Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande den kommunala självstyrelsen i hela dess vidd.

1936-04-24 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande den kommunala självstyrelsen i hela dess vidd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om utredning rörande den kommunala självstyrelsen i

hela dess vidd.

Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 174

i första kammaren av herr Bagge m. fl. och nr 505 i andra kammaren av

herr Skoglund m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa att Kungl. Majit ville låta verkställa en utredning om den

kommunala självstyrelsen i hela dess vidd enligt i motionen angivna synpunkter

med självstyrelsens bevarande som grundläggande syftemål samt

för riksdagen framlägga de resultat, vartill utredningen kan ge anledning,

eller att riksdagen, därest Kungl. Majit under tiden igångsätter en mera allmän

kommunal utredning, ville i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig för att

denna utredning måtte utvidgas i enlighet med ovan angivna syftemål.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionerna.

Svenska landstingsförbundets styrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund samt Svenska stadsförbundets styrelse hava beretts tillfälle

avgiva yttrande över motionerna samt inkommit med yttranden, vilka såsom

bilagor fogats vid detta utlåtande.

I de av Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas förbund

och Svenska stadsförbundet avgivna utlåtandena har betonats vikten av att den

kommunerna tillerkända självstyrelsen bevaras och att inga inskränkningar

vidtagas i densamma. Motionärerna hava även angivit att syftemålet

med den av dem föreslagna utredningen skulle vara att i möjligaste

utsträckning slå vakt om den kommunala självstyrelsen och hindra denna

att ytterligare onödigtvis inskränkas. I motionerna lia framhållits särskilda

kommunala spörsmål, som borde ägnas uppmärksamhet vid utredningen.

Vissa och synnerligen betydelsefulla av dessa spörsmål ha emellertid,

på sätt nedan kommer att omnämnas, samband med pågående utredningsarbete

och i avseende å vissa andra av spörsmålen har antingen årets

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 33. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

riksdag att senare i annan ordning fatta beslut eller ock har riksdagen nyligen

tagit ståndpunkt. Då nu motionärerna påyrkat en utredning av den kommunala

självstyrelsen i hela dess vidd och, såsom nu erinrats, väsentliga

delar av utredningsuppgiften måste undantagas, får utskottet redan från

början uttala att, även örn vid prövning av de särskilda detaljerna i motionärernas

förslag vissa delar i och för sig kunde motivera den önskade omprövningen,

desamma dock icke nu böra föranleda till en särskild utredning

med de vida, för den kommunala självstyrelsens bevarande grundläggande

syftemål, som motionärerna avsett.

Motionärerna hava ifrågasatt ett administrationsförfarande för kommuner,

som kommit i ekonomiskt trångmål, och peka även på organisationsproblemet

och därmed sammanhängande frågor örn enhetlighet i det

sociala understödsväsendet. Beträffande förstnämnda fråga har konstitutionsutskottet

i anledning av ett vid 1934 års riksdag framfört liknande förslag

i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 15, anfört bland annat, att ett

statsingripande mot kommunernas förvaltning knappast skulle kunna avse

kommuns av staten ålagda självförvaltningsuppgifter, vilka ofta draga de

största kostnaderna, utan skulle drabba kommunernas alltmera kringskurna

självstyrelse och skötsel av egna ekonomiska uppgifter. Det administrationsförfarande

som nu ifrågasättes skulle endast vara tillfälligt och ha till uppgift

att återställa en av finansiella anledningar vacklande självstyrelse. Utskottet

anser emellertid, att anledning icke föreligger att för närvarande tillstyrka

en utredning härom. En utredning av det s. k. organisationsproblemet

torde innebära förslag, som knappast komme att stärka den kommunala

självstyrelsen. Det av de s. k. organisationssakkunniga angående bland annat

sistnämnda spörsmål år 1935 avgivna betänkandet har utsatts för så stark

kritik att detsamma icke torde leda till något resultat av vikt.

I motionerna ha framförts krav på fullgjord skatteplikt såväl för väljare

som förtroendemän inom kommunen. Utskottet har tidigare under riksdagen

avgivit utlåtanden härom (nris 26, 27 och 28), vilka av riksdagen godkänts.

I den föreslagna utredningen anse motionärerna vidare böra ingå frågan örn

de kommunalanställdas, särskilt kommunalarbetarnas inverkan på kommunernas

beslut. Motionärerna synas emellertid begränsa sig till att yrka förbud

för anställda utan chefsställning att annorledes än som adjungerade sitta i

de nämnder och styrelser varunder de sortera. Såsom landskommunernas

förbund framhåller är detta en specialfråga, som närmast kan vara av betydelse

för större och medelstora städer. Spörsmålet sammanhänger även med

frågan om jäv inom kommunala representationer och nämnder. I anledning

av motion vid 1934 års riksdag behandlade utskottet detta spörsmål, utlåtande

nr 17, däri utskottet närmare redogjorde för de regler som härför gälla

samt vidare framhöll, att då spörsmålet i själva verket omfattade jävsförhållande

å vidsträckta områden med en mångfald olika och svårbedömliga fall,

utskottet saknade anledning att i ärendets dåvarande skick föreslå utredning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

3

Jämväl vid 1935 års riksdag väcktes i anledning av proposition med förslag

till lag om kommunalstyrelse i Stockholm motioner med liknande förslag.

