Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande upplåtande av statens domäner till allmänningar för friluftsliv m. m.

1936-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1936:85, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande upplåtande av statens domäner till allmänningar för friluftsliv m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

11

Nr 85.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1936 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande

upplåtande av statens domäner till allmänningar för

friluftsliv m. m.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 294, av herr Ström, Fredrik, har hemställts, att riksdagen måtte begära

hos Kungl. Majit att med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna

utreda på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner kunna

och böra upplåtas till allmänningar för friluftsliv, varvid frågan om samarbete

med kommunerna bör särskilt beaktas, samt på vad sätt vid försäljning

av kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad mån denna mark må bevaras

i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller framtida behov

av allmänningar för friluftsliv och rekreation.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionen

från domänstyrelsen och vetenskapsakademien.

Domänstyrelsen har anfört följande.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte begära hos Kungl. Majit att utreda

på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner kunna och böra

upplåtas till allmänningar för friluftsliv, varvid frågan örn samarbete med

kommunerna borde särskilt beaktas, samt på vad sätt vid försäljning av

kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad mån denna mark må bevaras

i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller framtida behov

av allmänningar för friluftsliv och rekreation.

Styrelsen anser det vara av betydelse ur det allmännas synpunkt att den

folkrörelse, friluftslivet utgör, understödes och omhändertages, i den mån

detta kan visa sig vara nödvändigt. Styrelsen anser också att statens skogar

böra i viss utsträckning och på lämpliga villkor upplåtas till allmänningar

för friluftslivet, även örn det måste vara ett betydande kommunalt intresse

att tillgodose nuvarande och framtida behov av naturallmänningar för friluftsliv

åt den icke jordägande befolkningen. Ett samarbete synes därför

böra komma till stånd mellan staten och de kommuner, för vilka frågan har

betydelse, ävensom med sammanslutningar, främjande friluftslivet, och större

jordägare. Förutom i motionen ifrågasatta åtgärder, avsende upplåtandet

av lämplig mark till tältplatser, inrättandet av enkla raststugor eller

vandrarhem samt anställandet av personal såsom övervakare av ordningen,

instruktörer i naturkunskap och friluftsidrotter, torde — enligt vad erfaren
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksut skottets utlåtande Nr 85.

heten visat — vissa yttterligare åtgärder kunna vara erforderliga innan områden,

varom här är fråga, tagas i anspråk för avsett ändamål. Ofta kräves

sålunda anläggning av gång- och cykelstigar ävensom körvägar, anordnandet

av badplatser m. m. Frågor om tillgodoseendet av skogsvårdens, jakt- och

fiskevårdens samt naturskyddets intressen, faran för skogseld m. m. torde

komma att kräva sin särskilda handläggning vid skogsområdenas upplåtande

för friluftsliv. Det bör ej heller förbises, att friluftslivet i en framtid

kan behöva länkas in efter andra linjer än de nu mera allmänt tillämpade.

I alla dessa fall torde samarbete krävas i första hand mellan staten och

de kommuner, åt vilka statsskogar skulle upplåtas för friluftsliv.

De områden, inom vilka ett ordnande av friluftsliv i första hand synes

böra komma till stånd, torde vara landets södra och mellersta delar eller

Götaland, Svealand — utom övre Dalarna —- ävensom möjligen södra Norrlands

kustland beträffande trakten kring Gävle, Söderhamn och Sundsvall.

Inom dessa områden finnes ojämförligt största delen av våra städer och

industrisamhällen, varjämte bebyggelsetätheten i övrigt är större än i de

inre och nordliga landsändarna, där i motionen angivet problem knappast

ännu på lång tid kan anses föreligga. En koncentration av friluftslivet till

vissa områden skulle medföra den fördelen, att övriga skogsområden skulle

i stort sett bliva befriade från den skadegörelse, som med friluftslivet icke

torde kunna helt undvikas.

Med åberopande av vad domänstyrelsen nu anfört får styrelsen för sin

del tillstyrka bifall till motionen.

Vetenskapsakademien har såsom yttrande i ärendet åberopat följande av

dess naturskyddskommitté avgivna utlåtande.

Intresset för skilda former av friluftsliv har på senare år utan tvivel väsentligt

ökats och gör sig för närvarande allt starkare gällande inom breda

lager av vårt folk. Detta förhållande torde, såsom i motionen framhålles, i

främsta rummet böra ses mot bakgrunden av vissa företeelser, som utmärka

det moderna samhällslivet. Ur folkhälsans synpunkt är det i hög grad glädjande,

att allt större skaror av medborgare söka den rekreation, ett sunt friluftsliv

i skog och mark förmår skänka. Men även på annat sätt kan det

växande naturintresset hälsas med tillfredsställelse, örn det ledes i rätta banor.

