Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket.
1936-05-15 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1936:74, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande
i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande
av det svenska fisket.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) I: 36 av herr Nilsson, Petrus, m. fl., samt II: 105 av herr Pehrsson i
Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande fiskets ekonomiska
läge samt angående de åtgärder, som kunna och böra vidtagas i syfte att
höja fiskets ekonomiska bärkraft till förbättrande av deras ställning, som
av fisket hava sin utkomst;
2) 1:221 av herrar Sanne och Mannerskantz samt 11:451 av herr Hansson
i Hönö m. fl., likalydande, vari hemställts, att Kungl. Maj:t bemyndigas
belägga all lill riket införd icke tullbelagd torkad fisk, ävensom av inhemska
beredare beredd sådan vara med en accis av tjugu öre per kg samt varje
tunna till landet införd saltad och kryddad sill, även sådan som före ilandförandet
beretts av svenskfångad sill, en accis av två kronor per tunna; att
härigenom inflytande medel tillföras en fiskets stöd- och prisregleringsfond,
varifrån medel för fiskets stödjande i enlighet med motionernas riktlinjer
skulle disponeras; samt att för bestridande av kostnaderna för en särskild
fiskerinämnds verksamhet anvisa ett reservationsanslag av tjugofemtusen
kronor;
3) I: 79 av herr Nilsson, Theodor, och herr Hansson, Sigfrid, samt II: 224
av herr Lind m. fl., likalydande, vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående frågorna om
fiskavsättningens fördelning över landet och örn försäljningens organisation
samt vidtagande av de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning;
4) I: 165 av herr Sanne samt II: 385 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,
vari riksdagen föreslagits att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för sänkning av järnvägsfrakterna för
färsk fisk; samt
5) I: 76 av herr Sanne samt II: 222 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utreda frågan örn inrättande
av en särskild fiskeristyrelse och för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må giva anledning.
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 74.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionerna
I: 36 och II: 105, I: 221 och II: 451 samt I: 76 och II: 222 från lantbruksstyrelsen
och över motionerna I: 221 och II: 451 därjämte från kommerskollegium.
Lantbruksstyrelsen har överlämnat utlåtanden dels över
motionerna I: 36 och II: 105 från svenska fiskevårdsförbundet, svenska fiskhandelsförbundet,
svenska ostkustfiskarnas centralförbund, svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Blekinge läns havsfiskeförening, Malmöhus
läns havsfiskeförening samt Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening
dels ock över motionerna I: 221 och II: 451 från svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Bohusläns storsjöfiskareförening, svenska islandsfiskares
förening samt fiskkonservfabrikernas förening. Kommerskollegium har vid
sitt yttrande fogat utlåtanden från svenska fiskhandelsförbundet samt handelskamrama
i Stockholm, Malmö, Göteborg och Karlstad.
I motionerna I: 36 och II: 105 örn utredning angående fiskets
ekonomiska läge hava de frågor, som enligt motionärernas förmenande
böra bliva föremål för allsidig utredning i syfte att upphjälpa fiskerinäringen,
sammanfattats i följande punkter:
1) För en översikt av fiskets ekonomiska betydelse för folkförsörjningen
erfordras bl. a. upprättande av statistik över insjöfisket.
Undersökningar böra verkställas rörande
2) fiskbeståndets upphjälpande,
3) prisläget för fiskprodukter,
4) fiskets produktions- och avsättningsförhållanden,
5) handelstraktaternas inverkan på importen och exporten av fiskprodukter,
6) konserveringsmetoder för tillvaratagande av fisköverskott,
7) järnvägsfrakternas avvägning,
8) utvidgade kooperativa organisationer bland fiskarena,
9) fiskredskapsförsäkring,
10) användningen av bensinskatten för motorbåtar, samt
11) fiskets administration.
Från yttrandena över motionerna I: 36 och II: 105 antecknas till en början
ur lantbruksstyrelsens yttrande följande rörande omfattningen av Sveriges
export och import av fiskvaror.
Svenska fiskare ilandföra ofta i utländska hamnar sina fångster direkt
från fångstplatserna och försälja dem därstädes. Dessa kvantiteter äro givetvis
att anse såsom svensk export men ingå icke i den svenska handelsstatistiken.
Enligt tillgängliga siffror försåldes år 1933, vilket år de i motionerna
anförda siffrorna avse, sålunda till utlandet 12,955,382 kilogram fisk
direkt från fångstplatserna med ett värde av 2,983,693 svenska kronor. Däri
äro dock icke medtagna de kvantiteter fisk och räkor, som av svenska fiskare
ilandföras i Norge. Siffror häröver saknas nämligen. Denna ilandföring
uppväges emellertid i någon mån av införsel från Danmark på motsvarande
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
3
sätt. Den svenska exporten kan alltså ökas med minst ovannämnda siffror,
så att totalexporten för 1933 blir minst 31,584,556 kilogram till ett värde av
8,596,739 kronor. Importöverskottet för år 1933 bör därför minskas till
12,494,869 kilogram, motsvarande ett värde av 6,942,034 kronor, i stället för
de av motionärerna anförda uppgifterna 25,450,251 kilogram respektive
9,925,727 kronor. Det torde även böra anmärkas, att Sverige har ett betydande
exportöverskott av färsk fisk och att det stora totala importöverskottet
framför allt beror på importen av salt sill, av vilken vara den svenska
produktionen är i hög grad otillräcklig.
Vad härefter angår de i samma motioner framförda huvudfrågorna antecknas
följande.
1. Statistik över söt v attén sfiske t.
Lantbruksstyrelsen: Beträffande statistiken över sötvattensfisket har styrelsen
starkt känt bristen i detta avseende och sökt ordna denna fråga för
de viktigare fiskena. Sålunda har för Vättern, där en omfattande fiskodlingsverksamhet
bedrives, statistiska uppgifter insamlats allt sedan år 1926,
därvid Kungl. Majit årligen beviljat bidrag från reservationsanslaget till befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen. Från samma anslag hava under
de senaste åren bidrag vidare beviljats för insamlande av uppgifter över laxfisket
i Norrlandsälvarna. Sedan två år tillbaka hava statistiska uppgifter
insamlats över yrkesfisket i Mälaren, och för innevarande år komma liknande
uppgifter även att erhållas för Vänern. Även må i detta sammanhang
omnämnas de utav lantbruksstyrelsen upprättade s. k. fiskeribokföringsstationerna,
belägna i olika delar av landet och vid olika sjöar, från vilka stationer
erhållas uppgifter, som möjliggöra en överblick över fiskavkastningen
i olika vatten. Bidrag till kostnaderna för denna verksamhet beviljas årligen
av Kungl. Majit och en redogörelse för resultaten av densamma kommer
att inom kort publiceras. Enligt lantbruksstyrelsens mening framstår
det emellertid alltjämt såsom ett önskemål att få till stånd en fullständig statistik
över sötvattensfisket.
Svenska fiskevårdsförbundet: Organiserandet av insamling av statistik för
hela det svenska insjöfisket så att utan för stora kostnader tillförlitliga siffror
erhållas är säkerligen ett ganska svårt problem, men frågans vikt torde
erfordra att allt vad som kan göras härvidlag också blir gjort.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Det måste betraktas såsom i
högsta grad efterblivet, att en för landet så betydelsefull näringsgren som insjöfisket
saknas i de med stora kostnader årligen utförda statistiska beräkningarna
angående landets näringsliv. Det torde även vara förenat med
stora svårigheter att få en fast utgångspunkt för bedömandet av fiskimportens
verkningar med avseende på avsättningsmöjligheterna för den svenska
fisken, då man saknar kännedom om vårt lands samlade fiskproduktion.
2. Fiskbeståndets upphjälpande.
Lantbruksstyrelsen: Vad angår frågan, huruvida vårt lands fiskbestånd
ytterligare kan upphjälpas genom rationaliserade fiskevårdande åtgärder,
undanröjande av hinder, som försvåra fiskens vandringar m. m., må anföras,
att i detta avseende vårt land intar en framskjuten plats. På delta område
råder, som bekant, en stor livaktighet, varom bland annat bildandet
av de talrika fiskevårdsföreningarna torde bära vittne. Kungl. Majit och
länsstyrelser utfärda också erforderliga förordningar till skydd för fisk
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
beståndet i såväl sött som salt vatten. Även internationella överenskommelser
hava i vissa fall avslutats till skydd för havsfisket. Fiskodlingar och
fiskinplanteringar företagas i betydande omfattning såväl i insjöar och vattendrag
som i havet. Genom vattenlagen hava statsmakterna skapat möjlighet
att reglera de uppkommande stridiga intressena mellan fiske och industri.
Då de fiskevårdande åtgärderna måste rätta sig efter de starkt växlande
naturförhållandena och de på olika områden skiftande naturliga förutsättningarna,
måste så gott som alltid undersökningar och utredningar göras,
innan åtgärder i nämnt syfte vidtagas. Man torde därför knappast kunna i
detta avseende förvänta några större resultat av den av motionärerna åsyftade
utredningen.
I ett avseende torde emellertid en särskild utredning vara påkallad och
det gäller fiskevattnens förorening. Lantbruksstyrelsen har härom tidigare
gjort framställning till Kungl. Majit, och 1935 års riksdag begärde också
en skyndsam utredning av denna fråga. Lantbruksstyrelsen vill för sin del
understryka önskvärdheten av, att denna utredning snarast kommer till utförande.
Svenska fiskevårdsförbundet: Upphjälpandet av fiskbeståndet genom direkt
fiskevårdande åtgärder såsom inrättande av nya kläckningsanstalter, inplantering
av olika fiskslag i därför lämpliga sjöar, ett rationellt bedrivande av
fisket m. m., är en fråga, som ligger fiskevårdsförbundet särskilt varmt örn
hjärtat. Utvecklingen på detta område Ilar under senare åren gått starkt
framåt. Nya erfarenheter lia vunnits, på vilka kan byggas vidare för ytterligare
förbättring och utökning av denna verksamhet. Då densamma är av
grundläggande betydelse för i första hand sötvattensfiskets avkastning är den
i hög grad förtjänt av ökat stöd från statsmakternas sida.
Nya lagbestämmelser mot vattenförorening lia sedan länge ur fiskets synpunkt
varit av behovet starkt påkallade. 1935 års riksdag hemställde också hos
regeringen örn skyndsam lösning av denna fråga. För att snarast möjligt
komma fram till en positiv lösning, bör enligt förbundets mening densamma,
om ytterligare utredning skulle anses nödvändig, hänskjutas till särskilda
sakkunniga, även med tanke på, att utom fisket också andra viktiga intressen
beröras.
