Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
1936-05-07 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1936:6, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
y
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1936 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i (anledning
av väckt motion angående bättre ordnande av
landsbygdens post förhållanden i vad gäller lantbrevbäringen.
I en inom första kammaren väckt oell till dess andra tillfälliga utskott llän- Motionen.
visad motion, nr 13, Ilar herr Bagge m. fl. anhållit, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder
för ett bättre tillgodoseende av landsbygdens behov i. vad gäller lantbrcvbäringens
ordnande.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen av Yttranden
generalpoststyrelsen, varjämte svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle
att yttra sig i anledning av densamma. Be avgivna yttrandena hava såsom
bilagor fogats till detta utlåtande. I generalpoststyrelsens yttrande har
åberopats en av styrelsen föranstaltad utredning rörande det ekonomiska resultatet
av poströrelsen å landsbygden, vilken utredning finnes tillgänglig hos
utskottet.
Sedan andra kammaren — varest en med nu förevarande motion likalydande Motion i
motion, nr 26, väckts av herr Skoglund m. fl. -—- för sin del och i enlighet med andra
sitt tredje tillfälliga utskotts i ämnet avgivna utlåtande, nr 11, bifallit sist- kammaren.
nämnda motion, har första kammaren, som jämlikt 63 § riksdagsordningen erhållit
del av detta beslut, hänvisat jämväl detta ärende till utskottet.
Andra kammarens utskott har åberopat, hurusom generalpoststyrelsen i sitt
yttrande ansett en utökning av lantbrevbäringen å den övervägande delen av
nu befintliga linjer till att äga rum minst en gång varje söckendag med fog
kunna ifrågasättas. Även med hänsyn till det ekonomiska resultatet av poströrelsen
å landsbygden ansåge generalpoststyrelsen fullgoda skäl föreligga för
att medel i betydligt större utsträckning än hitintills varit fallet ställdes till styrelsens
förfogande till förbättrande av postanordningarna på landsbygden. Enligt
styrelsens förmenande vöre det sålunda synnerligen önskvärt, att statsmakterna
ville, med eftergivande av de hitintills alltjämt stegrade kraven på
ökade överskott av poströrelsen statskassan till godo, medgiva att en del av
dessa överskott finge utnyttjas för nyss angivna ändamål, varvid i enlighet
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 avd. Nr 6. 1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Utskottet.
med den föreliggande motionens syfte en genomgripande förbättring av lantbrevbäringsnätet
i främsta rummet borde ifrågakomma.
Tilläggas må, att generalpoststyrelsen i yttrandet förklarat sig finna det
synnerligen önskvärt, att det i postverkets driftskostnadsstat upptagna anslaget
till postbefordran å landsväg finge för nu angivna ändamål under vart och ett
av åren 1937-—1941 ökas med 300.000 kronor.
Generalpoststyrelsen anför i sitt yttrande i ärendet, att styrelsen av däri
närmare angivna orsaker icke på långt när i den utsträckning, som varit önskvärd,
kunnat tillgodose den svenska landsbygden med lantbrevbäringar. Oaktat
allt arbete, som år från år nedlagts på att efter hand förbättra postförhållandena
på landsbygden, vore dessa dock alltjämt på många håll långt ifrån tillfredsställande.
Generalpoststyrelsen har sålunda vitsordat motionärernas påstående, att
ehuru förhållandena i fråga om lantbrevbäringen successivt förbättrats, vad
som i sådant hänseende hittills vunnits emellertid måste anses otillräekligt.
Styrelsen framhåller vidare bland annat, att uppdragandet av några närmare
riktlinjer för den ordning, i vilken förbättringarna av lantbrevbäringen skulle
utföras, näppeligen vore möjligt utan efter en mycket omfattande utredning.
Då utskottet i likhet med motionärerna och generalpoststyrelsen finner det
vara en angelägenhet av betydelse att åtgärder vidtagas för förbättring av
lantbrevbäringen, får utskottet med anledning av förevarande motion föreslå,
att första kammaren för sin del samt med biträdande av
andra kammarens beslut i ärendet måtte besluta att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
ville vidtaga åtgärder för ett bättre tillgodoseende av landsbygdens
behov, i vad gäller lantbrevbäringens ordnande.
Stockholm den 7 maj 1936.
