Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet väckta motioner.

1936-05-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1936:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss

reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 27 mars 1936 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 233, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om viss reglering av handeln med färsk torsk.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Partihandel med färsk torsk må, där Kungl. Majit så förordnar, under viss

tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd som i första stycket

sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk torsk, inköpt från annan än

den som erhållit sådant tillstånd.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel som bedrives

till återförsäljare i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan

handel.

2 §•

Närmare föreskrifter angående de villkor, varunder tillstånd till partihandel

må åtnjutas, meddelas av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande av lantbruksstyrelsen.

3 §■

Den som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § meddelats,

i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel nied

färsk torsk straffes med dagsböter.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 75.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

4 §•

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till

de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

5 §•

Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres

vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936 och gäller till och med

den 30 juni 1939. I fråga om sådan under tiden för förordningens giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat om

påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom andra

kammaren väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen

dels II: 732 av herr Hansson i Hönö m. fl., vari föreslagits, att vid bifall

till Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition nr 233 angående viss reglering av

handeln med färsk torsk riksdagen måtte besluta, att sagda reglering icke

får tillämpas utanför Malmöhus län och att förordningen om regleringen

skall gälla till och med den 30 juni 1937;

dels ock II: 803 av herr Hällgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 233 och med bifall till denna motion

måtte besluta antaga det av 1935 års fiskeriutredning utarbetade motionen

närslutna förslag till Kungl. Maj:ts förordning av viss reglering av handeln

med annan färsk fisk än strömming samt samma utrednings förslag till

Kungl. Maj:ts instruktion för statens fiskerinämnd alt. II med den förändringen

att orden »eventuellt Göteborg» uti 1 § utgå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Den 28 juni 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga för att, i enlighet med av mig angivna

riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder till främjande

av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter, ävensom att, i samråd med

cheferna för utrikes- och handelsdepartementen, om så erfordrades förordna

en i handelspolitiska frågor sakkunnig person att biträda utredningsmännen.

Genom beslut samma dag tillkallade jag såsom sakkunniga ledamoten av

riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson, ordförande, samt

fiskeriintendenten N. IF. Rosén, landstingsmannen H. Levin, fiskaren Adolf

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75■

3

Larsson och fiskhandlaren John Truedsson. Vidare förordnade jag den 13

januari 1936, i samråd med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen,

andre sekreteraren i utrikesdepartementet C. O. Gisle att såsom sakkunnig

i handelspolitiska frågor biträda de sakkunniga.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1935 års fiskeriutredning, hava

den 22 januari 1936 framlagt ett betänkande åtföljt av dels förslag till förordning

om viss reglering av handeln med annan färsk fisk än strömming,

dels ock två alternativa förslag till instruktion för en statlig fiskerinämnd.

Betänkandet återfinnes avtryckt såsom bilaga till motionen II: 803.

över betänkandet hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och korporationer.

Vissa uppgifter angående fisket och handeln med fisk i Skåne och

Blekinge.

De sakkunniga hava till sitt betänkande fogat vissa sifferuppgifter angående

fisket av torsk, rödspätta, skrubba, sandskädda och sill i Skåne och

Blekinge ävensom angående införseln av nämnda fiskslag. Uppgifterna visa

bland annat följande.

Av de angivna fiskslagen fångades år 1933 inom hela riket respektive inom

de nu ifrågavarande länen de myckenheter, som angivas i följande uppställning

(myckenheten angiven i kilogram).

F i s k s 1 a g

Hela riket

Blekinge

län

Kristianstads

län

Malmöhus j

län

Torsk................

10,191,265

940,255

396,880

995,193

Rödspätta..............

2,197,003

155,350

149,589

72,808

Skrubba och sandskädda .......

1,777,112

516,985

337,066

271,164

Sill.................

