Utlåtande i anledning av väckt motion angående vidtagande av vissa fruktoch trädgårdsodlingen berörande åtgärder.
1936-05-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1936:84, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vidtagande av vissa fruktoch trädgårdsodlingen berörande åtgärder.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
1
Nr 84.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1936 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vidtagande av
vissa frukt- och trädgårdsodlingen berörande åtgärder.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 377, av herr Magnusson i Skövde har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsam
utredning och förslag om åtgärder åsyftande:
att bestämmelser utfärdas varigenom dels förhindras att importerade trädgårdsprodukter,
särskilt växter, försäljas å auktion, dels ock att trädgårdsprodukter,
särskilt växter för utplantering i det fria, icke få kringföras till
salu annat än av odlaren eller hans befullmäktigade ombud;
att utredning verkställes dels om bildandet av försäljningsorganisationer
bland fruktodlare samt om dessa organisationers stödjande eventuellt genom
bidrag av statsmedel, dels om lämpliga typer av fruktpacknings- och lagerlokaler
samt kylhus samt om lämpligt stöd genom statsmedel för deras uppförande;
att
utredning verkställes angående behovet av ökad utbildning och ökat
antal av trädskötare och av instruktörer för fruktodling och för fruktens tillvaratagande
och försäljning;
att utredning verkställes örn säsongskydd för svensk frukt samt för övriga
för konsumtion avsedda svenska trädgårdsprodukter;
att vid utredningen även övervägas lämpliga organisationer för handhavandet
av erforderliga stödåtgärder; och
att Kungl. Maj:t för riksdagen snarast framlägger de förslag, vartill utredningen
föranleder.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen
från lantbruksstyrelsen, som anfört följande:
Motionen utmynnar i en framställning, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsam utredning och förslag till åtgärder i
olika avseenden, som sammanfattats i fem huvudpunkter, vilka lantbruksstyrelsen
nu upptager till behandling var för sig i den ordning de uppförts i
motionens slutkläm.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 84—85.
1
2
IJordbruksutskottets utlåtande Nr S4-
1. Utredning angående utfärdande av bestämmelser
till förhindrande dels att importerade trädgårdsprodukter,
särskilt växter, försäljas på auktion, dels att
trädgårdsprodukter, särskilt växter för utplantering i
det fria, kringföras till salu annat än av odlaren eller
hans befullmäktigade ombud.
Vad angår första delen av denna punkt vill lantbruksstyrelsen framhålla,
att styrelsen på grund av framställning från vissa trädgårdsodlarorganisationer
samt enskilda odlare hade anledning att den 1 december 1933 till chefen
för kungl, jordbruksdepartementet yttra sig angående åtgärder till förhindrande
av utländska trädskolealsters försäljning å auktion m. m. Därvid framhöll
lantbruksstyrelsen, som då i ärendet infordrat yttrande från chefen för
statens växtskyddsanstalt, att det för åtskilliga år sedan, särskilt under de
första åren av världskriget, var så vanligt att försäljning av trädskolealster
ägde rum å auktion, att lantbruksstyrelsen på grund av framställning om förbud
häremot i utlåtande den 7 april 1917 tillstyrkte utfärdande av dylikt förbud.
Emellertid blevo sådana auktioner efter hand mindre vanliga, ehuru
förbud icke infördes. När lantbruksstyrelsen sedermera på grund av särskilda
remisser den 26 februari 1923 avgav utlåtande angående anordnande av
växtpatologisk inspektion och upplysningsverksamhet och därvid även hade
anledning uttala sig om begärt förbud mot försäljning av trädskolealster å
salutorg, genom gårdfarihandel eller å offentlig auktion, fann styrelsen, att
sådan begäran icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär dylikt
försäljningsförfarande då blott sällan förekomme.