Utskottet erinrade i sitt utlåtande nr 19 därom, att en kommunalrättslig diskvalifikationsgrund

med hänsyn till tjänst redan för närvarande finnes i det

att den icke får vara ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, som är anställd

i kommunens drätsel eller annat dess förvaltande verk och är för

sin befattning redovisningsskyldig. Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog

motionerna. Det av motionärerna berörda spörsmålet är sålunda av vidare

omfattning än motionärerna synas avse. Någon anledning att nu utreda

denna fråga i förevarande sammanhang finnes icke.

Frågan örn kommunal fondbildning, vilken jämväl beröres i motionen, har

detta år framlagts för riksdagen i propositionen nr 202, och kommer utskottet

senare under riksdagen att häröver avgiva utlåtande.

Slutligen hava motionärerna behandlat de för kommunerna betydelsefulla

frågorna beträffande kommunal indelning, gränsdragningen mellan kommunala

och statliga uppgifter, statsbidrag till kommunerna samt kommunala

skatteutjämningen. Dessa frågor äga visst samband, då det gäller att söka

stärka kommunernas ekonomiska ställning genom att lindra och mera rättvist

fördela skattebördan. Kungl. Maj :t har ock genom beslut den 20 september

1935 igångsatt vissa utredningar bl. a. i fråga härom. Departementschefen

anförde beträffande dessa frågor till statsrådsprotokollet, bland annat,

följande:

Utredningen »bör helt allmänt uttryckt inriktas på att söka åstadkomma

en lösning, som är ägnad att i möjligaste mån lindra och rättvist fördela

den kommunala skattebördan. En reform av antydda innebörd måste enligt

sakens natur innefatta såväl frågan om en omläggning av beskattningsgrunderna

i syfte att åstadkomma större jämnhet och rättvisa i skattebelastningen

inom kommunerna som ock spörsmålet örn en utjämning av skattetrycket

mellan de olika kommunerna. Då läggningen av den kommunala

beskattningen tydligen måste bliva starkt beroende av arten och omfattningen

av de uppgifter, för vilkas tillgodoseende beskattningen äger rum,

torde det bliva nödvändigt att i första hand taga under omprövning frågan

örn jämkningar i den nuvarande fördelningen av samhället åliggande uppgifter

mellan staten samt kommuner av olika ordning. Beträffande detta

spörsmål föreligger ett omfattande material i skatteutjämningsberedningens

u Iredningar och principbetänkande, vilket material bör tillgodogöras för utredningsarbetet.

I flera hänseenden torde det dock behöva kompletteras

och aktualiseras. Först sedan det klarlagts, vilka uppgifter böra ankomma

på kommuner av ena eller andra ordningen, föreligger en fast grundval för

utformningen av själva skattesystemet samt för övervägande av i vad mån

ytterligare skatteutjämnande åtgärder må anses påkallade.

Såsom ett förberedande led i arbetet torde det, med hänsyn till frågans

stora omfattning, bliva erforderligt att igångsätta vissa rättsliga och sta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

tistiska undersökningar, vilka, samtidigt som de komma att ligga till grund

för den fortsatta utredningen, giva den överblick över ämnet, som erfordras

för ett närmare övervägande av riktlinjerna för reformarbetet. Dessa förberedande

undersökningar synas böra avse att belysa arten av olika kommunala

uppgifter, den kostnad de medföra i olika typer av kommuner,

spörsmålet örn kostnaderna kunna i ett eller annat hänseende nedbringas

genom ett samgående mellan olika mindre kommuner, arten och storleken

av kommunernas inkomster av olika slag, frågan om erforderliga lagändringar

o. s. v.

Dessa undersökningar synas lämpligen böra anförtros två inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga. Sedan det grundläggande materialet

genom dessa undersökningar liopbragts, är det min avsikt att för Kungl.

Maj:t ånyo anmäla ärendet för utseende av kommitterade för sakfrågornas

övervägande. Måhända kommer det därvid att visa sig lämpligt att låta

dessa kommitterades arbete främst avse ett ståndpunklstagande till olika

principiella spörsmål, medan däremot det fortsatta utarbetandet av detaljförslag

på basis av kommitterades principyttrande uppdrages åt fackmän

på de olika områdena. Att redan nu närmare ingå på denna fråga örn utredningsarbetets

organisation torde dock icke vara erforderligt.»

