Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.

1936-03-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1936 kl. 11 1''. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

med förslag till ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 228

i första kammaren av herr Bagge m. fl. och nr 515 i andra kammaren av

herr Anderson i Norrköping m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte för sin

del som vilande grundlagsändring antaga följande ändrade lydelse av § 60

regeringsformen:

§ 60. Till bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen, chartaesigillataeavgiften,

husbeliovsbrännerimedlen samt vad varje riksdag dessutom

särskilt såsom bevillning sig åtager. Ej må några allmänna avgifter,

av vad namn och beskaffenhet som helst, utan riksdagens samtycke kunna

förhöjas, tullen å inkommande och utgående spannmål allena undantagen.

Statliga monopolier må ej inrättas utom de, som avse sprit, vin och tobak,

ej heller eljest, för att bereda staten inkomster, någon näringsgren av staten

omhändertagas eller ställas under dess ledning.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Det i § 60 regeringsformen förekommande stadgandet, att Konungen ej

må till vinning för Sig och kronan eller enskilda personer och korporationer

några monopolier fastställa, har ej hindrat inrättandet genom Konung och

riksdag gemensamt av såväl tobaksmonopolet som vissa andra monopol.

Härtill kommer, att frågan om ett fortsatt användande av monopol såsom

medel att förskaffa staten ökade inkomster, även oavsett grundlagens ursprungliga

inställning till denna fråga, är av den vikt och betydelse både för

landets hushållning och för det enskilda näringslivet, att avgörandet, som

knappast kan ges annorledes än från fall till fall, bör efter utskottets mening

ske under iakttagande av de mera betryggande former, som gälla för civillagstiftning

och icke för bevillning, d. v. s. efter lagrådets hörande och

genom båda kamrarnas samstämmiga beslut, men ej genom gemensam

votering.

I de föreliggande motionerna har ifrågasatts, att monopolbeslut icke skulle

kunna åvägabringas annat än i de former, som gälla för grundlagstiftning.

Utskottet finner dock detta både praktiskt och teoretiskt ogörligt, såsom även

av bifogade P. M. framgår, bolst i grundlag icke lärer kunna givas någon

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 32 \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

varaktigt bindande definition å det monopolbegrepp, varom här blir fråga

och som lätteligen kan genom den ekonomiska utvecklingen snart förändras.

Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka den i motionerna

framförda principen och finner å andra sidan den ovan antydda lagstiftningsformen

för beslut om vinningsmonopols införande erbjuda både

lämpligare och i sak bättre skydd mot förhastade beslut utan att omöjliggöra

tillräckligt skyndsamma beslut när sådana möjligen skulle i vissa särskilda

lägen bli nödvändiga och då icke heller torde av grundlagen kunna

komma att förhindras.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner såsom

vilande för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 60 regeringsformen.

(Nuvarande lydelse.)

Till bevillningar räknas tull- och

accismedlen, postmedlen, chartaesigillataeavgiften,

husbehovsbrännerimedlen

samt vad varje riksdag dessutom

särskilt såsom bevillning sig

åtager. Ej må några allmänna avgifter,

av vad namn och beskaffenhet

som helst, utan riksdagens samtycke

kunna förhöjas, tullen å inkommande

och utgående spannmål allena

undantagen. Ej heller må Konungen

statens inkomster förpakta eller, till

vinning för Sig och kronan eller enskilda

personer och korporationer,

några monopolier fastställa.

(Föreslagen lydelse.)

Till bevillningar räknas tull- och

accismedlen, postmedlen, chartae-sigillataeavgiften,

husbehovsbrännerimedlen

samt vad varje riksdag dessutom

särskilt såsom bevillning sig

åtager. Ej må några allmänna avgifter,

av vad namn och beskaffenhet

som helst, utan riksdagens samtycke

kunna förhöjas, tullen å inkommande

och utgående spannmål allena

undantagen. Ej heller må statens inkomster

förpaktas eller, till vinning

för kronan eller enskilda personer

och korporationer, några monopolier

fastställas utan genom lag stiftad av

Konung och riksdag samfällt i den

ordning §87 stadgar.

