Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket.

1936-05-15 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1936:74, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande

i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande

av det svenska fisket.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) I: 36 av herr Nilsson, Petrus, m. fl., samt II: 105 av herr Pehrsson i

Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande fiskets ekonomiska

läge samt angående de åtgärder, som kunna och böra vidtagas i syfte att

höja fiskets ekonomiska bärkraft till förbättrande av deras ställning, som

av fisket hava sin utkomst;

2) 1:221 av herrar Sanne och Mannerskantz samt 11:451 av herr Hansson

i Hönö m. fl., likalydande, vari hemställts, att Kungl. Maj:t bemyndigas

belägga all lill riket införd icke tullbelagd torkad fisk, ävensom av inhemska

beredare beredd sådan vara med en accis av tjugu öre per kg samt varje

tunna till landet införd saltad och kryddad sill, även sådan som före ilandförandet

beretts av svenskfångad sill, en accis av två kronor per tunna; att

härigenom inflytande medel tillföras en fiskets stöd- och prisregleringsfond,

varifrån medel för fiskets stödjande i enlighet med motionernas riktlinjer

skulle disponeras; samt att för bestridande av kostnaderna för en särskild

fiskerinämnds verksamhet anvisa ett reservationsanslag av tjugofemtusen

kronor;

3) I: 79 av herr Nilsson, Theodor, och herr Hansson, Sigfrid, samt II: 224

av herr Lind m. fl., likalydande, vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående frågorna om

fiskavsättningens fördelning över landet och örn försäljningens organisation

samt vidtagande av de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning;

4) I: 165 av herr Sanne samt II: 385 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,

vari riksdagen föreslagits att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för sänkning av järnvägsfrakterna för

färsk fisk; samt

5) I: 76 av herr Sanne samt II: 222 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utreda frågan örn inrättande

av en särskild fiskeristyrelse och för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må giva anledning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 74.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionerna

I: 36 och II: 105, I: 221 och II: 451 samt I: 76 och II: 222 från lantbruksstyrelsen

och över motionerna I: 221 och II: 451 därjämte från kommerskollegium.

Lantbruksstyrelsen har överlämnat utlåtanden dels över

motionerna I: 36 och II: 105 från svenska fiskevårdsförbundet, svenska fiskhandelsförbundet,

svenska ostkustfiskarnas centralförbund, svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Blekinge läns havsfiskeförening, Malmöhus

läns havsfiskeförening samt Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening

dels ock över motionerna I: 221 och II: 451 från svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Bohusläns storsjöfiskareförening, svenska islandsfiskares

förening samt fiskkonservfabrikernas förening. Kommerskollegium har vid

sitt yttrande fogat utlåtanden från svenska fiskhandelsförbundet samt handelskamrama

i Stockholm, Malmö, Göteborg och Karlstad.

I motionerna I: 36 och II: 105 örn utredning angående fiskets

ekonomiska läge hava de frågor, som enligt motionärernas förmenande

böra bliva föremål för allsidig utredning i syfte att upphjälpa fiskerinäringen,

sammanfattats i följande punkter:

1) För en översikt av fiskets ekonomiska betydelse för folkförsörjningen

erfordras bl. a. upprättande av statistik över insjöfisket.

Undersökningar böra verkställas rörande

2) fiskbeståndets upphjälpande,

3) prisläget för fiskprodukter,

4) fiskets produktions- och avsättningsförhållanden,

5) handelstraktaternas inverkan på importen och exporten av fiskprodukter,

6) konserveringsmetoder för tillvaratagande av fisköverskott,

7) järnvägsfrakternas avvägning,

8) utvidgade kooperativa organisationer bland fiskarena,

9) fiskredskapsförsäkring,

10) användningen av bensinskatten för motorbåtar, samt

11) fiskets administration.

Från yttrandena över motionerna I: 36 och II: 105 antecknas till en början

ur lantbruksstyrelsens yttrande följande rörande omfattningen av Sveriges

export och import av fiskvaror.

Svenska fiskare ilandföra ofta i utländska hamnar sina fångster direkt

från fångstplatserna och försälja dem därstädes. Dessa kvantiteter äro givetvis

att anse såsom svensk export men ingå icke i den svenska handelsstatistiken.

Enligt tillgängliga siffror försåldes år 1933, vilket år de i motionerna

anförda siffrorna avse, sålunda till utlandet 12,955,382 kilogram fisk

direkt från fångstplatserna med ett värde av 2,983,693 svenska kronor. Däri

äro dock icke medtagna de kvantiteter fisk och räkor, som av svenska fiskare

ilandföras i Norge. Siffror häröver saknas nämligen. Denna ilandföring

uppväges emellertid i någon mån av införsel från Danmark på motsvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

3

sätt. Den svenska exporten kan alltså ökas med minst ovannämnda siffror,

så att totalexporten för 1933 blir minst 31,584,556 kilogram till ett värde av

8,596,739 kronor. Importöverskottet för år 1933 bör därför minskas till

12,494,869 kilogram, motsvarande ett värde av 6,942,034 kronor, i stället för

de av motionärerna anförda uppgifterna 25,450,251 kilogram respektive

9,925,727 kronor. Det torde även böra anmärkas, att Sverige har ett betydande

exportöverskott av färsk fisk och att det stora totala importöverskottet

framför allt beror på importen av salt sill, av vilken vara den svenska

produktionen är i hög grad otillräcklig.

Vad härefter angår de i samma motioner framförda huvudfrågorna antecknas

följande.

1. Statistik över söt v attén sfiske t.

Lantbruksstyrelsen: Beträffande statistiken över sötvattensfisket har styrelsen

starkt känt bristen i detta avseende och sökt ordna denna fråga för

de viktigare fiskena. Sålunda har för Vättern, där en omfattande fiskodlingsverksamhet

bedrives, statistiska uppgifter insamlats allt sedan år 1926,

därvid Kungl. Majit årligen beviljat bidrag från reservationsanslaget till befrämjande

i allmänhet av fiskerinäringen. Från samma anslag hava under

de senaste åren bidrag vidare beviljats för insamlande av uppgifter över laxfisket

i Norrlandsälvarna. Sedan två år tillbaka hava statistiska uppgifter

insamlats över yrkesfisket i Mälaren, och för innevarande år komma liknande

uppgifter även att erhållas för Vänern. Även må i detta sammanhang

omnämnas de utav lantbruksstyrelsen upprättade s. k. fiskeribokföringsstationerna,

belägna i olika delar av landet och vid olika sjöar, från vilka stationer

erhållas uppgifter, som möjliggöra en överblick över fiskavkastningen

i olika vatten. Bidrag till kostnaderna för denna verksamhet beviljas årligen

av Kungl. Majit och en redogörelse för resultaten av densamma kommer

att inom kort publiceras. Enligt lantbruksstyrelsens mening framstår

det emellertid alltjämt såsom ett önskemål att få till stånd en fullständig statistik

över sötvattensfisket.

Svenska fiskevårdsförbundet: Organiserandet av insamling av statistik för

hela det svenska insjöfisket så att utan för stora kostnader tillförlitliga siffror

erhållas är säkerligen ett ganska svårt problem, men frågans vikt torde

erfordra att allt vad som kan göras härvidlag också blir gjort.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Det måste betraktas såsom i

högsta grad efterblivet, att en för landet så betydelsefull näringsgren som insjöfisket

saknas i de med stora kostnader årligen utförda statistiska beräkningarna

angående landets näringsliv. Det torde även vara förenat med

stora svårigheter att få en fast utgångspunkt för bedömandet av fiskimportens

verkningar med avseende på avsättningsmöjligheterna för den svenska

fisken, då man saknar kännedom om vårt lands samlade fiskproduktion.

2. Fiskbeståndets upphjälpande.

Lantbruksstyrelsen: Vad angår frågan, huruvida vårt lands fiskbestånd

ytterligare kan upphjälpas genom rationaliserade fiskevårdande åtgärder,

undanröjande av hinder, som försvåra fiskens vandringar m. m., må anföras,

att i detta avseende vårt land intar en framskjuten plats. På delta område

råder, som bekant, en stor livaktighet, varom bland annat bildandet

av de talrika fiskevårdsföreningarna torde bära vittne. Kungl. Majit och

länsstyrelser utfärda också erforderliga förordningar till skydd för fisk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

beståndet i såväl sött som salt vatten. Även internationella överenskommelser

hava i vissa fall avslutats till skydd för havsfisket. Fiskodlingar och

fiskinplanteringar företagas i betydande omfattning såväl i insjöar och vattendrag

som i havet. Genom vattenlagen hava statsmakterna skapat möjlighet

att reglera de uppkommande stridiga intressena mellan fiske och industri.

Då de fiskevårdande åtgärderna måste rätta sig efter de starkt växlande

naturförhållandena och de på olika områden skiftande naturliga förutsättningarna,

måste så gott som alltid undersökningar och utredningar göras,

innan åtgärder i nämnt syfte vidtagas. Man torde därför knappast kunna i

detta avseende förvänta några större resultat av den av motionärerna åsyftade

utredningen.

I ett avseende torde emellertid en särskild utredning vara påkallad och

det gäller fiskevattnens förorening. Lantbruksstyrelsen har härom tidigare

gjort framställning till Kungl. Majit, och 1935 års riksdag begärde också

en skyndsam utredning av denna fråga. Lantbruksstyrelsen vill för sin del

understryka önskvärdheten av, att denna utredning snarast kommer till utförande.

Svenska fiskevårdsförbundet: Upphjälpandet av fiskbeståndet genom direkt

fiskevårdande åtgärder såsom inrättande av nya kläckningsanstalter, inplantering

av olika fiskslag i därför lämpliga sjöar, ett rationellt bedrivande av

fisket m. m., är en fråga, som ligger fiskevårdsförbundet särskilt varmt örn

hjärtat. Utvecklingen på detta område Ilar under senare åren gått starkt

framåt. Nya erfarenheter lia vunnits, på vilka kan byggas vidare för ytterligare

förbättring och utökning av denna verksamhet. Då densamma är av

grundläggande betydelse för i första hand sötvattensfiskets avkastning är den

i hög grad förtjänt av ökat stöd från statsmakternas sida.

Nya lagbestämmelser mot vattenförorening lia sedan länge ur fiskets synpunkt

varit av behovet starkt påkallade. 1935 års riksdag hemställde också hos

regeringen örn skyndsam lösning av denna fråga. För att snarast möjligt

komma fram till en positiv lösning, bör enligt förbundets mening densamma,

om ytterligare utredning skulle anses nödvändig, hänskjutas till särskilda

sakkunniga, även med tanke på, att utom fisket också andra viktiga intressen

beröras.