Sedan det grundläggande arbetet inom departementet utförts, har i enlighet

med departementschefens ovan anförda uttalande den fortsatta utredningen

genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1936 uppdragits åt en

kommitté, benämnd kommunalskatteberedningen.

Då sålunda utredning beträffande dessa spörsmål igångsatts, torde

någon ytterligare utredning i motionernas syfte ej vara erforderlig, enär

utskottet förutsätter, att vid utredningen även beaktas sådana i motionerna

framhållna frågor, som därmed äga samband. Utskottet vill i avseende härpå

särskilt understryka önskvärdheten att uppmärksamhet ägnas bl. a. åt spörsmålen

örn behovet av förändringar i kommunal indelning, om formerna för

samarbete kommunerna emellan och om utskiftande av förvaltningsuppgifterna

mellan primärkommunerna och övriga förvaltningsorgan, främst statens

myndigheter. Kommunernas självstyrelseuppgifter få dock icke, såsom

i motionerna och även i stadsförbundets yttrande skett, sammanblandas med

de förvaltningsuppgifter, som ålagts kommunala myndigheter enligt t. ex.

pensionsförsäkringslagen, sjukkasselagen, polislagen m. fl.

Utskottet hemställer alltså, under hänvisning till vad ovan anförts,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

5

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl*,

Bergman, Sandegård, David Pettersson, Källman*, Fredrik Ström, Hagström, Anders

Andersson, Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Fast, Ewald Lindmark, Andersson

i Malmö*, Nordström i Torsby, Björck i Kristianstad, Johnsson i Norrahammar

samt Näslund.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

Bilaga.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Genom remiss den 7 dennes har Riksdagens Konstitutionsutskott berett

svenska landstingsförbundets styrelse tillfälle att avgiva yttrande över två

likalydande motioner, nr 174 i Första kammaren av herr Bagge m. fl. och nr

505 i Andra kammaren av herr Skoglund m. fl. med hemställan örn utredning

rörande den kommunala självstyrelsen i hela dess vidd. Med anledning

härav får förbundsstyrelsen beträffande behövligheten av en dylik

utredning ur landstingens synpunkt vördsamt anföra följande.

Genom 1862 års landstingsförordning och 1924 års landstingslag hava

landstingen tillerkänts en synnerligen omfattande självstyrelse. Det torde

icke innebära någon överdrift att påstå, att i intet annat land i Europa motsvarande

korporationer i beskattningshänseende och annorledes intaga samma

självständiga ställning. Landstingen hava tack vare självstyrelsen på

ett utomordentligt sätt kunnat fylla sina uppgifter, och man torde icke kunna

göra gällande, att de i något avseende missbrukat sin maktställning. Det

är under sådana förhållanden helt naturligt, att landstingen och landstingsförbundet

slagit vakt om denna självstyrelse samt med skärpa sökt bevaka,

att inga inskränkningar vidtagas i densamma. Med hänsyn härtill och då

landstingslagen är av relativt sent datum och några allvarligare anmärkningar

icke framkommit mot denna, anser styrelsen, att någon utredning

av det slag, varom i motionen är fråga, ur landstingens synpunkt för

närvarande icke är erforderlig.

Stockholm den 28 februari 1936.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

E. v. HOFSTEN.

Ivar Dahlgren.

Bilaga.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Då styrelsen för svenska landskommunernas förbund av konstitutionsutskottet

beretts tillfälle att avge yttrande över de likalydande motionerna nr

174 i första kammaren och nr 505 i andra kammaren, får styrelsen vördsamt

anföra följande.

Styrelsen instämmer livligt i motionärernas uttalanden om betydelsen och

värdet av den kommunala självstyrelsen. Det är uppenbarligen ett intresse

av högsta rang, att denna självstyrelse bevaras och skyddas mot utvecklingstendenser,

som äro ägnade att undergräva den. Skarpt framhäva motionärerna

faran av den stigande ojämnheten i kommunernas befogenhetsområde

och att ställa dem i större beroende av staten och dess organ. Motionärerna

beklaga också partipolitikens insteg i kommunalförvaltningarna,

vilken berövat dem mycket av den gamla gemenskaps- och samhörighetsandan.

Man kan, mena motionärerna, med skäl tala om en kris i den kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

7

munala självstyrelsen och linder sådana förhållanden anse de »tidpunkten

vara inne att uppta det kommunala problemet i hela dess vidd till en allmän

undersökning för att finna nödiga medel att få en rationellare organisation

till stånd».

Emellertid kunna meningarna vara delade örn lämpligheten av att igångsätta

en »allmän undersökning av det kommunala problemet i hela dess

vidd». En dylik jätteulredning kan bli mycket tidsödande, och det är inte

sagt, alt man dymedelst kan räkna med att de olika frågorna bli utredda

och lösta på bästa sätt. Enligt mångas mening torde det lämpligaste tillvägagångssättet

vara att låta olika utredningsmän undersöka de olika spörsmålen

var för sig, en väg som man redan slagit in på, t. ex. i fråga örn den

kommunala beskattningen och beträffande skatteutjämningsfrågan. Men det

är givet, att skäl också kunna sägas tala för en enhetlig undersökning av det

stora problemet i hela dess vidd. Styrelsen känner sig emellertid tveksam,

huruvida dessa skäl äro bärande.

