Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2
1936-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1936:2, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1936 kl. 1 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2,
i anledning av väckt motion örn förbud mot tillverkning
och försäljning av material för stoppning av sängkläder,
innan detsamma undergått betrgggande rening
och desinficering.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 53,. hava herrar Theodor Nilsson och Otto Wangson
hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att i hälsovårdsstadgan måtte införas sådan bestämmelse, att tillverkning
och försäljning av material, som användes vid stoppning av sängkläder, ej
får ske, innan detsamma undergått betryggande rening och desinficering.
Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna i huvudsak följande:
Som stoppningsmaterial vid tillverkning av sängkläder m. m. användes i
stor utsträckning vadd, framställd av lump, s. k. gråvadd. Då denna vadd
icke underginge någon betryggande rengöring eller desinficiering, innebure
givetvis användandet därav i sängkläder en stor hygienisk fara, något som
också framginge av vid motionen fogade handlingar rörande ett ärende, som
behandlats av hälsovårdsnämnden i Göteborg, vilken företagit utredning i
ärendet. Av nämnda handlingar framginge, att någon rättelse av detta missförhållande
icke kunde vinnas av hälsovårdsnämnderna med stöd av nu gällande
föreskrifter. Med den hygieniska standard, som vårt land hade på
andra områden, syntes det vara en uppenbar brist i lagstiftningen att icke
även i fråga örn nyssnämnda förhållanden fullt hygieniskt betryggande åtgärder
i lag föreskrivits.
Då ett hygieniskt krav av denna karaktär inte finge betraktas endast som
en kostnadsfråga, utan jämväl vore en hälsofråga av stor betydelse, syntes
en bestämmelse böra införas, som ålade företagen i denna bransch att sörja
för att, innan tillverkning och försäljning av material, som beredes av uppsamlad
lump etc., finge äga rum, en betryggande rening och desinficiering
blivit företagen. För att hindra att produkter, som framställas ur lump,
såsom gråvadd etc., utan föregående effektiv smittorening salufördes, syntes
följande utvägar föreligga: antingen förbud att saluföra slutprodukten utan
att densamma blivit smittorenad, eller ock åläggande för fabrikerna alt
smittorena lumpen före bearbetningen eller slutprodukten, innan den utsläpptes
i marknaden. En bestämmelse, som förhindrade användandet av
orent och ur hygienisk synpunkt mindervärdigt material för tillverkning av
sängkläder m. m„ syntes böra införas. Helst borde en sådan bestämmelse
få den räckvidden, att reningen försiggingc, innan lumpen bearbetades. Härigenom
skyddade man de arbetare, som deltaga i tillverkningen av dylikt
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sam!. 2 avd. Nr 2. 1
2
Första kammareas andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Yttranden.
material och som i första hand finge handskas med den orena lumpen, från
den fara för infektioner, som i högsta grad torde föreligga. Ett ändrat förhållande
i berörda avseende vore även i högsta grad påkallat inte minst för de
befolkningslager, som av ekonomiska skäl vore hänvisade till att inköpa det
billigaste marknaden hade att bjuda av dylika varor, och som därför ej
kunde välja ett dyrare material, som tillverkats under mera hygieniska
former.
Motionärerna åberopade ett av Sveriges industriförbund till hälsovårdsnämnden
i Göteborg avgivet yttrande, vari anförts bland annat:
För den händelse en effektiv rening av lump skulle erhållas, måste materialet
kokas, pressas och torkas. Enligt uppgifter till förbundet skulle kostnaden
härför komma att vid de större företagen, som redan äga sådan teknisk
utrustning att den även kan komma till användning för ifrågavarande
reningsprocedur, utgöra ungefär 15 öre pr kg. Lumpens tillverkningsvärde
skulle härigenom komma att bli så högt, att det troligen icke längre skulle
löna sig använda lump såsom material för vaddtillverkning, enär det skulle
ställa sig fördelaktigare att tillverka motsvarande lägre vaddkvaliteter av
bomullsavfall. Vid de mindre företag, som icke hade här ifrågasatt teknisk
utrustning, skulle utan tvekan så bliva förhållandet.
Lumpen uppgåves redan nu genomgå en viss reningsprocedur, i det att
materialet före användandet bleve rivet, piskat och kardat. Enligt vad tillfrågade
fabrikanter anfört hade någon anmärkning mot av lump tillverkad
vadd hittills aldrig framkommit, och man ville häri se ett visst stöd åt antagandet
att den nuvarande behandlingen av råvaran skulle vara tillfyllest
även ur hygienisk synpunkt.
Att på frivillighetens väg åstadkomma en i hygieniskt hänseende mera
rationell behandling av lumpen vore i Sverige icke möjligt på grund av att
inom branschen finnas ett betydande antal små företag. Flertalet av dem
befinna sig på hantverksstadiet.