Vad som tidigare gav särskild anledning till begäran om förbud mot försäljning
av trädskolealster å auktion var, att utländska fruktträd av för vårt
land olämpliga sorter på detta sätt utbjödos i handeln till en i fruktodling
oerfaren allmänhet. Sedan genom riksdagens beslut år 1927 tullen å importerade
fruktträd höjts från 7 till 60 öre per kilogram, torde emellertid fruktträd
blott i enstaka fall hava försålts på auktion. Den av växtskyddsanstalten
1933 verkställda utredningen tog närmast sikte på importerade rosplantor.
Beträffande dessa framhölls, att endast en ringa del torde försäljas å
auktion, något som då bestyrkte lantbruksstvrelsens uppfattning örn växtauktionernas
jämförelsevis ringa betydelse. Enligt beslut den 21 december
1933 föranledde förstnämnda framställning icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Sedan 1933 hava förhållandena i sist berörda avseende icke nämnvärt ändrats.
Då det städse ansetts att växtauktioner hade särskilt stor omfattning i
Stockholm, har lantbruksstyrelsen inhämtat uppgift härom från Stockholms
stads auktionsverk, som enligt verkställd undersökning meddelat, att den totala
försäljningssumman vid under de senaste fem åren i Stockholm hållna
växtauktioner utgjorde 4,520 kronor år 1931. 7,184 kronor år 1932, 5,033
kronor år 1933 och 6,943 kronor år 1934. Ar 1935 såldes inga växter på
auktion i Stockholm.
Beträffande ifrågasatt utredning rörande s. k. kringföringshandel med
trädgårdsväxter må framhållas, att frågan härom torde böra bedömas i samband
med all annan kringföringshandel och sålunda icke isolerad för sig.
Med anledning av den petition, som Sveriges köpmannaförbund den 21
december 1934 avlämnade till Kungl. Maj:t angående åtgärder för att få den
okontrollerade kringföringshandeln i görligaste mån underkastad de lagar
och förordningar, vilka gälla för den fasta handeln, avgåvo Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund,
Sveriges pomologiska förening, föreningen Sveriges
trädgårdskonsulenter, svenska trädskoleägareföreningen, Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund, Stockholms läns och stads träd
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
3
gårdsråd, Sveriges fröhandlarförening samt riksförbundet svensk frukt den
10 januari 1935 en gemensam framställning till Kungl. Majit med anhållan
att även av en var av nämnda specialorganisationer framförda önskemål och
synpunkter måtte vinna beaktande vid avgörande av det av köpmannaförbundet
föranledda ärendet. Så vitt Lantbruksstyrelsen har sig bekant, har
denna framställning icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning.
Visserligen torde på av motionären anförda skäl det vara mindre lämpligt
att trädgårdsprodukter kringföras till avsalu av andra än odlaren själv
eller av honom befullmäktiga! ombud. Emellertid torde det vara svårt att
förhindra, att ett ombud för t. ex. viss plantskola även är ombud för andra
plantskolor och för växtimportörer, till vilka torde få räknas även åtskilliga
av landets mest kända plantskolor. Då även begreppet kringföringshandel
är mycket tänjbart, är det enligt styrelsens mening förenat med stora svårigheter
att avgöra var gränsen skulle gå mellan kontrollerad och okontrollerad
kringföringshandel eller mellan stationär handel och kringföringshandel
överhuvud taget. Om sålunda, för att taga ett konkret exempel, plantskola
vill själv eller genom å försäljningsorten icke bosatt ombud försälja
visst växtparti och för ändamålet för några dagar eller en eller annan vecka
förhyres en tillfälligt ledig källarlokal i exempelvis Stockholm, därifrån
växterna utförsäljas till allmänheten, lärer icke skäligen kunna påstås annat
än det här rör sig örn kringförings- eller ambulerande handel, alldenstund
försäljningsverksamheten icke är stationär. Det har under de sista
åren blivit vanligt i Stockholm, att vissa plantskolor ordna försäljning även
på detta sätt.
