Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1
1936-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1936:1, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1936 kl. 9 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, i
anledning av väckt motion örn obligatorisk besiktning
av lastbilars och bussars förarhytter såsom arbetsplatser.
I en inom riksdagens första kammare väckt och till utskottet hänvisad
motion, nr 113, har herr Nils Andersson hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till införande
av sådana bestämmelser, att lastbilars och bussars förarhytter bleve underkastade
yrkesinspektion såsom arbetsplatser.
Till stöd för ifrågavarande hemställan anföres i motionen följande:
Med bilismens snabba utveckling tillväxer raskt en yrkesgrupp, som är
utsatt för betydande hälsorisker, nämligen lastbilsförarna, i vissa fall även
bussförare. Motorfordonen byggas visserligen alltmera med ökad omtanke,
men tillräcklig uppmärksamhet ägnas icke alltid åt angelägenheten att ordna
förarhytterna så att hälsoriskerna för chaufförerna i möjligaste mån »eskamoteras»,
och i den mån äldre lastbilar förekomma är det notoriskt, att de
äro otillfredsställande inrättade i detta avseende: kalla och dragiga, ulan
ventilation. Yrkesmännen själva vittna liksom läkare örn de allvarliga vådor
som finnas.
Att i motorfordonsförordningen exakt föreskriva hur en förarhytt skall
vara inrättad läte sig svårligen göra, men då en sådan är att betrakta som
en arbetsplats, syntes det vara en framkomlig väg att lägga den under yrkesinspektionen.
En bestämmelse om obligatorisk besiktning av lastbilarna
såsom arbetsplatser skulle helt visst medföra ökad omsorg från fabrikernas
sida vid inredande av förarhytterna och en revidering av desamma inom
det föreliggande bilbeståndet. Utan ett sådant tvång vöre det att befara, att
liälsoskyddsanordningarna bleve alltför långsamt utvecklade. På facklig väg
kunde visserligen åtskilligt vinnas i anfört syfte — Transportarbetarförbundet
och Internationella transportarbetarförbundet hade sålunda sin uppmärksamhet
riktad på saken — men innan man på den vägen nått målet, torde åtskillig
tid förflyta, under vilken olägenheterna bleve bestående. Det syntes
vara en snabbare väg att föreskriva förarhytternas inrymmande under yrkesinspektionen.
Jämlikt motorf ord ons förord lången den 20 juni 1930 äro alla automobil
i riket underkastade besiktning av särskilda besiktningsmän; de grundläggande
bestämmelserna i delta avseende återfinnas i 4, 5 och 15 §§; beträffande
automobil, som användes i yrkesmässig trafik eller i uthyrningsrörelse,
skall jämlikt föreskrifterna i 27 § 5 mom. och 29 a § 4 mom. dylik besiktning
äga rum kontinuerligt med i förordningen angivna mellanrum. I avseende
å denna besiktning finnes i instruktionen för besiktningsmän för
Bihang till riksdagens protokoll 193(1. 12 sami. 2 avd. Nr 1. t
Motionen.
Yttranden.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
motorfordon den 3 oktober 1930 föreskrivet, att besiktningsman skall tillse,
att den besiktigade automobilens förarplats är inrättad på ett ur hälsosynpunkt
tillfredsställande sätt.
I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 — vilken enligt föreskrift i
sin 1 § äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare
användes till arbete för arbetsgivares räkning — meddelas föreskrifter örn
beskaffenheten av arbetsplats ur hälsosynpunkt; för tillsynen i detta avseende
är ävenledes särskild inspektion inrättad, yrkesinspektionen, som lyder
under socialstyrelsen.
Utskottet har mottagit yttranden över förevarande motion från socialstyrelsen,
styrelsen för automobilbesiktningsmännens förening, svenska transportarbetareförbundet
och Sveriges omnibusägares riksförbund.
I socialstyrelsens yttrande anföres bland annat följande:
Då lagen om arbetarskydd äger tillämpning å varje rörelse, vari arbetare
användes till arbete för arbetsgivares räkning, torde det övervägande antalet
lastautomobiler och omnibusar vara underkastade yrkesinspektionens tillsyn.