Fiskefrågor, som beröras av vattenregleringar, överbyggnader m. m. lia
beaktats i den nya vattenrättslagen. Huruvida nya eller ändrade bestämmelser
härvidlag äro av behovet påkallade anser sig förbundet ej kunna yttra
sig om.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Den ständigt återkommande frågan
om de skadliga verkningarna på fiskebeståndet, som åstadkommes genom
att industrien utsläpper avfallsprodukter i sjöar och vattendrag, skulle
med största sannolikhet fått en annan behandling, örn det medelst statistiska
uppgifter kunnat styrkas arten och graden av de skadliga verkningarna i här
avsett fall.
3. Prisläget för fiskprodukter. 4. Fiskets produktionsoch
avsättningsför hållanden. 7. Järn vägsfrakter nas avvägning.
Lantbruksstyrelsen: Beträffande den i motionerna ifrågasatta undersök
ningen
av järnvägsfrakternas ändamålsenliga avvägning för befordrande av
fiskets intressen må nämnas, att särskild motion härom väckts vid inneva
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
5
rande års riksdag (I: 165), och att lantbruksstyrelsen pa anmodan avgivit
yttrande däröver den 24 februari 1936 och däri bland annat framhållit angelägenheten
av att frågan om nu gällande järnvägsfrakters å fisk lämplighet
bleve underkastad en allsidig utredning, varvid olika vägar till ernående av
ett för fiskerinäringen tillfredsställande resultat kunde närmare prövas.
Svenska fiskevårdsförbundet: Lindring i järnvägsfrakterna och snabba
transportmöjligheter äro faktorer av stor betydelse för att öka omsättningen
inom landet av fisk. Kan en förnyad utredning på denna punkt tänkas medföra
bättre villkor än de som för närvarande råda, är densamma givetvis önskvärd.
I motionerna antydes, att transport av importerad fisk skulle kunna
äga rum efter förmånligare taxor än de som gälla för transport av svenskfångad
vara. Skulle så verkligen vara förhållandet bör givetvis en ändring
ske på denna punkt.
Svenska fiskhandelsförbundet: Förslaget om undersökning i vad mån
fiskarena i olika delar av landet erhålla skäliga priser för sina fiskprodukter,
vill förbundet helt och fullt biträda, under förutsättning, att undersökningen
blir opartisk och grundlig, så att den verkliga sanningen kommer fram. Likaledes
biträdes gärna motionärernas förslag örn undersökning rörande transport-
och fraktförhållandena.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Ostkustens fiskare ha numera
genom sina försäljningsföreningar erhållit belägg för, att de icke tidigare erhållit
skäliga priser för sina fiskprodukter. Mellanhänderna togo huvudparten.
Sak samma gäller med avseende på den övriga fisken. Att den allmänna
prisnivån höjts avsevärt sedan tiden före kriget torde bäst kunna avläsas
genom av socialstyrelsen utfärdade prisindex. Icke minst får man ett
belägg härför genom de höjda järnvägsfrakterna. Att denna förhöjning icke
påverkat fiskpriserna är uppenbart. Orsakerna härtill äro flera, men först
och främst torde det bero på, att fisket saknat organ, som tagit sig an dessa
frågor.
En utredning om fiskets produktions- och avsättningsförhållanden skulle
otvetydigt ge vid handen, alt handeln med annan färsk fisk än strömming
företer sådana absurditeter, att nu rådande förhållanden icke gärna kunna
vara annorlunda. Fiskproduktionen måste samlas inom fiskarenas försäljningsorganisationer,
innan utbuden ske, och försäljningsorganisationer bildas
med hänsyn till tillförsels- och avsättningsmöjligheterna. Nu rådande förhållanden
med avseende på organisation av frakterna av färsk fisk kan utan
överdrift betecknas som ett kaos. Järnvägar och lastbilstrafiken samarbeta
icke på det sätt, som vore ömkligt med hänsyn till fisktransporterna och
fiskens ömtåliga beskaffenhet. Ökade möjligheter till transport av levande
fisk är ett önskemål, som med det snaraste bör förverkligas. Även i detta
fall saknas ett ledande och övervakande organ. En statlig fiskerinämnd är
därför av behovet starkt påkallad.
Centralförbundet får meddela, att förbundets styrelse redan förra året upptog
till behandling frågan örn sänkta järnvägsfrakter för färsk strömming
ävensom beslutat, att styrelsen skall ingiva framställning till Kungl. Majit i
nämnda syfte. Beslutet härom var föranlett av en framställning från Gotlands
fiskförsäljningsförening, som vintertid avsätter stora mängder av färsk
strömming på Norrland och därför är beroende av järnvägarna som transportmedel.
Även vid de konferenser, som centralförbundets styrelse gång
efter annan avhåller med ordförandena och försäljningscheferna lör resp.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
auktoriserade fiskförsäljningsföreningar, har frågan om sänkta järnvägsfrakter
för färsk strömming städse varit föremål för livliga överläggningar.
En av grundprinciperna i det nya försäljningssystemet, som tillämpas med
avseende på strömmingshandelns organisation, är nämligen, att då brist på
strömming uppstår inom ett försäljningsområde, skall strömming rekvireras
från den försäljningsförening, som har god tillgång. Med hänsyn till att försäljningsföreningarna
betjäna sig av ett väl utvecklat rapporteringssystem
dels inom varje försäljningsförening och dels mellan resp. försäljningsföreningar,
kan avsättningen av färsk strömming numera ordnas mera rationellt
än tidigare var fallet. Det visar sig dock oftast, att det icke lönar sig att
transportera strömmingen till från produktionsorten avlägset belägna orter.
Järnvägsfrakterna äro för höga. Erfarenheten ger nämligen vid handen, att
det strömmingspris, som kan uttagas av konsumenten, icke låter sig bestämmas
med hänsyn till, att strömmingen fraktats på järnväg en längre sträcka.
Femtio och sextio öre per kg. i minut torde vara maximum, som går att få
ut för strömmingen även längst uppe i Norrland. Trettiofem å fyrtio öre
per kg. är regel. Då från detta pris oftast avgår en tjugofemöring i minuthandelsavance
och tre å fyra öre i partihandelsavance, är tydligt att med en
järnvägsfrakt upp till 12 å 13 öre per kg. är det uteslutet att tänka sig att
förse övre Norrland med strömming de tider på året, då strömmingen icke
långas längre norrut än Stockholms län.
I samband härmed må även erinras örn de korta avstånden och därmed
följande billiga järnvägsfrakter mellan norska kusten och Norrland.
De tider på året då den norska småsillen, i storlek och utseende påminnande
om strömming, ehuru smaken icke är densamma, saluföres inom vårt land,
är det uteslutet att med rådande järnvägsfrakter i någon större utsträckning
förse Norrland med strömming. Att den norska småsillen i strid mot gällande
lag om ursprungsbeteckning försäljes under benämningen strömming
belyser ytterligare rådande förhållanden med avseende på verkningarna av
de höga järnvägsfrakterna för färsk fisk. En eventuell sänkning av järnvägsfrakterna
för färsk fisk bör därför givetvis avse endast svenskfångad
sådan.
Att centralförbundet ännu icke avgivet förutnämnda framställning till
Kungl. Majit ang. sänkta järnvägsfrakter för färsk strömming beror därpå,
att vid de förberedande underhandlingar, som förts med järnvägsstyrelsens
representant i denna fråga, klart besked erhållits, att det vore uteslutet, att
Kungl. Majit mot järnvägsstyrelsens avstyrkande skulle vidtaga någon sänkning
av gällande taxor i här avsett fall. Tidigare framställningar i samma
syfte från olika sammanslutningar hade alltid blivit avslagna. Under sådana
förhållanden har centralförbundet ansett det vara för frågans framgång
gynnsammare att avvakta resultatet av de motioner i ärendet, som
framförts vid årets riksdag.
Motionärerna framhålla även, att undersökning bör göras huruvida nuvarande
fraktsatser på ett tillfredsställande sätt avpassats efter olika orters förutsättningar
i avsättningshänseenden samt rörande åtgärder, som kunna anses
skäliga och lämpliga för att genom frakternas ändamålsenliga avvägning
befordra fiskets intressen. Det bör vidare — framhålles det — uppmärksammas
i vad mån importerad fisk genom särskilt förmånliga taxor beredes
större förmåner än som tillkommer det svenska fisket. (Med uttrycket särskilt
förmånliga taxor torde avses i vad mån genom exportpremier eller fraktlindringar
å det exporterande landets järnvägar till vårt land exporterad färsk
fisk beredes möjlighet att kunna saluföras billigare än de svenska fångsterna.)
På_ anförda grunder får därför centralförbundet på det livligaste tillstyrka
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
7
motionen i den mån den avser sänkta järnvägsfrakter för färsk, saltad eller
på annat sätt beredd svenskfångad fisk.
I samband med behandling av frågan om sänkta järnvägsfrakter har även
inom centralförbundet varit föremål för överläggning, huruvida icke ett
smidigare fraktsatssystem kunde tillämpas med avseende på järnvägstransporten
av svenskfångad fisk. För att komma i åtnjutande av fraktlindring
erfordras beställning av hel järnvägsvagn, men det förekommer endast i
ett fåtal fall att hela järnvägsvagnar med strömming transporteras till en
enda ort. Därför måste avsändaren begagna styckegodsformen för sändning
av strömming med därav följande höga taxor. Vanligt är däremot att
från avsändningsorten avgår en eller flera fullastade järnvägsvagnar med
strömming, som sedermera avlastas i smärre partier vid olika järnvägsstationer.
Vid eventuellt blivande utredning om sänkning av järnvägsfrakterna
för svenskfångad fisk borde därför även tagas i övervägande, huruvida icke
en smidigare tillämpning av gällande bestämmelser i här avsett fall kunde
bidraga till att underlätta avsättningen av svenskfångad fisk.
8. Kooperativa organisationer bland fiskarena.
Lantbruksstyrelsen: I samband med frågan om avsättningen av fisk inom
landet framhålla motionärerna, att en utvidgad kooperativ verksamhet torde
förtjäna beaktande. Denna fråga var föremål för närmare undersökning av
1933 års fiskeriutredning, och på dess förslag anvisade 1934 års riksdag ett
reservationsanslag av 700,000 kronor till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m. De båda följande riksdagarna hava för i huvudsak samma
ändamål anvisat respektive 500,000 kronor och 300,000 kronor. Lån av
dessa medel hava till betydande belopp utlämnats åt ekonomiska fiskareföreningar
runt landets kuster. Härigenom har givetvis den kooperativa
rörelsen bland fiskarena kraftigt främjats, och fiskarena hava därigenom
— i motsats till vad i motionerna anföres — fått ett icke obetydligt inflytande
på handeln med fisk och därmed ock på prissättningen på fisken. I samma
riktning har även den nämnda genom statsmakternas åtgörande åvägabragta
prisregleringen verkat.
Att genom ytterligare statsingripande söka ännu hastigare framdriva kooperationen
bland fiskarena torde knappast vara lämpligt.
Svenska fiskevårds förbundet: 1935 års fiskerisalckunniga lia föreslagit inrättandet
av en statens fiskerinämnd analog med jordbruksnämnden.
