Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.
1936-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
5
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1936 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering
och uppbörd av landstingsmedel.
Uti de till konstitutionsutskottet hänvisade, likalydande motionerna nr 179
i första kammaren av herr Bäcklund m. fl. och nr 293 i andra kammaren av
herr Holmgren m. fl. hemställes: satt riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring av förordningen den 30 juni 1933 om ersättning för debitering
och uppbörd av landstingsmedel, att provisionen å uppbörden av landstingsmedel
i magistratsstäderna kommer att utgå efter samma procentsats som i
övriga delar av landstingsområdet.»
Såsom skäl flir sin hemställan hava motionärerna åberopat den motivering,
som anförts i motionen i andra kammaren nr 292 av herr Holmgren
m. fl., örn återbetalande från statsverket av viss provision å uppbörd av
landstingsmedel m. m.
Enligt § 49 i förordningen den 21 mars 1862 (nr 16) örn landsting ålåg
det Kungl. Majlis befallningshavande att ombesörja, på landstingets därom
framställda begäran, att de till uttaxering beslutade medel under benämning
landstingsmedel bleve genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna
debiterade och indrivna samt i lantränteriet insatta inom den tid och
med det ansvar, som vore för kronans uppbörd stadgat.
Samma skyldighet stadgas i 48 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) örn
landsting.
I § 53 i ovan berörda förordning den 21 mars 1862 (nr 16) föreskrevs
att såsom ersättning för upprättande av vissa handlingar, varom bär ej är
fråga, samt debitering och uppbörd av landstingsskatt finge innehållas 3 procent
av inlevererade landstingsmedel, varav beräknades l1/" procent för debiteringen
(häradsskrivare och kronouppbördstjänsteman i stad), 1 procent för
uppbörden (kronofogde och kronouppbördstjänsteman i stad) samt Va procent
att lika fördelas emellan landskamrerare!! och lanträntmästare!!. För
debitering och uppbörd av landstingsskatt utgick .således ersättning efter
samma procenttal för såväl fögderierna som magistratsstäderna.
För debitering och uppbörd av vägskatt gälla i förevarande avseende motsvarande
regler som beträffande landstingsskatt.
Efter tillkomsten av 1862 års förordning ha emellertid vissa provisionsandelar
indragits till statsverket.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
Sedan lanträntmästarna från och nied år 1909 uppförts å en särskild övergångsstat
nied oförändrade löneförmåner beslöts, att, i den mån lanträntmästare
avginge, tjänsten skulle indragas och till sådan befattningshavare
utgående uppbördsprovision å landstingsskatt eller 1ji procent å hela uppbörden
tillgodoföras statsverket.
Vidare uppfördes från och med år 1918 kronofogdarna på indragningsstat,
i samband varmed till dem utgående provision å landstingsskatt, utgörande
1 procent å fögderiuppbörden, skulle till statsverket indragas.
I samband med 1925 års lönereglering för länsstyrelserna föreskrevs slutligen
att landskamrerare tillkommande provision å landstingsmedel likaledes
skulle indragas till statsverket.
I anledning av i ärendet väckta motioner hemställde 1921 års riksdag i
skrivelse nr 319 örn utredning, om och på vad sätt det i § 53 av gällande
landstingsförordning stadgade procenttal kunde nedsättas, och att Kungl.
Maj:t ville därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Resultatet av den på riksdagens begäran verkställda utredningen framlades
för 1922 års riksdag i proposition nr 204, vari Kungl. Majit föreslog,
att § 53 landstingsförordningen skulle ersättas av en provisorisk förordning
med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd
av landstingsskatt. Enligt densamma skulle den då utgående provisionsersättningen
minskas, dels vad beträffar ersättning för debiteringen i fråga
örn såväl häradsskrivare som uppbördsman i stad, dels i fråga örn landskamrerare;
för ersättningens bestämmande skulle härvid i båda fallen en
glidande skala tillämpas.
