Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen.
1936-04-27 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1936:65, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
5
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande
av att skärgårdsfisket skadas eller i otillbörlig
grad undandrages fiskarebefolkningen.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 20, av herrar Lundqvist och Thorell har hemställts, att riksdagen hos
Kungl. Majit måtte anhålla om utredning, vilka åtgärder som böra vidtagas
för förhindrande av att fisket i skärgårdarna skadas eller i otillbörlig grad
undandrages fiskarebefolkningen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen
från lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har anfört följande:
»Av berörda motion synes uteslutande det s. k. fjällfisket beröras. Rätten
till detta fiske liksom till fisket över huvud regleras genom bestämmelserna
i lagen den 27 juni 1896 örn rätt till fiske. Den bofasta skärgårdsbefolkningen
torde i flertalet fall vara ägare till fisket i skärgården eller i andra
fall arrendera detsamma. I förra fallet står det givetvis vederbörande ägare
fritt att med de inskränkningar, som lag och författning föreskriva, förfoga
över sitt fiskevatten efter eget gottfinnande. En fiskevattensägare kan således
fiska själv, sälja jord med tillhörande fiskerätt eller helt eller delvis
upplåta fiske på arrende. I det ena som i det andra fallet erhåller han inkomst
av fisket. I detta sammanhang må framhållas, att organisationer och
enskilda personer, som äga eller arrendera fiskevatten, ofta rationellt sköta
sina fiskevatten genom att därstädes utföra fiskodling, vilken då i viss ^mån
kommer även angränsande fiskevatten till godo. Klart är dock att, då det
gäller arrende av fiskevatten, en yrkesfiskare understundom kan komma att,
särskilt i närheten av större samhällen, överbjudas av en person, som icke
yrkesmässigt bedriver fiske, eller av en förening för amartörfiskare, men
dylikt torde vara oundvikligt. I många fall torde vidare ett yrkesfiske och
upplåtelse av rätt till visst slag av fiske, exempelvis krokfiske, väl kunna förenas.
Några åtgärder i syfte att på ena eller andra sättet binda fiskerättsägarna
i deras rätt att utnyttja fisket synas lantbruksstyrelsen därför knappast
påkallade.
Vad angår det i motionen särskilt omnämnda spinnfisket vill lantbruksstyrelsen
framhålla, att detta fiske i och för sig icke på något sätt kan anses för
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
kastligt. Det har i övrigt på senaste tid mer och mer börjat användas även
av yrkesfiskare. Skadligt blir spinnfisket liksom för övrigt de flesta fiskemetoder
först där det går till överdrift. Därest en reglering av spinnfisket
skulle anses önskvärd, är detta emellertid en åtgärd, som torde böra avgöras
i vanlig administrativ ordning enligt gällande fiskeristadga.
Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på
det icke oväsentliga intrång i vederbörandes fiskerätt, som vållas av utomstående,
icke fiskeberättigade personer. Efterhållandet av dylika s. k. tjuvfiskare,
vare sig de äro stadsbor eller skärgårdsbor, är icke någon lätt uppgift,
men det torde kunna antagas, att det skulle för skärgårdsbefolkningen
och andra fiskerättsägare innebära en betydande lättnad, om tjuvfisket kunde
effektivt stävjas. Genom det numera i vissa trakter vanliga systemet med
s. k. fiskekort, det vill säga att fiskerättsägaren till utomstående försäljer ett
kort, som berättigar till visst slags fiske under viss tid (vanligen 1 år), synes
hava uppnåtts påtagligt framgång, då det gällt att förhindra tjuvfiske. Innehavare
av dylika fiskekort, som torde kunna tillföra fiskerättsägaren en relativt
sett icke obetydlig inkomst, hava givetvis intresse av, att tjuvfiske inom
området i fråga förhindras, och bistå därför ägaren, då det gäller att efterhålla
tjuvfiskare.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner lantbruksstyrelsen för sin del behov
knappast föreligga av den begärda utredningen.»
Jämlikt 9 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900 äger Konungens befallningshavande,
där så erfordras, för viss ort meddela särskilda bestämmelser
om fiskets vård och lämpliga bedrivande.
Med stöd av nämnda stadgande har länsstyrelsen i Södermanlands län genom
ändring den 13 mars 1930 i den av länsstyrelsen den 13 november
1914 fastställda stadga för bedrivande av fiske i de inom Södermanlands
län belägna delar av Östersjön och dess vikar förbjudit bland annat fiske
med spinn; dock Konungens befallningshavande obetaget att på ansökan
av fiskevattensägare meddela tillstånd att inom visst område idka spinnfiske.
Utskottet. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit, står det givetvis vederbörande jordägare
fritt att med de inskränkningar, som lag och författning föreskriva,
förfoga över sitt fiskevatten efter eget gottfinnande. Att enligt motionens
riktlinjer vidtaga inskränkning i denna fiskevattensägarnas rätt att utnyttja
fisket torde icke vara påkallat och lämpligt.
Anses emellertid någon fiskemetod bliva otillbörligt eller obehörigt utövad,
torde förbud mot densammas användning kunna meddelas i vanlig
administrativ ordning såsom skett i Södermanlands län beträffande spinnfiske,
mot vilket fiske motionärerna särskilt riktat sig. Själva spinnfiskemetoden
anses dock icke i och för sig skadlig. Nämnda förbud har tillkommit
för att genom allmänt åtal kunna beivra tjuvfisket, vilket merendels
använder sig av spinnredskap. I enlighet därmed kan fiskevattensägare av
Konungens Befallningshavande medgivas dispens från förbudet. Genom detsammas
uppehållande gentemot annan kan tjuvfiskare, som begagnar spinn,
åtalas av allmän åklagare. Till förhindrande av att skärgårdsfisket skadas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65. "
eller i otillbörlig grad undandrages fiskarebefolkningen synes nu omnämnda
förfarande kunna vara verksamt i fråga örn viss fiskemetod.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 20 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 april 1936.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 61.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.