Stockholm den 26 mars 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

3

Närvarande: llerrar Reuterskiöld, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl,

Bergman, Källman, Carl Lindmark, Fredrik Ström, Rydberg*, Rahmn, Borg*, Andersson

i Igelboda, Lindskog*, Fast, Olsson i Mora*, Vougt, Bengtsson i Kullen, Ossbahr,

Nilsson i Karlstad och Nilsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herrar Stendahl, Carl Lindmark, Rydberg, Rahmn, Lindskog, Ossbahr

och Nilsson i Karlstad, som anfört:

»I sammanhang med den starka ökning av statens utgifter som beslutats

under senare år och som ytterligare kan förväntas, särskilt till följd av

automatiska utgiftsstegringar, ha vid flera tillfällen framkommit planer

på införande av statsmonopol för olika näringsgrenar för att bereda staten

ökade inkomster. Såsom motionärerna framhålla, ha dessa planer vållat en

utbredd oro, oberoende av partiställning. Oron är i högsta grad förklarlig på

grund av de omstörtande verkningar för viktiga delar av näringslivet och

de olycksdigra följder för stora grupper av medborgare, som monopolens

genomförande skulle föranleda. I likhet med motionärerna ha vi därför funnit

det nödvändigt att söka förebygga, att monopol kan införas av en tillfällig

riksdagsmajoritet eller under trycket av ett ogynnsamt men måhända

övergående statsfinansiellt läge.

Ett skydd — så långt omständigheterna över huvud göra det möjligt

— torde kunna erhållas genom att beslut örn införande av monopol underkastas

samma former som äro stadgade för grundlagsändring. Någon

annan tillfredsställande garanti har icke påvisats. Att lagformen enligt § 87

R. F. skulle erbjuda samma skydd som den av oss föreslagna åtgärden, torde

knappast kunna påstås. Just under tillfälligt lockande eller betungande kombinationer

kan det lätt tänkas att beslut även i den form som § 87 R. F. föreskriver

kan genomdrivas utan att befolkningens sunda instinkt eller rättsmedvetande

hunnit få klarhet örn vad saken gäller eller fått tillfälle att taga

sig otvetydiga uttryck.

Vi tillstyrka således bifall till motionen i princip. Beträffande själva avfattningen

lia vi sökt närmare anknyta densamma till nuvarande avfattning

av stadgandet med undvikande av enumeration. I likhet med vad som torde

gälla angående nuvarande § 60 R. F. har för det av oss föreslagna monopolbegreppet

förutsatts vinstsyfte. Vissa förfogandeåtgärder som i händelse av

krig, krigsfara eller eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden

kunna visa sig nödvändiga för folkförsörjningen, falla således utanför förbudet.

Ej heller medför den föreslagna avfattningen lika litet sorn motionärernas

förslag rubbning av bestående monopol.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

På grund härav tillstyrka vi,

att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antager följande förslag till ändrad lydelse av

§ 60 regeringsformen: »Till bevillningar — —- — allena

undantagen. Ej heller må statens inkomster förpaktas eller,

till vinning för kronan eller enskilda personer eller korporationer,

några nya monopolier fastställas i annan ordning

än som för ändring av grundlag stadgas.»

2) av herr Bengtsson i Kullen.

0

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

5

Bilaga.

P. M.

Monopolet innebär, att viss näringsverksamhet koncentreras på sådant

sätt, att alla andra än monopolets utövare utestängas från denna verksamhets

bedrivande, vare sig rent faktiskt eller tillika rättsligt. Det rättsliga

monopolet förutsätter, att ensamrätt till verksamhetens bedrivande genom

lag eller annan författning tillerkänts monopolhavaren, och intrång i monopolet

kan då regelmässigt föranleda straffpåföljder. Det faktiska monopolet

åter medför ingen på dylikt sätt tryggad ensamrätt, utan allenast ett faktiskt

läge, som gör konkurrens omöjlig: detta läge kan skapas dels av enskilda

företagare själva genom trustbildning eller inköp av konkurrerande

företag och en prispolitik, som vid behov utesluter möjligheten för ny konkurrens,

förutsatt att dessa företagare äga tillräckliga ekonomiska resurser

för en dylik politik, dels av stat eller kommun genom koncessioner, oktrojer

eller andra åtgärder, utan vilka verksamheten över huvud ej får utövas,

varvid, för att ett monopol skall uppstå, förutsättes att koncession o. s. v.