Så är det att hoppas, att sinnet för de oskattbara värden, den svenska

naturen innesluter, skall öppnas hos allt flera och detta i sin mån bidraga

till en ökad förståelse för naturskydds- och hembygdsrörelsernas strävanden.

En klokt anpassad undervisning i denna riktning torde kunna förväntas

så småningom leda till att insikten om betydelsen av ett aktsamt umgänge

med naturen blir allt allmännare utbredd.

Ehuru få kulturländers natur erbjuder så rika möjligheter till friluftsliv

som Sveriges, ha redan stora och berättigade farhågor börjat göra sig gällande,

att särskilt i de större städernas närhet naturområden av önskvärd

storlek och beskaffenhet snart nog ej längre komma att stå till förfogande

för detta ändamål. Ifrågavarande motion är ett uttryck för dessa farhågor.

Den alltjämt pågående, ofta totala styckningen av större egendomar med tät

bebyggelse som följd och sportstugurörelsen, som breder ut sig över allt vidare

områden, utgöra moderna företeelser, vilka inom en nära framtid synas

komma att föranleda åtgärder från det allmännas sida i syfte att reglera bebyggelsens

utbredning och reservera lämpliga naturområden för rekreationsändamål.

I detta sammanhang är det av vikt, att naturskyddets intressen vederbörligen

beaktas och att man skiljer på olika slag av naturreservat. Att i högre

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

13

grad taga nationalparker eller fridlysta naturskyddsområden i bruk för friluftsändamål

får sålunda betraktas såsom uteslutet vad vårt land beträffar.

Det får icke förbises, att en massinvasion av människor i ett naturområde

under alla förhållanden — alltså även om icke större åverkan sker — betyder

en slitning av vegetationstäcket, som särskilt inom trakter med ömtåligare

naturtyp lätt kan bliva ödesdiger. I all synnerhet gäller detta om sådana

icke obetydliga ytor, som i städernas omgivningar för närvarande användas

som tältplatser, där markvegetationen på kort tid mer eller mindre

fullständigt nötes ut och fördärvas. I Amerika synes det ha gått så långt,

att man i vissa fall som ersättning för de ursprungligen avsatta, av turistlivet

mest härjade nationalparksområdena måst se sig örn efter nya sådana

områden, från vilka allmänheten kommer att helt avstängas, då detta visat

sig vara det enda sättet att kunna bevara naturtyperna i deras ursprungliga

skick. Dessa nya områden komma sålunda att framför allt få karaktären av

forskningsobjekt.

De svenska nationalparkerna lia tillkommit för att åt eftervärlden bevara

representativa stycken av orörd eller så gott som orörd natur. Även de utgöra

i främsta rummet forskningsområden, som kräva den allra största hänsyn

från den enskilde besökarens sida. Allmänheten bar visserligen icke avstängts

från att beträda deni, men genom lagstiftningsåtgärder är dess rörelsefrihet

starkt beskuren inom desamma. I de flesta fall utgör dessutom

nationalparkernas belägenhet långt från större befolknings- eller turistcentra

ett verksamt skydd mot skadegörelse och ett naturligt (och avsiktligt) hinder

för deras utnyttjande i större utsträckning för turistiskt ändamål. Då

— såsom beträffande Blå Jungfruns, Dalby-Söderskogens och i viss mån

Abisko nationalparker — ett område, beläget i närheten av ett sådant centrum,

ur vetenskaplig synpunkt ansetts böra utväljas såsom nationalpark,

har det sedermera visat sig vara förenat med betydande svårigheter att effektivt

skydda dess natur mot slitning och åverkan av olika slag.

För tillgodoseende av den stora allmänhetens rekreationsbehov kunna därför

endast mindre exklusiva områden ifrågakomma. Bortsett från den inskränkning

i tidigare möjligheter, som den ökade bebyggelsen undan för

undan förorsakar, kan det knappast heller rimligen förutsättas, att enskilda

större jordägare i längden skola befinnas villiga att ställa sina marker till

förfogande för en ständigt växande massinvasion av vandrande och tältande

stadsbor. Det synes sålunda i överensstämmelse med motionärens förslag

väl värt att närmare undersökas, huruvida icke friluftslivets berättigade

krav skulle kunna åtminstone delvis tillgodoses genom avsättande på kronans

mark av större friluftsreservat, inom vilka naturen i erforderlig grad

skyddas genom utfärdande av detaljerade ordningsföreskrifter.

