Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen.

1936-04-27 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1936:65, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

5

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande

av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig

grad undandrages fiskarebefolkningen.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 20, av herrar Lundqvist och Thorell har hemställts, att riksdagen hos

Kungl. Majit måtte anhålla om utredning, vilka åtgärder som böra vidtagas

för förhindrande av att fisket i skärgårdarna skadas eller i otillbörlig grad

undandrages fiskarebefolkningen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisas

till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen

från lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande:

»Av berörda motion synes uteslutande det s. k. fjällfisket beröras. Rätten

till detta fiske liksom till fisket över huvud regleras genom bestämmelserna

i lagen den 27 juni 1896 örn rätt till fiske. Den bofasta skärgårdsbefolkningen

torde i flertalet fall vara ägare till fisket i skärgården eller i andra

fall arrendera detsamma. I förra fallet står det givetvis vederbörande ägare

fritt att med de inskränkningar, som lag och författning föreskriva, förfoga

över sitt fiskevatten efter eget gottfinnande. En fiskevattensägare kan således

fiska själv, sälja jord med tillhörande fiskerätt eller helt eller delvis

upplåta fiske på arrende. I det ena som i det andra fallet erhåller han inkomst

av fisket. I detta sammanhang må framhållas, att organisationer och

enskilda personer, som äga eller arrendera fiskevatten, ofta rationellt sköta

sina fiskevatten genom att därstädes utföra fiskodling, vilken då i viss ^mån

kommer även angränsande fiskevatten till godo. Klart är dock att, då det

gäller arrende av fiskevatten, en yrkesfiskare understundom kan komma att,

särskilt i närheten av större samhällen, överbjudas av en person, som icke

yrkesmässigt bedriver fiske, eller av en förening för amartörfiskare, men

dylikt torde vara oundvikligt. I många fall torde vidare ett yrkesfiske och

upplåtelse av rätt till visst slag av fiske, exempelvis krokfiske, väl kunna förenas.

Några åtgärder i syfte att på ena eller andra sättet binda fiskerättsägarna

i deras rätt att utnyttja fisket synas lantbruksstyrelsen därför knappast

påkallade.

Vad angår det i motionen särskilt omnämnda spinnfisket vill lantbruksstyrelsen

framhålla, att detta fiske i och för sig icke på något sätt kan anses för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

kastligt. Det har i övrigt på senaste tid mer och mer börjat användas även

av yrkesfiskare. Skadligt blir spinnfisket liksom för övrigt de flesta fiskemetoder

först där det går till överdrift. Därest en reglering av spinnfisket

skulle anses önskvärd, är detta emellertid en åtgärd, som torde böra avgöras

i vanlig administrativ ordning enligt gällande fiskeristadga.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på

det icke oväsentliga intrång i vederbörandes fiskerätt, som vållas av utomstående,

icke fiskeberättigade personer. Efterhållandet av dylika s. k. tjuvfiskare,

vare sig de äro stadsbor eller skärgårdsbor, är icke någon lätt uppgift,

men det torde kunna antagas, att det skulle för skärgårdsbefolkningen

och andra fiskerättsägare innebära en betydande lättnad, om tjuvfisket kunde

effektivt stävjas. Genom det numera i vissa trakter vanliga systemet med

s. k. fiskekort, det vill säga att fiskerättsägaren till utomstående försäljer ett

kort, som berättigar till visst slags fiske under viss tid (vanligen 1 år), synes

hava uppnåtts påtagligt framgång, då det gällt att förhindra tjuvfiske. Innehavare

av dylika fiskekort, som torde kunna tillföra fiskerättsägaren en relativt

sett icke obetydlig inkomst, hava givetvis intresse av, att tjuvfiske inom

området i fråga förhindras, och bistå därför ägaren, då det gäller att efterhålla

tjuvfiskare.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner lantbruksstyrelsen för sin del behov

knappast föreligga av den begärda utredningen.»

Jämlikt 9 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900 äger Konungens befallningshavande,

där så erfordras, för viss ort meddela särskilda bestämmelser

om fiskets vård och lämpliga bedrivande.

Med stöd av nämnda stadgande har länsstyrelsen i Södermanlands län genom

ändring den 13 mars 1930 i den av länsstyrelsen den 13 november

1914 fastställda stadga för bedrivande av fiske i de inom Södermanlands

län belägna delar av Östersjön och dess vikar förbjudit bland annat fiske

med spinn; dock Konungens befallningshavande obetaget att på ansökan

av fiskevattensägare meddela tillstånd att inom visst område idka spinnfiske.

Utskottet. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, står det givetvis vederbörande jordägare

fritt att med de inskränkningar, som lag och författning föreskriva,

förfoga över sitt fiskevatten efter eget gottfinnande. Att enligt motionens

riktlinjer vidtaga inskränkning i denna fiskevattensägarnas rätt att utnyttja

fisket torde icke vara påkallat och lämpligt.

Anses emellertid någon fiskemetod bliva otillbörligt eller obehörigt utövad,

torde förbud mot densammas användning kunna meddelas i vanlig

administrativ ordning såsom skett i Södermanlands län beträffande spinnfiske,

mot vilket fiske motionärerna särskilt riktat sig. Själva spinnfiskemetoden

anses dock icke i och för sig skadlig. Nämnda förbud har tillkommit

för att genom allmänt åtal kunna beivra tjuvfisket, vilket merendels

använder sig av spinnredskap. I enlighet därmed kan fiskevattensägare av

Konungens Befallningshavande medgivas dispens från förbudet. Genom detsammas

uppehållande gentemot annan kan tjuvfiskare, som begagnar spinn,

åtalas av allmän åklagare. Till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. "

eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen synes nu omnämnda

förfarande kunna vara verksamt i fråga örn viss fiskemetod.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 20 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 april 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 61.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.