Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26
1936-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:26, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26
Dokumentets text
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1936 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om skärpning av utskyldsstrecket såsom villkor för
kommunal rösträtt m. m.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
motionen nr 287 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, dels ock de
likalydande motionerna nr 171 i första kammaren av herr Bagge m. fl. och
nr 519 i andra kammaren av herr Lundqvist m. fl., i vad sistnämnda motioner
avse annat än skärpning av utskyldsstrecket som villkor för valbarhet
till kommunala förtroendeuppdrag.
I motionen II: 287 hemställes, »att riksdagen för sin del, efter av vederbörande
utskott närmare utformat förslag, måtte besluta dels sådan ändring
av 11 § i 1930 års lag om kommunalstyrelse på landet, att rättighet att deltaga
i kommunalstämmas överläggningar och beslut icke må utövas av den.
som häftar för utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under
något av de tre sistförflutna kalenderåren, dels också motsvarande ändring
i övriga kommunalförfattningar».
I motionerna I: 171 och II: 519 hemställes, i vad de nu göras till föremål
för behandling, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en
samtidig utredning dels angående skärpning av skattestrecket för kommunal
rösträtt, varvid dock undantag från skattevillkoren borde göras för vissa
oförskyllt skatteförsumliga,---dels angående förlust av rösträtt och
valbarhet i fall av flagrant falskdeklaration, samt att Kungl. Maj:t måtte
för riksdagen skyndsammast framlägga de förslag, vartill utredningen kan
giva anledning».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Gällande bestämmelser angående utskyldsstrecket såsom rösträttsvillkor
vid de kommunala valen härleda sig från 1918 års urtima riksdag och innebära,
att kommunal rösträtt ej kan utövas av den. som i avseende å honom
påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre
sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa.
Frågan om skärpning av denna regel har efter år 1918 vid upprepade tillfällen
i anledning av väckta motioner varit föremål för riksdagens bedömande.
Riksdagen har härvid alltid avvisat förslagen i ämnet.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
3
I motionen II: 287 föreslås en sådan skärpning av det kommunala utskyldsstrecket,
att fullgjord skattebetalning till kommunen under de tre
sistförflutna kalenderåren göres till undantagslöst villkor för utövandet; av
kommunal rösträtt. Införandet av en dylik bestämmelse skulle emellertid
innebära ett väsentligt avsteg från en av de grundvalar, på vilka författningsreformen
från åren 1918—1921 vilar, nämligen från principen örn allmän
rösträtt oberoende av ekonomiska kvalifikationer. Oförvållad oförmåga
att fullgöra skattskyldighet bör ej medföra förlust av den kommunala rösträtten.
I motionerna I: 171 och 11:519 göres visserligen icke kravet på fullgjord
skattebetalning till kommunen till undantagslöst villkor för utövandet av
kommunal rösträtt. Men de vägar, som av motionärerna anvisats för ett särskiljande
av de fall, då bristande vilja, och de fall, då oförvållad oförmåga
varit anledningen till försummelse i frågan om skattebetalning, äro enligt
utskottets mening icke mera framkomliga än de utvägar, som vid tidigare
tillfällen prövats och befunnits oframkomliga. En uppdelning på antytt
sätt av dem, som icke betalat sin skatt, torde såsom en år 1918 verkställd,
ingående utredning i ämnet giver vid handen, vara praktiskt ogenomförbar.
Utskottet kan därför icke tillstyrka .skärpningen av utskyldsstrecket såsom
rösträttsvillkor.
1 motionerna I: 171 och II: 519 föreslås vidare, bl. a., att den som genom
lagakraftvunnen dom fällts för falskdeklaration skall diskvalificeras från
rätten att rösta vid efterföljande kommunala val m. m. Utan att ingå på
frågan örn det rättmätiga i en dylik bestämmelse vill utskottet erinra, alt rösträttens
begränsning i samband med straffdom redan är i lagen reglerad
genom hänvisningen till påföljdsföreskrifterna i 2 kap. 19 § strafflagen. Örn
nu skulle särskilt stadgas röstbegränsning i följd av fällande dom för falskdeklaration,
skulle detta innebära, att påföljdsbegreppet enligt 2 kap. 19 §
strafflagen utvidgades utan ändring av strafflag eller att två påföljdsbegrepp
infördes, det ena .straffrättsligt med viss tidsbegränsning, det andra
kommunalrättsligt utan sådan begränsning. Utskottet finner frågan örn
dylik påföljd till straffdom för falskdeklaration väsentligen vara en straffrättslig
fråga, som faller utanför konstitutionsutskottets behörighet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som kommer att avgiva
särskilt utlåtande över motionerna I: 171 och II: 519, i vad de icke nu gjorts
till föremål för behandling, hemställa,
1) att motionen 11:287 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
2) att motionerna 1:171 och 11:519. i vad de avse annat
än skärpning av utskyldsstrecket som villkor för valbar
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
het till kommunala förtroendeuppdrag, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Oscar Gottfrid Karlsson, Bergman, Sandegård.
David Pettersson, Källman*, Carl Lindmark*, Rydberg*, Hagström, Anders Andersson*,
Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda*, Fast, Olsson i
Mora, Vougt, Ewald Lindmark, Lundqvist, Nordström i Torsby samt Nilsson i Göteborg.
