Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till skydd av fruktträdsodlingar mot skador, vållade av hare och älg.
1936-04-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1936:67, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till skydd av fruktträdsodlingar mot skador, vållade av hare och älg.
Dokumentets text
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till skydd
av fruktträdsodlingar mot skador, vållade av hare och
älg.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 25, av herrar De Geer och Hammarlund har hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om lämpliga åtgärders vidtagande till skydd av
fruktträdsodlingar mot skador, vållade av hare och älg, och att bl. a. i Kristianstads
län rättigheten att skjuta hare måtte utsträckas att omfatta även
januari månad.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen
från länsstyrelsen i Kristianstads län, som vid yttrandet fogat utlåtanden från
Sveriges pomologiska förening samt skånska jägaresällskapet.
I motionen ifrågasättes dels utsträckt tid för jakt efter hare till att omfatta
även januari månad, dels andra åtgärder till skydd mot harens skadegörelse
på fruktträdsodlingar och dels sådan ändring av bestämmelserna om älgskadefonden,
att bidrag ur fonden må utgå till fruktodlare, som fått sina träd
avsevärt skadade av älg.
Jämlikt 1 § jaktstadgan den 25 november 1927 är jakt efter hare inom
Kristianstads och Malmöhus län förbjuden under tiden 1 januari—15 september.
I trädgård, fruktträdsplantering eller plantskola, där färska harskador
kunna påvisas å träden, må ändock enligt bestämmelse i 9 § hare
fällas under tiden 1 januari—31 mars.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1932 och den 1 februari
1935 har en utredningsman tillkallats för verkställande av utredning angående
ny jaktlagstiftning, varjämte fyra sakkunniga utsetts för att, på kallelse
av utredningsmannen, med honom deltaga i överläggningar i ämnet.
Om älg skadefonden återfinnas bestämmelser i förordningen den 18 juli
1931 (nr 306) med vissa bestämmelser angående jakt efter älg samt i kungörelsen
den 18 juli 1931 (nr 307) angående allmänna villkor och bestäm
-
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
5
nieber för bidrag ur älgskadefonden. I 6 § av förordningen stadgas, att i
förordningen omnämnda avgifter för fällda älgar skola sammanföras till en
för riket gemensam fond (älgskadefonden), som står under statskontorets
förvaltning och ur vilken bidrag till lindrande av skada av älg utgår efter vad
därom särskilt stadgas. Enligt förenämnda kungörelse må bidrag ur älgskadefonden
kunna tillerkännas brukare av mindre brukningsdel för skada,
som av älg förorsakats å honom tillhörig käxande eller avmejad men ej inbärgad
gröda, dock endast om skadan finnes vara av väsentlig beskaffenhet
och han ej genom tillgodogörande av jakträtt eller eljest kunnat hålla sig
skadeslös. Till den, vars brukningsdel omfattar större areal odlad jord
än femton hektar, må bidrag utgå allenast när särskilda skäl därtill äro.
Frågor om ändringar i bestämmelserna rörande älgskadefonden hava vid
samtliga gångna riksdagar varit föremål för behandling. Vid 1935 års riksdag
avstyrkte jordbruksutskottet väckta motioner härutinnan under hänvisning
till pågående utredning angående ny jaktlagstiftning (utlåtande nr 58).
Likaledes har utskottet tidigare under 1936 års riksdag avstyrkt motioner i
ämnet (utlåtande nr 17).
Sveriges pomologiska förening har avgivit följande utlåtande.
»Beträffande h arskador. Det ligger i öppen dag, att en enskild
fruktodlare, som fått sina fruktträd skadade av harar, är benägen att betrakta
haren som ett verkligt skadedjur. En jägare däremot, som väl vårdar det
vilda, vill givetvis icke tillmäta skadorna större betydelse. Här strida tvenne
intressen mot varandra.
För att objektivt fastställa värdet av ett års liarskador på fruktträd, företog
Lantbruksakademiens förvaltningskommitté år 1924 en utredning härom.
Kommittén lät insamla uppgifter från hushållningssällskapens trädgårdstjänstemän,
trädgårdsägare m. fl. rörande skador å fruktträdsplanteringar
inom landet, som under vintern 1923—1924 förorsakades genom gnagare.
