Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

1936-03-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1936:3, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1936 kl. 9 f. m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning

av väckt motion örn åtgärder för utrotande av väggohyran i hela

landet.

I en inom riksdagens första kammare väckt ock till dess andra tillfälliga utskott

känvisad motion, nr 112, kar kerr Nordborg kemställt, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville ankålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa

en ingående utredning samt vidtaga effektiva åtgärder i syfte att utrota väggokyran

i kela vårt land.

I avseende å motionärens motivering får utskottet känvisa till motionen.

Yad beträffar förekomsten av väggokyra i vårt land må nämnas, att vid de

bostadsundersökningar, som i samverkan med vederbörande hälsovårdsnämnder

ock bostadsinspektioner år 1935 föranstaltades av bostadssociala utredningen i

14 städer, väggokyra anträffades i 15—20 % av undersökta smålägenheter; i

vissa städer anträffades ohyra i inemot hälften av undersökta lägenheter (statens

offentliga utredningar 1935: 49, sid. 16 ock 25). Vidare befanns — enligt uppgift

av stadsläkaren i Malmö till därvarande hälsovårdsnämnd — vid en år 1933

anställd undersökning i nämnda stad, att ohyra förekom i 10,498 av 39,684 inventerade

lägenheter eller sålunda i 26.4 % av fallen. Denna undersökning omfattade

samtliga lägenheter i staden utom 117. Slutligen må nämnas, att en av

hälsovårdsnämnden i Göteborg för utredning rörande ohyrans bekämpande

tillsatt kommitté i sitt betänkande uppger, att omkring 25 % av kusen i Göteborg

kunna anses mer ellerjnindre nedlusade.

I hälsovårdsstadgan äro vissa^bestämmelser meddelade för bekämpandet

av ohyra i allmänhet. Sålunda förordnas i 8 § 3 morn., att hälsovårdsnämnd,

där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter ej till

annat föranleda, äger icke blott i fråga örn boningsrum utan även i avseende å

andra utrymmen samt kläder och bohag meddela föreskrift örn vidtagande av

erforderliga åtgärder för utrotande av ohyra. Berörda bestämmelse, vais tilllämpningsområde

ytterligare utsträckes i 4 morn., avser förhållandena i stad;

för landsbygdens vidkommande äro motsvarande bestämmelser meddelade i

hälsovårdsstadgans 43 § 4 och 5 mom.

I avseende å bekämpandet av ohyra ombord å fartyg äro åtskilliga bestämmelser

meddelade i kungl, förordningen den 20 maj 1927 angående bostäder m. m.

å fartyg för ombord anställda. Sålunda föreskrives i dess 25 § 2 mom. att, om

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 12 sami. 2 avd. Nr 3

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens ändra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Yttranden.

väggohyra förekommer i rum, varå förordningen äger tillämpning, detta skall

väl rengöras och ohyran förgöras. Även 4, 5, 7, 10, 11, 13 och 14 §§ innehålla

föreskrifter ägnade att motverka förekomsten och utbredningen av ohyra ombord.

Utskottet har över motionen inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen och

socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen anför följande:

Medicinalstyrelsen är väl underkunnig örn svårigheterna att genomföra ett

allmänt och effektivt bekämpande av ohyran. För närvarande ligger det i vederbörande

hälsovårdsnämnds skön örn och i vilken mån utrotningen av ohyra i

ett hälsovårdsområde skall organiseras. Där hälsovårdsnämnden icke utfärdat

några direktiv, blir utrotningen av ohyran en fullkomligt privat angelägenhet.

En från central myndighet ledd aktion synes med hänsyn till den olika aktiviteten

hos hälsovårdsnämnderna väl motiverad.

Styrelsen vill vidare framhålla önskvärdheten av att en eventuell utredning

även kommer att omfatta frågan örn användande av andra medel för bekämpandet

av ohyran än cyanväte. Under årens lopp hava nämligen ett icke ringa

antal människor avlidit i cyanväteförgiftning i samband med utrotning av

ohyra. Därtill kommer att kostnaden för en cyanvätebehandling icke är oväsentlig,

vilket mycket bidrager till att bekämpandet av ohyra icke vunnit större

omfattning.

Det bör således utredas, i vilken mån kostnaden för ohyrebekämpandet kan

nedbringas. I samband därmed böra möjligheterna för inhemsk fabrikation,

eventuellt med statlig subvention, av medel mot ohyra undersökas.

