Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6

1936-05-07 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1936:6, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

y

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1936 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i (anledning

av väckt motion angående bättre ordnande av

landsbygdens post förhållanden i vad gäller lantbrevbäringen.

I en inom första kammaren väckt oell till dess andra tillfälliga utskott llän- Motionen.

visad motion, nr 13, Ilar herr Bagge m. fl. anhållit, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder

för ett bättre tillgodoseende av landsbygdens behov i. vad gäller lantbrcvbäringens

ordnande.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen av Yttranden

generalpoststyrelsen, varjämte svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle

att yttra sig i anledning av densamma. Be avgivna yttrandena hava såsom

bilagor fogats till detta utlåtande. I generalpoststyrelsens yttrande har

åberopats en av styrelsen föranstaltad utredning rörande det ekonomiska resultatet

av poströrelsen å landsbygden, vilken utredning finnes tillgänglig hos

utskottet.

Sedan andra kammaren — varest en med nu förevarande motion likalydande Motion i

motion, nr 26, väckts av herr Skoglund m. fl. -—- för sin del och i enlighet med andra

sitt tredje tillfälliga utskotts i ämnet avgivna utlåtande, nr 11, bifallit sist- kammaren.

nämnda motion, har första kammaren, som jämlikt 63 § riksdagsordningen erhållit

del av detta beslut, hänvisat jämväl detta ärende till utskottet.

Andra kammarens utskott har åberopat, hurusom generalpoststyrelsen i sitt

yttrande ansett en utökning av lantbrevbäringen å den övervägande delen av

nu befintliga linjer till att äga rum minst en gång varje söckendag med fog

kunna ifrågasättas. Även med hänsyn till det ekonomiska resultatet av poströrelsen

å landsbygden ansåge generalpoststyrelsen fullgoda skäl föreligga för

att medel i betydligt större utsträckning än hitintills varit fallet ställdes till styrelsens

förfogande till förbättrande av postanordningarna på landsbygden. Enligt

styrelsens förmenande vöre det sålunda synnerligen önskvärt, att statsmakterna

ville, med eftergivande av de hitintills alltjämt stegrade kraven på

ökade överskott av poströrelsen statskassan till godo, medgiva att en del av

dessa överskott finge utnyttjas för nyss angivna ändamål, varvid i enlighet

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 avd. Nr 6. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Utskottet.

med den föreliggande motionens syfte en genomgripande förbättring av lantbrevbäringsnätet

i främsta rummet borde ifrågakomma.

Tilläggas må, att generalpoststyrelsen i yttrandet förklarat sig finna det

synnerligen önskvärt, att det i postverkets driftskostnadsstat upptagna anslaget

till postbefordran å landsväg finge för nu angivna ändamål under vart och ett

av åren 1937-—1941 ökas med 300.000 kronor.

Generalpoststyrelsen anför i sitt yttrande i ärendet, att styrelsen av däri

närmare angivna orsaker icke på långt när i den utsträckning, som varit önskvärd,

kunnat tillgodose den svenska landsbygden med lantbrevbäringar. Oaktat

allt arbete, som år från år nedlagts på att efter hand förbättra postförhållandena

på landsbygden, vore dessa dock alltjämt på många håll långt ifrån tillfredsställande.

Generalpoststyrelsen har sålunda vitsordat motionärernas påstående, att

ehuru förhållandena i fråga om lantbrevbäringen successivt förbättrats, vad

som i sådant hänseende hittills vunnits emellertid måste anses otillräekligt.

Styrelsen framhåller vidare bland annat, att uppdragandet av några närmare

riktlinjer för den ordning, i vilken förbättringarna av lantbrevbäringen skulle

utföras, näppeligen vore möjligt utan efter en mycket omfattande utredning.

Då utskottet i likhet med motionärerna och generalpoststyrelsen finner det

vara en angelägenhet av betydelse att åtgärder vidtagas för förbättring av

lantbrevbäringen, får utskottet med anledning av förevarande motion föreslå,

att första kammaren för sin del samt med biträdande av

andra kammarens beslut i ärendet måtte besluta att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t

ville vidtaga åtgärder för ett bättre tillgodoseende av landsbygdens

behov, i vad gäller lantbrevbäringens ordnande.

Stockholm den 7 maj 1936.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖHMAN.