Från 16 hushållningssällskap inkom uppgifter, vilka bearbetades inom
akademien. Det visade sig, att av hare åstadkomna gnagskador å fruktträd
berörde tillsammans 85,195 träd, av vilka 65,702 st. utgjordes av i plantskola
stående träd, vilka genom skadegörelsen förlorat allt värde, 16,136 i
trädgård utplanterade, svårt skadade träd samt 3,357 st. likaledes i trädgård
utplanterade träd, som mera lindrigt skadats. Vid låg beräkning av värdet
av de sålunda skadade träden uppgick detta till ej mindre än 413,645 kr.
Av nämnda utredning framgår att hararna under snörika vintrar åstadkomma
skador av verkligt stor ekonomisk betydelse. Siffrorna hänföra sig
till en vinter för över 10 år sedan. Under senare år har en högst betydande
utvidgning ägt rum av den skånska fruktodlingen. Enligt senaste fruktträdsräkningen
finnes i Skåne närmare 1/5 av samtliga fruktträd i Sverige.
Anmärkas bör även, att en stor del av de träd, som numera planteras äro
lågstammiga sådana, vilka helt enkelt icke kunna skyddas mot harar på annat
sätt än genom fullständig inhägning av hela området. Icke ens en sådan
åtgärd lämnar full garanti, emedan drivorna vid storm ofta torna upp sig
ett par meter. Då harjakten i Sveriges på fruktträd rikaste landskap är betydligt
kortare än i andra, synes det styrelsen för Sveriges pomologiska förening
skäligt att den i nämnda motion föreslagna förlängda jakttiden tillstyrkes.
Beträffande älgskador. De i Kristianstads län konstaterade älg
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
skadorna på fruktträd visa, att det numera icke blott är fruktodlarna i mellersta
Sverige, som äro utsatta för denna art av skadegörelse. I vissa delar av
mellersta Sverige åstadkomma älgarna nämligen nästan årligen svåra skador.
Dessa drabba särskilt mindre odlare i skogsbygden, för vilka skadorna vålla
svårt ekonomiskt avbräck.
Styrelsen för Sveriges pomologiska förening får även i detta fall tillstyrka
motionärernas förslag.»
Skånska jägaresållskapet har anfört följande.
»I motionen föreslås att jakttiden för hare måtte utsträckas till att omfatta
jämväl januari månad. Fältharen är så snart snövinter inträffar ytterst
lätt att få tag i. Jägaren kan dels följa hans spår i snön dels på långt
håll upptäcka var han ligger i snön. Under den tid harens jakttid i Skåne
även omfattade januari månad visade det sig, att ett formligt utrotningskrig
igångsattes då snö föll. Utsikter till snövinter äro betydligt större under januari
än under december månad. Skulle jakttiden utsträckas till att omfatta
januari månad, måste man räkna med, att harstammen komme att beskattas
betydligt mera, än vad som stammen tåler vid. Skulle det visa sig,
att jägarna trots en förlängd jakttid icke lyckades eller ville utrota harstammen,
så skulle faran för att fruktodlarna skulle kunna lida skada å fruktträden
åstadkommen av hare likväl kvarstå. Det synes på grund härav
orimligt, att jakttiden för hare i Skåne skulle utsträckas till att omfatta även
januari månad med följd att harstammen skulle lida skada och utan garanti
för att fruktodlarna skulle få fred för hararna.
Redan nu tillförsäkrar jaktlagen trädgårdsodlaren skydd mot harens skadegörelse
i trädgård. Inom trädgård äger man rättighet att även under fredningstid
döda hare. Eftersom lagen redan givit trädgårdsodlaren denna rättighet,
så har trädgårdsodlaren endast att tillse, att stängselanordningarna
kring trädgården äro i sådant skick, att de i görligaste mån utstänga hararna.
De harar, som till äventyrs komma in i trädgården, äger han rätt att döda
och behålla.
Det är en orimlig begäran av fruktträdsodlarna att haren skall utrotas i
Skåne för att fruktodlarna skola slippa ifrån utgiften för hållandet av stängsel
kring fruktodlingen.
Skånska Jägaresällskapet får på grund av det ovan sagda vördsamt anhålla,
att länsstyrelsen måtte avstyrka den föreslagna åtgärdens genomförande.
»
Länsstyrelsen i Kristianstads län har inkommit med yttrande.