Fiskefrågor, som beröras av vattenregleringar, överbyggnader m. m. lia

beaktats i den nya vattenrättslagen. Huruvida nya eller ändrade bestämmelser

härvidlag äro av behovet påkallade anser sig förbundet ej kunna yttra

sig om.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Den ständigt återkommande frågan

om de skadliga verkningarna på fiskebeståndet, som åstadkommes genom

att industrien utsläpper avfallsprodukter i sjöar och vattendrag, skulle

med största sannolikhet fått en annan behandling, örn det medelst statistiska

uppgifter kunnat styrkas arten och graden av de skadliga verkningarna i här

avsett fall.

3. Prisläget för fiskprodukter. 4. Fiskets produktionsoch

avsättningsför hållanden. 7. Järn vägsfrakter nas avvägning.

Lantbruksstyrelsen: Beträffande den i motionerna ifrågasatta undersök
ningen

av järnvägsfrakternas ändamålsenliga avvägning för befordrande av

fiskets intressen må nämnas, att särskild motion härom väckts vid inneva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

5

rande års riksdag (I: 165), och att lantbruksstyrelsen pa anmodan avgivit

yttrande däröver den 24 februari 1936 och däri bland annat framhållit angelägenheten

av att frågan om nu gällande järnvägsfrakters å fisk lämplighet

bleve underkastad en allsidig utredning, varvid olika vägar till ernående av

ett för fiskerinäringen tillfredsställande resultat kunde närmare prövas.

Svenska fiskevårdsförbundet: Lindring i järnvägsfrakterna och snabba

transportmöjligheter äro faktorer av stor betydelse för att öka omsättningen

inom landet av fisk. Kan en förnyad utredning på denna punkt tänkas medföra

bättre villkor än de som för närvarande råda, är densamma givetvis önskvärd.

I motionerna antydes, att transport av importerad fisk skulle kunna

äga rum efter förmånligare taxor än de som gälla för transport av svenskfångad

vara. Skulle så verkligen vara förhållandet bör givetvis en ändring

ske på denna punkt.

Svenska fiskhandelsförbundet: Förslaget om undersökning i vad mån

fiskarena i olika delar av landet erhålla skäliga priser för sina fiskprodukter,

vill förbundet helt och fullt biträda, under förutsättning, att undersökningen

blir opartisk och grundlig, så att den verkliga sanningen kommer fram. Likaledes

biträdes gärna motionärernas förslag örn undersökning rörande transport-

och fraktförhållandena.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Ostkustens fiskare ha numera

genom sina försäljningsföreningar erhållit belägg för, att de icke tidigare erhållit

skäliga priser för sina fiskprodukter. Mellanhänderna togo huvudparten.

Sak samma gäller med avseende på den övriga fisken. Att den allmänna

prisnivån höjts avsevärt sedan tiden före kriget torde bäst kunna avläsas

genom av socialstyrelsen utfärdade prisindex. Icke minst får man ett

belägg härför genom de höjda järnvägsfrakterna. Att denna förhöjning icke

påverkat fiskpriserna är uppenbart. Orsakerna härtill äro flera, men först

och främst torde det bero på, att fisket saknat organ, som tagit sig an dessa

frågor.

En utredning om fiskets produktions- och avsättningsförhållanden skulle

otvetydigt ge vid handen, alt handeln med annan färsk fisk än strömming

företer sådana absurditeter, att nu rådande förhållanden icke gärna kunna

vara annorlunda. Fiskproduktionen måste samlas inom fiskarenas försäljningsorganisationer,

innan utbuden ske, och försäljningsorganisationer bildas

med hänsyn till tillförsels- och avsättningsmöjligheterna. Nu rådande förhållanden

med avseende på organisation av frakterna av färsk fisk kan utan

överdrift betecknas som ett kaos. Järnvägar och lastbilstrafiken samarbeta

icke på det sätt, som vore ömkligt med hänsyn till fisktransporterna och

fiskens ömtåliga beskaffenhet. Ökade möjligheter till transport av levande

fisk är ett önskemål, som med det snaraste bör förverkligas. Även i detta

fall saknas ett ledande och övervakande organ. En statlig fiskerinämnd är

därför av behovet starkt påkallad.

Centralförbundet får meddela, att förbundets styrelse redan förra året upptog

till behandling frågan örn sänkta järnvägsfrakter för färsk strömming

ävensom beslutat, att styrelsen skall ingiva framställning till Kungl. Majit i

nämnda syfte. Beslutet härom var föranlett av en framställning från Gotlands

fiskförsäljningsförening, som vintertid avsätter stora mängder av färsk

strömming på Norrland och därför är beroende av järnvägarna som transportmedel.

Även vid de konferenser, som centralförbundets styrelse gång

efter annan avhåller med ordförandena och försäljningscheferna lör resp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

auktoriserade fiskförsäljningsföreningar, har frågan om sänkta järnvägsfrakter

för färsk strömming städse varit föremål för livliga överläggningar.

En av grundprinciperna i det nya försäljningssystemet, som tillämpas med

avseende på strömmingshandelns organisation, är nämligen, att då brist på

strömming uppstår inom ett försäljningsområde, skall strömming rekvireras

från den försäljningsförening, som har god tillgång. Med hänsyn till att försäljningsföreningarna

betjäna sig av ett väl utvecklat rapporteringssystem

dels inom varje försäljningsförening och dels mellan resp. försäljningsföreningar,

kan avsättningen av färsk strömming numera ordnas mera rationellt

än tidigare var fallet. Det visar sig dock oftast, att det icke lönar sig att

transportera strömmingen till från produktionsorten avlägset belägna orter.

Järnvägsfrakterna äro för höga. Erfarenheten ger nämligen vid handen, att

det strömmingspris, som kan uttagas av konsumenten, icke låter sig bestämmas

med hänsyn till, att strömmingen fraktats på järnväg en längre sträcka.

Femtio och sextio öre per kg. i minut torde vara maximum, som går att få

ut för strömmingen även längst uppe i Norrland. Trettiofem å fyrtio öre

per kg. är regel. Då från detta pris oftast avgår en tjugofemöring i minuthandelsavance

och tre å fyra öre i partihandelsavance, är tydligt att med en

järnvägsfrakt upp till 12 å 13 öre per kg. är det uteslutet att tänka sig att

förse övre Norrland med strömming de tider på året, då strömmingen icke

långas längre norrut än Stockholms län.

I samband härmed må även erinras örn de korta avstånden och därmed

följande billiga järnvägsfrakter mellan norska kusten och Norrland.

De tider på året då den norska småsillen, i storlek och utseende påminnande

om strömming, ehuru smaken icke är densamma, saluföres inom vårt land,

är det uteslutet att med rådande järnvägsfrakter i någon större utsträckning

förse Norrland med strömming. Att den norska småsillen i strid mot gällande

lag om ursprungsbeteckning försäljes under benämningen strömming

belyser ytterligare rådande förhållanden med avseende på verkningarna av

de höga järnvägsfrakterna för färsk fisk. En eventuell sänkning av järnvägsfrakterna

för färsk fisk bör därför givetvis avse endast svenskfångad

sådan.

Att centralförbundet ännu icke avgivet förutnämnda framställning till

Kungl. Majit ang. sänkta järnvägsfrakter för färsk strömming beror därpå,

att vid de förberedande underhandlingar, som förts med järnvägsstyrelsens

representant i denna fråga, klart besked erhållits, att det vore uteslutet, att

Kungl. Majit mot järnvägsstyrelsens avstyrkande skulle vidtaga någon sänkning

av gällande taxor i här avsett fall. Tidigare framställningar i samma

syfte från olika sammanslutningar hade alltid blivit avslagna. Under sådana

förhållanden har centralförbundet ansett det vara för frågans framgång

gynnsammare att avvakta resultatet av de motioner i ärendet, som

framförts vid årets riksdag.

Motionärerna framhålla även, att undersökning bör göras huruvida nuvarande

fraktsatser på ett tillfredsställande sätt avpassats efter olika orters förutsättningar

i avsättningshänseenden samt rörande åtgärder, som kunna anses

skäliga och lämpliga för att genom frakternas ändamålsenliga avvägning

befordra fiskets intressen. Det bör vidare — framhålles det — uppmärksammas

i vad mån importerad fisk genom särskilt förmånliga taxor beredes

större förmåner än som tillkommer det svenska fisket. (Med uttrycket särskilt

förmånliga taxor torde avses i vad mån genom exportpremier eller fraktlindringar

å det exporterande landets järnvägar till vårt land exporterad färsk

fisk beredes möjlighet att kunna saluföras billigare än de svenska fångsterna.)

På_ anförda grunder får därför centralförbundet på det livligaste tillstyrka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

7

motionen i den mån den avser sänkta järnvägsfrakter för färsk, saltad eller

på annat sätt beredd svenskfångad fisk.

I samband med behandling av frågan om sänkta järnvägsfrakter har även

inom centralförbundet varit föremål för överläggning, huruvida icke ett

smidigare fraktsatssystem kunde tillämpas med avseende på järnvägstransporten

av svenskfångad fisk. För att komma i åtnjutande av fraktlindring

erfordras beställning av hel järnvägsvagn, men det förekommer endast i

ett fåtal fall att hela järnvägsvagnar med strömming transporteras till en

enda ort. Därför måste avsändaren begagna styckegodsformen för sändning

av strömming med därav följande höga taxor. Vanligt är däremot att

från avsändningsorten avgår en eller flera fullastade järnvägsvagnar med

strömming, som sedermera avlastas i smärre partier vid olika järnvägsstationer.

Vid eventuellt blivande utredning om sänkning av järnvägsfrakterna

för svenskfångad fisk borde därför även tagas i övervägande, huruvida icke

en smidigare tillämpning av gällande bestämmelser i här avsett fall kunde

bidraga till att underlätta avsättningen av svenskfångad fisk.

8. Kooperativa organisationer bland fiskarena.

Lantbruksstyrelsen: I samband med frågan om avsättningen av fisk inom

landet framhålla motionärerna, att en utvidgad kooperativ verksamhet torde

förtjäna beaktande. Denna fråga var föremål för närmare undersökning av

1933 års fiskeriutredning, och på dess förslag anvisade 1934 års riksdag ett

reservationsanslag av 700,000 kronor till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. De båda följande riksdagarna hava för i huvudsak samma

ändamål anvisat respektive 500,000 kronor och 300,000 kronor. Lån av

dessa medel hava till betydande belopp utlämnats åt ekonomiska fiskareföreningar

runt landets kuster. Härigenom har givetvis den kooperativa

rörelsen bland fiskarena kraftigt främjats, och fiskarena hava därigenom

— i motsats till vad i motionerna anföres — fått ett icke obetydligt inflytande

på handeln med fisk och därmed ock på prissättningen på fisken. I samma

riktning har även den nämnda genom statsmakternas åtgörande åvägabragta

prisregleringen verkat.

Att genom ytterligare statsingripande söka ännu hastigare framdriva kooperationen

bland fiskarena torde knappast vara lämpligt.