På utskottets vägnar:
IVAR ÖHMAN.
Närvarande: herrar Öhman, John Björck, Jacob Hansson, Holstenson, Ekströmer,
Heuman och Mannerskantz.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
3
Bilaga I.
Till Riksdagens första kennmasrcs andra tillfälliga utskott.
Genom kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse den 14 februari 1936
anbefalld att till Eder avgiva yttrande över en av herr Bagge m. fl. i första
kammaren avgiven motion, nr 13, angående bättre ordnande av landsbygdens
postförhållanden får generalpoststyrelsen i ämnet framhålla följande.
Sedan årtionden tillbaka har generalpoststyrelsen haft sin uppmärksamhet
fästad på angelägenheten av fortlöpande förbättringar i landsbygdens postförhållanden.
Styrelsen har också år från år vidtagit åtgärder i sådant syfte
i all den mån, detta varit möjligt inom ramen av det i postverkets driftkostnadsstat
upptagna anslaget till postbefordran.
De stora avstånden och den glesa befolkningen inom de största delarna av
vårt land hava emellertid lagt hinder i vägen för en så snabb utveckling på
detta område som eljest hade varit önskvärd. Postbefordringen i Sverige drager
jämförelsevis höga kostnader i förhållande till den befordrade postmängdens
omfattning. Järnvägstransporterna på de långa linjerna mellan landets olika
delar bliva synnerligen dyrbara. Då vårt lands järnvägsnät i stort sett är glest,
måste detsamma kompletteras med ofta nog kostsamma landsvägstransporter till
de viktigare orter, som sakna järnvägsförbindelser. Slutligen har den sista
leden i distributionsnätet, lantbrevbäringen, vilken måste utföras med mänsklig
arbetskraft, dragit allt större kostnader på grund av de stigande arbetspriserna.
Från lantbrevbärarnas sida hava under de senare åren i allt större utsträckning
framställts krav på förbättrade avlöningsvillkor, vilka generalpoststyrelsen icke
kunnat motsätta sig. Styrelsen måste också vid bedömandet av hithörande frågor
taga hänsyn därtill, att utgifterna för post anordningarna inom en trakt
böra stå i rimligt förhållande till de befordrade postmängderna och den från
trakten härflytande postuppbörden. Slutligen får även beaktas, att under de
senaste krisåren Kungl. Maj :t vid upprepade tillfällen inskärpt nödvändigheten
av att i ali möjlig mån inskränka utgifterna, i syfte att ett ökat överskott
av postmedel skulle föras statskassan tillgodo. Allt detta har föranlett, att
generalpoststyrelsen icke på långt när i den utsträckning, som varit önskvärd,
kunnat tillgodose den svenska landsbygden med lantbrevbäringar och andra
postanordningar.
Att arbetet med förbättring av lantbrevbäringarna allt detta oaktat icke
legat nere, framgår av följande siffror till belysande av utvecklingen under den
senaste tioårsperioden.
Utgifterna för lantbrevbäringarna utgjorde under år 1926 sammanlagt
2.970.240 kronor, motsvarande siffror för 1935 äro 3.821.299 kronor, vilket
alltså innebär en ökning av 851.000 kronor eller 28,65 %. Hela kostnadsökningen
faller emellertid icke på förbättringar av lantbrevbäringarna, enär även
vissa höjningar av lantbrevbäringsersättningarna, på sätt förut antytts, hava
ägt rum.
Antalet vid lantbrevbäring postförda kilometer utgjorde under år 1926 tillhopa
12.655.800. Under år 1935 hade motsvarande tal stigit till 15.871.919 eller
med 25,41 %. Då lantbrevbäringslinjernas antal endast ökats från 2.902 st.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
år 1926 till 3.122 st. 1935, eller med 7,58 % är det tydligt, att huvudvikten legat
på att förbättra de redan inrättade iantbrevbäringarna genom ökningar i turantalet
och utsträckning av linjerna. Nedanstående tabell, som är uppställd i
anslutning till de av motionärerna anförda siffrorna, torde ytterligare belysa
detta förhållande.