Fiskerinämnden är till en början endast avsedd att taga befattning med fiskhandelns
ordnande inom södra Sverige, men skulle densamma sedermera
eventuellt även utbyggas att omfatta fiskhandeln inom hela landet. Förslag
lill ordnande av fiskhandeln inom landet efter mera centraliserade linjer
föreligger således redan.
Svenska fiskhandelsförbundet: Motionärerna förorda vidare utvidgad
kooperativ verksamhet å fiskets område för alt förbättra fiskarenas ekonomiska
ställning. Förbundet kan biträda denna mening i vad det rör inköp
av oljor, fiskredskap m. m., där prissättningen ej är beroende av konkurrensen.
Däremot måste den bestämdaste gensaga inläggas mot en utvidgning
av den kooperativa försäljningsverksamhet av fiskets produkter,
som redan finnes. Fiskhandeln intager en särställning i förhållande till annan
handel. Varken tillförsel eller prisbildning kan förutses, bådadera kunna
växla icke blott dag för dag utan från timme till timme. All jämförelse
mellan fiskhandeln och t. ex. Sveriges slakteriförbund är sålunda fullkomligt
meningslös.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
När motionärerna påstå, att fiskarena »praktiskt taget sakna varje som
helst inflytande över handeln med fisk och därmed också över prissättningen
på fisken», så visar detta, huru främmande de äro för de faktiska förhållandena.
Fiskarena ha — med undantag för strömmingsfiskarena —- sin
fulla frihet att sälja var de vilja. De bestämma också över var de sälja och
begiva sig dit, där de lättast kunna avyttra sina fångster. Man kan därför
utan överdrift säga, att åtminstone västkustfiskarena praktiskt taget dirigera
tillförseln och följaktligen också öva inflytande på priserna. Detta kunna
de så mycket lättare göra, som radiounderrättelser underlätta deras val av
försäljningsplats.
Det förefaller för övrigt ganska egendomligt, att fiskarena sälja sina
fångster i England, Danmark och Norge utan att göra anspråk på att följa
varan längre än till förstahandsköparen. Någon särskild anledning för införandet
av en annan ordning i Sverige förefinnes icke.
Det personliga initiativet har inom fiskhandeln spelat minst lika stor
roll som inom vilken annan affärsgren som helst. Utan detta hade fiskkonsumtionen
i vårt land icke tillnärmelsevis vunnit den omfattning, som
den har.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: En fortsättning på den redan
inslagna vägen avseende bildandet av ekonomiska fiskförsäljningsföreningar,
evad det gäller annan fisk än strömming, är det medel, som fiskarena i första
hand rekommendera. Där sådana försäljningsföreningar redan finnas bildade
för utövande av partihandeln med färsk strömming, bör dessa föreningars
befogenhet utvidgas till att omfatta jämväl annan fisk. Staten borde även
i detta fall uppmuntra föreningarna till att utvidga verksamheten i här angivet
syfte. I den mån som problemet kompliceras genom förekommande
import och export av fisk borde den ifrågasatta statliga fiskerinämnden kunna
vara det reglerande och övervakande organet och utrustas med befogenhet
att handhava dylik verksamhet.
5. Handelstraktaternas inverkan på importen och
exporten av fiskprodukter.
Lantbruksstyrelsen: Den punkt, som motionärerna synas tillmäta den
största betydelsen, torde emellertid vara den, som rör importen av fisk. Lantbruksstyrelsen
vill med avseende därå erinra, att 1933 års fiskeriutredning
haft frågan örn åtgärder till begränsning av importen av fiskvaror till en
mycket ingående behandling och i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet
icke funnit sig med hänsyn till föreliggande omständigheter beträffande
fisket kunna förorda åtgärder i sådant syfte. Redan den omständigheten,
att avsättningen på utländska marknader av svenskfångad färsk fisk
är två till två och trefjärdedels gånger så stor som importen av färsk fisk,
torde böra tillmätas stor betydelse. Därtill kommer, att vårt stora havsfiske
är ytterst beroende av att svenska fiskare kunna i främmande hamnar ilandföra
och där avyttra sina fångster.
Då emellertid hela detta spörsmål nyligen varit föremål för en utredning
och några nya, på frågan inverkande omständigheter sedan dess icke lära
hava tillkommit, torde det icke finnas anledning att upptaga frågan till förnyad
utredning.
Svenska fiskevårdsförbundet: Att importen av fisk i vissa fall försvårar
avsättningen och sänker priset på svenskfångad vara torde vara otvivelaktigt.
Särskilt gäller detta importen av färsk fisk, och när det gäller sötvat
-
J ordbruk sid skottets utlåtande Nr 74.
9
tensfiskarna i första hand gädda och gös, framförallt under de perioder på
året då tillförseln på svenskfångad fisk är stor. Kravet på ett rättvist avvägt
tullskydd synes således vara väl motiverat från de svenska fiskarenas sida.
Vid en reglering av hithörande frågor måste givetvis hänsyn tagas till många
olika faktorer, som få vägas mot varandra. En fördel vunnen på en punkt,
när det gäller import- och exportbestämmelser, medför nästan alltid en motsvarande
eftergift på en annan punkt. Berättigat krav från fiskets utövare
måste emellertid anses vara, att icke handelsbestämmelser för fisk och fiskprodukter
mer eller mindre missgynna det svenska fisket för att vinna fördelar
för andra näringsgrenars produkter.
Svenska fiskhandelsförbundet: Den enligt förbundets mening viktigaste
punkten i de av motionärerna framlagda förslagen är den, som rör nu gällande
handelstraktaters inverkan på importen och exporten av fiskprodukter.
Exportvägen är beprövad och leder säkrast till prisernas stabilisering,
så långt detta är möjligt med varor av så varierande tillförsel som fisk
och sill. Det bör därför för statsmyndigheterna vara en angelägenhet av
allra största vikt att vid uppgörandet av nya traktater med våra exportländer
— i all synnerhet med dem, till vilka vårt land har passiv handelsbalans —
genomdriva en för våra fiskprodukter gynnsammare ställning. Den nu
exempelvis av Tyskland tillämpade tullen av 15 å 17 öre per kg. utgör en
svår hämsko och omöjliggör i de flesta fall exporten av de billigare fiskslagen.
Därtill kommer importkontingenteringen, som nu är alltför snävt tilltagen
och dessutom tillämpas mycket nyckfullt.
Förbundet vill livligt instämma i motionärernas uttalande, att en ändring
av handelsavtalet med Island bör utverkas, så att våra islandsfiskare åtminstone
återfå rätten att söka skydd under land för att kunna utföra
för fiskets bedrivande nödvändiga arbeten.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Att handelsavtal mellan
Sverige och andra länder påverka den svenska fiskmarknaden, varigenom
densamma desorganiseras, är ett av alla fiskare konstaterat faktum. Beträffande
ostkusten sker den största importen av fisk Österbrån. Då fiskimporten
är som störst ha de svenska partihandlarna inget intresse av att förmedla
försäljning av svenskfångad fisk. De förklara öppet, att de ha så riklig
tillgång på importerad fisk, som inköpes i stora partier, att de icke kunna ta
emot de småpartier svenskfångad fisk, som insändes. Önskar den svenska
fiskaren sända in sin fångst på vinst och förlust, så må han göra det, men
med ytterst små utsikter att få något nämnvärt betalt för densamma. Den
importerade fisken säljes ibland till otroligt låga priser utan att därför konsumenterna
få känning av prisfallet. Att den importerade fisken ibland säljes
så billigt till den svenska partihandlaren beror oftast därpå, att då ett
flertal fisksumpar inkommit, tilltvinga sig partihandlarna ett särskilt lågt
pris, enär den, som importerar fisken icke gärna kan återvända med sin
fångst, då fisken transporterats för lång väg och oftast även tagit en viss
skada på grund av sjöhävning, långvarig sumpgång etc. Den svenska partihandlaren
»sumpar» i sin tur den inköpta fångsten, som han sedan portionerar
ut i mån av åtgång till betydligt högre priser.
Centralförbundet har i skrivelse till regeringen påtalat dessa förhållanden,
men framställningen föranledde icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Under
centralförbundet sorterande läns- och provinsförbund lia även i skrivelse lill
regeringen påtalat förhållandena i här avsett fall men med samma negativa
resultat.
10
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Under hand har meddelats, att på grund av rådande handelstraktater med
andra länder kan icke frågan ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Det förefaller dock anmärkningsvärt, att ett land varmed vårt land står i
livliga handelsförbindelser har obegränsad frihet att hit importera fisk men
samtidigt med höga tullar skyddar sig mot fiskimport från vårt land. Frågan
har alldeles nyligen varit av aktuell betydelse. Stockholms läns fiskförsäljningsförening
försökte nämligen under en kort period exportera färsk strömming
till Finland, där ett verkligt behov av färsk strömming förefanns under
den tid isläggningen därstädes pågick, och innan strömmingsnotarna därför
hunnit komma igång. Rådande tullförhållanden gjorde emellertid, att det
knappast lönade sig att exportera färsk strömming till Finland.
Västerviks fiskförsäljningsförening har nu som tidigare försökt sig på export
av strömming till Tyskland och Polen, där tidigare funnits avsättningsmarknad
för färsk strömming under den kalla årstiden. Nu reses emellertid
svårigheter på grund av gällande restriktioner, varför denna avsättningsmarknad
ej kan utnyttjas i samma utsträckning som förut. Givetvis måste under
sådana förhållanden vårt land med största påpasslighet bevaka det svenska
fiskets intressen, antingen genom att uppsöka nya exportmarknader eller genom
vidtagande av lämpliga åtgärder för att förbehålla den svenska marknaden
åt landets egen fiskproduktion.
6. Konserveringsmetoder för tillvaratagande av
fisköverskott.
Lantbruksstyrelsen: Beträffande vad i motionerna sägs om fisköverskottets
nyttiggörande genom olika konserveringsmetoder må framhållas, att den
svenska fiskkonservindustrien står högt och är stadd i rask utveckling. De
förut nämnda^ prisregleringarna grunda sig just på ett nyttiggörande av fisköverskottet,
så att det icke oskäligt trycker priserna.
Sedan en lång följd av år har med bidrag av statsmedel även bedrivits en
propagandaverksamhet för upplysning i olika avseenden beträffande fisk och
för en ökad fiskkonsumtion. Det vore önskvärt, att denna propaganda kunde
utvidgas, men möjligheten härav beror på, i vilken omfattning medel ställas
till förfogande för ändamålet. Därtill må anmärkas, att konsumtionens
storlek är mycket känslig för priset på fisken. Förutsättningen för att en
propaganda skall få åsyftad verkan är givetvis, att fisken i prisavseende någorlunda
kan tävla med andra animala produkter.
