Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga atskotts utlåtande Nr 8

1936-05-16 · 17 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1936:8, Första kammarens andra tillfälliga atskotts utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga atskotts utlåtande Nr 8,

Motionen.

Y ttranden.

Utskottet.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1936 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 8, i

anledning av väckt motion örn inrättande av frivilliga

sparkassor för lantarbetare med bidrag från arbetsgivare

och staten.

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dessa andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 225, har herr Bagge m. fl. hemställt, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående inrättande

av frivilliga sparkassor för lantarbetare, grundade på principen örn

att bidrag från arbetsgivare och staten skola kunna lämnas till sådana lantarbetare,

som själva förbinda sig att göra en viss regelbunden insättning,

samt med uppgift att användas till i motionen angivna ändamål, närmast

underlättandet av lämpliga lantarbetares övergång lill självständiga jordbrukare

och lantarbetarnas ålderdomsförsörjning.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statskontoret, generalpoststyrelsen,

socialstyrelsen, pensionsstyrelsen och sparbanksinspektionen,

varjämte svenska sparbanksföreningen, svenska lantarbetsgivarnes

centralförening och svenska lantarbetareförbundet beretts tillfälle att yttra

sig över densamma. De avgivna yttrandena hava såsom bilagor fogats vid

utskottets utlåtande.

Det i motionen framställda förslaget avser icke blott att vara ett led i strävandena

att förbättra levnadsvillkoren för en viktig befolkningsgrupp, de

inom jordbruket anställda, utan även att stärka bandet mellan dem och jorden.

Syftet är att på grundval av frivillig samverkan mellan de anställda

och deras arbetsgivare samt med bistånd av staten skapa en i viss form

organiserad sparverksamhet, vars uppgift skulle vara att komma de anställda

till godo för bestämda angivna ändamål. De i motionen härvidlag avsedda

ändamålen — att underlätta de anställdas övergång till självständi

jordbrukare eller ock att åt dem bereda ett sparat kapital att tillgå då arbets-

och förvärvsförmåga avtaga — äro även enligt utskottets mening av

den vikt, att varje utförbart förslag till deras tillgodoseende är värdefullt.

Motionärerna hava upptagit tanken i förslag i liknande syfte, som redan

vid 1930 års riksdag gjordes till föremål för prövning och därvid vunno första

kammarens bifall. Det uppslag, som sålunda givits, är av oförminskad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 7

aktualitet och innebar ett försök att för allmänt bruk organisera de former

för samarbete i förevarande syfte mellan jordbrukets arbetare och arbetsgivare,

som redan tidigare vunnit en viss anslutning på frivillighetens väg.

Motionärerna avse nu, att grundvalen för åtgärder i detta syfte skulle vara

en frivillig överenskommelse mellan de intresserade, och att detta skulle

vara förutsättningen för en medverkan från statens sida. Denna medverkan

tänkes, i olikhet med vad fallet var i motionerna vid 1930 års riksdag,

lämnad i form av regelmässiga årliga bidrag, en form som synes hava valts

med tanke på den starka nedgång av inlåningsräntan under senare år, som

kan befaras allvarligt motverka ett regelmässigt sparande.

Att ett sunt bedrivet sparande är av största vikt icke blott för den enskilde

utan även ur samhällets synpunkt ligger i öppen dag. Denna tanke har ock

upptagits av statsmakterna och kommit till uttryck bland annat i utredningar,

som på senare år verkställts och resulterat i positiva förslag på åtskilliga,

förevarande motion närliggande områden. Utskottet vill i detta sammanhang

endast erinra om bostadsproduktionssakkunnigas den 7 november

1935 avgivna betänkande med förslag till lag örn sparföreningar m. m.

ävensom befolkningskommissionens den 12 december 1935 avlämnade betänkande

angående planmässigt sparande och statliga bostadslån. I det lagförslag,

vari förstnämnda betänkande främst utmynnar, uppräknas bland föremålen

för det planmässiga sparandet bland annat förvärv av bostad, grundande

eller förkovran av jordbruk samt ålderdomsförsörjning. Även om i

dessa utredningar delvis samma frågor beröras, som utgöra föremålet för nu

förevarande motion, finner utskottet de i motionen angivna spörsmålen vara

värda beaktande icke minst med hänsyn till den medverkan från arbetsgivarnas

sida, som i motionen ifrågasättes.

Utskottet inser visserligen, att svårigheter måste möta vid försök att förverkliga

motionärernas syfte, men finner detta ingalunda vara skäl nog att

helt avvisa deras hemställan. Väl ha emot de i motionen gjorda förslagen

framställts invändningar av så vägande art, att önskemålens förverkligande

i den av motionärerna tänkta formen kan synas vanskligt. Utskottet

finner dock denna utformning mera vara att betrakta som ett uppslag

för lösningen av en fråga, vars tillgodoseende, oavsett de vägar som måste

väljas därför, dock måste anses som ett allmänt intresse. Uppenbart är

emellertid, att den närmare utformningen av förslag till åtgärder i motionens

syfte förutsätter en ingående utredning. Som en särskild fördel härvid

kan dock anses, att denna komme att få ett nära samband med redan

verkställda utredningar och kunde tillgodogöra sig därvid vunna resultat.

Även själva verkställandet av en dylik utredning synes på ett naturligt sätt

kunna anförtros åt redan befintliga organ, då den tydligen måste anknytas

icke blott till ifrågasatta åtgärder för främjande av ett planmässigt sparande,

utan jämväl till de statliga åtgärderna till jordbruksnäringens fromma i

allmänhet.

Vid angivna förhållande finner utskottet icke anledning att göra annat uttalande

örn formerna för tillgodoseendet av ifrågavarande sparverksamhet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

än att tillskapandet av en ny vidlyftig organisation för ändamålet synes lika

onödigt som ägnat att direkt motverka sparandets samhälleliga syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, i anledning av ifrågavarande

motion, I: 225, hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit anhåller örn utredning rörande

lämpliga former för att genom en organiserad sparverksamhet

underlätta jordbruksarbetares övergång till självständiga

jordbrukare och främja deras sparande för ålderdomen

samt örn framläggande för riksdagen av de förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 16 maj 1936.

