Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande upplåtande av statens domäner till allmänningar för friluftsliv m. m.
1936-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1936:85, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande upplåtande av statens domäner till allmänningar för friluftsliv m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.
11
Nr 85.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1936 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande
upplåtande av statens domäner till allmänningar för
friluftsliv m. m.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 294, av herr Ström, Fredrik, har hemställts, att riksdagen måtte begära
hos Kungl. Majit att med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna
utreda på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner kunna
och böra upplåtas till allmänningar för friluftsliv, varvid frågan om samarbete
med kommunerna bör särskilt beaktas, samt på vad sätt vid försäljning
av kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad mån denna mark må bevaras
i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller framtida behov
av allmänningar för friluftsliv och rekreation.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionen
från domänstyrelsen och vetenskapsakademien.
Domänstyrelsen har anfört följande.
I motionen hemställes, att riksdagen måtte begära hos Kungl. Majit att utreda
på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner kunna och böra
upplåtas till allmänningar för friluftsliv, varvid frågan örn samarbete med
kommunerna borde särskilt beaktas, samt på vad sätt vid försäljning av
kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad mån denna mark må bevaras
i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller framtida behov
av allmänningar för friluftsliv och rekreation.
Styrelsen anser det vara av betydelse ur det allmännas synpunkt att den
folkrörelse, friluftslivet utgör, understödes och omhändertages, i den mån
detta kan visa sig vara nödvändigt. Styrelsen anser också att statens skogar
böra i viss utsträckning och på lämpliga villkor upplåtas till allmänningar
för friluftslivet, även örn det måste vara ett betydande kommunalt intresse
att tillgodose nuvarande och framtida behov av naturallmänningar för friluftsliv
åt den icke jordägande befolkningen. Ett samarbete synes därför
böra komma till stånd mellan staten och de kommuner, för vilka frågan har
betydelse, ävensom med sammanslutningar, främjande friluftslivet, och större
jordägare. Förutom i motionen ifrågasatta åtgärder, avsende upplåtandet
av lämplig mark till tältplatser, inrättandet av enkla raststugor eller
vandrarhem samt anställandet av personal såsom övervakare av ordningen,
instruktörer i naturkunskap och friluftsidrotter, torde — enligt vad erfaren
-
12
Jordbruksut skottets utlåtande Nr 85.
heten visat — vissa yttterligare åtgärder kunna vara erforderliga innan områden,
varom här är fråga, tagas i anspråk för avsett ändamål. Ofta kräves
sålunda anläggning av gång- och cykelstigar ävensom körvägar, anordnandet
av badplatser m. m. Frågor om tillgodoseendet av skogsvårdens, jakt- och
fiskevårdens samt naturskyddets intressen, faran för skogseld m. m. torde
komma att kräva sin särskilda handläggning vid skogsområdenas upplåtande
för friluftsliv. Det bör ej heller förbises, att friluftslivet i en framtid
kan behöva länkas in efter andra linjer än de nu mera allmänt tillämpade.
I alla dessa fall torde samarbete krävas i första hand mellan staten och
de kommuner, åt vilka statsskogar skulle upplåtas för friluftsliv.
De områden, inom vilka ett ordnande av friluftsliv i första hand synes
böra komma till stånd, torde vara landets södra och mellersta delar eller
Götaland, Svealand — utom övre Dalarna —- ävensom möjligen södra Norrlands
kustland beträffande trakten kring Gävle, Söderhamn och Sundsvall.
Inom dessa områden finnes ojämförligt största delen av våra städer och
industrisamhällen, varjämte bebyggelsetätheten i övrigt är större än i de
inre och nordliga landsändarna, där i motionen angivet problem knappast
ännu på lång tid kan anses föreligga. En koncentration av friluftslivet till
vissa områden skulle medföra den fördelen, att övriga skogsområden skulle
i stort sett bliva befriade från den skadegörelse, som med friluftslivet icke
torde kunna helt undvikas.
Med åberopande av vad domänstyrelsen nu anfört får styrelsen för sin
del tillstyrka bifall till motionen.
Vetenskapsakademien har såsom yttrande i ärendet åberopat följande av
dess naturskyddskommitté avgivna utlåtande.
Intresset för skilda former av friluftsliv har på senare år utan tvivel väsentligt
ökats och gör sig för närvarande allt starkare gällande inom breda
lager av vårt folk. Detta förhållande torde, såsom i motionen framhålles, i
främsta rummet böra ses mot bakgrunden av vissa företeelser, som utmärka
det moderna samhällslivet. Ur folkhälsans synpunkt är det i hög grad glädjande,
att allt större skaror av medborgare söka den rekreation, ett sunt friluftsliv
i skog och mark förmår skänka. Men även på annat sätt kan det
växande naturintresset hälsas med tillfredsställelse, örn det ledes i rätta banor.