Närvarande: herrar Öhman, John Björck, Jacob Hansson, Holstenson, Ekströmer,

Heuman och Mannerskantz.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

3

Bilaga I.

Till Riksdagens första kennmasrcs andra tillfälliga utskott.

Genom kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse den 14 februari 1936

anbefalld att till Eder avgiva yttrande över en av herr Bagge m. fl. i första

kammaren avgiven motion, nr 13, angående bättre ordnande av landsbygdens

postförhållanden får generalpoststyrelsen i ämnet framhålla följande.

Sedan årtionden tillbaka har generalpoststyrelsen haft sin uppmärksamhet

fästad på angelägenheten av fortlöpande förbättringar i landsbygdens postförhållanden.

Styrelsen har också år från år vidtagit åtgärder i sådant syfte

i all den mån, detta varit möjligt inom ramen av det i postverkets driftkostnadsstat

upptagna anslaget till postbefordran.

De stora avstånden och den glesa befolkningen inom de största delarna av

vårt land hava emellertid lagt hinder i vägen för en så snabb utveckling på

detta område som eljest hade varit önskvärd. Postbefordringen i Sverige drager

jämförelsevis höga kostnader i förhållande till den befordrade postmängdens

omfattning. Järnvägstransporterna på de långa linjerna mellan landets olika

delar bliva synnerligen dyrbara. Då vårt lands järnvägsnät i stort sett är glest,

måste detsamma kompletteras med ofta nog kostsamma landsvägstransporter till

de viktigare orter, som sakna järnvägsförbindelser. Slutligen har den sista

leden i distributionsnätet, lantbrevbäringen, vilken måste utföras med mänsklig

arbetskraft, dragit allt större kostnader på grund av de stigande arbetspriserna.

Från lantbrevbärarnas sida hava under de senare åren i allt större utsträckning

framställts krav på förbättrade avlöningsvillkor, vilka generalpoststyrelsen icke

kunnat motsätta sig. Styrelsen måste också vid bedömandet av hithörande frågor

taga hänsyn därtill, att utgifterna för post anordningarna inom en trakt

böra stå i rimligt förhållande till de befordrade postmängderna och den från

trakten härflytande postuppbörden. Slutligen får även beaktas, att under de

senaste krisåren Kungl. Maj :t vid upprepade tillfällen inskärpt nödvändigheten

av att i ali möjlig mån inskränka utgifterna, i syfte att ett ökat överskott

av postmedel skulle föras statskassan tillgodo. Allt detta har föranlett, att

generalpoststyrelsen icke på långt när i den utsträckning, som varit önskvärd,

kunnat tillgodose den svenska landsbygden med lantbrevbäringar och andra

postanordningar.

Att arbetet med förbättring av lantbrevbäringarna allt detta oaktat icke

legat nere, framgår av följande siffror till belysande av utvecklingen under den

senaste tioårsperioden.

Utgifterna för lantbrevbäringarna utgjorde under år 1926 sammanlagt

2.970.240 kronor, motsvarande siffror för 1935 äro 3.821.299 kronor, vilket

alltså innebär en ökning av 851.000 kronor eller 28,65 %. Hela kostnadsökningen

faller emellertid icke på förbättringar av lantbrevbäringarna, enär även

vissa höjningar av lantbrevbäringsersättningarna, på sätt förut antytts, hava

ägt rum.

Antalet vid lantbrevbäring postförda kilometer utgjorde under år 1926 tillhopa

12.655.800. Under år 1935 hade motsvarande tal stigit till 15.871.919 eller

med 25,41 %. Då lantbrevbäringslinjernas antal endast ökats från 2.902 st.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

år 1926 till 3.122 st. 1935, eller med 7,58 % är det tydligt, att huvudvikten legat

på att förbättra de redan inrättade iantbrevbäringarna genom ökningar i turantalet

och utsträckning av linjerna. Nedanstående tabell, som är uppställd i

anslutning till de av motionärerna anförda siffrorna, torde ytterligare belysa

detta förhållande.