Å utskottets vägnar:

EDWIN BERLING.

Närvarande: herrar Berling, John Björck, Jacob Hansson, Holstenson, Karl Emil Johanson,

Ekströmer, Heuman och Mannerskantz.

Reservation

av herrar Berling, Björck, Hansson och Heuman, som ansett utskottets

utlåtande hava bort givas följande avfattning:

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 225, har herr Bagge nr. fl. hemställt, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag angående inrättande

av frivilliga sparkassor flir lantarbetare, grundade på principen örn

att bidrag från arbetsgivare och staten skola kunna lämnas till sådana lantarbetare,

som själva förbinda sig att göra en viss regelbunden insättning, samt

med uppgift att användas till i motionen angivna ändamål, närmast underlättandet

av lämpliga lantarbetares övergång till självständiga jordbrukare

och lantarbetarnas ålderdomsförsörjning.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statskontoret, gene

^poststyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen och sparbanksinspektio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 9

neli, varjämte svenska sparbanksföreningen, svenska lantarbetsgivarnes cenIralförening

och svenska lantarbetareförbundet bereus tillfälle att yttra sig

över densamma. De avgivna yttrandena hava såsom bilagor fogats vid utskottets

utlåtande.

Det i motionen framställda förslaget avser icke blott att vara ett led i strävandena

att förbättra levnadsvillkoren för en viktig befolkningsgrupp, de

inom jordbruket anställda, utan även att stärka bandet mellan dem och modernäringen.

Ändamålet är att på grundval av frivillig samverkan mellan

de anställda och deras arbetsgivare samt med bistånd av staten skapa en i

viss form organiserad sparverksamhet, vars syfte skulle vara att komma de

anställda till godo för bestämda angivna ändamål. Motionen avser att underlätta

de anställdas övergång till självständiga jordbrukare eller ock att åt

dem bereda ett sparat kapital att tillgå då arbets- och förvärvsförmåga avtaga.

I fråga örn första huvudpunkten i motionärernas förslag anser utskottet

syftet vara behjärtansvärt. Utskottet vill dock framhålla, att den första förutsättningen

för förverkligandet av detta önskemål på den av motionärerna

avsedda vägen, genom frivillig samverkan av jordbrukets arbetare och arbetsgivare,

måste vara ett levande intresse för saken hos dessa själva. Att

döma av de yttranden, som avgivits över motionen av Svenska lantarbetareförbundet

och Svenska lantarbetsgivamas centralförening, synes det icke vara

möjligt att vinna någon verklig samling till förmån för motionärernas syfte.

Innan det blivit ådagalagt, att ifrågasatta statsåtgärder uppfattas som ett

behov av dem, som äga sin utkomst av jordbruksnäringen, kan enligt utskottets

mening ingen anledning förefinnas för riksdagen att ingå på närmare

prövning av föreliggande fråga.

Vad härefter beträffar andra huvudpunkten i motionärernas förslag, hava

dessa framhållit: »Om blott sparkassans uppgift för pensionering av äldre

tas i betraktande, bör ytterligare betonas att lösningen av folkpensioneringsfrågan

vid fjolårets riksdag givit en fastare grundval än tidigare att bygga ett

frivilligt, på ömsesidiga insatser baserat pensionssystem på. Man och hustru

få enligt den nya lagen tillsammans närmare 350 kronor i folkpension, och

det erfordras endast en livränta av ett par tre hundra kronor, alltså mindre

än det nyss angivna livräntebeloppet, för att de, åtminstone örn de ha en

liten stuga, skola kunna draga sig fram någorlunda drägligt.»

Motionärerna hava härvid utgått från felaktiga utgångspunkter. Äkta makar

få enligt den nya folkpensioneringslagen icke endast omkring 350 kronor,

utan kunna få närmare 700 kronor tillsammans, således mera än som förutsättes

inklusive den tilltänkta livräntan.

Vad beträffar motionärernas förslag att statens medverkan skulle lämnas

i form av regelbundet utgående tillskott till av arbetare och arbetsgivare

gjorda inbetalningar, synes denna form för statshjälpen böra möta allvarliga

betänkligheter. Det lärer knappast kunna undgås, att beviljande av statsbidrag

för nu avsedda ändamål komme att följas av krav på motsvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 ard. Nr 7—S.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

förmåner från andra arbetargruppers sida, vilka befinna sig i liknande svag

ekonomisk ställning.

Utskottet kan i detta avseende helt instämma i de synpunkter statskontoret

i sitt yttrande över motionen anfört.

Slutligen torde i avseende å motionärernas hemställan om utredning och

förslag i ifrågavarande syften böra framhållas, att dessa frågor vunnit ett

visst beaktande i redan verkställda utredningar på närliggande områden.

Utskottet vill i detta avseende hänvisa till bostadsproduktionssakkunniges

den 7 november 1935 avgivna betänkande med förslag till lag örn sparföreningar

m. m. ävensom befolkningskommissionens den 12 december 1935 avgivna

betänkande angående planmässigt sparande och statliga bosättningslån.

I ett av de lagförslag, vari förstnämnda betänkande utmynnar, upptages

sålunda bland där förutsatta ändamål för ett planmässigt sparande exempelvis

förvärv av bostad, grundande eller förkovran av jordbruk samt ålderdomsförsörjning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

362290

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1*

Bilagor.

Kungl. Statskontoret.

Till Första kammarens tillfälliga utskott nr 2.

Genom beslut den 14 februari 1936 bär Kungl. Majit anbefallt statskontoret

att till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt

motion, nr 225, om inrättande av frivilliga sparkassor för lantarbetare med

bidrag från arbetsgivare och staten; och får ämbetsverket med anledning

härav anföra följande.

Statskontoret vill erinra örn att såväl bostadssociala utredningen som befolkningskommissionen

under senaste tid framlagt förslag i syfte att stimulera

till ökad sparverksamhet samt att dessa förslag, över vilka statskontoret

avgivit yttranden den 23 december 1935 respektive den 13 februari

1936, avse att befrämja ett regelbundet sparande jämväl inom den befolkningsgrupp,

varom här är fråga.