Svenska fiskevårdsförbundet: Nyttiggörandet av överskott vid allt för rikligt
fiske genom olika konserveringsmetoder är ett viktigt problem i första
hand för strömmingsfiskarena. Utredning över vidtagande av ytterligare åtgärder,
även när det gäller annan fisk än strömming, utöver vad som härvidlig
redan åtgjorts från statsmakternas sida anser förbundet vara mycket önskvärd.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Frågan om tillvaratagandet av
uppstående överskott vid förekommande av allt för rikligt fiske är en fråga
av allra största betydelse. Centralförbundet har under behandling fråga om
utspisning av saltströmming vid statliga och andra offentliga institutioner
ävensom, att utspisning av strömming måtte ske i större utsträckning vid regementena.
Underhandlingar pågå med konservfabriker i syfte att dessa i
större utsträckning skulle intressera sig för bl. a. strömmingsinläggningar. Den
frågan torde även numera låta sig ordnas på ett förmånligare sätt än hittills,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
11
.sedan de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna numera lia greppet över
hela produktionen inom ett visst område. För ett rationellt ordnande av
denna fråga erfordras samarbete mellan flera fiskförsäljningsföreningar, därest
en något så när kontinuerlig tillförsel till konservfabrikerna skall kunna
erhållas.
9. Fiskreds k apsförsä k ring.
Lantbruksstyrelsen: Då motionärerna begära en utredning örn redskaps
försäkring,
må erinras därom, att så sent som 1933 genom en ingående utredning
uppvisats de utomordentliga svårigheter, som enligt all erfarenhet uppstå
vid en redskapsförsäkring, och dessa svårigheter minskas icke av att staten
skulle betala en del av försäkringspremien. Emellertid har 1934 års och följande
riksdagar anvisat medel till avsättning till statens fiskredskapsfond,
varur fiskare kunna beredas understöd vid förlust av eller skada å fiskredskap.
Då 1934 års riksdag anvisade nämnda medel, åberopade riksdagen
jordbruksutskottets utlåtande i ärendet (nr 41/1934), vari bland annat anfördes
att, om föreningar för försäkring av fiskebåtar önskade utvidga sin verksamhet
till att avse försäkring av fiskredskap och härför påkalla statens bistånd,
framställning i ämnet torde böra göras till Kungl. Majit, som, därest
framställningen funnes böra bifallas, för riksdagen torde framlägga det förslag,
vartill förhållandena föranledde. Utom utdelandet av understöd ur
fiskredskapsfonden torde utlämnande av på lämpligt sätt avpassade bidrag
till försäkringsföreningar, som vilja försäkra redskap, vara det lämpligaste
sättet att stödja ifrågavarande försäkringsverksamhet. Från lantbruksstyrelsens
sida hava fiskare också uppmanats att organisera försäkringsföreningar
för redskap, vilket lätt lär kunna ske, om intresse förefinnes bland fiskarena
själva, och att söka statens stöd för en dylik verksamhet.
Av en ytterligare utredning på detta område torde knappast kunna framkomma
några resultat av betydelse för fiskarena.
Svenska fiskevårdsförbundet: Att få till stånd en fast organiserad statligt
understödd fiskredskapsförsäkringsverksamhet inom landet anser förbundet
vara av stor betydelse särskilt för kustfiskarena och yrkesfiskarena vid de
stora insjöarna.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Med avseende på den i motio
nen
omnämnda frågan ang. försäkring av fiskredskap, må i detta sammanhang
framhållas, att centralförbundet med avseende på ostkusten genom sina
läns- och provinsförbund infordrat uppgift om förlorad fiskredskap under år
1935. Ehuru uppgift från ett par län ännu saknas, utgör den sammanlagda
förlusten av fiskredskap under sagda år, som gått förlorad på grund av storm
och andra naturkatastrofer till c:a 148,000 kronor, varav kommer på strömmingsgarn
c:a 65,000 kronor, ålbottengarn och storryssjor c:a 70,000 kronor.
Med hänsyn till att riskmomenten äro så stora måste dock premierna bliva
allt för betungande för flertalet fiskare, varför staten bör bidraga med en viss
procent av premiekostnaden.
10. Användningen av bensinskatten för motorbåtar.
Lantbruksstyrelsen: Vad angår frågan örn ändring i restitutionsförfarandet
av för motorbåtar erlagd bensinskatt må erinras därom, att 1933 års fiskeriutredning
baft delta ärende till närmare behandling och i underdånig skrivelse
den 5 april 1935 hemställt, dels att sådan ändring måtte vidtagas i bestämmelserna
rörande restitution av skatt å bensin, att skatt å bensin, som an
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
vänts för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, må kunna restitueras
direkt till de fiskare, som för sagda ändamål förbrukat bensin, dels
ock att därutöver årligen ett belopp, motsvarande en tredjedels procent av
under nästföregående budgetår influtna bensinskattemedel, dock högst 90,000
kronor, måtte på samma sätt som nu ställas till lantbruksstyrelsens förfogande
för att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av styrelsen användas för
fiskerinäringens främjande. Över denna framställning avgav lantbruksstyrelsen
utlåtande den 31 oktober 1935 till Kungl. Majit, vari styrelsen i huvudsak
förordade bifall till utredningens förslag. Uti yttrande till årets statsverksproposition,
IX huvudtiteln, punkt 146, framhåller chefen för jordbruksdepartementet,
att denna fråga torde beröras av den utredning, avseende ändrad
väglagstiftning m. m., som enligt Kungl. Majits bemyndigande den 15
juni 1935 av chefen för kommunikationsdepartementet uppdragits åt särskilda
sakkunniga att verkställa. Han vore därför då ej beredd att taga ståndpunkt
till förslaget i fråga. Då sålunda ett efter särskild utredning framkommet
förslag är under Kungl. Majits prövning, torde ytterligare utredning i ämnet
ej vara påkallad. Huru medlen skola användas, torde liksom nu sker
böra bestämmas med hänsyn till av sakkunniga inom fiskeriadministrationen
i varje särskilt fall gjord utredning.
Svenska fiskevårdsförbundet: Angående användandet av bensinskatten
från nöjesmotorbåtar har fiskevårdsförbundet genom sin ordförande redan
föregående år i skrivelse till ordföranden i statsutskottets 4:e avdelning framhållit
önskvärdheten av och rättvisan i att åtminstone en del av dessa medel
får användas till direkta åtgärder för fiskets främjande.
Svenska fiskhandelsförbundet: Rörande motionärernas uttalande om re
stitution
å erlagd bensinskatt, skulle förbundet vilja föreslå, att i den mån
restitutionen ej kan ske till fiskarena, medlen användas bl. a. till fiskpropaganda.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Frågan örn bensinskattemedlens
användning har varit föremål för många framställningar till Kungl. Majit.
Därvid har framhållits betydelsen av att den restituering, som sker, bör gå
genom fiskarorganisationerna, som bäst sitta inne med erforderlig kännedom
om, till vilka ändamål dessa medel böra användas i den mån desamma icke
restitueras till fiskarena direkt. Centralförbundet har sålunda bl. a. begärt,
att av fiskare inbetald skatt å bensin, som använts för framdrivande av motorbåt
vid yrkesmässigt fiske, återbetalas till fiskare, att årligen ett belopp av
influtna bensinskattemedel, dock lägst 90,000 kronor, ställas till lantbruksstyrelsens
förfogande, för alt enligt Kungl. Majits bestämmande av styrelsen
användas till fiskerinäringens främjande samt enligt samma grunder, som nu
gälla med avseende på samma belopp, att minst hälften av det belopp, som
årligen inflyter i skatt å bensin från motorbåtar, sedan dessa 90,000 kronor
fråndragits, ställas till lantbruksstyrelsens förfogande, för att efter prövning
i varje särskilt fall enligt Kungl. Majits bestämmande av styrelsen användas
för fiskerinäringens främjande i övrigt.
Bensinskattemedlens samband med frågan örn de skadeverkningar, som
uppkomma med avseende på fiskbeståndet på grund av den tilltagande motorbåtstrafiken,
är så påtaglig, att denna fråga vid en kommande utredning
bör noggrant beaktas. Uppstår bevisligen stora skador på fiskbeståndet genom
nöjesmotorbåtarnas framfart och i samband därmed, att tjuvfisket tilltager
i oroväckande grad, är det uppenbart att något måste göras. Det är av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
13
större vikt, att fiskbeståndet kan bevaras och förkovras än att nöjesmotorbåtssammanslutningarna
erhålla några hundratusen kronor årligen till ändamål,
som visserligen i och för sig kan vara bra och för sammanslutningarnas
medlemmar lia en viss betydelse, men långt viktigare är, att det tillses,
att fisket i största möjliga utsträckning kan fortgå och ge utkomstmöjligheter
åt den befolkning som därav är beroende.
11. Fiskets administration.
Lantbruksstyrelsen: Beträffande den i motionerna berörda frågan om
fiskets centrala administration vill lantbruksstyrelsen erinra, att i detta ämne
väckts särskilda motioner vid årets riksdag (1:76 och 11:222). I yttrande
däröver har lantbruksstyrelsen hänvisat till sitt den 27 juni 1935 till Kungl.
Majit avgivna utlåtande i ämnet.
Svenska fiskevårdsförbundet: Beträffande fiskets administrationsfråga
har förbundet, när det gäller länsfiskeritjänstemännens utbildning, tidigare
avgivit yttrande till lantbruksstyrelsen rörande förslag till en utvidgad sådan
utbildning. När det gäller frågan om utvidgning av den centrala fiskerimyndigheten
har förbundet i skrivelse till jordbruksministern av den 18 mars
1935 framhållit, att det anser en självständig fiskeristyrelse, i vilken även sötvattens-
och kustfiskets intressen bliva vederbörligen tillgodosedda, vara önskvärd.
Skulle en sådan styrelse icke nu kunna komma till stånd, framhåller
förbundet vikten av att sötvattensfisket inklusive kustfisket efter sötvattensfisk
erhåller samma ställning inom administrationen som saltvattensfisket,
d. v. s. att nuvarande fiskeribyrå vid lantbruksstyrelsen uppdelas på två likställda
byråer.
Svenska fiskhandelsförbundet: Slutligen ha motionärerna inlåtit sig på
fiskets administrationsfråga och förorda, att det från fiskarehåll framförda
kravet på inrättandet av en särskild fiskeristyrelse bör tillmötesgås. De
framhålla, att fiskerinäringens egenartade karaktär även kräver, att fiskarena
som praktiska utövare av yrket beredas lämpligt inflytande vid fiskerifrågornas
behandling. Ytterligare påpeka de, att handläggandet av spörsmål
berörande fiskets avsättningsförhållanden bör ingå i styrelsens verksamhet.
