Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5
1936-04-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1936:5, Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1936 kl. 5 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande, nr 5, angående
ändrade bestämmelser örn fordringarna på färgsinne och synshärpa.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 226, har herr Robert Berg anhållit, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn sådana ändringar av de författningar,
som reglera i motionen berörda frågor, att undersökning av färgsinne och jämväl
även synskärpa skall ske redan före första anställningen, även i tillfällig
eller extra tjänst, inom de verk och yrkesområden — exempelvis järnvägar,
sjöfarten m. fl. — där speciella fordringar i detta avseemde gälla, att ifrågavarande
undersökningar verkställas av därtill kvalificerade läkare, av medicinalstyrelsen
godkända och förordnade, samt att övergångsbestämmelser
utfärdas för inom respektive yrken redan anställda personer, vilka icke fylla
fordringarna enligt gällande föreskrifter.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Fordringar på ett tillfredsställande synsinne såväl i avseende å färgsinne Gällande bedora
synskärpa äro uppställda på olika verksamhetsområden. Av särskild vikt sl,:immelscrbliva
dessa fordringar i de fall, då felaktigheter i berörda avseenden kunna
föranleda svåra faror, såsom fallet är särskilt på samfärdselväsendets område.
Sålunda föreskrives i kungl, kungörelsen den 17 juli 1882 angående kontroll
av järnvägspersonalens färgsinne, att vid järnväg, som är upplåten till allmän
trafik och varest olika färgade föremål enligt fastställt reglemente användas
såsom signalmedel, ej någon må anställas, innan beskaffenheten av hans färgsinne
blivit genom behörigt betyg styrkt; den, som enligt dylikt betyg icke är
i besittning av normalt färgsinne, får ej anställas i sådan tjänstebefattning
eller användas i sådan tjänstgöring, där det erfordras att kunna urskilja signalfärgerna.
Likaledes stadgas i 32 § sjölagen, att såsom utkiksman eller rorsman
icke må nyttjas annan än den, som enligt läkares intyg äger normalt färgsinne.
Härjämte äro även fordringar på synskärpan uppställda för anställning exempelvis
vid statens järnvägar, inom militär tjänst, för förande av luftfartyg
och motorfordon, för åtskilliga befattningar inom skogsvårdens område o. s. v.
Det är dock allenast i fråga örn färgsinnet, ej beträffande synskärpan, som
den i motionen angivna skärpta undersökningsmetoden införts, vilket skett
genom ett av medicinalstyrelsen utfärdat cirkulär den 24 november 1934, innefattande
bestämmelser för förfaringssättet vid färgsinnesundorsökningar. De
nya bestämmelserna rörande undersökning av färgsinnet, vilka trätt i kraft
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 avd. Nr 5.
Yttranden.
2 Första ''kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
deri 1 mars 1935, lära vara mera ägnade till konstaterande av felaktigheter i
avseende å de undersöktas färgsinne än den förut tillämpade metoden, vilket
haft till påföljd, att antalet icke godkända ökats. Motionären anför nu att då
den nya undersökningsmetoden för färgsinnet vore nästan mer än dubbelt
så effektiv som den tidigare, vore det klart att en stor del personer, som redan
erhållit anställning inom yrken, där färgsinnesprov vid inträde på banan måste
sökas, bleve utgallrade. Följden härav bleve för många den, att de finge söka
sig andra förvärvsmöjligheter. Under sådana förhållanden måste det vara ett
samhällsintresse att söka i görligaste män åstadkomma någon ändring till det
bättre. Vad som lämpligast borde göras vore svårt att utan vidare avgöra,
men det kunde tänkas att man använde sig av något »förebyggande medel»,
således en effektiv undersökning av icke blott färgsinnet utan även av »synförmågan».
Över motionen har utskottet erhållit yttranden från ett flertal myndigheter
och sammanslutningar m. fl. Beträffande först det i motionen framställda
kravet på att undersökningen skall ske före vederbörandes första anställning
anföres i berörda yttranden följande.