I sina ovanberörda utlåtanden har statskontoret närmare framhållit de

synpunkter, som enligt ämbetsverkets mening borde läggas å förevarande

spörsmål. Ämbetsverket, som därvid gjorde gällande, att sparintresset i

första hand borde främjas på frivillighetens och upplysningens väg, avstyrkte

från denna utgångspunkt föreslagna tvångs- och vittgående lagstiftningsåtgärder

samt framhöll såsom ett naturligare och riktigare medel till

befordran av sparsamheten, att våra sparinstitut av skilda slag, närmast

sparbankerna och postsparbanken, borde fortsätta och, eventuellt med stöd

från det allmännas sida, ytterligare utveckla den sparpropaganda, som

redan sedan flera år tillbaka med framgång bedrives.

Statskontoret, som vidhåller den uppfattning, åt vilken ämbetsverket sålunda

givit uttryck, kan icke ansluta sig till den i den föreliggande motionen

utvecklade tankegången, som går ut på startandet av en särskild, statsunderstödd

sparverksamhet till förmån för en viss, avgränsad befolkningsgrupp,

helst som därvid förutsättes, att staten i detta samband skulle i rent benefik

väg lämna tillskott till enskilda medborgares kapitalbildning. Ämbetsverket

finner icke, att en efter sådana linjer anordnad sparrörelse vore sund

och riktig.

På grund härav och under erinran tillika, att — såsom framgår av vad

ovan anförts -— åtgärder till sparverksamhetens främjande redan äro under

övervägande hos Kungl. Majit, får statskontoret som sin mening uttala, att

föreliggande motion icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1936.

E. Johnsson.

K. BERGENDAL.

/ Sture Dyberg.

liihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 aud. Nr 7—8.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr ti.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

I skrivelse den 14 februari 1936 har Kungl. Maj:! anbefallt generalpoststyrelsen

att till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt

motion, nr 225, vari ifrågasattes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa

om utredning och förslag angående inrättande av frivilliga sparkassor

för lantarbetare, grundade på principen att bidrag från arbetsgivare och

staten skola kunna lämnas till sådana lantarbetare, som själva förbinda sig

att göra en viss regelbunden insättning, samt med uppgift att användas till

i motionen närmare angivna ändamål. Till åtlydnad härav får generalpoststyrelsen,

som icke ansett sig böra ingå på motionens socialpolitiska sida

eller på dess realiserbarhet i övrigt, beträffande den tekniska utformningen

av förslaget vördsamt anföra följande.

Såsom motionärerna påpeka har redan 1930 års riksdag motionsvis förelagts

ett i allt väsentligt likartat förslag som det nu föreliggande. Mot detta

förslag invändes, att man icke syntes kunna påräkna vare sig arbetarnas

eller arbetsgivarnas medverkan. Arbetarna skulle nämligen anse, att den

föreslagna anordningen endast utgjorde ett surrogat för en önskvärd löneförbättring,

och arbetsgivarna kunde icke beräknas bliva villiga att påtaga

sig några nya pålagor. Vidare syntes inrättandet av dessa intresse- eller sparkassor

möta stora tekniska och ekonomiska svårigheter och måhända nödvändiggöra

tillskapandet av en dyrbar organisation. Riksdagen avslog också

motionen.

Ifråga örn förvaltningen och uppbörden av medlen hava årets motionärer

tänkt sig, att detta skulle ske under statens kontroll i samverkan med enskilda

försäkringsbolag och sparbanker. Även en sådan organisation torde

ställa sig dyrbar, då densamma nödvändiggör inrättandet av ett nytt statligt

kontrollorgan.

Generalpoststyrelsen finner för sin del, att det skulle ställa sig väsentligt

billigare, om administrationen av denna rörelse förlädes till ett eller flera

redan förefintliga statliga organ. Ett skäl varför ortssparbankernas medverkan

icke kan anses lämpligt för projektets genomförande är den stora

rörligheten inom den arbetaregrupp, varom här är fråga, vilket vid ärendets

tidigare behandling särskilt framhållits. Postverket har genom sina organ

postsparbanken, postgirot och statens intressekontor möjlighet att utan större

kostnader åtaga sig såväl uppbörden som förvaltningen av medlen. Det förtjänar

i detta sammanhang framhållas, att postsparbanken alltsedan år 1914

förmedlar uppbörden av de avgifter, på vilka den frivilliga folkpensionsförsäkringen

grundar sig, samt att genom inrättandet av statens intressekontor

ett institut tillkommit, som trots att anslutningen till detsamma är helt frivillig

visat sig besitta stora möjligheter när det gäller ett regelbundet sparande

och ett metodiskt ordnande av den enskilde löntagarens ekonomi.

Denna intressekontorsrörelse är även baserad på arbetsgivarnas medverkan,

enär arbetsgivarna i regel ombesörja inbetalningarna av de belopp, som

efter överenskommelse med de anställda avdragas vid avlöningstillfällena.

Huruvida vid den nu föreslagna anordningen inbetalningarna av arbetarnas

och arbetsgivarnas insatser böra verkställas direkt till statens intressekontor

eller insättas å särskilda postsparbanksböcker, vilket kan ske vid

vilken postanstalt som helst, liksom ock frågan örn formerna för utanord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3*

nandet av det eventuella statsbidraget är en detalj, som i förekommande fall

torde bliva föremål för närmare utredning. Förvaltningen av de medel, som

hopbringas och eventuellt fonderas, synes lämpligen kunna anförtros åt

postsparbanken.

Motionärerna föreslå, att de insatta medlen skulle komma den anställde

till godo vid övertagande av eget jordbruk eller på ålderdomen genom att

omvandlas till livränta. De utbetalningar, som i samband därmed måste

verkställas, och återbetalningarna av de egna insatserna, när dylika återbetalningar

skola äga rum, kunna utan svårighet ombesörjas av postsparbanken.