endast meddelas en företagare — av sist sagda slag är såväl parti- som

detaljhandeln med starka drycker i gällande svensk rätt, under det att tobaksmonopolet

är ett rättsligt statsmonopol och apoteksmonopolet ett rättsligt

privatmonopol, må vara med vissa modifikationer. Regeringsformens

§ 60 torde avse såväl alla rättsliga monopol som sådana faktiska monopol,

vilka bero av koncession m. m. Från monopolen måste däremot skarpt skiljas

de förhållanden, sorn uppstå genom import- eller exportregleringar.

Import- och exportregleringen ligger enligt svensk rätt hos Kungl. Majit,

som jämlikt R. F. § 89 ensam reglerar den allmänna hushållningen. Även

örn viss import eller export förbjudes och undantag medgives allenast genom

licens, som faktiskt icke ges åt andra än vissa importörer eller exportörer,

kan icke ett monopol härigenom anses uppkomma, enär licensprövningen

måste ske från fall till fall och något generellt utestängande därför icke

är för handen lika litet som någon fast reglering av viss verksamhet. Endast

örn licensgivningen överlåtes till enskild organisation, kan ifrågasättas, örn

ej monopol föreligger, men även i detta fall bör frågan besvaras nekande,

emedan licensprövningen under också dessa förhållanden innebär en statlig

förvaltningsakt av samma karaktär som eljest, ehuru företagen i analogi

med självförvaltningsakter exempelvis av kommuner. Dylika regleringar

omfattas icke av R. F. § 60.

Denna paragraf förbjuder, sådan den lyder, i princip alla monopol, som

avse vinning för »kronan eller enskilda personer och korporationer», så vitt

monopolet beror av fastställelse från Kungl. Maj:ts sida. men däremot icke

monopol med annat syfte, även örn de skulle medföra »vinning», vilket torde

få förstås så att »vinningen», örn den skulle övergå till huvudsyfte, måste

regleras, såsom t. ex. sker med apoteksmonopolet genom taxeregleringar.

Monopols fastställelse både sorn rättsligt och faktiskt beror av R. F. § 89.

så vitt fråga är örn Kungl. Majit, och då R. F. § 60 förbjuder vinningsmonopols

fastställande, kan icke ens med riksdagen en sådan fastställelse ske, då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

detta förutsätter att Kungl. Majit, jämlikt R. F. § 89, överlämnar åt riksdagen

att med sig besluta på sätt R. F. § 87 stadgar, men Kungl. Majit ej

kan till annan överlåta större makt än honom själv grundlagsenlig! tillkommer.

Emellertid ha Kungl. Majit och riksdagen tillämpat R. F. § 60 rörande

monopol på ett annat sätt, vilket därför blivit gällande, ehuru grundat på en

felaktig och ohållbar tolkning av texten: Kungl. Majit och riksdagen kunna

väl besluta om felaktig lagtillämpning, men de kunna aldrig förhindra en

logiskt hållbar och riktig tolkning, utan måste finna sig i att tillämpningen

vilar på felaktig grund, när den vetenskapliga tolkningen kommer till detta

resultat.

I gällande praxis har sålunda R. F. § 60 kommit att icke längre utgöra

hinder för monopol, örn nämligen Kungl. Majit och riksdagen — i grunden

riksdagen allena — skulle besluta sig för användningen av monopol som

beskattningsform eller inkomstkälla för staten, oaktat syftet med förbudet

i R. F. § 60 var dels allmänt att understryka borgerskapets privilegier i

detta stycke, dels speciellt att förhindra just ett — tobaksmonopol. Tobaksmonopolet

av 1914 blev emellertid det första, som på detta sätt infördes

trots att R. F. § 60 genom förpaktnings- och monopolförbudet åsyftade att

hindra ett kringgående av grundlagens bestämmelser om beskattningsmaktens

utövning, enär den icke betraktade förpaktning och monopol som beskattningsformer.

