omkring

225 000 kronor, vid vilken kostnadsberäkning styrelsen dock utgått

ifrån att isoleringsskikt icke skulle anbringas under Sveagruppen och de

stora granitavslutningarna över trapphusen i byggnadens nordvästra och

sydvästra hörn.

Emellertid får byggnadsstyrelsen erinra om att styrelsen i skrivelse till

Eder den 12 maj 1932 förordat verkställandet av en arkitektonisk och ekonomisk

utredning angående borttagandet av krönande takprydnader och

byggnadspartier å såväl riksdags- som riksbankshuset! och de dessa byggnader

sammanbindande två portiker samt en därav betingad ändrad detalj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor

15*

utformning av takbarriärer och postamenter, en fråga, som enligt vad styrelsen

framhållit, nära sammanhänger med frågan örn ordnandet av riksdagshusets

omgivningar. Enligt styrelsens i skrivelsen uttalade mening bör

något slutligt avgörande rörande borttagandet av takprydnader icke lämpligen

träffas förrän den större frågan blivit avgjord.

Med hänsyn härtill och då de av Eder redan utförda arbetena synes hava

medfört en så avsevärd förbättring av här ifrågakomna brister, att det icke

torde komma att medföra några större olägenheter att tillsvidare låta anstå

med verkställandet av mera omfattande isoleringsarbeten, finner sig byggnadsstyrelsen

icke böra tillstyrka att de av professorn Kreuger ifrågasatta

åtgärderna för närvarande komma till utförande, utan torde resultatet av

den av styrelsen enligt ovan föreslagna arkitektoniska och ekonomiska utredningen

angående borttagande av krönande takprydnader m. m. å riksdags-

och riksbankshusen lämpligen böra avvaktas. Styrelsen förutsätter

emellertid, att riksdagshusets tak blir under tiden föremål för ett noggrant

underhåll, vilket bör inriktas på en grundlig översyn varje vår och höst av

såväl anslutningarna mellan asfalttak och barriärer som barriärsocklarnas

och barriärplintarnas fogar. Även dessemellan torde vara nödvändigt att vid

ovanligt varm eller kall väderlek observera asfaltbeläggningens anslutningar

till barriären. De underhållsarbeten, som vid dylika observationer kunna

visa sig erforderliga, torde av allt att döma icke behöva draga högre kostnader

än 1 000 å 2 000 kronor för år räknat, en kostnad som i jämförelse

med en normal årsränta å ovannämnda kostnadssumma å 225 000 kronor

är relativt obetydlig.

Stockholm den 21 december 1932.

För generaldirektören:

GEORG A. NILSSON.

/ H. Öhman.

Bilaga 8.

P. M.

angående eventuellt bibehållande av kalkstensdockorna i riksdagshusets

barriärer.

På begäran av riksgäldsdirektör Sandberg får jag härmed vördsamt överlämna

utredning rörande i vad mån kostnaderna för förändring av riksdagshusets

övre partier m. lii. kunna nedbringas under förutsättning att de

nuvarande barriärdockorna av kalksten icke utbytas mot nya dockor av

granit.

Vid alternativ 1 har jag utgått från den teoretiska förutsättningen, att

samtliga kalkstensdockor skulle kunna behållas. Emellertid har vid beräkningen

hänsyn tagits till att å sidopartierna dockornas nedre basparti

måste ersättas med ett nytt av mindre höjd med hänsyn till behovet att

minska dockornas höjd för att möjliggöra isoleringen under barriärerna.

Kostnadsminskningen skulle under dessa förutsättningar bliva omkring

120 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

För alternativ 2 har jag beräknat att hälften av kalkstensdockorna skulle

kunna behållas, dock med samma behandling i baspartier som enligt alternativ

1, men att hälften skulle behöva göras nya av samma material.

Kostnadsminskningen skulle under dessa förutsättningar bliva omkring

81 000 kronor.

Beträffande alternativ 1 torde böra erinras, att detta överhuvudtaget icke

är praktiskt genomförbart, då vid nedtagningen av barriärerna en del dockor

torde falla sönder.

I fråga örn alternativ 2 torde böra beaktas, att dockornas nuvarande beskaffenhet

är sådan, att allvarliga risker för skador å människoliv kunna

anses föreligga genom från desamma nedfallande delar. Kalkstenens olämplighet

för nu ifrågavarande byggnadsdel är alltså uppenbar. Att då ånyo

använda detta material för behövlig nyanskaffning torde vara mindre lämpligt.

Inom ett fåtal år torde resten av de gamla kalkstensdockorna vara

mogna för ett utbyte och sedan kommer snart turen till de nyanskaffade. Det

blir ett ständigt lappande och lagande, utan att ändå ovannämnda risker för

skador å människor helt eliminerats. I längden blir besparingen med säkerhet

utbytt i en fördyring. Om förändringen nu utföres i det material, som

från början bort användas, alltså granit, kan underhållskostnaden beräknas

bliva minimal. Det dyrare materialet blir alltså i längden billigare.

Ett likartat förhållande med det nu i riksdagshuset förefintliga, med

trasiga barriärdockor, har sedan några år förelegat vid Operabyggnaden. De

här befintliga sandstensdockorna utbytas efter hand mot dockor av granit,

vilket arbete utföres genom byggnadsstyrelsens försorg.

Stockholm den 25 februari 1936.

Georg A. Nilsson.

Bilaga 9.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Genom mig tillställt protokollsutdrag för sammanträdet den 1 juli 1927

har jag anmodats yttra mig över en hos Fullmäktige väckt fråga örn borttagande

av vissa å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader.

Det är med stor glädje jag fullgör detta uppdrag, som ger mig ett länge

önskat tillfälle att inför dem, det vederbör, väcka frågan örn avlägsnandet

av de sex obeliskerna å takbalustraden.

Min åsikt om dessa obelisker är ingen hemlighet, då jag åtskilliga gånger

muntligt och skriftligt hävdat min övertygelse, att de äro till skada för

byggnadens silhuett i och för sig och väsentligen bidraga till byggnadens

inverkan på Kungl, slottet från Gustaf Adolfs torg. — Jag har mer och mer

styrkts i denna min uppfattning alltsedan riksdagshuset stod färdigt för

över 20 år sedan. Jag insåg snart, att dessa tillspetsade höga uppsatser voro

för byggnadens helverkan skadliga, sedan den från början beslutade och

i konstruktionen förberedda kupolen slopats. Den oroliga konturen mot

väster, vartill obeliskerna i hög grad bidraga, försökte jag för några år sedan

genom förslag till ombyggnad av vindsvåningen avhjälpa, ett förslag som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

17*

icke då kunde komma till utförande. — Borttagas nämnda prydnader vinnes

emellertid en avsevärt lugnare silhuett av byggnaden.

Frågan örn avlägsnandet av ytterligare krön, å norra och södra fasaderna,

torde icke kunna avgöras förr än obeliskerna äro borta. — De stora granitavslutningarna

å trapphusen i väster anser jag vara nödvändiga för riksdagshusets

och riksbankshusets enhetliga samverkan.

Arbetet med obeliskernas nedtagande medför inga större kostnader och

är lätt att utföra.

Jag hyser den fulla förvissningen att Herrar Fullmäktige välvilligt upptaga

mitt förslag och vidtaga de åtgärder, som äro nödiga för obeliskernas

avlägsnande, för den händelse min ovan uttalade uppfattning biträdes av

auktoritativa sakförståndige.

Stockholm den 7 september 1927.

Ar. Johansson.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Rörande förenkling av riksdagshusets silhuett.

Med anledning av Riksgäldskontorets skrivelse av den 5 maj 1931 med

bifogad avskrift av Bankoutskottets utlåtande den 21 april 1931 får undertecknad

efter att jämväl hava tagit del av övriga till frågan örn borttagandet

av en del takprydnader å riksdagshusets takbalustrader hörande uttalanden

härmed vördsammast framlägga förslag till slutligt ordnande av denna

fråga. Jag hänvisar därvid till min skrivelse av den 7 september 1927.

I detta mitt förslag har jag även intagit nedrivning av uppbyggnaderna

å västra fasadens trapphus, alldenstund dessas granitdelar enligt sakkunnigas

uttalanden icke kunna, även med stora kostnader, fullkomligt isoleras

från undervarande tegelmurar, vilka de skada. Alt riva ner och återuppbygga

desamma kan jag icke ifrågasätta, då enligt K. Byggnadsstyrelsens

åsikt deras försvinnande skulle ur estetisk synpunkt vara fördelaktigt, en

åsikt som jag dock icke delar ulan fortfarande har den övertygelse, som

uttalats i min ovannämnda skrivelse av 1927. Jag böjer mig således endast

för de tekniska och ekonomiska skälen. Borttagandet av dessa krön medför

emellertid nödvändigheten att underkasta jämväl riksbanksbyggnaden en

revision beträffande dess takprydnader.

Jag sammanfattar här nedan i korthet de åtgärder, som böra vidtagas med

de olika delarna av byggnadskomplexet å Helgeandsholmen.

Riksdagshuset.

Alla takprydnader borttagas med undantag av Sveagruppen. De båda vapensköldarna

å huvudfasadens ändpartier ersättas av genombrutna balustrader.

Bröstvärnen å trapphusen i väster göras massiva.

Riksbankshuset.

Dc 8 krönen å ändpartierna av flygeln mot Riksgatan borttagas, likaledes

de båda krönen å västra fasaden av salsbyggnaden. övriga uppsatser,

nämligen de båda monumentala lejonen och de d huvudfasadens mittparti

lämnas orörda.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 73. (Bilagor.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

Bunkoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Triumfbågarna.

Dessa förbliva oförändrade.

Bifogade fotografiska bilder, som bland andra upptaga vyer från Gustaf

Adolfstorg och från K. slottet, åskådliggöra byggnadernas utseende efter den

ovan föreslagna förändringen. En av bilderna visar södra triumfbågspartiet

efter och före borttagandet av trapphuskrönen. Jag beklagar, att den nuvarande

vackra gatubilden och i synnerhet den motsvarande å norra sidan,

måste försvinna.

Stockholm den 3 juli 1933.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Angående riksbyggnadernas takprydnader.

Efter att hava tagit del av Kungl. Byggnadsstyrelsens yttrande av den 31

jan. 1936 över ett av byggnadsrådet G. A. Nilsson uppgjort förslag till åtgärder

för borttagande av å riksbyggnadernas tak befintliga krön, tillåter

jag mig anföra följande.

Nämnda förslag utgör en teknisk-ekonomisk bearbetning av det program,

som byggnadsstyrelsen redan den 12 maj 1932 på anmodan av Fullmäktige

framlade och som upptog avlägsnandet av samtliga över balustraderna uppstickande

föremål å de båda byggnaderna och triumfbågarna. Således även

Sveagruppen.

Med anledning av detta program inkom jag den 3 juli 1933 med förslag till

frågans ordnande, varvid jag av tekniska skäl gick längre än jag från början

önskat, då jag föreslog borttagandet av obeliskerna. Enligt detta mitt förslag

skulle Sveagruppen, triumfbågarna, de båda lejonen m. m. lämnas orörda.

Till belysning av de nya silhuettförhållandena åtföljdes skrivelsen av en

portfölj innehållande 9 st. fotografier av komplexet före och efter rensningens

verkställande, bland andra 2 vyer av riksdagshuset från östra sidan,

varå verkan av den ensamma Sveagruppen med all tydlighet framhålles. I

del följande hänvisas till dessa bilder.

Den långa tid, som förflutit sedan detta förslag uppgjordes, har stärkt

mig i min uppfattning att riksdagshuset med Sveagruppen som ensam bekröning

i hög grad vinner i lugn monumentalitet och att Sveagruppen i

och för sig genom avlägsnandet av rivaliserande takprydnader uppnår en

värdighet och höghet, som förut icke kom till sin rätt, då den blott utgjorde

ett krön jämte många andra å byggnaden. Mest rivaliserande härvid voro

obeliskerna, som jag också redan 1927 sökte få bort. Genom borttagandet

av dessa rivaler blir Sveagruppen icke blott en takprvdnad utan ett självständigt

monument värdigt symboliserande riksdagshusets uppgift. Det

kraftigt utformade mittpartiet med dess rika skulpturala utsmyckning av

fosterländskt innehåll kommer att utgöra ett ståtligt postament för detta

Sveriges »Palladium», som, örn det överhuvudtaget någonsin skall förekomma,

är på sin plats å Sveriges riksdagshus. — Gruppen är väl avpassad

till storleken såväl för underredet som för omgivningen, bildande ett välbehövligt

avbrott i de konventionella raka linjerna. Att flytta detta ståtliga

skulpturverk i granit till en museigård måste bannlysas. Ännu är icke

sinnebilden av Sveriges självständighet ett museiobjekt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

19*

Det lär finnas en lag som ger en konstnär en viss rätt till sitt verk åtminstone

så stor att den borde kunna hejda lusten hos annan person att bestämma

över detsamma, så länge konstnären lever och kanske ännu längre. Men

det är måhända olämpligt att erinra därom i detta sammanhang. Huru som

helst torde det vara sällsynt att utan synnerligen vägande skäl förgripa

sig på en levande konstnärs alster. I detta fall skulle man förgripa sig även

på den generation av auktoriteter, som tillrådde och godkände riksbyggnadernas

utformning till kontrastverkan mot Slottet.

Till den kraft och verkan, det hava kan, protesterar jag mot helgerånet

att borttaga Sveagruppen från riksdagshusets tak.

Vad beträffar triumfbågarna finns ingen som helst anledning att röra

vid dem. De inverka ju icke på kungl, slottet och äro ganska självständiga

delar av komplexet. Konturen å dem kan och bör vara rikare och avvika

från grannarnas. Någon allmän förargelse hava de mig veterligen icke väckt.

Men med säkerhet skulle detta bli fallet, örn man stympade dem.

Jag hemställer således, att byggnadsstyrelsens förslag i vad rör Sveagruppen

och triumfbågarna icke måtte finna beaktande. Genom borteliminerande

av dessa delar inbesparas dessutom en hel del penningar.

Stockholm den 26 februari 1936.

Ar. Johansson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20*

Banlroutskottels utlåtande Nr 73. Bilagor.

Bilagor till skrivelsen angående inredande av lokaler å riksdagshusets vind.

Bilaga 9.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Innan omändringen på riksdagshusets tak beslutas, bör en undersökning

äga ruin, om lokalbehovet för riksdagens räkning.

Redan kort efter riksdagens inflyttande i sitt nya hus gjordes anspråk på

ökat lokalutrymme. För pressens räkning måste beredas ökat utrymme

genom inredandet av ett utrymme ovanpå förbindelsegången mellan kamrarna.

Och 1913 kunde ytterligare utrymme beredas, då de för servering

avsedda lokalerna ej längre behövde användas.

Så gjordes anspråk på att partiernas förtroenderåd skulle beredas ruin

i kamrarnas närhet, vilket behov lösts på det sättet, att tre partier kunnat

erhålla rum i samma plan som kamrarna, två rum en trappa ned och ett.

en trappa upp. Ett rumsbehov, som ej kunde få fullständig lösning förr än

riksgäldskontoret avflyttade från huset, var behovet av mindre rum för ledamöterna

i kamrarnas omedelbara närhet, vilket löstes på det sättet, att de

av stenograferna använda rummen inreddes till skriv- och samtalsrum, och

stenograferna flyttades till rummen i husets jordvåning. Genom denna anordning

kunde för första kammarens räkning inredas ett v. talmansrum

och fyra mindre skrivrum, och för andra kammarens räkning, ett damrum.

ett förtroenderåds- och fyra mindre skrivrum. Men detta antal skriv- och

samtalsrum fyller ej på långt när behovet. Därför bör frågan om att ytterligare

anskaffning av mindre rum tages under omprövning, innan frågan örn

såväl omändringen av trapporna i husets västra sida, som ändringen av

taken företages till avgörande. Ty den enda möjligheten att erhålla mindre

arbetsrum, är att inreda vindarna på husets norra, östra och södra sida. Men

för att kunna erhålla dessa rum, så måste takkonstruktionen å dessa vindar

ändras, och som har beröring med takets gångbanor, vilka i sin mån beröres

av stenbarriärernas tätning. Vidare måste den föreslagna nya trappan utsträckas

så att dessa event, nya rum få lätt förbindelse med övriga lokaler

i huset, och för den skull måste även hissarna ombyggas, så att de kunna

nå dessa rum.