Antal veckoturer:
1
2
3
4
5
skd
6
7
12-14
S:a
Antalet linjer 1926:
119
387
1056
488
20
584
193
41
14
2902
„ „ 1930:
125
359
1049
577
22
754
226
54
11
3177
„ „ 1934:
89
266
1023
566
19
888
221
68
9
3149
„ ,, 1935:
78
244
950
564
23
963
222
64
14
3122
Som synes av tabellen, har antalet lantbrevbäringslinjer under perioden 1930
—1935 varit i sjunkande; förklaringen härtill är följande. Den alltjämt i
snabb takt fortgående förbättringen av landets vägar har haft till följd en mycket
kraftig utveckling av motortrafiken, särskilt den regelbundna linjetrafiken.
Såsom komplement till järnvägarna har alltså nu bildats ett nät av regelbundna
landsvägskommunikationer. En naturlig följd härav har blivit, att postverket
sökt i så stor utsträckning som möjligt utnyttja dessa regelbundna transportlägenheter
för postbefordringen på samma sätt, som på sin tid skedde vid
järnvägarnas tillkomst och under deras utveckling. Härigenom har det varit
möjligt att utan nämnvärda kostnadsökningar i avsevärd mån förbättra postbefordringen
på landsbygden. Det är givet, att regelbundet gående omnibusar
och andra linjetrafikbilar kunna åtaga sig postforsling för lägre pris än det,
som betingas, örn särskilda fordon skola framföras uteslutande för postbefordringen.
De postmängder, som framforslas på landsbygden, äro i regel ej
större, än att deras transport utan olägenhet kan ske i samband med den passagerare-
och godstrafik, som linjetrafikbilarna utföra. I främsta rummet användas
linjetrafikbilarna för transport av slutna poster mellan postanstalterna.
Därutöver har emellertid även en del lantbrevbäringar å sådana linjer, där utdelning
och uppsamling av post endast förekommit i mera obetydlig omfattning,
kunnat antingen helt och hållet indragas eller ock förkortas. Som ersättning
har i viss utsträckning inrättats postanstalter av enklare slag s. k. postombud,
genom vilka allmänheten beretts tillfälle att avlämna och avhämta post.
I andra fall hava lantbrevbäringar kunnat helt eller delvis ersättas därigenom,
att posten till korrespondenterna utsändes i låsta väskor — s. k. lösväskor —
som befordras med linjetrafikbilarna. I dylika fall har allmänheten kunnat
beredas fördelar genom omläggningarna, då dessa inneburit snabbare postbefordran
och tätare, i regel dagliga postturer.
En ytterligare förbättring har i stor utsträckning beretts landsbygdens befolkning
därigenom, att omnibusarna numera medföra brevlådor för uppsamling
av avgående post, Därjämte har utmed omnibuslinjerna uppsatts fasta
brevlådor, vilka tömmas av omnibuschaufförerna vid förbipasserandet. Slutligen
användas omnibuslinjerna numera i stor utsträckning för befordran av
tidningar, genom vilken anordning lantbrevbäringar och andra slag av postföringar
kompletteras. Genom dessa anordningar har postutväxlingen på landsbygden
kunnat i stor utsträckning förbättras utan några mera avsevärda kostnadsökningar.
Utbyten av lantbrevbäringar mot postbefordran med linjetrafikbilar
innebär nämligen oftast kostnadsminskningar. Befordringen av brevlådor,
lösväskor och tidningar med linjetrafikbilarna drager för närvarande en kostnad
av omkring 200.000 kronor. Örn motsvarande förbättringar skolat åstadkommas
genom utökning av Iantbrevbäringarna, hade kostnaden blivit mång
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
5
dubbelt större. Arbetet med linjetrafikbilarnas utnyttjande för postbefordran
pågår alltjämt oell väntas komma att medföra allt gynnsammare resultat.
Det är emellertid klart, att linjetrafikbilnätet icke kan annat än i viss mån
ersätta de förutvarande postanordningarna. Linjetrafikbilnätet torde efterhand
komma att bilda stommen för postdistributionen på den del av landsbygden,
som icke beröres av järnvägarna, och det måste givetvis kompletteras med
andra anordningar för postens utdelning till och uppsamling från den del av
befolkningen, som icke kan betjänas direkt genom trafikbillinjerna. För den
befolkning, som bor vid sidan av de större vägarna måste sålunda lantbrevbärarna
alltjämt sköta postutväxlingen.