Järnvägsstyrelsen upplyser, att enligt gällande föreskrifter angående fordringarna
i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenhet hos befattningshavare
vid statens järnvägar fullständig läkareundersökning enligt fastställda formulär
skall företagas, vad beträffar elev och sökande till ordinarie tjänst före antagandet
respektive konstituerandet till tjänsten och i fråga om aspirant senast
tre månader efter antagandet. Vid anställande av tillfällig personal företages
undersökning av färgsinne och synförmåga endast då vederbörande är avsedd
att användas i tjänstgöring, som berör trafiksäkerheten, eller i de fall, då anledning
finnes att antaga, att personen i fråga framdeles kommer att användas
i fastare anställning. Till förebyggande av eventuella missräkningar med avseende
å vederbörandes framtidsutsikter vid verket underrättas emellertid
en var tillfällig arbetstagare redan vid första antagandet örn fordringarna i
kroppsligt hänseende för erhållande av fast anställning. Av det anförda torde
framgå, yttrar järnvägsstyrelsen, att förhållandena vid statens järnvägar icke
påkalla någon åtgärd i av motionären angiven riktning. På grund härav anser
sig styrelsen böra avstyrka motionen i vad statens järnvägar angår.
Yrkesinspektionens specialinspektör för järnvägsdrift omnämner, att för de
enskilda järnvägarnas del icke finnas andra allmänna bestämmelser rörande
undersökning av »synsinnet» än de i 1882 års ovanberörda kungörelse stadgade.
Kommerskollegium framhåller, under anförande av vederbörliga författningsbestämmelser
inom sjöfartens område, att undersökning av sjöfolks färgsinne
och synförmåga redan enligt nuvarande bestämmelser skall ske på ett
så tidigt stadium som är möjligt.
Socialstyrelsen anför, att det i motionen framförda önskemålet att under
-
Första hammarens erndott tillfälliga utskotts utlåtande Nr o. 3
sökning av färgsinne och synskärpa skall ske före första anställningen, redan
får anses genom författningsbestämmelser vara praktiskt taget tillgodosett.
Även medicinalstyrelsen anser, att nu gällande bestämmelser äro inriktade
på att redan från början underkasta anställningssökande och sökande till utbildningsanstalter
en läkarundersökning, där hans färgsinne och synskärpa
kunna bliva värdesatta. Här syntes således mindre införandet av nya bestämmelser
i ämnet än ett strängt tillämpande av redan förefintliga stadganden
erforderligt.
Beträffande härefter motionärens uttalande örn önskvärdheten att ifrågavarande
undersökningar utföras av »högt kvalificerade» läkare anför medicinalstyrelsen:
Enligt ovannämnda cirkulär av 1934 äger varje läkare rätt att
göra färgsinnesundersökning, för så vitt han själv förskaffat sig intyg örn normalt
färgsinne. I tvivelaktiga fall har han att hänvisa den undersökte till vetenskaplig
institution (fysiologisk eller oftalmiatrisk) i Göteborg, Lund, Stockholm eller
Uppsala, eventuellt till ögonläkare, som av medicinalstyrelsen erhållit tillstånd
att utföra mera ingående undersökning. Läkare, som själva vilja förskaffa
sig färgsinnesintyg, hava av styrelsen erhållit särskilda hänvisningar
i sådant hänseende. Medicinalstyrelsen åberopar vidare, att med avseende å
undersökningar av synskärpan hos befattningshavare å olika områden särskilda
direktiv finnas meddelade för vederbörande läkare. Medicinalstyrelsen
förklarar sig anse, att några ytterligare bestämmelser rörande valet av läkare
icke synas styrelsen erforderliga.
I avseende slutligen å det i motionen framförda kravet på övergångsbestämmelser
för inom ifrågakommande yrken redan anställda anföres av järnvägsstyrelsen:
Personal, vars tjänstgöring omedelbart berör trafiksäkerheten,
skall vart femte år underkastas förnyad undersökning av bland annat färgsinnet
och synskärpan. De tjänstemän, som vid sålunda företagna periodiska
undersökningar icke blivit godkända för fortsatt användning i säkerhetstjänst,
hava i regel beretts annan tjänst vid verket.