%

Den föreliggande motionen innebär genom sitt textförslag avsevärda ändringar

i R. F. § 60 både sådan den rätteligen bör tolkas och sådan den felaktigt

är tillämpad. Först och främst uteslutes förpaktningsförbudet, vilket

f. n. icke har någon praktisk betydelse, då förpaktning ej i våra dagar ifrågasättes;

att likväl en förpaktning icke vore alldeles otänkbar ens numera

eller under närmaste framtiden, lärer icke kunna förnekas, örn man erinrar

sig att delegation till enskilda personer eller organisationer av statlig förvaltningsmakt

långt ifrån är ovanlig och att kristidsåtgärder ofta erhålla

former, som knappast kunnat förutses. Det andra som förslaget innebär är,

att alla enskilda monopol avföras ur paragrafen, som uteslutande skulle

bliva till visst hinder för statliga monopol. Och det tredje som följer av förslaget

är, att det samma också utesluter den nuvarande begränsningen av

förbudet till vinningsmonopol och i stället skulle avse alla slag av statliga

monopol. Slutligen kan anmärkas, att förslaget lämnar öppet — d. v. s.

texten är i denna punkt oklar — huruvida nu bestående monopol eller mono - polliknande anstalter skulle, i den mån de icke hänföra sig till tobak, vin

och sprit, upphöra eller fortbestå på den grund att lagen ej får verka retroaktivt.

Vad först angår privatmonopolen, ligger det i öppen dag, att dessa kunna,

ur den allmänna hushållningens synpunkt, verka ofantligt mycket mera

tyngande än ett statsmonopol. Och lika uppenbart är att i vissa fall ett olidligt

privatmonopol icke kan brytas utan att ett statsmonopol tillgripes. Vad

det här borde gälla, det är, att, i likhet med vad R. F. § 60 nu innehåller,

förhindra dylika statsmonopol att bliva lika eller än mera tyngande vid

jämförelse med motsvarande privatmonopol, d. v. s. att bibehålla bestämmelsen

om vinningssyftet, även om paragrafen skulle i andra avseenden modifieras.

Likaså lärer vara klart, att nuvarande förbud mot fastställelse av privatmonopol

med vinningssyfte är förmånligare att bibehålla än att avskaffa

— förutsatt att förbudet kan förverkligas, vilket icke kan anses ogörligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 32.

7

Beträffande därefter förslagets avfattning, måste understrykas, ali införandet

i grundlag av en katalog över medgivna monopol icke vore lyckligt

om ens fullt genomförbart. Monopol skulle icke kunna inrättas eller någon

näringsgren förstatligas utan att detta först infördes i grundlagens monopolkatalog:

att dylika kataloger lätt bliva ett oting, därom utgör tryckfrihetsförordningens

katalog över handlingar, sorn ej äro offentliga, ett avskräckande

exempel, men dessutom bör erinras, att en dylik katalog i

intet fall bör ha sin plats i regeringsformen — den katalog över bevillningar,

som R. F. § 60 nu innehåller i sin första del, är icke uttömmande och kan

icke vara uttömmande, men alldeles detsamma kommer snart att visa sig

bliva fallet även och än mera med en monopolkatalog, helst som grundlagen

svårligen kan belastas med någon legaldefinition på monopol utan

att risk uppstår att denna definition tid efter annan mäste, i följd av föi - hållandenas egen faktiska utveckling, revideras, för så vitt paragrafens monopolstadgande

skall kunna upprätthållas. Detsamma gäller om begreppen

»förstatligande» och »näringsgren». Ett grundlagsskydd mot förhastade beslut

om statliga monopol och näringsgrenars förstatligande är därför icke

möjligt att genomföra på sätt i motionerna föreslagits.