Antal veckoturer:

1

2

3

4

5

skd

6

7

12-14

S:a

Antalet linjer 1926:

119

387

1056

488

20

584

193

41

14

2902

„ „ 1930:

125

359

1049

577

22

754

226

54

11

3177

„ „ 1934:

89

266

1023

566

19

888

221

68

9

3149

„ ,, 1935:

78

244

950

564

23

963

222

64

14

3122

Som synes av tabellen, har antalet lantbrevbäringslinjer under perioden 1930

—1935 varit i sjunkande; förklaringen härtill är följande. Den alltjämt i

snabb takt fortgående förbättringen av landets vägar har haft till följd en mycket

kraftig utveckling av motortrafiken, särskilt den regelbundna linjetrafiken.

Såsom komplement till järnvägarna har alltså nu bildats ett nät av regelbundna

landsvägskommunikationer. En naturlig följd härav har blivit, att postverket

sökt i så stor utsträckning som möjligt utnyttja dessa regelbundna transportlägenheter

för postbefordringen på samma sätt, som på sin tid skedde vid

järnvägarnas tillkomst och under deras utveckling. Härigenom har det varit

möjligt att utan nämnvärda kostnadsökningar i avsevärd mån förbättra postbefordringen

på landsbygden. Det är givet, att regelbundet gående omnibusar

och andra linjetrafikbilar kunna åtaga sig postforsling för lägre pris än det,

som betingas, örn särskilda fordon skola framföras uteslutande för postbefordringen.

De postmängder, som framforslas på landsbygden, äro i regel ej

större, än att deras transport utan olägenhet kan ske i samband med den passagerare-

och godstrafik, som linjetrafikbilarna utföra. I främsta rummet användas

linjetrafikbilarna för transport av slutna poster mellan postanstalterna.

Därutöver har emellertid även en del lantbrevbäringar å sådana linjer, där utdelning

och uppsamling av post endast förekommit i mera obetydlig omfattning,

kunnat antingen helt och hållet indragas eller ock förkortas. Som ersättning

har i viss utsträckning inrättats postanstalter av enklare slag s. k. postombud,

genom vilka allmänheten beretts tillfälle att avlämna och avhämta post.

I andra fall hava lantbrevbäringar kunnat helt eller delvis ersättas därigenom,

att posten till korrespondenterna utsändes i låsta väskor — s. k. lösväskor —

som befordras med linjetrafikbilarna. I dylika fall har allmänheten kunnat

beredas fördelar genom omläggningarna, då dessa inneburit snabbare postbefordran

och tätare, i regel dagliga postturer.

En ytterligare förbättring har i stor utsträckning beretts landsbygdens befolkning

därigenom, att omnibusarna numera medföra brevlådor för uppsamling

av avgående post, Därjämte har utmed omnibuslinjerna uppsatts fasta

brevlådor, vilka tömmas av omnibuschaufförerna vid förbipasserandet. Slutligen

användas omnibuslinjerna numera i stor utsträckning för befordran av

tidningar, genom vilken anordning lantbrevbäringar och andra slag av postföringar

kompletteras. Genom dessa anordningar har postutväxlingen på landsbygden

kunnat i stor utsträckning förbättras utan några mera avsevärda kostnadsökningar.

Utbyten av lantbrevbäringar mot postbefordran med linjetrafikbilar

innebär nämligen oftast kostnadsminskningar. Befordringen av brevlådor,

lösväskor och tidningar med linjetrafikbilarna drager för närvarande en kostnad

av omkring 200.000 kronor. Örn motsvarande förbättringar skolat åstadkommas

genom utökning av Iantbrevbäringarna, hade kostnaden blivit mång
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

5

dubbelt större. Arbetet med linjetrafikbilarnas utnyttjande för postbefordran

pågår alltjämt oell väntas komma att medföra allt gynnsammare resultat.

Det är emellertid klart, att linjetrafikbilnätet icke kan annat än i viss mån

ersätta de förutvarande postanordningarna. Linjetrafikbilnätet torde efterhand

komma att bilda stommen för postdistributionen på den del av landsbygden,

som icke beröres av järnvägarna, och det måste givetvis kompletteras med

andra anordningar för postens utdelning till och uppsamling från den del av

befolkningen, som icke kan betjänas direkt genom trafikbillinjerna. För den

befolkning, som bor vid sidan av de större vägarna måste sålunda lantbrevbärarna

alltjämt sköta postutväxlingen.