Styrelsen får således för sin del livligt tillstyrka bifall till motionen och får

föreslå, att den utredningsman eller kommitté, som eventuellt kommer att tillsättas

för verkställandet av utredningen, måtte bemyndigas att tillgodogöra

sig den sakkunskap, som inom förevarande område finnes hos kommerskollegium,

byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien

och Sveriges kemiska industrikontor.

Ur socialstyrelsens yttrande må följande anföras:

Socialstyrelsen vill framkasta frågan, huruvida gällande eller föreslagna

hälsovårdsregler äro tillräckliga för ett effektivt utrotningskrig mot bostadsohyran.

Härvid kommer närmast i betraktande, att flerfamiljshuset är den vanligast

förekommande hustypen vid tätare samhällsbebyggelser och att lägenheterna

till väsentlig del upplåtas mot hyra i enlighet med därom gällande lagstiftning.

Effektiva utrotningsåtgärder lära ofta förutsätta, att åtgärderna omfatta

byggnaden i dess helhet. Därvid torde man emellertid från hyresgästhåll

ej sällan möta motstånd mot dylika åtgärder, synnerligast där den enskilde

hyresgästen ej har någon skuld till parasiternas utbredning och kanske för egen

del icke har något omedelbart obehag av dem. Han är då föga benägen att för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

3

egen del göra det temporära avkall på nyttjanderåsen till sin lägenhet, somen

generell utrotningsåtgärd för hela byggnaden skulle göra påkallad. Han kan måhända

också resa ekonomiska anspråk på gottgörelse, exempelvis för tillfällig bostad

på hotell o. d. Här tillkomma alltså flera faktorer av rättslig och ekonomisk

natur, som kunna föranleda, att effektiva hygieniska åtgärder förhindras. Det

är icke styrelsen obekant, att hithörande frågor kunna regleras genom förbehåll

i hyresavtal och numera i en del fall torde regleras i sådan väg, men styrelsen

vill ifrågasätta, örn icke spörsmålet är av den allmänna vikt, att hithörande

frågor — i stället för att som nu väsentligen överlåtas åt parternas dispositiva

åtgöranden — borde regleras genom bestämmelser av tvingande natur, utgörande

tillägg till gällande lagbestämmelser örn hyra.

Uppmärksamheten har sålunda sedan länge varit riktad på åstadkommande

av effektiva åtgärder mot ohyrans spridning i bostadsfastigheter, även örn de

praktiska resultaten hitintills ej varit alltför stora. Man har icke heller förbisett

angelägenheten av att vidtaga dylika åtgärder beträffande fartyg; i sistnämnda

avseende åberopades härovan anförda bestämmelser.

Utskottet har även berett hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och

Malmö tillfälle att yttra sig över motionen och från de båda sistnämnda fått

mottaga uttalanden, i vilka nämnderna åberopat av vederbörande stadsläkare

verkställda utredningar.

I det av förste stadsläkaren i Göteborg, dr Gösta Göthlin, avgivna yttrandet

hänvisas till den undersökning, som omhänderhafts av ovannämnda Icommité.

Ur dess betänkande må anföras följande:

Ohyran sprides dels från fastighet till fastighet, dels mellan olika lägenheter

inom samma fastighet. Av dessa bägge spridningssätt måste det förstnämnda

anses utgöra den farligaste formen. Kunde man för åtskilliga år framåt låsa

fast befolkningen vid de bostäder de innehade, skulle man mycket lättare

komma ohyran till livs. Det kritiska ögonblicket inträder alltså i och med att

en nedlusad familj flyttar till en ren lägenhet eller att en ren familj tar en nedlusad

bostad i bruk. Skall något väsentligt åtgöras beträffande ohyrespridningen,

måste detta tydligen ske just kring flyttningen. Givetvis kunde man

tänka sig en lagstiftning, som omöjliggjorde en okontrollerad omflyttning.