1 samband med denna utredning, måste spörsmålet örn förbättrade ventilationsmöjligheter

för lokalerna inom huset ske, med undantag för kamrarna.

A dessa sidotak finnes ett stort antal skorstenar som innehålla trummor

som leda från de underliggande rummen, för att avleda den förbrukade

luften från dessa rum. De i dessa rum insatta ventilerna måste, tyvärr,

vid vissa vindar hållas stängda, eller äro helt igensatta. Och upprepade

klagomål hava ju framkommit mot luften i lokalerna och varit föremål

för undersökningar.

Enligt mitt förmenande, skulle denna olägenhet kunna avhjälpas genom

medvetande» av dessa skorstenar på taket och trummornas sammanföring

till större grupper, och här insattes sugfläktar för bortsugande av den förbrukade

luften i underliggande lokaler, vilket skulle omöjliggöra den nuvarande

olägenheten, att kall luft vid vissa vindar nedblåses i dessa kanaler i stället

för att den förbrukade luften skall gå ut i desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

21*

Samtidigt skulle kunna tillföras dessa lokaler en vida större uppvärmd

frisk luftmängd än vad nu sker.

Stockholm den 13 jan. 1936.

Ludvig Mårtensson.

Bilaga 10.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Med anledning av materialförvaltare L. Mårtenssons skrivelse av den 13

dennes rörande undersökning om lokalbehovet för riksdagens räkning får

jag härmed vördsamt anföra följande.

Enligt Herr Mårtenssons mening föreligger behov av ett antal rum för

skriv- och samtalsrum. Då de genom trappornas ombyggnad vunna rummen

torde behövas för att tillfredsställa andra lokalbehov, skulle enda möjligheten

att erhålla ifrågavarande mindre arbetsrum vara att inreda vindarna

på husets norra, östra och södra sida. Men för att erhålla dessa rum måste

takkonstruktionen ändras, och då denna har beröring med takets gångbanor,

skulle enligt Herr Mårtenssons mening stenbarriärernas tätning beröras

därav.

Under förutsättning att ett verkligt behov av lokaler förefinnes, vilket

icke kan uppskjutas under en längre tidsperiod är det givetvis fördelaktigt,

att en dylik inredning i vindsvåningen sker i samband med de övriga nu

ifrågasatta arbetena, då ställningar, transportanordningar och dylikt kunna

användas för samtliga arbeten. Även med hänsyn till det ökade obehaget

av en utsträckning av den tid byggnadsarbeten skulle pågå i riksdagshuset

är ett sammanförande av arbetena att föredraga. Skulle däremot lokalbehovet

icke vara så trängande ulan kunna anstå ett antal år, finnes icke skäl

till sammankoppling av arbetena. Räntevinsten genom uppskjutandet av

arbetena skulle väsentligt överstiga de på grund av arbetenas utförande

separat, ökade kostnaderna. Några tekniska skäl föreligga icke för uppskjutande

av de förut föreslagna isoleringsarbetena m. m. å barriärerna m. m.,

till dess frågan örn vindens inredning är klar. Arbetena äro icke så beroende

av varandra, att de av tekniska skäl måste eller böra utföras samtidigt. Även

i det fall att för utförandet av vindsvåningen skulle läggas till grund det

av arkitekt Aron Johansson år 1916 utarbetade förslaget; skulle barriärerna

icke komma att beröras av dessa arbeten. Emellertid skulle enligt min

mening en inredning av vinden utföras efter i vissa avseenden väsentligt

ändrade principer. Det nya taket får enligt min bestämda uppfattning icke

synas nerifrån, det skall lämna luften kvar mellan barriärdockorna och får

icke estetiskt sett öka byggnadens massa. Vidare måste takfall mot barriärerna

undvikas och de därav betingade besvärliga och riskabla rännstenarna

invid yttermurarna. Ett enkelt takfält från yttermurarna in mot gårdarna

bör användas. Troligen måste invändiga rumshöjden göras något lägre än

3 meter, men då rummens användning och dimensioner icke torde fordra

siirskilt stor höjt, och en viss trevnad kan vinnas genom lägre höjd, synes

detta icke utgöra hinder för tillämpandet av ovannämnda principer. Vidare

borde enligt min mening lättare konstruktioner komma till användning än de

opaginerad Kontrollera mot PDF

22*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

i ovannämnda förslag använda, så att belastningen å undergrunden blir

ökad så litel som möjligt, en viktig omständighet med hänsyn till förhållandena

i riksdagshuset.

Med hänsyn till vad ovan anförts förefinnes enligt min mening ingen

teknisk nödvändighet att sammankoppla de nu ifrågavarande olika arbetena

med varandra. Emellertid torde det kunna vara av betydelse, att ett

förslag uppgjordes till inredande av lokaler å vinden i huvudsaklig överensstämmelse

med de principer jag här ovan skisserat för att dels vinna visshet

om möjligheten att tillämpa dessa principer, dels omkostnaderna för

ett dylikt förslag. För den utredning rörande förbättrade ventilationsförhållanden,

som ingenjör Eklund erhållit uppdrag om, synes en dylik utredning

örn vindsinredningen även vara av betydelse, såsom även materialförvaltare

Mårtensson framhåller.

Stockholm den 15 januari 1936.

Georg A. Nilsson.

Bilaga 11.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Enligt meddelande från Riksgäldskontoret av den 16 sistlidne januari

hava Herrar Fullmäktige beslutat uppdraga åt mig att verkställa viss utredning

angående inredande av lokaler å riksdagshusets vind.

Sedan jag nu verkställt denna utredning, får jag vördsamt överlämna ett

förslag till inredande av rum i riksdagshusets vindsvåning, bestående av 9

ritningar, en beskrivning1 och två kostnadsberäkningar.2

Samtidigt återställer jag 9 st. ritningar, som jag till låns bekommit, tillhörande

ett år 1916 av arkitekt Aron Johansson uppgjort förslag till påbyggnad

av riksdagshuset.

En direkt jämförelse i ekonomiskt avseende mellan detta äldre förslag

och mitt förslag är icke möjligt, då de delvis avse olika delar av byggnaden.

Enligt skrivelse den 30 januari 1917 från dåvarande överintendentsämbetet

till Herrar Fullmäktige skulle emellertid totalkostnaden för de »lägre delarna

norr och söder om mittpartiet samt toaletter och ändring av västra utskottsrummet

i mittpartiet» draga en kostnad av 341 000 kronor. Denna kostnad

är alltså ungefär densamma, som enligt mitt förslag, om kostnaderna för

anordningarna för ventilation från de undre våningarna icke medräknas.

Emellertid är att observera att byggnadskostnaderna hava stigit väsentligt

sedan år 1916, varför det äldre förslaget med nuvarande byggnadskostnader

skulle draga en kostnad av omkring 600 000 kronor. Rättvisligen bör

hänsyn tagas till att i detta förslag inrymmes jämväl »ändring av västra

ut skottsrummet i mittpartiet». Dock är det tydligt, att mitt förslag är väsentligt

billigare än det äldre förslaget.

Stockholm den 8 februari 1936.

Georg A. Nilsson.

1 Här utesluten.

2 Här uteslutna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

23*

Bilaga 12.

Kungl. Byggnadsstyrelsen.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Med återställande av en av Eder med skrivelse den 10 innevarande februari

till Kungl, byggnadsstyrelsen för yttrande överlämnad, av byggnadsrådet

G. A. Nilsson verkställd utredning angående inredande av lokaler å riksdagshusets

vind jämte av arkitekten Aron Johansson år 1916 uppgjort förslag,

får byggnadsstyrelsen meddela, att styrelsen icke har något att erinra beträffande

de i utredningen föreslagna arbetena och de för desammas genomförande

beräknade kostnaderna.

Stockholm den 27 februari 1936.

IVAR TENGBOM.

O. Hökerberg. I Sten Zethelius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Bilagor till skrivelsen angående nya trappor invid norra oeh södra trapptornen

i riksdagshuset samt inredande av nya rum i utrymmena i

trapptornen.

Bilaga 13.

Beskrivning

till förslag till nga trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset.

Förslaget avser att ersätta de nuvarande monumentaltrapporna i de norra

och södra trapptornen i riksdagshuset med trappor av mindre skrymmande

art, så att utrymmena i trapptornen kunna genom bjälklags inläggande m. m.

anordnas till användbara lokaler. Tillsammans sex större och två mindre

rum kunna på detta sätt utvinnas.

Förslaget, som är åskådliggjort å tillsammans 17 st. ritningar, visar tre

olika alternativa lösningar, A, B och C, varav dock alternativ G endast obetydligt

skiljer sig från alternativ B.

Vid uppgörande av alternativ A har jag utgått från den förutsättningen, att

de nya trapporna skulle inrymmas inom den redan befintliga byggnadskroppen

och alltså icke föranleda någon utbyggnad å gårdarna. Jag har

därför låtit trappan vinda upp sig omkring en bred trappspindel, som i huvudsak

utgöres av den nuvarande skiljeväggen mellan trapptorn och korridor.

Trappans bredd har liksom i tidigare uppgjorda förslag beräknats till

1,50 meter. Trapporna hava i detta alternativ kunnat överallt få raka lopp

utom trappan upp till vinden. Entréerna från gatan äro bibehållna.

De genom förändringen vunna lokalerna utgöras av för båda trapptornen

tillsammans 6 rum av storleken 5,ioX6 meter samt 2 rum av storleken

2,70X4 meter.

Med undantag av entrétrappan rives hela den gamla trappstommen samt

vissa delar av korridorbjälklag och murverk. Ny trappstomme och nya

bjälklag utföras av järn och betong. Till trappsteg och planer användes

kalksten eller marmor utom i vindstrappan, som utföres av cementsteg.

Trappräcken utföras av järnsmide, med överliggama lindade med läder. De

tre runda trappständarna utföras av svart ek och krönas av patinerade

bronsstatyetter. Till ledstänger invid vägg användes på järnkonsoler fästa

järnstänger, lindade med läder. De nya lokalerna utföras till likhet med

motsvarande rum intill desamma och förses med golv av ekparkett med fris

av kalksten.

Värmeledning anordnas i de nya lokalerna med element under fönstren.

Träskärmar med rottingflätning anbringas framför elementen.

Elektrisk belysning anordnas i de nya lokalerna och i trapporna.

Ritningarna till alternativ A visa endast förändringarna i det norra trapptornet.

Emellertid äro förändringarna i huvudsak desamma i det södra

trapptornet, fast planerna bliva omvända.

Förut beskrivna alternativ A måste på grund av den valda betingelsen av

de nya trappornas förläggning inom den nuvarande byggnadsvolymen givetvis

inkräkta på de nuvarande lokalerna och blir detta särskilt kännbart vad

beträffar korridoren. Om trappans bredd måste behållas vid 1,50 meter, blir

utrymmet i korridoren framför trappan minskad med detta mått. vilket dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 25*

icke torde behöva utgöra någon större olägenhet. Även det äldre förslaget

av år 1923 innebär i vissa delar dylik beskärning av korridorutrymmet.

Alternativ B utgör ett försök att lägga trappan i huvudsak helt utanför korridoren.

För att icke belamra gården mer än nödigt har jag använt mig av

svängd trappa, dock med bred trappspindel, som motverkar olägenheten av

denna trappkonstruktion. Trappbredden har bibehållits vid 1,50 meter. Genom

det föreslagna runda trapptornet komme gården att belamras i väsentligt

mindre grad än i förslaget av år 1923 och belysningsförhållandena bleve

icke väsentligt sämre än för närvarande.

De genom förändringen vunna lokalerna utgöras av för båda trapptornen

tillsammans 4 rum av storleken 6X7 meter, 2 av storleken 5X6 meter samt

2 rum av storleken 4X4,60 meter.

För konstruktioner och materialier samt rörande värmeledning och el. belysning

gäller i tillämpliga delar vad som är sagt rörande alternativ A.

För det södra trapptornet bliva planerna omvända.

Alternativ C utgör en variant av alternativ B men visar det södra trapptornet.

Förslaget avser att visa en lösning, genom vilken entresolvåningen

skulle få direkt förbindelse nied de nya trapporna och med hissarna. De nu

i huvudvåningens korridor inbyggda trapporna upp till entresolvåningen

skulle sedermera kunna borttagas, varigenom betydligt värdigare entréer till

statsrådsavdelningen skulle vinnas, härvarande toalettanordningar finge

givetvis även flyttas till annan lämpligare plats.

Lokalvinsten är densamma som i alternativ B.

I övrigt gäller vad som är sagt rörande alternativ B.

För det norra trapptornet bliva planerna omvända.

För bedömning av kostnaderna för de olika förslagen har jag utgått från

ark. Aron Johanssons kostnadsuppgifter i en P. M. av den 4 januari 1924

rörande förslaget av år 1923. Här angivas byggnadskostnaderna för en

trappa till 64 454 kronor. Från år 1923 hava byggnadskostnaderna ökats

med omkring 10 %. Byggnadskostnaderna bliva alltså nu omkring 71 000

kronor. Härtill bör läggas kostnader för värmelednings anordnande i de nya

rummen, förslagsvis 3 000 kronor. Kostnaden stiger då till 74 000 kronor.

Härtill kommer en post för ritningar, arbetsledning, kontroll och oförutsett,

vilket bör beräknas till 20 % eller omkring 15 000 kronor. Totalkostnaden

blir alltså 89 000 kronor för en trappa och 178 000 kronor för båda trapporna.

På en annan väg har jag kommit till ungefär samma resultat, nämligen

genom kubikmasseberäkning. Vid undersökning av ark. Johanssons förslag

har resultatet blivit följande. Den gamla volymen, vari förändringar utföras,

utgör för en trappa sammanlagt omkring 1 800 kbm. Efter 35 kronor per

kbm blir förändringskostnaderna 63 000 kronor. Den i gården utbyggda

volymen är enligt ark. Johanssons billigaste alternativ för en trappa omkring

350 kbm. Efter en nybyggnadskostnad av 80 kr. per kbm blir kostnaden

omkring 28 000 kronor. Totalkostnaden skulle alltså vara 63 000 -f- 28 000

= 91 000 kronor för en trappa och 182 000 kronor för båda trapporna.

För mitt förslag alternativ A utgör ombyggnadsvolymen för en trappa omkring

1 800 kbm. Då denna ombyggnad torde vara relativt dyrare än det

förut nämnda förslaget bör å-priset höjas till 40 kr. per kbm. Kostnaden

blir då 1 800X40 = 72 000 kronor för en trappa och 144 000 kronor för båda

trapporna.

För alternativ B kan åter 35 kr. per kbm anses vara .skäligt för ombygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

nadsarbetena, vilka alltså gå till 1 800X35 = 63 000 kronor. Härtill komma

kostnaderna för nybyggnad å gården. För en trappa utgör byggnadsvolymen

omkring 177 kbm. Efter samma å-pris för nybyggnad som ovan, 80 kr., blir

kostnaden omkring 14 000 kronor. Totalkostnaden blir alltså för en trappa

63 000+ 14 000 = 77 000 kronor och för båda trapporna 154 000 kronor.

För alternativ C tillkomma till ovanstående kostnader för alternativ B

dessutom kostnader för förändring av entresolens trappa samt korridorförbindelsens

framdragande och höjning av korridorbjälklagen m. m. i översta

våningen. Dessa kunna uppskattas till omkring 8 000 kronor för en trappa.

