Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.
1936-03-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1936 kl. 11 1''. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 228
i första kammaren av herr Bagge m. fl. och nr 515 i andra kammaren av
herr Anderson i Norrköping m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte för sin
del som vilande grundlagsändring antaga följande ändrade lydelse av § 60
regeringsformen:
§ 60. Till bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen, chartaesigillataeavgiften,
husbeliovsbrännerimedlen samt vad varje riksdag dessutom
särskilt såsom bevillning sig åtager. Ej må några allmänna avgifter,
av vad namn och beskaffenhet som helst, utan riksdagens samtycke kunna
förhöjas, tullen å inkommande och utgående spannmål allena undantagen.
Statliga monopolier må ej inrättas utom de, som avse sprit, vin och tobak,
ej heller eljest, för att bereda staten inkomster, någon näringsgren av staten
omhändertagas eller ställas under dess ledning.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Det i § 60 regeringsformen förekommande stadgandet, att Konungen ej
må till vinning för Sig och kronan eller enskilda personer och korporationer
några monopolier fastställa, har ej hindrat inrättandet genom Konung och
riksdag gemensamt av såväl tobaksmonopolet som vissa andra monopol.
Härtill kommer, att frågan om ett fortsatt användande av monopol såsom
medel att förskaffa staten ökade inkomster, även oavsett grundlagens ursprungliga
inställning till denna fråga, är av den vikt och betydelse både för
landets hushållning och för det enskilda näringslivet, att avgörandet, som
knappast kan ges annorledes än från fall till fall, bör efter utskottets mening
ske under iakttagande av de mera betryggande former, som gälla för civillagstiftning
och icke för bevillning, d. v. s. efter lagrådets hörande och
genom båda kamrarnas samstämmiga beslut, men ej genom gemensam
votering.
I de föreliggande motionerna har ifrågasatts, att monopolbeslut icke skulle
kunna åvägabringas annat än i de former, som gälla för grundlagstiftning.
Utskottet finner dock detta både praktiskt och teoretiskt ogörligt, såsom även
av bifogade P. M. framgår, bolst i grundlag icke lärer kunna givas någon
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 32 \
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
varaktigt bindande definition å det monopolbegrepp, varom här blir fråga
och som lätteligen kan genom den ekonomiska utvecklingen snart förändras.
Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka den i motionerna
framförda principen och finner å andra sidan den ovan antydda lagstiftningsformen
för beslut om vinningsmonopols införande erbjuda både
lämpligare och i sak bättre skydd mot förhastade beslut utan att omöjliggöra
tillräckligt skyndsamma beslut när sådana möjligen skulle i vissa särskilda
lägen bli nödvändiga och då icke heller torde av grundlagen kunna
komma att förhindras.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.
(Nuvarande lydelse.)
Till bevillningar räknas tull- och
accismedlen, postmedlen, chartaesigillataeavgiften,
husbehovsbrännerimedlen
samt vad varje riksdag dessutom
särskilt såsom bevillning sig
åtager. Ej må några allmänna avgifter,
av vad namn och beskaffenhet
som helst, utan riksdagens samtycke
kunna förhöjas, tullen å inkommande
och utgående spannmål allena
undantagen. Ej heller må Konungen
statens inkomster förpakta eller, till
vinning för Sig och kronan eller enskilda
personer och korporationer,
några monopolier fastställa.
(Föreslagen lydelse.)
Till bevillningar räknas tull- och
accismedlen, postmedlen, chartae-sigillataeavgiften,
husbehovsbrännerimedlen
samt vad varje riksdag dessutom
särskilt såsom bevillning sig
åtager. Ej må några allmänna avgifter,
av vad namn och beskaffenhet
som helst, utan riksdagens samtycke
kunna förhöjas, tullen å inkommande
och utgående spannmål allena
undantagen. Ej heller må statens inkomster
förpaktas eller, till vinning
för kronan eller enskilda personer
och korporationer, några monopolier
fastställas utan genom lag stiftad av
Konung och riksdag samfällt i den
ordning §87 stadgar.