Svenska fiskevårds förbundet: 1935 års fiskerisalckunniga lia föreslagit inrättandet

av en statens fiskerinämnd analog med jordbruksnämnden.

Fiskerinämnden är till en början endast avsedd att taga befattning med fiskhandelns

ordnande inom södra Sverige, men skulle densamma sedermera

eventuellt även utbyggas att omfatta fiskhandeln inom hela landet. Förslag

lill ordnande av fiskhandeln inom landet efter mera centraliserade linjer

föreligger således redan.

Svenska fiskhandelsförbundet: Motionärerna förorda vidare utvidgad

kooperativ verksamhet å fiskets område för alt förbättra fiskarenas ekonomiska

ställning. Förbundet kan biträda denna mening i vad det rör inköp

av oljor, fiskredskap m. m., där prissättningen ej är beroende av konkurrensen.

Däremot måste den bestämdaste gensaga inläggas mot en utvidgning

av den kooperativa försäljningsverksamhet av fiskets produkter,

som redan finnes. Fiskhandeln intager en särställning i förhållande till annan

handel. Varken tillförsel eller prisbildning kan förutses, bådadera kunna

växla icke blott dag för dag utan från timme till timme. All jämförelse

mellan fiskhandeln och t. ex. Sveriges slakteriförbund är sålunda fullkomligt

meningslös.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

När motionärerna påstå, att fiskarena »praktiskt taget sakna varje som

helst inflytande över handeln med fisk och därmed också över prissättningen

på fisken», så visar detta, huru främmande de äro för de faktiska förhållandena.

Fiskarena ha — med undantag för strömmingsfiskarena —- sin

fulla frihet att sälja var de vilja. De bestämma också över var de sälja och

begiva sig dit, där de lättast kunna avyttra sina fångster. Man kan därför

utan överdrift säga, att åtminstone västkustfiskarena praktiskt taget dirigera

tillförseln och följaktligen också öva inflytande på priserna. Detta kunna

de så mycket lättare göra, som radiounderrättelser underlätta deras val av

försäljningsplats.

Det förefaller för övrigt ganska egendomligt, att fiskarena sälja sina

fångster i England, Danmark och Norge utan att göra anspråk på att följa

varan längre än till förstahandsköparen. Någon särskild anledning för införandet

av en annan ordning i Sverige förefinnes icke.

Det personliga initiativet har inom fiskhandeln spelat minst lika stor

roll som inom vilken annan affärsgren som helst. Utan detta hade fiskkonsumtionen

i vårt land icke tillnärmelsevis vunnit den omfattning, som

den har.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: En fortsättning på den redan

inslagna vägen avseende bildandet av ekonomiska fiskförsäljningsföreningar,

evad det gäller annan fisk än strömming, är det medel, som fiskarena i första

hand rekommendera. Där sådana försäljningsföreningar redan finnas bildade

för utövande av partihandeln med färsk strömming, bör dessa föreningars

befogenhet utvidgas till att omfatta jämväl annan fisk. Staten borde även

i detta fall uppmuntra föreningarna till att utvidga verksamheten i här angivet

syfte. I den mån som problemet kompliceras genom förekommande

import och export av fisk borde den ifrågasatta statliga fiskerinämnden kunna

vara det reglerande och övervakande organet och utrustas med befogenhet

att handhava dylik verksamhet.

5. Handelstraktaternas inverkan på importen och

exporten av fiskprodukter.

Lantbruksstyrelsen: Den punkt, som motionärerna synas tillmäta den

största betydelsen, torde emellertid vara den, som rör importen av fisk. Lantbruksstyrelsen

vill med avseende därå erinra, att 1933 års fiskeriutredning

haft frågan örn åtgärder till begränsning av importen av fiskvaror till en

mycket ingående behandling och i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

icke funnit sig med hänsyn till föreliggande omständigheter beträffande

fisket kunna förorda åtgärder i sådant syfte. Redan den omständigheten,

att avsättningen på utländska marknader av svenskfångad färsk fisk

är två till två och trefjärdedels gånger så stor som importen av färsk fisk,

torde böra tillmätas stor betydelse. Därtill kommer, att vårt stora havsfiske

är ytterst beroende av att svenska fiskare kunna i främmande hamnar ilandföra

och där avyttra sina fångster.

Då emellertid hela detta spörsmål nyligen varit föremål för en utredning

och några nya, på frågan inverkande omständigheter sedan dess icke lära

hava tillkommit, torde det icke finnas anledning att upptaga frågan till förnyad

utredning.

Svenska fiskevårdsförbundet: Att importen av fisk i vissa fall försvårar

avsättningen och sänker priset på svenskfångad vara torde vara otvivelaktigt.

Särskilt gäller detta importen av färsk fisk, och när det gäller sötvat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruk sid skottets utlåtande Nr 74.

9

tensfiskarna i första hand gädda och gös, framförallt under de perioder på

året då tillförseln på svenskfångad fisk är stor. Kravet på ett rättvist avvägt

tullskydd synes således vara väl motiverat från de svenska fiskarenas sida.

Vid en reglering av hithörande frågor måste givetvis hänsyn tagas till många

olika faktorer, som få vägas mot varandra. En fördel vunnen på en punkt,

när det gäller import- och exportbestämmelser, medför nästan alltid en motsvarande

eftergift på en annan punkt. Berättigat krav från fiskets utövare

måste emellertid anses vara, att icke handelsbestämmelser för fisk och fiskprodukter

mer eller mindre missgynna det svenska fisket för att vinna fördelar

för andra näringsgrenars produkter.

Svenska fiskhandelsförbundet: Den enligt förbundets mening viktigaste

punkten i de av motionärerna framlagda förslagen är den, som rör nu gällande

handelstraktaters inverkan på importen och exporten av fiskprodukter.

Exportvägen är beprövad och leder säkrast till prisernas stabilisering,

så långt detta är möjligt med varor av så varierande tillförsel som fisk

och sill. Det bör därför för statsmyndigheterna vara en angelägenhet av

allra största vikt att vid uppgörandet av nya traktater med våra exportländer

— i all synnerhet med dem, till vilka vårt land har passiv handelsbalans —

genomdriva en för våra fiskprodukter gynnsammare ställning. Den nu

exempelvis av Tyskland tillämpade tullen av 15 å 17 öre per kg. utgör en

svår hämsko och omöjliggör i de flesta fall exporten av de billigare fiskslagen.

Därtill kommer importkontingenteringen, som nu är alltför snävt tilltagen

och dessutom tillämpas mycket nyckfullt.

Förbundet vill livligt instämma i motionärernas uttalande, att en ändring

av handelsavtalet med Island bör utverkas, så att våra islandsfiskare åtminstone

återfå rätten att söka skydd under land för att kunna utföra

för fiskets bedrivande nödvändiga arbeten.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Att handelsavtal mellan

Sverige och andra länder påverka den svenska fiskmarknaden, varigenom

densamma desorganiseras, är ett av alla fiskare konstaterat faktum. Beträffande

ostkusten sker den största importen av fisk Österbrån. Då fiskimporten

är som störst ha de svenska partihandlarna inget intresse av att förmedla

försäljning av svenskfångad fisk. De förklara öppet, att de ha så riklig

tillgång på importerad fisk, som inköpes i stora partier, att de icke kunna ta

emot de småpartier svenskfångad fisk, som insändes. Önskar den svenska

fiskaren sända in sin fångst på vinst och förlust, så må han göra det, men

med ytterst små utsikter att få något nämnvärt betalt för densamma. Den

importerade fisken säljes ibland till otroligt låga priser utan att därför konsumenterna

få känning av prisfallet. Att den importerade fisken ibland säljes

så billigt till den svenska partihandlaren beror oftast därpå, att då ett

flertal fisksumpar inkommit, tilltvinga sig partihandlarna ett särskilt lågt

pris, enär den, som importerar fisken icke gärna kan återvända med sin

fångst, då fisken transporterats för lång väg och oftast även tagit en viss

skada på grund av sjöhävning, långvarig sumpgång etc. Den svenska partihandlaren

»sumpar» i sin tur den inköpta fångsten, som han sedan portionerar

ut i mån av åtgång till betydligt högre priser.

Centralförbundet har i skrivelse till regeringen påtalat dessa förhållanden,

men framställningen föranledde icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Under

centralförbundet sorterande läns- och provinsförbund lia även i skrivelse lill

regeringen påtalat förhållandena i här avsett fall men med samma negativa

resultat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Under hand har meddelats, att på grund av rådande handelstraktater med

andra länder kan icke frågan ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Det förefaller dock anmärkningsvärt, att ett land varmed vårt land står i

livliga handelsförbindelser har obegränsad frihet att hit importera fisk men

samtidigt med höga tullar skyddar sig mot fiskimport från vårt land. Frågan

har alldeles nyligen varit av aktuell betydelse. Stockholms läns fiskförsäljningsförening

försökte nämligen under en kort period exportera färsk strömming

till Finland, där ett verkligt behov av färsk strömming förefanns under

den tid isläggningen därstädes pågick, och innan strömmingsnotarna därför

hunnit komma igång. Rådande tullförhållanden gjorde emellertid, att det

knappast lönade sig att exportera färsk strömming till Finland.

Västerviks fiskförsäljningsförening har nu som tidigare försökt sig på export

av strömming till Tyskland och Polen, där tidigare funnits avsättningsmarknad

för färsk strömming under den kalla årstiden. Nu reses emellertid

svårigheter på grund av gällande restriktioner, varför denna avsättningsmarknad

ej kan utnyttjas i samma utsträckning som förut. Givetvis måste under

sådana förhållanden vårt land med största påpasslighet bevaka det svenska

fiskets intressen, antingen genom att uppsöka nya exportmarknader eller genom

vidtagande av lämpliga åtgärder för att förbehålla den svenska marknaden

åt landets egen fiskproduktion.

6. Konserveringsmetoder för tillvaratagande av

fisköverskott.

Lantbruksstyrelsen: Beträffande vad i motionerna sägs om fisköverskottets

nyttiggörande genom olika konserveringsmetoder må framhållas, att den

svenska fiskkonservindustrien står högt och är stadd i rask utveckling. De

förut nämnda^ prisregleringarna grunda sig just på ett nyttiggörande av fisköverskottet,

så att det icke oskäligt trycker priserna.

Sedan en lång följd av år har med bidrag av statsmedel även bedrivits en

propagandaverksamhet för upplysning i olika avseenden beträffande fisk och

för en ökad fiskkonsumtion. Det vore önskvärt, att denna propaganda kunde

utvidgas, men möjligheten härav beror på, i vilken omfattning medel ställas

till förfogande för ändamålet. Därtill må anmärkas, att konsumtionens

storlek är mycket känslig för priset på fisken. Förutsättningen för att en

propaganda skall få åsyftad verkan är givetvis, att fisken i prisavseende någorlunda

kan tävla med andra animala produkter.