Så är det att hoppas, att sinnet för de oskattbara värden, den svenska
naturen innesluter, skall öppnas hos allt flera och detta i sin mån bidraga
till en ökad förståelse för naturskydds- och hembygdsrörelsernas strävanden.
En klokt anpassad undervisning i denna riktning torde kunna förväntas
så småningom leda till att insikten om betydelsen av ett aktsamt umgänge
med naturen blir allt allmännare utbredd.
Ehuru få kulturländers natur erbjuder så rika möjligheter till friluftsliv
som Sveriges, ha redan stora och berättigade farhågor börjat göra sig gällande,
att särskilt i de större städernas närhet naturområden av önskvärd
storlek och beskaffenhet snart nog ej längre komma att stå till förfogande
för detta ändamål. Ifrågavarande motion är ett uttryck för dessa farhågor.
Den alltjämt pågående, ofta totala styckningen av större egendomar med tät
bebyggelse som följd och sportstugurörelsen, som breder ut sig över allt vidare
områden, utgöra moderna företeelser, vilka inom en nära framtid synas
komma att föranleda åtgärder från det allmännas sida i syfte att reglera bebyggelsens
utbredning och reservera lämpliga naturområden för rekreationsändamål.
I detta sammanhang är det av vikt, att naturskyddets intressen vederbörligen
beaktas och att man skiljer på olika slag av naturreservat. Att i högre
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.
13
grad taga nationalparker eller fridlysta naturskyddsområden i bruk för friluftsändamål
får sålunda betraktas såsom uteslutet vad vårt land beträffar.
Det får icke förbises, att en massinvasion av människor i ett naturområde
under alla förhållanden — alltså även om icke större åverkan sker — betyder
en slitning av vegetationstäcket, som särskilt inom trakter med ömtåligare
naturtyp lätt kan bliva ödesdiger. I all synnerhet gäller detta om sådana
icke obetydliga ytor, som i städernas omgivningar för närvarande användas
som tältplatser, där markvegetationen på kort tid mer eller mindre
fullständigt nötes ut och fördärvas. I Amerika synes det ha gått så långt,
att man i vissa fall som ersättning för de ursprungligen avsatta, av turistlivet
mest härjade nationalparksområdena måst se sig örn efter nya sådana
områden, från vilka allmänheten kommer att helt avstängas, då detta visat
sig vara det enda sättet att kunna bevara naturtyperna i deras ursprungliga
skick. Dessa nya områden komma sålunda att framför allt få karaktären av
forskningsobjekt.
De svenska nationalparkerna lia tillkommit för att åt eftervärlden bevara
representativa stycken av orörd eller så gott som orörd natur. Även de utgöra
i främsta rummet forskningsområden, som kräva den allra största hänsyn
från den enskilde besökarens sida. Allmänheten bar visserligen icke avstängts
från att beträda deni, men genom lagstiftningsåtgärder är dess rörelsefrihet
starkt beskuren inom desamma. I de flesta fall utgör dessutom
nationalparkernas belägenhet långt från större befolknings- eller turistcentra
ett verksamt skydd mot skadegörelse och ett naturligt (och avsiktligt) hinder
för deras utnyttjande i större utsträckning för turistiskt ändamål. Då
— såsom beträffande Blå Jungfruns, Dalby-Söderskogens och i viss mån
Abisko nationalparker — ett område, beläget i närheten av ett sådant centrum,
ur vetenskaplig synpunkt ansetts böra utväljas såsom nationalpark,
har det sedermera visat sig vara förenat med betydande svårigheter att effektivt
skydda dess natur mot slitning och åverkan av olika slag.
För tillgodoseende av den stora allmänhetens rekreationsbehov kunna därför
endast mindre exklusiva områden ifrågakomma. Bortsett från den inskränkning
i tidigare möjligheter, som den ökade bebyggelsen undan för
undan förorsakar, kan det knappast heller rimligen förutsättas, att enskilda
större jordägare i längden skola befinnas villiga att ställa sina marker till
förfogande för en ständigt växande massinvasion av vandrande och tältande
stadsbor. Det synes sålunda i överensstämmelse med motionärens förslag
väl värt att närmare undersökas, huruvida icke friluftslivets berättigade
krav skulle kunna åtminstone delvis tillgodoses genom avsättande på kronans
mark av större friluftsreservat, inom vilka naturen i erforderlig grad
skyddas genom utfärdande av detaljerade ordningsföreskrifter.