Klart är, att om man ansluter sig till motionärernas uppfattning örn att

en allmän utredning av det kommunala problemet bör igångsättas, så måste

vissa huvudmål för utredningens omfång och syftemål anges. Vad i motionerna

härutinnan föreslås, synes emellertid icke i allo lyckligt. Sålunda

skulle de redan grundligt prövade spörsmålen örn skärpt kommunal rösträtts-

och valbarhetscensus upptas i den föreslagna utredningen, något som

el ter all sannolikhet inte kan leda till annat än att de olika partiernas representanter

återigen få tillfälle att deklarera sina kända och ofta ventilerade

ståndpunkter. Likaså skulle enligt motionerna frågan örn kommunernas

rätt till fondering göras till föremål för ny undersökning, ehuru kunglig

proposition förelagts innevarande riksdag och frågan därför sannolikt blir

löst i år. De nämnda spörsmålen synas således icke böra upptagas såsom

uppgifter vid en eventuell utredning.

Motionärerna anse vidare, alt i den föreslagna omfattande utredningen

bör ingå frågan örn de kommunalanställdas, i första hand kommunalarbetarnas

inverkan på kommunernas beslut, men betvivla, att några effektiva

garantier däremot kunna skapas på lagstiftningsvägen. I själva verket begränsa

de sig till att yrka förbud för anställda utan chefsställning att annorledes

än som adjungerade sitta i de nämnder och styrelser, varunder vederbörande

sortera. Faktiskt är det ju så, att detta spörsmål är en specialfråga,

som närmast kan vara av betydelse för de större och medelstora städerna.

Motionärerna peka även på det kommunala organisationsproblemet och

betona, att det är angeläget, att överorganisation, bristfällig samverkan och

otillfredsställande kontroll förhindras. Särskilt de sociala nämnderna behöva,

enligt motionärernas mening, rationaliseras. Som bekant har en undersökning

härom av sakkunniga för ej länge sedan verkställts, men mot det förslag

till rationalisering, som dessa sakkunniga framlade, har från skilda håll en

skarp kritik riktats med resultat, att regeringen icke ansett sig kunna för

riksdagen framlägga mer än ett förslag örn centralregister (socialregisler)

över hithörande nämnders och styrelsers klientel. Motionärerna anse detta

alldeles otillräckligt och därför otillfredsställande, men ge ingen som helst

antydan örn hur de tänkt sig ifrågavarande problems lösning.

Vidare peka motionärerna på den kommunala indelningen. Vad är att

göra med de många allt lik små kommunerna, som inte äro bärkraftiga nog

alt fullgöra alla de fordringar, som olika lagar och föreskrifter ställa på dem?

Röra de tvångsvis sammanslås lill större bärkraftiga kommuner? I fråga örn

fattigvårdssamhällcn är som bekant Kungl. Majit jämlikt fattigvårdslagens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

6 § bemyndigad att under vissa förutsättningar genomföra en sammanslagning,

en befogenhet, varav emellertid Kungl. Maj:t i ytterst ringa utsträckning

begagnat sig. Eller skall kommunalförbundsinstitutet i ökad utsträckning

göras obligatoriskt? Eller kan icke någon annan linje anvisas, som leder

till målet: starka och bärkraftiga kommuner.

En undersökning bör även kunna ske om fördelarna och nackdelarna av

municipalsamhällesbildandet enligt nuvarande regler och örn sättet att avhjälpa

nu förefintliga olägenheter. Förhållandet är, att på många håll en

stark ovilja mot att tvingas att bilda municipalsamhälle framträtt och man

föredrar, att området i fråga utbrytes till egen kommun. Vederbörande myndigheter

ha också visat sig känsliga för denna stämning av ovilja mot municipalsamhällestormen.

Tydligt är emellertid, att en lösning av problemet genom

utbrytning till särskild kommun i många fall icke är tillrådlig, ty resultatet

kan lätt bli, att man i stället för en stark kommun får två svaga och

föga bärkraftiga kommuner.

Skatteunderlagets ojämna fördelning olika kommuner emellan är ett faktiskt

förhållande, som väl aldrig kan avlägsnas, men kanske i viss utsträckning

modereras. Vid diskussion av det kommunala indelningsproblemet bör

denna fråga hållas i sikte såsom varande av stor betydelse. Problemet bör

även grundligt undersökas vid behandling av frågan örn kommunalbeskattningen.