Jämsides med det nu omförmälda arbetet med linjetrafikbilarnas utnyttjande
i postbefordringens tjänst har, såsom ovan framhållits, även pågått arbete med
förbättrande av lantbrevbäringen. Till belysande härav må framhållas, att under
år 1934 anordnades 71 nya linjer och under år 1935 51 nya linjer för en ^kostnad
av resp. 71.000 och 50.000 kronor. Under år 1934 ökades turantalet på 223
linjer för en kostnad av omkring 80.000 kronor, motsvarande siffror för år
1935 äro 144 linjer och 53.000 kronor. Även under de närmast föregående åren,
då generalpoststyrelsen, såsom förut nämnts, av statsfinansiella skäl varit nödsakad
starkt begränsa utgiftsökningarna, ägde förbättringar rum fastän i
mindre skala. Turökningarnas antal under åren 1931, 1932 och 1933 uppgingo
till respektive 80, 46 och 21.
Oaktat allt arbete, som år från år nedlagts på att efter hand förbättra postförhållandena
på landsbygden, äro dessa dock alltjämt på mångå håll långt
ifrån tillfredsställande. Uppenbarligen är det med hänsyn till de särskilda förhållanden,
som råda i vårt land — de långa avstånden och bristen på vägar —
icke möjligt att kunna i postalt hänseende överallt tillgodose landsbygdens
befolkning på samma sätt som städernas, d. v. s. med postutdelning minst en
gång dagligen. En sådan postutdelning inom den spridda bebyggelsen i skogsoch
fjälltrakterna skulle uppenbarligen medföra kostnader, som icke stöde i
rimligt förhållande till den föreliggande postmängden och ej heller till befolkningens
i dessa trakter verkliga behov av postförbindelser. Men å andra sidan
finnes det också en mängd något tätare bebyggda delar av landet,^ där en förbättring
av postförmedlingen vore icke blott önskvärd utan även väl motiverad
av det förhandenvarande behovet.
Ofta nog framföres den åsikten, att i postalt hänseende städernas befolkning
är i allt för hög grad gynnad i. jämförelse med landsbygdens. Den föreliggande
motionen ger ju också i viss mån uttryck för denna åsikt. Den omständigheten,
att större delen av postverkets inkomster inflyta genom postanstalterna i städerna,
kan å andra sidan giva stöd för en anpassning av utgifterna efter sistberörda
förhållande. Det kan visserligen göras gällande, att huvudsaken är, att,
poströrelsen i sin helhet utvisar ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, men a
andra sidan måste postverket såsom ett affärsdrivande verk icke förbise angelägenheten
av, att inkomsterna av och utgifterna flir postanordningarna inom
landels olika delar stå i lämpligt förhållande till varandra. Med hänsyn härtill
har generalpoststyrelsen funnit det vara önskvärt att i nu förevarande sammanhang
söka klargöra, huruvida och i vilken utsträckning det ekonomiska
resultatet av post rörelsen på landsbygden kan, rent affärsmässigt sett, medgiva
förbättringar av postförmedlingen på landsbygden. De ekonomiska ^synpunkterna
böra uppenbarligen i tillbörlig mån beaktas, även örn man såsom
huvudregel torde böra uppställa, att Staten måste tillse, att alla dess medborgare
komma i åtnjutande av de för samhällslivet oundgängliga kommunikationerna,
bland vilka postförmedlingen ielea iir den minst viktiga. Till klar
-
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
läggande, i all den mån så är möjligt, av den nu berörda frågan har generalpoststyrelsen
därför låtit verkställa en utredning rörande det ekonomiska resultatet
av poströrelsen å landbygden. En sammanfattning av vad denna utredning
givit vid handen överlämnas som bilaga till denna skrivelse.