Totalkostnaden blir alltså för en trappa 77 000 + 8 000 = 85 000 kronor

och för båda trapporna 170 000 kronor.

Av den gjorda utredningen torde framgå, att det är möjligt att inom den

befintliga volymen anordna tillfredsställande trappförbindelser i stället för

de nuvarande. Under sådana förhållanden borde enligt min mening lösningen

böra sökas på en dylik linje, då utbyggnader å gårdarna givetvis innebära

mindre önskvärda ingrepp i byggnaden.

.Stockholm den 6 september 1935.

Georg A. Nilsson.

P. M.

Bilaga 14.

På grund av uppkommen fråga att förändra trappuppgångarna i riksdagshusets

sydvästra och nordvästra hörn till arbetsrum för riksdagens räkning

och i samband därmed anordna nya förbindelseleder mellan olika våningar

på annan plats lämnas följande uppgifter om de nya utrymmenas disposition.

Vtskottsvåningen (2 rum) därav det ena ställes till statsutskottets förfogande

för att bereda särskilt rum åt utskottets ordförande för närvarande

utan eget rum;

det andra upplåtes åt konstitutionsutskottet, som med sina nuvarande två

sammanträdesrum saknar plats för den tredje avdelningen under den tid

statsrådsprotokollen granskas.

Huvudvåningen (2 rum) därav det ena bör ställas till statsrådens förfogande;

det andra framdeles kan upplåtas som förtroenderådsrum åt något

av de större riksdagspartierna.

Bottenvåningen (2 rum) därav det ena ställes till förfogande av interparlamentariska

gruppen, som för närvarande disponerar ett av riksdagsbibliotekets

rum, numera behövligt för bibliotekets räkning;

det andra upplåtes åt tryckeriexpeditionens maskinskrivningsavdelning.

som för närvarande har ett otillfredsställande rum till sitt förfogande och

dessutom inom kort måste förstärkas med flera arbetskrafter.

Jordvåningen (2 rum med sämre belysningsförhållanden än övriga nya

lokaler).

Dessa kunna användas dels till maskinerna för stencileringsapparater dels

till förrådsrum för mattor och möbler.

Stockholm den 14 januari 1936.

Eskil Risling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Rilagor.

27*

Bilagor till skrivelsen angående förändring av riksdagshusets

restauranglokaler.

Bilaga 15.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Härmed få undertecknade ekonomideputerade i Andra kammaren meddela

att till oss inkommit åtskilliga framställningar örn att åtgärder borde

vidtagas för att få bort den kvava och förbrukade luft som tyvärr i regel

brukar fylla matsals- och kafélokalerna. Även luften i klubb- och utskottslokalerna

samt i stora vestibulen är ofta av dålig kvalitet. Vi få därför

anhålla att en skyndsam undersökning och utredning verkställes och att

snara åtgärder därefter vidtagas för åstadkommande av bättre ventilation

i här anmärkta lokaler, såvitt möjligt före början av nästkommande

riksdag.

Stockholm den 7 juni 1935.

EKONOMIDEPUTERADE.

Helge Bäcklund. T. V. Lundell. Ernst Åqvist.

P. M.

angående restaurantköket i riksdagshusets bottenvåning m. m.

Från Stockholms allmänna restaurantbolag ankom till riksgäldskontoret

den 7 februari 1935 en så lydande skrivelse:

»I en till oss adresserad skrivelse av den 26 föregående månad har Yrkesinspektionen

uttalat anmärkningar mot ventilationsanordningarna i restaurantköket

i riksdagshuset samt påyrkat att vissa åtgärder skulle vidtagas

för ernåendet av en förbättring av ventilationssystemet.

Då det torde tillkomma fastighetsägaren att avhjälpa de av yrkesinspektionen

påtalade bristfälligheterna, tillåta vi oss härmed översända skrivelsen

till Eder med anhållan att Ni benäget måtte taga hand om ärendet.»

Yrkesinspektionens .skrivelse var av följande lydelse:

»Betr. restaurangkök för riksdagshusets lunchrum.

Vid inspektion den 25 januari 1935 av det i Eder rörelse använda köksdepartementet

innanför och i plan med riksdagens lunchrum framgick att

ventilationen av lokalerna är otillräcklig och dessutom olämpligt ordnad.

»Sådan ändring vidtages, att

1. Erforderlig riskfri friskluftstillförsel till köket erhålles. Därvid undersökes

även utsugningen som vid behov ökas.

2. Ventilation av kallskänken ordnas, varvid även tillses att erforderlig

friskluft tillföres på godtagligt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Edert besked om vad i saken åtgöres emotses före den 20 nästkommande

februari. För uppgörande av förslag bör kompetent person anlitas och

underställes förslag före utförandet lämpligen yrkesinspektörens prövning.

(26 § Arbetarskyddslagen.)»

Till yrkesinspektionen lämnades den 11 februari från riksdagens ekonomibyrå

svar å anmaningen:

»Till riksgäldskontoret har av Direktör Mild i S. A. R. A. överlämnats

ett föreläggande från Yrkesinspektionen (Dnr 1—1315) ang. förbättring

av ventilalionsförhållandena i riksdagshusets till restauranten hörande

ekonomilokaler.

Ärendet är för närvarande under utredning men någon åtgärd i positivriktning

är icke möjlig att vidtaga under riksdagsperioden.

Angående utredningens resultat kommer meddelande att så snart som

möjligt lämnas till yrkesinspektionen.»

Enligt uppdrag av herrar deputerade i riksgäldskontoret anmodades samma

dag den 11 februari ingenjör C. A. Hammarwall i Vilh. Dahlgrens konstruktionsbvrå

att undersöka, på vad sätt påtalade olägenheter kunde avhjälpas

och avlämnade ingenjör Hammarwall den 3 juni ett förslag av

följande lydelse:

»Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Enligt uppdrag har jag undersökt möjligheten att tillföra förvärmd friskluft

till kök intill restauranten. Detta kan låta sig göra genom att ersätta

en av de övre fönsterrutorna med galler samt insätta varmluftsbatteri

innanför detta. Ävenså bör kallskänken, som nu saknar ventilation, förses

med frisklufts- och evakueringskanaler, förenade med kökets.

Innan dessa anordningar utföras, torde det dock vara lämpligt att taga

i övervägande, huruvida icke köksfrågan i sin helhet borde lösas på annat

sätt. Det omnämnda lunchköket invid restauranten har tillkommit långt

efter sedan huset byggdes och är för nuvarande behov alldeles för litet.

Dessutom är dess läge omedelbart intill restauranten olämpligt, då matos

gärna intränger i matsalen.

Enär synnerligen goda utrymmen finnas i det stora köket, torde det vara

lämpligt att undersöka, örn detta ej kunde iståndsättas (ny modern gasspis

i stället för befintlig koleldad spis m. m.) och att i samband härmed förbättra

transporten mellan kök och restaurant genom insättande av moderna

hissar. Det nuvarande mindre köket kan i detta fall användas som kallskänk.

Numera anläggas gärna kök och serveringslokal i samma plan och

detta kan låta sig göra även här, örn hörnrummet i kaféet anordnas till kök.

Ovanstående är givetvis endast antydningar och skall ändring ske, bör

detta göras i samråd med arkitekten.»

Från andra kammarens ekonomideputerade bär sedermera till riksgäldskontoret

inkommit en framställning örn förbättrade ventilationsanordningar

i riksdagshusets matsal.

Föreliggande frågor örn ventilationen i restaurantlokalerna äro i viss mån

sammanhörande.

Undertecknad anmäler dem till beaktande vid kommande besiktning av

riksdagshuset.

Stockholm den 17 juni 1935.

Eskil Risling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

29*

Bilaga 16.

P. M.

angående restaurangköket i riksdagshuset.

I en skrivelse av den 26 januari 1935 har yrkesinspektionen beträffande

köksdepartementet innanför och i plan med matsalen i riksdagshuset anmärkt,

att ventilationen av lokalerna är otillräcklig och dessutom olämpligt

ordnad. Sådan ändring föreslås, att dels erforderlig riksfri friskluftstillförsel

till köket erhålles, varvid undersökes, örn utsugningen behöver ökas, dels ventilationen

av kallskänken ordnas, varvid även tillses, att erforderlig friskluft

tillföres på godtagligt sätt.

Enligt uppdrag den 11 februari 1935 av herrar deputerade i riksgäldskontoret

har sedermera ingenjör W. Dahlgrens konstruktionsbyrå den 3 juni

1935 inlämnat en skrivelse, som dels innebär ett förslag att ersätta en av de

övre fönsterrutorna i köket med galler samt insätta varmluftsbatteri innanför

detta, varjämte kallskänken skulle förses med frisklufts- och evakueringskanaler,

förenade med kökets, dels innehåller ett uttalande om behovet att

köksfrågan i sin helhet upptages till mera grundlig omprövning.

Sedermera har från andra kammarens ekonomideputerade till riksgäldskontoret

inkommit en framställning örn förbättrade ventilationsanordningar

i riksdagshusets matsal.

Vid den besiktning, som sedermera den 20 juni 1935 företogs av herrar

deputerade i riksgäldskontoret, varvid bl. a. undertecknad deltog, framhölls

behovet av en grundlig undersökning om möjligheterna till en tillfredsställande

lösning av anordningarna vid riksdagsrestaurangens tillrednings- och

serveringslokaler.

Med anledning härav har jag i samråd med byrådirektör Risling anmodat

inspektör Helsing och kapten Sjöberg, båda i S. A. R. A., att närmare undersöka

möjligheterna härvidlag. Vid de besök, som vi därvid företagit i lokalerna.

har konstaterats att köksanordningarna icke äro tillfredsställande. Utrymmet

i stekköket i samma plan som matsalen är alldeles för litet och den

där inmonterade gasspisen är av en omodern typ, vilken medför onödig förskämning

av luften i rummet. Diskrummets och huvudkökets läge i en annan

våning medför tidsödande och kvalitéförsämrande serveringsförhållanden.

Anordningarna äro numera i allmänhet omoderna och vissa arbetsbesparande

maskinella anordningar saknas. Vad beträffar möjligheten att inom de

nuvarande kökslokalernas gränser genomföra en tillfredsställande modernisering,

synes densamma icke vara för handen. I de nedre våningarna äro

visserligen köksutrymmena rikliga, men för serveringen medför lokalernas

fördelning i flera våningar utomordentliga nackdelar. Huvuddelen av köks-,

disk- och serveringsarbetet bör örn möjligt förläggas till samma plan som

serveringslokalerna, men just i denna våning saknas utvidgningsmöjligheter

för närvarande. Emellertid har jag efter samråd med ovannämnda tvenne

representanter för S. A. R. A. ansett mig böra förorda en så radikal åtgärd

sorn att minska matsalen med ett fönster och att lägga detta utrymme till

ekonomilokalerna. Härigenom skulle stora fördelar vinnas, i det att ekonomilokalerna

i denna våning skulle ökas med omkring 50 %. T ett förslag av den

25 juli 1935 har inspektör Helsing visat hur denna lokalökning lämpligen

skulle kunna nyttiggöras. En närmare utredning torde vara behövlig, innan

bestämd ståndpunkt kan tågås till denna frågas definitiva lösning. Även

opaginerad Kontrollera mot PDF

30*

Kankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

måste givetvis bedömas, om den beskärning av matsalen, som nu är ifrågasatt,

är möjlig att genomföra med nuvarande frekvens. Ett tiotal platser torde

bortgå, men det har ifrågasatts att, om så skulle visa sig behövligt, anordna

lunchservering i det till kafélokalen hörande hörnrummet.

Med hänsyn till att de så ifrågasatta åtgärderna äro av tämligen omfattande

och genomgripande art, synas möjligheter icke föreligga för desammas

genomförande till nästa års riksdag.

För att vinna någon bättring i de nuvarande förhållandena redan till nästa

års riksdag, vill jag föreslå att i höst företagas följande åtgärder, vartill förslag

framkommit vid en sammankomst å lokalen i fråga mellan byrådirektör

Risling, kapten Sjöberg, inspektör Helsing, materialförvaltare Mårtensson och

undertecknad. De två övre bågarna i kökets fönster ändras och beslås så, att

gångjärnen sitta i underkanten och bågarna kunna fällas inåt samt förbindas

sinsemellan och förses med nedifrån reglerbar uppstängningsanordning.

En svängande rumsfläkt anbringas på lämplig plats i köket och så att stekgaserna

givas riktning mot utsugningsöppningen. Taket i kåpan över ingångsdörren

till matsalen borttages. Slutligen bör, åtminstone försöksvis, fönsterbågarna

i glaspartierna borttagas, varigenom möjligen luftväxlingen i lokalerna

komme att väsentligt förbättras. Örn resultatet av försöket blir ofördelaktigt

kunna fönstren lätt åter placeras på sina platser och kostnaden för

försöket är måttlig. Serveringsluckan mellan kök och serveringslokal är för

låg och bör, örn den skall bibehållas, höjas så att personalen ej behöver böja

sig ned för att kunna se genom luckan.

Stockholm den 29 juli 1935.

Georg A. Nilsson.

P. M.

angående förändring av köks- och matsalslokalerna i riksdagshusets

restaurang.

Undertecknad har i P. M. av den 29 juli 1935 bland annat förordat en

sådan åtgärd i riksdagshusets restauranglokal, att matsalen skulle minskas

i längd med ett fönster (alltså med omkring 4 meter) och detta utrymme

läggas till ekonomilokalerna.

En dylik minskning av matsalen kan möjligen anses vara betänklig.

Emellertid har framkommit tanken på att skaffa kompensation härför genom

att utvidga matsalen norrut. Den pompösa entréen från hallen upp till

restaurangen skulle kunna slopas, då restaurangen ju är lätt tillgänglig från

huvudtrappans vilplan.

Då möjlighet till en väsentlig förbättring av köks- och ekonomilokalerna

är beroende av ovannämnda ökning av det för dessa lokaler avsedda utrymmet,

har jag ansett det behövligt att i ritning undersöka, örn den här

ovan omnämnda kompensationstankens genomförande är möjligt ur byggnadsteknisk

och arkitektonisk synpunkt. I här bilagda två ritningar åskådliggöres

å den ena lokalernas nuvarande utseende i plan och å den andra,

hur den förut nämnda ändringen av lokalerna lämpligen skulle kunna genomföras.

Matsalen skulle på detta sätt få fullt samma golvyta som nu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

31*

Interiören skulle enligt min mening vinna på förändringen. I stället för den

nuvarande tvära avskärningen i norr skulle ett mera mjukt perspektiv vinnas

genom den planerade runda absiden och de flankerande kolonnerna.

Utredningen angående förbättring av restauranglokalerna i riksdagshuset

är i väsentlig mån beroende av i vad mån ökat utrymme kan vinnas för

köksutrymmena i samma plan som matsalen. Det skulle därför vara värdefullt,

örn Herrar fullmäktige ville lämna direktiv, huruvida den fortsatta

utredningen angående förbättring av restauranglokalerna får baseras på

den förutsättningen, att kökslokalerna i samma plan som matsalen få ökas

eller icke.

Stockholm den 17 oktober 1935.

Georg A. Nilsson.

Bilaga 17.

Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

I enlighet med mig lämnat uppdrag har jag nu slutfört utredning rörande

förändring av restauranglokalerna i riksdagshuset och får jag härmed vördsamt

överlämna mitt förslag, bestående av åtta st. ritningar, en beskrivning1

samt en kostnadsberäkning.1 Till förtydligande av förslaget i vad det avser

uppvärmning, ventilation och sanitär anläggning bifogas tre ritningar

och en P. M. och kostnadsberäkning, uppgjorda av ingenjör Karl G. Eklund.