övervägas bör vidare, såsom motionärerna framhålla, vilka åtgärder böra

vidtagas för att stödja kommuner, som få sitt skatteunderlag katastrofalt

minskat och därför kommit i ett verkligt beklämmande läge på grund av

;tt dominerande företags utflyttning eller nedläggning.

Skatteutjämningsproblemet har länge varit föremål för diskussion och

prövning, men till något tillfredsställande resultat har man ännu icke kommit.

Att detta problem tas upp till förnyad granskning synes ej vara ur vägen.

De nuvarande reglerna lida onekligen av vissa brister, såsom motionärerna

framhålla.

Det synes styrelsen kunna starkt ifrågasättas, om anledning finnes att införa

regler hos oss om kommuns försättande under statlig administration,

exempelvis efter Norges mönster, såsom motionärerna föreslå. En sådan lagstiftning

slår icke vakt om den kommunala självstyrelsen, utan upphäver

den för längre eller kortare tid, och synes icke böra tillgripas.

En utredning sådan som motionärerna föreslagit synes styrelsen alltså

vara av alltför vittomfattande natur för att kunna tillstyrkas i dess helhet.

Men åtskilliga av de problem, som motionärerna pekat på, äro utan tvivel

förtjänta av en ingående utredning, såsom styrelsen ovan framhållit. Även

en sålunda beskuren utredning blir, såsom framgår av det sagda, av betydande

vikt och omfattning.

Stockholm den 18 mars 1936.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund.

SV. BENGTSSON.

J. A. Zander.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

9

Bilaga.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Sedan svenska stadsförbundets styrelse bereus tillfälle att avgiva yttrande

över de båda likalydande motionerna nr 174 i första och 505 i andra kammaren

om en utredning rörande den kommunala självstyrelsen i hela dess

vidd, får styrelsen härmed anföra följande.

Utan att taga ställning till uttalandena i övrigt i motionens ingress, vill

styrelsen starkt understryka vikten av, att den kommunala självstyrelsen

ej utan tvingande skäl försvagas. Utvecklingen under de senaste decennierna

motiverar otvivelaktigt, att uppmärksamhet ägnas detta problem. Vid utskiftningen

på olika förvaltningsorgan av de alltjämt växande förvaltningsuppgifterna

har man hittills främst tagit sikte på ett utjämnande av skattebördan.

Den kommunala självstyrelsens bibehållande har blivit en fråga av

mera sekundär betydelse. Att den beaktats så långt som skett torde bl. a.

sammanhänga med det även i motionen berörda förhållandet, att våra lagstiftare

i mycket stor omfattning fått sina första erfarenheter örn samhällsarbetet

just inom kommunalförvaltningen.

Att disproportionen mellan arbetsuppgifter och skattekraft i många fall

blivit så starkt framträdande beror bl. a. på den för vårt land karakteristiska

tillvaron av en mängd ovanligt små kommuner. Ofta har relaterats

historien örn kommunen, vilkens över hövan ansträngda ekonomi i ett slag

blivit lättad, »därför att idioten dött». Anekdoten är särdeles belysande för

systemet med småkommuner, där skattekraften är så ringa, att anstaltsvård

åt en enda person kan framkalla svårigheter. 1 många officiella utredningar

har man varit inne på frågan örn en sammanslagning av småkommunerna.

Skatteutjämningsberedningen föranstaltade t. o. m. en lokal undersökning

med direkta förfrågningar hos kommunalmännen. Så stark har emellertid

den kommunala självstyrelsen i detta fall visat sig vara, att ännu inga praktiska

åtgärder blivit genomförda. Man torde måhända icke heller hava anledning

att vänta sig några alltför betydande resultat av en sammanslagning.

Men en undersökning av detta spörsmål synes i vart fall vara en

primär åtgärd i motionens syfte.

I stället för att slå samman kommuner till större enheter har man gått

fram efter den linjen, att man möjliggjort samverkan mellan olika kommuner

i kommunalförbundets form. Erfarenheterna av denna anordning

hava dock icke varit särskilt uppmuntrande. Man stöter här på samma

obenägenhet att .släppa självstyrelsen i dess primära gestaltning och själva

organisationen har onekligen också blivit icke så litet tungrodd. Tiden torde

nu vara inne att se över vad som kan göras för att få kommunalförbunds1''ormen

mera lockande och mera effektiv.

Bortsett från anordningen med skatteutjämningsmedel har vägen till en

någorlunda jämvikt mellan uppgifter och skattekraft hittills dock framför

alif varit den att överflytta förvaltningsgrenar från primärkommunerna till

landstingen eller staten eller med bibehållande av förvaltningen lios primärkommunen

giva denna statsbidrag eller ersättning från landsting. På båda

vägarna har man funnit anledning att beskära den kommunala självstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

Genom överflyttande på större enheter försvinner lätt det framför allt bärande

i den kommunala självstyrelsens idé, personlig förtrogenhet med förhållandena

och personliga insatser i förvaltningsarbetet. Många ärenden,

där lokal erfarenhet och av intresse burna insatser skulle kunnat säkra

praktiska och sparsamma åtgärder, undandragas därigenom den kommunala

självstyrelsen. Med centraliseringen förloras också lätt det levande intresse,

med vilket en mindre samfällighet värnar örn sina gemensamma institutioner.

