Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.

1936-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

5

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1936 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering

och uppbörd av landstingsmedel.

Uti de till konstitutionsutskottet hänvisade, likalydande motionerna nr 179

i första kammaren av herr Bäcklund m. fl. och nr 293 i andra kammaren av

herr Holmgren m. fl. hemställes: satt riksdagen måtte för sin del besluta sådan

ändring av förordningen den 30 juni 1933 om ersättning för debitering

och uppbörd av landstingsmedel, att provisionen å uppbörden av landstingsmedel

i magistratsstäderna kommer att utgå efter samma procentsats som i

övriga delar av landstingsområdet.»

Såsom skäl flir sin hemställan hava motionärerna åberopat den motivering,

som anförts i motionen i andra kammaren nr 292 av herr Holmgren

m. fl., örn återbetalande från statsverket av viss provision å uppbörd av

landstingsmedel m. m.

Enligt § 49 i förordningen den 21 mars 1862 (nr 16) örn landsting ålåg

det Kungl. Majlis befallningshavande att ombesörja, på landstingets därom

framställda begäran, att de till uttaxering beslutade medel under benämning

landstingsmedel bleve genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna

debiterade och indrivna samt i lantränteriet insatta inom den tid och

med det ansvar, som vore för kronans uppbörd stadgat.

Samma skyldighet stadgas i 48 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) örn

landsting.

I § 53 i ovan berörda förordning den 21 mars 1862 (nr 16) föreskrevs

att såsom ersättning för upprättande av vissa handlingar, varom bär ej är

fråga, samt debitering och uppbörd av landstingsskatt finge innehållas 3 procent

av inlevererade landstingsmedel, varav beräknades l1/" procent för debiteringen

(häradsskrivare och kronouppbördstjänsteman i stad), 1 procent för

uppbörden (kronofogde och kronouppbördstjänsteman i stad) samt Va procent

att lika fördelas emellan landskamrerare!! och lanträntmästare!!. För

debitering och uppbörd av landstingsskatt utgick .således ersättning efter

samma procenttal för såväl fögderierna som magistratsstäderna.

För debitering och uppbörd av vägskatt gälla i förevarande avseende motsvarande

regler som beträffande landstingsskatt.

Efter tillkomsten av 1862 års förordning ha emellertid vissa provisionsandelar

indragits till statsverket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

Sedan lanträntmästarna från och nied år 1909 uppförts å en särskild övergångsstat

nied oförändrade löneförmåner beslöts, att, i den mån lanträntmästare

avginge, tjänsten skulle indragas och till sådan befattningshavare

utgående uppbördsprovision å landstingsskatt eller 1ji procent å hela uppbörden

tillgodoföras statsverket.

Vidare uppfördes från och med år 1918 kronofogdarna på indragningsstat,

i samband varmed till dem utgående provision å landstingsskatt, utgörande

1 procent å fögderiuppbörden, skulle till statsverket indragas.

I samband med 1925 års lönereglering för länsstyrelserna föreskrevs slutligen

att landskamrerare tillkommande provision å landstingsmedel likaledes

skulle indragas till statsverket.

I anledning av i ärendet väckta motioner hemställde 1921 års riksdag i

skrivelse nr 319 örn utredning, om och på vad sätt det i § 53 av gällande

landstingsförordning stadgade procenttal kunde nedsättas, och att Kungl.

Maj:t ville därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Resultatet av den på riksdagens begäran verkställda utredningen framlades

för 1922 års riksdag i proposition nr 204, vari Kungl. Majit föreslog,

att § 53 landstingsförordningen skulle ersättas av en provisorisk förordning

med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd

av landstingsskatt. Enligt densamma skulle den då utgående provisionsersättningen

minskas, dels vad beträffar ersättning för debiteringen i fråga

örn såväl häradsskrivare som uppbördsman i stad, dels i fråga örn landskamrerare;

för ersättningens bestämmande skulle härvid i båda fallen en

glidande skala tillämpas.