Beträffande de till staten indragna provisionsandelarna föreslogs i propositionen
ingen ändring i gällande bestämmelser. Dessa provisionsandelar
skulle fortfarande utgå med 11fi procent (kronofogde och lanträntmästare
tillkommande provisioner å landstingsmedel med 1 procent respektive
*/4 procent), utom i de län. där lanträntmästare ännu funnos. i vilka fall andelarna
skulle utgå med 1 procent (kronofogdes provision).
Landstingets kostnad för uppbörden skulle således alltjämt utgå efter
samma procenttal för fögderierna och magistratsstäderna. Genom att i län.
där i tjänst kvarstående lanträntmästare ännu funnes, de till statsverket indragna
provisionsandelarna minskades med */4 procent, skulle landstingen
enligt förslaget icke förorsakas någon merkostnad i anledning av att dylik
tjänsteman kvarstode i tjänst.
I en i anledning av propositionen väckt motion hemställdes, bland annat,
att till statsverket indragna provisionsandelar skulle utgå med hälften av
dittills gällande procenttal. Detta innebar sålunda en sänkning av den statsverket
tillkommande provisionen å landstingsmedel från magistratsstad från
1/4 procent till J/s procent (lanträntmästarens indragna provisionsandel).
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
7
Beträffande denna fråga anförde riksdagen i skrivelse bland annat följande.
»I fråga om de till staten indragna provisionsandelarna, d. v. s. ersättningen
för det genom postverkets försorg utförda uppbördsarbetet å landet, föreslås,
såsom nämnt, i propositionen ingen ändring i nu gällande bestämmelser;
denna skulle fortfarande utgå med en och en kvarts procent, utom i de
län, där lanträntmästare ännu finnas, i vilket fall den utgår med en procent;
i motionen åter påyrkas, att en nedsättning av denna ersättning till en
halv procent skall ske. Riksdagen Ilar på denna punkt ansett sig böra antaga
det i motionen framförda förslaget. Det torde nämligen ej råda något tvivel
örn att den nu utgående ersättningen till staten för uppbörd av landstingsskatt
är alltför hög.»
Vidare påvisade riksdagen, att landstingen genom den höga provisionen
i själva verket komme att bestrida en del av kostnaderna för statsskatternas
uppbärande samt framhöll, att det vore uppenbart, alt ett dylikt förhållande
ej kunde vara riktigt. En sänkning av den till staten indragna provisionen
till en halv procent, skulle, framhöll riksdagen, innebära, att landstingen
finge betala minst den del av utgifterna för uppbörden, som med hänsyn till
landstingsskattens storlek rätteligen borde åvila dem.
Av detta riksdagens uttalande framgår att motionen i fråga kommit att
bliva felaktigt refererad såsom avseende ersättning för de till statsverket indragna
provisionsandelarna med V2 procent i stället för rätteligen hälften av
dittills gällande procenttal.
I överensstämmelse med av riksdagen sålunda beslutade grunder lastställde
Kungl. Maj :t genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 269) särskilda
föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt.
Enligt denna utgingo sålunda de till statsverket indragna provisionsandelarna
med Va procent såväl i fögderierna sorn i magistratsstäderna.
Detta innebar för magistratsstädernas del en höjning 1 stället för en sänkning
av procenttalet. Härutöver utgick emellertid i magistratsstäderna fortfarande
ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman i stad med
1j2 procent på uppbörden i staden.
Ifrågavarande förordning av 1922 ersattes genom en ny förordning av
den 30 juni 1933 (nr 461). Denna senare förordning medförde dock ingen
annan ändring i avseende å förevarande provisionsandelar än att, sedan
såsom ovan nämnts landskamrerarna tillkommande provision indragits till
statsverket, denna provision bestämts skola utgå med en tiondels procent,
i följd varav de till statsverket indragna provisionsandelarna sammanlagt
skulle utgå med 0,6 procent i stället för V2 procent enligt 1922 års förordning.