53,698,675

2,151,850

398,477

1,159,768

Den sammanlagda fångsten för de ifrågavarande tre länen utgjorde alltså

förenämnda år:

För torsk ................................ 2,332,328 kg

» rödspätta ............................ 377,747 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,125,215 »

» sill.................................. 3,710,095 »

De sakkunniga anföra emellertid, att de verkliga fångsterna i vissa fall

torde hava varit större än de uppgivna, i det att fångst, som ej kunnat avyttras

eller eljest tillvaratagas, icke upptagits i den officiella statistiken, varifrån

de angivna siffrorna närmast hämtats.

Under år 1934 ökade den sammanlagda fångsten inom de tre nämnda länen

till följande myckenheter, nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

För torsk ................................ 3,425,315 kg

» rödspätta ............................ 434,706 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,127,599 »

» sill.................................. 3,801,483 »

Torskfångsten under år 1934 översteg med cirka 50 procent fångsten under

vart och ett av de närmast föregående åren. För sill visade år 1934

även en något större fångst än de närmast föregående åren. Sillfisket i Öresund

var dock ringa, varemot fiskarena vid sydkusten uppgivas hava måst

kasta en del fångster i sjön, då de på grund av den goda tillförseln icke kunnat

avsättas till skäligt pris.

Införseln av förenämnda fiskslag uppgick år 1934, enligt av de sakkunniga

ur handelsstatistiken hämtade siffror, till följande mängder.

Fiskslag

Total införsel

Därav från Danmark

kg

kronor

kg

kronor

Torsk................

1,215,676

495,342

840,513

320,156

Rödspätta och skrubba........

1,201,548

705,898

1,100,841

605,833

Sill.................

2,092,578

493,155

1,308,856

343,943

De sakkunniga anmärka härtill, att marknaden i Skåne och Blekinge närmast

berördes av införseln från Danmark ävensom att införselstatistiken icke

vore fullständig, i det att en del fångster, som infördes av danska fiskebåtar

direkt från fiskeplatserna, icke upptagits som införsel. Det vore, tillägga de

sakkunniga, framför allt torsk och sill, det därvid vore frågan örn, men på

vissa platser även flundrefiskar. De sakkunniga hade förgäves sökt att

under hand inhämta uppgifter örn denna direkta införsel. Enligt uppgifter

från vissa grossister i Malmö skulle emellertid den direkta införseln dit av

torsk hava under år 1934 uppgått till 126,258 kg. De sakkunniga ansåge

emellertid denna siffra för låg.

Enligt införselstatistiken uppgick införseln av de ifrågavarande fiskslagen

över tullkamrarna i Skåne och Blekinge under år 1934 till följande

myckenheter:

torsk.......................... 157,936 kg

rödspätta och skrubba .......... 531,063 »

sill............................ 1,117,575 »

De sakkunnigas förslag.

I anslutning till förestående sifferuppgifter hava de sakkunniga anfört,

att vissa missförhållanden förelåge beträffande avsättningen av färsk fisk,

särskilt i Skåne och Blekinge, vilka missförhållanden bland annat toge sig

uttryck däri att fiskare ofta på grund av bristande avsättningsmöjligheter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksuiskottets utlåtande Nr 75.

5

icke kunde föra i land sina fångster eller endast vissa dagar kunde begiva sig

ut på fiske. En ej oväsentlig orsak till de påtalade missförhållandena vore

enligt de sakkunnigas mening den bristfälliga organisationen av fiskhandeln.

De sakkunniga hava härom anfört, att riklig tillförsel av torsk eller sill till

en plats till exempel ej alltid utnyttjades i den utsträckning, som borde ske,

för att fylla en brist på dessa varor å en annan plats, utan en obehövlig import

från utlandet tillgrepes såväl av hel fisk som av filéer. Vid andra tillfällen

kunde tillförseln väsentligt överstiga marknadens behov. Skillnaden

mellan engros- och detaljpriser vore ej i vederbörlig omfattning genomförd,

vilket hade till följd, att prisbildningen ej finge önskvärd fasthet. I stort sett

saknade handeln med färsk fisk enligt de sakkunnigas uppfattning den organisation,

som genomförts inom snart sagt alla handelns olika grenar. I längden

bleve fiskarena otvivelaktigt lidande därpå.