Vad avsättningen till pension beträffar synes det icke lämpligt, att

postsparbanken fungerar såsom pensions- eller livränteanstalt, utan torde

det böra uppdragas åt pensionsstyrelsen att handlägga denna försäkringstekniska

detalj, sedan postsparbanken dit överfört innestående tillgodohavanden.

Därest vid en eventuell utredning sådana skäl skulle framkomma

att det ansåges lämpligare att pensionsstyrelsen även åtoge sig förvaltningen

av medlen, kunde postsparbanken, genom vilken uppbörden i alla händelser

borde äga rum, årligen inleverera de insatta medlen till pensionsstyrelsen.

Detta tillvägagångssätt tillämpas redan nu beträffande avgifterna till den

frivilliga pensionsförsäkringen.

Under hänvisning till vad ovan anförts vill generalpoststyrelsen framhålla,

att den icke finner det vare sig önskvärt eller behövligt att nya organ

tillskapas för realiserandet av den i motionen framlagda planen, utan anser

styrelsen, att samma resultat kan ernås genom anlitande av de redan förefintliga

statliga organen, postverket och pensionsstyrelsen.

Stockholm den 13 mars 1936.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

ANDERS ÖRNE.

H. G. Holmström.

Stockholm den 14 mars 1936.

Till Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskott.

över en av herr Bagge m. fl. väckt motion, nr 225, om inrättande av frivilliga

sparkassor för lantarbetare med bidrag från arbetsgivare och från

staten har Kungl. Maj:t, på anhållan av utskottet, genom remiss den 14

februari 1936 anbefallt socialstyrelsen att före den 15 mars 1936 till Utskottet

avgiva utlåtande; och får socialstyrelsen i anledning härav anföra

följande.

Motionärernas önskemål att söka underlätta lantarbetares strävanden att

genom ordnad sparverksamhet bliva självständiga jordbrukare eller på

annat sätt sörja för sin ålderdom måste anses ur många synpunkter betydelsefullt

och behjärtansvärt. Också hava förslag i denna riktning sedan

länge varit under diskussion, varvid man i allmänhet byggt på det vid enstaka

lantgårdar av gammalt tillämpade förfarandet, att arbetsgivaren

genom individuella bidrag understöder och uppmuntrar sparverksamhet

från de anställdas sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4* Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Det så vitt bekant första försöket att i större skala och för mera allmänt

bruk organisera sparverksamhet i samarbete mellan lantarbetsgivare och

lantarbetare innebar ett av Sveriges allmänna lantbrukssällskap genom särskilda

kommitterade år 1918 framlagt förslag lill upprättande av en jordbrukets

egnahems- och livränteanstalt. Denna anstalt skulle ha till ändamål

att verka för det svenska jordbrukets främjande genom att söka förskaffa

åt jordbruket en fast, pålitlig och välsituerad arbetarstam samt bidraga till

densammas höjande i ekonomiskt, socialt och etiskt hänseende. För detta

ändamål skulle anstalten söka

1) befordra jordbruksarbetarnas sparsamhet genom insättningar av medel

uti lämplig bankinrättning;

2) verka för att jordbruksarbetare beredas tillfälle att medelst sålunda erhållna

sparmedel förvärva eget hem eller annat självständigt jordbruk eller

vid viss uppnådd ålder (t. ex. 55 år) utfallande kapital samt livränta;

3) bereda jordbruksarbetare tillfälle att uti lämplig försäkringsinrättning

erhålla försäkring för dödsfall och varaktig arbetsoförmåga; samt

4) verka för tidsenliga reformer beträffande jordbruksarbetarnas utbildnings-,

bostads-, löne-, arbets- och levnadsförhållanden.

Anstaltens styrelse skulle utses av Kungl. Maj:t för en tid av tre år och

bestå av ordförande och sex ledamöter, av vilka tre skulle anses representera

lantarbetsgivarna och tre lantarbetarna. Styrelsen borde med sig adjungera

en ledamot från den bankinrättning och en från den försäkringsinrättning,

med vilka styrelsen träffar överenskommelse örn samarbete. För verksamheten

i orterna skulle styrelsen för varje län utse en nämnd bestående

av ordförande och två ledamöter, av vilka senare en borde företräda arbetsgivarnas

och en arbetarnas intressen.

Den sålunda planerade anstalten kom icke till stånd. Härtill torde särskilt

ha medverkat den omständigheten, att jordbruket inom några år drabbades

av en ekonomisk depression, som blev mycket ihållande och långvarig. Vidare

lärer ha inverkat, att betydande förändringar inträtt i fråga om lantarbetarnas

löneförhållanden, i det att dels arbetslönerna i allmänhet efter

år 1920 nedgingo med 40—50 %, dels förskjutningar inträffade mellan löneläget

för olika lantarbetargrupper. Ur här ifrågavarande synpunkt bör särskilt

uppmärksammas, att medan enligt socialstyrelsens lönestatistik omkring

år 1918 ogifta tjänare hade till och med något högre genomsnittlig

kontantlön än gifta kördrängar (689 resp. 646 kr.), relationen sedermera

förändrades därhän, att de ogifta tjänarna numera lia i genomsnitt c:a 100

kr. lägre kontantlön per år än de gifta (år 1935 551 resp. 649 kr.). Dylika

löneförändringar äro givetvis av stor betydelse för möjligheten att bland lantarbetare

organisera sparverksamhet, då denna här som annorstädes särskilt

borde äga rum i ungdomsåren, innan familjeförsörjningskostnaderna

bliva betungande.

Ett nytt förslag till organiserad sparverksamhet innehölls i tvenne vid

1930 års riksdag framlagda likalydande motioner (nr 229 i första och 375

i andra kammaren), vilka åsyftade, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om skyndsam utredning av frågan örn inrättande — genom

ömsesidiga frivilliga insatser av arbetsgivare och arbetare samt med statligt

understöd — av intressekassor med syfte att underlätta jordbruksarbetares

övergång till självständiga brukare och främja deras sparverksamhet för ålderdomen.