Där förvaltningen bibehållits hos kommunerna, hava statsmakterna självfallet

haft i sin hand att i allmän lagstiftning fastställa dessas kompetensområden.

Möjligheterna hava ingalunda försuttits. Kraven på kommunens

understödsväsen, dess hälsovård etc. hava skärpts och allt mindre har lämnats

öppet för de kommunala myndigheternas eget bedömande. En sådan

utveckling, hur föga önskvärd den än kan te sig från kommunernas synpunkt,

torde dock hava varit förutsatt vid den nuvarande kommunallagstiftningens

tillkomst. När statsmakterna lämnat vissa förvaltningsgrenar

till kommunernas handhavande, torde man räknat med, att gällande regler

för förvaltningen kunde behöva anpassas efter den framtida utvecklingen.

Däremot torde man vid tillkomsten av vår nu gällande kommunallagstiftning

knappast varit inne på den tanken, att staten genom ett rikt utvecklat

statsbidragssystem skulle kunna i väsentliga avseenden reglera den kommunala

verksamheten. Så har emellertid skett i största omfattning. Förvaltningsuppgifterna

och ansvaret hava bibehållits hos kommunerna, men staten

har fått ett väsentligt avgörande i fråga örn sättet för ärendenas handläggning.

I för kommunerna finansiellt svåra tider hava dessa bidrag tagit allt

större omfattning och i samma mån kommunerna måst anlita statens större

resurser, hava de i betydande omfattning fått giva avkall på den kommunala

självstyrelsens förmåner. På sistone i dessa dagar har — beträffande viss

understödsverksamhet för arbetslösa — föreslagits en statlig reglering t. o. m.

av en understödsverksamhet, bedriven med enbart kommunala medel. Som

regel är det dock på statsbidragsvägen en liknande reglering brukat genomföras.

När 1935 det förelåg till avgörande ett förslag, att staten skulle ikläda sig

större utgifter för folkskoleväsendet, framhöll styrelsen i ett yttrande i

ärendet i avseende å det föreslagna ökade statsinflvtandet på folkskoleväsendet,

att krav enligt regeln »den som betalar bestämmer» icke borde tillerkännas

allt för stort berättigande. Kostnaderna skulle alltjämt bäras av

det allmänna och målet borde vara det bästa möjliga utbyte av nedlagda

kostnader. Statsutskottet däremot fann det »principiellt och sakligt välgrundat,

att staten, då den utökar sin ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet,

tillförsäkrar sig medel att förebygga missbruk, som leda till ökade

utgifter för staten». Båda de återgivna uppfattningarna torde hava fog för

sig. Här föreligger i själva verket ett svårhanterligt avvägningsproblem, vars

lösning i det aktuella fallet blir av största betydelse för den kommunala

självstyrelsen. Vid denna avvägning har hittills säkerligen i många fall den

kommunala självstyrelsen blivit lidande.

Statsbidragssystemet bär utvecklats särskilt under tider av finansiella svårigheter

för stat och kommun. Det har ofta nog gällt att under brådskande

omständigheter finna lösningen av uppdykande problem rörande arbetslöshet,

bostadsbrist och ökade understödsbehov av olika slag. Man har haft

kommunerna att ty sig till. Tiden har icke alltid medgivit ett grundligare

övertänkande av uppgifternas fördelning. En viss enhetlighet över hela

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

11

landet har varit nödvändig. Då .staten lämnat bidrag, har staten ansett sig

kunna fastställa villkoren, ingripandet på den kommunala självstyrelsens

område kunde i detta fall, låt vara mycket formellt, försvaras därmed, att

här icke förelåge något tvångsingripande, då bidragen kunde avböjas. Invändningen

har givetvis föga reellt värde.

Med hänsyn till ovan skisserade utveckling måste styrelsen för sin del

helt ansluta sig till motionärernas tanke, att tiden nu vore inne för ett mera

systematiskt upptagande till överläggning av frågan om den kommunala

självstyrelsen »i hela dess vidd».

Styrelsen har redan antytt, vilka frågor, som enligt dess mening härvid

särskilt kräva uppmärksamhet. Behovet av eventuella förändringar i kommunindelningen

och formerna för samarbete kommuner emellan böra undersökas.