Jämsides med det nu omförmälda arbetet med linjetrafikbilarnas utnyttjande

i postbefordringens tjänst har, såsom ovan framhållits, även pågått arbete med

förbättrande av lantbrevbäringen. Till belysande härav må framhållas, att under

år 1934 anordnades 71 nya linjer och under år 1935 51 nya linjer för en ^kostnad

av resp. 71.000 och 50.000 kronor. Under år 1934 ökades turantalet på 223

linjer för en kostnad av omkring 80.000 kronor, motsvarande siffror för år

1935 äro 144 linjer och 53.000 kronor. Även under de närmast föregående åren,

då generalpoststyrelsen, såsom förut nämnts, av statsfinansiella skäl varit nödsakad

starkt begränsa utgiftsökningarna, ägde förbättringar rum fastän i

mindre skala. Turökningarnas antal under åren 1931, 1932 och 1933 uppgingo

till respektive 80, 46 och 21.

Oaktat allt arbete, som år från år nedlagts på att efter hand förbättra postförhållandena

på landsbygden, äro dessa dock alltjämt på mångå håll långt

ifrån tillfredsställande. Uppenbarligen är det med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som råda i vårt land — de långa avstånden och bristen på vägar —

icke möjligt att kunna i postalt hänseende överallt tillgodose landsbygdens

befolkning på samma sätt som städernas, d. v. s. med postutdelning minst en

gång dagligen. En sådan postutdelning inom den spridda bebyggelsen i skogsoch

fjälltrakterna skulle uppenbarligen medföra kostnader, som icke stöde i

rimligt förhållande till den föreliggande postmängden och ej heller till befolkningens

i dessa trakter verkliga behov av postförbindelser. Men å andra sidan

finnes det också en mängd något tätare bebyggda delar av landet,^ där en förbättring

av postförmedlingen vore icke blott önskvärd utan även väl motiverad

av det förhandenvarande behovet.

Ofta nog framföres den åsikten, att i postalt hänseende städernas befolkning

är i allt för hög grad gynnad i. jämförelse med landsbygdens. Den föreliggande

motionen ger ju också i viss mån uttryck för denna åsikt. Den omständigheten,

att större delen av postverkets inkomster inflyta genom postanstalterna i städerna,

kan å andra sidan giva stöd för en anpassning av utgifterna efter sistberörda

förhållande. Det kan visserligen göras gällande, att huvudsaken är, att,

poströrelsen i sin helhet utvisar ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, men a

andra sidan måste postverket såsom ett affärsdrivande verk icke förbise angelägenheten

av, att inkomsterna av och utgifterna flir postanordningarna inom

landels olika delar stå i lämpligt förhållande till varandra. Med hänsyn härtill

har generalpoststyrelsen funnit det vara önskvärt att i nu förevarande sammanhang

söka klargöra, huruvida och i vilken utsträckning det ekonomiska

resultatet av post rörelsen på landsbygden kan, rent affärsmässigt sett, medgiva

förbättringar av postförmedlingen på landsbygden. De ekonomiska ^synpunkterna

böra uppenbarligen i tillbörlig mån beaktas, även örn man såsom

huvudregel torde böra uppställa, att Staten måste tillse, att alla dess medborgare

komma i åtnjutande av de för samhällslivet oundgängliga kommunikationerna,

bland vilka postförmedlingen ielea iir den minst viktiga. Till klar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

läggande, i all den mån så är möjligt, av den nu berörda frågan har generalpoststyrelsen

därför låtit verkställa en utredning rörande det ekonomiska resultatet

av poströrelsen å landbygden. En sammanfattning av vad denna utredning

givit vid handen överlämnas som bilaga till denna skrivelse.

Det är uppenbarligen icke möjligt att beträffande en så mångskiftande verksamhet

som postverkets framlägga fullt exakta siffror som resultat av en sådan

utredning som den nu föreliggande, där man särskilt vid kostnadsfördelningen

ofrånkomligen måste utgå från vissa antaganden. Såsom en följd härav föreligger

utredningsresultatet i tre alternativ, beroende på olika utgångspunkter

vid kostnadsfördelningen. Av dessa alternativ anser generalpoststyrelsen det

tredje vara det minst antagbara. Det kan nämligen näppeligen anses riktigt,

att landsbygden skulle bära icke blott sina egna postföringskostnader i deras

helhet utan även andel i övriga postföringskostnader — järnvägsbefordran

m. m. Härvidlag bör man nämligen icke förbise, att det synnerligen gynnsamma

ekonomiska resultatet av städernas och övriga större samhällens poströrelse är i

hög grad beroende av, att ett väl förgrenat postföringsnät inom avsättningsområdena