Svenska fiskevårdsförbundet: Nyttiggörandet av överskott vid allt för rikligt

fiske genom olika konserveringsmetoder är ett viktigt problem i första

hand för strömmingsfiskarena. Utredning över vidtagande av ytterligare åtgärder,

även när det gäller annan fisk än strömming, utöver vad som härvidlig

redan åtgjorts från statsmakternas sida anser förbundet vara mycket önskvärd.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Frågan om tillvaratagandet av

uppstående överskott vid förekommande av allt för rikligt fiske är en fråga

av allra största betydelse. Centralförbundet har under behandling fråga om

utspisning av saltströmming vid statliga och andra offentliga institutioner

ävensom, att utspisning av strömming måtte ske i större utsträckning vid regementena.

Underhandlingar pågå med konservfabriker i syfte att dessa i

större utsträckning skulle intressera sig för bl. a. strömmingsinläggningar. Den

frågan torde även numera låta sig ordnas på ett förmånligare sätt än hittills,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

11

.sedan de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna numera lia greppet över

hela produktionen inom ett visst område. För ett rationellt ordnande av

denna fråga erfordras samarbete mellan flera fiskförsäljningsföreningar, därest

en något så när kontinuerlig tillförsel till konservfabrikerna skall kunna

erhållas.

9. Fiskreds k apsförsä k ring.

Lantbruksstyrelsen: Då motionärerna begära en utredning örn redskaps
försäkring,

må erinras därom, att så sent som 1933 genom en ingående utredning

uppvisats de utomordentliga svårigheter, som enligt all erfarenhet uppstå

vid en redskapsförsäkring, och dessa svårigheter minskas icke av att staten

skulle betala en del av försäkringspremien. Emellertid har 1934 års och följande

riksdagar anvisat medel till avsättning till statens fiskredskapsfond,

varur fiskare kunna beredas understöd vid förlust av eller skada å fiskredskap.

Då 1934 års riksdag anvisade nämnda medel, åberopade riksdagen

jordbruksutskottets utlåtande i ärendet (nr 41/1934), vari bland annat anfördes

att, om föreningar för försäkring av fiskebåtar önskade utvidga sin verksamhet

till att avse försäkring av fiskredskap och härför påkalla statens bistånd,

framställning i ämnet torde böra göras till Kungl. Majit, som, därest

framställningen funnes böra bifallas, för riksdagen torde framlägga det förslag,

vartill förhållandena föranledde. Utom utdelandet av understöd ur

fiskredskapsfonden torde utlämnande av på lämpligt sätt avpassade bidrag

till försäkringsföreningar, som vilja försäkra redskap, vara det lämpligaste

sättet att stödja ifrågavarande försäkringsverksamhet. Från lantbruksstyrelsens

sida hava fiskare också uppmanats att organisera försäkringsföreningar

för redskap, vilket lätt lär kunna ske, om intresse förefinnes bland fiskarena

själva, och att söka statens stöd för en dylik verksamhet.

Av en ytterligare utredning på detta område torde knappast kunna framkomma

några resultat av betydelse för fiskarena.

Svenska fiskevårdsförbundet: Att få till stånd en fast organiserad statligt

understödd fiskredskapsförsäkringsverksamhet inom landet anser förbundet

vara av stor betydelse särskilt för kustfiskarena och yrkesfiskarena vid de

stora insjöarna.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Med avseende på den i motio
nen

omnämnda frågan ang. försäkring av fiskredskap, må i detta sammanhang

framhållas, att centralförbundet med avseende på ostkusten genom sina

läns- och provinsförbund infordrat uppgift om förlorad fiskredskap under år

1935. Ehuru uppgift från ett par län ännu saknas, utgör den sammanlagda

förlusten av fiskredskap under sagda år, som gått förlorad på grund av storm

och andra naturkatastrofer till c:a 148,000 kronor, varav kommer på strömmingsgarn

c:a 65,000 kronor, ålbottengarn och storryssjor c:a 70,000 kronor.

Med hänsyn till att riskmomenten äro så stora måste dock premierna bliva

allt för betungande för flertalet fiskare, varför staten bör bidraga med en viss

procent av premiekostnaden.

10. Användningen av bensinskatten för motorbåtar.

Lantbruksstyrelsen: Vad angår frågan örn ändring i restitutionsförfarandet

av för motorbåtar erlagd bensinskatt må erinras därom, att 1933 års fiskeriutredning

baft delta ärende till närmare behandling och i underdånig skrivelse

den 5 april 1935 hemställt, dels att sådan ändring måtte vidtagas i bestämmelserna

rörande restitution av skatt å bensin, att skatt å bensin, som an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

vänts för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, må kunna restitueras

direkt till de fiskare, som för sagda ändamål förbrukat bensin, dels

ock att därutöver årligen ett belopp, motsvarande en tredjedels procent av

under nästföregående budgetår influtna bensinskattemedel, dock högst 90,000

kronor, måtte på samma sätt som nu ställas till lantbruksstyrelsens förfogande

för att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av styrelsen användas för

fiskerinäringens främjande. Över denna framställning avgav lantbruksstyrelsen

utlåtande den 31 oktober 1935 till Kungl. Majit, vari styrelsen i huvudsak

förordade bifall till utredningens förslag. Uti yttrande till årets statsverksproposition,

IX huvudtiteln, punkt 146, framhåller chefen för jordbruksdepartementet,

att denna fråga torde beröras av den utredning, avseende ändrad

väglagstiftning m. m., som enligt Kungl. Majits bemyndigande den 15

juni 1935 av chefen för kommunikationsdepartementet uppdragits åt särskilda

sakkunniga att verkställa. Han vore därför då ej beredd att taga ståndpunkt

till förslaget i fråga. Då sålunda ett efter särskild utredning framkommet

förslag är under Kungl. Majits prövning, torde ytterligare utredning i ämnet

ej vara påkallad. Huru medlen skola användas, torde liksom nu sker

böra bestämmas med hänsyn till av sakkunniga inom fiskeriadministrationen

i varje särskilt fall gjord utredning.

Svenska fiskevårdsförbundet: Angående användandet av bensinskatten

från nöjesmotorbåtar har fiskevårdsförbundet genom sin ordförande redan

föregående år i skrivelse till ordföranden i statsutskottets 4:e avdelning framhållit

önskvärdheten av och rättvisan i att åtminstone en del av dessa medel

får användas till direkta åtgärder för fiskets främjande.

Svenska fiskhandelsförbundet: Rörande motionärernas uttalande om re
stitution

å erlagd bensinskatt, skulle förbundet vilja föreslå, att i den mån

restitutionen ej kan ske till fiskarena, medlen användas bl. a. till fiskpropaganda.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Frågan örn bensinskattemedlens

användning har varit föremål för många framställningar till Kungl. Majit.

Därvid har framhållits betydelsen av att den restituering, som sker, bör gå

genom fiskarorganisationerna, som bäst sitta inne med erforderlig kännedom

om, till vilka ändamål dessa medel böra användas i den mån desamma icke

restitueras till fiskarena direkt. Centralförbundet har sålunda bl. a. begärt,

att av fiskare inbetald skatt å bensin, som använts för framdrivande av motorbåt

vid yrkesmässigt fiske, återbetalas till fiskare, att årligen ett belopp av

influtna bensinskattemedel, dock lägst 90,000 kronor, ställas till lantbruksstyrelsens

förfogande, för alt enligt Kungl. Majits bestämmande av styrelsen

användas till fiskerinäringens främjande samt enligt samma grunder, som nu

gälla med avseende på samma belopp, att minst hälften av det belopp, som

årligen inflyter i skatt å bensin från motorbåtar, sedan dessa 90,000 kronor

fråndragits, ställas till lantbruksstyrelsens förfogande, för att efter prövning

i varje särskilt fall enligt Kungl. Majits bestämmande av styrelsen användas

för fiskerinäringens främjande i övrigt.

Bensinskattemedlens samband med frågan örn de skadeverkningar, som

uppkomma med avseende på fiskbeståndet på grund av den tilltagande motorbåtstrafiken,

är så påtaglig, att denna fråga vid en kommande utredning

bör noggrant beaktas. Uppstår bevisligen stora skador på fiskbeståndet genom

nöjesmotorbåtarnas framfart och i samband därmed, att tjuvfisket tilltager

i oroväckande grad, är det uppenbart att något måste göras. Det är av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

13

större vikt, att fiskbeståndet kan bevaras och förkovras än att nöjesmotorbåtssammanslutningarna

erhålla några hundratusen kronor årligen till ändamål,

som visserligen i och för sig kan vara bra och för sammanslutningarnas

medlemmar lia en viss betydelse, men långt viktigare är, att det tillses,

att fisket i största möjliga utsträckning kan fortgå och ge utkomstmöjligheter

åt den befolkning som därav är beroende.

11. Fiskets administration.

Lantbruksstyrelsen: Beträffande den i motionerna berörda frågan om

fiskets centrala administration vill lantbruksstyrelsen erinra, att i detta ämne

väckts särskilda motioner vid årets riksdag (1:76 och 11:222). I yttrande

däröver har lantbruksstyrelsen hänvisat till sitt den 27 juni 1935 till Kungl.

Majit avgivna utlåtande i ämnet.

Svenska fiskevårdsförbundet: Beträffande fiskets administrationsfråga

har förbundet, när det gäller länsfiskeritjänstemännens utbildning, tidigare

avgivit yttrande till lantbruksstyrelsen rörande förslag till en utvidgad sådan

utbildning. När det gäller frågan om utvidgning av den centrala fiskerimyndigheten

har förbundet i skrivelse till jordbruksministern av den 18 mars

1935 framhållit, att det anser en självständig fiskeristyrelse, i vilken även sötvattens-

och kustfiskets intressen bliva vederbörligen tillgodosedda, vara önskvärd.

Skulle en sådan styrelse icke nu kunna komma till stånd, framhåller

förbundet vikten av att sötvattensfisket inklusive kustfisket efter sötvattensfisk

erhåller samma ställning inom administrationen som saltvattensfisket,

d. v. s. att nuvarande fiskeribyrå vid lantbruksstyrelsen uppdelas på två likställda

byråer.

Svenska fiskhandelsförbundet: Slutligen ha motionärerna inlåtit sig på

fiskets administrationsfråga och förorda, att det från fiskarehåll framförda

kravet på inrättandet av en särskild fiskeristyrelse bör tillmötesgås. De

framhålla, att fiskerinäringens egenartade karaktär även kräver, att fiskarena

som praktiska utövare av yrket beredas lämpligt inflytande vid fiskerifrågornas

behandling. Ytterligare påpeka de, att handläggandet av spörsmål

berörande fiskets avsättningsförhållanden bör ingå i styrelsens verksamhet.