De sakkunniga hava ansett, att för avhjälpande av de påtalade missförhållandena

en organisation av handeln med ifrågavarande fisksorter borde ske

enligt liknande grunder, som följts vid den år 1934 genomförda regleringen

av handeln med färsk strömming, d. v. s. att partihandel inom område, där

bestämmelserna ifråga förklarats skola äga tillämpning, icke finge bedrivas

utan särskilt tillstånd och att detaljhandel inom sådant område ej finge idkas

med vara, inköpt från annan än den, som erhållit tillstånd till partihandel.

Beträffande partihandeln inom Skåne och Blekinge hava de sakkunniga

ansett det icke vara påkallat att, såsom skett i fråga om handeln med

färsk strömming, helt förbehålla densamma åt fiskareorganisationer. De sakkunniga

hava i stället förordat, att tillstånd till partihandel i regel lämnades

de grossister och organisationer, som för närvarande dreve partihandel.

I fråga om detaljhandeln hava de sakkunniga, som nämnts, föreslagit

att sådan handel inom område, där partihandel med visst fiskslag vore

beroende av tillstånd, icke skulle få idkas med fisk, inköpt från annan än den

som erhållit sådant tillstånd. De sakkunniga hava emellertid föreslagit vissa

modifikationer i denna regel.

De sakkunniga hava vidare föreslagit inrättandet av en statens fiskeri

n ä m n d för handläggandet av frågor rörande den ifrågasatta organisationen

av fiskhandeln. Två alternativa förslag hava i denna del av de sakkunniga

framlagts. Vid uppgörandet av det ena förslaget hava de sakkunniga

utgått ifrån, att regleringen skulle omfatta endast vissa fiskslag i Skåne

och Blekinge och att nämndens handläggning av prisregleringen ävenledes

skulle vara begränsad till nämnda landskap. Enligt det andra förslaget

skulle däremot nämnden erhålla mera omfattande arbetsuppgifter.

Jämväl frågor rörande prisregleringar borde enligt de sakkunnigas

mening hänskjutas till nämnden. Även örn dylika frågor dit hänskötes, syntes

det emellertid de sakkunniga — förutsatt att nämndens verksamhet begränsades

till Skåne och Blekinge — som örn nämndens uppdrag icke skulle

få sådan omfattning, att särskilt kansli för nämnden erfordrades; däremot

erfordrades en sekreterare att biträda nämnden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Vad angår den föreslagna anordningens tillämpningsområde

hava de sakkunniga uppgivit, att de vid utarbetandet av förevarande

förslag närmast åsyftat en reglering av handeln med färsk torsk,

rödspätta, skrubba (flundra), sandskädda (slätta) och sill i Skåne och Blekinge.

De sakkunniga holle emellertid för sannolikt, att en likartad reglering

av handeln i fråga örn vissa fiskslag skulle medföra gagn även inom

andra delar av landet. De hade därför funnit ändamålsenligt att giva det

förslag till förordning, vilket bilagts betänkandet, en sådan allmän form, att

Kungl. Majit med stöd av förordningen skulle äga att förordna, att densamma

under viss tid och inom visst område skulle tillämpas i fråga om visst

eller vissa fiskslag. Förordningens tillämpning skulle därigenom lätt kunna

anpassas efter rådande lokala förhållanden, och den ifrågasatta regleringen

av handeln med färsk fisk torde därigenom erhålla nödig smidighet.

De sakkunniga hava emellertid för närvarande föreslagit endast, att förordningen

måtte bringas i tillämpning inom Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län i fråga om förenämnda slag av fisk ävensom av dessa Åskslag

framställda färska filéer.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala

och Malmöhus län ävensom av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Stockholms läns fiskförsäljningsförening

u. p. a., svenska ostkustfiskarnas centralförbund, ordföranden i Södermanlands

läns fiskerikommitté, Kristianstads läns fiskerinämnd, Gotlands fiskareförbund,

Malmöhus läns havsfiskeförening, Malmö fiskareförening och Limhamns

fiskareförening Öresund. I övrigt hava samtliga de hörda myndigheterna

och korporationerna antingen avstyrkt förslaget eller i allt fall ställt

sig tveksamma därtill. I vissa av de avstyrkande yttrandena förordas dock

samtidigt en förnyad utredning i saken. Kommerskollegium, länsstyrelsen i

Södermanlands län, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskamrar

ävensom handelskammaren i Gävle tillstyrka sålunda ytterligare utredning.