Om vidare en försäljare uppköper en billast med frukt eller grönsaker
i södra Sverige eller en odlare själv per bil fraktar sina produkter för försäljning
å platsen till detaljhandeln t. ex. Sundsvall eller en fruktuppköpare
i södra Sverige lastar en järnvägsvagn med frukt för försäljning direkt från
järnvägsvagn till detaljhandeln inom norrländsk avsättningsort — ofta förekommande
försäljningsformer — måste detta betecknas som partikringföringshandel,
mot vilken den stationära detaljhandeln i allmänhet icke torde
reagera, då den själv genom köp uppmuntrar sådan verksamhet.
Dessa förhållanden synes lantbruksstyrelsen blotta brister inom såväl
odlarnas som de stationära köpmännens handelsorganisation, varför det i
första hand torde böra ankomma på dem själva att söka avhjälpa rådande
missförhållanden, även örn styrelsen är övertygad örn att vissa ändrade bestämmelser
i nu gällande näringsfrihetsförordning skulle kunna verksamt
främja olika sammanslutningars strävanden för avsättning inom den reguljära
parti- och detaljhandeln av ifrågavarande produkter. Sålunda torde
exempelvis de svenska plantskolorna, vilkas antal torde uppgå till något
mer än ett hundratal, genom sin egen organisation i främsta rummet böra
vidtaga åtgärder mot kringföringshandel av plantskolealster och vad angår
de till Sveriges köpmannaförbund anslutna detaljhandlarna torde dessa böra
avstå från köp av produkter utav ambulerande partiförsäljare. Härigenom
skulle detaljhandlarna icke blott främja sina egna intressen utan även stödja
redan befintliga odlareorganisationer — enkannerligen sådana odlarna
berörande försäljningsorganisationer, vilkas ändamål är att söka verksamt
främja produktförsäljning genom den reguljära handeln —- i deras strävanden,
något som är särskilt betydelsefullt, då det för dessa organisationer
icke är möjligt att utan allvarlig medverkan från den reguljära handelns
sida kunna genomföra en prisstabilisering på sorterade oell packade kvalitetsprodukter.
Då, såsom ovan anförts, växtauktioner icke få anses vara av den betydelse
motionären möjligen tänkt sig, och då vidare frågan örn all kring
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
föringshandel torde böra ses i ett sammanhang samt 1935 års riksdag —■
efter att frågan om kringföringshandel varit föremål för behandling vid 1932,
1933 och 1934 års riksdagar -—- avslog i ärendet då framförda motioner
bland annat på grund av den av vederbörande lagutskott framhållna omständigheten,
att det vore praktiskt taget uteslutet att skilja mellan inköpta
eller i kommission lämnade produkter å ena samt försäljarens egna produkter
å andra sidan, finner lantbruksstyrelsen skäl nu icke föreligga för
speciell utredning i de avseenden, som framgå av i punkt 1 omförmälda del
av motionen.
2. Utredning dels örn bildande t av försäljningsorganisationer
bland fruktodlare samt örn dessa organisationers
stödjande eventuellt genom bidrag av statsmedel,
dels örn lämpliga typer av fruktpacknings- och lagerlokaler
och kylhus samt om lämpligt stöd genom statsmedel
för der as uppförande.
Av lantbruksstyrelsen i utlåtande den 6 december 1935 till Kungl. Majit
framlagda utredning med förslag i fråga om tillgodogörande av svenska
frukter och bär framgår, att i augusti 1934 på initiativ av Sveriges pomologiska
föreningen bildades riksförbundet svensk frukt, försäljningsförening
u. p. a., vars uppgift är att sammansluta landets fruktodlare i syfte att omhändertaga
försäljningen av deras produkter över hela landet samt att i
övrigt verka för att genom centraliserade inköp av förnödenheter för odlingen
söka skaffa odlarna så fördelaktiga inköpspriser som möjligt, föranstalta
om inköp av emballage m. m.
Genom Kungl. Majlis beslut den 14 september 1934 beviljades riksförbundet
statsbidrag med 2,000 kronor till bestridande av förbundets organisationskostnader.