I samband därmed hade man kunna vänta, att de framhållit önskvärdheten

av en fiskhandelns representation, som kunde tillföra styrelsen sin sakkunskap,

men det ha de icke aktat nödigt. Förbundet hävdar bestämt den meningen,

att skall en fiskeristyrelse tillsättas, vari fiskarena bli representerade,

så fordrar konsekvensen, att fiskdistributionen, som är lika nödvändig som

fisket, får lika stor representation och att därvid både parti- och minuthandel

bli företrädda.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Den föreslagna utredningen

med avseende på ändrade grunder för fiskets administration har varit föremål

för upprepade framställningar från fiskarorganisationerna. Senast ingav

centralförbundet under 1935 en framställning till Kungl. Majit i angivet

syfte, men har Kungl. Majit förklarat, att ifrågavarande framställning f. n.

icke föranleder till någon Kungl. Majits åtgärd.

Med den välvilliga inställning lantbruksstyrelsen numera intar till denna

fråga, borde tiden vara mogen för en lösning. Ett närmare studium av de

frågor, som beröras i motionen ger tydligt vid handen, att fiskeriärendena

växt ut lill den omfattning, att nuvarande administrativa organet för fiskeriärendenas

handläggning icke kan medhinna att ägna nödig tid och uppmärk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

samhet åt landets fiskerinäring med dess hastiga utveckling på olika områden.

Då centralförbundet så starkt understryker kravet på ändrade förhållanden

härutinnan, tror förbundet sig även kunna säga, att förbundets

uppfattning härutinnan delas av den ansvariga fiskerimyndigheten.

Sin ställning i övrigt till förevarande motioner om

fiskets ekonomiska läge m. m. hava de över motionerna hörda

myndigheterna och sammanslutningarna angivit sålunda.

Lantbrukstyrelsen: Av vad sålunda anförts torde framgå, att beträffande

de i motionerna framförda frågorna en del av dem hava nyligen varit

föremål för utredning, andra gjorts till föremål för yrkanden i andra motioner

vid innevarande års riksdag eller upptagits till behandling i annat

sammanhang och att andra åter icke torde lämpa sig för den i motionerna

åsyftade utredningen.

Det må tilläggas, att de av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade

sakkunniga för verkställande av utredning rörande åtgärder till främjande

av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter (1935 års fiskeriutredning) alltjämt

fortsätta sitt arbete.

Under ovan angivna förhållanden synes lantbruksstyrelsen igångsättande

av en allmän utredning rörande fiskets ekonomiska läge m. m. icke vara

påkallat.

Svenska fiskevårdsförbundet: Med betonande av att fiskevårdsförbundet

givetvis livligt vill tillstyrka alla de åtgärder från statsmakternas sida, vilka

skulle bidraga att höja det svenska fisket och förbättra ställningen för

fiskets utövare, vill förbundet dock framhålla, att tillsättande av en kommitté

för utredning av alla de omfattande och olikartade frågor, som framföras

i motionen, kan komma att medföra att lösandet av vissa av dessa

frågor, som redan lia varit föremål för utredning, kommer att fördröjas.

Svenska fiskhandelsförbundet: Redan tidigare ha de viktigaste av de frågor,

som framföras av motionärerna, varit föremål för utredningar av olika

slag. Förbundet är därför icke övertygat örn nödvändigheten av en ny omfattande

utredning, men för den händelse en sådan ändå kommer till stånd,

vill förbundet redan nu göra ovanberörda erinringar med hänsyn till de i

motionärernas motivering framförda uttalandena.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund: Centralförbundet, som vid årsmötet

den 16 mars 1936 behandlat motionerna I: 36 och II: 105 om utredning

angående fiskets ekonomiska läge m. m., får på det livligaste tillstyrka

den föreslagna utredningen och att densamma måtte ske så grundligt

som möjligt, och bör utredningen omfatta alla på fisket som nationellt

näringsfång inverkande faktorer. Centralförbundet vill till alla delar understryka

riktigheten av vad i motionerna anföres å sid. 6, nämligen att

hittills av statsmakterna vidtagna åtgärder till fiskerinäringens omvårdnad

synes vara tillkomna sporadiskt och därför saknat det planmässiga sammanhang,

som erfordras för att en näringsgren skall utvecklas på ett naturligt

och sunt sätt. Att så blivit förhållandet kan till en del bero på, att

fiskarena först på senare åren bildat sammanslutningar, varigenom det blivit

möjligt att framföra fiskarenas syn på fiskefrågorna. Den undanskymda

ställning fisket hittills intagit inom den svenska statsförvaltningen torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

15

även ha bidragit till att fiskeriärendena icke beaktats i samma utsträckning

som övriga näringsfrågor.

Med anledning av vad sålunda anförts får centralförbundet på det livligaste

tillstyrka, att en allsidig och grundlig utredning måtte komma till

stånd på av motionärerna anförda grunder rörande fiskets ekonomiska läge

och vad därmed sammanhänger.

Svenska västkust fiskarnas centralförbund: Vid behandling av ovannämnda

motion har förbundets verkställande utskott beslutat att på det livligaste

i princip tillstyrka motionen. Den utredning, som av motionärerna föreslagits,

är något liknande vad som redan förekommit på jordbrukets område,

och som alltså ej är någon nyhet i och för sig. Fiskets nuvarande ställning

är också sådan, att en allsidig utredning kan anses vara högst påkallad. För

närvarande kan ingen med de uppgifter om fisket, som stå till buds, med bestämdhet

fastslå hur fisket bär sig eller vad för- och nackdelar fisket har

gent emot andra näringar inom landet. För den, som på närmare håll iakttager

läget, kommer den känslan, att fiskarebefolkningens ekonomiska ställning

under flera år avsevärt försvagats. Fråga är också om inte fiskerinäringen

är styvmoderligt behandlad gent emot övriga näringar. Bland fiskarefolkningen

råder den allmänt utbredda meningen, att fisket ej kommit i

åtnjutande av stödåtgärder som andra näringar och då särskilt jordbruket.

Vidare kan ifrågasättas örn fiskets intressen vid uppgörande ov handelstraktater

med andra länder blivit tillräckligt beaktade.

Det bör emellertid framhållas, att i ifrågavarande motion om utredning

även ingå flera förslag, som även direkt motionerats om i nu pågående riksdag.

T. ex. syfta vi på motionerna om sänkta järnvägsfrakter på fisk och

om upprättande av en fiskeristyrelse. Det vore önskvärt, att dessa båda

motioner kunde bifallas redan vid innevarande års riksdag och alltså utbrytas

ur denna motion om utredning. Dessa frågor torde väl delvis vara

utredda och kräva ett snabbare avgörande än vad som kan väntas om de

innefattas i den här föreslagna, omfattande utredningen.

Örn ovannämnda motioner om en allmän utredning bifallas, skulle vi som

ett önskemål bedja att få framhålla, att alltefter som utredningen fortskrider

och specialfrågor bli utredda, sådana frågor av statsmakterna måtte bli

föremål för beslut i den ordning de bli klara.

Blekinge läns havsfiskeförening: Motionerna upptaga synpunkter som beröra

såväl salt- som sötvattensfisket, linder det att de korta erinringar som

här ovan göras närmast avse det svenska havsfisket, där vi förnämligast

har att söka den sedan äldre tider yrkesidkande fiskarebefolkningen. I enlighet

härmed synes oss att örn man vill påkalla statsmakternas stöd för

upplyftande av den svenska fiskerinäringen till ett högre ekonomiskt plan,

ansträngningarna härvid böra inriktas på havsfisket och dess yrkesutövares

behov, eniir dessa senare lia fisket såsom enda näring att leva av och deras

levnadsstandard i stort sett är mycket låg och därtill i högsta grad osäker.

Malmöhus läns havsfiskeförening: Självfallet är havsfiskeföreningen intresserad

av att åtgärder vidtagas i syfte att upphjälpa fiskerinäringen. Av

denna anledning har också föreningen i tre skrivelser till jordbruksministern,

avsända den 24 april, den 7 och 12 juli 1934, anhållit örn lämpliga åtgärder

till befrämjande av avsättning av svenskfångad fisk och därvid bar

i synnerhet föreslagits importreglering. Genom tillsättande av 1935 års fiskeriutredning

hyser emellertid föreningen den förhoppningen att från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Malmöhus län uttalade önskemål i denna del skola vinna beaktande. Det

redan föreliggande första förslaget från nyssnämnda utredning, om viss reglering

av handeln med fisk, överensstämmer sålunda i stort sett med föreningens

uppfattning i frågan.

Med hänsyn härtill kan föreningen icke finna en ny utredning av i motionen

ifrågasatt art för närvarande behövlig.

Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening: Föreningens styrelse har beslutat

med 7 röster mot 4 att tillstyrka motionerna. Dock böra de specialmotioner

rörande fiskerifrågor, som väckts, slutbehandlas oberoende av den

föreslagna allmänna utredningen.

Över motionerna 1:221 och II: 451 om påläggande av accis på

införd saltad och kryddad sill m. m. hava följande yttranden

avgivits.

Lantbruksstyrelsen har till en början meddelat följande uppgifter rörande

importen av sill.

Såsom i motionerna uppgives importeras årligen till vårt land betydande

mängder torkad fisk samt salt och kryddad sill. För åren 1934 och 1935

uppgick denna import till följande kvantiteter:

1

9 3 4

19 3

5

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

kilogram

kronor

kilogram

kronor

Torkad fisk............

1,142,936

683,223

972,199

759,754

Saltad sill ............

24,497,794

6,679,018

22,821,291

9,508,404

Kryddad sill..........

4,245,922

1,056,693

3,416,470

1,467,726

Mot denna import svarade under

år 1934 följande export:

Kvantitet

Värde

kilogram

kronor

Torkad fisk .

8,464

5,186

Salt sill.....

... 2,323,697

780,274

Kryddad sill

50,709

19,058

Den torkade fisken

kommer nästan uteslutande

från Norge: av

1934 års

import kom endast en

kvantitet av

1,443 kilogram från andra länder.

Den 1934 och 1935

i importerade

salta sillen fördelade sig på

följande

länder:

1 9

3 4

19 3 1

5

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

kilogram

kronor

kilogram

kronor

Norge.................

. 14,878,098

4,130,922

11,817,662

4,632,528

Danmark .............

291,279

83,435

1,088,125

482,467

Färöarna .............

6,570

3,747

Island.................

. 8,545,165

2,219,679

7,391,255

3,533,350

Finland...............

287,303

74,072

282,200

81,640

Estland ...............

1,970

936

130,405

60,455

Danzig ...............

17,800

5,882

14,750

4,300

Tyskland .............

27 907

7,785

9,400

2,904

Nederländerna.........

73,107

26,582

713,069

240,018

Storbritannien.........