Departementschefens anförande.

Det är en känd sak, som ytterligare bestyrkes av vad som förekommit i

ärendet, att det sydsvenska havsfisket under flera år kämpat med stora ekonomiska

svårigheter. Dessa lära till icke ringa del haft sin grund i avsättningsförhållandena

på fiskmarknaden. Särskilt synes torskfisket vid den

svenska öresundskusten av dylik anledning kommit i en bekymmersam

ställning. Ehuru under de båda senast förflutna åren en viss förbättring i

läget torde hava inträtt, förefinnas alltjämt svårigheter för öresundsfiskarena

att till skäliga priser få avsättning för sin torsk. Orsaken lärer, såsom bland

annat Skånes handelskammare yttrat, huvudsakligen vara den. att fisket i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

7

fråga till följd av vissa i yttrandet närmare angivna omständigheter bedrives

under ogynnsammare förutsättningar än vad fallet är med torskfisket inom

vissa närbelägna fiskevatten. Sannolikt är, att, om en varaktig förbättring av

läget i fråga om det svenska torskfisket i Öresund skall kunna vinnas, vissa

förändringar med avseende å såväl fiskets bedrivande som fiskens beredning

och försäljning måste genomföras. Härför erforderliga åtgärder torde näppeligen

kunna åstadkommas annat än under målmedveten medverkan från

fiskarena själva och deras organisationer. Ännu lärer det dock dröja ganska

länge, innan någon starkare insats från fiskarenas egen sida kan påräknas.

Utsikterna härtill minska i samma mån som fiskarbefolkningens

ekonomiska läge försämras. En av de viktigaste förutsättningarna för att

här berörda problem skola ernå en tillfredsställande lösning är därför, att

åtminstone det värsta hotet mot existensmöjligheterna undanröjes. Detta

synes kunna ske, om på sätt de sakkunniga föreslagit en viss tvångsorganisation

av handeln med torsk genomföres. Av det sagda följer att en dylik anordning

bör hava karaktären av ett försök och tillämpas allenast för en

kortare övergångstid. Det bör eftersträvas, att genom andra åtgärder här

antydda statsingripande så snart som möjligt göres överflödigt. Med avseende

på annat fiske än torskfiske är jag icke för närvarande beredd föreslå

ingripande av förevarande slag.

Vid utformandet av nämnda organisation bör sökas beredas möjligheter till

en jämn avsättning av öresundstorsken till skäliga priser. De sakkunnigas

förslag synes i huvudsak ägnat att tillgodose detta syfte. Jag tillstyrker alltså

i likhet med de sakkunniga, att, om Kungl. Majit så förordnar, rätten att

idka partihandel med färsk torsk göres beroende av särskilt tillstånd, med vilket

förbindes skyldighet för vederbörande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

med avseende å rörelsen, som kunna finnas erforderliga för främjande

av det avsedda målet. Det torde, såsom de sakkunniga erinrat, ej

vara nödvändigt, alt dylikt tillstånd förbehålles särskilda organisationer,

utan tillstånd synes kunna lämnas en var, som är villig underkasta sig nyssnämnda

föreskrifter. Vad angår frågan örn vilken myndighet, som skall

äga lämna tillstånd till partihandel, delar jag den uppfattning, som kommit

till uttryck i flera av yttrandena, att det icke torde vara påkallat att för ärenden