Örn och i vilken utsträckning detta är möjligt, kan endast avgöras efter
närmare utredning, vari de förvaltande myndigheternas medverkan är särskilt
påkallad. En nödvändig förutsättning för anordnande av sådana reservat
är att eventuella naturföremål av märkligare art inom desamma skyddas,
en annan och ekonomiskt särskilt viktig att åtgärder vidtagas till förhindrande
i möjligaste mån av uppkomsten av skogsbrand genom tältandes
framfart. Det torde vidare bliva nödvändigt att anställa personal, som icke
endast anvisar områden, där tänning utan .större skada kan ske, och övervakar
ordningen, utan även äger förmåga att bibringa ovarsamma besökande
förståelse teir värdet av förmånen att fritt få röra sig i en tilltalande natur.
På sådant sätt skulle dessa naturparker kunna få stor folkuppfostrande betydelse.
Vid anordnandet av raststugor och vandrarhem i friluftsreservaten
synes visst samarbete böra etableras med Svenska lii ris t hirén ingen, som på
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.
senare år i skilda delar av landet upprättat ett stort antal dylika enklare stugor
och härbärgen, i främsta rummet avsedda för mindre bemedlade turister.
Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit
begära utredning angående på vad sätt och i vilken omfattning statens domäner
böra och kunna upplåtas till allmänningar för friluftsliv. Därvid säges
frågan örn samarbete med kommunerna böra särskilt beaktas, ävensom
på vad sätt vid försäljning av kronans mark skälig hänsyn bör tagas till i vad
mån mark bör bevaras i det allmännas ägo för att tillgodose nuvarande eller
framtida behov av allmänningar för friluftsliv och rekreation. Motionären
anser frågan vara icke endast en kommunal utan också en rikets angelägenhet.
Då den på flera sätt berör det statliga naturskyddets intressen, anser
kommittén det vara angeläget, att dessa vederbörligen uppmärksammas vid
en eventuellt kommande utredning. Naturskyddets målsmän böra givas tillfälle
att i god tid undersöka och avgiva yttrande över förslag till avsättande
av friluftsreservat, på det att föremål och områden av större naturhistoriskt
intresse må kunna beredas nödigt skydd genom fridlysning enligt lagen om
naturminnesmärkens fredande eller i mindre ömtåliga fall genom införande
av särskilda bestämmelser i de ordningsregler, som det torde bliva nödvändigt
att i varje särskilt fall utfärda.
Under åberopande av det sålunda anförda får naturskyddskommittén
vördsamt hemställa, att Akademien ville i sitt remissvar med instämmande i
omförmälda motions syfte tillstyrka den i densamma gjorda hemställan om
utredning under framhållande av att naturskyddets intressen böra vid avsättande
av friluftsreservat särskilt beaktas och Akademien beredas tillfälle
att avgiva yttrande över uppkommande förslag till dylika reservat.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 165, hava herr Andersson i Tungelsta och fru
Gustafson gjort framställning örn att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om utredning och förslag, syftande till att åt den icke jordägande
befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka
friluftsliv.
Motionärerna hava i motionen framhållit det ständigt ökade behov av
möjligheter till rekreation, i synnerhet i form av härdande friluftsliv, som
framkallats av den framskridande industrialiseringen i samhället. I viss
utsträckning hade behovet visserligen kunnat tillgodoses genom kommunalt
ingripande, men detta ginge ej överallt att genomföra. Såsom ett exempel
på lösning hava motionärerna pekat på anordnandet av naturreservat för
stadsbefolkningens behov, närmast med utnyttjande av statens egna marker,
eventuellt i samband med kommunala dylika, i den mån de lämpade sig
därför.
över motionen har omförmälda utskott i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtanden från domänstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte utskottet berett
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska
turistföreningen och svenska naturskyddsföreningen tillfälle att inkomma
med yttranden. Slutligen har samma utskott mottagit en skrivelse i ämnet
från ett under landshövdingens i Stockholms län ordförandeskap hållet möte
med av frågan intresserade föreningar o. dyl. i Stockholm och dess omgivningar.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85. 15
Andra kammarens andra tillfälliga utskott har anfört följande (utlåtande
nr 10).