375,165

129,787

1,359,855

466,995

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ti
-

ll

Härefter har lantbruksstyrelsen anfört följande. Motionärerna torde

främst haft i tankarna att genom den föreslagna accisen bereda större möjlighet

för svenska fiskare att bedriva sillfiske vid Island, särskilt som huvudmassan

av den importerade salta sillen utgöres av islandssill, huvudsakligen

fångad av isländska och norska fiskare. Statsmakterna hava också haft

öppen blick för denna möjlighet och under senare år vidtagit kraftiga åtgärder

till främjande av ett svenskt islandsfiske. Sålunda har under några

år utbetalats en premie av omkring två kronor per tunna islandssill, och under

de två sista åren hava utlämnats betydande statslån på förmånliga villkor

för att få till stånd större sillfiskeexpeditioner till Island. För befrämjande

av ifrågavarande sillfiske utlämnas dessutom lån till 40 procent av utrustningskostnaderna,

vilka lån, örn fisket bedrives tre år i följd, icke behöva

återbetalas. Tyvärr vill det synas, som om de större expeditionerna icke

baft någon framgång. 1934 var vädret ogynnsamt, och 1935 var tillgången

på sill ringa. Det synes som örn islandsfiske med mindre fartyg skulle

hava lyckats bättre. Emellertid torde det alltid vara vanskligt att bedriva

sillfiske vid Island, framför allt beroende på de växlande priserna på sillen.

Sålunda var partipriset på salt islandssill år 1933 så lågt som 13 å 14 kronor

per tunna och 1935 så högt som 60 kronor per tunna. Medelpriset å den från

Island importerade salta sillen utgjorde 1933 24 öre och 1935 48 öre per

kilogram.

Även för upphjälpande av storsjöfisket och den inhemska produktionen

av torkad fisk lia från statens sida gjorts betydande uppoffringar.

Huvudsyftet med motionerna torde emellertid vara att genom upptagande

av accis och genom ett lämpligt användande av de genom accisen uppburna

medlen söka begränsa importen av ifrågavarande fiskvaror. Denna

strävan är såtillvida förklarlig, som i vårt land det rådande tullsystemet sedan

gammalt är så avvägt, att det giver fisket en ogynnsam ställning i förhållande

till andra näringsgrenar. Sålunda äro de allra flesta av de förnödenheter,

en fiskare mäste köpa, fullbelagda, under det att de varor, han har

att avyttra, nära nog undantagslöst äro utan tullskydd.

Det torde emellertid knappast kunna undgås, att de föreslagna åtgärderna

skulle komma att beröra de handelspolitiska förhållandena, särskilt med

vara grannländer. Sannolikt skulle de också anses stå i strid mot vissa av

vårt lands handelsöverenskommelser.

Frågan örn åtgärder mot fiskimporten har varit föremål för ingående behandling

av 1933 års fiskeriutredning, som i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

den 28 februari 1935 dock förklarade sig icke kunna

förorda vidtagande av ytterligare åtgärder mot importen av fiskvaror.

Såvitt lantbruksstyrelsen kan döma, synes utredningen haft goda skäl för

denna sin uppfattning.

Svenska västkust fiskarnas cad ralf Örtlund: Beträffande centralförbundets

ställning till denna motion örn upptagande av accis på viss fisk kan förbundet

ej annat än att på det livligaste i princip tillstyrka motionens syfte.

Vad beträffar de grunder, efter vilka accisen föreslagits skola utgå, ävensom

det sätt på vilket de på accismedel grundade medlen skola komma fisket till

godo i form av olika stödåtgärder, kan förbundet på den korta tid, som för

yttrandets avgivande står till buds, ej yttra sig beträffande detaljerna. Dock

vill förbundet i korthet anföra följande:

Fiskets nuvarande ekonomiska läge kräver, att statsmakterna verkligen vidtaga

effektivare åtgärder än som hittills skett och detta ej minst i fråga om

den alltmera ökade importen av utländsk fisk. Ifrågavarande motion synes

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 10 saini. Nr 74.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottels utlåtande Nr 74.

just vilja hjälpa fisket på de områden, där importen av utländsk fisk hindrar

en utveckling av vissa fisken såsom sill- och storsjöfiskena.

Av motionärerna har föreslagits, att för salt och kryddad sill accisen skulle

utgå med 2 kr. per tunna. Förbundet skulle vilja föreslå, att accisen i stället

utgår med 3 kr. per tunna, vilket endast skulle göra 3 öre per kg. och knappast

ha någon inverkan på avsättning och detaljpriser. De stödåtgärder västkustfisket

för närvarande är i behov av torde erfordra tillgång till de ökade

medel, som en dylik höjning av accisen skulle medföra. Ett dylikt stöd för

fisket, som en accis på 3 kr. per tunna otvivelaktigt skulle medföra, vöre desto

mera berättigat som konservindustrien redan åtnjuter ett kraftigt tullskydd.

Även bör fastställas, att tunna, för vilken ovannämnda accis utgår,

skall lia en viss bestämd vikt, t. ex. 90 eller 100 kg.

Den stora importen av torkad fisk samt salt och kryddad sill inverkar menligt

på avsättningen av våra fiskares fångster av färsk fisk och sill. Andra

länders restriktioner mot importen av fisk gör, att våra egna fiskare i allt

större utsträckning äro hänvisade till att sälja sina fångster inom det egna

landets gränser. Beträffande vårt land synas nästan oöverstigliga handelspolitiska

svårigheter resa sig mot ett hejdande av fiskimporten och denna visar

för 1935 rent av en oroväckande stegring. Denna stigande fiskimport till

vårt land försvårar givetvis försäljningen av svenskfångad fisk. Det är ett

mycket rimligt önskemål från våra fiskare, att i det egna landet de själva

först och främst till skäliga priser skola kunna få avyttrat sina fångster.

Under senaste tiden ha i samhällen, där förut stenindustrien haft sitt säte,

flera personer övergått till fisket, och allt talar för att örn fiskerinäringen får

det stöd, som den är i behov av, så skall den kunna ge sina utövare en skälig

utkomst. Förbundet vill därför kraftigt trycka på det önskemålet, att accismedlen

även användas till stödåtgärder för den färska fisken, vilket väl också

delvis innefattas i motionärernas syfte. Av särskild hjälp för de fiskare,

som landa färsk västkustfisk, är de minimipriser, som tillämpas i Göteborgs

fiskhamn och som tillämpats under somrarna 1934 och 1935. Detta minimiprissystem

bör utbyggas till att omfatta flera försäljningsorter på västkusten

samt även flera fiskslag och i flera fall höjda minimipriser. Den fond, som

måste ligga bakom ett dylikt utökat minimiprissystem, skulle sålunda med

fördel kunna erhållas av accismedel. Även andra åtgärder för stödjandet av priserna

på färsk fisk anse vi böra kunna vidtagas med stöd av medel erhållna

av fiskaccisen.

Slutligen vilja vi påminna örn att under förra året av svenska fiskare påbörjades

ett nytt fiske i Nordsjön, nämligen garnsillfiske med saltning av

fångsterna ombord på båtarna, och i år komma ytterligare en del båtar att

deltaga i detta fiske. Därjämte utrustas i år ett par båtar för frätning efter sill

i Nordsjön, närmare bestämt på Fladengrund, med även i detta fall saltning

av fångsterna ombord. Om dessa fisken ge det resultat, som fiskarna hoppas,

skulle de kunna sysselsätta ett stort antal svenska fiskare ävensom en hel del

personer i land för vidare behandling av varan. Vårt land importerar ju årligen

så stora kvantiteter salt och kryddad sill, att stora utvecklingsmöjligheter

finnas för en ökad saltning och kryddning av svenskfångad vara. För att

emellertid dessa försök till nya fisken kombinerade med saltning av fångsterna

skola kunna fortsättas under en del år framåt, så att säker erfarenhet vinnes

örn de lia framtiden för sig, behövs helt naturligt understöd åt de fiskare,

som försöka sig på saken. Bidrag skulle då även kunna utgå ur den fond,

som accismedlen skulle bilda.

Med beaktande av vad ovan anförts får alltså förbundet på det varmaste

tillstyrka ovannämnda motion om accis på torkad fisk och salt och kryddad

sill. ''

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74-

19

Bohusläns stors jö fiskare förening: Det bohuslänska storsjöfisket d. v. s.

risket nied s. k. storbackor efter i huvudsak långa för beredning av spillånga

och kabiljo har under de senare åren ej varit utan stöd från statsmakternas

sida. Sålunda vilja vi erinra om tullen på spillånga, vidare om importreglering

av färsk långa till spuning, varjämte såväl av 1934 års som av 1935 års

fångster staten inlöst betydande partier ej försåld spillånga. För att bereda

fiskarna bättre priser på den saltade långan har av statsmedel dessutom utbetalts

en viss ersättning per kg. införd svensk dylik långa. Under de för

fisket i Bohuslän så kritiska tiderna, som ligga intill fem år tillbaka, har detta

stöd från statens sida varit nödvändigt för att hålla fisket uppe. Det anförda

fiskets svårigheter har i främsta rummet berott därpå, att den svenskberedda

spillångan haft en mycket svår konkurrent i importerad spillånga och skruvlånga

samt annan torrfisk, som bereus av sej och torsk. Den förbättring i avsättningen

av den svenska spillångan, som i någon mån kunnat skönjas det

sista året, torde sannolikt till ej oväsentlig del bero på den propaganda för den

svenska varan, vilken kunnat ske tack vare statsmakternas bistånd. Men

disproportionen mellan förbrukningen av importerad och svensk vara är dock

alltjämt för stor, och det svenska fisket alltför mycket kringskuret genom utländsk

konkurrens. Det är visserligen att hoppas, att fortsatt propaganda

skall göra den svenska spillångan mera känd och uppskattad, men utvecklingen

har hittills gått långsamt och under tiden gäller det att giva storsjöfisket

motståndskraft mot ekonomiska svårigheter. Storsjöfiskareföreningen

har av denna anledning f. n. inriktat sig på att tills vidare söka utöka fångsterna

för saltning av långa till kabiljoberedning. På grund av det osäkra

marknadsläget i fråga om kabiljo måste emellertid de priser, som betalas till

fiskarena för saltad långa, bliva ganska låga, och fisket blir därför ej lönande,

örn ej en prisreglering genom statens försorg kan ske. Även med ett tacksamt

erkännande av de av staten hittills vidtagna åtgärderna måste dock påpekas,

att dessa på grund av statens skiftande finansiella möjligheter måste för den

kår. det gäller, få en viss prägel av ovisshet. Det synes därför föreningen

synnerligen lyckligt, om motionens tankegång kunde realiseras, då därigenom

en ökad kontinuitet och konsekvens i statens åtgöranden kunde bliva följden.

Fisket skulle i sin tur få större stabilitet.

Användningen av de genom accisen erhållna medlen torde för storsjöfiskets

del lämpligen inriktas på en fortsatt propaganda för svensk spillånga och

kabiljo samt en samtidig reglering av priserna på av svenska fiskare införd

långa. I avvaktan på en ökad omsättning av spillånga torde alltjämt ett

statligt understöd vara nödvändigt för att göra den svenskberedda kabiljon

konkurrenskraftig och införseln av saltad långa ekonomiskt givande.