I samband därmed hade man kunna vänta, att de framhållit önskvärdheten
av en fiskhandelns representation, som kunde tillföra styrelsen sin sakkunskap,
men det ha de icke aktat nödigt. Förbundet hävdar bestämt den meningen,
att skall en fiskeristyrelse tillsättas, vari fiskarena bli representerade,
så fordrar konsekvensen, att fiskdistributionen, som är lika nödvändig som
fisket, får lika stor representation och att därvid både parti- och minuthandel
bli företrädda.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Den föreslagna utredningen
med avseende på ändrade grunder för fiskets administration har varit föremål
för upprepade framställningar från fiskarorganisationerna. Senast ingav
centralförbundet under 1935 en framställning till Kungl. Majit i angivet
syfte, men har Kungl. Majit förklarat, att ifrågavarande framställning f. n.
icke föranleder till någon Kungl. Majits åtgärd.
Med den välvilliga inställning lantbruksstyrelsen numera intar till denna
fråga, borde tiden vara mogen för en lösning. Ett närmare studium av de
frågor, som beröras i motionen ger tydligt vid handen, att fiskeriärendena
växt ut lill den omfattning, att nuvarande administrativa organet för fiskeriärendenas
handläggning icke kan medhinna att ägna nödig tid och uppmärk
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
samhet åt landets fiskerinäring med dess hastiga utveckling på olika områden.
Då centralförbundet så starkt understryker kravet på ändrade förhållanden
härutinnan, tror förbundet sig även kunna säga, att förbundets
uppfattning härutinnan delas av den ansvariga fiskerimyndigheten.
Sin ställning i övrigt till förevarande motioner om
fiskets ekonomiska läge m. m. hava de över motionerna hörda
myndigheterna och sammanslutningarna angivit sålunda.
Lantbrukstyrelsen: Av vad sålunda anförts torde framgå, att beträffande
de i motionerna framförda frågorna en del av dem hava nyligen varit
föremål för utredning, andra gjorts till föremål för yrkanden i andra motioner
vid innevarande års riksdag eller upptagits till behandling i annat
sammanhang och att andra åter icke torde lämpa sig för den i motionerna
åsyftade utredningen.
Det må tilläggas, att de av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade
sakkunniga för verkställande av utredning rörande åtgärder till främjande
av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter (1935 års fiskeriutredning) alltjämt
fortsätta sitt arbete.
Under ovan angivna förhållanden synes lantbruksstyrelsen igångsättande
av en allmän utredning rörande fiskets ekonomiska läge m. m. icke vara
påkallat.
Svenska fiskevårdsförbundet: Med betonande av att fiskevårdsförbundet
givetvis livligt vill tillstyrka alla de åtgärder från statsmakternas sida, vilka
skulle bidraga att höja det svenska fisket och förbättra ställningen för
fiskets utövare, vill förbundet dock framhålla, att tillsättande av en kommitté
för utredning av alla de omfattande och olikartade frågor, som framföras
i motionen, kan komma att medföra att lösandet av vissa av dessa
frågor, som redan lia varit föremål för utredning, kommer att fördröjas.
Svenska fiskhandelsförbundet: Redan tidigare ha de viktigaste av de frågor,
som framföras av motionärerna, varit föremål för utredningar av olika
slag. Förbundet är därför icke övertygat örn nödvändigheten av en ny omfattande
utredning, men för den händelse en sådan ändå kommer till stånd,
vill förbundet redan nu göra ovanberörda erinringar med hänsyn till de i
motionärernas motivering framförda uttalandena.
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Centralförbundet, som vid årsmötet
den 16 mars 1936 behandlat motionerna I: 36 och II: 105 om utredning
angående fiskets ekonomiska läge m. m., får på det livligaste tillstyrka
den föreslagna utredningen och att densamma måtte ske så grundligt
som möjligt, och bör utredningen omfatta alla på fisket som nationellt
näringsfång inverkande faktorer. Centralförbundet vill till alla delar understryka
riktigheten av vad i motionerna anföres å sid. 6, nämligen att
hittills av statsmakterna vidtagna åtgärder till fiskerinäringens omvårdnad
synes vara tillkomna sporadiskt och därför saknat det planmässiga sammanhang,
som erfordras för att en näringsgren skall utvecklas på ett naturligt
och sunt sätt. Att så blivit förhållandet kan till en del bero på, att
fiskarena först på senare åren bildat sammanslutningar, varigenom det blivit
möjligt att framföra fiskarenas syn på fiskefrågorna. Den undanskymda
ställning fisket hittills intagit inom den svenska statsförvaltningen torde
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
15
även ha bidragit till att fiskeriärendena icke beaktats i samma utsträckning
som övriga näringsfrågor.
Med anledning av vad sålunda anförts får centralförbundet på det livligaste
tillstyrka, att en allsidig och grundlig utredning måtte komma till
stånd på av motionärerna anförda grunder rörande fiskets ekonomiska läge
och vad därmed sammanhänger.
Svenska västkust fiskarnas centralförbund: Vid behandling av ovannämnda
motion har förbundets verkställande utskott beslutat att på det livligaste
i princip tillstyrka motionen. Den utredning, som av motionärerna föreslagits,
är något liknande vad som redan förekommit på jordbrukets område,
och som alltså ej är någon nyhet i och för sig. Fiskets nuvarande ställning
är också sådan, att en allsidig utredning kan anses vara högst påkallad. För
närvarande kan ingen med de uppgifter om fisket, som stå till buds, med bestämdhet
fastslå hur fisket bär sig eller vad för- och nackdelar fisket har
gent emot andra näringar inom landet. För den, som på närmare håll iakttager
läget, kommer den känslan, att fiskarebefolkningens ekonomiska ställning
under flera år avsevärt försvagats. Fråga är också om inte fiskerinäringen
är styvmoderligt behandlad gent emot övriga näringar. Bland fiskarefolkningen
råder den allmänt utbredda meningen, att fisket ej kommit i
åtnjutande av stödåtgärder som andra näringar och då särskilt jordbruket.
Vidare kan ifrågasättas örn fiskets intressen vid uppgörande ov handelstraktater
med andra länder blivit tillräckligt beaktade.
Det bör emellertid framhållas, att i ifrågavarande motion om utredning
även ingå flera förslag, som även direkt motionerats om i nu pågående riksdag.
T. ex. syfta vi på motionerna om sänkta järnvägsfrakter på fisk och
om upprättande av en fiskeristyrelse. Det vore önskvärt, att dessa båda
motioner kunde bifallas redan vid innevarande års riksdag och alltså utbrytas
ur denna motion om utredning. Dessa frågor torde väl delvis vara
utredda och kräva ett snabbare avgörande än vad som kan väntas om de
innefattas i den här föreslagna, omfattande utredningen.
Örn ovannämnda motioner om en allmän utredning bifallas, skulle vi som
ett önskemål bedja att få framhålla, att alltefter som utredningen fortskrider
och specialfrågor bli utredda, sådana frågor av statsmakterna måtte bli
föremål för beslut i den ordning de bli klara.
Blekinge läns havsfiskeförening: Motionerna upptaga synpunkter som beröra
såväl salt- som sötvattensfisket, linder det att de korta erinringar som
här ovan göras närmast avse det svenska havsfisket, där vi förnämligast
har att söka den sedan äldre tider yrkesidkande fiskarebefolkningen. I enlighet
härmed synes oss att örn man vill påkalla statsmakternas stöd för
upplyftande av den svenska fiskerinäringen till ett högre ekonomiskt plan,
ansträngningarna härvid böra inriktas på havsfisket och dess yrkesutövares
behov, eniir dessa senare lia fisket såsom enda näring att leva av och deras
levnadsstandard i stort sett är mycket låg och därtill i högsta grad osäker.
Malmöhus läns havsfiskeförening: Självfallet är havsfiskeföreningen intresserad
av att åtgärder vidtagas i syfte att upphjälpa fiskerinäringen. Av
denna anledning har också föreningen i tre skrivelser till jordbruksministern,
avsända den 24 april, den 7 och 12 juli 1934, anhållit örn lämpliga åtgärder
till befrämjande av avsättning av svenskfångad fisk och därvid bar
i synnerhet föreslagits importreglering. Genom tillsättande av 1935 års fiskeriutredning
hyser emellertid föreningen den förhoppningen att från
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Malmöhus län uttalade önskemål i denna del skola vinna beaktande. Det
redan föreliggande första förslaget från nyssnämnda utredning, om viss reglering
av handeln med fisk, överensstämmer sålunda i stort sett med föreningens
uppfattning i frågan.
Med hänsyn härtill kan föreningen icke finna en ny utredning av i motionen
ifrågasatt art för närvarande behövlig.
Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening: Föreningens styrelse har beslutat
med 7 röster mot 4 att tillstyrka motionerna. Dock böra de specialmotioner
rörande fiskerifrågor, som väckts, slutbehandlas oberoende av den
föreslagna allmänna utredningen.
Över motionerna 1:221 och II: 451 om påläggande av accis på
införd saltad och kryddad sill m. m. hava följande yttranden
avgivits.
Lantbruksstyrelsen har till en början meddelat följande uppgifter rörande
importen av sill.
Såsom i motionerna uppgives importeras årligen till vårt land betydande
mängder torkad fisk samt salt och kryddad sill. För åren 1934 och 1935
uppgick denna import till följande kvantiteter:
1
9 3 4
19 3
5
Kvantitet
Värde
Kvantitet
Värde
kilogram
kronor
kilogram
kronor
Torkad fisk............
1,142,936
683,223
972,199
759,754
Saltad sill ............
24,497,794
6,679,018
22,821,291
9,508,404
Kryddad sill..........
4,245,922
1,056,693
3,416,470
1,467,726
Mot denna import svarade under
år 1934 följande export:
Kvantitet
Värde
kilogram
kronor
Torkad fisk .
8,464
5,186
Salt sill.....
... 2,323,697
780,274
Kryddad sill
50,709
19,058
Den torkade fisken
kommer nästan uteslutande
från Norge: av
1934 års
import kom endast en
kvantitet av
1,443 kilogram från andra länder.
Den 1934 och 1935
i importerade
salta sillen fördelade sig på
följande
länder:
1 9
3 4
19 3 1
5
Kvantitet
Värde
Kvantitet
Värde
kilogram
kronor
kilogram
kronor
Norge.................
. 14,878,098
4,130,922
11,817,662
4,632,528
Danmark .............
291,279
83,435
1,088,125
482,467
Färöarna .............
6,570
3,747
Island.................
. 8,545,165
2,219,679
7,391,255
3,533,350
Finland...............
287,303
74,072
282,200
81,640
Estland ...............
1,970
936
130,405
60,455
Danzig ...............
17,800
5,882
14,750
4,300
Tyskland .............
27 907
7,785
9,400
2,904
Nederländerna.........
73,107
26,582
713,069
240,018
Storbritannien.........