_
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) a) av herrar Reuterskiöld, David Pettersson, Carl Lindmark, Rydberg,
Hagström, Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Ewald Lindmark och
Lundqvist, som ansett dels att utskottets motivering fr. o. m. orden »I motionerna
I: 171 och 11:519 göres» t. o. m. orden »såsom rösträttsvillkor» bör
utgå och ersättas av följande:
»Beträffande motionerna 1:171 och 11:519 i vad de avse skärpning av
utskyldsstrecket såsom rösträttsviilkor får utskottet erinra att, då frågan örn
fullgjord skattebetalning under tre år som rösträttsvillkor 1918 behandlades,
spörsmålet örn undantag för dem, som ville, men ej kunde betala, utretts av
en kommitté, vilken uppvisade att ett särskiljande av denna kategori av s. k.
ofrivilliga skatteskolkare knappast kunde med full objektivitet och bevarad
opartiskhet ske i samband med röstlängdens upprättande och justering. Även
om denna utredning må anses fortfarande äga full beviskraft, kan densamma
dock icke gälla för det fall, att prövningen äger rum alldeles oberoende
av röstlängdens uppgörande och oberoende av frågan örn rösträtt eller
icke rösträtt. Redan enligt nu gällande kommunallagar torde ett efterskänkande
av påförda utskylder i ömmande fall i regel ske under senare delen av året
alltså långt före granskningen och justeringen av röstlängden i juni och
juli följande år. Det synes därför möjligt att i anslutning härtill låta prövningen
av oförvållat häftande ske även i större omfattning, om så skulle
påkallas. En utredning rörande härför erforderliga ändringar i gällande
lagtexter torde knappast kräva någon längre tid, men kan icke av utskottet
under sittande riksdag verkställas. Utskottet anser att, med denna begränsning,
det föreslagna rösträttsvillkoret är väl grundat, alldeles oavsett frågan
om effektivisering av indrivningsförfarandet, då ett rösträttsvillkor om fullgjord
skatteplikt icke har till syfte att underlätta eller påskynda indrivningen»,
dels ock alt utskottets kläm under punkten 2 bör erhålla följande lydelse:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
5
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära
utredning angående införande av fullgjord betalning under
tre år av påförd skatt till kommunen såsom kommunalt rösträttsvillkor
under förutsättning att samtidigt införas bestämmelser
varigenom de, som oförvållat häfta för skatten, må
erhålla befrielse eller uppskov, med den verkan att häftandet
upphör, och att prövningen härav icke sker i samband
med prövningen av rösträtt och röstlängd.»
b) av herrar Reuterskiöld och Persson i Trången, som därjämte gjort
följande uttalande:
»Då borgerlig enighet ej kunnat uppnås vare sig i fråga örn tre års fullgjord
skattebetalning som villkor, med vissa begränsningar, för kommunal
rösträtt eller i fråga örn gemensam rösträttsålder av 23 år vid alla val, hava
förutsättningar saknats för yrkande om utredning av båda dessa frågor i ett
sammanhang. Under sådana förhållanden hava vi desto hellre i nu föreliggande
fråga medverkat till närmast förestående reservation, som densamma
i allt väsentligt överensstämmer med de yrkanden, vilka tidigare framförts
i motioner från bondeförbundets sida utan att då vinna något stöd.»
2) av herrar David Pettersson, Carl Lindmark, Rydberg, Hagström, Pehrsson
i Göteborg, Ewald Lindmark och Lundqvist beträffande motionen II: 287.
3) av herr Lundqvist, som utöver vad som anförts i de under 1) och 2)
av honom biträdda reservationer anfört följande:
»Då frågorna om fullgjord skatteplikt och örn ärligen fullgjord deklarationsplikt
såsom villkor för kommunal rösträtt och valbarhet bägge hänföra
sig till vad man brukar kalla ordentlighetsstreck, i det att bägge beröra
uppfyllandet av laga skattskyldighet, finnes enligt min mening emellan dem
det organiska samband, som gör det från enhetssynpunkt ändamålsenligt,
att de behandlas i ett sammanhang. Fastän frågan om förlust av viss tids
rösträtt och valbarhet såsom påföljd vid flagrant falskdeklaralion även måste
regleras av strafflagen — något som motionärerna ej haft anledning att
särskilt beröra —, tilldrager den sig dock större principiellt intresse från
kommunalrättslig än straffrättslig synpunkt, vadan det synes, som örn konstitutionsutskottet
såsom beredningsorgan i förstnämnda frågor ej bort vara
förhindrat till ett principuttalande i sak, detta så mycket mindre, som här
blott begärts en skrivelse angående utredning av ordentliglictsstrecket i olika
hänseenden. Denna utredning skulle enligt min uppfattning bliva ofullständig,
om däri ej även inbegripas de flagranta fall av illojalitet mot kommunernas
skatteintressen, varom här kan vara fråga. De rent straffrättsliga
spörsmålen kunna tids nog efter verkställd utredning behandlas av riksdagen
i vederbörlig ordning. Då konstitutionsutskottets majoritet emellertid ansett
utskottet icke behörigt i vad motionerna nr 1:171 och 11:519 röra falskdeklaralion,
vill jag i sakens läge och med hänvisning till denna deklaration
avstå från att nu framställa något yrkande i förevarande ämne.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.