En för storsjöfisket direkt vinst av accisen blir, att den sjösaltade spillångan

får betydligt ökade avsättningsmöjligheter i förhållande till skruvlångan och

rotskär. Det torde bli möjligt att åtminstone delvis återvinna den svenska

marknad denna spillånga tidigare haft.

En oklarhet i motionens formulering önska vi påpeka. Accis skall enligt

denna påläggas »all till riket införd icke fullbelagd torkad fisk, ävensom av

inhemska beredare beredd sådan vara». Innebär detta, att den svenska spillångan

även är accisfri? Importerad spillånga är nämligen accisfri. Skall

endast den svenska spillångan accisbeläggas, blir prisrelationen mellan den

utländska och svenska varan ofördelaktig för den svenska, och tullskyddet

för spillånga skulle delvis bortelimincras. Tydligare bestämmelser i denna

punkt torde alltså erfordras, och bör därvid all hänsyn tagas till det svenska

storsjöfiskets behov av stöd.

Skulle en särskild nämnd tillsättas för handhavandet av den föreslagna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskotteis utlåtande Nr 74-

fonden, torde lämpligen undertecknad förening beredas möjlighet att få sina

intressen bevakade genom någon representant.

Då den omskrivna motionen synes föreningen vara av allra största inintresse

och betydelse för det bohuslänska fisket, och dess framlämnande

betecknar nya och givande aspekter för vårt fiske, vilja vi livligt tillstyrka,

att motionärernas förslag måtte genomföras.

Svenska islandsfiskares förening: Det svenska sillfisket vid Island har

trots den stora svenska förbrukningen av islandssill ännu ej kunnat nå någon

större utveckling. En av anledningarna till detta är det varierande och en

följd av år mycket låga priset på islandssillen, som framkallats av den synnerligen

hårda utländska konkurrensen. Inför denna ha de svenska fiskarena

ofta tvekat att ikläda sig de stora ekonomiska risker, som alltid åtföljt ett

sillfiske vid Island. För fiskets utveckling vore det alltså i högsta grad önskvärt,

att en stabilisering av priserna inom vissa gränser kunde erhållas. Och

med hjälp av en prisregleringsfond synes oss detta möjligt utan alltför stora

ingrepp i den fria prisbildningen. Särskilt skulle en dylik fond bliva av betydelse

för det av föreningen bedrivna sillfisket med garn, emedan då även

saltning av sill i långt större utsträckning än nu är fallet skulle kunna ske.

De deltagande kuttrarna bleve ej som nu praktiskt taget helt beroende av

möjligheten av att erhålla kryddsillkontrakt.

Under hänvisning till vad här ovan anförts får föreningen vördsamt och

livligt tillstyrka bifall till motionen.

Konservfabrikernas förening: Föreningen vill för sin del tillstyrka det

framkomna förslaget om accis under följande förutsättningar.

Det föreslagna beloppet kr. 2: — per tunna synes oss, då det normalt motsvarar

c:a 10 %> å varans värde, väl högt, varför en reducering till kr. 1: ■—

per tunna synes oss bättre avvägd.

En nödvändig förutsättning är emellertid enligt föreningens mening att

klara bestämmelser fastställas, att från visst fiske härflytande medel icke får

användas till stöd för annat fiske, då i motsatt fall förhållandena kan tänkas

urarta därhän, att ett fiske skulle kunna bliva beskattat till stöd för en detta

fiske ovidkommande gren av fiskerinäringen, liksom att vid en tidpunkt då

berörda fiske självt (t. ex. sillfisket vid Island) skulle behöva stöd, den situationen

kan tänkas, att från detta fiskes produkter under föregående år influtna

medel, redan kunna vara förbrukade på annat håll.

Vad som för konservindustrien är det viktigaste och i verkligheten en allvarlig

livsfråga är att om dess råvara, kryddsillen, belägges med en avgift

i någon form, samtidigt också saltsillen träffas av samma och lika stor avgift,

på det att den prisskillnad, som normalt existerar mellan dessa artiklar icke

ytterligare skärpes, då omsättningen för fabrikerna och därmed sysselsättningen

för dess arbetarstam genast visar utslag om prisskillnaden mellan

kryddsill och saltsill ökas mer än normalt. — Önskvärdheten härav jämväl

från en annan sida belyses av i motionen nämnda siffror. Vi förbruka årligen

c:a 200,000 tunnor saltsill och c:a 50,000 tunnor kryddsill, under det

att den svenska fångsten är c:a 30,000 tunnor, därvid det är att märka, att

dessa svenskfångade 30,000 tunnor praktiskt taget enbart är kryddsill. D. v. s.

att c:a 60 %> av landets behov av kryddsill redan täckes av våra egna fiskare,

under det att praktiskt taget inget av vårt stora behov av saltsill är svenskfångad.

Slutligen vill föreningen framhålla önskvärdheten av att konservindustrien

bliver representerad i den i motionen föreslagna nämnden för medlens hand
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

21

havande och stödets vidare utformning, detta vad det herör islandsfisket, då

åtgärder för detta fiske och dessas utformning är av synnerligen vital betydelse

för vår industri.

Kommerskollegium: Kollegium vill till en början erinra om att 1935 års

riksdag till behandling förehade två likalydande motioner (I: 114 och II: 218),

vari hemställdes om bemyndigande för Kungl. Majit att åsätta icke fullbelagd,

torkad fisk en importavgift av 10 öre per kg. samt att sålunda inflytande

medel måtte tillföras en särskild fond, förslagsvis benämnd Fiskets stöd- och

prisregleringsfond, vars medel skulle användas till prisreglerande åtgärder

på fiskets område.

1933 års fiskeriutredning, till vilken sistnämnda ärende remitterades, ansåg

sig av handelspolitiska skäl ej kunna tillstyrka motionerna. Utredningen

erinrade om att på framställning av densamma ett belopp av 50,000 kronor

år 1934 av Kungl. Majit ställts till förfogande för anordnande av försök att

reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn

samt framhöll, att Kungl. Majit för ett nytt försök år 1935 ställt 45,000 kronor

till förfogande. Det syntes utredningen, som vore det lämpligast, att,

där det befunnes önskvärt och möjligt att anordna prisregleringar, detta

skedde på liknande sätt som vid nämnda försök, och att för sådant ändamål

anvisades särskilda medel, och ej tillgrepos, såsom i motionerna föreslagits,

åtgärder av handelspolitisk innebörd.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande, att utskottet med hänsyn till de

handelspolitiska skäl, som fiskeriutredningen antytt, icke kunde biträda motionerna,

varför utskottet hemställde, att desamma icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan av riksdagen bifölls.

Kollegium vill i förevarande sammanhang erinra örn att kollegium den 29

februari 1936 avgivit yttrande över ett av 1935 års fiskeriutredning den 22

januari 1936 framlagt förslag örn viss reglering av handeln med annan

färsk fisk än strömming, i vilket utredningen ifrågasatt viss reglering av handeln

med bl. a. sill. Efter att hava framhållit, att den föreslagna regleringen

av handelspolitiska skäl lämpligen icke kunde genomföras, har kollegium

i berörda utlåtande hemställt, att nämnda fråga borde upptagas till förnyad

utredning.

I här förevarande ärende får kollegium anföra.

Enligt artikel 1 i den mellan Sverige och Storbritannien och Norra Irland

den 15 maj 1933 träffade handelsöverenskommelsen har tullfrihet i Sverige

tillförsäkrats för bl. a. kryddad eller saltad skai’psill i tunnor (stat. nr 27/8)

samt saltad sill (stat. nr 48), vilka varor ej heller få vid införsel till Sverige

beläggas med andra avgifter än tull. Motionärernas förslag torde därför,

såvitt angår accis å saltad sill, för närvarande icke kunna genomföras.

Vad därnäst angår kryddad sill, som i handelsstatistiken redovisas tillsammans

nied sockersaltad sill (stat. nr 52), ina nämnas, att de .största exportörerna

på Sverige äro Island (1934 c:a 3.5 milj. kg.) och Norge (1934 c:a 0.6

milj. kg.). Från sistnämnda land härrör så gott sorn hela vår import av stockfisk

(stat. nr 52; c:a 1.1 milj. kg.) och övervägande delen av importen av

annan torkad eller rökt fisk (stat. nr 53; c:a 0.58 milj. kg., därav 0.57 från

Norge). Som bekant äro våra .fiskare flir att kunna rationellt bedriva fiske

på avlägsnare vatten i viss mån beroende av en välvillig behandling från

vissa andra länders sida, och ett avskärande av importen i den omfattning,

som torde vara av motionärerna avsedd och som också sannolikt skulle bli

följden av ett genomförande av motionärernas förslag, synes ej kunna undgå

att menligt återverka på de ovan antydda liskeriintressena. Kollegium anser

sig fördenskull beila avstyrka motionärernas förslag i nu förevarande del.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr li
-

om sålunda stöd åt fisket enligt kollega förmenande icke bör beredas genom

åtgärder, som gå ut på ett avstängande av importen — en uppfattning,

som också kom till uttryck i 1933 års fiskeriutrednings skrivelse till chefen

för jordbruksdepartementet den 28 februari 1935 -— vill kollegium å andra

sidan för att i det bekymmersamma läge, i vilket fisket säkerligen för närvarande

befinner sig, en viss hjälp måtte beredas denna näring, förorda, att de

prisregleringsförsök, som började i Göteborg den 16 juli 1934 och som bedrivits

med hjälp av statsmedel, som ställts till länsstyrelsens i Göteborg förfogande,

måtte fortsätta.

Ur de av kommerskollegium införskaffade utlåtandena antecknas sammanfattningsvis

följande.

Handel sk amr ar na i Stockholm och Malmö ha — i huvudsak av handelspolitiska

skäl — avstyrkt bifall till nu förevarande motioner. Jämväl handelskammaren

i Göteborg har uttalat sig i avstyrkande riktning huvudsakligen

med hänsyn till accisens prisfördyrande inverkan men även under

åberopande av handelspolitiska skäl. Sistnämnda handelskammare samt

svenska fiskhandelsförbundet ha förordat distributionslättnader ävensom

propaganda för ökad avsättning av fisk m. m. Handelskammaren i Karlstad

har icke haft något att erinra mot förslaget, såvitt det avsåge påläggande av

accis och fondering av därvid influtna medel. Handelskammaren har emellertid

ansett sig icke kunna tillstyrka tillskapandet av en särskild nämnd

utan föreslagit, att den ifrågasatta nämndens funktion i stället skulle fyllas

av respektive länsstyrelser, till vilkas förfogande det begärda reservationsanslaget

å 25,000 kronor borde ställas.