Motionerna vunno ej riksdagens bifall, varvid ett betydelsefullt skäl

synes varit, att såväl Svenska lantarbetarförbundet och Svenska lantarbetsgivarnas

centralförening som även Svenska sparbanksföreningen ställt sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S. 5*

avvisande till förslaget, särskilt med hänsyn till svårigheterna att erhålla

tillräcklig anslutning till den ifrågasatta intressekassan, varjämte betänkligheter

anförts mot tillskapande av en ny central organisation för uppsamling

av sparmedel.

Den nu föreliggande motionen överensstämmer, såsom i densamma också

framhålles, till tankegång och syfte i allt väsentligt med nämnda motioner.

En nyhet innebär det dock, att statens insats, vilken i de tidigare motionerna

tänkts mera i form av premier utan återbetalningsskyldighet vid grundande

av egna jordbruk eller som visst stöd till jordbruksarbetare, som uttogo sitt

kapital eller använde räntan därav till pension, nu utvidgats till att avse

regelmässiga årliga bidrag, detta måhända i syfte att kompensera verkningarna

av inlåningsräntans starka nedgång under mellantiden.

Socialstyrelsen kan för sin del icke undgå att framföra betänkligheter

mot ett sålunda ifrågasatt regelmässigt statsbidrag till vissa arbetargrupper,

vilket till viss mån kan anses ha karaktär av lönefyllnad. I de förslag till

organiserad sparverksamhet, vilka nyligen framlagts av bostadsproduktionssakkunniga

(icke, som i motionen angives, bostadssociala utredningen) samt

av befolkningskommissionen, har ej heller föreslagits direkt statssubvention

för detta ändamål. I sina över dessa förslag avgivna yttranden har socialstyrelsen

hållit före, att ifrågasatt medverkan från statens sida för åstadkommande

av dylikt målsparande företrädesvis borde äga rum på lagstiftningens

och upplysningens väg, medan själva sparverksamheten lämpligen

syntes böra organiseras i frivillighetens form, exempelvis i anslutning till de

sparklubbar, som under medverkan av sparbanksföreningens propagandaavdelning

organisex-ats vid vissa sparbanker. Åtminstone i några fall lära

sparklubbar ha anordnats på sådant sätt, att de utgöras av arbetare på

samma arbetsplats. En dylik sparverksamhet i fria former synes kunna

anordnas med tillämpning av även den i motionen framförda principen

om bidrag från ej blott lantarbetare utan även lantarbetsgivare.

Därest den av motionärerna åsyftade utredningen anses böra komma till

stånd, synas nu berörda vidare synpunkter angående organiserad sparverksamhet

från olika befolkningsgruppers sida och särskilt beträffande ungdomen

böra komma under övervägande.

GUNNAR HUSS.

Bertil Nyström.

Kungl. Peusionsstyrelsen

Stockholm 7.

Till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

I skrivelse den 14 februari 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt pensionsstyrelsen

att till utskottet avgiva yttrande över motionen nr 225 i första kammaren

örn inrättande av frivilliga sparkassor för lantarbetare med bidrag

från arbetsgivare och staten.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

I mononen förordas utredning angående inrättande av frivilliga sparkassor

för lantarbetare, grundade på principen att bidrag från arbetsgivare och

slaten skola kunna lämnas lill sådana lantarbetare, som själva förbinda sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

6* Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

alt göra en viss regelbunden insättning, samt med uppgift att underlätta

möjligheterna till övertagande av eget jordbruk eller till försörjning vid

arbetsoförhet eller ålderdom.

Beträffande först frågan om försörjning vid ålderdom eller tidigare inträffad

arbetsoförmåga — vilken fråga närmast berör pensionsstyrelsens

verksamhetsområde — får styrelsen erinra örn att den nya lagstiftningen

örn folkpensionering erbjuder väsentligt större förmåner än vad den nuvarande

lagstiftningen medgiver. Därest tvenne makars årsinkomst icke

överstiger 200 kronor, kunna de, om de båda erlagt allenast lägsta avgift,

(5 kronor, under den tid av 48 år, de varit i avgiftspliktig ålder, i folkpension

erhålla tillsammans nära 700 kronor (grundpensioner 140 kr., 10 % å erlagda

avgifter kr. 57:60 och tilläggspensioner 500 kr., summa kr. 697:60).

Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente eller för

säkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock utan samband med olycksfall

i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning,

räknas ej såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt icke överstiger

300 kronor per person. Två äkta makar kunna sålunda även örn de

hava 200 kronors inkomst av t. ex. fastighet eller kapital samt vardera 300

kronor på grund av t. ex. förutvarande arbetsanställningar eller frivillig

pensionsförsäkring erhålla en sammanlagd folkpension å nyssnämnda belopp

kr. 697: 60.

Enligt pensionsstyrelsens förmenande bör detta belopp — särskilt örn det

något utökas med frivillig pension, bidrag från förutvarande arbetsgivare,

avkastning å sparkapital, bostadsförmån eller dylikt — kunna å den rena

landsbygden förslå att bereda en om ock torftig försörjning på ålderdomen

eller vid stadigvarande arbetsoförmåga. Motionärerna själva synas hava

givit uttryck för samma uppfattning, då de i motiveringen för sitt förslag

— ehuru med en uppskattning av pensionsbeloppet, vilken såsom av det föregående

framgår i och för sig icke är riktig — uttalat, att, då man och hustru

erhölle tillsammans närmare 350 kronor i folkpension, det skulle »erfordras

endast en livränta av ett par tre hundra kronor,--— för att de, åtmin
stone

örn de ha en liten stuga, skola kunna draga sig fram någorlunda

drägligt».

Sådan frivillig pension, som ovan antytts, kan på fördelaktiga och lämpliga

villkor erhållas genom utnyltjande av den av pensionsstyrelsen bedrivna

frivilliga försäkringen. Dylik försäkring kan upptagas vid rikets

samtliga postanstalter, där även avgiftsbetalningen verkställes till belopp

och å tider, som kunna avpassas efter omständigheterna. Intet hindrar, att

en arbetsgivare, som därom träffat överenskommelse med hos honom anställd

arbetare, verkställer insättningar å den senares försälcringsbok.