av ifrågavarande art tillskapa ett särskilt organ. Jag förordar, att det

uppdrages åt lantbruksstyrelsen att meddela tillstånd till partihandel med

färsk torsk ävensom att i övrigt handhava de uppgifter, som kunna föranledas

av den föreslagna anordningen. Därest partihandeln sålunda göres beroende

av tillstånd, torde detaljhandel icke böra få bedrivas med färsk torsk,

som inköpts från annan än den, vilken erhållit dylikt tillstånd. Detaljhandel

med egen fångst torde däremot alltjämt böra fritt få idkas. Jag utgår vidare

i likhet med de sakkunniga från att med försäljning av egen fångst jämställes

försäljning, som för vederbörande fiskares räkning sker genom någon

hans familjemedlem. I detta sammanhang må anmärkas, att de här föreslagna

bestämmelserna örn handel med färsk torsk givetvis även avse handel med

exempelvis färska filéer av sådan fisk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Ehuru det, såsom jag förut framhållit, egentligen torde vara endast beträffande

Öresundskusten, som frågan om en reglering av torskhandeln för närvarande

är aktuell, synes möjlighet böra finnas att, om omständigheterna

därtill skulle föranleda, utvidga regleringens tillämpningsområde. Det torde

få bero på Kungl. Majit att besluta härutinnan. De grundläggande bestämmelserna

i ämnet torde böra sammanfattas i en förordning, vilken bör träda

i kraft den 1 juli 1936; den torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet för

längre tid än till och med den 30 juni 1939.

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom jordbruksdepartementet

utarbetats ovan intagna förslag till förordning om viss reglering av

handeln med färsk torsk. Förslaget är avfattat i nära överensstämmelse med

förordningen den 15 juni 1934 (nr 282) om viss reglering av handeln med

färsk strömming.

Enligt 2 § i nyssnämnda författningsförslag skola närmare föreskrifter angående

villkoren för tillstånd till partihandel med färsk torsk meddelas av

Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits bemyndigande av lantbruksstyrelsen.

Vad dessa villkor beträffar synes huvudregeln böra vara, att den, vilken erhållit

dylikt tillstånd, skall vara skyldig att vid inköp av färsk torsk vända

sig i första hand till svenska fiskare inom regleringsområdet. Skulle den

av nämnda fiskare fångade torsken vara otillräcklig för behovet inom området,

bör partihandlaren vara oförhindrad att från andra leverantörer täcka

sagda behov. Partihandlaren torde därvid böra hava fria händer att välja

den leverantör, han finner för gott. Jämväl import bör alltså för detta fall

vara tillåten. Att göra partihandlarens rätt att sålunda utifrån fylla det behov,

som fiskarena inom regleringsområdet icke kunna täcka, beroende av

tillstånd i varje särskilt fall torde icke vara lämpligt. Redan den ytterst brådskande

naturen hos ärenden av ifrågavarande art torde nödvändiggöra, att

vederbörande partihandlare lämnas en viss rörelsefrihet. Några större olägenheter

ur regleringssynpunkt av en dylik frihet torde näppeligen behöva

befaras, då det naturligtvis står öppet för var och en att, om en partihandlare

finnes fullgöra sina skyldigheter på ett otillfredsställande sätt, påtala förhållandet

hos lantbruksstyrelsen. Skulle fångsten inom regleringsområdet visserligen

i och för sig vara tillräcklig för att tillgodose områdets behov, men

fiskarena för fångsten begära ett sådant pris att detaljförsäljningspriset skulle

ställa sig oskäligt högt, torde partihandlarna likaledes böra beredas möjlighet

att vända sig till svenska leverantörer utom området eller att genom

import fylla behovet. För att icke syftet med regleringsåtgärderna skall förfelas,

torde dock en bestämmelse av nu angiven innebörd böra tillämpas

med stor urskilning. Sålunda kan givetvis icke den omständigheten i och

för sig, att torskpriset på annan ort är lägre än det av fiskarena inom regleringsområdet

begärda, medföra att sistnämnda pris anses oskäligt. Bestämmelsen

i fråga torde med andra ord knappast böra tillämpas i andra fall,

än där fiskarena söka utnyttja sin privilegierade ställning till att begära

priser, vilka överstiga vad de lojalt kunna fordra. Till förebyggande av missbruk

och stridigheter torde det vara nödvändigt, att i förevarande fall rätten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

9

att vända sig till leverantörer utanför regleringsområdet göres beroende av

lantbruksstyrelsen medgivande. — Angivna undantag från huvudregeln äro

betingade icke blott av partihandlarnas egna utan även av konsumenternas

intressen. Av hänsyn till sistberörda intressen torde den, som erhållit tillstånd

att idka partihandel inom regleringsområdet, böra låta sig angeläget

vara att med beaktande av det förut anförda söka ordna en tillfredsställande

tillförsel av torsk till området ifråga.

