Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

1936-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1936:2, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1936 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,

i anledning av väckt motion örn förbud mot tillverkning

och försäljning av material för stoppning av sängkläder,

innan detsamma undergått betrgggande rening

och desinficering.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 53,. hava herrar Theodor Nilsson och Otto Wangson

hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att i hälsovårdsstadgan måtte införas sådan bestämmelse, att tillverkning

och försäljning av material, som användes vid stoppning av sängkläder, ej

får ske, innan detsamma undergått betryggande rening och desinficering.

Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna i huvudsak följande:

Som stoppningsmaterial vid tillverkning av sängkläder m. m. användes i

stor utsträckning vadd, framställd av lump, s. k. gråvadd. Då denna vadd

icke underginge någon betryggande rengöring eller desinficiering, innebure

givetvis användandet därav i sängkläder en stor hygienisk fara, något som

också framginge av vid motionen fogade handlingar rörande ett ärende, som

behandlats av hälsovårdsnämnden i Göteborg, vilken företagit utredning i

ärendet. Av nämnda handlingar framginge, att någon rättelse av detta missförhållande

icke kunde vinnas av hälsovårdsnämnderna med stöd av nu gällande

föreskrifter. Med den hygieniska standard, som vårt land hade på

andra områden, syntes det vara en uppenbar brist i lagstiftningen att icke

även i fråga örn nyssnämnda förhållanden fullt hygieniskt betryggande åtgärder

i lag föreskrivits.

Då ett hygieniskt krav av denna karaktär inte finge betraktas endast som

en kostnadsfråga, utan jämväl vore en hälsofråga av stor betydelse, syntes

en bestämmelse böra införas, som ålade företagen i denna bransch att sörja

för att, innan tillverkning och försäljning av material, som beredes av uppsamlad

lump etc., finge äga rum, en betryggande rening och desinficiering

blivit företagen. För att hindra att produkter, som framställas ur lump,

såsom gråvadd etc., utan föregående effektiv smittorening salufördes, syntes

följande utvägar föreligga: antingen förbud att saluföra slutprodukten utan

att densamma blivit smittorenad, eller ock åläggande för fabrikerna alt

smittorena lumpen före bearbetningen eller slutprodukten, innan den utsläpptes

i marknaden. En bestämmelse, som förhindrade användandet av

orent och ur hygienisk synpunkt mindervärdigt material för tillverkning av

sängkläder m. m„ syntes böra införas. Helst borde en sådan bestämmelse

få den räckvidden, att reningen försiggingc, innan lumpen bearbetades. Härigenom

skyddade man de arbetare, som deltaga i tillverkningen av dylikt

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sam!. 2 avd. Nr 2. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammareas andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Yttranden.

material och som i första hand finge handskas med den orena lumpen, från

den fara för infektioner, som i högsta grad torde föreligga. Ett ändrat förhållande

i berörda avseende vore även i högsta grad påkallat inte minst för de

befolkningslager, som av ekonomiska skäl vore hänvisade till att inköpa det

billigaste marknaden hade att bjuda av dylika varor, och som därför ej

kunde välja ett dyrare material, som tillverkats under mera hygieniska

former.

Motionärerna åberopade ett av Sveriges industriförbund till hälsovårdsnämnden

i Göteborg avgivet yttrande, vari anförts bland annat:

För den händelse en effektiv rening av lump skulle erhållas, måste materialet

kokas, pressas och torkas. Enligt uppgifter till förbundet skulle kostnaden

härför komma att vid de större företagen, som redan äga sådan teknisk

utrustning att den även kan komma till användning för ifrågavarande

reningsprocedur, utgöra ungefär 15 öre pr kg. Lumpens tillverkningsvärde

skulle härigenom komma att bli så högt, att det troligen icke längre skulle

löna sig använda lump såsom material för vaddtillverkning, enär det skulle

ställa sig fördelaktigare att tillverka motsvarande lägre vaddkvaliteter av

bomullsavfall. Vid de mindre företag, som icke hade här ifrågasatt teknisk

utrustning, skulle utan tvekan så bliva förhållandet.

Lumpen uppgåves redan nu genomgå en viss reningsprocedur, i det att

materialet före användandet bleve rivet, piskat och kardat. Enligt vad tillfrågade

fabrikanter anfört hade någon anmärkning mot av lump tillverkad

vadd hittills aldrig framkommit, och man ville häri se ett visst stöd åt antagandet

att den nuvarande behandlingen av råvaran skulle vara tillfyllest

även ur hygienisk synpunkt.

Att på frivillighetens väg åstadkomma en i hygieniskt hänseende mera

rationell behandling av lumpen vore i Sverige icke möjligt på grund av att

inom branschen finnas ett betydande antal små företag. Flertalet av dem

befinna sig på hantverksstadiet.