Även Svenska järnvägsföreningen upplyser, att vid de flesta enskilda järnvägar
den redan anställda personal, som vid förnyad läkarundersökning av färgsinne
och synskärpa skulle visa sig icke uppfylla föreskrivna fordringar för fortsatt
användning i säkerhetstjänst, i största möjliga utsträckning beredes sådant
arbete, för vilket samma fordringar icke äro uppställda. På samma sätt lär,
enligt vad utskottet inhämtat, förfaras inom vissa större rederiföretag.
Socialstyrelsen anför, att överinspektören för säkerhets- och trafiktjänston
vid statens järnvägar meddelat, att järnvägsstyrelsen till underlättande av
användning av personal, som icke helt fyller fordringarna för användning i
säkerhetstjänst, bemyndigat distriktscheferna att efter prövning i varje särskilt
fall vidtaga sådana mindre jämkningar, som må visa sig vara av förhål
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
landelia påkallade och kunna göras utan att trafiksäkerheten därigenom äventyras.
Några övergångsbestämmelser av här åsyftad art skulle därför enligt
nämnde inspektörs förmenande icke vara erforderliga för statens järnvägars
vidkommande. Beträffande personalen vid de enskilda järnvägarna föresloge
vederbörande specialinspektör, att statens järnvägars föreskrifter angående
fordringarna i avseende å befattningshavarnas kropps- och sinnesbeskaffenhet
bringades i tillämpning vid de enskilda järnvägarna, samt att vissa övergångsbestämmelser
meddelades bland annat för sådana befattningshavare, som förklarats
äga normalt färgsinne enligt äldre undersökningsmetod. Socialstyrelsen
anför såsom önskvärt, att enhetliga bestämmelser komme till stånd beträffande
fordringarna i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenheten hos befattningshavare
vid de enskilda järnvägarna samt att beträffande tillämpandet
av nu gällande metod för undersökning av färgsinne meddelades sådana övergångsbestämmelser,
att befattningshavare vid enskild järnväg eller inom sjömansyrket,
vilken före den 1 mars 1935 förklarats äga normalt färgsinne, vid
framtida undersökning med anledning av för hans yrkesgrupp gällande bestämmelser
i regel får undergå färgsinnesprövning enligt före nämnda dag
gällande undersökningsmetod. Därest en sådan person på grund av skäliga
säkerhetshänsyn anses icke böra bibehållas å innehavd befattning och ej heller
kunna beredas annan sysselsättning inom samma företag torde denne, åtminstone
örn han någon längre tid varit i tjänst, böra beredas möjlighet att i någom
form erhålla lämplig ersättning.
Kommerskollegium åberopar en av kollegium till Kungl. Majit gjord framställning
örn lindring av de fordringar, som i sjölagen med flera författningar
ställas på sjöfolkets färgsinne, ur vilken framställning må anföras följande:
Som redan anmärkts kan den i 32 § sjölagen uppställda fordran å normalt
färgsinne hos utkiksman och rorsman medföra, att sjöman, ehuru han endast
har sådan mindre defekt å färgsinnet, som saknar betydelse för sjömansyrket,
hindras att mönstra såsom däcksman i de fall, då han kan komma att användas
såsom utkiksman eller rorsman. Kollegium hemställde därför, att Kungl. Majit
ville vidtaga åtgärder för åstadkommande av den ändring i 32 § sjölagen, att
orden »normalt färgsinne» utbytes mot orden »tillfredsställande färgsinne»
samt föranstalta örn införande av motsvarande ändring i andra författningar
på sjöfartens område.
Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska sjöfolksförbundet
ha uttalat sig i enahanda riktning. -r
Medicinalstyreisen,
som meddelar att sistberörda framställning av Kungl.
Majit nyligen hänskjutits till styrelsens prövning, upplyser härjämte: Beträffande
synskärpan hos erfarna sjömän hava dispenser redan beviljats i rätt
stor utsträckning. Här skulle alltså några övergångsbestämmelser kunna utarbetas.