Stockholm den 26 mars 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
3
Närvarande: llerrar Reuterskiöld, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl,
Bergman, Källman, Carl Lindmark, Fredrik Ström, Rydberg*, Rahmn, Borg*, Andersson
i Igelboda, Lindskog*, Fast, Olsson i Mora*, Vougt, Bengtsson i Kullen, Ossbahr,
Nilsson i Karlstad och Nilsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herrar Stendahl, Carl Lindmark, Rydberg, Rahmn, Lindskog, Ossbahr
och Nilsson i Karlstad, som anfört:
»I sammanhang med den starka ökning av statens utgifter som beslutats
under senare år och som ytterligare kan förväntas, särskilt till följd av
automatiska utgiftsstegringar, ha vid flera tillfällen framkommit planer
på införande av statsmonopol för olika näringsgrenar för att bereda staten
ökade inkomster. Såsom motionärerna framhålla, ha dessa planer vållat en
utbredd oro, oberoende av partiställning. Oron är i högsta grad förklarlig på
grund av de omstörtande verkningar för viktiga delar av näringslivet och
de olycksdigra följder för stora grupper av medborgare, som monopolens
genomförande skulle föranleda. I likhet med motionärerna ha vi därför funnit
det nödvändigt att söka förebygga, att monopol kan införas av en tillfällig
riksdagsmajoritet eller under trycket av ett ogynnsamt men måhända
övergående statsfinansiellt läge.
Ett skydd — så långt omständigheterna över huvud göra det möjligt
— torde kunna erhållas genom att beslut örn införande av monopol underkastas
samma former som äro stadgade för grundlagsändring. Någon
annan tillfredsställande garanti har icke påvisats. Att lagformen enligt § 87
R. F. skulle erbjuda samma skydd som den av oss föreslagna åtgärden, torde
knappast kunna påstås. Just under tillfälligt lockande eller betungande kombinationer
kan det lätt tänkas att beslut även i den form som § 87 R. F. föreskriver
kan genomdrivas utan att befolkningens sunda instinkt eller rättsmedvetande
hunnit få klarhet örn vad saken gäller eller fått tillfälle att taga
sig otvetydiga uttryck.
Vi tillstyrka således bifall till motionen i princip. Beträffande själva avfattningen
lia vi sökt närmare anknyta densamma till nuvarande avfattning
av stadgandet med undvikande av enumeration. I likhet med vad som torde
gälla angående nuvarande § 60 R. F. har för det av oss föreslagna monopolbegreppet
förutsatts vinstsyfte. Vissa förfogandeåtgärder som i händelse av
krig, krigsfara eller eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden
kunna visa sig nödvändiga för folkförsörjningen, falla således utanför förbudet.
Ej heller medför den föreslagna avfattningen lika litet sorn motionärernas
förslag rubbning av bestående monopol.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
På grund härav tillstyrka vi,
att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antager följande förslag till ändrad lydelse av
§ 60 regeringsformen: »Till bevillningar — —- — allena
undantagen. Ej heller må statens inkomster förpaktas eller,
till vinning för kronan eller enskilda personer eller korporationer,
några nya monopolier fastställas i annan ordning
än som för ändring av grundlag stadgas.»
2) av herr Bengtsson i Kullen.
0
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
5
Bilaga.
P. M.
Monopolet innebär, att viss näringsverksamhet koncentreras på sådant
sätt, att alla andra än monopolets utövare utestängas från denna verksamhets
bedrivande, vare sig rent faktiskt eller tillika rättsligt. Det rättsliga
monopolet förutsätter, att ensamrätt till verksamhetens bedrivande genom
lag eller annan författning tillerkänts monopolhavaren, och intrång i monopolet
kan då regelmässigt föranleda straffpåföljder. Det faktiska monopolet
åter medför ingen på dylikt sätt tryggad ensamrätt, utan allenast ett faktiskt
läge, som gör konkurrens omöjlig: detta läge kan skapas dels av enskilda
företagare själva genom trustbildning eller inköp av konkurrerande
företag och en prispolitik, som vid behov utesluter möjligheten för ny konkurrens,
förutsatt att dessa företagare äga tillräckliga ekonomiska resurser
för en dylik politik, dels av stat eller kommun genom koncessioner, oktrojer
eller andra åtgärder, utan vilka verksamheten över huvud ej får utövas,
varvid, för att ett monopol skall uppstå, förutsättes att koncession o. s. v.