Men grundproblemet blir själva utskiftandet av förvaltningsuppgifterna

mellan å ena sidan primärkommunerna och å den andra övriga förvaltningsorgan,

främst statens myndigheter. En förutsättning för den kommunala självstyrelsens

bibehållande torde, såsom i motionen framhålles, nämligen vara ett

rationellt utmätande av de kommunala uppgifterna. Visar det sig av ena eller

andra skälet, alt den kommunala verksamheten måste begränsas, gäller det

att på kommunen lägga uppgifter, som särskilt lämpa sig för dess verk

samhet. I samma mån det blir möjligt att avpassa uppgifterna så, att de

stå i skälig relation till skattekraften och äro av natur att särskilt lämpa

sig för en lokal handläggning, torde från statsmakternas sida det saknas

anledning att genom långt gående kontrollföreskrifter sätta den kommunala

självstyrelsen ur funktion. Då erfarenheterna visat, att de uppgifter, som

kommit att åvila kommunerna, blivit dessas ekonomi övermäktiga, förefaller

det vara en logisk konsekvens att tillse, i vad mån det kan vara

möjligt att genom ett förnyat utskiftande av förvaltningsuppgifterna åter

komma närmare det kommunala självstyrelsebegrepp, lagstiftningen från

början avsett att fixera.

Det är möjligt, att man vid denna nya utskiftning kan finna anledning

litt något variera med hänsyn till kommunernas olika ekonomiska bärkraft.

Uppgifter, som utan svårighet kunna med kommunens egen skattekraft och

förvaltningsoi ganisation lösas av en kommun, kunna måhända icke utan

statsbidrag påläggas en annan och svagare.

En begränsning av kommunuppgifterna, som skulle giva kommunerna

bättre förutsättningar för en verklig kommunal självstyrelse, löser emellertid

uppenbarligen icke den offentliga administrationens problem i dess vidare

utformning. Ur skatteutjämningssynpunkt vore det väl motiverat, att staten,

i vissa fall landstingen, övertoge återstående uppgifter. Men ur rationell

förvaltningssynpunkt torde det vara nödvändigt, att staten alltjämt anlitar

kommunerna för en rad lokala förvaltningsuppgifter, som starkt centraliserade

skulle bliva både sämre och dyrbarare utförda. För samarbete

stat och kommun emellan i dessa frågor gäller det att finna former av allmännare

reell giltighet än de statsbidragsvillkor, som tid efter annan kommit

i tillämpning. Inom kommunerna synes man icke hava anledning till

något principellt avståndstagande från tanken på ett fruktbärande samarbete

mellan stat och kommun på förevarande område. Men inom de förvaltningsgrenar,

för vilka ansvaret lagts på staten, torde fasta och skäliga

normer för kommunernas insatser böra klart fixeras. Framför allt bör man

kunna räkna på fasthet i dessa normer, så alt kommunerna icke helt plöts
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

ligt ställas inför nya och krävande uppgifter eller ensamma få svara för en

verksamhet, vars igångsättande baserats på statligt stöd.

När det gäller samarbetet mellan statens centrala organ och de lokala organen

inom olika förvaltningsgrenar torde hänsyn vid distriktsindelningen

höra tagas till möjligheterna att använda sig av kommunindelningen. Tendenserna

att övergiva denna äro märkbara nog. Här gör sig gällande en

tydlig strävan att för olika förvaltningsgrenar tillyxa distrikten utan hänsyn

till kommunindelningen. Det må erinras t. ex. om det i bostadssociala utredningens

senaste betänkande berörda förslaget att avpassa hälsovårdsdistrikten

efter provinsialläkaredistrikten. I samma betänkande har diskuterats

också frågan örn byggnadsnämnder, gemensamma för olika orter.

Naturligen kunna i skilda avseenden fullgiltiga skäl förebringas för distriktsindelningar

som icke sammanfalla med kommungränserna. Större hänsyn

än hittills torde också böra tagas till den utveckling av kommunikationerna,

som skett under de senaste åren. Men undersökning av vad som kan göras

för ett stärkande av den kommunala självstyrelsen kan icke gärna undvara

en ingående utredning av frågan örn distriktsindelningar för olika administrativa

ändamål.

En så att säga intern distriktsindelning torde därvid också helst böra upptagas

till granskning. Inom en landskommun framkallar en livligare bebyggelse

behov av en mera »stadsmässig» förvaltning. Detta behov bär närmast

framkallat lagstiftningen om municipalsamhällen, som för vissa administrativa

uppgifter ger dessa samhällen en egen förvaltning, medan de i övriga

avseenden alltjämt tillhöra landskommunen. Härigenom uppstår en splittring

i landskommunens förvaltning och samhällets egen blir ofta nog tungrodd

och besvärlig. Åtminstone i vissa fall blir begränsningen av den särskilda

förvaltningen också till olägenhet. Att ett municipalsamhälle t. ex. för främjandet