Beträffande de till staten indragna provisionsandelarna föreslogs i propositionen

ingen ändring i gällande bestämmelser. Dessa provisionsandelar

skulle fortfarande utgå med 11fi procent (kronofogde och lanträntmästare

tillkommande provisioner å landstingsmedel med 1 procent respektive

*/4 procent), utom i de län. där lanträntmästare ännu funnos. i vilka fall andelarna

skulle utgå med 1 procent (kronofogdes provision).

Landstingets kostnad för uppbörden skulle således alltjämt utgå efter

samma procenttal för fögderierna och magistratsstäderna. Genom att i län.

där i tjänst kvarstående lanträntmästare ännu funnes, de till statsverket indragna

provisionsandelarna minskades med */4 procent, skulle landstingen

enligt förslaget icke förorsakas någon merkostnad i anledning av att dylik

tjänsteman kvarstode i tjänst.

I en i anledning av propositionen väckt motion hemställdes, bland annat,

att till statsverket indragna provisionsandelar skulle utgå med hälften av

dittills gällande procenttal. Detta innebar sålunda en sänkning av den statsverket

tillkommande provisionen å landstingsmedel från magistratsstad från

1/4 procent till J/s procent (lanträntmästarens indragna provisionsandel).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

7

Beträffande denna fråga anförde riksdagen i skrivelse bland annat följande.

»I fråga om de till staten indragna provisionsandelarna, d. v. s. ersättningen

för det genom postverkets försorg utförda uppbördsarbetet å landet, föreslås,

såsom nämnt, i propositionen ingen ändring i nu gällande bestämmelser;

denna skulle fortfarande utgå med en och en kvarts procent, utom i de

län, där lanträntmästare ännu finnas, i vilket fall den utgår med en procent;

i motionen åter påyrkas, att en nedsättning av denna ersättning till en

halv procent skall ske. Riksdagen Ilar på denna punkt ansett sig böra antaga

det i motionen framförda förslaget. Det torde nämligen ej råda något tvivel

örn att den nu utgående ersättningen till staten för uppbörd av landstingsskatt

är alltför hög.»

Vidare påvisade riksdagen, att landstingen genom den höga provisionen

i själva verket komme att bestrida en del av kostnaderna för statsskatternas

uppbärande samt framhöll, att det vore uppenbart, alt ett dylikt förhållande

ej kunde vara riktigt. En sänkning av den till staten indragna provisionen

till en halv procent, skulle, framhöll riksdagen, innebära, att landstingen

finge betala minst den del av utgifterna för uppbörden, som med hänsyn till

landstingsskattens storlek rätteligen borde åvila dem.

Av detta riksdagens uttalande framgår att motionen i fråga kommit att

bliva felaktigt refererad såsom avseende ersättning för de till statsverket indragna

provisionsandelarna med V2 procent i stället för rätteligen hälften av

dittills gällande procenttal.

I överensstämmelse med av riksdagen sålunda beslutade grunder lastställde

Kungl. Maj :t genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 269) särskilda

föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt.

Enligt denna utgingo sålunda de till statsverket indragna provisionsandelarna

med Va procent såväl i fögderierna sorn i magistratsstäderna.

Detta innebar för magistratsstädernas del en höjning 1 stället för en sänkning

av procenttalet. Härutöver utgick emellertid i magistratsstäderna fortfarande

ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman i stad med

1j2 procent på uppbörden i staden.

Ifrågavarande förordning av 1922 ersattes genom en ny förordning av

den 30 juni 1933 (nr 461). Denna senare förordning medförde dock ingen

annan ändring i avseende å förevarande provisionsandelar än att, sedan

såsom ovan nämnts landskamrerarna tillkommande provision indragits till

statsverket, denna provision bestämts skola utgå med en tiondels procent,

i följd varav de till statsverket indragna provisionsandelarna sammanlagt

skulle utgå med 0,6 procent i stället för V2 procent enligt 1922 års förordning.