endast meddelas en företagare — av sist sagda slag är såväl parti- som
detaljhandeln med starka drycker i gällande svensk rätt, under det att tobaksmonopolet
är ett rättsligt statsmonopol och apoteksmonopolet ett rättsligt
privatmonopol, må vara med vissa modifikationer. Regeringsformens
§ 60 torde avse såväl alla rättsliga monopol som sådana faktiska monopol,
vilka bero av koncession m. m. Från monopolen måste däremot skarpt skiljas
de förhållanden, sorn uppstå genom import- eller exportregleringar.
Import- och exportregleringen ligger enligt svensk rätt hos Kungl. Majit,
som jämlikt R. F. § 89 ensam reglerar den allmänna hushållningen. Även
örn viss import eller export förbjudes och undantag medgives allenast genom
licens, som faktiskt icke ges åt andra än vissa importörer eller exportörer,
kan icke ett monopol härigenom anses uppkomma, enär licensprövningen
måste ske från fall till fall och något generellt utestängande därför icke
är för handen lika litet som någon fast reglering av viss verksamhet. Endast
örn licensgivningen överlåtes till enskild organisation, kan ifrågasättas, örn
ej monopol föreligger, men även i detta fall bör frågan besvaras nekande,
emedan licensprövningen under också dessa förhållanden innebär en statlig
förvaltningsakt av samma karaktär som eljest, ehuru företagen i analogi
med självförvaltningsakter exempelvis av kommuner. Dylika regleringar
omfattas icke av R. F. § 60.
Denna paragraf förbjuder, sådan den lyder, i princip alla monopol, som
avse vinning för »kronan eller enskilda personer och korporationer», så vitt
monopolet beror av fastställelse från Kungl. Maj:ts sida. men däremot icke
monopol med annat syfte, även örn de skulle medföra »vinning», vilket torde
få förstås så att »vinningen», örn den skulle övergå till huvudsyfte, måste
regleras, såsom t. ex. sker med apoteksmonopolet genom taxeregleringar.
Monopols fastställelse både sorn rättsligt och faktiskt beror av R. F. § 89.
så vitt fråga är örn Kungl. Majit, och då R. F. § 60 förbjuder vinningsmonopols
fastställande, kan icke ens med riksdagen en sådan fastställelse ske, då
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
detta förutsätter att Kungl. Majit, jämlikt R. F. § 89, överlämnar åt riksdagen
att med sig besluta på sätt R. F. § 87 stadgar, men Kungl. Majit ej
kan till annan överlåta större makt än honom själv grundlagsenlig! tillkommer.
Emellertid ha Kungl. Majit och riksdagen tillämpat R. F. § 60 rörande
monopol på ett annat sätt, vilket därför blivit gällande, ehuru grundat på en
felaktig och ohållbar tolkning av texten: Kungl. Majit och riksdagen kunna
väl besluta om felaktig lagtillämpning, men de kunna aldrig förhindra en
logiskt hållbar och riktig tolkning, utan måste finna sig i att tillämpningen
vilar på felaktig grund, när den vetenskapliga tolkningen kommer till detta
resultat.
I gällande praxis har sålunda R. F. § 60 kommit att icke längre utgöra
hinder för monopol, örn nämligen Kungl. Majit och riksdagen — i grunden
riksdagen allena — skulle besluta sig för användningen av monopol som
beskattningsform eller inkomstkälla för staten, oaktat syftet med förbudet
i R. F. § 60 var dels allmänt att understryka borgerskapets privilegier i
detta stycke, dels speciellt att förhindra just ett — tobaksmonopol. Tobaksmonopolet
av 1914 blev emellertid det första, som på detta sätt infördes
trots att R. F. § 60 genom förpaktnings- och monopolförbudet åsyftade att
hindra ett kringgående av grundlagens bestämmelser om beskattningsmaktens
utövning, enär den icke betraktade förpaktning och monopol som beskattningsformer.