Organisationsarbetet går ut på att inom varje län bilda ekonomiska föreningar,
vilka kallas fruktcentraler, för vilka riksförbundet utgör topporganisation.
Varje fruktcentral, vars verksamhetsområde i regel sammanfaller
med vederbörande hushållningssällskaps område, upprättar erforderligt antal
packerier för insamling, sortering och packning av produkter för distribution.
Under 1935 voro 17 sådana fruktcentraler med därtill hörande 32
packerier i verksamhet. Under organisation äro för närvarande fruktcentraler
för Östergötlands län samt Stockholms stad och län. Enligt vad lantbruksstyrelsen
under hand inhämtat, pågår vidare för närvarande samarbete
mellan riksförbundet och intressenter inom Skaraborgs län i syfte att
före innevarande års skördeperiod få till stånd en motsvarande ekonomisk
organisation även inom Skaraborgs län, vilket område skulle utgöra den
sista länken i förbundets yttre organisationskedja i vad rör södra och mellersta
Sveriges produktionsdistrikt.
Efter omfattande utredning har under hösten 1935 avtal träffats mellan
svenska lantmännens riksförbund och riksförbundet svensk frukt om att i
samverkan med, å ena sidan, statens centrala frökontrollanstalt och, å andra
sidan, Sveriges förenade utsädesodlare, söka ordna handeln även med välsorterad
och i standardemballage förpackad matpotatis. Då verksamheten
vid fruktcentraler och därtill hörande packerier i huvudsak är inskränkt till
höstmånaderna, medan huvudarbetet för insamling och distribution av matpotatis
tager sin egentliga början i mitten på oktober och pågår hela vintern
till frampå sommaren, har det ansetts ändamålsenligt, att samma lokaler och
samma personal i största möjliga utsträckning användas för såväl frukt som
matpotatis.
Då ifrågavarande organisationsarbete pågått mer än ett år och riksförbundet
redan under sitt första egentliga verksamhetsår distribuerat cirka 1.8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr S4-
5
miljoner kilogram frukt och därjämte från och med 1 februari 1936 upptagit
en betydande distribution av s. k. kontrollpotatis samt ordinär matpotatis
utan att härför erfordrats bidrag (rörelsekapital) av allmänna medel
till länsorganisationernas verksamhet, torde, till skillnad mot vad motionären
möjligen tänkt sig, ej heller framdeles erfordras bidrag av statsmedel för
ändamålet.
Motionären ifrågasätter vidare utredning örn typer för fruktlagerlokaler
m. m. och stöd av statsmedel för deras uppförande. Härom får lantbruksstyrelsen
anföra följande.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1934 anvisades till lantbruksstyrelsen
förfogande ett belopp av intill 2,000 kronor att av styrelsen, efter
samråd med styrelsen för Sveriges pomologiska förening, användas såsom
bidrag till bestridande av kostnaderna för utarbetande av förebildliga typritningar
till fruktförvaringslokaler samt för utgivande av en handledning
rörande lagring och behandling av frukt. Arbetet härmed har pågått sedan
hösten 1934 och resultatet beräknas kunna publiceras under innevarande
vår.
Vad angår statsmedel till uppförande av fruktpackerier och lagerlokaler
må anföras, att enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 24 maj 1934 (nr 196) angående
allmänna villkor och bestämmelser för lån från statens fruktodlingslånefond,
1 §, lån må utlämnas såväl för uppförande och iordningställande
av förvaringslokaler för inom landet odlad frukt som för utförande av anordning
för kylning av sådan frukt. Bristen på lämpliga typritningar har
emellertid gjort att lånefonden icke kunnat tagas i anspråk för dessa ändamål.
Såsom av det ovan. anförda framgår, torde denna brist bliva avhjälpt
inom den närmaste tiden.
Då för närvarande fullt tillräckliga åtgärder redan vidtagits beträffande
vad i motionen åsyftas under punkt 2, finner lantbruksstyrelsen även i denna
del anledning saknas till utredning.