Av mina tidigare P. M. i detta ärende, av den 29 juli och 17 oktober 1935,

samt av den i förslaget ingående beskrivningen framgår motivet till förslaget

och till den utformning det erhållit.

Kostnadsberäkningen, som är uppgjord av intendenten K. Bildmark och

ingenjören M. Granström, slutar på en totalsumma av 273 000 kronor.

Stockholm den 3 mars 1936.

Georg A. Nilsson.

1 Ilar utesluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om

Helgeandsholmens ordnande.

Bilaga 18.

1908 års riksdag. På hemställan av statsutskottet uppdrog riksdagen år

1906 åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för begränsning av platsen framför

riksdagshuset låta mot Norrbro uppföra en barriär av sten med erforderliga

öppningar för trafiken. Sedan detta arbete utförts under sommaren

1907, framhöllo fullmäktige i skrivelse till statsutskottet vid 1908 års

riksdag, att den sålunda uppförda barriären icke kunde anses vara fullständigt

avslutad. För att densamma skulle kunna göra sig fullt gällande

och verka estetiskt tilltalande syntes oundgängligen fordras, att lämpliga

prydnader uppsattes å de i densamma ingående fyra stenpelarna eller piedestalerna.

För att erhålla förslag till sådana prydnader hade fullmäktige

vänt sig till riksdagshusets arkitekt Aron Johansson, vilken i enlighet med

fullmäktiges uppdrag från olika konstnärer anskaffat alternativa förslag

till nämnda pelares dekorering antingen med urnor eller med statyer. Fullmäktige

förklarade, att enligt deras mening statyer ägde företräde framför

urnor och uttalade såsom sin åsikt, att genom uppsättandet av vackra statyer

i brons å dessa pelare barriärens utseende skulle i hög grad vinna och denna

anordning verksamt bidraga till förskönande av platsen framför riksdagshuset.

På grund härav hemställde fullmäktige om anvisande av ett belopp

av högst 40 000 kronor för ifrågavarande ändamål. En av fullmäktige var

emellertid skiljaktig från beslutet och uttalade den meningen, att frågan om

stenpelarnas dekorering borde avgöras i sammanhang med frågan örn prydandet

av platsen framför riksdagshuset.

Fullmäktiges framställning tillstyrktes av statsutskottet. Båda kamrarna

avslogo emellertid densamma. I de debatter, som föregingo besluten, uttalades

bland annat, att ärendet befunne sig i ett outrett skick samt att

ordnandet av riksdagshusplatsen borde ske i ett sammanhang efter en enhetlig

plan.

1919 års riksdag. Frågan om åtgärder i sådant syfte upptogs ett decennium

senare av förste arkivarien i riksarkivet, filosofie doktorn L. M. Bååth,

som i en den 29 januari 1919 till fullmäktige i riksgäldskontoret ingiven

skrivelse efter en längre motivering föreslog, att spörsmålet örn Helgeandsholmens

konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang måtte anförtros

åt en kommitté av konstnärer och representanter för riksdagen, vilken

nämnd borde vara så sammansatt, att de resultat, till vilka den byggnadshistoriska

forskningen numera kommit, kunde läggas till grund för den slutliga

planens uppgörande.

Över det av doktorn Bååth framlagda förslaget inhämtade fullmäktige

yttrande av byggnadsstyrelsen, som i skrivelse i april 1919 anförde i huvudsak

följande:

Riksdagen synes år 1908 endast hava åsyftat ordnandet av platsen framför

riksdagshuset. Arkivarien Bååth utvidgar frågan att omfatta hela Helgeandsholmens

konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang.

Byggnadsstyrelsen håller före, att den nu återuppväckta frågan måste

givas denna senare omfattning, om man vill vinna någon fullt tillfredsstäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

33*

lande plan för ordnandet av platsen framför riksdagshuset. Denna plats

sammanhänger nämligen så intimt med Norrbro ur stadsplanesynpunkt, att

en eventuell ändring av den ena anläggningen måhända kan påfordra jämkning

även av den andra.

Norrbroanläggningen är att betrakta som en förplats till kungl, slottet

och måste arkitektoniskt ordnas med huvudsaklig hänsyn till denna monumentalbyggnad;

platsen framför riksdagshuset domineras åter av detta senare.

Dessa båda byggnader stå ännu hårt, kallt och oförmedlade emot

varandra, liksom Norrbroanläggningen emot riksdagshusplatsen. Det lider

intet tvivel om, att man genom ett lämpligt ordnade av riksdagshusplatsen

och Norrbro med Strömparterren skall kunna arkitektoniskt tillfredsställande

utjämna den ofördelaktiga estetiska spänningen emellan de mäktiga

byggnaderna.

Byggnadsstyrelsen får därför, i anslutning till arkivarien Bååths förslag,

förorda tillsättande av en nämnd med uppdrag att utreda frågan örn ordnandet

av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren. Då denna

fråga, även inskränkt till endast riksdagshusplatsen, är en stadsplanefråga,

torde i denna nämnd Stockholms stad böra vara representerad.

Byggnadsstyrelsen tillåter sig slutligen påpeka önskvärdheten av, att denna

nämnds utredning måtte basera sig på resultatet av allmän pristävlan bland

svenska arkitekter.

T skrivelse till bankoutskottet den 24 april 1919 uttalade fullmäktige i riksgäldskontoret,

efter att hava erinrat örn vad i ärendet förekommit, för egen

del. att den föreliggande frågan örn Helgeandsholmens slutliga ordnande icke

längre borde undanskjutas. Beträffande lämpligaste sättet för frågans vidare

behandling yttrade fullmäktige huvudsakligen följande:

Då med hänsyn till platsens läge och monumentala karaktär frågans lösning

krävde en omsorgsfull och allsidig utredning, syntes det fullmäktige

lämpligast, att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, en nämnd tillsattes med

uppdrag att verkställa en sådan utredning och för detta ändamål anordna

en allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Program för tävlingen borde

utarbetas genom nämndens försorg. Förslagsvis skulle nämnden bestå av

sju personer, nämligen två representanter för riksdagen, utsedda av fullmäktige

i samråd med kamrarnas talmän, två representanter, som fullmäktige

utsåge inom sig, två representanter för de arkitektoniska och konstnärliga

intressena, utsedda av byggnadsstyrelsen, samt en representant för

Stockholms stad, utsedd av stadsfullmäktige.---

I avgivet utlåtande nr 49 förklarade sig bankoutskottct dela fullmäktiges

mening därom, att den förliggande frågan örn Helgeandsholmens slutliga

ordnande icke längre borde undanskjutas. Utskottet hade icke heller något

att erinra mot att i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag en särskild

nämnd tillsattes med uppdrag att verkställa erforderlig utredning i ärendet

och för detta ändamål anordna en allmän pristävlan bland svenska arkitekter.

Utskottet ansåg emellertid nämnden böra bestå av nio personer. Av dessa

borde enligt utskottets mening fyra representera riksdagen samt utses av

fullmäktige i samråd med kamrarnas talmän. Någon av dessa representanter

borde lämpligen utses bland fullmäktige. Vidare borde Stockholms stad företrädas

av två representanter, valda av Stockholms stadsfullmäktige. Slutligen

syntes det böra anförtros åt byggnadsstyrelsen att utse övriga tre ledamöter

i nämnden leir ait representera de arkitektoniska och konstnärliga intres
Bihang

lill riksdagens protokoll lidia. <S’ sand. Nr 73. (Bilagor.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34:|: Bankoutskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.

sena, varvid tillfälle borde beredas intresserade föreningar och sammanslutningar

att inkomma med förslag.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte dels uppdraga åt fullmäktige i

riksgäldskontoret att i överensstämmelse med vad i utlåtandet angivits utreda

frågan örn Helgeansholmens slutliga ordnande, dels ock bemyndiga

fullmäktige att av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt

kostnader för riksdagens hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis

15 000 kronor.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Nämnden för Helgeandsholmens ordnande. I anledning av riksdagens

beslut tillsattes en av nio personer bestående nämnd för frågans utredande.

Nämndens ledamöter voro: riksgäldsfullmäktiges dåvarande ordförande vice

häradshövdingen E. Kinander, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelke,

ledamoten av försäkringsrådet K. A. Tengdahl och professorn K. E. O. kjellberg,

samtliga utsedda av fullmäktige i samråd med kamrarnas talmän; direktören

S. A. Lovén och journalisten H. Gustafsson, utsedda av Stockholms

stadsfullmäktige; dåvarande byggnadsrådet S. Curman, dåvarande professorn

I. Tengbom och arkitekten C. Westman, utsedda av byggnadsstyrelsen.

Nämnden, som första gången sammanträdde i oktober 1919, utlyste i

maj 1920 en allmän pristävlan bland svenska arkitekter örn Helgeandsholmens

slutliga ordnande.

Beträffande innehållet i det av nämnden utarbetade tävlingsprogrammet

må här omnämnas följande.

I programmet erinrades till en början, att frågan örn ordnandet av slottets

närmaste omgivning mot norr sedan århundraden tillbaka varit föremål för

utredningar. Genom riksdags- och riksbankshusens uppförande och i samband

därmed gjorda anläggningar kunde problemet att ordna denna huvuddådens

förnämsta arkitekturplats ej sägas vara slutgiltigt löst.

Beträffande tävlingens innebörd och omfattning återgavs det väsentligaste

av innehållet i byggnadsstyrelsens ovan intagna skrivelse till fullmäktige,

vari styrelsen bland annat uttalat såsom sin uppfattning, att man genom

lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren

skulle kunna arkitektoniskt tillfredsställande utjämna den ofördelaktiga

estetiska spänningen mellan slottet och riksdagshuset.

Den tävlande vore emellertid icke inskränkt till lösandet av endast detta

problem. Tävlingen avsåge ordnandet av hela Helgeandsholmen, och den

tävlande ägde alltså att med avseende å holmen föreslå sådana nya anordningar

eller ändringar i redan befintliga, som kunde giva en bättre anslutning

till riksbyggnaderna och till kringliggande stadspartier. Tävlingen vore

att betrakta som en idétävlan, där den största möjliga frihet lämnades förslagsställaren

inom ramen av de bestämmelser, som i programmet angåves.

Därvid hade han att räkna med riksbyggnaderna, sådana de vore, men kunde,

örn han önskade, föreslå förändringar i sådana arkitektoniska detaljer,

som lätt kunde ändras och vilka han funne i deras nuvarande skick vara

hinderliga för erhållande av en god helhetsverkan.

Den tävlande ägde frihet föreslå anläggandet av mindre byggnader på

holmen. Behov av utvidgning av riksdagshusets lokaler förefunnes, men det

borde dock beaktas, att detta behov ej finge tillgodoses på bekostnad av de

estetiska kraven.

Riksbyggnaderna vore uppförda på pålgrund. Riksdagshusplatsen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 35*

kajgatorna söder och norr om riksdagshuset vore i samband med byggnadernas

uppförande utfyllda i höjd med Norrbroplanet. Några tekniska hinder

att något sänka nuvarande markplan syntes, örn så skulle anses nödvändigt,

ej förefinnas.

Tävlingsområdet omfattade sålunda Helgeandsholmen med Strömparterren

och därjämte samtliga broar från holmen till stadens övriga delar samt dessa

broars fästen vid angränsande platser och strandgator.

Vid tävlingen skulle särskilt beaktas, att den nuvarande provisoriska järnbron

över Norrströms norra gren på grund av stadsfullmäktiges år 1916

fattade beslut skulle ersättas medelst en fast stenbro i tre spann. Den sålunda

föreslagna bron vore avsedd att uppföras som gång- och körbro. Rörande

broprojektet meddelades vidare, att detsamma vore föremål för vattenrättsdomstols

prövning, avseende att utröna i vad mån brons uppförande

kunde göra intrång på strandägares utefter Mälaren rättigheter. Broförslaget

vore sålunda ur rättssynpunkt ej slutbehandlat. Då brons utförande

alltså ej vore igångsatt, kunde förändringar i brons utseende och konstruktion

få föreslås av de tävlande.

Inom tävlingens ram skulle jämväl ligga att föreslå ett mera tilltalande

anordnande av den utskjutande landremsan (puckeln) i Norrströms norra

gren. Nämnden erinrade i detta avseende därom, att en reglering av Mälarens

vattenstånd vore ifrågasatt, samt att. därest en sådan komme till

stånd, bortschaktning av nämnda landremsa kunde bliva nödvändig för att

möjliggöra tillräckligt stor sektionsarea för Mälarutloppet. Då tidpunkten för

regleringens genomförande ännu vore oviss, måste landremsan i fråga tänkas

tillsvidare bibehållen; en bortschaktning av densamma under högsta

vattenståndet kunde nämligen ej äga rum på grund av härigenom uppkommande

konsekvenser beträffande Mälarens vattenstånd.

I tävlingsprogrammet erinrades vidare örn en av ministern F. H. R. Kleen

år 1907 gjord donation av 100 000 kronor såsom grundplåt för bekostande

av ett nationalmonument. Donatorn hade för sin del uttalat sig för dettas

uppsättande å Helgeandsholmen, ehuru även annan plats enligt donationsvillkoren

kunde få förekomma. Monumentet vore enligt donatorns mening avsett

att vara en symbolisk framställning av vårt folks andliga och materiella

utveckling. Tävling rörande ett dylikt nationalmonument hade anordnats

åren 1909—10. Tävlingsjuryn och den för realiserandet av planen på ett

nationalmonument tillsatta kommittén hade dock icke ansett något av de

framkomna förslagen böra komma i fråga till utförande, men kommittén

hade uttalat önskvärdheten av att, när frågan örn prydandet av platsen

framför riksdagshuset en gång upptoges till behandling, man måtte erinra sig

den av minister Kleen framkastade tanken att framför riksdagshuset resa

ett nationalmonument.

Slutligen omförmäldes i tävlingsprogrammet ett då föreliggande, sedermera

realiserat förslag att i Strömparterren uppsätta ett monument över

Esaias Tegnér (Solsångaren).

Vid tävlingstidens utgång den 15 december 1920 hade inalles 29 tävlingsförslag

inkommit. Förslagen bedömdes av fem inom nämnden utsedda prisdomare,

nämligen herrar Kinander, Kjellberg, Tengbom, Westman och emman,

vilka den 11 januari 1921 avgåvo ett skriftligt utlåtande rörande tävlingens

resultat.

I berörda utlåtande angav prisnämnden i samband med bedömandet av de

olika tävlingsförslagen vissa allmänna synpunkter på frågan örn det liimp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(ji: Bankoulskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.

ligaste sättet för ordnandet av Helgeandsholmen, vilka ansågos hava såsom

resultat framgått av tävlingen.

Nämnden uttalade därvid bland annat, att problemets lösning icke kunde

vinnas genom att, såsom i några förslag ifrågasatts, på holmen anordnades

en plats genom en utvidgning av Norrbroplanet. En dylik platsbildning

skulle nämligen med nödvändighet medföra ett brytande av huvudaxeln mot

slottet och därigenom bidraga till ett ytterligare accentuerande av axeln mot

riksdagshuset. Verkan av platsbildningen måste sålunda bliva motsatsen

mot det utjämnande av spänningen mellan slottet och riksdagshuset genom

det senares underordnande under slottet, som man vid Helgeandsholmens

ordnande ville vinna.

Holmens ordnande syntes vidare helst böra ske utan att, på sätt av flera

tävlande föreslagits, ett mer eller mindre fullständigt kringbyggande av Norrbro

med eller utan samband med riksdagshuset komrne till stånd. Bland de

olägenheter av arkitektonisk art, som enligt prisnämndens uppfattning skulle

följa av ett dylikt bebyggande, framhölls särskilt, att den fria utsikten österut

mot vattnet samt mot slottet skulle stängas. Vidare skulle de föreslagna

byggnaderna utefter Norrbro, särskilt örn de förbundes med riksdagshuset

genom flyglar, komma att verka såsom en utvidgning och förstoring av riksdagshuset,

som därigenom skulle komma att taga hela holmen i anspråk

och på så sätt bliva ännu mer dominerande än nu vore fallet. Byggnader utefter

bron kunde visserligen sägas medföra den fördelen, att de accentuerade

broaxeln och inriktade blicken mot slottet, men detta syntes prisnämnden

kunna på ett estetiskt mera tillfredsställande sätt vinnas genom andra medel.