%
Den föreliggande motionen innebär genom sitt textförslag avsevärda ändringar
i R. F. § 60 både sådan den rätteligen bör tolkas och sådan den felaktigt
är tillämpad. Först och främst uteslutes förpaktningsförbudet, vilket
f. n. icke har någon praktisk betydelse, då förpaktning ej i våra dagar ifrågasättes;
att likväl en förpaktning icke vore alldeles otänkbar ens numera
eller under närmaste framtiden, lärer icke kunna förnekas, örn man erinrar
sig att delegation till enskilda personer eller organisationer av statlig förvaltningsmakt
långt ifrån är ovanlig och att kristidsåtgärder ofta erhålla
former, som knappast kunnat förutses. Det andra som förslaget innebär är,
att alla enskilda monopol avföras ur paragrafen, som uteslutande skulle
bliva till visst hinder för statliga monopol. Och det tredje som följer av förslaget
är, att det samma också utesluter den nuvarande begränsningen av
förbudet till vinningsmonopol och i stället skulle avse alla slag av statliga
monopol. Slutligen kan anmärkas, att förslaget lämnar öppet — d. v. s.
texten är i denna punkt oklar — huruvida nu bestående monopol eller mono - polliknande anstalter skulle, i den mån de icke hänföra sig till tobak, vin
och sprit, upphöra eller fortbestå på den grund att lagen ej får verka retroaktivt.
Vad först angår privatmonopolen, ligger det i öppen dag, att dessa kunna,
ur den allmänna hushållningens synpunkt, verka ofantligt mycket mera
tyngande än ett statsmonopol. Och lika uppenbart är att i vissa fall ett olidligt
privatmonopol icke kan brytas utan att ett statsmonopol tillgripes. Vad
det här borde gälla, det är, att, i likhet med vad R. F. § 60 nu innehåller,
förhindra dylika statsmonopol att bliva lika eller än mera tyngande vid
jämförelse med motsvarande privatmonopol, d. v. s. att bibehålla bestämmelsen
om vinningssyftet, även om paragrafen skulle i andra avseenden modifieras.
Likaså lärer vara klart, att nuvarande förbud mot fastställelse av privatmonopol
med vinningssyfte är förmånligare att bibehålla än att avskaffa
— förutsatt att förbudet kan förverkligas, vilket icke kan anses ogörligt.
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 32.
7
Beträffande därefter förslagets avfattning, måste understrykas, ali införandet
i grundlag av en katalog över medgivna monopol icke vore lyckligt
om ens fullt genomförbart. Monopol skulle icke kunna inrättas eller någon
näringsgren förstatligas utan att detta först infördes i grundlagens monopolkatalog:
att dylika kataloger lätt bliva ett oting, därom utgör tryckfrihetsförordningens
katalog över handlingar, sorn ej äro offentliga, ett avskräckande
exempel, men dessutom bör erinras, att en dylik katalog i
intet fall bör ha sin plats i regeringsformen — den katalog över bevillningar,
som R. F. § 60 nu innehåller i sin första del, är icke uttömmande och kan
icke vara uttömmande, men alldeles detsamma kommer snart att visa sig
bliva fallet även och än mera med en monopolkatalog, helst som grundlagen
svårligen kan belastas med någon legaldefinition på monopol utan
att risk uppstår att denna definition tid efter annan mäste, i följd av föi - hållandenas egen faktiska utveckling, revideras, för så vitt paragrafens monopolstadgande
skall kunna upprätthållas. Detsamma gäller om begreppen
»förstatligande» och »näringsgren». Ett grundlagsskydd mot förhastade beslut
om statliga monopol och näringsgrenars förstatligande är därför icke
möjligt att genomföra på sätt i motionerna föreslagits.