3. Utredning angående behovet av ökad utbildning
och ökat antal av trädskötare samt av instruktörer beträffande
fruktodling och fruktens tillvaratagande
och försäljning.
Till kurser i trädgårdsskötsel, nämligen dels utbildningskurser för trädskötare
och dels trädgårdskurs i Norrland för småbrukare m. fl., hava från
och med 1920 anvisats medel, till att börja med i form av extra reservationsanslag
å 21,700 kronor, varav 19,000 kronor beräknades för trädskötarkurserna
och 2,700 kronor för den årliga trädgårdskursen i Norrland.
I skrivelse den 14 augusti 1930 hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att till kurser i trädgårdsskötsel anvisa för budgetåret
1931/1932 ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor. Denna framställning
byggde, såvitt angick förenämnda trädskötarkurser, delvis på ett av
de sakkunniga för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen avgivet
förslag örn anvisande av ett till 35,000 kronor förhöjt anslag för möjliggörande
av (iliad utbildning av trädskötare inom södra och mellersta Sveriges
egentliga fruktodlingsdistrikt. Då den föreslagna höjningen endast berörde
en begränsad del av landet, fann lantbruksstyrelsen densamma väl hög. Örn
emellertid — såsom lantbruksstyrelsen fann behövligt — liknande kurser
skulle kunna anordnas inom de övriga, till ytinnehållet väsentligt större delarna
av landet, vore å andra sidan de sakkunnigas anslagsberäkning enligt
lantbruksstyrelsens mening för snävt tillmätt.
Statens årliga kostnader för kurser i trädgårdsskötsel beräknades i detta
sammanhang av lantbruksstyrelsen sålunda:
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
1) trädgårdsskötarkurser för hela landet ................ kronor 39,000
2) trädgårdskurs i Norrland för småbrukare m. fl....... » 2,700
3) ambulerande trädgårdskurser i Norrland ............ » 4,800
Summa kronor 46,500.
Härtill skulle läggas ett belopp av 1,500 kronor, som av Kungl. Majit under
senare år årligen beviljas för anordnande av en trädgårdskurs för kvinnor
i Önnestad, eller sammanlagt 48,000 kronor, vilket belopp avrundades
nedåt till 45,000 kronor.
För budgetåret 1931/1932 anvisade riksdagen oförändrat anslagsbelopp av
21,700 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1931 förnyade Lantbruksstyrelsen sin den 14
augusti 1930 gjorda framställning och hemställde, att om förslag till ordnande
av den lägre lantbruksundervisningen i dess helhet eller delvis förelädes
1932 års riksdag, Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att till kurser i trädgårdsskötsel
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av
45,000 kronor.
För ändamålet anvisade riksdagen för sistnämnda budgetår ett till 30,000
kronor höjt anslag. Ökningen, 8,300 kronor, avsågs såsom understöd för
anordnande, särskilt i Norrland, av trädgårdsskötarkurser och ambulerande
trädgårdskurser. Härefter ter sig anslagsäskande och anvisande av anslag
sålunda:
Kronor
Lantbruksstyrelsen föreslog ................
Kungl. Majit äskade och riksdagen anvisade
Lantbruksstyrelsen föreslog ................
Kungl. Majit äskade och riksdagen anvisade
Lantbruksstyrelsen föreslog ................
Kungl. Majit äskade ......................
Riksdagen anvisade........................
Lantbruksstyrelsen föreslog, Kungl. Majit äskade
och riksdagen anvisade..............
för budgetåret 1933/1934
» » 1933/1934
»> » 1934/1935
» » 1934/1935
» » 1935/1936
» » 1935/1936
» » 1935/1936
» » 1936/1937
30.000
26.000
30.000
26.000
30.000
26.000
30,000
30,000.