Genom den nya folkpensioneringen och den därtill anknutna frivilliga

försäkringen hava sålunda statsmakterna på ett praktiskt och ganska effektivt

sätt redan sörjt för icke minst lantarbetarnas försörjning vid inträffad

invaliditet och ålderdom; och det vill synas styrelsen som örn andra statliga

åtgärder i sådant syfte icke skulle vara av behovet påkallade.

Vad därefter angår det ifrågasatta sparandet för övertagande av eget jordbruk,

är detta ett spörsmål, som visserligen icke omedelbart berör pensionsstyrelsens

verksamhetsområde. Styrelsen vill dock i detta avseende erinra

om den statliga verksamhet av betydande mått, som i vårt land redan bedrives

för främjande av egnahemsbildning bland annat för jordbrukare,

och de stödåtgärder i övrigt, som särskilt på senare år vidtagits av det allmänna

för att befordra tillkomsten och fortbeståndet av mindre jordbruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 7''::

På grund härav lärer den kapitalinsättning, som numera kräves av den som

skall övertaga ett mindre jordbruk, väsentligt understiga vad tidigare erfordrats

för samma ändamål. Därest emellertid en särskild sparverksamhet

för ändamålet skulle anses av behov påkallad, synes den lösning av denna

fråga i samverkan med sparbankerna, som anvisats av Svenska sparbanksföreningens

styrelse i dess yttrande över de vid 1930 års riksdag i samma

ämne väckta motionerna, vara förtjänt av beaktande.

I nu förevarande motion bar mera antydningsvis framhållits förefintligheten

av ett visst samband mellan den däri föreslagna utredningen och den

utredning — avseende sparande på en bredare front och i anslutning till

sparbankernas verksamhet för vissa s. k. sparmål -— vilken utmynnat t

bostadsproduktionssakkunnigas under år 1935 framlagda förslag till lag örn

sparföreningar. Visserligen avvisa motionärerna tanken på en sammankoppling

av de två utredningarna. Men enligt styrelsens åsikt måste båda dessa

frågor, därest de över huvud finnas böra vinna statsmakternas beaktande,

anses hava ett så nära inre sammanhang med varandra, att man väl svårligen

kan tänka sig en prövning av dem var för sig. Därjämte må framhållas,

att en del av de erinringar, som av hörda myndigheter, bland andra

pensionsstyrelsen, på sin tid framfördes mot bostadsproduktionssakkunnigas

ovan nämnda förslag, synas äga viss giltighet även beträffande den utredning,

som avses med nu förevarande motion.

I ärendets handläggning hava utom undertecknade dellagit byråcheferna

Broberg, Telander, Lindberg och Östlind.

Stockholm den 12 mars 1936.

HUGO ELLIOT.

Ferd. Schager.

Kungl. Sparbauksinspektioiien

Stockholm.

Till Riksdagens Första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom remiss från socialdepartementet den 14 februari 1936 har sparbanksinspektionen

anbefallts att avgiva yttrande över en inom riksdagens

första kammare av herr Bagge m. fl. väckt motion, nr 225, om inrättande

av frivilliga sparkassor för lantarbetare med bidrag från arbetsgivare och

staten. Med anledning härav får inspektionen anföra följande.

Det i motionen framställda förslaget avser att utgöra ett led i strävandena

att förbättra de i jordbruket anställdas belägenhet. Syftet är att på

grundval av frivilliga tillskott av de anställda och deras arbetsgivare saint

medverkan av staten ordna en särskild sparverksamhet, som skulle komma

de anställda till godo antingen vid övertagandet.av eget jordbruk eller för

ålderdomen, eventuellt också vid arbetsoförhet.

Ett sunt bedrivet sparande är utan tvivel eli viktigt medel för tryggandet

av individernas välstånd och därmed även av väsentligt värde ur samhällelig

synpunkt. I medvetande härom hava såväl de enskilda sparbankerna

som postsparbanken ägnat betydande arbete och kostnader åt att främja

sparsamhetstankens utveckling. Bland annat hava för underlättande av ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

8* Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

planmässigt sparande sparklubbar upprättats på arbetsplatser samt hos föreningar

och organisationer av olika slag, sålunda även hos vissa jordbrukarungdomens

sammanslutningar. Jämväl må erinras om att den s. k. befolkningskommissionen

framlagt förslag i syfte att nu berörda strävanden, i vad

de^ avse personer i ungdomsåren, skola komma i åtnjutande av uppmuntran

från statens sida.

Det torde finnas anledning förvänta, att den verksamhet till främjande

av planmässigt sparande, som enligt det nyss sagda utövas av enskilda sparbanker

och postsparbanken, icke minst skall komma jordbrukets arbetare

lill godo. I anslutning härtill hyser sparbanksinspektionen den uppfattningen,

att det fortsatta arbetet för en utveckling av lantarbetarnas sparverksamhet

på ett tillfyllestgörande sätt kan handhavas av redan befintliga institutioner,

utan att nya organ härför äro av nöden.

Enligt förslaget skulle icke blott arbetsgivare utan även staten genom tillskott

bidraga till lantarbetarnas sparande. Det torde icke ankomma på

sparbanksinspektionen att uttala sig om lämpligheten av ett dylikt bidrag

från statens sida, vilket finge karaktär av subvention åt jordbruket.

I motionen förutsattes, att, även om motionens syfte vinner riksdagens

bifall, förslagets vidare utformning göres till föremål för särskild utredning.

Med hänsyn härtill finner sparbanksinspektionen icke anledning att nu uppehålla

sig vid förslagets detaljer.

Stockholm den 12 mars 1936.

OLOF EDSMAN.

/ Yngve Ericsson.

Till Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskott.

Sedan Utskottet berett Svenska sparbanksföreningens styrelse tillfälle att

inkomma med yttrande över av herr Bagge m. fl. väckt motion om inrättande

av frivilliga sparkassor för lantarbetare med bidrag från arbetsgivare och staten,

får styrelsen anföra följande.