För den händelse en ändring av förhållandena i enlighet med det inom

hälsovårdsnämnden framställda förslaget skulle anses ofrånkomlig, syntes

det förbundet för den skull nödvändigt att reglering skedde genom lagliga

föreskrifter. Bestämmelserna måste givas allmän räckvidd, så att tillverkningen

reglerades inom alla förevarande fabriker i landet, enär på grund

av den relativt stora kostnadsökning, varom här vore fråga, företagens inbördes

konkurrensställning eljest skulle komma att allvarligt rubbas.

Sveriges Köpmannaförbund har i till utskottet avgivet yttrande bland annat

meddelat, att förbundet efter verkställd utredning konstaterat, att behov

förelåge av strängare bestämmelser rörande användningen av s. k. gråvadd

som stoppmaterial. Förbundet ansåge i likhet med Industriförbundet, att

dylika bestämmelser måste givas allmän räckvidd, vadan bifall till motionen

tillstyrktes.

Utskottet har i ärendet anhållit om utlåtanden från kommerskollegium

och medicinalstyrelsen.

Kommerskollegium, som inhämtat och till utskottet överlämnat yttranden

från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes

handelskammare, Sveriges hantverksorganisation, Sveriges tapetseraremäs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

tares centralförening samt Sveriges sadelmakare- & tapetscraremästares riksförbund,

anför i sitt utlåtande bland annat följande.

Uppenbarligen vore föreliggande spörsmål i första hand att bedöma ur

hygieniska synpunkter. Ett fackmannamässigt bedömande av frågan ur

dylika synpunkter folie givetvis utanför Kollegii kompetensområde. Därest

av hygieniska skäl bestämmelser örn obligatorisk desinfektion av stoppningsmaterial

för sängkläder ansåges böra komma till stånd, föreställde Kollegium

sig, att i samband därmed anvisningar komme att lämnas rörande den eller

de desinfeklionsmetoder, som ansåges böra komma till användning beträffande

olika material. Med hänsyn till de intressen Kollegium hade att

företräda ville Kollegium framhålla angelägenheten av att vid meddelande

av anvisningar och föreskrifter härom de ekonomiska synpunkterna i möjligaste

mån beaktades. Även örn — såsom handelskamrarna i Göteborg

och Malmö ifrågasatt — ett mindre kostsamt desinfektions- och reningssätt

än det av Industriförbundet angivna skulle befinnas tillfredsställande

ur hygienisk synpunkt, torde dock, när det gällde en vara av så lågt värde

som lump, effektiva desinfektionsåtgärder komma att i väsentlig grad inverka

på varans pris och avsättningsmöjligheter. Den härav föranledda

ökningen av tillverkningskostnaderna för sängkläder, vari stoppningsmaterial

av ifrågavarande slag ingår, kunde förutsättas komma att drabba små företag

i högre grad än större. De större företagen torde nämligen på grund av

bättre teknisk utrustning och genom tillverkning i större skala äga större

förutsättningar än små företag att begränsa desinfeldionskostnaderna. Bestämmelser

om desinfektionsskyldighet kunde därför befaras komma att i

viss mån försvaga de mindre företagens konkurrensförmåga. Att införande

av desinfektionsskyldighet knappast kunde undgå att i höjande riktning

påverka priset å sängkläder av billigare kvaliteter vore tydligt. Ur nu antydda

synpunkter syntes det önskvärt att, innan desinfektionsskyldighet eventuellt

infördes, en undersökning komme till stånd rörande den billigaste

desinfektionsmetod, som i detta fall kunde effektivt tillgodose de hygieniska

kraven.

För egen del ville Kollegium därför, i likhet med Stockholms och Göteborgs

handelskammare, förorda, att en närmare utredning av alla med

ämnet sammanhängande spörsmål verkställdes. Lämpligen syntes en sådan

utredning böra anförtros åt Medicinalstyrelsen, å vilken myndighet det i så

fall syntes böra ankomma att efter samråd med Kommerskollegium utarbeta

och framlägga förslag till författningsföreskriftcr i ämnet.

I Medicinalstyrelsens utlåtande över motionen anföres bland annat.

Redan nu gälla bestämmelser, genom vilkas efterlevnad det praktiskt taget

vore omöjligt att smitta av lungsot samt vissa i epidemilagen upptagna sjukdomar

kunde spridas genom de sjukas gång- och sängkläder. Smitta av andra

.sjukdomar kunde naturligtvis i vissa fall tänkas förmedlas genom lump,

men då inga andra lagliga åtgärder vöre vidtagna för att hindra sådan smitta,

syntes icke Detler något ingripande beträffande lumpen nödvändigt. I motionen

föresloges att endast lump, som användes till beredande av material för

stoppning av sängkläder, skulle renas. Konsekvensen fordrade dock, att all

lump, som användes till material, genom vilket smitta kan föras, renades.