på landsbygden står till buds. Generalpoststyrelsen håller före, att

den utgiftsfördelning, som tagit sig uttryck i alternativet II, ger den mest tillförlitliga

bilden av de förhållanden, som det här gällt att belysa. Örn detta

godkännes, utvisar alltså poströrelsen på landsbygden ett ekonomiskt resultat,

som väl motiverar förbättringar av landsbygdens postförhållanden. Detta så

mycket mera som det här likasåväl som på andra kommunikationsväsendets områden

otvivelaktigt torde komma att visa sig, att förbättrade anordningar medföra

ökad trafik och i följd därav ökade inkomster.

Generalpoststyrelsen anser alltså, att, även med hänsyn till det ekonomiska

resultatet av poströrelsen å landsbygden, fullgoda skäl föreligga för, att medel

i betydligt större utsträckning än hitintills varit fallet ställas till styrelsens förfogande

till förbättrande av postanordningarna på landsbygden. Det vore sålunda

enligt generalpoststyrelsens förmenande synnerligen önskvärt, att statsmakterna

ville, med eftergivande av de hitintills alltjämt stegrade kraven på

ökade överskott av poströrelsen statskassan till godo, medgiva, att en del av

dessa överskott finge utnyttjas för nyss angivna ändamål. Därvid borde i enlighet

med motionens syfte en genomgripande förbättring av lantbrevbäringsnätet

i främsta rummet ifrågakomma.

En överslagsberäkning har givit vid handen, att, därest å samtliga nu befintliga

linjer lantbrevbäringen skulle utökas till att ilga rum minst en gång

varje söckendag, detta skulle komma att innebära en kostnadsökning för år räknat

av omkring 1.700.000 kronor. Nu föreligger emellertid, av skäl som ovan

anförts, icke rimlig anledning till att i landets glesast befolkade trakter genomföra

en så vittgående förbättring, men beträffande den övervägande delen

av Jantbrevbäringslinjerna synes en dylik ökning av turantalet med fog kunna

ifrågasättas. Det bör beaktas, att även landsortstidningarna numera i allt

större utsträckning utgivas dagligen. Vidare förefinnas ännu vissa trakter med

gles bebyggelse, som icke blivit tillgodosedda med någon form av postanordningar.

Att uppdraga några närmare riktlinjer för den ordning, i vilken förbättringarna

skulle utföras, är näppeligen möjligt utan efter en mycket omfattande utredning.

Förbättringarna torde därför böra genomföras efter hand, därvid generalpoststyrelsen

liksom hitintills må hava att tillse, att fördelningen sker så

likformigt som möjligt inom landets olika delar med beaktande av det förhandenvarande

behovet i varje särskilt fall. Det låter sig ej heller göra att på för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 7

hand exakt beräkna, hnr stor kostnadsökning en nr alla synpunkter lämplig och

nödvändig förbättring av lantbrevbäringsnätet skulle medföra.

Generalpoststyrelsen anser sig emellertid kunna räkna med, att, såvitt nu

kan bedömas, kostnadsökningen för en förbättring därhän, att lantbrevbäringen

utsträcktes till att äga rum minst en gång varje söckendag på alla linjer, som

icke framgå i obygderna eller där av arman anledning ett sådant turantal icke

vore av omständigheterna påkallat, borde kunna begränsas till omkring 1.500.000

kronor för år. En dylik förbättring kan emellertid av nyss angivna skäl icke

lämpligen genomföras omedelbart och i ett sammanhang. Åtgärder i detta syfte

torde därför böra vidtagas efter hand exempelvis under en tidrymd av fem

år. I anslutning härtill skulle generalpoststyrelsen finna det synnerligen önskvärt,

att det i postverkets driftskostnadsstat upptagna anslaget till postbefordran

å landsväg finge för nu angivna ändamål under vart och ett av åren

1937—1941 ökas med 300.000 kronor. Härutöver måste givetvis räknas med

vissa mindre kostnadsökningar för tillgodoseende av sådana trakter, där nya

postanordningar kunna vara av behovet påkallade.