Att, såsom i vissa förslag skett, betona Norrbrolinjen i huvudsak genom

placerande av en byggnad å ena — den vänstra — sidan av bron, syntes

nämnden icke heller hava fog för sig. Något större företräde hade de förslag,

som ifrågasatt flyglar till riksdagshuset utan mera betydande byggnader utefter

Norrbro. Härigenom skulle bron accentueras, varjämte ökat lokalutrymme

i viss utsträckning skulle kunna beredas riksdagen, men å andra

sidan skulle byggnadsmassan på holmen ytterligare ökas och framhävas

samt utsikten mot slottet skymmas. I syfte att framhäva brolinjen syntes

det vara ett gott grepp att på barriären å ömse sidor av bron framför riksdagshuset

placera statyer.

Enligt prisnämndens uppfattning vöre den bästa lösningen att finna i de

förslag, som avsåge dels ett friställande av Norrbro genom större eller mindre

sänkning av planen framför riksdagshuset, dels ock att ytterligare byggnader

ej placerades å holmen. Härigenom skulle vinnas det önskvärda accentuerandet

av Norrbroaxeln mot slottet utan att slottet bortskymdes.

Beträffande den utsträckning, i vilken sänkningen av holmens plan lämpligen

borde verkställas, hade i tävlingen framställts flera förslag.

Ett av dessa förslag (andre pristagarens) avsåg en tämligen obetydlig

sänkning av planet med omkring 70 cm, under det att ett annat (förste pristagarens)

innebar en ganska betydande sänkning, nämligen till ungefär

samma höjd som trafikleden mellan riksdags- och riksbankshusen. Det

längst gående förslaget, framlagt av arkitekt Ragnar Östberg, innebar en

sänkning av hela holmen ända till Strömparterrens nivå med upptagande av

valv under Norrbro.

Enligt vad prisnämnden sökt inhämta, syntes några tekniska hinder för en

sänkning av planen framför riksdagshuset ej föreligga. Neddragandet av

riksdagshusets fasad lill det nva planet bomme dock säkerligen att bereda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

37*

svårigheter till följd av grundmurens framskjutande, varför en lösning med

en smal terrass i högre plan närmast byggnaden syntes bliva att förorda,

helst därigenom även sidofasadernas höjd neutraliserades. Anslutningen mellan

Norrbro och det lägre planet syntes vid en icke alltför stor sänkning

kunna ordnas genom nedfarter. En sänkning i enlighet med Östbergs förslag

skulle, sådant förslaget utformats, bland annat medföra huvudingångens

förflyttande till Drottninggatans förlängning.

Strävan att neutralisera riksdagshusets axel hade i åtskilliga tävlingsförslag

tagit sig uttryck i en större eller mindre omformning av riksdagshusets yttre,

i vissa fall avseende mittpartiets borttagande och införande av en enhetlig

l aklinje. En sådan åtgärd syntes prisnämnden ägnad att i hög grad borttaga

spänningen mellan de rivaliserande byggnaderna.

I fråga örn vissa särskilda förhållanden, som enligt tävlingsprogrammet

varit att beakta, sammanfattade prisnämnden på följande sätt de resultat,

vilka tävlingen därutinnan kunde anses hava givit.

Vidkommande först »riksbron» hade en del av de tävlande låtit densamma

helt eller i huvudsak behålla det utseende, bron erhållit genom de av stadsfullmäktige

år 1916 godkända ritningarna, innebärande en fast stenbro i tre

spann. Ett stort antal av de tävlande hade emellertid framhållit olämpligheten

av en dylik utformning av bron, varigenom densamma bleve en kopia

i mindre skala och med förändrade proportioner av Norrbro, och i stället

föreslagit brons anordnande i endast ett spann. Det syntes prisnämnden, som

örn tävlingen givit vid handen, att en dylik lösning av brofrågan ur estetisk

synpunkt vore att föredraga framför den av vederbörande myndigheter beslutade.

Vad därefter beträffade »puckeln», hade tävlingen medfört en hel del olika

uppslag till ordnandet av denna del av holmen, vars bibehållande enligt

tävlingsprogrammet vore att räkna med för säkerligen en lång tid framåt.

Såvitt nämnden kunnat döma, hade av tävlingen framgått, att ett bibehållande

av »puckeln» visserligen ej ur arkitektonisk synpunkt kunde anses

önskvärt, men att densamma dock väl läte sig samarbetas med omgivningen.

I fråga örn nationalmonumentet hade enligt nämndens uppfattning tävlingen

ådagalagt, att ett sådant monument i form av en enstaka grupp med

svårighet kunde utnyttjas i samband med ordnandet av planen framför riksdagshuset,

då angeläget vore att icke ytterligare markera mittaxeln mot denna

byggnad. Skulle monumentet däremot kunna framställas i form av någon

dekorativ anordning, såsom fontän, en rad statyer eller dylikt, såsom flera

av de tävlande ifrågasatt, kunde ett utnyttjande av monumentet i samband

med holmens ordnande lättare ske.

Till prisbelöning hade ställts till nämndens förfogande ett belopp av 15 000

kronor, varjämte för inköp av cj prisbelönta förslag anvisats ett belopp av

3 000 kronor. Nämnden beslöt disponera priserna på det sätt, att inalles fem

pris utdelades, nämligen

första pris, 4 000 kronor, för förslag nr 7 »dave Canem» av arkitekten John

Edoff,

andra pris, 3 500 kronor, för förslag nr 16 »Förlikningsmannen» av arkitekten

E. G. Asplund, samt

tredje pris, lill antalet tre, vart och ett å 2 500 kronor, för förslag nr 21

»Hella» av arkitekten Birger Borgström, nr 17 »Bridge» av arkitekterna David

Dahl oell Paul Hedquist samt skulptören Eric Grate och nr 10 »Arv av

arkitekterna Sven Jonsson och Olof Lundgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

38*

Av nämnden inköptes dessutom följande två förslag, nämligen

nr 25 »Blom» för 2 000 kronor av arkitekten Ragnar Östberg och

nr 26 »50 riksdaler», för 1 000 kronor av arkitekten Peder Clason.

Enligt nämndens uppfattning var intet av förslagen sådant, att detsamma i

oförändrat skick kunde förordas till utförande. Tävlingen hade dock givit ett

gott resultat, då det föreliggande problemet därigenom erhållit en allsidig belysning

och ett flertal goda uppslag blivit framförda. Såsom frågan då läge,

syntes det nämnden i hög grad önskvärt, att en sammanfattning av tävlingens

resultat kunde komma till stånd genom att ett förslag till holmens ordnande

utarbetades med tillgodogörande av de uppslag, som genom tävlingen framkommit.

Även om dåvarande tidsförhållande icke kunde anses lämpliga för

genomförandet av ett sådant förslag, syntes det dock nämnden angeläget, att

förslagets utarbetande skedde omedelbart, då den sakkunskap i frågan, som

inom nämnden förvärvats, kunde tillgodogöras vid uppgörandet av nödiga

riktlinjer för arbetet och möjlighet funnes att anförtro detta åt en person,

som genom deltagande i tävlingen vore förtrogen därmed.

Nämnden hemställde i följd därav i en till fullmäktige den 19 februari

1921 avlåten skrivelse, att fullmäktige ville hos bankoutskottet göra framställning

om medgivande för fullmäktige att för omförmälda ändamål disponera

ett belopp av högst 10 000 kronor. Fullmäktige anslöto sig till nämndens

förslag och överlämnade detsamma till 1921 års bankoutskott, som i

utlåtande nr 23 hemställde örn bemyndigande för fullmäktige att för fortsatt

utredning av frågan om Helgeandsholmens ordnande använda ett belopp av

högst 10 000 kronor. Utskottets hemställan blev emellertid avslagen av båda

kamrarna.

Ehuru frågan örn fullföljandet av nämndens arbete sålunda var förfallen,

framlade tre ledamöter av nämnden, nämligen herrar Curman, Tengbom och

Westman, sedermera en den 15 december 1921 dagtecknad sammanfattning

av tävlingens resultat, vilken sammanfattning innehöll vissa riktlinjer, efter

vilka utarbetandet av ett definitivt förslag syntes böra ske.

Berörda sammanfattning var av följande innehåll:

»Genom den belysning, som tävlingen givit, synes oss framgå, att en väsentlig

förbättring i estetiskt avseende kan ernås, men att en sådan kräver

ganska genomgripande ändringar av holmens och byggnadernas nuvarande

utseende och kommer att betinga icke oväsentliga kostnader. Väl inseende

att något anslag för dylikt ändamål under nuvarande tider ej kan väntas,

hava undertecknade, såsom tillkallade sakkunnige, dock velat vid avslutningen

av arbetet lämna följande sammanfattning av våra synpunkter i frågan,

under förhoppning att densamma kommer att återupptagas, då gynnsammare

omständigheter föreligga:

Vid en överblick över resultatet stannar man vid, å ena sidan de tre med

första, andra och tredje pris belönade förslagen (av arkitekterna Edoff,

Asplund och Borgström resp.), vilka förslag ej synas var för sig kunna ge

den väntade lösningen av problemet, men av vilka, genom en samarbetning

av de olika uppslagen, en god lösning borde kunna utvinnas, å andra sidan

ett inköpt förslag (av arkitekt Östberg), vilket genom sina stora avvikelser

från programmets fordringar ej kunnat belönas med pris. men vilket med

sitt radikala sätt att lösa frågan innehåller beaktansvärda uppslag. För

frågans ytterligare belysande hade det varit önskvärt, örn en av de tre förstnämnda

förslagsställarna kunnat givas i uppdrag att utarbeta ett sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 39 :

förslag, som ovan antytts, och vilket därefter kunnat prövas jämsides med

det mera långtgående Ostbergska.

Tävlingen har i många avseenden klarlagt vår uppfattning i frågan, och

som ett uttryck härför vilja vi, utöver vad av bedömningsprotokollet framgår,

angiva de riktlinjer efter vilka utarbetandet av det nämnda förslaget

enligt vår mening borde ske.

Norrbro bör arkitektoniskt starkt framhållas som monumental trafikled

mot slottet. Detta kan ske genom planets framför riksdagshuset sänkning

under norrbroplanet, genom accentuerande av barriärernas slutpunkter vid

Gustav Adolfs torg samt genom skulpturala utsmyckningar å barriärplintarna

utefter bron, ävensom genom trädplanteringar utmed västra sidan för

att erhålla jämvikt mot Strömparterrens trädbestånd.

Förbindelsen mellan Norrbro och riksdagshusplanet sker genom ramper

eller trappor, vilkas utformning för övrigt måste närmare studeras.

För att minska det ogynnsamma förhållandet mellan vattenyta och kajhöjd,

böra kajerna utefter Stora och Lilla Norrström även sänkas under

norrbroplanet, eventuellt under riksdagshusplatsen, och de därigenom uppkomma

lägre terrassplanen planteras. De delar av kajerna, som ligga utefter

riksdagshusets sidofasader, böra även sänkas, men då tekniska svårigheter

torde yppa sig att sänka dessa till önskat djup ända intill fasadmurarna

bör övervägas, örn de ej lämpligen kunna uppdelas i tvenne olika liöjdplan.

I samband härmed bör undersökas hur kajerna kring riksbanken, beträffande

vilka ingen tillfredsställande lösning framkommit, skola kunna befrias

från sitt nuvarande hårda och stela utseende.

Platsen framför riksdagshuset bör anordnas så, att axeln mot dettas mitt

ej starkt framhäves. Placerandet av ett större monument i denna axel är

därför uteslutet, men uppställande av tvenne låga monument, brunnskar

eller dylikt å ömse sidor örn mittaxeln torde vara lämpligt. Idén med en

ytterligare sänkning av platsens mittparti, så som andra pristagaren försökt,

synes förtjänt alt närmare prövas.

Strömparterren bör mera strängt ordnas. Trädbeståndet gallras och utsikten

över parterrens mitt från Norrbro göres intressantare. Tredje pristagarens

förslag med en mindre vattenspegel ute vid strömkanlen ävensom anordnandet

av ett skulpturalt fondparti i mittaxeln överväges.

Den s. k. puckeln bör även strängare ordnas och intimare anslutas till

den sänkta kajen.

Utformningen av bron i Drottninggatans förlängning med ett spann ävensom

bron till Mynttorget som stenbro göres till föremål för närmare studium.

För själva riksbyggnadernas behandling torde vara svårt att uppdraga alltför

bestämda riktlinjer. Borttagandet av de silhuettgivande prydnaderna

ovan barriärlinjerna synes vara ett tämligen erkänt önskemål, men hur långt

etl radikalare ingripande i själva arkitekturen kan drivas med hänsyn till de

praktiska möjligheterna kan knappast avgöras utan ett iner ingående studium

av byggnader och byggnadsritningar. Av tävlingen framgår emellertid,

ali riksdagshuset skulle på ett vackrare sätt samarbeta med slöhet, om

huvudfasaden icke vore så starkt uppdelad i partier och att fasaderna i övrigt

gåves en lugnare, mer enhetlig behandling. 1 samband därmed bör undersökas

möjligheten av barriärens ovan taklisten borttagande och anbringande

av laga synliga tak å byggnadskropparna.

Här uppdragna riktlinjer äro ingalunda avsedda att vara strängt bindande

för ett eventuellt nytt förslags utarbetande. Nya synpunkter, som framkomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

40*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

under arbetets gång, kunna givetvis medföra ändringar och jämkningar i de

möjligheter för frågans lösning, som här antytts.»

Nämnden för utredning av frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande

upplöstes den 16 februari 1922.

1928 års riksdag. Frågan om Helgeandsholmens ordnande var efter år

1921 icke föremål för behandling inom riksdagen förrän år 1928, då herr

Rydén i motion 11:347 hemställde örn skyndsam utredning i ärendet.

I motionen framhölls — efter erinran att riksdagen år 1935 kunde fira sid

500-årsminne — att tidpunkten syntes vara inne att taga under omprövning

angelägenheten av att på ett värdigt sätt ordna kring riksdagens hus. Härom

yttrade motionären vidare följande:

»Mycken strid ur olika synpunkter har stått kring riksdagshusets förläggning.

En äldre generation av huvudstadens inbyggare, som minnes Helgeandsholmen

från slutet av förra århundradet, har haft svårt att försona sig nied

att riksdagshuset uppfördes å denna plats. Hur framtida släkten komma att

se på detta spörsmål, undandrager sig vårt bedömande. I vart fall kan gjort

ej ändras. Den svenska riksdagen kommer säkerligen att för långa tider lia

sitt hem å Helgeandsholmen. Under sådana förhållanden är det knappast

försvarbart, att platsen kring riksdagshuset får förbliva i det ofullbordade

och torftiga skick, i vilket den befunnit sig ända sedan århundradets början.

Ur estetisk synpunkt är planen kring riksdagshuset synnerligen både krävande

och ömtålig. Slottet, Norrbro, strömmarna, Gustav Adolfs torg, byggnadernas

centrala uppgift i statslivet — allt utpekar Helgeandsholmen såsom

den plats i huvudstaden, där alldeles särskild omsorg måste nedläggas på

att tillgodose skönhetssynpunkter. Frågan torde vara, örn någon plats överhuvud

taget i hela vår vackra huvudstad ställer större anspråk på monumentalitet

än just denna. Och dock synes det mig, som örn man utan överdrift

måste säga, att en ur berörda synpunkter mera styvmoderligt behandlad

plats knappast står att uppleta i Stockholm.