För den händelse en ändring av förhållandena i enlighet med det inom
hälsovårdsnämnden framställda förslaget skulle anses ofrånkomlig, syntes
det förbundet för den skull nödvändigt att reglering skedde genom lagliga
föreskrifter. Bestämmelserna måste givas allmän räckvidd, så att tillverkningen
reglerades inom alla förevarande fabriker i landet, enär på grund
av den relativt stora kostnadsökning, varom här vore fråga, företagens inbördes
konkurrensställning eljest skulle komma att allvarligt rubbas.
Sveriges Köpmannaförbund har i till utskottet avgivet yttrande bland annat
meddelat, att förbundet efter verkställd utredning konstaterat, att behov
förelåge av strängare bestämmelser rörande användningen av s. k. gråvadd
som stoppmaterial. Förbundet ansåge i likhet med Industriförbundet, att
dylika bestämmelser måste givas allmän räckvidd, vadan bifall till motionen
tillstyrktes.
Utskottet har i ärendet anhållit om utlåtanden från kommerskollegium
och medicinalstyrelsen.
Kommerskollegium, som inhämtat och till utskottet överlämnat yttranden
från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes
handelskammare, Sveriges hantverksorganisation, Sveriges tapetseraremäs
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3
tares centralförening samt Sveriges sadelmakare- & tapetscraremästares riksförbund,
anför i sitt utlåtande bland annat följande.
Uppenbarligen vore föreliggande spörsmål i första hand att bedöma ur
hygieniska synpunkter. Ett fackmannamässigt bedömande av frågan ur
dylika synpunkter folie givetvis utanför Kollegii kompetensområde. Därest
av hygieniska skäl bestämmelser örn obligatorisk desinfektion av stoppningsmaterial
för sängkläder ansåges böra komma till stånd, föreställde Kollegium
sig, att i samband därmed anvisningar komme att lämnas rörande den eller
de desinfeklionsmetoder, som ansåges böra komma till användning beträffande
olika material. Med hänsyn till de intressen Kollegium hade att
företräda ville Kollegium framhålla angelägenheten av att vid meddelande
av anvisningar och föreskrifter härom de ekonomiska synpunkterna i möjligaste
mån beaktades. Även örn — såsom handelskamrarna i Göteborg
och Malmö ifrågasatt — ett mindre kostsamt desinfektions- och reningssätt
än det av Industriförbundet angivna skulle befinnas tillfredsställande
ur hygienisk synpunkt, torde dock, när det gällde en vara av så lågt värde
som lump, effektiva desinfektionsåtgärder komma att i väsentlig grad inverka
på varans pris och avsättningsmöjligheter. Den härav föranledda
ökningen av tillverkningskostnaderna för sängkläder, vari stoppningsmaterial
av ifrågavarande slag ingår, kunde förutsättas komma att drabba små företag
i högre grad än större. De större företagen torde nämligen på grund av
bättre teknisk utrustning och genom tillverkning i större skala äga större
förutsättningar än små företag att begränsa desinfeldionskostnaderna. Bestämmelser
om desinfektionsskyldighet kunde därför befaras komma att i
viss mån försvaga de mindre företagens konkurrensförmåga. Att införande
av desinfektionsskyldighet knappast kunde undgå att i höjande riktning
påverka priset å sängkläder av billigare kvaliteter vore tydligt. Ur nu antydda
synpunkter syntes det önskvärt att, innan desinfektionsskyldighet eventuellt
infördes, en undersökning komme till stånd rörande den billigaste
desinfektionsmetod, som i detta fall kunde effektivt tillgodose de hygieniska
kraven.
För egen del ville Kollegium därför, i likhet med Stockholms och Göteborgs
handelskammare, förorda, att en närmare utredning av alla med
ämnet sammanhängande spörsmål verkställdes. Lämpligen syntes en sådan
utredning böra anförtros åt Medicinalstyrelsen, å vilken myndighet det i så
fall syntes böra ankomma att efter samråd med Kommerskollegium utarbeta
och framlägga förslag till författningsföreskriftcr i ämnet.
I Medicinalstyrelsens utlåtande över motionen anföres bland annat.
Redan nu gälla bestämmelser, genom vilkas efterlevnad det praktiskt taget
vore omöjligt att smitta av lungsot samt vissa i epidemilagen upptagna sjukdomar
kunde spridas genom de sjukas gång- och sängkläder. Smitta av andra
.sjukdomar kunde naturligtvis i vissa fall tänkas förmedlas genom lump,
men då inga andra lagliga åtgärder vöre vidtagna för att hindra sådan smitta,
syntes icke Detler något ingripande beträffande lumpen nödvändigt. I motionen
föresloges att endast lump, som användes till beredande av material för
stoppning av sängkläder, skulle renas. Konsekvensen fordrade dock, att all
lump, som användes till material, genom vilket smitta kan föras, renades.