Detta uppdrag syntes i så fall böra lämnas åt kommerskollegium
och medicinalstyrelsen. Härjämte anför medicinalstyrelsen: Införandet av
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
5
övergångsbestämmelser, som lätta fordringarna å färgsinne för personer,
som varit i ett yrke en längre tid, men efter skärpningen av fordringarna å
färgsinne visat sig icke fylla desamma, möter allvarliga betänkligheter. Är färgsinnet
defekt, kan personen i fråga icke användas i verksamhet, där andras
liv och säkerhet äro beroende av hans bedömande av färger, såsom exempelvis
anställning i egenskap av rorsman, lokomotivförare, signalman, trafikflygare
m. fl. Ett understödjande av sådana personer genom det allmänna synes styrelsen
vara motiverat, då deras åsidosättande orsakats just av omsorgen örn
det allmänna på grund av faran i deras användande i viss verksamhet.
Pensionsstyrelsen framhåller, att en person, som befinnes vara i avsaknad
av normalt färgsinne, icke enbart av denna anledning kan anses vara till arbete
varaktigt oförmögen och berättigad till pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 eller lagen örn folkpensionering den 28 juni
1935. Ej heller kan bidrag till yrkesutbildning i dylikt fall utgå från pensionsstyrelsen.
Självfallet är, att person, varom här är fråga, icke är berättigad till
ersättning jämlikt förordningen den 20 april 1934 om blindhetsersättning.
Från pensionsstyrelsens sida föreligger därför icke i de av motionären åsyftade
fallen någon möjlighet att bereda vederbörande förtidspensionering eher annan
hjälp.
Beträffande motionärens krav på en föreskrift därom, att undersökningar av
synsinnet skulle ske före den första anställningen på de områden, där speciella
fordringar i detta avseende uppställts, framgår av utredningen, att motionärens
önskemål härutinnan redan torde vara tillgodosett inom de av honom särskilt
framhållna förvärvsgrenarna, järnvägs väsendet och sjöfarten, liksom inom en
hel del andra områden.
Vad angår motionärens krav på bestämmelser därom, att undersökningar av
synsinne! skulle verkställas av ”därtill kvalificerade läkare, av medicinalstyrelsen
godkända och förordnade”, har medicinalstyrelsen, på sätt ovan omnämnts,
efter att ha redogjort för de bestämmelser, som för närvarande i detta
avseende gälla, förklarat att några ytterligare bestämmelser rörande valet av
läkare icke synas styrelsen erforderliga. I ärendet ha ej förekommit några omständigheter,
ledande till en uppfattning avvikande från den av medicinalstyrelsen
sålunda uttalade.
Vad slutligen beträffar av motionären avsedda övergångsbestämmelser ha
i åtskilliga av de över motionen avgivna yttrandena förordats stadganden, som
mildrade kraven på färgsinne och synskärpa. Då emellertid motionären uttryckligen
framhållit, att kravet på dessa egenskaper borde upprätthållas inom alla
do branscher, där så vore nödvändigt och enligt gällande författningar påbjudet,
saknar utskottet anledning att närmare inlåta sig på nyssnämnda yttranden.
Motionären torde med sitt krav på övergångsbestämmelser främst ha åsyftat
beredande av gottgörelse åt de befattningshavare, som bliva lidande genom in
-
Uls kottet.
6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
förandet av mera skärpta undersökningar av synsinnet i den allmänna säkerhetens
intresse. Ett ingripande från statens sida i detta syfte gentemot enskilda
företag lärer näppeligen kunna ifrågasättas. Ej heller synes, på sätt pensionsstyrelsen
anfört, någon möjlighet från denna styrelses sida föreligga att bereda
vederbörande förtidspension eller annan hjälp. Emellertid är att märka att vid
statens järnvägar liksom vid enskilda järnvägar och vissa rederiföretag sådana
anställda, som vid företagna undersökningar icke blivit godkända för fortsatt
användning i säkerhetstjänst, i regel beretts annan tjänst vid företaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till någon
första kammarens åtgärd.
Stockholm den 24 april 1936.
IVAR ÖHMAN.
Närvarande: herrar Öhman, Hansson, Holstenson• Ekströmer, Heuman, Gollfrid Karlsson*,
Anders Andersson och Mannerskantz.
* Ej närvarande vid justeringen.
Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1936
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.