Örn som i motionen antagos smitta kan föras med lump borde naturligtvis

handeln med sådan tillåtas endast efter det lumpen förut rengjorts eller

desinfekterats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Lumphandeln torde emellertid ske på så sätt, att lumpen detaljvis uppköptes

antingen i husen genom kringvandrande uppköpare eller i små lumpoch

skrotaffärer. I de små affärerna samlades lumpen i större partier och

såldes därifrån till lumpgrossisterna. Dessa försålde efter sortering av lumpen

densamma till en stor del olika företag såväl inom som utom landet.

Örn man hade anledning att befara smitta genom lump, skulle naturligtvis

ingen lump få uppköpas i minut utan att den först renats eller desinfekterats.

De som hantera varan kunde ju i annat fall utsättas för smitta.

Såvitt Medicinalstyrelsen hade sig bekant tillverkades vid vaddfabrikerna i

Stockholm ingen gråvadd av lump. Stockholmslumpen försåldes till pappersbruk

och vaddfabriker i landsorten m. m. Då det kommit till medicinalstyrelsens

kännedom, att det i Jönköping skulle finnas ett antal vaddfabriker,

där gråvadd tillverkades, hade styrelsen anmodat förste provinsialläkaren

i Jönköpings län att företaga inspektion av dessa vaddfabriker. Som av

dennes yttrande framgått att någon smittorisk knappast kunde anses föreligga,

och då vidare åtminstone i Jönköping lumpen numera icke vore förorenad

på sätt i motionen angivits, syntes, innan vidare åtgärder vidloges,

undersökning böra verkställas vid samtliga fabriker i riket, om lumpens beskaffenhet

vore sådan, att den påkallade särskilda bestämmelser örn rening,

och hemställde styrelsen att motionen för närvarande icke måtte föranleda

någon riksdagens skrivelse.

Motionärerna ha som grund för motionen anfört, att användande av vadd,

framställd av lump, för stoppning av sängkläder med mera utan att lumpen

undergått betryggande rening och desinficering innebure en stor hygienisk

fara ävensom att för arbetare, som deltoge i tillverkningen av sådant material,

fara för infektioner i högsta grad torde föreligga. Till stöd för dessa

påståenden lia likväl motionärerna ej förebragt någon utredning. Ej heller

ha i medicinalstyrelsens till utskottet avgivna utlåtande sagda påståenden

erhållit något vitsord.

Efter att lia redogjort för de bestämmelser, som i lagen angående vissa

åtgärder mot utbredning av lungsot samt i epidemilagen äro meddelade till

förebyggande av smitta genom gamla kläder, lump o. s. v., framhåller medicinalstyrelsen,

att genom efterlevnad av sagda bestämmelser det praktiskt

taget vore omöjligt att smitta av lungsot samt de i epidemilagen upptagna

sjukdomarna kunde spridas genom de sjukas gång- och sängkläder. Smitta

av andra sjukdomar kunde naturligen i vissa fall tänkas förmedlas genom

lump, men då inga andra lagliga åtgärder vore vidtagna för att hindra sådan

smitta, syntes icke heller något ingripande beträffande lumpen nödvändigt.

I motionen föresloges att endast lump som användes till beredande av

material för stoppning av sängkläder skulle renas. Konsekvensen fordrade

dock att all lump, som användes till material, genom vilket smitta kunde

föras, bleve renad. Örn såsom i motionen antoges smitta kunde föras med

lump, borde naturligtvis handeln nied sådan tillåtas endkist efter det lumpen

förut rengjorts och desinfekterats. Innan vidare åtgärder vidtoges borde undersökning

verkställas vid samtliga fabriker i riket, om lumpens beskaffenhet

vore sådan att den påkallade särskilda bestämmelser örn rening. Medici
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

5

nalstyrelsen hemställde, att motionen för närvarande icke måtte föranleda

någon riksdagens skrivelse.

I det outredda skick, vari sålunda föreliggande fråga för närvarande befinner

sig, anser sig utskottet ej kunna förorda påkallande av den i motionen

avsedda lagstiftningsåtgärden, varför utskottet hemställer,

att motionen ej måtte föranleda till någon första kammarens

åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1936.

Ä utskottets vägnar:

IVAR ÖHMAN.

Närvarande: Herrar Öhman, Berling, John Björck*, Jacob Hansson, Karl Emil

Johanson, Heuman*, Björkman* och Mannerskantz*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.