Örn som i motionen antagos smitta kan föras med lump borde naturligtvis
handeln med sådan tillåtas endast efter det lumpen förut rengjorts eller
desinfekterats.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Utskottet.
Lumphandeln torde emellertid ske på så sätt, att lumpen detaljvis uppköptes
antingen i husen genom kringvandrande uppköpare eller i små lumpoch
skrotaffärer. I de små affärerna samlades lumpen i större partier och
såldes därifrån till lumpgrossisterna. Dessa försålde efter sortering av lumpen
densamma till en stor del olika företag såväl inom som utom landet.
Örn man hade anledning att befara smitta genom lump, skulle naturligtvis
ingen lump få uppköpas i minut utan att den först renats eller desinfekterats.
De som hantera varan kunde ju i annat fall utsättas för smitta.
Såvitt Medicinalstyrelsen hade sig bekant tillverkades vid vaddfabrikerna i
Stockholm ingen gråvadd av lump. Stockholmslumpen försåldes till pappersbruk
och vaddfabriker i landsorten m. m. Då det kommit till medicinalstyrelsens
kännedom, att det i Jönköping skulle finnas ett antal vaddfabriker,
där gråvadd tillverkades, hade styrelsen anmodat förste provinsialläkaren
i Jönköpings län att företaga inspektion av dessa vaddfabriker. Som av
dennes yttrande framgått att någon smittorisk knappast kunde anses föreligga,
och då vidare åtminstone i Jönköping lumpen numera icke vore förorenad
på sätt i motionen angivits, syntes, innan vidare åtgärder vidloges,
undersökning böra verkställas vid samtliga fabriker i riket, om lumpens beskaffenhet
vore sådan, att den påkallade särskilda bestämmelser örn rening,
och hemställde styrelsen att motionen för närvarande icke måtte föranleda
någon riksdagens skrivelse.
Motionärerna ha som grund för motionen anfört, att användande av vadd,
framställd av lump, för stoppning av sängkläder med mera utan att lumpen
undergått betryggande rening och desinficering innebure en stor hygienisk
fara ävensom att för arbetare, som deltoge i tillverkningen av sådant material,
fara för infektioner i högsta grad torde föreligga. Till stöd för dessa
påståenden lia likväl motionärerna ej förebragt någon utredning. Ej heller
ha i medicinalstyrelsens till utskottet avgivna utlåtande sagda påståenden
erhållit något vitsord.
Efter att lia redogjort för de bestämmelser, som i lagen angående vissa
åtgärder mot utbredning av lungsot samt i epidemilagen äro meddelade till
förebyggande av smitta genom gamla kläder, lump o. s. v., framhåller medicinalstyrelsen,
att genom efterlevnad av sagda bestämmelser det praktiskt
taget vore omöjligt att smitta av lungsot samt de i epidemilagen upptagna
sjukdomarna kunde spridas genom de sjukas gång- och sängkläder. Smitta
av andra sjukdomar kunde naturligen i vissa fall tänkas förmedlas genom
lump, men då inga andra lagliga åtgärder vore vidtagna för att hindra sådan
smitta, syntes icke heller något ingripande beträffande lumpen nödvändigt.
I motionen föresloges att endast lump som användes till beredande av
material för stoppning av sängkläder skulle renas. Konsekvensen fordrade
dock att all lump, som användes till material, genom vilket smitta kunde
föras, bleve renad. Örn såsom i motionen antoges smitta kunde föras med
lump, borde naturligtvis handeln nied sådan tillåtas endkist efter det lumpen
förut rengjorts och desinfekterats. Innan vidare åtgärder vidtoges borde undersökning
verkställas vid samtliga fabriker i riket, om lumpens beskaffenhet
vore sådan att den påkallade särskilda bestämmelser örn rening. Medici
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
5
nalstyrelsen hemställde, att motionen för närvarande icke måtte föranleda
någon riksdagens skrivelse.
I det outredda skick, vari sålunda föreliggande fråga för närvarande befinner
sig, anser sig utskottet ej kunna förorda påkallande av den i motionen
avsedda lagstiftningsåtgärden, varför utskottet hemställer,
att motionen ej måtte föranleda till någon första kammarens
åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1936.
Ä utskottets vägnar:
IVAR ÖHMAN.
Närvarande: Herrar Öhman, Berling, John Björck*, Jacob Hansson, Karl Emil
Johanson, Heuman*, Björkman* och Mannerskantz*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.