Riksdagen framhöll i skrivelse nr 254 år 19.33, bland annat, att riksdagens

ståndpunktstagande till frågan örn provisionens storlek uteslutande

grundades på uppfattningen av vad det särskilda arbetet med landstingsinedlens

debitering och uppbörd kunde kräva i skälig ersättning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

Riksdagens senast församlade revisorer hava under § 36 i berättelsen

rörande statsverket fäst uppmärksamheten på här ovan angivna förhållanden

och därvid vidare anfört, bland annat, följande:

»Såsom av det anförda framgår er lade landstingen före tillkomsten av

1922 års kungörelse procentuellt sett lika stor provision å uppbörden i såväl

fögderierna som i magistratsstäderna. På grund av 1922 års riksdagsbeslut

fingo emellertid landstingen erlägga provision efter en högre procentsats

å den del av uppbörden, som hänförde sig till magistratsstäderna.

Sammanlagt torde landstingen härigenom hava åsamkats en merkostnad

av omkring 1 200 000 kronor. Ett dylikt resultat av de föreslagna åtgärder

till sänkning av provisionen lärer icke hava varit avsett. Genom sitt beslut

torde riksdagen väl närmast hava åsyftat en genomgående sänkning av landstingens

utgifter för uppbörden av landstingsskatten. Då några sakliga skäl

för en sådan differentiering av uppbördsprovisionen i fögderierna och magistratsstäderna

icke heller i övrigt föreligga, hava revisorerna ansett sig böra

bringa nämnda förhållande till riksdagens kännedom.»

Av vad här ovan anförts framgår, att den för uppbörden utgående ersättningen,

å uppbörden från fögderierna utgår med 0,6 procent under det att

samma ersättning å uppbörden från magistratsstäderna utgår dels med ovannämnda

0,6 procent dels ock med ytterligare 0,5 procent, som tillfaller kronouppbördstjänsteman

i stad. Såsom statsrevisorerna framhållit torde riksdagen

icke åsyftat ett dylikt resultat. Då riksdagen såsom framgår av vad förut anförts

hävdat den ståndpunkten, att uppbördsprovisionen allenast skall utgöra

ersättning för det med uppbörden förenade arbetet finnes ingen anledning

varför procenttalet skulle vara högre i magistratsstäderna än i fögderierna. I

magistratsstäder, där uppbörden icke såsom i fögderierna handhaves av postverket

utan av kronouppbördstjänsteman, bör provisionen utgå till honom och

följaktligen statsverkets provision å sådana uppbördsbelopp minskas med det

belopp, som tillfaller kronouppbördstjänsteman. På grund härav bör sålunda å

sistnämnda uppbördsbelopp de lill statsverket indragna provisionsandelarna

utgå med allenast en tiondels procent. Utskottet har därför i anledning av

det väckta förslaget utarbetat förslag till ändring i berörda avseende av ovan

omförmälda förordning den 30 juni 1933 och hemställer,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner måtte

för sin del antaga följande

Förslag

till

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

förordning angående ändrad lydelse av förordningen den 30 juni 1933

(nr 461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.

Ersättning för —--debiteringen skett.

Ersättning för — — — för staden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

9

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

De till statsverket indragna pro- De till statsverket indragna provisionsandelarna

skola utgå med sex visionsandelarna skola utgå med sex

tiondels procent å uppbörden. tiondels procent å uppbörden, dock

att å uppbördsbelopp, varå skall utgå

ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman

i stad, ifrågavarande

provisionsandelar skola utgå

med allenast en tiondels procent.

Ersättningen för —--kalenderåret influtet.

Ersättning för -—--ej utgå.

Ersättning för---år 1933.

I den mån — — — att gälla.

Stockholm den 3 mars 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg*, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman,

Sandegård, Källman, Carl Lindmark*, Per Andersson*, Hagström, Rahmn*,

Borg, Fast, Olsson i Mora*, Ewald Lindmark, Nordström i Torsby*, Bengtsson i Kullen,

Nilsson i Karlstad samt Nilsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 5 sami. Nr 18—19.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:86 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen örn ersättning för debitering och uppbörd av landsting smedel. a1 i texten