Av de under de sistnämnda budgetåren anvisade anslagen är ett belopp
av 10,000 kronor avsett för trädgårdskurser i Norrland, nämligen 2,500 kronor
för en kurs för småbrukare m. fl. vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker
och 7,500 kronor för utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra
Sverige och ambulerande kurser i Norrland.
Vad angår utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta Sverige
har antalet kursdeltagare under de sista åren, trots det begränsade anslaget
för ändamålet, kunnat ökas något dels på grund av att Lantbruksstyrelsen
medgivits rätt — första gången genom Kungl. Majits beslut den 19 maj 1933
— att, därest besparing uppstått å för kurser i Norrland anvisade belopp örn
tillhopa högst 10,000 kronor, använda dylik besparing till anordnande under
vederbörande verksamhetsår av ytterligare utbildningskurser för trädskötare
i södra och mellersta Sverige, dels på grund av Kungl. Majits beslut
den 16 augusti 1935, varigenom utgående dagtraktamentsersättning till i kurserna
deltagande trädskötare sänkts från 4 till 3 kronor.
Frekvensen vid de under de senaste fem åren i södra och mellersta Sverige
anordnade trädskötarkurserna framgår av följande sammanställning:
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
7
År
1932
1933
1934
1935
1936
Antal av
hushållningssällskap
till
kurser anmälda
trädskötare
. .. 165
.. 215
. .. 247
.. 296
. . . 288
Antal till
Sammanlagd
kurser an-
kostnad för
tagna
kurserna,
trädskötare
kronor
lil
22,116
98
18,798
104
21 069
93
17,770
136
21,548
Kostnaderna för 1935 och 1936 äro endast beräknade. 1935 års kurser
avslutas först med år 1936 anordnade repetitionskurser.
Av sammanställningen framgår, att under angivna fem år endast ungefär
45 procent av till utbildningskurserna anmälda trädskötare kunnat beredas
plats. I verkligheten torde därför ett anslagsbehov av lågt räknat 40,000
kronor föreligga allenast för utbildningskurser för trädskötare.
Vid bedömande av denna anslagsfråga bör emellertid hänsyn tagas icke
allenast till behovet inom olika hushållningssällskaps områden av trädskötare
utan även till möjligheterna för kursers anordnande, därvid särskilt
kommer i betraktande tillgången på fullt lämpliga platser för kursers förläggning
samt tillgången inom vederbörande fruktodlingsdistrikt av väl kvalificerade
kursledare. Med ett tänkt årsanslag för ändamålet av 40,000 kronor
skulle i runt tal 260 trädskötare årligen kunna utbildas. Då emellertid
även en väl kvalificerad kursledare eller kursinstruktör icke lämpligen kan
på samma gång handleda mer än högst 10 elever i det praktiska arbetet —
8 elever per instruktör har visat sig vara lämpligt avvägt antal —- skulle för
angivet maximiantal elever erfordras sammanlagt minst 26 instruktörer, varav
hälften kursledare, inom södra och mellersta Sveriges hushållningssällskaps
distrikt. Enligt Lantbruksstyrelsens mening skulle ett så högt anslag
för närvarande icke kunna i sin helhet med fördel utnyttjas, främst med
hänsyn till viss brist bland trädgårdskonsulenterna av fullt kvalificerade undervisare.
Frågan om väl kvalificerade och skäligt avlönade trädgårdskonsulenter
får nämligen ses i visst samband med trädskötarutbildningen.
Emellertid håller Lantbruksstyrelsen före att ett, lågt räknat, med 10,000
kronor förhöjt statsanslag till bidrag till utbildningskurser för trädskötare i
södra och mellersta Sverige icke blott är erforderligt utan även under nuvarande
förhållanden skulle på ändamålsenligt sätt kunna utnyttjas.
Lantbruksstyrelsen har sålunda i vad rör den av motionären berörda frågan
om trädskötare länge insett behovet av ökade möjligheter till utbildning
av sådana.
Motionären har vidare berört frågan örn behovet och utbildning av instruktörer
beträffande fruktodling och fruktens tillvaratagande och försäljning.