Örn och i vilken utsträckning detta är möjligt, kan endast avgöras efter

närmare utredning, vari de förvaltande myndigheternas medverkan är särskilt

påkallad. En nödvändig förutsättning för anordnande av sådana reservat

är att eventuella naturföremål av märkligare art inom desamma skyddas,

en annan och ekonomiskt särskilt viktig att åtgärder vidtagas till förhindrande

i möjligaste mån av uppkomsten av skogsbrand genom tältandes

framfart. Det torde vidare bliva nödvändigt att anställa personal, som icke

endast anvisar områden, där tänning utan .större skada kan ske, och övervakar

ordningen, utan även äger förmåga att bibringa ovarsamma besökande

förståelse teir värdet av förmånen att fritt få röra sig i en tilltalande natur.

På sådant sätt skulle dessa naturparker kunna få stor folkuppfostrande betydelse.

Vid anordnandet av raststugor och vandrarhem i friluftsreservaten

synes visst samarbete böra etableras med Svenska lii ris t hirén ingen, som på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

senare år i skilda delar av landet upprättat ett stort antal dylika enklare stugor

och härbärgen, i främsta rummet avsedda för mindre bemedlade turister.

Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

begära utredning angående på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner

böra och kunna upplåtas till allmänningar för friluftsliv. Därvid säges

frågan örn samarbete med kommunerna böra särskilt beaktas, ävensom

på vad sätt vid försäljning av kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad

mån mark bör bevaras i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller

framtida behov av allmänningar för friluftsliv och rekreation. Motionären

anser frågan vara icke endast en kommunal utan också en rikets angelägenhet.

Då den på flera sätt berör det statliga naturskyddets intressen, anser

kommittén det vara angeläget, att dessa vederbörligen uppmärksammas vid

en eventuellt kommande utredning. Naturskyddets målsmän böra givas tillfälle

att i god tid undersöka och avgiva yttrande över förslag till avsättande

av friluftsreservat, på det att föremål och områden av större naturhistoriskt

intresse må kunna beredas nödigt skydd genom fridlysning enligt lagen om

naturminnesmärkens fredande eller i mindre ömtåliga fall genom införande

av särskilda bestämmelser i de ordningsregler, som det torde bliva nödvändigt

att i varje särskilt fall utfärda.

Under åberopande av det sålunda anförda får naturskyddskommittén

vördsamt hemställa, att Akademien ville i sitt remissvar med instämmande i

omförmälda motions syfte tillstyrka den i densamma gjorda hemställan om

utredning under framhållande av att naturskyddets intressen böra vid avsättande

av friluftsreservat särskilt beaktas och Akademien beredas tillfälle

att avgiva yttrande över uppkommande förslag till dylika reservat.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 165, hava herr Andersson i Tungelsta och fru

Gustafson gjort framställning örn att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning och förslag, syftande till att åt den icke jordägande

befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka

friluftsliv.

Motionärerna hava i motionen framhållit det ständigt ökade behov av

möjligheter till rekreation, i synnerhet i form av härdande friluftsliv, som

framkallats av den framskridande industrialiseringen i samhället. I viss

utsträckning hade behovet visserligen kunnat tillgodoses genom kommunalt

ingripande, men detta ginge ej överallt att genomföra. Såsom ett exempel

på lösning hava motionärerna pekat på anordnandet av naturreservat för

stadsbefolkningens behov, närmast med utnyttjande av statens egna marker,

eventuellt i samband med kommunala dylika, i den mån de lämpade sig

därför.

över motionen har omförmälda utskott i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtanden från domänstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet berett

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska

turistföreningen och svenska naturskyddsföreningen tillfälle att inkomma

med yttranden. Slutligen har samma utskott mottagit en skrivelse i ämnet

från ett under landshövdingens i Stockholms län ordförandeskap hållet möte

med av frågan intresserade föreningar o. dyl. i Stockholm och dess omgivningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85. 15

Andra kammarens andra tillfälliga utskott har anfört följande (utlåtande

nr 10).