Redan entrén från Norrbro verkar ofullbordad och sorgesam. Stenräcket

med de svarvade småpelarna och kulorna har väl varit avsett att ansluta

sig till räcket å Norrbro, men har såsom en fristående förekomst vid gränsen

mellan gatan och planteringen en prägel av sällspord banalitet. Värst verka

i det sammanhanget måhända stensocklarna till några obefintliga skulpturer.

Folkhumorn döpte dem redan från början till »kommoderna». Måhända

kan man nu glädja sig över att några statyer aldrig blivit uppsatta å dem,

ty därmed skulle anordningen fått över sig en prägel av fortbestånd, sorn

varit beklaglig. Men å andra sidan kan man rimligen icke låta dem ännu

ett kvartsekel stå kvar som en utmaning mot känslan för en smula värdighet

och skönhet kring en av de centralaste platserna i huvudstaden.

Planteringen framför riksdagshuset skulle kunna göras utomordentligt

vacker, särskilt örn något mera av avskildhet förlänades området i fråga.

Nu håller den i intet hänseende måttet med andra offentliga planteringar.

Särskilt ter sig den grusade planen framför huvudentrén tröstlös och ful.

Den mot Norrström vettande höga stenbarriären skämmer eif av de naturligen

vackraste partierna av själva strömmen — en sänkning av den konstgjorda

marknivån närmare vattnets yta skulle i hög grad verka förskönande,

vare sig man ser från riksdagsplanen eller från Strömgatan—Gustav Adolfs

torg. Ett besök å den s. k. puckeln å holmens nordligaste del kan övertyga

om riktigheten av denna uppfattning.---—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

41*

Motionären ansåg, att i ordnandet av planen framför riksdagshuset borde

ingå resandet av ett monument till hugfästandet av Engelbrektsminnet. I anslutning

härtill framhöll motionären — efter erinran örn förberörda donation

för anordnande av ett nationalmonument framför riksdagshuset -— att frågan

örn Engelbrektsminnets hugfästande i samband med ett dylikt nationalmonument

borde göras till föremål för överväganden och förhandlingar med

förvaltarna av donationen. Det syntes efter motionärens uppfattning icke

vara uteslutet, att önskemålet örn Engelbrektsminnets hugfästande kunde

samarbetas med nationalmonumentsidén, sådan denna uppfattats av donatorn.

Slutligen anförde motionären, att, då det syntes få anses självfallet, att

riksdagen genom egna organ ville handhava dessa angelägenheter, förarbetena

i fråga syntes böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige, som, med tillkallande

av lämpliga hjälpkrafter, säkerligen vore i stånd att ombesörja

nödiga utredningar.

Över ifrågavarande motion inhämtade utskottet yttrande av fullmäktige

i riksgäldskontoret. I nämnda yttrande anförde fullmäktige — efter erinran

om frågans behandling genom den förut omförmälda nämnden för Helgeandsholmens

ordnande samt vid 1921 års riksdag — följande:

»Fullmäktige vilja vidare erinra om, att en viss osäkerhet råder beträffande

gränsen mellan de områden på Helgeandsholmen, som tillhöra staten

och Stockholms stad. Då denna fråga emellertid torde kunna regleras genom

avtal med staden, synes densamma icke utgöra något hinder mot vidtagandet

av åtgärder i det syfte, som i förevarande motion äro angivna.

I likhet med motionären finna fullmäktige synnerligen önskvärt, att åtgärder

vidtagas för ordnande av riksdagshusets närmaste omgivningar på

ett sätt, som svarar mot platsens monumentala karaktär. Den utredning, sorn

för ändamålet erfordras, torde i hög grad underlättas genom det resultat,

den ovan omförmälda tävlingen givit. Fullmäktige, vilka i frågans nuvarande

läge anse sig sakna anledning ingå på en närmare granskning av de

olika, av motionären berörda frågorna, få sålunda för sin del tillstyrka den

ifrågasatta utredningen, som lämpligen synes böra verkställas genom fullmäktiges

försorg. Vid bifall till motionen torde bemyndigande böra lämnas

fullmäktige att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader bestrida de

med utredningen förenade kostnaderna.»

I utlåtande nr 44 anförde bankoutskottet i ärendet följande:

»Utskottet delar den uppfattning, som i den till utskottets prövning föreliggande

motionen uttalats i fråga om önskvärdheten av ett tillfredsställande

ordnande av riksdagshusets omgivningar, samt finner liksom motionären

tiden nu vara inne för en mera slutlig behandling av frågan örn de åtgärder,

vilka i sådant avseende böra vidtagas. Det synes utskottet ock kunna uppställas

såsom ett önskemål, att frågan härom kan företagas till avgörande inom

sådan tid, att erforderliga arbeten såvitt möjligt hinna slutföras före tidpunkten

för riksdagens 500-årsjubileum.

Enligt motionärens förslag skulle den ifrågasatta utredningen rörande

Helgeandsholmens ordnande avse dels ordnandet av planen framför och omkring

riksdagshuset jämte en lösning av den i samband därmed stående

frågan örn riksbrons utförande, dets ock resandet framför riksdagshuset av

<;tt nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet.

De sålunda angivna spörsmålen synas emellertid kunna betraktas såsom

Iva från varandra skilda frågor. Frågan om Helgeandsholmens ordnande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

•12

synes utskottet vara av beskaffenhet att böra bedömas från mera allmänna

synpunkter än dem, som finge anläggas, därest man från början utginge från

att ett nationalmonument borde resas framför riksdagshuset. Vid en i detta

avseende fullt förutsättningslös utredning torde komma att framgå, huruvida

eli skulpturverk kan eller bör ingå såsom ett led i platsens utsmyckning, och

sålunda bättre förutsättningar skapas för ett ställningstagande till frågan om

åstadkommande i detta sammanhang av ett nationalmonument och om den

karaktär, ett sådant — om det finnes böra komma till stånd — lämpligen

bör erhålla.

Vidkommande härefter ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset,

vill utskottet i anslutning till det nyss anförda tillstyrka, att utredning

snarast möjligt åvägabringas rörande de åtgärder, vilka lämpligen

böra vidtagas för att giva platsen ett utseende, som svarar mot dess karaktär

och som i större utsträckning än vad för närvarande är fallet tager hänsyn

till dess läge i slottets närhet. I fråga om de riktlinjer, efter vilka en lösning

av frågan bör sökas, torde några bestämda anvisningar för närvarande icke

kunna givas. Härvidlag synas emellertid de resultat, som vunnits vid den

förut omförmälda tävlingen rörande Helgeandsholmens ordnande och vilkas

huvuddrag angivits i den av arkitekterna inom prisnämnden verkställda, här

ovan återgivna sammanfattningen, kunna i viss mån tjäna till vägledning. Såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, synas tävlingsresultaten närmast

peka på. att en sänkning av riksdagshusets plan i förhållande till

Norrbro borde övervägas. Emellertid torde vid utredningen även böra prövas,

huruvida en tillfredsställande lösning av problemet kan vinnas utan dylik

.sänkning.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att en prövning av skilda uppslag

av mer eller mindre genomgripande art givetvis bör ske med hänsyn

tagen bland annat till kostnaderna för olika lösningar samt till förslagens

verkningar ur stadsplane- och trafiksynpunkter.

Givetvis måste det. såsom i motionen framhållits, anses i hög grad önskvärt.

alt i samband med ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset

även frågan örn riksbrons byggande må vinna en tillfredsställande lösning.

T sådant syfte torde under utredningens gång böra sökas samarbete

med Stockholms stads vederbörande myndigheter, varvid bör eftersträvas

brons utförande på ett sätt. som i möjligaste mån harmonierar med de anordningar

på Helgeandsholmen, vilka anses böra komma till utförande. Därest

det emellertid skulle visa sig. att den nya riksbron på grund av de särskilda

förhållanden, som inverka på dess anläggande, icke kan färdigställas inom

den närmaste framtiden. lärer denna omständighet icke böra utgöra hinder

för framläggande av förslag örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar

i övrigt.

Samarbete med Stockholms stad bör vidare åvägabringas dels för lösande

av frågor, som möjligen kunna uppstå med anledning av den utav fullmäktige

i riksgäldskontoret påpekade ovissheten beträffande gränsen mellan staten

och Stockholms stad tillhöriga områden å Helgeandsholmen, och för

behandling av frågan örn fördelningen av kostnaderna för de åtgärder, vilka

böra ifrågakomma, dels ock i den mån sådant samarbete med hänsyn till

ärendets betydelse i stadsplane- och trafikhänseende eller eljest kan anses

erforderligt.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, innefattade åtskilliga av

de förslag, vilka framlades i samband med förenämnda tävling rörande

Helgeandsholmens ordnande, även förslag till mer eller mindre omfattande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 43*

ändringar av själva riksdagshuset. Med avseende å denna fråga vill utskottet

uttala, att även om ett ordnande av riksdagshusets omgivningar givetvis kan

tänkas nödvändiggöra vissa ändringar å själva byggnaden, utredningen icke

synes böra taga sikte på några mera genomgripande omläggningar beträffande

byggnadens arkitektoniska utformning. Någon förflyttning av riksdagshusets

huvudingång synes icke böra ifrågakomma.

Vad angår sättet för utredningens verkställande, delar utskottet motionärens

mening, att densamma bör uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret,

vilka böra äga att för utredningen tillkalla erforderlig sakkunskap

utom fullmäktiges krets. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår,

har emellertid byggnadsstyrelsen tidigare haft att taga ståndpunkt till frågor

rörande Helgeandsholmen, och enligt vad utskottet erfarit har styrelsen

under innevarande år på grund av remiss å en hos Kungl. Majit gjord framställning

haft under prövning ett förslag rörande holmens ordnande. Med

hänsyn härtill synes det vara önskvärt att vid utredningen samarbete i lämplig

form åvägabringas med byggnadsstyrelsen.

På sätt fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, torde kostnaderna för

utredningen böra bestridas från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för rikdagens hus. Att för utredningskostnadema

bestämma visst maximibelopp synes icke vara erforderligt eller möjligt. Det

må emellertid i detta sammanhang erinras, att fullmäktige i sin till 1921 års

bankoutskott gjorda framställning om medel för bearbetande av resultaten

utav den då slutförda tävlingen förutsatte, att kostnaderna för nämnda

bearbetning icke skulle komma att överstiga 10 000 kronor.

Med hänsyn till vad förut anförts torde utredningen givetvis böra bedrivas

med skyndsamhet. Det synes vara önskvärt att, örn så befinnes möjligt,

förslag i ämnet må kunna framläggas vid 1929 års riksdag.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion 11:347, måtte dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att i samråd med byggnadsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning

och avgiva förslag i fråga om åtgärder för ett tillfredsställande ordnande

av riksdagshusets omgivningar, dels ock bemyndiga fullmäktige att av

förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

1928 års Helgeandsholinskommitté. Efter det överläggning i ärendet ägt

rum mellan fullmäktige och byggnadsstyrelsen, beslöto fullmäktige den 10

maj 1928 att låta verkställa den av riksdagen sålunda beslutade utredningen

genom en särskild nämnd, bestående av nio ledamöter, av vilka fyra

skulle utses av fullmäktige, tre av byggnadsstyrelsen och två av Stockholms

stadskollegium. Sedan sistnämnda myndigheter under hand förklarat sig

godkänna fullmäktiges beslut rörande nämndens sammansättning, utsågos

till ledamöter i densamma, av fullmäktige: fil. dr K. Hildebrand, greve G.

Lagerbjelke, ledamoten av riksdagens första kammare överdirektören C. E.

Svensson och dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d.

generalkrigskommissarien V. Rydén, av byggnadsstyrelsen: generaldirektören

1 Tengbom, byggnadsrådet G. Bergsten och professorn E. Lallerstedt, samt

av Stockholms stadskollegium: professorn O. L. Bendixson och direktören

O. F. Ström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

44*

Nämnden, vilken antog namnet Helgeandsholmskommittén, avgav till fullmäktige

den 1 februari 1929 utlåtande med förslag till ordnande av riksdagshusets

omgivningar, vilket utlåtande jämte bilagor och vissa för frågan

belysande bilder genom fullmäktiges försorg trycktes.

Med hänsyn till den jämförelsevis koria tid, som förflutit sedan en allmän

tävlan örn lösningen av här ifrågavarande spörsmål anordnades, fann kommittén

ej erforderligt utlysa en sådan tävlan utan anmodade i stället vissa

arkitekter att inkomma med förslag till åtgärder, avseende ordnandet av

riksdagshusets omgivningar. Rörande i överensstämmelse med denna ståndpunkt

vidtagna åtgärder anförde kommittén bland annat följande.

I avsikt att draga största möjliga nytta av de resultat, som vunnits vid

den tidigare tävlingen, liänvände sig kommittén närmast till sådana arkitekter,

som deltagit i denna tävling, varvid urvalet träffades ur synpunkten

att erhålla de lämpligaste representanterna för olika vid tävlingen representerade

lösningar av problemet. De arkitekter, som således anmodades

inkomma med förslag, voro följande: J. Edoff, förste pristagare i ovanberörda

tävling, E. G. Asplund, andre pristagare i samma tävling, D. Dahl

och P. Hedqvist, vilka erhöllo ett tredje pris i tävlingen, professor R. Östberg,

vilken utarbetat ett vid tävlingen inköpt förslag, som på grund av

sina stora avvikelser från tävlingsreglerna ej kunnat prisbelönas, samt riksdagshusets

arkitekt A. Johansson, som år 1924 till riksgäldskontoret ingivit

ett förslag. De båda sistnämnda arkitekterna hade för övrigt vid upprepade

tillfällen ådagalagt intresse för den föreliggande frågan.

Till ledning för de inbjudna arkitekterna hade inom kommittén utarbetats

en promemoria, enligt vilken förslagen i första hand skulle avse att

ordna platsen framför och omkring riksdagshuset ävensom Strömparterren.

Förslagsställare skulle endast i den utsträckning, han funne oundgängligen

nödvändigt för platsens ordnande, äga föreslå förändring av riksdagshusets

yttre. Någon förflyttning av byggnadens huvudingång borde ej ifrågakomma.

Vid ordnandet av riksdagshusets omgivningar borde i huvudsak följande

mål eftersträvas: 1) alt det Helgeandsholmen omgivande vattnet komme mer

till synes och ej såsom nu, från holmen sett, nästan helt doldes av höga

kajer: 2) att det motsatsförhållande, som nu förefunnes mellan slott och riksdagshus,

i möjligaste mån mildrades; samt 3) att platsen framför riksdagshuset

icke blott erhölle en monumental prägel utan även, örn möjligt, gåve

ett intryck av större lugn och avskildhet än för närvarande vore fallet.

Samtliga inbjudna arkitekter utom arkitekten Asplund, som anmält sig

förhindrad mottaga uppdraget, inkommo inom den utsatta tiden med förslag

i den föreliggande frågan. Arkitekten Edoffs förslag hade utarbetats i samarbete

med professor Carl Milles. Förslag till alternativ lösning ingåvos

därjämte, ett av professor Östberg och två av arkitekt Johansson (det ena

av de sistnämnda det år 1924 inlämnade).

Kommittén förordade professor Östbergs förslag, alternativ II, och motiverar

denna ståndpunkt sålunda:

Professor Östbergs förslag, alternativ II, måste enligt kommitténs bestämda

uppfattning anses överlägset samtliga de konkurrerande förslagen, således

även det Edoff-Millesska; och vill kommittén förorda det förra till utförande.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Platsen framför riksdagshuset nedschaktas

till ungefärligen samma höjdläge över vattnet som Strömparterren.