av en badortsrörelse, av vilken det har sin existens, eller av inflyttningen

till en villastadsbebyggelse icke får lämna idrotten det stöd, som en

stad under samma förhållanden torde kunna lämna, kan knappast anses

rimligt. I avseende å undervisningsanstalter har det för kommunala mellanskolans

del redan i administrativ ordning satts andra gränser för samhällenas

uppgifter än kommunallagarna angivit. Riksdagen har nyligen

gått vidare på denna väg även vad den högre folkskolan angår. Med särskild

styrka framträda svårigheterna vid en anhopning av flera större samhällen

inom landskommuner, främst kring de största städerna, där inom samma

landskommun flera nämnder av samma slag bliva verksamma vid sidan av

varandra. Utskiftningen av statsbidrag till polisväsendet har här lett till

planer på en sådan av lagstiftarna säkerligen aldrig avsedd samhällstyp som

ett municipalsamhälle bildat av lid landskommun. Å andra sidan skulle

måhända en municipalförvaltning i något andra former kunna tillfredsställa

differentieringsbehov inom samma landskommun. I och för sig föga

önskvärda kommunala indelningar, som skapa mindre i stället för större

distrikt, skulle därigenom kunna undvikas.

Tillvaron av stadssamhällen omedelbart gränsande till varandra torde

också innebära problem, värda en undersökning i detta sammanhang.

Styrelsen har här i korthet pekat på några av de problem, som synas

böra framför allt undersökas vid ett bifall till motionärernas förslag. Styrelsen

vill emellertid starkt understryka vikten av, att utredningen begränsas

till frågor av mera grundläggande art. Detta synes vara så mycket viktigare,

som pågående utredningar alltid visat sig hava en förmåga att skjuta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 33.

13

undan behandlingen av uppkommande reformförslag, som kunna ställas i

något samband med utredningen i fråga. Framför allt synes utskiftningen

mellan olika organ av de skilda arbetsuppgifterna kräva uppmärksamhet.

Men i den mån övriga här berörda problem kunna i detta sammanhang

komma under debatt, skulle utredningen säkerligen få ett större värde.

Styrelsen vill däremot ifrågasätta, om vissa specialfrågor i avseende å

valbarhet m. m., som beröras å sid. 9 i motionen nr 174 kunna anses vara

av den allmänna vikt och betydelse för den kommunala självstyrelsens

stärkande, att de i detta sammanhang böra komma under övervägande. Frågor

åter om enhetlighet i det sociala understödsväsendet, kommunal fondbildning

etc. äro visserligen betydelsefulla nog, men deras upptagande i

föreliggande sammanhang torde vara så mycket mindre påkallat, som en

reglerande lagstiftning åtminstone i vissa avseenden torde få formen av

inskränkningar i kommunernas nuvarande frihet att organisera förvaltningen.

Till de spörsmål, som kunna utelämnas, torde också höra den å sid. 12

berörda frågan om ett statligt administrationsförfarande efter norsk förebild.

Trots de bördor, arbetslöshet och andra den ekonomiska krisens följder

åsamkat kommunerna i vårt land under de senaste åren, har dock ingen av

dem stått inför nödvä^ digheten att inställa sina betalningar. Att i de fall,

motionärerna angiva, särskilda kraftåtgärder vidtagas från statens sida för

hjälp åt en kommun är önskvärt och att statens kontroll över hjälpens användande

då kan vara befogad, torde ingen vilja bestrida. Men att vid ett

dylikt tillfälle koppla av de lokala myndigheterna med deras ingående erfarenheter

om kommunens läge och möjligheter torde vara en föga idealisk

lösning. Att från huvudstaden administrera en kommun i nödläge synes icke

tilltalande. Det vore väl också ett egendomligt medel till stärkande av den

kommunala självstyrelsen att införa ett administrationsförfarande med fullständigt

upphörande, låt vara tillfälligtvis, av denna självstyrelse. Att en

kommun liksom en enskild kan få avträda sina tillgångar till en utomstående

förvaltning för tillgodoseende av samtliga fordringsägares intressen

är en fråga, som knappast har mera direkt med den kommunala självstyrelsen

att skaffa.

Vill man — som motionärerna betyga vara deras avsikt — undvika en

»mammututredning», måste en bestämd begränsning krävas. Annars är det

fara värt, att nya problem hunnit torna upp sig eller att problemställningen

blivit en annan, när betänkandet föreligger.

Mot igångsättandet av den begärda utredningen kan naturligen med visst

fog göras gällande, att utredningar verkställts och pågå, berörande åtskilliga

av motionens önskemål. Särskilt skatteutjämningsberedningens och den

nu arbetande kommunala skatteberedningens uppdrag torde därvid komma

i betraktande. Det må emellertid erinras, att vid ifrågavarande problems bedömande

icke enbart skattesynpunkterna böra vara avgörande. En rationell

förvaltningsorganisation bör också eftersträvas.

Stockholm den 7 mars 1936.

För Svenska stadsförbundets styrelse:

A. BORGSTRÖM.

Dess ordförande.

Henning Karlsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.