Att den fortskridande mekaniseringen av arbetet och tillvaron över huvud

för stora delar av vårt lands befolkning medfört krav på ökade möjligheter

till rekreation i form av friluftsliv är ovedersägligt. Utskottet kan

från denna synpunkt sett utan tvekan biträda motionens syfte. Ju starkare

denna ändring av arbetsformerna blivit och ju mera befolkningen hopas i

större samhällen och på grund just därav möter växande svårighet att

komma i kontakt med orörd natur, desto mera aktuellt och bjudande blir

kravet på åtgärder för tillgodoseende av detta behov, vilket i första hand

synes vara ett kommunalt intresse. Med hänsyn emellertid till de synnerligen

skiftande formerna av sport- och friluftsliv och till de olikartade naturformer,

som den från städerna i vårt land tillgängliga naturen erbjuder,

måste, såsom i de avgivna yttrandena framhållits, åtgärderna bliva av mycket

skiftande art. Den rekreationssökande allmänheten kan emellertid ej

lämnas utan bistånd eller tillsyn i och med att större eller mindre stycken

orörd natur ställts till förfogande genom det allmännas försorg. Erfarenheterna

från senare år motivera såsom ock från flera håll antytts ett aktgivande

på denna allmänhet. De områden, vilka för närvarande upplåtits

eller helt enkelt i större eller mindre utsträckning tagits i anspråk för

kampande stadsbor o. dyl., förete ej sällan en bild av förödelse. Utskottet

vill emellertid lika starkt framhålla, att den bofasta lantbefolkningens

intressen måste tillvaratagas. Hänsyn till storstadsbefolkningens behov får

ingalunda skymma det förhållandet, att även landsbygdens invånare efter

sitt arbete äro i behov av rekreation och vila i och vid sina egna hem.

Denna befolkning har också lovliga rättigheter till mark och ägor. Självklart

är, att när en stor mängd människor, t. ex. vid orienteringslöpningar,

sammanföras på begränsade områden, de kunna åstadkomma bestående och

allvarliga skador å växt- och djurvärld. Det är även av synnerlig vikt att

vid utredningen av detta spörsmål beakta förefintliga möjligheter till avspänning

i det motsatsförhållande, som otvivelaktigt uppstått och alltmera

skärpts mellan den rekreationssökande stadsbefolkningen och landsbygdens

invånare, i synnerhet markägarna, vilka ingalunda alltid kunna räknas till

storgodsägarnas klass utan lika ofta är i hög grad beroende av skötseln av

sina små lägenheter och hemmansdelar.

Skall en utredning av det med motionen avsedda spörsmålet hava någon

utsikt att nå bestående och värdefulla resultat, måste den bliva både grundlig

och mångsidig. De avgivna utlåtandena lämna i sådant hänseende

många goda uppslag, ehuru de givetvis ej göra anspråk på att vara uttömmande.

De synpunkter och önskemål, som vid ovan nämnda möte framförts

närmast beträffande Stockholms omgivningar, synas vara värda särskilt

beaktande.

Under åberopande av vad utskottet bär ovan anfört och med hänsyn tagen

till de i de omförmälda yttranden över motionen framförda synpunkterna

får utskottet föreslå, att andra kammaren måtte för sin del med bifall

till här ifrågavarande motion, nr 165, besluta att i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning och förslag, syftande till att åt den icke jordägande

befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka

friluftsliv, varvid jordägarnas och lantbefolkningens i övrigt berättigade intressen

böra ägnas särskilt beaktande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85-

Riksdagens andra kammare har beslutat i enlighet med utskottets hemställan.

Första kammaren har efter ärendets beredning i kammarens första

tillfälliga utskott (utlåtande nr 14) biträtt detta beslut.

Utskottet. Utskottet finner de i nu förevarande motion framförda synpunkterna och

önskemålen med avseende på anordnande av friluftsallmänningar på kronomark

förtjäna beaktande. Såsom motionären framhållit, torde stads- och

industribefolkningen härigenom kunna beredas ökat tillfälle till friluftsliv.

I betraktande jämväl av att staten är rikets största markägare, torde det

vara påkallat, att statsmakterna medverka till att de med denna fråga förbundna

spörsmål med det snaraste tillrättaläggas. För såväl markägaren

som allmänheten är det av vikt, att blivande friluftsplatser anordnas på ett

tillfredsställande sätt, därvid bland annat erforderliga ordningsföreskrifter

torde meddelas.

Då emellertid ovan omförmälda utredning, syftande till att åt den icke jordägande

befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka friluftsliv,

som riksdagen begärt i anledning av motionen II: 165, torde komma

att omfatta även frågan om friluftsallmänningar på kronomark, synes särskild

utredning i denna del icke vara påkallad. Utskottet anser sig fördenskull nu

böra stanna vid förut gjorda uttalanden.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att motionen I: 294 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 84.

367200. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.