Någon sådan äga vi inte och det kan ifrågasättas, örn stränga lagbestämmelser

äro av nöden för normalfallen. En del erfarenheter visa, att man på längre

sikt troligen kan avhjälpa rådande missförhållanden helt enkelt genom att

taga allmänhetens, d. v. s. fastighetsägarnas och hyresgästernas, intresse och

självbevarelsedrift i anspråk och reservera tvångsmedlen för mera svårlösta

fall. Det gäller alltså att med lämpliga medel upparbeta en tillräckligt stark

opinion för det oavvisliga kravet, att endast en ren familj får flytta till en ren

lägenhet. Utan kontroll från det allmännas sida kan ett sådant resultat ej vinnas.

Kommitterade tänka sig följande tillvägagångssätt. I varje hyresavtal förutsättes

en ömsesidig deklaration angående ohyran. Denna deklaration förut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens Undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

sätter i sin tur en opartisk undersökning. En dylik kan givetvis komma till

stånd på olika sätt, dock endast med hjälp av sakkunskap. Med visst fog kan

man ifrågasätta effektiviteten hos en lusundersökning, som anförtros åt enskilda

företagare. Säkerligen gör man klokt i att betrakta dessa undersökningar som

en offentlig angelägenhet och alltså organisera en kommunal kontrollbyrå,

arbetande under hälsovårdsnämnden och givetvis i intimt samförstånd med

dess bostadsinspektion. Förfarandet skulle starkt påminna örn förhållandena

under världskriget. Då förekommo personliga eller gruppvis utfärdade lusfrihetsattester

i en oerhörd utsträckning och det gick så långt, att lusattesten

blev ett viktigare legitimationspapper än ett statspass.

Kommitterade ha även diskuterat frågan, huruvida staden själv bör organisera

en cyanrökningsverksamhet i bostäder och hem, men ansett sig böra

avstyrka en dylik. Bristande kunskaper och upplysning i hygieniska frågor

anses ofta utgöra en medverkande faktor till allehanda hygieniska missförhållanden,

sålunda även till nedlusningen. Kommitterade dela i viss mån denna

uppfattning. Utan de intresserade parternas medverkan kommer man icke till

resultat i kampen mot ohyran.

Förste stadsläkaren i Göteborg anför i sitt yttrande till hälsovårdsnämnden,

att de svårigheter, som ovillkorligen mötte i kampen mot ohyran, säkerligen

hade föga att göra med lagstiftningen, men väl med organisatoriska problem.

Viktigast av allt torde vara att få allmänheten, d. v. s. husägare och hyresgäster,

intresserade i kampen. Det gällde alltså att finna ut ett arbetssystem, som automatiserade

intressegemenskapen.

Ur det av stadsläkaren i Malmö, dr Dagnar Huss, till hälsovårdsnämnden i

Malmö avgivna yttrandet må följande här anföras:

Såväl med avseende på de profylaktiska åtgärderna som med hänsyn till bekämpandet

av påvisad ohyra är man fullt ense örn den metod, som i det enskilda

fallet bör komma till användning. Man är också ense örn, att åtgärderna kunna

och böra vara av växlande art allt efter det på platsen dominerande sättet för

ohyrans spridning. Vissa tekniska frågor rörande särskilt husbyggnadssättet

återstå att lösa, innan vi kunna sägas fullt behärska kampen mot ohyran, men

dessa frågor äro av ingenjörsteknisk och -vetenskaplig art och kunna därför

icke lösas genom en utredning.

Motionären har otvivelaktigt rätt i, att de hittills vidtagna åtgärderna icke

synas vara tillräckliga. Därmed är dock ingalunda sagt, att den av motionären

anvisade vägen är den riktiga för att uppnå bättre resultat.

Det måste nämligen betecknas såsom en utopi, när motionären gör det antagandet,

att en allmän och metodisk utrotningsaktion över hela landet skulle

kunna på en gång bringa väggohyran att försvinna ur riket. För att en dylik

utrotningsaktion skulle ha några som helst utsikter att lyckas, vore det givetvis

nödvändigt att inom en kortare tid, exempelvis ett halvt år, genomföra en

utrotning av ohyran medelst gasbehandling av alla med väggohyra infekterade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammar ens undfå tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

5

lägenheter i hela riket och därjämte även av å vindar och i källare ävensom

andra ekonomilokaler inrymt infekterat bohag. Detta är givetvis såväl tekniskt

som ekonomiskt ogenomförbart. Härtill kommer, att en dylik utrotningsaktion

mäste utföras med ledning av en tidigare utförd inventering, som vid aktionens

igångsättande redan hunnit bliva missvisande, enär under mellantiden nya

lägenheter blivit infekterade.