Det framgår icke tydligt vad motionären därmed åsyftar. Åsyftas
därmed behovet av verkligt kunniga fruktodlare, får Lantbruksstyrelsen
vitsorda ett sådant behov. I samma mån som fruktodlingen inom vissa för
sådan odling gynnsamma områden särskilt i södra Sverige börjat undantränga
de mera extensiva vanliga jordbrukskulturerna hava nämligen allt
större krav börjat ställas på jordbrukaren-fruktodlarens kunnighet och duglighet.
Behovet av utbildningsmöjligheter för fruktodlare har också redan
insetls, och år 1934 framlades, enligt vad Lantbruksstyrelsen har sig bekant,
förslag till upprättande av en fruktodlarskola i samband med till en
stiftelse framlagd utredning med förslag till upprättande av viss institution
på fruktodlingens område. Då detta förslag fortfarande är föremål för ve
-
8
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 84.
derbörandes prövning, synes utgången härav böra avvaktas, innan något i
denna detalj från statsmakternas sida åtgöres. Under år 1935 har emellertid
inom en av Skånes största fruktodlingsegendomar inrättats en fruktodlingsskola,
vars verksamhetsresultat jämväl torde böra avvaktas.
Det är alldeles givet, att kunnig personal erfordras även för fruktens tillvaratagande
och försäljning. För tillgodoseende av sådant behov tilldelade
Kungl. Maj:t genom beslut den 9 augusti 1935 riksförbundet svensk frukt
ett statsbidrag av 1,000 kronor för anordnande i Kristianstad under tiden
15—17 augusti 1935 av en kurs för föreståndare för fruktcentraler och fruktpackerier
samt medlemmarna i riksförbundets styrelse m. fl. rörande fruktodlingens
rationalisering och frukthandelns organisation m. m. Om instruktionskurser
eller liknande åtgärder för ifrågavarande ändamål ytterligare erfordras
och riksförbundet svensk frukt eller den med denna försäljningsorganisation
samarbetande Sveriges pomologiska förening icke äga tillräckliga
medel härför, torde emellertid Kungl. Majit äga möjlighet att av tillgängliga
medel anvisa bidrag i varje särskilt fall.
Då Lantbruksstyrelsen i fortsättningen kommer att följa även i denna
punkt av motionen framställda spörsmål, synes ingen annan utredning än
den här förebragta för närvarande behöva komma till stånd.
4. Utredning om säsongskydd för svensk frukt samt
för övriga för konsumtion avsedda svenska trädgård sprodukter.
I yttrande till Riksdagens bevillningsutskott den 19 februari 1936 angående
ökat tullskydd för vissa frukter, köksväxter och blommor samt importreglering
av sådana, vilket yttrande avgivits i anledning av tvenne i huvudsak
likalydande motioner, nämligen dels I: 104 av herr Elof Andersson m. fl.,
dels II: 254 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., har Lantbruksstyrelsen på
anförda skäl förordat i motionerna föreslagna säsongtullar framför importreglering.
Styrelsen har därvid framhållit, bland annat, att en importreglering
toge hänsyn allenast till behovskvantiteten och icke till produkternas
av klimatiska förhållanden beroende kvalitet. En importreglering kunde med
andra ord icke i erforderlig utsträckning främja produktionens kvalitetsstandardisering,
som för framgången i all växtodling måste börja redan vid
produktionens planläggning. Tullar, måhända särskilt säsongtullar, syntes
däremot på angivna grunder vara ägnade att åstadkomma planmässighet i
produktionen, det viktigaste villkoret för produktionens rationalisering och
förbilligande.
Då lantbruksstyrelsens ovan nämnda till bevillningsutskottet överlämnade
utredning är jämförelsevis uttömmande, synes för närvarande behov ej
föreligga utav av motionären i denna del åsyftad ytterligare utredning.