I det yttrande styrelsen avgav till vederbörande utskott över de av motionärerna

omnämnda 1930 ars motioner med förslag i likartat syfte, ansåg sig

styrelsen böra avstyrka förslaget, enär den organisation, som då föreslogs,

enligt styrelsens mening icke borde komma till stånd. Såsom en tänkbar möjlighet

att förverkliga förslagets syftemål angav styrelsen därvid, att sparbank

inom orten eller en större sparbank inom länet kunde omhändertaga

idéen och söka sätta densamma i funktion. Motionerna föranledde ei nåson

åtgärd. J h

Efter framförande av 1930 års motioner har emellertid, såsom de nuvarande

motionärerna framhållit, tillkommit vissa moment, ägnade att stärka

skälen för att komma lantarbetarna till stöd. Sålunda har sedan 1930 räntenivån

sjunkit så avsevärt, ått fara föreligger att sparsamhetslusten avtager,

särskilt i denna kategori med dess förhållandevis små kontantinkomster.

Vidare har frågan örn organiserad sparverksamhet varit föremål för statlig

utredning, och det förslag, som därutinnan framlagts, innebär ett erkännande,

ehuru i annan form, åt motionärernas syften. Slutligen betonas, att

lösningen av folkpensioneringsfrågan vid fjolårets riksdag givit en fastare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 9*

grundval än tidigare att bygga ett frivilligt på ömsesidiga insatser baserat

pensioneringssystem på. Det kan ej förnekas, att nu anförda förhållanden

äro värda beaktande.

Syftet med nu föreliggande motion måste givetvis från såväl lantarbetarnas

och deras arbetsgivares som samhällets synpunkt betecknas såsom gott.

Måhända skulle en utredning kunna åstadkomma uppslag till en lycklig lösning.

För sparbankernas vidkommande är styrelsen övertygad, att sparbankerna

med hänsyn till de intressen, det här gäller att befordra, skola, i den

mån ett kommande förslag anknyter organisationen till deras verksamhet,

söka göra sitt bästa för realiserande av planmässigt sparande i motionens

syfte. Sparbankerna hava redan på olika håll bildat s. k. sparklubbar i samverkan

med jordbrukareungdomens föreningar. Dessa organisationer, som

på de trakter, där sådana uppbyggts, omfattas med stort intresse, arbeta under

mycket enkla former och hava till uppgift att regelbundet vecko- eller

månadsvis mottaga småbesparingar, som för envar till rörelsen ansluten

person insättas å särskild sparbanksbok. På så sätt tillvaratagas småbelopp,

som den enskilde eljest icke själv skulle kommit sig för att deponera. Måhända

kunde, eventuellt med bistånd av staten, en utveckling av sparande i

denna form ernås, utan att därvid behövde anlitas den vidlyftiga och kostsamma

apparat, som bildandet av över hela landet spridda särskilda sparkassor

skulle kräva. Även örn föreslagen utredning icke skulle komma till

stånd, torde man kunna påräkna, att sparbankerna själva mera allmänt skola

upptaga denna nya form av organiserat sparande, då densamma synes kunna

innebär en naturlig utveckling av det organiserade sparande bland barn och

ungdom, som sparbankerna redan genomfört i hela vårt land.

Stockholm den 13 mars 1936.

För Svenska sparbanksföreningens styrelse:

VICTOR SCHNEIDER.

/ Bo Kollberg.

Svenska Lantarbctsgivarnes Centralförening.

Till Riksdagens Första Kammares andra tillfälliga utskott.

Sedan Utskottet berett Svenska Lantarbetsgivarnes Centralförening tillfälle

att avgiva yttrande över en inom Första Kammaren av herr Bagge

m. fl. väckt och till utskottet hänvisad motion nr 225 angående inrättande

av frivilliga sparkassor för lantarbetare, får Centralföreningen anföra följande:
År

1930 framlades i riksdagen ett förslag till inrättande av sparkassor

för lantarbetare, vilket i stort sett överensstämde med den nu framställda

motionen. Sedan 1930 års motion hänvisats till utskottsbehandling, inhämtade

båda kamrarnas tillfälliga utskott bl. a. Svenska Lantarbetsgivarnes

Centralförenings och Svenska Lantarbetareförbundets yttrande.

Centralföreningen avstyrkte i sitt yttrande ej direkt den begärda utredningen

men framhöll, att mycket små utsikter syntes föreligga att kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 12 sami. 2 avd. Nr 7—8. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10* Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

intressera parterna för anslutning till de föreslagna sparkassorna, vad arbetsgivarna

beträffade särskilt med hänsyn till det rådande krisläget inom

jordbruket.

Lantarbetareförbundet å sin sida avstyrkte i fräna ordalag förslaget.

Under de sex år, som förflutit, sedan förslaget senast förelåg till behandling,

ha förhållandena i viss mån ändrats. Visserligen är jordbrukets ekonomiska

läge ännu på långt när icke tillfredsställande. Det förefaller dock

som om statsmakterna numera i någon mån fått ögonen öppnade för det

obestridliga faktum, att en utökning av lantarbetarnas förmåner -— hur

önskvärd den än må vara ur sociala synpunkter -— ej kan genomföras

utan en motsvarande höjning av jordbrukets räntabilitet. Det synes därför

finnas anledning att ur synpunkten av nu rådande förhållanden taga frågan

om den begärda utredningen under förnyad prövning.

Motionärerna framhålla inledningsvis angelägenheten av att det skapas

sådana villkor för jordbruksnäringen, att de medgiva förbättrande av lantarbetarnas

ställning, särskilt genom åtgärder, som syfta till att främja arbetarnas

övergång till självständiga brukare och sätta dem i stånd att nied

tillhjälp av den nu ökade folkpensionen sörja för sin ålderdom, så att de

ej behöva omhändertagas av det allmänna.