Det är uppenbarligen icke möjligt att beträffande en så mångskiftande verksamhet
som postverkets framlägga fullt exakta siffror som resultat av en sådan
utredning som den nu föreliggande, där man särskilt vid kostnadsfördelningen
ofrånkomligen måste utgå från vissa antaganden. Såsom en följd härav föreligger
utredningsresultatet i tre alternativ, beroende på olika utgångspunkter
vid kostnadsfördelningen. Av dessa alternativ anser generalpoststyrelsen det
tredje vara det minst antagbara. Det kan nämligen näppeligen anses riktigt,
att landsbygden skulle bära icke blott sina egna postföringskostnader i deras
helhet utan även andel i övriga postföringskostnader — järnvägsbefordran
m. m. Härvidlag bör man nämligen icke förbise, att det synnerligen gynnsamma
ekonomiska resultatet av städernas och övriga större samhällens poströrelse är i
hög grad beroende av, att ett väl förgrenat postföringsnät inom avsättningsområdena
på landsbygden står till buds. Generalpoststyrelsen håller före, att
den utgiftsfördelning, som tagit sig uttryck i alternativet II, ger den mest tillförlitliga
bilden av de förhållanden, som det här gällt att belysa. Örn detta
godkännes, utvisar alltså poströrelsen på landsbygden ett ekonomiskt resultat,
som väl motiverar förbättringar av landsbygdens postförhållanden. Detta så
mycket mera som det här likasåväl som på andra kommunikationsväsendets områden
otvivelaktigt torde komma att visa sig, att förbättrade anordningar medföra
ökad trafik och i följd därav ökade inkomster.
Generalpoststyrelsen anser alltså, att, även med hänsyn till det ekonomiska
resultatet av poströrelsen å landsbygden, fullgoda skäl föreligga för, att medel
i betydligt större utsträckning än hitintills varit fallet ställas till styrelsens förfogande
till förbättrande av postanordningarna på landsbygden. Det vore sålunda
enligt generalpoststyrelsens förmenande synnerligen önskvärt, att statsmakterna
ville, med eftergivande av de hitintills alltjämt stegrade kraven på
ökade överskott av poströrelsen statskassan till godo, medgiva, att en del av
dessa överskott finge utnyttjas för nyss angivna ändamål. Därvid borde i enlighet
med motionens syfte en genomgripande förbättring av lantbrevbäringsnätet
i främsta rummet ifrågakomma.
En överslagsberäkning har givit vid handen, att, därest å samtliga nu befintliga
linjer lantbrevbäringen skulle utökas till att ilga rum minst en gång
varje söckendag, detta skulle komma att innebära en kostnadsökning för år räknat
av omkring 1.700.000 kronor. Nu föreligger emellertid, av skäl som ovan
anförts, icke rimlig anledning till att i landets glesast befolkade trakter genomföra
en så vittgående förbättring, men beträffande den övervägande delen
av Jantbrevbäringslinjerna synes en dylik ökning av turantalet med fog kunna
ifrågasättas. Det bör beaktas, att även landsortstidningarna numera i allt
större utsträckning utgivas dagligen. Vidare förefinnas ännu vissa trakter med
gles bebyggelse, som icke blivit tillgodosedda med någon form av postanordningar.
Att uppdraga några närmare riktlinjer för den ordning, i vilken förbättringarna
skulle utföras, är näppeligen möjligt utan efter en mycket omfattande utredning.
Förbättringarna torde därför böra genomföras efter hand, därvid generalpoststyrelsen
liksom hitintills må hava att tillse, att fördelningen sker så
likformigt som möjligt inom landets olika delar med beaktande av det förhandenvarande
behovet i varje särskilt fall. Det låter sig ej heller göra att på för
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 7
hand exakt beräkna, hnr stor kostnadsökning en nr alla synpunkter lämplig och
nödvändig förbättring av lantbrevbäringsnätet skulle medföra.
Generalpoststyrelsen anser sig emellertid kunna räkna med, att, såvitt nu
kan bedömas, kostnadsökningen för en förbättring därhän, att lantbrevbäringen
utsträcktes till att äga rum minst en gång varje söckendag på alla linjer, som
icke framgå i obygderna eller där av arman anledning ett sådant turantal icke
vore av omständigheterna påkallat, borde kunna begränsas till omkring 1.500.000
kronor för år. En dylik förbättring kan emellertid av nyss angivna skäl icke
lämpligen genomföras omedelbart och i ett sammanhang. Åtgärder i detta syfte
torde därför böra vidtagas efter hand exempelvis under en tidrymd av fem
år. I anslutning härtill skulle generalpoststyrelsen finna det synnerligen önskvärt,
att det i postverkets driftskostnadsstat upptagna anslaget till postbefordran
å landsväg finge för nu angivna ändamål under vart och ett av åren
1937—1941 ökas med 300.000 kronor. Härutöver måste givetvis räknas med
vissa mindre kostnadsökningar för tillgodoseende av sådana trakter, där nya
postanordningar kunna vara av behovet påkallade.