Motionärerna hava även påtalat, att vissa olägenheter skulle uppkomma

därav, att postbefordringen ofta sker med omnibusar, som utgå från huvudorten

till kringliggande landsbygd först på eftermiddagarna, vilket innebär, att

med nattågen ankommande post får kvarligga i väntan på omnibusturen. Generalpoststyrelsen

har här ovan framhållit fördelarna av linjetrafikbilnätets utnyttjande

för postbefordringen. I sådana fall, då post av större omfattning

skall befordras från en huvudort till postanstalter på kringliggande landsbygd

och icke lämplig omnibustur finnes att tillgå, anordnas transporter med särskilt

fordon. Emellertid visar det sig ofta vid verkställd utredning, att posten från

själva huvudorten — exempelvis residensstaden eller annan mera betydande

stad — till kringliggande landsbygd är av betydligt mycket större vikt och

omfattning än den med nattåg från övriga delar av landet och utlandet ankommande.

I dylika fall är för den förstnämnda posten befordringen med en

eftermiddagstur fördelaktigast även i betraktande därav, att vid en sådan anordning

svar på ett brev från person på landsbygden till myndighet, bank eller

annan i huvudorten kan erhållas samma dag. Vid avgörande av frågor rörande

den lämpligaste tidtabellen söker man alltid från postverkets sida taga hänsyn

till det mest framträdande behovet. Givet är, att, då man icke kan anordna

flera postföringsturer dagligen, sådana olägenheter, som av motionärerna berörts,

understundom kunna uppstå. Stockholm den 20 mars 1936.

KUNGL. GENERALPOSTSTYRELSEN

Anders Örne.

Arvid Bildt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bilaga 2.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Då utskottet berett Svenska landskommunernas förbund tillfälle att inkomma

med yttrande i anledning av en inom kammaren väckt motion nr 26 angående

bättre ordnande av landsbygdens postförhållanden, får förbundet anföra följande.

Styrelsen vill understryka det mindre tillfredsställande skick, i vilket postförhållandena

på landsbygden ännu mångenstädes befinna sig. Landskommunernas

förbunds centralbyrå har fått mottaga flera framställningar från innehavare

av kommunala förtroendeuppdrag med anhållan örn bistånd för erhållande

av förbättring i nämnda hänseende. Av dessa framställningar ha framgått,

att postverket i vissa fall t. o. m. indragit postförbindelser, som redan

förut varit mycket otillfredsställande ordnade, ehuru kostnaderna för deras

fortsatta uppehållande gällt relativt obetydliga belopp. Hänsyn Ilar därvid icke

tagits till den kommunala förvaltningens intresse, fastän jämförelsevis betydande

antal postförsändelser komma och gå från och till de olika kommunala

befattningshavarna. Dessa senare ha särskilt klagat över, huru kommunens

ärenden ofta bliva eftersatta på grund av dålig postgång. Det måste kännas

som en orättvisa för befolkningen i kommuner, som sakna ordnad postgång

genom postverkets försorg, att på dylikt sätt se sina intressen eftersatta, ehuru

den liksom varje annan befolkningsgrupp Ilar att bära sin andel av de gemensamma

bördorna och fördenskull borde äga rätt att få sina berättigade intressen

tillgodosedda.

För kommunernas förtroendemän kan en bristfällig postgång medföra stora

svårigheter vid utövandet av deras uppdrag. I vissa fall gälla bestämda fatalietider

för verkställighet av uppdrag och det finns exempel på, att dessa tider

blivit försuttna på grund av dålig postgång.

Enligt förbundets mening får allt för stor vikt icke läggas därpå, att varje

lantbrevbäringslinje är ekonomiskt bärkraftig för sig. Postverkets uppgift

måste ses i stort. Postverkets ändamål bör vara att betjäna allmänheten och

de samhälleliga organen i landet på bästa sätt.

På anförda skäl tillstyrkes motionen.

Stockholm den 1 april 1936.

SVENSKA LANDSKOMMUNERNAS FÖRBUND

Sv. Bengtsson.

/J. A. Zander.

Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1936

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:254 Skrivelse till Konungen angående bättre ordnande av landsbygdens post förhållanden i vad gäller lantbrevbäringen. a1 i texten