5. Med hänsyn till vad ovan under de fyra föregående punkterna anförts,
föreligger enligt Lantbruksstyrelsens mening ej för närvarande behov av
under femte huvudpunkten ifrågasatt övervägande rörande
åstadkommande av särskilda organisationer för
handhavandet av eventuella stödåtgärder.
På grund av vad sålunda anförts finner Lantbruksstyrelsen anledning för
närvarande saknas till av motionären ifrågasatt utredning. Vad Lantbruksstyrelsen
under punkt 3 framhållit ifråga om behovet av förhöjt statsanslag
till bidrag till utbildningskurser för trädskötare i södra och mellersta Sverige
torde emellertid böra vinna beaktande.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
9
Liksom motionären finner utskottet det angeläget, att trädgårdsnäringens
berättigade intressen tillgodoses i görligaste mån, även genom medverkan
från det allmännas sida. Den av lantbruksstyrelsen förebragta utredningen
vittnar också om att statsmakterna lämnat sitt stöd i skilda former. Beträffande
de ytterligare stödåtgärder, som kunna ifrågasättas, har motionären
anfört synpunkter, som förtjäna beaktande, ehuru utskottet, såsom av det
följande torde framgå, det oaktat i likhet med lantbruksstyrelsen icke finner
anledning att tillstyrka den omfattande utredning i ämnet, om vars föranstaltande
motionären hemställt.
Vad först angår förbud mot växtauktioner och kringföringshandel vill
utskottet erinra, att dylika auktioner numera synas hava blott jämförelsevis
ringa betydelse. Emellertid vill utskottet framhålla, att olägenheter äro förknippade
med växtauktioner även såtillvida att köparna sakna möjlighet att
kontrollera, varifrån saluförda plantor härstamma, och därigenom också
äro ur stånd att välja plantor, som passa för vederbör andes behov. Frågan
örn kringföringshandel i allmänhet behandlades av riksdagen senast år 1935
utan att föranleda någon åtgärd. Detta riksdagens ställningstagande torde
få anses inbegripa jämväl kringföringshandeln med trädgårdsprodukter.
För bildande av försäljningsorganisationer samt anordnande av fruktpackerier,
lagerlokaler och kylhus hava statsbidrag utgått och lånemedel
kunna erhållas från statens år 1934 inrättade fruktodlingslånefond. Liksom
lantbruksstyrelsen finner utskottet ytterligare åtgärder i förevarande avseenden
icke påkallade.
Möjligheterna att bereda den inhemska fruktodlingen skydd genom säsongtullar
hava på grund av två inom riksdagen väckta motioner, nämligen
I: 104 och II: 254 om ökat tullskydd för vissa frukter och köksväxter samt
om importreglering för sådana artiklar, varit föremål för övervägande inom
bevillningsutskottet, som tillstyrkt vissa åtgärder örn ökat tullskydd (utlåtande
nr 38). Med hänsyn härtill torde det icke vara anledning för jordbruksutskottet
att nu ingå på denna fråga.
Motionärens önskemål slutligen med avseende på utbildning av trädgårdsskötare
och fruktodlingsinstruktörer hava sedan länge uppmärksammats av
lantbruksstyrelsen, som under en följd av år i sina petita framhållit behovet
av förhöjt anslag för bidrag till kurser för trädskötare i södra och mellersta
Sverige. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att dylika kurser skulle
bliva till ökat gagn, därest utbildade trädskötare allmänt anlitades av fruktodlarna.
Måhända skulle så bliva fallet, om viss taxa funnes fastställd för
bestämmande av ersättning åt trädskötare. Enligt vad lantbruksstyrelsen
anfört, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att av tillgängligt anslag anvisa
medel för bidrag till instruktionskurser. Ej heller i denna del synes sålunda
påkallas särskild utredning i motionens syfte.
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 84-
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 377 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 maj 1936.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
frän första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Tjällgren, von Stockenström,
Bengtsson och Jacob Hansson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Gustafson
i Vimmerby, Olsson i Rödningsberg, Carlström, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön
och Hagman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.