Motionärerna hava även påtalat, att vissa olägenheter skulle uppkomma
därav, att postbefordringen ofta sker med omnibusar, som utgå från huvudorten
till kringliggande landsbygd först på eftermiddagarna, vilket innebär, att
med nattågen ankommande post får kvarligga i väntan på omnibusturen. Generalpoststyrelsen
har här ovan framhållit fördelarna av linjetrafikbilnätets utnyttjande
för postbefordringen. I sådana fall, då post av större omfattning
skall befordras från en huvudort till postanstalter på kringliggande landsbygd
och icke lämplig omnibustur finnes att tillgå, anordnas transporter med särskilt
fordon. Emellertid visar det sig ofta vid verkställd utredning, att posten från
själva huvudorten — exempelvis residensstaden eller annan mera betydande
stad — till kringliggande landsbygd är av betydligt mycket större vikt och
omfattning än den med nattåg från övriga delar av landet och utlandet ankommande.
I dylika fall är för den förstnämnda posten befordringen med en
eftermiddagstur fördelaktigast även i betraktande därav, att vid en sådan anordning
svar på ett brev från person på landsbygden till myndighet, bank eller
annan i huvudorten kan erhållas samma dag. Vid avgörande av frågor rörande
den lämpligaste tidtabellen söker man alltid från postverkets sida taga hänsyn
till det mest framträdande behovet. Givet är, att, då man icke kan anordna
flera postföringsturer dagligen, sådana olägenheter, som av motionärerna berörts,
understundom kunna uppstå. Stockholm den 20 mars 1936.
KUNGL. GENERALPOSTSTYRELSEN
Anders Örne.
Arvid Bildt.
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Bilaga 2.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Då utskottet berett Svenska landskommunernas förbund tillfälle att inkomma
med yttrande i anledning av en inom kammaren väckt motion nr 26 angående
bättre ordnande av landsbygdens postförhållanden, får förbundet anföra följande.
Styrelsen vill understryka det mindre tillfredsställande skick, i vilket postförhållandena
på landsbygden ännu mångenstädes befinna sig. Landskommunernas
förbunds centralbyrå har fått mottaga flera framställningar från innehavare
av kommunala förtroendeuppdrag med anhållan örn bistånd för erhållande
av förbättring i nämnda hänseende. Av dessa framställningar ha framgått,
att postverket i vissa fall t. o. m. indragit postförbindelser, som redan
förut varit mycket otillfredsställande ordnade, ehuru kostnaderna för deras
fortsatta uppehållande gällt relativt obetydliga belopp. Hänsyn Ilar därvid icke
tagits till den kommunala förvaltningens intresse, fastän jämförelsevis betydande
antal postförsändelser komma och gå från och till de olika kommunala
befattningshavarna. Dessa senare ha särskilt klagat över, huru kommunens
ärenden ofta bliva eftersatta på grund av dålig postgång. Det måste kännas
som en orättvisa för befolkningen i kommuner, som sakna ordnad postgång
genom postverkets försorg, att på dylikt sätt se sina intressen eftersatta, ehuru
den liksom varje annan befolkningsgrupp Ilar att bära sin andel av de gemensamma
bördorna och fördenskull borde äga rätt att få sina berättigade intressen
tillgodosedda.
För kommunernas förtroendemän kan en bristfällig postgång medföra stora
svårigheter vid utövandet av deras uppdrag. I vissa fall gälla bestämda fatalietider
för verkställighet av uppdrag och det finns exempel på, att dessa tider
blivit försuttna på grund av dålig postgång.
Enligt förbundets mening får allt för stor vikt icke läggas därpå, att varje
lantbrevbäringslinje är ekonomiskt bärkraftig för sig. Postverkets uppgift
måste ses i stort. Postverkets ändamål bör vara att betjäna allmänheten och
de samhälleliga organen i landet på bästa sätt.
På anförda skäl tillstyrkes motionen.
Stockholm den 1 april 1936.
SVENSKA LANDSKOMMUNERNAS FÖRBUND
Sv. Bengtsson.
/J. A. Zander.
Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1936
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:254 Skrivelse till Konungen angående bättre ordnande av landsbygdens post förhållanden i vad gäller lantbrevbäringen. a1 i texten