Att den fortskridande mekaniseringen av arbetet och tillvaron över huvud
för stora delar av vårt lands befolkning medfört krav på ökade möjligheter
till rekreation i form av friluftsliv är ovedersägligt. Utskottet kan
från denna synpunkt sett utan tvekan biträda motionens syfte. Ju starkare
denna ändring av arbetsformerna blivit och ju mera befolkningen hopas i
större samhällen och på grund just därav möter växande svårighet att
komma i kontakt med orörd natur, desto mera aktuellt och bjudande blir
kravet på åtgärder för tillgodoseende av detta behov, vilket i första hand
synes vara ett kommunalt intresse. Med hänsyn emellertid till de synnerligen
skiftande formerna av sport- och friluftsliv och till de olikartade naturformer,
som den från städerna i vårt land tillgängliga naturen erbjuder,
måste, såsom i de avgivna yttrandena framhållits, åtgärderna bliva av mycket
skiftande art. Den rekreationssökande allmänheten kan emellertid ej
lämnas utan bistånd eller tillsyn i och med att större eller mindre stycken
orörd natur ställts till förfogande genom det allmännas försorg. Erfarenheterna
från senare år motivera såsom ock från flera håll antytts ett aktgivande
på denna allmänhet. De områden, vilka för närvarande upplåtits
eller helt enkelt i större eller mindre utsträckning tagits i anspråk för
kampande stadsbor o. dyl., förete ej sällan en bild av förödelse. Utskottet
vill emellertid lika starkt framhålla, att den bofasta lantbefolkningens
intressen måste tillvaratagas. Hänsyn till storstadsbefolkningens behov får
ingalunda skymma det förhållandet, att även landsbygdens invånare efter
sitt arbete äro i behov av rekreation och vila i och vid sina egna hem.
Denna befolkning har också lovliga rättigheter till mark och ägor. Självklart
är, att när en stor mängd människor, t. ex. vid orienteringslöpningar,
sammanföras på begränsade områden, de kunna åstadkomma bestående och
allvarliga skador å växt- och djurvärld. Det är även av synnerlig vikt att
vid utredningen av detta spörsmål beakta förefintliga möjligheter till avspänning
i det motsatsförhållande, som otvivelaktigt uppstått och alltmera
skärpts mellan den rekreationssökande stadsbefolkningen och landsbygdens
invånare, i synnerhet markägarna, vilka ingalunda alltid kunna räknas till
storgodsägarnas klass utan lika ofta är i hög grad beroende av skötseln av
sina små lägenheter och hemmansdelar.
Skall en utredning av det med motionen avsedda spörsmålet hava någon
utsikt att nå bestående och värdefulla resultat, måste den bliva både grundlig
och mångsidig. De avgivna utlåtandena lämna i sådant hänseende
många goda uppslag, ehuru de givetvis ej göra anspråk på att vara uttömmande.
De synpunkter och önskemål, som vid ovan nämnda möte framförts
närmast beträffande Stockholms omgivningar, synas vara värda särskilt
beaktande.
Under åberopande av vad utskottet bär ovan anfört och med hänsyn tagen
till de i de omförmälda yttranden över motionen framförda synpunkterna
får utskottet föreslå, att andra kammaren måtte för sin del med bifall
till här ifrågavarande motion, nr 165, besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om utredning och förslag, syftande till att åt den icke jordägande
befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka
friluftsliv, varvid jordägarnas och lantbefolkningens i övrigt berättigade intressen
böra ägnas särskilt beaktande.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85-
Riksdagens andra kammare har beslutat i enlighet med utskottets hemställan.
Första kammaren har efter ärendets beredning i kammarens första
tillfälliga utskott (utlåtande nr 14) biträtt detta beslut.
Utskottet. Utskottet finner de i nu förevarande motion framförda synpunkterna och
önskemålen med avseende på anordnande av friluftsallmänningar på kronomark
förtjäna beaktande. Såsom motionären framhållit, torde stads- och
industribefolkningen härigenom kunna beredas ökat tillfälle till friluftsliv.
I betraktande jämväl av att staten är rikets största markägare, torde det
vara påkallat, att statsmakterna medverka till att de med denna fråga förbundna
spörsmål med det snaraste tillrättaläggas. För såväl markägaren
som allmänheten är det av vikt, att blivande friluftsplatser anordnas på ett
tillfredsställande sätt, därvid bland annat erforderliga ordningsföreskrifter
torde meddelas.
Då emellertid ovan omförmälda utredning, syftande till att åt den icke jordägande
befolkningen underlätta och trygga möjligheterna att kunna idka friluftsliv,
som riksdagen begärt i anledning av motionen II: 165, torde komma
att omfatta även frågan om friluftsallmänningar på kronomark, synes särskild
utredning i denna del icke vara påkallad. Utskottet anser sig fördenskull nu
böra stanna vid förut gjorda uttalanden.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att motionen I: 294 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 maj 1936.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 84.
367200. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.