»Motionen avser i första rummet skydd för fruktträdgårdsodlingar mot
skador av hare, i vilket syfte motionärerna föreslagit bl. a. sådan inskränkning
av fridlysningstiden för hare, att harjakten i Kristianstads län skulle
vara tillåten även under Januari månad. Förslaget har tillstyrkts av pomologiska
föreningen, men avstyrkts av jägaresällskapet såsom innebärande
fara för harstammens bestånd. Onekligen kunna skäl anföras för båda
dessa meningar. Jägaresällskapets farhågor för utrotning av haren i händelse
jakttiden skulle utsträckas med en månad tror länsstyrelsen dock vara
överdrivna. Den tyska haren lärer hava förökat sig i sådan grad, att någon
fara för utrotning icke torde föreligga. Fastmer anses på vissa håll en beskattning
av harbeslåndet önskvärd. Den skada, som av haren göres å fruktträdsodlingarna,
torde också överstiga avkastningen av harjakten. Då jakttiden
i de till Skåne gränsande länen liksom i den övriga delen av riket för
närvarande slutar minst en och en halv månad senare än i Skåne, torde enligt
länsstyrelsens mening en utsträckning till den 1 februari kunna accepte
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
7
ras. För vinnande av erfarenhet huru förändringen verkar, torde dock utsträckningen
i jakttiden lämpligen böra begränsas till exempelvis tre eller
fem år.
Det skulle kunna tänkas, att längre jakttid efter hare infördes endast i de
delar av länet, där fruktträdsodling förekommer i större utsträckning. Enligt
vad länsstyrelsen inhämtat, är emellertid fruktodlingen numera, om också
i viss mån koncentrerad till vissa trakter, tämligen utbredd i hela länet
och torde alltmer vinna terräng i länets alla delar. Länsstyrelsen anser fördenskull
något skäl till olika bestämmelser för olika delar av länet icke föreligga.
Motionärerna föreslå vidare, att till minskande av skadorna å fruktträd av
älg gällande bestämmelser rörande älgskadefonden borde ändras så, att
fruktodlare, som tillfogats avsevärd skada av älg, kunde få ersättning ur
nämnda fond. En sådan utsträckning av älgskadefondens användning synes
enbart lämplig, varför länsstyrelsen tillstyrker densamma.»
Utredningen i ärendet visar, att harens skadegörelse på fruktträd i skilda
delar av landet vållar fruktodlarna betydande ekonomiska förluster. Motionärernas
förslag att vidtaga åtgärder till skydd för fruktträdsodlingarna mot
haren synes därför vara förtjänt av beaktande. Liksom motionärerna finner
utskottet skyddsåtgärder av olika slag kunna ifrågasättas. Anordningar från
fruktodlarnas sida med särskilda trädskydd genom gran- eller enris, papp,
papper etc. hava stundom visat sig vara tillfyllest. Vid större fruktodlingar
torde emellertid dylika anstalter knappast låta sig genomföra och i allt fall
ställa sig dybara. Måhända kunna andra tjänliga skyddsmetoder uppfinnas,
exempelvis med användande av bestrykningsmedel. Möjligheterna att vidtaga
dylika skyddsanordningar torde kräva särskilda undersökningar. Det
synes utskottet angeläget, att statsmakterna medverka till att en dylik utredning
kommer till stånd.
I vissa trakter, där så erfordras, torde harstammen kunna nedbringas genom
utsträckning av jakttiden. Pågående utredning om ny jaktlagstiftning
torde det tillkomma att beakta jämväl förevarande spörsmål icke blott ur
jaktvårdssynpunkt utan även med tillbörlig hänsyn till fruktodlareintresset.
Innan den nya jaktlagstiftningen hinner genomföras, torde intresserade parter
kunna göra framställning hos Kungl. Majit om tillfällig ändring i administrativ
ordning av jakttiden, varigenom motionens syfte skulle kunna snarast
och tillsvidare tillgodoses i viss utsträckning.
Motionärerna föreslå vidare sådan ändring av bestämmelserna om älgskadefonden,
att bidrag ur fonden må utgå till fruktodlare, som fått sina träd
avsevärt skadade av älg. På förutnämnda jaktutredning torde det ankomma
att behandla denna fråga. I avvaktan härpå finner utskottet icke
anledning att nu tillstyrka annan åtgärd härutinnan.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen i anledning av motionen II: 25 må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning av frågan örn skyddsåtgärder mot skada
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
av hare på fruktträd samt vidtaga av utredningen föranledda
åtgärder; samt
2) att motionen i övrigt må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 27 april 1936.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 61.
367016. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:231 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angågående intressestimulerande och kvalitetsfrämjande åtgärder på skogsvårdens område. s. 5 i texten