Riksdagen framhöll i skrivelse nr 254 år 19.33, bland annat, att riksdagens
ståndpunktstagande till frågan örn provisionens storlek uteslutande
grundades på uppfattningen av vad det särskilda arbetet med landstingsinedlens
debitering och uppbörd kunde kräva i skälig ersättning.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
Riksdagens senast församlade revisorer hava under § 36 i berättelsen
rörande statsverket fäst uppmärksamheten på här ovan angivna förhållanden
och därvid vidare anfört, bland annat, följande:
»Såsom av det anförda framgår er lade landstingen före tillkomsten av
1922 års kungörelse procentuellt sett lika stor provision å uppbörden i såväl
fögderierna som i magistratsstäderna. På grund av 1922 års riksdagsbeslut
fingo emellertid landstingen erlägga provision efter en högre procentsats
å den del av uppbörden, som hänförde sig till magistratsstäderna.
Sammanlagt torde landstingen härigenom hava åsamkats en merkostnad
av omkring 1 200 000 kronor. Ett dylikt resultat av de föreslagna åtgärder
till sänkning av provisionen lärer icke hava varit avsett. Genom sitt beslut
torde riksdagen väl närmast hava åsyftat en genomgående sänkning av landstingens
utgifter för uppbörden av landstingsskatten. Då några sakliga skäl
för en sådan differentiering av uppbördsprovisionen i fögderierna och magistratsstäderna
icke heller i övrigt föreligga, hava revisorerna ansett sig böra
bringa nämnda förhållande till riksdagens kännedom.»
Av vad här ovan anförts framgår, att den för uppbörden utgående ersättningen,
å uppbörden från fögderierna utgår med 0,6 procent under det att
samma ersättning å uppbörden från magistratsstäderna utgår dels med ovannämnda
0,6 procent dels ock med ytterligare 0,5 procent, som tillfaller kronouppbördstjänsteman
i stad. Såsom statsrevisorerna framhållit torde riksdagen
icke åsyftat ett dylikt resultat. Då riksdagen såsom framgår av vad förut anförts
hävdat den ståndpunkten, att uppbördsprovisionen allenast skall utgöra
ersättning för det med uppbörden förenade arbetet finnes ingen anledning
varför procenttalet skulle vara högre i magistratsstäderna än i fögderierna. I
magistratsstäder, där uppbörden icke såsom i fögderierna handhaves av postverket
utan av kronouppbördstjänsteman, bör provisionen utgå till honom och
följaktligen statsverkets provision å sådana uppbördsbelopp minskas med det
belopp, som tillfaller kronouppbördstjänsteman. På grund härav bör sålunda å
sistnämnda uppbördsbelopp de lill statsverket indragna provisionsandelarna
utgå med allenast en tiondels procent. Utskottet har därför i anledning av
det väckta förslaget utarbetat förslag till ändring i berörda avseende av ovan
omförmälda förordning den 30 juni 1933 och hemställer,
att riksdagen med bifall till förevarande motioner måtte
för sin del antaga följande
Förslag
till
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
förordning angående ändrad lydelse av förordningen den 30 juni 1933
(nr 461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.
Ersättning för —--debiteringen skett.
Ersättning för — — — för staden.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
9
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
De till statsverket indragna pro- De till statsverket indragna provisionsandelarna
skola utgå med sex visionsandelarna skola utgå med sex
tiondels procent å uppbörden. tiondels procent å uppbörden, dock
att å uppbördsbelopp, varå skall utgå
ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman
i stad, ifrågavarande
provisionsandelar skola utgå
med allenast en tiondels procent.
Ersättningen för —--kalenderåret influtet.
Ersättning för -—--ej utgå.
Ersättning för---år 1933.
I den mån — — — att gälla.
Stockholm den 3 mars 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg*, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman,
Sandegård, Källman, Carl Lindmark*, Per Andersson*, Hagström, Rahmn*,
Borg, Fast, Olsson i Mora*, Ewald Lindmark, Nordström i Torsby*, Bengtsson i Kullen,
Nilsson i Karlstad samt Nilsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. Nr 18—19.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:86 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landsting smedel. a1 i texten