Närmast intill riksdagshuset sänkes dock nivån endast till jämnhöjd med

den blivande riksgatan, så att en terrass bildas å byggnadens norra, östra

och södra sidor. Det över holmen gående, frilagda partiet av Norrbro förses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

45*

i centrum med en genombrytning, förenande Strömparterren med riksdagshusplatsen,

som i norr och söder prydes med planteringar. Genombrytningen

har av kostnadsskäl begränsats att endast omfatta ett valv, varvid arkitekten

använt sig av ett under Norrbro befintligt valv. Förbindelsen från Norrbro

sker dels medelst de befintliga trapporna ned till Strömparterren, dels medelst

ramper för körning ned på riksdagsplanen och fram till trappan framför

riksdagshusets huvudentré. Förenande den nedschaktade platsen med terrassen

framför riksdagshuset löper längs byggnadens hela huvudfasad en

monumental trappa. Rörträsk direkt lill huvudentrén kan ske från riksgatan.

Vid Norrbros västra sida kunna ramperna ersättas med trappor. Kommittén

vill emellertid förorda ramperna för att möjliggöra nedkörning till

planen, varvid vissa modifikationer i den föreslagna beläggningen med kalkstenshällar

torde bliva nödvändiga. 1 det ursprungliga förslaget utgjordes

den övre trappan till huvudentrén av en dubbeltrappa med uppgång från

vardera sidan. På kommitténs begäran har förslagsställaren utbytt denna

mot en trappa i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande. Detta

medför emellertid, att ett antal trappsteg måste tilläggas inom riksdagshuset

innanför den stora porten, vilken får ökad höjd. Härigenom synes den

emellertid bliva mera monumental och i övrigt väl infogad i fasaden. Alternativet

med dubbelsidig yttre trappa kan dock utföras, men kommittén ger

företräde åt den enkelriktade trappan. Kostnadsskillnaden mellan båda

dessa alternativ torde, örn hänsyn tages till att den billigare raka trappan

sammanhänger med en del invändiga arbeten i vestibulen, vara oväsentlig.

1 förslaget ingå beklädnad av den genom markens sänkning blottade grundmuren,

ändring av luftintagen (för ventilationen) å riksdagshusets norra

sida och ändring av de båda sidogångarna å huvudfasaden. Några detaljritningar

till med förslaget sammanhängande ändringar inom riksdagshuset

har kommittén icke låtit utföra, utan blott anskaffat nödvändiga kostnadsberäkningar.

litt ordnande av den s. k. puckeln torde lättast kunna utföras i samband

med genomförandet av de östbergska förslagen, där dess nivå ungefär sammanfaller

med riksdagshusplanen.

Realiserandet av det program för Helgeandsholmens ordnande, som kommittén

sålunda förordar, skulle säkerligen tillmötesgå de viktigaste krav, som

inom och utom riksdagen uppställts. Genom sänkningen av planen framför

riksdagshuset vunnes betydande estetiska fördelar, främst att slottet och riksdagshuset

icke störande påverka varandra, utan att vardera av dessa monumentala

byggnader kan göra sig tillbörligt gällande. Samtidigt skulle riksdagshusplanen

bliva mera frigjord från genomgående trafik utan att behöva

avstängas och därmed en avskildhet ernås, som av många ledamöter av

riksdagen ansetts önskvärd. I enlighet med den växande körtrafikens fordringar

skulle den lämpligaste körvägen lill riksdagshusets huvudingång förläggas

till riksgatan och terrassen närmast omkring riksdagshuset, dock

nied bibehållen möjlighet att över Norrbro köra ned på riksdagshusplanen.

Någon egentlig förändring av Strömparterren ingår icke i förslaget i

annan mån, än alt genombrytningen av bron skulle förorsaka ändringar i

den nuvarande restauranglokalen och därigenom eventuellt vissa utgifter för

Stockholms stad.

Det av Östberg framlagda huvudförslaget — alternativ 1 — skiljde sig

huvudsakligen frän alternativ II däri, att enligt alternativ I de tre mellersta

valven å Norrbro skulle vara belt öppna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46*

Bankoutskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Slutligen framförde kommittén tanken på att Stockholms stad med hänsyn

till det stora intresse, som ett vackert och värdigt ordnande av riksdagshusplanen

kunde väntas hava för huvudstadens invånare, lämnade ett skäligt

bidrag för genomförandet av ett förslag, som kunde vinna stadens gillande.

Kommittén ansåge sig icke böra föregripa riksdagens prövning av de olika

förslagen medelst en direkt förhandling med .stadens myndigheter rörande

eli eventuellt bidrag till det av kommittén förordade förslaget. Örn det

utskott, som bomme att behandla frågan, så funne lämpligt, syntes såsom

ett led i den fortsatta utredningen förhandlingar kunna upptagas med staden

och slutföras så snabbt, att ett avgörande kunde komma till stånd under

1929 års riksdag.

1929 års riksdag. Helgeandsholmskommitténs utlåtande jämte hos kommittén

förda protokoll överlämnades av fullmäktige i riksgäldskontoret till

bankoutskottet med skrivelse den 23 februari 1929. I berörda skrivelse anförde

fullmäktige för egen del följande:

Fullmäktige kunna icke instämma i kommitténs förord för det Östbergska

förslaget, alternativ II, dä detsamma avskär den mellan Norrbro och riksdagshusets

huvudingång befintliga naturliga, plana och direkta förbindelsen,

betingad av det nivåläge, i vilken riksdagshuset blivit uppfört. Ett avbrott

i den direkta förbindelsen skulle även leda till att den mot riksbanken

vettande ingången mer och mer i praktiken bleve huvudingång, varigenom

krav på betydande och dyrbara ändringar i riksdagshusets inre skulle framkomma.

Även vilja fullmäktige uttala sina tvivel, huruvida de höga estetiska mål,

kommittén satt sig före, verkligen skulle ernås genom den åsyftade fullständiga

sänkningen av planen framför riksdagshuset, då för större delen

av omgivningen verkningarna av denna sänkning bliva bortskymda av

Norrbro.

Under sådana förhållanden och även med hänsyn lill de höga kostnaderna

måste fullmäktige avstyrka kommitténs förslag.--—

Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande, att fullmäktiges

ordförande fil. dr K. Hildebrand och vice ordförande greve G. Lagerbjelke

varit från beslutet skiljaktiga och förenat sig örn följande yttrande:
I

olikhet med fullmäktiges flertal anse vi, att fullmäktige bort tillstyrka

kommitténs förslag. Under åberopande i övrigt av vad vi såsom medlemmar

av kommittén anfört till förmån för det östbergska förslaget, alternativ II,

vilja vi här framhålla, att en verklig lösning av frågan örn ordnandet av

riksdagshusets närmaste omgivning måste anses önsklig, men att en sådan

lösning ej torde vinnas på den väg, fullmäktiges flertal antytt. Den skulle

endast uppskjutas. -—- -— —

För behandling av frågan örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar

ansåg utskottet det vara av vikt att vinna kännedom om den uppfattning,

som i denna företräddes från Stockholms stads sida. I skrivelse till fullmäktige

i riksgäldskontoret den 12 mars 1929 anhöll utskottet därför, att fullmäktige

ville i sådant syfte skyndsamt inleda förhandlingar med vederbörlig

myndighet i Stockholms stad eller utsedda representanter för sådan myndighet.

Därvid skulle särskilt utrönas, i vilken omfattning staden vore villig

att lämna ekonomiskt bidrag till frågans lösning, varefter fullmäktige borde

inkomma till utskottet med redogörelse för förhandlingarnas resultat samt

det yttrande och förslag, vartill desamma kunde föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 47*

Med anledning härav utsågo fullmäktige inom sig fil. dr K. Hildebrand,

f. d. professorn G. Kobb och kabinettskammarherren E. Hallin att å fullmäktiges

vägnar inleda förhandlingar i ämnet samt anhöllo i skrivelse den

14 mars 1929, att Stockholms stadskollegium ville utse representanter att

å stadens vägnar deltaga i förhandlingarna. Sedan stadskollegiet för ändamålet

utsett borgarråden Yngve Larsson och Harry Sandberg samt byrådirektören

Vilhelm Hernlund, hölls ett gemensamt sammanträde den 19 i samma

månad, varvid fullmäktiges delegerade hemställde, att stadens delegerade

måtte snarast meddela underrättelse, huruvida och i vilken omfattning ekonomiskt

bidrag till Helgeandsholmens ordnande kunde vara att från stadens

sida förvänta. Under sammanträdet uttalades från stadens delegerades sida

önskvärdheten av att Helgeandsholmskommitténs kostnadsberäkningar bleve

underkastade viss prövning, och föreslogo fullmäktiges delegerade då, att

sådan prövning måtte verkställas genom stadens försorg.

Den i anledning härav beslutade kontrollberäkningen, vilken verkställts

av stadens gatukontor, gav följande resultat:

Östbergs alterncrtiv I.

Helgeands-

kontoret

holms-

kommittén

kronor

kronor

Norrbro jämte dess anslutningar . .

................ 1 255 000

1 127 000

Riksdagshusplatsen ..............

................ 565 000

456 000

Planet omkring riksdagshuset . .. .

................ 376 000

351 000

Riksdagshuset ..................

................ 105 000

96 000

Tvenne fontäner med skulpturer . .

................ 150 000

150 000

Summa kronor 2 451 000

2 180 000

Östbergs alternativ II.

Norrbro jämte dess förbindelser med riksdagshus
-

platsen ...................................... 330 000 285 000

Riksdagshusplatsen .............................. 550 000 449 000

Planet omkring riksdagshuset .................... 368 000 332 000

Riksdagshuset .................................. 105 000 101 000

Tvenne fontäner med skulpturer .................. 150 000 150 000

Summa kronor 1 503 000 1 317 000

I kostnadsberäkningarna ingå icke kostnaderna för eventuella arbeten å

Strömparterren eller den s. k. puckeln eller för parkanläggningarna å riksdagshusplatsen.

De av gatukontoret beräknade högre kostnaderna för Östbergs förslag hero

i huvudsak på att kontoret ansett sig böra räkna med högre å-pris för

schaktning och borttransportering av massor för riksdagshusplanens sänkning,

samt därå, att marginalen för oförutsedda utgifter beräknas till 20 i

stället för till 15 procent. Vid de av Helgeandsholmskommittén föranstaltade

beräkningarna har man ansett sig kunna räkna med de icke obetydligt lägre

preliminära anbud, som förelågo från vissa entreprenadfirmor. Vid kostnadsberäkningen

av Östbergs alternativ I har gatukontoret även ansett sig

böra räkna med behovet av en förstärkning av trafikmöjligheterna över

Norrbro under ombyggnadstiden genom en provisorisk bro (100 000 kronor).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

48*

Stockholms stads delegerade anförde i ärendet i huvudsak följande:

Vid övervägande av de spörsmål, som föreligga till vår prövning, hava vi

kommit till följande resultat.

I överensstämmelse med den mening, som vid frågans behandling inom

1928 års riksdag och sedermera inom den på riksdagens initiativ tillsätta

kommittén gjort sig gällande, anse vi den nuvarande utformningen av riksdagshusets

omgivningar otillfredsställande. Trakten omkring de nya riksbvggnaderna

har lämnats i ett ofullbordat och torftigt skick, föga motsvarande

de anspråk på monumentalitet, som de kringliggande byggnadsverken

ställa, och än mindre utnyttjande den skönhet och trevnad, som Helgeandsholmens

läge mellan de strömmande vattnen skänker. Såväl Stockholms

natur som dess byggnadshistoria har givit Helgeandsholmen den centrala

platsen i Stockholms stadsbild, och det måste följaktligen anses i hög grad

önskvärt, att holmen såvitt möjligt ordnas på ett sätt, som bättre utnyttjar

dess utomordentliga naturliga förutsättningar och motsvarar dess traditioner

För detta önskemål kan Stockholms stad icke vara likgiltig. Dess tillfredsslällnride

lösning kan enligt vår mening även motivera ekonomiska upp

offringar från stadens sida.

Vid prövningen av de förslag i detta hänseende, som på riksdagens föranstaltande

utarbetats, hava vi funnit oss böra tillstyrka en lösning i överensstämmelse

med Ragnar Östbergs plan. Vi kunna i detta hänseende ansluta

oss till de omdömen, som Helgeandsholmskommittén uttalat. Ett genomförande

av Östbergs förslag skulle, förutom dess av kommittén framhävda

lyckliga verkningar å de stora monumentalbyggnaderna i stadens

centrum, skänka allmänheten en avskild och dock lätt tillgänglig, utomordentligt

vacker planterad plats i Strömmens omedelbara närhet.

I viss män har emellertid värdet av den Östbergska lösningen förminskats

genom de förenklingar, som av ekonomiska skäl vidtagits i det av Helgeandsholmskommittén

tillstyrkta alternativ II, där man saknar den fria förbin

delsen genom de frenne mäktiga valven mellan Strömparterren och riksplatsen.

Genom dessa valvbågar skulle förbindelseleden mellan Gustav Adolfs

torg och slottet i sin helhet erhålla karaktären av en över strömmarna och

holmen fortskridande brobyggnad av säkerligen ovanligt skönhetsvärde.

Med utgångspunkt från denna värdesättning av förslagen tillstyrka vi,

att därest riksdagen komme att bestämma sig för ett ordnande av holmen i

enlighet med Östbergs alternativ II, staden därtill bidrager med 350 000

kronor. Till ett genomförande av Östbergs alternativ I anse vi oss. med hänsyn

till det företräde, som efter vår mening måste tillerkännas detta alternativ.

böra tillstyrka ett avsevärt högre bidrag, nämligen 1 200 000 kronor.

Vid bifall till denna ståndpunkt skulle bidraget för riksdagen bliva i huvudsak

detsamma vid alternativ II och vid alternativ I.

Då vi beträffande alternativ I ifrågasätta ett bidrag från stadens sida av

nyss angiven avsevärd omfattning, hava vi förutsatt, att högst hälften av

lietta bidrag eller 600 000 kronor skall bestridas av skattemedel och att

stadsfullmäktige för täckande av den återstående hälften av bidraget skola

anvisa någon av utdelningarna å de för sådana ändamål avsedda fonder,

som utfalla under tiden för här avsedda byggnadsarbeten.

Såsom en förutsättning för stadens bidrag hava vi givetvis räknat med

att platsen för all framtid bibehålies såsom en för allmänheten tillgänglig

öppen plats.

Vid vår granskning av de föreliggande förslagen hava vi vidare utgått

därifrån, att de icke må anses fullständiga eller definitiva i fråga örn plan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

49*

teringarnas anordnande å den nya riksplatsen. Därest staden skall lämna

bidrag till platsens ordnande, förutsätta vi, att planteringarna erhålla väsentligt

större omfattning än å modellerna angives.

Enligt vår uppfattning är icke något av de övriga föreliggande förslagen

av den beskaffenhet, att skäl finnas för staden att lämna bidrag till dess

genomförande i vidare man än som kan följa av stadens uppgift att sörja

för planteringar å för allmänheten tillgängliga öppna platser.

Delegerade hava slutligen inhämtat vissa uppgifter rörande behovet av

ombyggnads- och förstärkningsarbeten å stora Norrbro, en fråga, som enligt

vad delegerade erfarit genom hamnstyrelsens försorg kommer att göras till

föremål för särskild undersökning. Den nu föreliggande frågan örn Helgeandsholmens

ordnande kan enligt delegerades uppfattning behandlas helt

oberoende av frågan örn dylika arbeten å själva Norrbro, då såväl med hänsyn

till brons arkitektoniska värde som av praktiska skäl någon ändring av

Norrbro icke borde ifrågakomma.

Stadskollegiet avgav den 2 maj 1929 utlåtande i ämnet och anförde därvid

följande:

I överensstämmelse med den uppfattning, stadskollegiets delegerade här

utvecklat, anser kollegiet Helgeandsholmens ordnande på ett sätt, som motsvarar

platsens av naturen och den omgivande stadsbilden skapade förutsättningar

även för staden vara ett önskemål, vars tillgodoseende kan motivera

ekonomiska uppoffringar från kommunens sida.