Det torde ligga i sakens natur, att partihandeln icke kan eller ens bör i

varje detalj regleras genom de villkor, som enligt vad nu sagts skola förknippas

med tillstånd till sadan handel. Man får nöja sig med att angiva

vissa allmänna riktlinjer. Erforderlig tillsyn över huru förhållandena i

praktiken utveckla sig torde böra utövas av lantbruksstyrelsen. För att möjliggöra

kontroll över partihandlarna torde dessa böra vara skyldiga att på

anmodan lämna lantbruksstyrelsen alla de upplysningar angående av dem

bedriven handel med färsk torsk, som styrelsen kan finna erforderliga. Det

torde även böra åligga dem att på anfordran ställa sin bokföring till lantbruksstyrelsens

förfogande i och för kontroll av verksamheten. Helt naturligt

har i dylikt fall lantbruksstyrelsen att tillse, att dylik bokföringsgranskning

utföres på sadant sätt, att ej olägenhet därav uppstår för vederbörande

affärsföretag. Styrelsen bör vidare för att kunna leda utvecklingen i rätt

riktning äga tilldela partihandlare, som icke lojalt utövar sina befogenheter,

varning eller för kortare eller längre tid indraga partihandelstillståndet.

Proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända. Jag förutsätter att, innan förordnande av

Kungl. Majit meddelas enligt det av mig förordade författningsförslaget, det

ytterligare övervägande av ärendet, som ur handelspolitisk synpunkt kan

finnas erforderligt, skall hava ägt rum.

Propositionen avser bemyndigande intill den 1 juli 1939 för Kungl. Majit

att enligt liknande grunder, som följts vid den år 1934 genomförda organisationen

av strömmingshandeln, reglera handeln med färsk torsk. Där

Kungl. Majit så förordnar, skall partihandel med torsk under viss tid och

inom visst område icke få bedrivas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. Endast

torsk, inköpt från partihandlare, skall där få föras i detaljhandel. Partihandeln

skall i första hand omfatta torsk, fångad av svenska fiskare inom

regleringsområdet. Enligt departementschefens uttalande i propositionen

avser ifrågasatta reglering för närvarande närmast Öresundskusten.

Motionen lii 732 innebär, att det begärda bemyndigandet skall begränsas

dels att gälla till den 1 juli 1937 dels ock att avse Malmöhus län. Med motionen

lii 803 åter åsyftas utvidgning av regleringen i nära överensstämmelse

med det förslag, som framlagts av 1935 års fiskeriutredning, lill att från början

omfatta Skåne och Blekinge samt avse handeln med, förutom färsk torsk,

sill, rödspätta, skrubba (flundra) och sandskädda (slätta) ävensom gädda och

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 75.

Utskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

gös. Denna utvidgade reglering skulle omhänderhavas av en särskilt utsedd

statens fiskerinämnd.

Då utskottet härmed går att taga ställning till förevarande fråga, hyser

utskottet i likhet med fiskeriutredningen och departementschefen den uppfattningen,

att fiskets utövare hava att kämpa med sådana svårigheter,

huvudsakligen förorsakade av otillfredsställande avsättningsförhållanden

på fiskmarknaden, att statsmakternas bistånd är påkallat. Detta synes

böra lämnas genom vidtagande av åtgärder, som kunna förväntas medverka

till att skapa en ändamålsenlig organisation av fiskhandeln. En dylik organisation

kan givetvis ske efter olika linjer. Den nuvarande ordningen för

tvångsreglering av strömmingshandeln synes emellertid i stort sett hava utfallit

väl. Då fiskeriutredningens av departementschefen godtagna förslag

i ämnet ansluter till sagda reglering, kan utskottet i princip biträda Kungl.