375,165
129,787
1,359,855
466,995
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ti
-
ll
Härefter har lantbruksstyrelsen anfört följande. Motionärerna torde
främst haft i tankarna att genom den föreslagna accisen bereda större möjlighet
för svenska fiskare att bedriva sillfiske vid Island, särskilt som huvudmassan
av den importerade salta sillen utgöres av islandssill, huvudsakligen
fångad av isländska och norska fiskare. Statsmakterna hava också haft
öppen blick för denna möjlighet och under senare år vidtagit kraftiga åtgärder
till främjande av ett svenskt islandsfiske. Sålunda har under några
år utbetalats en premie av omkring två kronor per tunna islandssill, och under
de två sista åren hava utlämnats betydande statslån på förmånliga villkor
för att få till stånd större sillfiskeexpeditioner till Island. För befrämjande
av ifrågavarande sillfiske utlämnas dessutom lån till 40 procent av utrustningskostnaderna,
vilka lån, örn fisket bedrives tre år i följd, icke behöva
återbetalas. Tyvärr vill det synas, som om de större expeditionerna icke
baft någon framgång. 1934 var vädret ogynnsamt, och 1935 var tillgången
på sill ringa. Det synes som örn islandsfiske med mindre fartyg skulle
hava lyckats bättre. Emellertid torde det alltid vara vanskligt att bedriva
sillfiske vid Island, framför allt beroende på de växlande priserna på sillen.
Sålunda var partipriset på salt islandssill år 1933 så lågt som 13 å 14 kronor
per tunna och 1935 så högt som 60 kronor per tunna. Medelpriset å den från
Island importerade salta sillen utgjorde 1933 24 öre och 1935 48 öre per
kilogram.
Även för upphjälpande av storsjöfisket och den inhemska produktionen
av torkad fisk lia från statens sida gjorts betydande uppoffringar.
Huvudsyftet med motionerna torde emellertid vara att genom upptagande
av accis och genom ett lämpligt användande av de genom accisen uppburna
medlen söka begränsa importen av ifrågavarande fiskvaror. Denna
strävan är såtillvida förklarlig, som i vårt land det rådande tullsystemet sedan
gammalt är så avvägt, att det giver fisket en ogynnsam ställning i förhållande
till andra näringsgrenar. Sålunda äro de allra flesta av de förnödenheter,
en fiskare mäste köpa, fullbelagda, under det att de varor, han har
att avyttra, nära nog undantagslöst äro utan tullskydd.
Det torde emellertid knappast kunna undgås, att de föreslagna åtgärderna
skulle komma att beröra de handelspolitiska förhållandena, särskilt med
vara grannländer. Sannolikt skulle de också anses stå i strid mot vissa av
vårt lands handelsöverenskommelser.
Frågan örn åtgärder mot fiskimporten har varit föremål för ingående behandling
av 1933 års fiskeriutredning, som i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet
den 28 februari 1935 dock förklarade sig icke kunna
förorda vidtagande av ytterligare åtgärder mot importen av fiskvaror.
Såvitt lantbruksstyrelsen kan döma, synes utredningen haft goda skäl för
denna sin uppfattning.
Svenska västkust fiskarnas cad ralf Örtlund: Beträffande centralförbundets
ställning till denna motion örn upptagande av accis på viss fisk kan förbundet
ej annat än att på det livligaste i princip tillstyrka motionens syfte.
Vad beträffar de grunder, efter vilka accisen föreslagits skola utgå, ävensom
det sätt på vilket de på accismedel grundade medlen skola komma fisket till
godo i form av olika stödåtgärder, kan förbundet på den korta tid, som för
yttrandets avgivande står till buds, ej yttra sig beträffande detaljerna. Dock
vill förbundet i korthet anföra följande:
Fiskets nuvarande ekonomiska läge kräver, att statsmakterna verkligen vidtaga
effektivare åtgärder än som hittills skett och detta ej minst i fråga om
den alltmera ökade importen av utländsk fisk. Ifrågavarande motion synes
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 10 saini. Nr 74.
2
18
Jordbruksutskottels utlåtande Nr 74.
just vilja hjälpa fisket på de områden, där importen av utländsk fisk hindrar
en utveckling av vissa fisken såsom sill- och storsjöfiskena.
Av motionärerna har föreslagits, att för salt och kryddad sill accisen skulle
utgå med 2 kr. per tunna. Förbundet skulle vilja föreslå, att accisen i stället
utgår med 3 kr. per tunna, vilket endast skulle göra 3 öre per kg. och knappast
ha någon inverkan på avsättning och detaljpriser. De stödåtgärder västkustfisket
för närvarande är i behov av torde erfordra tillgång till de ökade
medel, som en dylik höjning av accisen skulle medföra. Ett dylikt stöd för
fisket, som en accis på 3 kr. per tunna otvivelaktigt skulle medföra, vöre desto
mera berättigat som konservindustrien redan åtnjuter ett kraftigt tullskydd.
Även bör fastställas, att tunna, för vilken ovannämnda accis utgår,
skall lia en viss bestämd vikt, t. ex. 90 eller 100 kg.
Den stora importen av torkad fisk samt salt och kryddad sill inverkar menligt
på avsättningen av våra fiskares fångster av färsk fisk och sill. Andra
länders restriktioner mot importen av fisk gör, att våra egna fiskare i allt
större utsträckning äro hänvisade till att sälja sina fångster inom det egna
landets gränser. Beträffande vårt land synas nästan oöverstigliga handelspolitiska
svårigheter resa sig mot ett hejdande av fiskimporten och denna visar
för 1935 rent av en oroväckande stegring. Denna stigande fiskimport till
vårt land försvårar givetvis försäljningen av svenskfångad fisk. Det är ett
mycket rimligt önskemål från våra fiskare, att i det egna landet de själva
först och främst till skäliga priser skola kunna få avyttrat sina fångster.
Under senaste tiden ha i samhällen, där förut stenindustrien haft sitt säte,
flera personer övergått till fisket, och allt talar för att örn fiskerinäringen får
det stöd, som den är i behov av, så skall den kunna ge sina utövare en skälig
utkomst. Förbundet vill därför kraftigt trycka på det önskemålet, att accismedlen
även användas till stödåtgärder för den färska fisken, vilket väl också
delvis innefattas i motionärernas syfte. Av särskild hjälp för de fiskare,
som landa färsk västkustfisk, är de minimipriser, som tillämpas i Göteborgs
fiskhamn och som tillämpats under somrarna 1934 och 1935. Detta minimiprissystem
bör utbyggas till att omfatta flera försäljningsorter på västkusten
samt även flera fiskslag och i flera fall höjda minimipriser. Den fond, som
måste ligga bakom ett dylikt utökat minimiprissystem, skulle sålunda med
fördel kunna erhållas av accismedel. Även andra åtgärder för stödjandet av priserna
på färsk fisk anse vi böra kunna vidtagas med stöd av medel erhållna
av fiskaccisen.
Slutligen vilja vi påminna örn att under förra året av svenska fiskare påbörjades
ett nytt fiske i Nordsjön, nämligen garnsillfiske med saltning av
fångsterna ombord på båtarna, och i år komma ytterligare en del båtar att
deltaga i detta fiske. Därjämte utrustas i år ett par båtar för frätning efter sill
i Nordsjön, närmare bestämt på Fladengrund, med även i detta fall saltning
av fångsterna ombord. Om dessa fisken ge det resultat, som fiskarna hoppas,
skulle de kunna sysselsätta ett stort antal svenska fiskare ävensom en hel del
personer i land för vidare behandling av varan. Vårt land importerar ju årligen
så stora kvantiteter salt och kryddad sill, att stora utvecklingsmöjligheter
finnas för en ökad saltning och kryddning av svenskfångad vara. För att
emellertid dessa försök till nya fisken kombinerade med saltning av fångsterna
skola kunna fortsättas under en del år framåt, så att säker erfarenhet vinnes
örn de lia framtiden för sig, behövs helt naturligt understöd åt de fiskare,
som försöka sig på saken. Bidrag skulle då även kunna utgå ur den fond,
som accismedlen skulle bilda.
Med beaktande av vad ovan anförts får alltså förbundet på det varmaste
tillstyrka ovannämnda motion om accis på torkad fisk och salt och kryddad
sill. ''
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74-
19
Bohusläns stors jö fiskare förening: Det bohuslänska storsjöfisket d. v. s.
risket nied s. k. storbackor efter i huvudsak långa för beredning av spillånga
och kabiljo har under de senare åren ej varit utan stöd från statsmakternas
sida. Sålunda vilja vi erinra om tullen på spillånga, vidare om importreglering
av färsk långa till spuning, varjämte såväl av 1934 års som av 1935 års
fångster staten inlöst betydande partier ej försåld spillånga. För att bereda
fiskarna bättre priser på den saltade långan har av statsmedel dessutom utbetalts
en viss ersättning per kg. införd svensk dylik långa. Under de för
fisket i Bohuslän så kritiska tiderna, som ligga intill fem år tillbaka, har detta
stöd från statens sida varit nödvändigt för att hålla fisket uppe. Det anförda
fiskets svårigheter har i främsta rummet berott därpå, att den svenskberedda
spillångan haft en mycket svår konkurrent i importerad spillånga och skruvlånga
samt annan torrfisk, som bereus av sej och torsk. Den förbättring i avsättningen
av den svenska spillångan, som i någon mån kunnat skönjas det
sista året, torde sannolikt till ej oväsentlig del bero på den propaganda för den
svenska varan, vilken kunnat ske tack vare statsmakternas bistånd. Men
disproportionen mellan förbrukningen av importerad och svensk vara är dock
alltjämt för stor, och det svenska fisket alltför mycket kringskuret genom utländsk
konkurrens. Det är visserligen att hoppas, att fortsatt propaganda
skall göra den svenska spillångan mera känd och uppskattad, men utvecklingen
har hittills gått långsamt och under tiden gäller det att giva storsjöfisket
motståndskraft mot ekonomiska svårigheter. Storsjöfiskareföreningen
har av denna anledning f. n. inriktat sig på att tills vidare söka utöka fångsterna
för saltning av långa till kabiljoberedning. På grund av det osäkra
marknadsläget i fråga om kabiljo måste emellertid de priser, som betalas till
fiskarena för saltad långa, bliva ganska låga, och fisket blir därför ej lönande,
örn ej en prisreglering genom statens försorg kan ske. Även med ett tacksamt
erkännande av de av staten hittills vidtagna åtgärderna måste dock påpekas,
att dessa på grund av statens skiftande finansiella möjligheter måste för den
kår. det gäller, få en viss prägel av ovisshet. Det synes därför föreningen
synnerligen lyckligt, om motionens tankegång kunde realiseras, då därigenom
en ökad kontinuitet och konsekvens i statens åtgöranden kunde bliva följden.
Fisket skulle i sin tur få större stabilitet.
Användningen av de genom accisen erhållna medlen torde för storsjöfiskets
del lämpligen inriktas på en fortsatt propaganda för svensk spillånga och
kabiljo samt en samtidig reglering av priserna på av svenska fiskare införd
långa. I avvaktan på en ökad omsättning av spillånga torde alltjämt ett
statligt understöd vara nödvändigt för att göra den svenskberedda kabiljon
konkurrenskraftig och införseln av saltad långa ekonomiskt givande.