Utskottet. Utskottet får till en början erinra därom att 1935 års riksdag till behandling

förehade ett flertal motioner om åtgärder till främjande av det svenska

fisket. I enlighet med utskottets hemställan (utlåtande nr 72) föranledde

motionerna ingen riksdagens åtgärd. Innebörden av de nu förevarande motionerna

synes i väsentliga delar sammanfalla med de då föreliggande motionernas.

En betydande utvidgning av tidigare föreslagna åtgärder har emellertid

ägt rum såtillvida att jämväl frågorna om inrättande av särskild fiskeristyrelse

och om införande av accis på införd fisk framförts i årets motioner.

I anslutning till den sammanfattning av ifrågasatta åtgärder, som återfinnes

i motionerna I: 36 och II: 105 örn utredning angående fiskets ekonomiska

läge, får utskottet anföra följande.

Uppenbart torde vara, att en utvidgning av statsmakternas ingripanden för

främjande av fiskerinäringen förutsätter ett någorlunda säkert bedömande av

fiskets betydelse i folkhushållningen. En statistisk översikt av

landets hela fiskproduktion torde därför vara önskvärd. Denna torde icke

vara möjlig med mindre den nuvarande statistiken över saltvattensfisket

kompletteras med uppgifter om sötvattensfisket. Utskottet vill härtill nämna,

att Kungl. Majit också numera från reservationsanslaget till främjande

i allmänhet av fiskerinäringen ställer medel till lantbruksstyrelsens förfogande

för insamling i viss utsträckning av dylika uppgifter. Då frågan sålunda

synes vara föremål för vederbörandes uppmärksamhet, torde någon

riksdagens åtgärd härutinnan icke påkallas för närvarande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

23

Likaså hava statsmakterna redan vidtagit åtgärder i skilda hänseenden för

fiskbeståndets upphjälpande och skyddande. Vad särskilt

gäller åtgärder mot fiskevattnens förorening, har 1935 års riksdag i enlighet

med utskottets hemställan (uti. nr 35) begärt skyndsam utredning genom

Kungl. Maj:t. Utskottet vill även nu understryka vikten av att denna

fråga snarast upptages till ingående prövning. I övrigt torde det få ankomma

på statens fiskeriadministration, hushållningssällskapen och fiskevårdsföreningarna

att med till buds stående medel söka tillgodose motionärernas

önskemål i denna del.

Frågan om fiskredskapsförsäkring har nyligen varit underkastad

utredning, vilken föranlett de senaste riksdagarna att anvisa medel till

en statens fiskredskapsfond. Vid frågans behandling år 1934 åberopade riksdagen

utskottets utlåtande (nr 41). Därest föreningar för försäkring av fiskebåtar

önskade utvidga sin verksamhet till att avse försäkring av fiskredskap

och härför påkalla statens bistånd, torde enligt utskottets då uttalade mening

framställning därom böra göras till Kungl. Majit, som för riksdagen torde

framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde föranleda. Med hänsyn

till vad som sålunda förevarit och då frågan icke lärer hava kommit i annat

läge nu, finner utskottet i likhet med lantbruksstyrelsen icke tillräckliga skäl

föreligga till förnyad utredning på detta område.

Vad angår frågan om ändring i restitutionsförfarandet beträffande

bensinskatt, som erlagts för motorbåtar, så har 1933 års

liskeriutredning avgivit förslag i ämnet. Med anledning härav har chefen

för jordbruksdepartementet i 1936 års statsverksproposition (IX huvudtiteln,

punkt 146) framhållit, att denna fråga torde beröras av den utredning, avseende

ändrad väglagstiftning m. m., som den 15 juni 1935 uppdragits åt särskilda

sakkunniga att verkställa inom kommunikationsdepartementet, samt

att han därför ej vöre beredd att då taga ståndpunkt till fiskeriutredningens

förslag. I avvaktan härpå torde tillsvidare få anstå med andra åtgärder i

ärendet.

Frågan om särskild fiskeristyrelse har den 9 januari 1936

varit föremål för prövning av Kungl. Maj :t, som fann gjorda framställningar

örn utredning angående omorganisation av den statliga fiskeriadministrationen

icke för närvarande föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. I utlåtande

den 27 juni 1935 över dessa framställningar sammanfattade lantbruksstyrelsen

sin ställning sålunda.

Särskilt för insjöfiskets vidkommande torde goda skäl kunna åberopas

för att fiskeriärendena jämväl framdeles skulle vara förlagda till lantbruksstyrelsen.

Då emellertid å andra sidan och särskilt med hänsyn till saltvattensfisket

starka skäl även kunde anses tala för dessa ärendens handläggning i

en härför särskilt upprättad fiskeristyrelse, ville lantbruksstyrelsen för sin

del tillstyrka, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning angående den

centrala fiskeriadministrationens förläggning inom statsförvaltningen ävensom,

därest det härvid befunnes lämpligt att en särskild fiskeristyrelse upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

rättades för ifrågavarande ärendens handläggning, utredning angående denna

styrelses organisation.

Därest en sådan utredning komme till stånd, torde frågan om förstärkning

av arbetskrafterna inom lantbruksstyrelsen för fiskeriärendenas handläggning

böra anstå i avvaktan på utredningens slutförande. För den händelse

åter Kungl. Maj:t icke skulle finna anledning igångsätta utredning angående

upprättande av en särskild fiskeristyrelse, torde lantbruksstyrelsen få tillfälle

att till Kungl. Majit inkomma med förslag i antydda hänseende, därvid

tillika frågan om fiskeribyråns uppdelning i två särskilda byråer syntes

böra komma under omprövning.

Inom lantbruksstyrelsen uttalades vid avgivandet av berörda utlåtande särskild

mening av föredragande byråchefen, enligt vilken ett utbrytande av

fiskeriärendena ur lantbruksstyrelsen och inrättande av en särskild fiskeristyrelse

skulle vara ägnat att medföra båtnad såväl för lantbruket med dess

binäringar som för fiskerinäringen. Lantbruksstyrelsen skulle helt kunna

ägna sig åt lantbrukets omvårdnad, och fiskerinäringens intressen skulle av

allt att döma i längden bliva bättre tillgodosedda än genom en avdelning

under lantbruksstyrelsen. — Reservanten fann övervägande och goda skäl

tala för inrättande av en särskild fiskeristyrelse.

Såvitt utskottet kunnat finna, torde utredningskravet i denna del numera

icke böra tillbakavisas. Hela fiskerinäringen synes befinna sig i det läget,

att en förutsättningslös och allsidig undersökning bör föranstaltas angående

dess framtida administration. Utskottet kan härvid icke underlåta att giva

uttryck åt den meningen, att fiskets legitima intressen för närvarande måhända

icke kunna göra sig gällande på det sätt, som betingas av näringens

vikt i folkhushållningen. Huruvida detta förhållande får hänföras till det

administrativa området eller beror även eller uteslutande av andra omständigheter,

undandrager sig utskottets närmare bedömande. En utredning

härutinnan torde ställa frågan i en klarare belysning.

Motionerna 1:76 och 11:222 om fiskeristyrelse torde med hänsyn till det

anförda icke tarva särskilt yttrande av utskottet.

Vad så slutligen angår övriga i motionerna I: 36 och II: 105 upptagna spörsmål,

synas dessa i stort sett anknyta till frågan om fiskets avsättningsförhållanden.

Genom 1935 års fiskeriutredning pågå för närvarande

undersökningar rörande åtgärder till främjande av fiskerinäringens

avsättningsmöjligheter. Denna utredning har den 22 januari 1936 framlagt

ett betänkande åtföljt av dels förslag till förordning örn viss reglering av handeln

med annan färsk fisk än strömming — strömmingshandel reglerades år

1934 — dels ock två alternativa förslag till instruktion för en statlig fiskerinämnd.

Betänkandet har lagts till grund för Kungl. Maj:ts proposition (nr

233) till riksdagen angående viss reglering av handeln med färsk torsk, över

vilken proposition utskottet avgivit särskilt utlåtande (nr 75). I direktiven

den 28 juni 1935 för sagda utredning har chefen för jordbruksdepartementet

uppdragit vissa riktlinjer för utredningsarbetet. Samtidigt har likväl

departementschefen framhållit, att även andra möjligheter till frågans lös
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

25

ning torde undersökas, varför utredningen ej borde i sitt arbete vara bunden

av särskilda direktiv i fråga örn sättet härför. Med återgivande härav har

utskottet velat framhålla, att motionärernas önskemål och synpunkter i

denna del torde kunna förväntas bliva beaktade av pågående utredning.

Då emellertid här är fråga örn det för närvarande helt dominerande problemet

inom fiskerinäringen, har utskottet velat uttala, att direktiven för

omförmälda utredning böra, eventuellt efter utvidgning, omfatta samtliga de

spörsmål, som kunna vara förknippade med avsättningsfrågan. Det synes

utskottet, att utredningen samtidigt bör förstärkas med ytterligare sakkunskap

på de specialgebit, som därigenom öppna sig. Härvid böra i främsta

rummet representanter för fiskets ekonomiska organisationer komma

ifråga, eftersom det torde vara nödvändigt att till prövning upptaga

bland annat frågan om en hela riket omfattande ekonomisk fiskeriorganisation.

Då utskottet anser sig böra låta bero vid dessa uttalanden, förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t ägnar denna angelägenhet all den uppmärksamhet,

som förhållandena kräva.

Beträffande motionerna 1: 221 och II: 451 om accis på införd fisk m. m.

synes det utskottet icke uteslutet, att däri framförda förslag kunna leda till

goda resultat. Eftersom särskilt de handelspolitiska förhållandena torde behöva

något närmare undersökas, vill utskottet visserligen icke nu föreslå bemyndigande

för Kungl. Majit att vidtaga direkta åtgärder i förevarande hänseende.

Men då frågan är av den vikt, att ett alltför långt dröjsmål med dess

avgörande icke bör ifrågakomma, synes det utskottet lämpligt, att densamma

ägnas särskild och snabb behandling av 1935 års fiskeriutredning så att eventuellt

förslag i frågan kan föreläggas 1937 års riksdag.

I fråga om slutligen motionerna I: 79 och II: 224 samt 1: 165 och II: 385

örn fiskerinäringens avsättningsmöjligheter torde få åberopas vad som här

ovan anförts om fiskets avsättningsförhållanden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:36 och

II: 105 samt I: 76 och II: 222 må i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan

örn fiskets administration samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda; samt

2) att motionerna I: 36 och II: 105 i övrigt ävensom motionerna

1:221 och 11:451, 1:79 och 11:224 samt 1:165 och

II: 385 må anses besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 maj 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 193G. 10 sami. Nr 74.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Tjällgren,

Granath, Sanne, Elof Andersson och Mannerskantz; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hagman och Osberg.

Reservationer:

1) av herr Johansson i Uppmälby samt

2) av herr Gustafson i Vimmerby.

367076. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:288 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder till främjande av det svenska fisket. a1 i texten