Tänkbart vore dock att, utan införande i grundlag av någon vare sig
monopolkatalog eller några legaldefinitioner, föreskriva en med grundlagsfrågors
behandling analog behandling av monopolfragor, d. v. s. stadga, att
monopol — statligt eller enskilt — icke får fastställas annat än av Konung
och riksdag och att härför fordras två lagtima riksdagars beslut med nya
allmänna val till andra kammaren mellan de två besluten. Att härvid vissa
begränsningar bleve nödvändiga för att icke i kris- eller krigstider eller
eljest under tvingande omständigheter vara hindrad vidtaga ofrånkomliga
åtgärder, t. ex. i följd av åtgärder från främmande makt eller från privatmonopol
utom riket med filialer eller dotteranstalter i riket, mäste bestämt
understrykas. Även detta vore möjligt, om man exempelvis föreskreve att
huvudregeln endast skulle avse vinningsmonopol, men att i övrigt monopol
skulle kunna temporärt stadgas för ett år i sänder och definitivt först efter
nya andrakammarval. Men en dylik anordning bleve i verkligheten både
oformlig och ineffektiv.
Syftet med motionerna skulle dock kunna vinnas på det sätt, att, i stället
för omvägen över nya val mellan två beslut, fråga om monopols fastställande
gjordes till föremål för allmän folkomröstning med tillämpning av de i
R. F. § 49: 2 givna reglerna. Denna folkomröstning är emellertid blott fakultativ
och bör föregå varje beslut, vilket beträffande monopol medför den
olägenheten, att omröstningsfrågan icke lätteligen kan avfattas tillräckligt
klart och omfattande, varförutom själva de faktiska förutsättningarna svårligen
kunna före omröstningen allmänneligen klargöras. Lättare vore då att
efter beslutets fattande underställa hela den nya författningen i monopolfråga
decisiv folkomröstning, men att införa detta helt nya och för vår
rätt alldeles främmande institut blott med hänsyn till monopolfrågorna
kan icke anses riktigt eller lämpligt, och än mindre att, för deras skull, göra
decisiv folkomröstning till ett allmänt institut i vår statsförfattning, som
därigenom skulle ändra bela sin karaktär.
Örn således de vägar motionärerna föreslagit icke äro framkomliga och
icke heller vägar, som likna dem, kan emellertid ej förnekas, att det vore
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
önskligt både att upphäva motsättningen mellan grundlagens ovillkorliga
monopolförbud i R. F. § 60 och de faktiskt bestående, av Kungl. Majit och
riksdagen inrättade monopolen, och att erhålla en sådan ordning för mono
pols fastställande, som ger viss säkerhet dels mot förhastade beslut utan att,
vid behov, hindra ett snabbt handlande, dels för beaktande av alla olika
intressen vid monopolbeslutens fattande. Detta synes vara möjligt, örn varje
monopolbeslut måste givas i form av lag, stiftad av Kungl. Majit och riksdagen
i den ordning R. F. § 87 stadgar. Såväl formen av lag, vilken fordrar
båda kamrarnas beslut och icke såsom skatteförordningar får bero av gemensam
votering, som ock lagrådets hörande medför nödvändigheten av en vida
fullständigare utredning än som är för skatteförordningar erforderlig, men
hindrar ej, att vid behov lagen kan hastigt åstadkommas — erfarenheten
från krigs- och krisåren visar till fullo att sådant är möjligt och att, då
utredningen icke hunnit bli fullständig, lagen kan göras temporär för att
senare bliva i omarbetat skick definitiv eller, örn behovet upphör, avskaffas.
För normala tider däremot erbjuder lagstiftningen i den ordning R. F.
§ 87 stadgar en fullt tillräcklig garanti, då monopollagstiftning knappast
kan anses mera betydelsefull än exempelvis civillag, som reglerar det enskilda
levernets grundläggande förhållanden.
Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om ej utskottet skäligen borde föreslå
följande ändring av R. F. § 60, sista punkten:
(Nuvarande lydelse.)
Ej heller må Konungen statens inkomster
förpakta eller, till vinning
för sig och kronan eller enskilda personer
och korporationer, några monopolier
fastställa.
(Ny lydelse.)
Ej heller må statens inkomster
förpaktas eller, till vinning för kronan
eller enskilda personer och korporationer,
några monopolier fastställas
eller eljest viss näringsverksamhet
med ensamrätt förbehållas
kronan eller enskilda utan genom lag
stiftad av Konung och riksdag samfällt
i den ordning § 87 stadgar.
C. A. Reuterskiöld.
Iduns tryckeri, Esseite ab. Stockholm 1936
616530
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.