En för storsjöfisket direkt vinst av accisen blir, att den sjösaltade spillångan
får betydligt ökade avsättningsmöjligheter i förhållande till skruvlångan och
rotskär. Det torde bli möjligt att åtminstone delvis återvinna den svenska
marknad denna spillånga tidigare haft.
En oklarhet i motionens formulering önska vi påpeka. Accis skall enligt
denna påläggas »all till riket införd icke fullbelagd torkad fisk, ävensom av
inhemska beredare beredd sådan vara». Innebär detta, att den svenska spillångan
även är accisfri? Importerad spillånga är nämligen accisfri. Skall
endast den svenska spillångan accisbeläggas, blir prisrelationen mellan den
utländska och svenska varan ofördelaktig för den svenska, och tullskyddet
för spillånga skulle delvis bortelimincras. Tydligare bestämmelser i denna
punkt torde alltså erfordras, och bör därvid all hänsyn tagas till det svenska
storsjöfiskets behov av stöd.
Skulle en särskild nämnd tillsättas för handhavandet av den föreslagna
20
Jordbruksutskotteis utlåtande Nr 74-
fonden, torde lämpligen undertecknad förening beredas möjlighet att få sina
intressen bevakade genom någon representant.
Då den omskrivna motionen synes föreningen vara av allra största inintresse
och betydelse för det bohuslänska fisket, och dess framlämnande
betecknar nya och givande aspekter för vårt fiske, vilja vi livligt tillstyrka,
att motionärernas förslag måtte genomföras.
Svenska islandsfiskares förening: Det svenska sillfisket vid Island har
trots den stora svenska förbrukningen av islandssill ännu ej kunnat nå någon
större utveckling. En av anledningarna till detta är det varierande och en
följd av år mycket låga priset på islandssillen, som framkallats av den synnerligen
hårda utländska konkurrensen. Inför denna ha de svenska fiskarena
ofta tvekat att ikläda sig de stora ekonomiska risker, som alltid åtföljt ett
sillfiske vid Island. För fiskets utveckling vore det alltså i högsta grad önskvärt,
att en stabilisering av priserna inom vissa gränser kunde erhållas. Och
med hjälp av en prisregleringsfond synes oss detta möjligt utan alltför stora
ingrepp i den fria prisbildningen. Särskilt skulle en dylik fond bliva av betydelse
för det av föreningen bedrivna sillfisket med garn, emedan då även
saltning av sill i långt större utsträckning än nu är fallet skulle kunna ske.
De deltagande kuttrarna bleve ej som nu praktiskt taget helt beroende av
möjligheten av att erhålla kryddsillkontrakt.
Under hänvisning till vad här ovan anförts får föreningen vördsamt och
livligt tillstyrka bifall till motionen.
Konservfabrikernas förening: Föreningen vill för sin del tillstyrka det
framkomna förslaget om accis under följande förutsättningar.
Det föreslagna beloppet kr. 2: — per tunna synes oss, då det normalt motsvarar
c:a 10 %> å varans värde, väl högt, varför en reducering till kr. 1: ■—
per tunna synes oss bättre avvägd.
En nödvändig förutsättning är emellertid enligt föreningens mening att
klara bestämmelser fastställas, att från visst fiske härflytande medel icke får
användas till stöd för annat fiske, då i motsatt fall förhållandena kan tänkas
urarta därhän, att ett fiske skulle kunna bliva beskattat till stöd för en detta
fiske ovidkommande gren av fiskerinäringen, liksom att vid en tidpunkt då
berörda fiske självt (t. ex. sillfisket vid Island) skulle behöva stöd, den situationen
kan tänkas, att från detta fiskes produkter under föregående år influtna
medel, redan kunna vara förbrukade på annat håll.
Vad som för konservindustrien är det viktigaste och i verkligheten en allvarlig
livsfråga är att om dess råvara, kryddsillen, belägges med en avgift
i någon form, samtidigt också saltsillen träffas av samma och lika stor avgift,
på det att den prisskillnad, som normalt existerar mellan dessa artiklar icke
ytterligare skärpes, då omsättningen för fabrikerna och därmed sysselsättningen
för dess arbetarstam genast visar utslag om prisskillnaden mellan
kryddsill och saltsill ökas mer än normalt. — Önskvärdheten härav jämväl
från en annan sida belyses av i motionen nämnda siffror. Vi förbruka årligen
c:a 200,000 tunnor saltsill och c:a 50,000 tunnor kryddsill, under det
att den svenska fångsten är c:a 30,000 tunnor, därvid det är att märka, att
dessa svenskfångade 30,000 tunnor praktiskt taget enbart är kryddsill. D. v. s.
att c:a 60 %> av landets behov av kryddsill redan täckes av våra egna fiskare,
under det att praktiskt taget inget av vårt stora behov av saltsill är svenskfångad.
Slutligen vill föreningen framhålla önskvärdheten av att konservindustrien
bliver representerad i den i motionen föreslagna nämnden för medlens hand
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
21
havande och stödets vidare utformning, detta vad det herör islandsfisket, då
åtgärder för detta fiske och dessas utformning är av synnerligen vital betydelse
för vår industri.
Kommerskollegium: Kollegium vill till en början erinra om att 1935 års
riksdag till behandling förehade två likalydande motioner (I: 114 och II: 218),
vari hemställdes om bemyndigande för Kungl. Majit att åsätta icke fullbelagd,
torkad fisk en importavgift av 10 öre per kg. samt att sålunda inflytande
medel måtte tillföras en särskild fond, förslagsvis benämnd Fiskets stöd- och
prisregleringsfond, vars medel skulle användas till prisreglerande åtgärder
på fiskets område.
1933 års fiskeriutredning, till vilken sistnämnda ärende remitterades, ansåg
sig av handelspolitiska skäl ej kunna tillstyrka motionerna. Utredningen
erinrade om att på framställning av densamma ett belopp av 50,000 kronor
år 1934 av Kungl. Majit ställts till förfogande för anordnande av försök att
reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn
samt framhöll, att Kungl. Majit för ett nytt försök år 1935 ställt 45,000 kronor
till förfogande. Det syntes utredningen, som vore det lämpligast, att,
där det befunnes önskvärt och möjligt att anordna prisregleringar, detta
skedde på liknande sätt som vid nämnda försök, och att för sådant ändamål
anvisades särskilda medel, och ej tillgrepos, såsom i motionerna föreslagits,
åtgärder av handelspolitisk innebörd.
Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande, att utskottet med hänsyn till de
handelspolitiska skäl, som fiskeriutredningen antytt, icke kunde biträda motionerna,
varför utskottet hemställde, att desamma icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan av riksdagen bifölls.
Kollegium vill i förevarande sammanhang erinra örn att kollegium den 29
februari 1936 avgivit yttrande över ett av 1935 års fiskeriutredning den 22
januari 1936 framlagt förslag örn viss reglering av handeln med annan
färsk fisk än strömming, i vilket utredningen ifrågasatt viss reglering av handeln
med bl. a. sill. Efter att hava framhållit, att den föreslagna regleringen
av handelspolitiska skäl lämpligen icke kunde genomföras, har kollegium
i berörda utlåtande hemställt, att nämnda fråga borde upptagas till förnyad
utredning.
I här förevarande ärende får kollegium anföra.
Enligt artikel 1 i den mellan Sverige och Storbritannien och Norra Irland
den 15 maj 1933 träffade handelsöverenskommelsen har tullfrihet i Sverige
tillförsäkrats för bl. a. kryddad eller saltad skai’psill i tunnor (stat. nr 27/8)
samt saltad sill (stat. nr 48), vilka varor ej heller få vid införsel till Sverige
beläggas med andra avgifter än tull. Motionärernas förslag torde därför,
såvitt angår accis å saltad sill, för närvarande icke kunna genomföras.
Vad därnäst angår kryddad sill, som i handelsstatistiken redovisas tillsammans
nied sockersaltad sill (stat. nr 52), ina nämnas, att de .största exportörerna
på Sverige äro Island (1934 c:a 3.5 milj. kg.) och Norge (1934 c:a 0.6
milj. kg.). Från sistnämnda land härrör så gott sorn hela vår import av stockfisk
(stat. nr 52; c:a 1.1 milj. kg.) och övervägande delen av importen av
annan torkad eller rökt fisk (stat. nr 53; c:a 0.58 milj. kg., därav 0.57 från
Norge). Som bekant äro våra .fiskare flir att kunna rationellt bedriva fiske
på avlägsnare vatten i viss mån beroende av en välvillig behandling från
vissa andra länders sida, och ett avskärande av importen i den omfattning,
som torde vara av motionärerna avsedd och som också sannolikt skulle bli
följden av ett genomförande av motionärernas förslag, synes ej kunna undgå
att menligt återverka på de ovan antydda liskeriintressena. Kollegium anser
sig fördenskull beila avstyrka motionärernas förslag i nu förevarande del.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr li
-
om sålunda stöd åt fisket enligt kollega förmenande icke bör beredas genom
åtgärder, som gå ut på ett avstängande av importen — en uppfattning,
som också kom till uttryck i 1933 års fiskeriutrednings skrivelse till chefen
för jordbruksdepartementet den 28 februari 1935 -— vill kollegium å andra
sidan för att i det bekymmersamma läge, i vilket fisket säkerligen för närvarande
befinner sig, en viss hjälp måtte beredas denna näring, förorda, att de
prisregleringsförsök, som började i Göteborg den 16 juli 1934 och som bedrivits
med hjälp av statsmedel, som ställts till länsstyrelsens i Göteborg förfogande,
måtte fortsätta.
Ur de av kommerskollegium införskaffade utlåtandena antecknas sammanfattningsvis
följande.
Handel sk amr ar na i Stockholm och Malmö ha — i huvudsak av handelspolitiska
skäl — avstyrkt bifall till nu förevarande motioner. Jämväl handelskammaren
i Göteborg har uttalat sig i avstyrkande riktning huvudsakligen
med hänsyn till accisens prisfördyrande inverkan men även under
åberopande av handelspolitiska skäl. Sistnämnda handelskammare samt
svenska fiskhandelsförbundet ha förordat distributionslättnader ävensom
propaganda för ökad avsättning av fisk m. m. Handelskammaren i Karlstad
har icke haft något att erinra mot förslaget, såvitt det avsåge påläggande av
accis och fondering av därvid influtna medel. Handelskammaren har emellertid
ansett sig icke kunna tillstyrka tillskapandet av en särskild nämnd
utan föreslagit, att den ifrågasatta nämndens funktion i stället skulle fyllas
av respektive länsstyrelser, till vilkas förfogande det begärda reservationsanslaget
å 25,000 kronor borde ställas.