Så till vida torde sålunda motionärens önskemål väsentligen redan vara
uppfyllt. Styrelsen nödgas emellertid konstatera, att yrkesinspektionen med
sin nuvarande begränsade tillgång på arbetskrafter icke utan eftersättande
av andra och viktigare arbetsuppgifter är i stånd att utöva en effektiv tillsyn
i det avseende, som i motionen åsyftas.
På grund härav men även i betraktande därav att förarplatsernas inrättande
på ett ur hälsosynpunkt tillfredsställande sätt måste anses påkallas
jämväl med hänsyn till trafiksäkerheten anser styrelsen, att uppgiften att
tillse det lastbilarnas och bussarnas förarhyttar äro riktigt anordnade även
ur hälsosynpunkt i första hand bör åvila bilbesiktningsmännen.
För att bilbesiktningsmännens tillsyn skall bliva fullt effektiv och enhetlig
synes det styrelsen emellertid erforderligt, att anvisningar angående förarhytternas
ändamålsenliga anordnande ur olika synpunkter utfärdas till ledning
för besiktningsmännen. Dessa anvisningar böra även tillställas tillverkarna
av karosserier för att dessa utan omgång skola beredas möjlighet att
redan vid byggandet av karosserierna tillgodose gällande krav i förevarande
hänseende. Berörda åtgärd torde få särskild betydelse beträffande lastbilarna,
enär dessas karosserier även i de fall, då bilarnas chassier äro av
utländsk tillverkning, sannolikt vanligen torde tillverkas här i landet.
För att bilhesiktningsmännens befogenhet att kontrollera efterlevnaden av
anvisningarna även vad angår de hygieniska förhållandena må erhålla ett
påtagligare stöd än det ovannämnda så att säga undangömda stadgandet i
den för dem gällande instruktionen synes 2 § motorfordonsförordningen,
som innehåller bestämmelser örn automobils beskaffenhet och utrustning,
böra på lämpligt sätt kompletteras genom ett tillägg av innehåll, att förar
-
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3
platsen å lastautomobil och omnibus skall vara inbyggd och i övrigt anordnad
på ett ur hälsosynpunkt tillfredsställande sätt.
Enligt vad förut omnämnts bliva lastbilar och bussar, som icke nyttjas i
yrkesmässig trafik eller i uthyrningsrörelse, i regel endast föremål för en
första besiktning från bilbesiktningsmännens sida. Dylika fordon, som användas
i verksamhet, varå lagen om arbetarskydd äger tillämpning, äro
salunda vad angår deras bibehållande i ett ur arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande
skick praktiskt taget allenast underkastade tillsyn av yrkesinspektionen.
Då icke heller dessa till stort antal uppgående fordon under
nuvarande förhållanden kunna förväntas bliva föremål för en fortlöpande
systematisk övervakning i angivna hänseende från yrkesinspektionens sida,
lärer man för åstadkommande av en nöjaktig tillsyn härvidlag få lita till
att vederbörande arbetare eller arbetarorganisationer fästa yrkesinspektionens
uppmärksamhet på sådana fall, där ingripande från dess sida anses
påkallat.
Av motionens avfattning framgår, att den avser förarhytter å lastautomobiler
och omnibusar, som brukas i rörelse, vari fordonens förare användas
till arbete för arbetsgivares räkning. På grund härav äger, såsom socialstyrelsen
framhållit, lagen örn arbetarskydd tillämpning å sagda rörelse, och
fordonens förarhytter äro följaktligen redan nu underkastade yrkesinspektionens
tillsyn. Motionärens önskemål är således redan tillgodosett.
Socialstyrelsen upplyser visserligen, att yrkesinspektionen med sin nuvarande
begränsade tillgång på arbetskrafter icke är i stånd att utöva en effektiv tillsyn
i det avseende, som i motionen åsyftas, och styrelsen anser med hänsyn
bland annat härtill, att uppgiften att tillse det lastbilarnas och bussarnas
förarhytter äro riktigt anordnade även ur hälsosynpunkt i första hand bör
åvila bilbesiktningsmännen.
Då det emellertid ej kan tillkomma utskottet att i anledning av föreliggande
motion göra något uttalande i sist berörda ämne, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till någon
första kammarens åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1936.
Å utskottets vägnar:
IVAR ÖHMAN.
Närvarande: herrar Öhman, Berling, John Björck*, Jacob Hansson, Karl Emil
Johanson, Heuman*, Björkman* och Mannerskantz*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.