Centralföreningen ansluter sig helt till motionärernas sålunda uttalade

uppfattning i den mån det innebär, att en förbättring av lantarbetarnas

ställning på angivet sätt är ett samhälleligt önskemål, men Centralföreningen

vill med bestämdhet understryka, att en förhöjning av lantarbetarnas

löner — och som en sådan måste arbetsgivarnas bidragande till sparkasserörelsen

betecknas — nödvändigtvis måste kompenseras av höjda

priser på jordbrukets produkter, vare sig höjningen kan ernås genom jordbrukarnas

egna åtgöranden och under inverkan av ett förändrat internationellt

marknadsläge eller, såsom för närvarande är fallet, måste åvägabringas

genom statliga stödåtgärder.

Tages ej denna synpunkt i betraktande vid sparkasseförslagets eventuella

genomförande, måste Centralföreningen såsom sin mening framhålla, att

det ekonomiska läget inom jordbruket fortfarande torde utgöra ett allvarligt

hinder, när det gäller att intressera parterna å ömse sidor för en livligare

anslutning till tanken.

Örn däremot nu framförda synpunkt vinner nödigt beaktande, förmenar

Centralföreningen, att åtskilliga skäl tala för att en utredning i frågan bör

komma till stånd.

Till ledning för en sådan utredning vill Centralföreningen framhålla följande

synpunkter:

Det är av vikt, alt såväl arbetsgivares som arbetares anslutning till sparkassorna

göres fullt frivillig; icke blott formellt utan även i den praktiska

tillämpningen. Det måste därför tillses, att inga direkta eller indirekta påtryckningsmedel

må komma till användning.

Den i motionen framförda principen, att arbetaren själv bör bidraga med

huvudparten av den årliga insatsen, synes Centralföreningen vara fullt riktig.

Arbetsgivaren och staten böra å sin sida bidraga med sinsemellan lika delar.

Motionärerna utgå ifrån att arbetsgivarens insatser icke skola till honom

återbetalas, i det fall att arbetaren övergår till annan verksamhet än jordbruksarbete,

medan däremot arbetaren i sådant fall skall hava rätt att återbekomma

vad han själv inbetalat. Det synes icke finnas någon grundad

anledning till att ej i sådant fall likställa arbetaren med arbetsgivaren och

staten. Arbetarens insatser äro i lika hög grad som arbetsgivarens och sta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8, 11*

tens att betrakta som en premie för ett allmänt stärkande av jordbruksarbetarnas

ekonomiska ställning. Det torde vara att underkänna lantarbetarens

samhälleliga ansvarskänsla och solidaritet mot forna yrkeskamrater,

då man vill sätta honom i undantagsställning.

Om en fondbildning skall ske, och åtskilliga skäl tala onekligen för behovet

av en sådan, synes sålunda, för det fall, att arbetaren lämnar jordbruksarbetet,

samtliga tillskjutande parters bidrag böra överföras till fonden

i fråga.

För att befrämja sparandet bör tilldelningen av fondmedel göras, icke

med en för alla lika summa, utan med belopp, som sta i viss relation till de

av arbetaren inbetalade avgiftssummorna. I den man egnahemsbildandet

må anses mera önskvärt än ålderdomspensionering, bör dessutom utdelning

av fondmedel ske till större belopp i det fall att arbetare, då han lämnar

tjänsten, övergår till självständigt jordbruk, än i det fall att han låter sig

ålderspensioneras.

Om en arbetare, som är ansluten till sparkassa, erhåller ny anställning

hos arbetsgivare, vilken icke för sin del vill lämna tillskott till kassan, bör

givetvis statsbidraget alltfort utgå. Starka skäl synas dessutom tala för att

i sådana fall utdelning av fondmedlen göres såsom ersättning för arbetsgivarens

felande insatser. Därigenom skulle för arbetarens vidkommande

undanröjas olägenheten av att vissa arbetsgivare ställa sig ovilliga mot sparkasserörelsen.

Det måste givetvis fastslås, att arbetsgivaren skall bliva löst från sitt

åtagande att tillskjuta medel, så snart arbetaren upphör med sina insättningar.

Om arbetsgivaren under anställningsåret upphör med jordbruket, bör han,

därest den nye ägaren eller brukaren icke vill övertaga hans gentemot arbetaren

åtagna förpliktelser i bär förevarande avseende, vara löst från densamma,

även örn överenskommelsen gällt anställningstiden i dess helhet.

Stockholm den 14 mars 1936.

Svenska Lantarbetsgivarnes Centralförening.

A. H. CARELL.

Svenska Lantarbetareförbundet.

Stockholm den 11 mars 1936.

Till Första Kammarens tillfälliga utskott nr 2, Riksdagen, Stockholm.

Svenska Lantarbetareförbundet, som bereus tillfälle att avgiva yttrande i

anledning av en inom Första Kammaren av herr Bagge m. 11. väckt motion

angående inrättandet av frivilliga sparkassor för lantarbetare, får härmed

anföra följande.

Motionärernas påpekande alt det i första hand måste vara angeläget att

kunna skapa sådana villkor för jordbruksnäringen att de medgiva att lantarbetarna

komma i åtnjutande av en lön, som bereder dem ungefär samma

ställning som industriens arbetare, kan förbundet ansluta sig till. De senaste

åren ha även från riksdagens sida åtgärder i sådant syfte vidtagits, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

ändock lever det stora flertalet lantarbetare under existensminimum. Motionärerna

ha även omnämnt de knappa omständigheter i vilka lantarbetarna

leva, vilka omständigheter gör att lantarbetarna sakna möjlighet att samla

någon sparad penning.

Givetvis kan det vara till nytta för lantarbetarna att kunna skaffa sig eget

jordbruk och alt sörja för sin ålderdom, men anse vi, att lantarbetarna för

närvarande själva sakna möjlighet att bidraga till realiserandet av dessa

önskemål. Vi tro även, att arbetsgivarna, med tanke på, att det på vissa håll

är förknippat med svårigheter att erhålla och utfå avtalad lön, icke utan

vidare äro hågade att lämna bidrag i enlighet med motionen.

Svenska Lanlarbetareförbundet får därför med åberopande av ovanstående

föreslå avstyrkande av motionen.

För Svenska Lantarbetareförbundet

H. SANDER.

Ordförande.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1936

616766

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.