Utskottet. Utskottet får till en början erinra därom att 1935 års riksdag till behandling
förehade ett flertal motioner om åtgärder till främjande av det svenska
fisket. I enlighet med utskottets hemställan (utlåtande nr 72) föranledde
motionerna ingen riksdagens åtgärd. Innebörden av de nu förevarande motionerna
synes i väsentliga delar sammanfalla med de då föreliggande motionernas.
En betydande utvidgning av tidigare föreslagna åtgärder har emellertid
ägt rum såtillvida att jämväl frågorna om inrättande av särskild fiskeristyrelse
och om införande av accis på införd fisk framförts i årets motioner.
I anslutning till den sammanfattning av ifrågasatta åtgärder, som återfinnes
i motionerna I: 36 och II: 105 örn utredning angående fiskets ekonomiska
läge, får utskottet anföra följande.
Uppenbart torde vara, att en utvidgning av statsmakternas ingripanden för
främjande av fiskerinäringen förutsätter ett någorlunda säkert bedömande av
fiskets betydelse i folkhushållningen. En statistisk översikt av
landets hela fiskproduktion torde därför vara önskvärd. Denna torde icke
vara möjlig med mindre den nuvarande statistiken över saltvattensfisket
kompletteras med uppgifter om sötvattensfisket. Utskottet vill härtill nämna,
att Kungl. Majit också numera från reservationsanslaget till främjande
i allmänhet av fiskerinäringen ställer medel till lantbruksstyrelsens förfogande
för insamling i viss utsträckning av dylika uppgifter. Då frågan sålunda
synes vara föremål för vederbörandes uppmärksamhet, torde någon
riksdagens åtgärd härutinnan icke påkallas för närvarande.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
23
Likaså hava statsmakterna redan vidtagit åtgärder i skilda hänseenden för
fiskbeståndets upphjälpande och skyddande. Vad särskilt
gäller åtgärder mot fiskevattnens förorening, har 1935 års riksdag i enlighet
med utskottets hemställan (uti. nr 35) begärt skyndsam utredning genom
Kungl. Maj:t. Utskottet vill även nu understryka vikten av att denna
fråga snarast upptages till ingående prövning. I övrigt torde det få ankomma
på statens fiskeriadministration, hushållningssällskapen och fiskevårdsföreningarna
att med till buds stående medel söka tillgodose motionärernas
önskemål i denna del.
Frågan om fiskredskapsförsäkring har nyligen varit underkastad
utredning, vilken föranlett de senaste riksdagarna att anvisa medel till
en statens fiskredskapsfond. Vid frågans behandling år 1934 åberopade riksdagen
utskottets utlåtande (nr 41). Därest föreningar för försäkring av fiskebåtar
önskade utvidga sin verksamhet till att avse försäkring av fiskredskap
och härför påkalla statens bistånd, torde enligt utskottets då uttalade mening
framställning därom böra göras till Kungl. Majit, som för riksdagen torde
framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde föranleda. Med hänsyn
till vad som sålunda förevarit och då frågan icke lärer hava kommit i annat
läge nu, finner utskottet i likhet med lantbruksstyrelsen icke tillräckliga skäl
föreligga till förnyad utredning på detta område.
Vad angår frågan om ändring i restitutionsförfarandet beträffande
bensinskatt, som erlagts för motorbåtar, så har 1933 års
liskeriutredning avgivit förslag i ämnet. Med anledning härav har chefen
för jordbruksdepartementet i 1936 års statsverksproposition (IX huvudtiteln,
punkt 146) framhållit, att denna fråga torde beröras av den utredning, avseende
ändrad väglagstiftning m. m., som den 15 juni 1935 uppdragits åt särskilda
sakkunniga att verkställa inom kommunikationsdepartementet, samt
att han därför ej vöre beredd att då taga ståndpunkt till fiskeriutredningens
förslag. I avvaktan härpå torde tillsvidare få anstå med andra åtgärder i
ärendet.
Frågan om särskild fiskeristyrelse har den 9 januari 1936
varit föremål för prövning av Kungl. Maj :t, som fann gjorda framställningar
örn utredning angående omorganisation av den statliga fiskeriadministrationen
icke för närvarande föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. I utlåtande
den 27 juni 1935 över dessa framställningar sammanfattade lantbruksstyrelsen
sin ställning sålunda.
Särskilt för insjöfiskets vidkommande torde goda skäl kunna åberopas
för att fiskeriärendena jämväl framdeles skulle vara förlagda till lantbruksstyrelsen.
Då emellertid å andra sidan och särskilt med hänsyn till saltvattensfisket
starka skäl även kunde anses tala för dessa ärendens handläggning i
en härför särskilt upprättad fiskeristyrelse, ville lantbruksstyrelsen för sin
del tillstyrka, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning angående den
centrala fiskeriadministrationens förläggning inom statsförvaltningen ävensom,
därest det härvid befunnes lämpligt att en särskild fiskeristyrelse upp
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
rättades för ifrågavarande ärendens handläggning, utredning angående denna
styrelses organisation.
Därest en sådan utredning komme till stånd, torde frågan om förstärkning
av arbetskrafterna inom lantbruksstyrelsen för fiskeriärendenas handläggning
böra anstå i avvaktan på utredningens slutförande. För den händelse
åter Kungl. Maj:t icke skulle finna anledning igångsätta utredning angående
upprättande av en särskild fiskeristyrelse, torde lantbruksstyrelsen få tillfälle
att till Kungl. Majit inkomma med förslag i antydda hänseende, därvid
tillika frågan om fiskeribyråns uppdelning i två särskilda byråer syntes
böra komma under omprövning.
Inom lantbruksstyrelsen uttalades vid avgivandet av berörda utlåtande särskild
mening av föredragande byråchefen, enligt vilken ett utbrytande av
fiskeriärendena ur lantbruksstyrelsen och inrättande av en särskild fiskeristyrelse
skulle vara ägnat att medföra båtnad såväl för lantbruket med dess
binäringar som för fiskerinäringen. Lantbruksstyrelsen skulle helt kunna
ägna sig åt lantbrukets omvårdnad, och fiskerinäringens intressen skulle av
allt att döma i längden bliva bättre tillgodosedda än genom en avdelning
under lantbruksstyrelsen. — Reservanten fann övervägande och goda skäl
tala för inrättande av en särskild fiskeristyrelse.
Såvitt utskottet kunnat finna, torde utredningskravet i denna del numera
icke böra tillbakavisas. Hela fiskerinäringen synes befinna sig i det läget,
att en förutsättningslös och allsidig undersökning bör föranstaltas angående
dess framtida administration. Utskottet kan härvid icke underlåta att giva
uttryck åt den meningen, att fiskets legitima intressen för närvarande måhända
icke kunna göra sig gällande på det sätt, som betingas av näringens
vikt i folkhushållningen. Huruvida detta förhållande får hänföras till det
administrativa området eller beror även eller uteslutande av andra omständigheter,
undandrager sig utskottets närmare bedömande. En utredning
härutinnan torde ställa frågan i en klarare belysning.
Motionerna 1:76 och 11:222 om fiskeristyrelse torde med hänsyn till det
anförda icke tarva särskilt yttrande av utskottet.
Vad så slutligen angår övriga i motionerna I: 36 och II: 105 upptagna spörsmål,
synas dessa i stort sett anknyta till frågan om fiskets avsättningsförhållanden.
Genom 1935 års fiskeriutredning pågå för närvarande
undersökningar rörande åtgärder till främjande av fiskerinäringens
avsättningsmöjligheter. Denna utredning har den 22 januari 1936 framlagt
ett betänkande åtföljt av dels förslag till förordning örn viss reglering av handeln
med annan färsk fisk än strömming — strömmingshandel reglerades år
1934 — dels ock två alternativa förslag till instruktion för en statlig fiskerinämnd.
Betänkandet har lagts till grund för Kungl. Maj:ts proposition (nr
233) till riksdagen angående viss reglering av handeln med färsk torsk, över
vilken proposition utskottet avgivit särskilt utlåtande (nr 75). I direktiven
den 28 juni 1935 för sagda utredning har chefen för jordbruksdepartementet
uppdragit vissa riktlinjer för utredningsarbetet. Samtidigt har likväl
departementschefen framhållit, att även andra möjligheter till frågans lös
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
25
ning torde undersökas, varför utredningen ej borde i sitt arbete vara bunden
av särskilda direktiv i fråga örn sättet härför. Med återgivande härav har
utskottet velat framhålla, att motionärernas önskemål och synpunkter i
denna del torde kunna förväntas bliva beaktade av pågående utredning.
Då emellertid här är fråga örn det för närvarande helt dominerande problemet
inom fiskerinäringen, har utskottet velat uttala, att direktiven för
omförmälda utredning böra, eventuellt efter utvidgning, omfatta samtliga de
spörsmål, som kunna vara förknippade med avsättningsfrågan. Det synes
utskottet, att utredningen samtidigt bör förstärkas med ytterligare sakkunskap
på de specialgebit, som därigenom öppna sig. Härvid böra i främsta
rummet representanter för fiskets ekonomiska organisationer komma
ifråga, eftersom det torde vara nödvändigt att till prövning upptaga
bland annat frågan om en hela riket omfattande ekonomisk fiskeriorganisation.
Då utskottet anser sig böra låta bero vid dessa uttalanden, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t ägnar denna angelägenhet all den uppmärksamhet,
som förhållandena kräva.
Beträffande motionerna 1: 221 och II: 451 om accis på införd fisk m. m.
synes det utskottet icke uteslutet, att däri framförda förslag kunna leda till
goda resultat. Eftersom särskilt de handelspolitiska förhållandena torde behöva
något närmare undersökas, vill utskottet visserligen icke nu föreslå bemyndigande
för Kungl. Majit att vidtaga direkta åtgärder i förevarande hänseende.
Men då frågan är av den vikt, att ett alltför långt dröjsmål med dess
avgörande icke bör ifrågakomma, synes det utskottet lämpligt, att densamma
ägnas särskild och snabb behandling av 1935 års fiskeriutredning så att eventuellt
förslag i frågan kan föreläggas 1937 års riksdag.
I fråga om slutligen motionerna I: 79 och II: 224 samt 1: 165 och II: 385
örn fiskerinäringens avsättningsmöjligheter torde få åberopas vad som här
ovan anförts om fiskets avsättningsförhållanden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:36 och
II: 105 samt I: 76 och II: 222 må i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan
örn fiskets administration samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda; samt
2) att motionerna I: 36 och II: 105 i övrigt ävensom motionerna
1:221 och 11:451, 1:79 och 11:224 samt 1:165 och
II: 385 må anses besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 15 maj 1936.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 193G. 10 sami. Nr 74.
3
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Tjällgren,
Granath, Sanne, Elof Andersson och Mannerskantz; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,
Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hagman och Osberg.
Reservationer:
1) av herr Johansson i Uppmälby samt
2) av herr Gustafson i Vimmerby.
367076. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:288 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket. a1 i texten