Stadskollegiet kan likaså ansluta sig till den av delegerade lämnade värdesättningen

av de olika, på riksdagens föranstaltande utarbetade förslag, som

nu föreligga till prövning. Framför andra synes sålunda det av professor

Ragnar Östberg såsom alternativ I betecknade förslaget böra ifrågakomma

till utförande. Förutom de stora konstnärliga förtjänster, som, enligt vad

ovan uttalats, kunna tillerkännas detta förslag, måste det med hänsyn till

de intressen, staden har att företräda, anses äga ett särskilt värde, då det.

såsom även stadskollegiets delegerade framhäva, på en av naturen särskilt

gynnad plats i stadens centrum skulle skänka allmänheten ett avskilt och

dock lättillgängligt parkområde av ovanligt behag och trevnad. Med hänsyn

härtill synes ett relativt högre bidrag från stadens sida till detta förslags utförande

vara väl motiverat.

Jämväl i övrigt kan stadskollegiet i frågan örn de för de olika alternativen

föreslagna bidragens belopp ansluta sig till vad kollegiets delegeiade föieslagit.

I likhet med delegerade förutsätter stadskollegiet härvid, att, för det

fall staden enligt här tillstyrkt utfästelse kommer att bidraga till utförande

av Östbergs alternativ I med ett belopp av 1 200 000 kronor, hälften av detta

belopp skall kunna anvisas av fondmedel. I fråga om möjligheterna härför

må hänvisas till de uppgifter, delegerade lämnat.

I överensstämmelse med den uppfattning, som förhandlingsdelegerade vid

överlämnande av sitt vttrande uttalade, har kollegiet ansett, att, då kollegiet

sålunda förklarat sig vilja tillstyrka bidrag till Helgeandsholmens ordnande

nied här ovan angivna belopp, trugan nu bör underställas stadsfullmäktiges

prövning.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde stadskollegiet, att

stadsfullmäktige måtte, med godkännande av vad stadskollegiet bär ovan

uttalat, utfästa sig att bidraga till Helgeandsholmens ordnande enligt Östbergs

ovan angivna alternativ I med 1 200 000 kronor samt enligt Östbergs

alternativ II nied 350 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1t)36. 8 sami. Nr 73. (Bilagor.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade med skrivelse den 2 maj 1929

till utskottet ovan berörda utlåtanden jämte därtill hörande bilagor.

I samband med ovanberörda förslag angående ordnande av riksdagshusets

omgivningar hade utskottet till behandling förehaft en av herr Rydén väckt

motion I: 261, däri på anförda skäl hemställdes om visst anslag för utförande

av de arbeten för ordnande av riksdagshusets omgivningar, som förordats i

Helgeandsholmskommitténs den 1 februari 1929 avgivna förslag.

I utlåtande nr 53 anförde bankoutskottet följande:

Utskottet tillåter sig till en början omnämna, att stadsfullmäktige i Stockholm

den 21 maj 1929 behandlat frågan örn Helgeandsholmens ordnande

och därvid, enligt utskottet tillhandakommet meddelande, fattat beslut i

överensstämmelse med stadskollegiets i det föregående återgivna hemställan.

Stockholms stad har alltså närmast uttalat sig för en lösning av frågan i

överensstämmelse med Östbergs förslag, alternativ I, och staden har utfäst

sig att vid en lösning enligt detta alternativ bidraga till Helgeandsholmens

ordnande med ett belopp av 1 200 000 kronor.

Genom den ståndpunkt, som från stadens sida sålunda intagits och som

innebär, att staden vid bifall till ett annat förslag än det av Helgeandsholmskommittén

förordade patager sig en betydande del av kostnaderna för

ordnandet av riksdagshusets omgivningar, synes ärendet hava kommit i ett

väsentligen annat läge än det, som förelåg vid tiden för avslutandet av

Helgeandsholmskommitténs arbete.

Såväl med hänsyn till nu angivna omständighet som i betraktande av

ärendets omfattning och vikt torde en ingående prövning av olika föreliggande

förslag vara nödvändig, innan riksdagen går att "taga ståndpunkt

i frågan. En dylik prövning har utskottet vid nuvarande "tidpunkt icke

vant i tillfälle att verkställa. Utskottet Ilar på grund härav ansett sig böra

ifrågasätta, att ärendet icke vid innevarande års riksdag företages till slutligt

avgörande. Utskottet håller ock före, att ett uppskov med ståndpunktstagande

i ämnet i och för sig måste anses välbetänkt, icke minst med hänsyn

därtill, att den allmänna diskussionen i denna omstridda och ur flera

synpunkter betydelsefulla fråga alltjämt synes fortgå samt att uppfattningarna

i fragan ännu icke torde hava vunnit den stadga, som synes önskvärd

före ett definitivt beslut från riksdagens sida.»

I överensstämmelse med den uppfattning, som utskottet sålunda antytt,

hemställde utskottet — under framhållande att utskottet icke på något sätt

tagit ställning i ämnet — att den av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade

utredningen rörande ordnandet av riksdagshusets omgivningar icke

för det dåvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda samt att

ifrågavarande motion 1:261 icke heller måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I detta sammanhang må erinras, att 1929 års riksdag, med bifall till bankoutskottets

utlåtande nr 54, godkände förslag till avtal mellan fullmäktige i

riksbanken^ och i riksgäldskontoret, å ena, samt Stockholms stad, å andra

sidan, i fråga om utförande genom stadens försorg av en bro över Stora

Norrström m. m. Detta förslag innebar bland annat, att bron skulle byggas

i ett spann i stället för förut bestämda tre spann. Den nva riksbron öppnades

för allmän trafik den 19 december 1931.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

51

1931 års riksdag. Viel 1931 års riksdag väcktes av herr Lithander en

motion II: 178, vari hemställdes, att riksdagen skalle under vart och ett av

budgetåren 1932/1933—1934/1935 ställa 326 666 kronor tilt riksgäldsfullmäktiges

förfogande för att, i huvudsaklig överensstämmelse med professor Östbergs

förslag, alternativ I, träffa anordningar för ordnandet av riksdagshusets

närmaste omgivningar och i samband därmed stående arbeten.

Till stöd för detta yrkande anfördes i motionen bland annat följande:

Då Stockholms stad nu holle på att bygga den nya riksbron, skulle därmed

uppnås, att körtrafiken såväl norr- som söderifrån nådde fram ej blott

till riksdagshusets entréer utan också, örn professor Östbergs förslag genomfördes,

fram till riksdagshusets huvudentré. Körtrafiken från vilken punkt

som helst i Stockholm till riksdagshuset syntes efter riksbrons färdigbyggande

och Riksgatans framdragande omkring riksdagshuset kunna anses på

ett fullt tillfredsställande sätt löst. De personer, som från Norrbro önskade

komma till riksdagshuset, kunde använda de trappor, som direkt ledde ned

till Strömparterren, och därefter passera genom ett av brovalven över riksdagshusplanen.

De å ömse sidor om Helgeandsholmen befintliga Norrströms vattenfåror

skulle genom det Östbergska förslagets genomförande bliva synliga från

själva riksdagsplanen. Då denna plan skulle bliva lagd i samma nivå och

förenas med Strömparterren, skulle ernås en väsentlig utökning av planen

framför riksdagshuset. Härigenom skulle skapas ett område av ovanlig

naturskönhet mitt i den forsande Strömmen och mitt i Stockholms hjärtpunkt.

Den ringa ökning nedåt av riksdagshusets sockel, som krävdes mot tre

sidor för att få riksdagshuset att runt örn ligga på Riksgatans nivå, syntes

med de stora mått, som byggnaden ägde, knappast bliva märkbar för ögat.

På dessa tre sidor, sorn bomme att ligga lika fritt som nu riksdagshusets

fasad mot Riksgatan, kunde i lämplig utsträckning plats beredas för plantering

av murgröna, som skid le kunna delvis täcka sockelns nedre del och

vara i stil med den tilltänkta vackra platsen nedanför. I sinom tid skulle

detta medverka att med liv och växtlighet giva ökat värde åt platsen.

I sin hemställan hade motionären utgått från den av Helgeandsholmskommittén

beräknade kostnadssumman 2 180 000 kronor för genomförandet

av professor Östbergs förslag, alternativ I. Såsom i det föregående framhållits,

skulle enligt en av Stockholms stads gatukontor verkställd kontrollberäkning

av kostnaderna dessa belöpa sig till 2 451 000 kronor.

Med skrivelse den 9 april 1931 ingav motionären till utskottet ett från en

större byggnadsfirma infordrat definitivt anbud att till bestämt pris utföra

arbetet med ordnandet av riksdagshusets omgivningar enligt professor Östbergs

nyssberörda förslag. Detta anbud slutade på ett belopp av 1 800 000

kronor. Däri ingick emellertid icke kostnaden för två fontäner med skulpturer,

vilka enligt förslaget skulle anordnas å riksdagshusplanen och av

kommittén beräknats kunna utföras för 150 000 kronor, ej heller ingick däri

kostnaderna för arkitektsarvode, kontroll och administration, av professor

Östberg beräknade till 135 000 kronor. I sin ovanberörda skrivelse meddelade

motionären, alt grundad anledning funnes att antaga, att det belopp

å 150 000 kronor, som erfordrades för utförandet av de två fontänerna,

skulle kunna på privat väg åstadkommas. Med hänsyn härtill skulle, med

utgångspunkt från det nu föreliggande anbudet, de totala kostnaderna för

genomförande av professor Östbergs förslag, alternativ I, belöpa sig till

1 935 000 kronor (1 800 000 i 135 000). Då Stockholms stad förklarat sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

52*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

beredd att härtill bidraga med 1 200 000 kronor, skulle av statsmedel erfordras

ett anslag av 735 000 kronor.

I utlåtande nr 34 anförde bankoutskottet följande:

»Vid den förnyade behandling, som utskottet med anledning av den föreliggande

motionen ägnat frågan örn Helgeandsholmens ordnande, har utskottet

kommit till den uppfattningen, att ej heller för närvarande definitiv

ståndpunkt bör tagas till nämnda fråga.

För ett ytterligare uppskov med slutlig prövning av detta spörsmål synas

flera omständigheter tala.

Till en början må framhållas, att byggandet av den nya Riksbron mellan

Strömgatan och Helgeandsholmen numera påbörjats och att nämnda

arbete beräknats bliva slutfört under loppet av innevarande år. Färdigställandet

av detta broföretag torde vara ägnat att i flera hänseenden påverka

karaktären av riksdagshusets närmaste omgivningar. Genom att före

ett beslut beträffande Helgeandsholmens ordnande avvakta brobyggnadens

avslutande skulle man därför enligt utskottets uppfattning vinna tillförlitligare

grundval såväl för bedömande av de estetiska förutsättningarna för

mera genomgripande åtgärder till holmens iordningställande som ock för

prövning av de icke oviktiga spörsmål av trafikteknisk art, som därmed

sammanhänga.

Härtill komma vidare de avsevärda kostnader, som enligt samtliga av

Helgeandsholmskommittén behandlade förslag skulle påkallas för ett värdigt

ordnande av riksdagshusets omgivningar. Vid godkännande av det i motionen

förordade förslaget av professor Östberg (alternativ I) skulle visserligen

enligt erbjudande av Stockholms stad en mycket betydande del av

utgifterna bestridas av staden, och på grund av omständigheter, för vilka

i motionärens ovan omförmälda skrivelse den 9 april 1931 redogjorts, vill

det synas, som om återstående kostnader för företaget skulle kunna icke

obetydligt reduceras i förhållande till tidigare beräkningar. Såsom ytterligare

erforderlig kvarstår dock fortfarande, även vid ett biträdande av detta

förslag, en kostnadssumma av sådan storleksordning, att densamma måste

ingiva tvekan angående lämpligheten av företagets genomförande för närvarande.

Under här antydda förhållanden har utskottet, utan att för egen del taga

ställning till de olika förslag, som beträffande Helgeandsholmens ordnande

framförts, ansett sig böra hemställa, att förevarande motion II: 178 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

53*

Register.

Sid.

A. Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret .............. 1

I. Förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m.

1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 5 mars 1936---- 1

2. Yttrande av fullmäktige i riksbanken, i vad avser förändring av

riksbankshusets övre partier ................................ 7

3. Bilagor till ovannämnda skrivelse:

Anmälningar örn ras från riksdagshuset under augusti och september

1935 (Bilaga 1) ...................................... 1*

Promemoria av byggnadsrådet Nilsson med förslag till provundersökning

av riksdagshusets fasader (Bilaga 2) ................ 2*

Utlåtande av byggnadsrådet Nilsson ang. verkställd provundersökning

av riksdagshusets fasader (Bilaga 3) .................... 2*

Yttranden av akademien för de fria konsterna den 6 december 1927

och den 29 december 1931 samt av byggnadsstyrelsen den 12 maj

1932 ang. borttagande av riksbyggnadernas takprydnader (Bilaga

4) .................................................. 5*

Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson i december 1935

ang. förändring av riksbyggnadernas övre partier (Bilaga 5) ... - 7*

Yttrande av byggnadsstyrelsen den 31 januari 1936 över byggnadsrådet

Nilssons utredning (Bilaga 6) .......................... 11*

Yttrande av byggnadsstyrelsen den 21 december 1932 ang. granitbarriärernas

bortlyftning och isolering (Bilaga 7) .............. 14*

Promemoria av byggnadsrådet Nilsson den 25 februari 1936 ang. bibehållande

av kalkstensdockorna i riksdagshusets barriärer (Bilaga

8) ................................................... 15*

Yttranden av arkitekten Aron Johansson den 7 september 1927, den

3 juli 1933 och den 26 februari 1936 ang. borttagande av riksbyggnadernas

takprydnader (Bilaga 9) 16*

II. Inredande av lokaler fi riksdagshusets vind.

1. Skrivelse frän fullmäktige i riksgäldskontoret den 12 mars 1936 .... 7

2. Bilagor till skrivelsen:

Skrift från materialförvaltare!! Mårtensson ang. riksdagens lokalbehov

m. m. (Bilaga 9) .................................... 20*

Yttrande av byggnadsrådet Nilsson över Mårtenssons skrift (Bilaga

10) .................................................. 21*

Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. inredande av

lokaler i riksdagshusets vind (Bilaga 11) .................... 22*

Yttrande av byggnadsstyrelsen över byggnadsrådet Nilssons förslag

(Bilaga 12) ................................................ 23*

opaginerad Kontrollera mot PDF

54*

Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.

Sid.

III. Nga trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset samt

inredande av nga rum i utrymmena i trapptornen.

1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 23 januari 1936 .. 9

2. Bilagor till skrivelsen:

Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. nya trappor

invid norra och södra trapptornen m. m. (Bilaga 13) .......... 24*

Promemoria av byrådirektör Bisling ang. de nya utrymmenas

disposition (Bilaga 14) ..................................... 26*

IV. Förändring av riksdagshusets restauranglokaler.

1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 12 mars 1936.. 10

2. Bilagor till skrivelsen:

Framställningar om ventilationsförhållandena i riksdagshusets

restaurang och till densamma hörande ekonomilokaler (Bilaga 15) 27*

Promemorior av byggnadsrådet Nilsson ang. köks- och matsals
lokalerna

i riksdagshusets restaurang m. m. (Bilaga 16) ...... 29*

Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. förändring

av restauranglokalerna (Bilaga 17) .......................... 31*

B. Motionen 1:106 .................................................. 13

1. Yttrande av fullmäktige i riksgäldskontoret över motionen ............ 14

2. Redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn Helgeands
holmens

ordnande (Bilaga 18) .............................. 32*

C. Bankoutskottets yttrande.......................................... 16

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1936

616945

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.