Anledningen till att kampen mot väggohyran ännu på många håll bedrives

på ett icke tillräckligt energiskt sätt torde icke kunna sökas i brist på

författningsenligt stöd för hälsovårdsmyndigheternas ingripande mot väggohyran,

i vilket avseende hänvisades till ovanberörda bestämmelser i hälsovårdsstadgan,

varigenom hälsovårdsnämnd såväl i stad som på landsbygden

meddelats viss befogenhet i detta avseende.

Ifrågasättas kunde måhända, huruvida det icke vore lämpligt att skärpa

bestämmelserna i hälsovårdsstadgan beträffande hälsovårdsnämnds ingripande

mot ohyra. De innebära för närvarande endast ett bemyndigande för hälsovårdsnämnderna

att ingripa men icke någon skyldighet.

Man måste sålunda komma fram till den slutsatsen, att ohyresbekämpandet

visserligen bör skärpas, men att detta bör ske genom ett mera aktivt ingripande

från de lokala hälsovårdsmyndigheternas sida. Formen för bekämpandet torde

även i fortsättningen av tekniska och ekonomiska skäl med nödvändighet böra

anpassas efter de på olika platser rådande växlande förhållandena.

Slutligen har utskottet mottagit ett uttalande i anledning av motionen från

Sveriges C yanväte desinfektör ers förening.

Allmänt känt torde vara, att väggohyra inom vårt land förekommer i bostadslägenheter

liksom å fartyg i betänkligt hög grad. Någon tvekan torde ej kunna

råda därom, att hittills vidtagna åtgärder för bekämpande av denna ohyra

visat sig otillräckliga. Det måste därför anses vara en angelägenhet av vikt,

att mera effektiva åtgärder komma till användning.

Denna angelägenhet har även beaktats av Kungl. Majit, som nyligen i hälsovårdsstadgan

föreslagit införande av en del nya bestämmelser, bland dem en,

som har avseende å nu föreliggande ämne. Över detta förslag till ändring i

nämnda författning har Kungl. Majit i propositionen nr 207 anhållit om riksdagens

yttrande. Medan för närvarande hälsovårdsnämnderna äro befogade

att meddela föreskrift örn vidtagande av erforderliga åtgärder för utrotande av

ohyra, har Kungl. Majit nu velat tillägga hälsovårdsnämnderna även rätt att

meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för förebyggande

av ohyra.

Denna nya bestämmelse torde vara ägnad såväl att bereda hälsovårdsnämnderna

tillfälle att på ett mera kraftigt sätt än hittills vidtaga åtgärder för ohyrans

bekämpande som ock att sporra hälsovårdsnämnderna till större aktivitet

i denna kamp.

utskott el

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Utskottet håller emellertid före, att ytterligare mått och steg äro erforderliga

för ordnandet av kampen mot ohyran. Med hänsyn härtill synes det utskottet

böra utredas, huruvida ej för utrotande av ohyra ett medel skulle kulma utfinnas,

som är billigare samt framför allt för människors liv och hälsa mindre

farligt än cyanväte. Enär särskilt vid svårare fall användning av cyanväte dock

kan befinnas ofrånkomlig, synes utredning böra ske, huruvida man ej genom

att tillverka detta preparat inom landet skulle kunna i avsevärd mån förbilliga

detsamma. Även torde en undersökning böra ske rörande det byggnadstekniska

spörsmålet örn isoleringsanordningar mellan olika lägenheter i bostadsfastigheter.

Även i andra än de av utskottet nu särskilt berörda hänseendena kan en

utredning befinnas erforderlig i syfte att möjliggöra ett intensivare bekämpande

av ohyra.

Utskottet får alltså hemställa,

att första kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn verkställande

av utredning rörande utvägar ägnade att möjliggöra en mera

effektiv kamp mot väggohyra samt örn vidtagande av de åtgärder,

vartill denna utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 24 mars 1936.

Å utskottets vägnar:

IVAR ÖHMAN.

Närvarande: herrar Öhman, Berling, Jacob Hansson, Holstenson*, Karl Emil Johansson,

Gottfrid Karlsson, Ekströmer* och Anders Andersson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1936

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:264 Skrivelse till Konungen angående åtgärder föi utrotande av väggohyran i hela landet. a1 i texten