Tänkbart vore dock att, utan införande i grundlag av någon vare sig

monopolkatalog eller några legaldefinitioner, föreskriva en med grundlagsfrågors

behandling analog behandling av monopolfragor, d. v. s. stadga, att

monopol — statligt eller enskilt — icke får fastställas annat än av Konung

och riksdag och att härför fordras två lagtima riksdagars beslut med nya

allmänna val till andra kammaren mellan de två besluten. Att härvid vissa

begränsningar bleve nödvändiga för att icke i kris- eller krigstider eller

eljest under tvingande omständigheter vara hindrad vidtaga ofrånkomliga

åtgärder, t. ex. i följd av åtgärder från främmande makt eller från privatmonopol

utom riket med filialer eller dotteranstalter i riket, mäste bestämt

understrykas. Även detta vore möjligt, om man exempelvis föreskreve att

huvudregeln endast skulle avse vinningsmonopol, men att i övrigt monopol

skulle kunna temporärt stadgas för ett år i sänder och definitivt först efter

nya andrakammarval. Men en dylik anordning bleve i verkligheten både

oformlig och ineffektiv.

Syftet med motionerna skulle dock kunna vinnas på det sätt, att, i stället

för omvägen över nya val mellan två beslut, fråga om monopols fastställande

gjordes till föremål för allmän folkomröstning med tillämpning av de i

R. F. § 49: 2 givna reglerna. Denna folkomröstning är emellertid blott fakultativ

och bör föregå varje beslut, vilket beträffande monopol medför den

olägenheten, att omröstningsfrågan icke lätteligen kan avfattas tillräckligt

klart och omfattande, varförutom själva de faktiska förutsättningarna svårligen

kunna före omröstningen allmänneligen klargöras. Lättare vore då att

efter beslutets fattande underställa hela den nya författningen i monopolfråga

decisiv folkomröstning, men att införa detta helt nya och för vår

rätt alldeles främmande institut blott med hänsyn till monopolfrågorna

kan icke anses riktigt eller lämpligt, och än mindre att, för deras skull, göra

decisiv folkomröstning till ett allmänt institut i vår statsförfattning, som

därigenom skulle ändra bela sin karaktär.

Örn således de vägar motionärerna föreslagit icke äro framkomliga och

icke heller vägar, som likna dem, kan emellertid ej förnekas, att det vore

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.

önskligt både att upphäva motsättningen mellan grundlagens ovillkorliga

monopolförbud i R. F. § 60 och de faktiskt bestående, av Kungl. Majit och

riksdagen inrättade monopolen, och att erhålla en sådan ordning för mono

pols fastställande, som ger viss säkerhet dels mot förhastade beslut utan att,

vid behov, hindra ett snabbt handlande, dels för beaktande av alla olika

intressen vid monopolbeslutens fattande. Detta synes vara möjligt, örn varje

monopolbeslut måste givas i form av lag, stiftad av Kungl. Majit och riksdagen

i den ordning R. F. § 87 stadgar. Såväl formen av lag, vilken fordrar

båda kamrarnas beslut och icke såsom skatteförordningar får bero av gemensam

votering, som ock lagrådets hörande medför nödvändigheten av en vida

fullständigare utredning än som är för skatteförordningar erforderlig, men

hindrar ej, att vid behov lagen kan hastigt åstadkommas — erfarenheten

från krigs- och krisåren visar till fullo att sådant är möjligt och att, då

utredningen icke hunnit bli fullständig, lagen kan göras temporär för att

senare bliva i omarbetat skick definitiv eller, örn behovet upphör, avskaffas.

För normala tider däremot erbjuder lagstiftningen i den ordning R. F.

§ 87 stadgar en fullt tillräcklig garanti, då monopollagstiftning knappast

kan anses mera betydelsefull än exempelvis civillag, som reglerar det enskilda

levernets grundläggande förhållanden.

Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om ej utskottet skäligen borde föreslå

följande ändring av R. F. § 60, sista punkten:

(Nuvarande lydelse.)

Ej heller må Konungen statens inkomster

förpakta eller, till vinning

för sig och kronan eller enskilda personer

och korporationer, några monopolier

fastställa.

(Ny lydelse.)

Ej heller må statens inkomster

förpaktas eller, till vinning för kronan

eller enskilda personer och korporationer,

några monopolier fastställas

eller eljest viss näringsverksamhet

med ensamrätt förbehållas

kronan eller enskilda utan genom lag

stiftad av Konung och riksdag samfällt

i den ordning § 87 stadgar.

C. A. Reuterskiöld.

Iduns tryckeri, Esseite ab. Stockholm 1936

616530

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.