Maj:ts förevarande proposition om åtgärder för ett ytterligare försök att på

samma väg upphjälpa fiskarebefolkningens ekonomiska läge.

Såsom departementschefen framhållit, torde en dylik anordning tillgripas

allenast för en kortare övergångstid. Densamma torde dock givas tillämpning

under så pass lång tid, att verkningarna av regleringen hinna framträda

och att på grundval därav ett någorlunda säkert bedömande av dess ändamålsenlighet

och konsekvenser blir möjligt. En tidrymd av tre år, som

Kungl. Majit föreslagit, torde vara lämpligt avvägd med hänsyn härtill. Utskottet

finner sålunda icke skäl att biträda motionen II: 732, i vad densamma

åsyftar en förkortning av giltighetstiden.

Fastställandet av tillämpningsområdet för regleringen erbjuder uppenbarligen

stora vanskligheter till följd av svårigheterna icke blott att bestämma

det område, där behovet är mest framträdande, utan ock att på förhand

överblicka konsekvenserna med avseende på handeln med fisk såväl inom

som utom området. Båda de i ärendet väckta motionerna giva härför uttryck,

som förtjäna att grundligt övervägas. Hänsyn till fisket i Bohuslän

åberopas i den ena för en begränsning av området för regleringens tillämpning,

medan däremot enligt den andra en utvidgning av regleringsområdet

anses betingad av eljest befarade följder för Blekingefisket. Fiskets avsättningsfråga

kompliceras dessutom därav att varutillförseln är oviss och

varan själv ömtålig, vilket allt kräver smidig och snabb anpassning efter

växlande förhållanden inom en given marknad. Svårigheter av annan art

hänföra sig till de handelspolitiska mellanhavandena med utlandet. Det synes

utskottet i förhandenvarande läge lämpligt att försöksvis lokalisera regleringen

och allteftersom erfarenheten lämnar stöd därför begränsa eller

utvidga densamma. Av utredningen i ärendet synes framgå, att öresundskustens

torskfiske intager sådan särställning, att detsamma bör i första

hand bliva föremål för reglering, varom nu är fråga. Utskottet förutsätter

emellertid, att detta icke får ske på bekostnad av legitima intressen inom

fiskhandeln i andra landsdelar såsom västkusten och ostkusten. På Kungl.

Majit torde det ankomma att uppmärksamt iakttaga verkningarna av regleringen

och påpassligt vidtaga de anstalter, som kunna föranledas av olä
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

11

genheter, förknippade med regleringen. Särskilt bör beaktas det inflytande

denna kan utöva på fisket av torsk och handeln därmed inom övriga delar

av Skåne samt Blekinge, varvid Kungl. Majit enligt nu föreslagna förordning

har att avgöra, örn regleringsområdet bör utsträckas att omfatta även dessa

landsdelar. I fråga om de fiskslag, som böra inbegripas i regleringen, vill utskottet

av nyssberörda lämplighetsskäl biträda Kungl. Majits förslag och medtaga

endast torsk. Skulle vunnen erfarenhet giva stöd för att även handeln

med annan fisk tvångsregleras, torde Kungl. Majit härom framdeles utverka

riksdagens bemyndigande.

Även om tillämpningsområdet kommer att omfatta hela kusten av Skåne

och Blekinge, torde inrättande av en särskild fiskerinämnd icke vara påkallat

för regleringens handhavande. Enligt Kungl. Majits förslag skall detta

tillkomma lantbruksstyrelsen med dess fiskeribyrå. Utskottet biträder förslaget

även i denna del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må i anledning av förevarande proposition

samt motionerna lii 732 och lii 803 godkänna Kungl.

Majits förslag till förordning om viss reglering av handeln

med färsk torsk; samt

2) att motionerna i övrigt må anses besvarade med vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 15 maj 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,

Tjällgren, Granath, Elof Andersson och Mannerskantz; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hagman och Osberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten