Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34

1936-04-28 · 118 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 108 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:34, Konstitutionsutskottets memorial Nr 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i

statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning

blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari

1935 till och med den 9 januari 1936 i statsrådet förda protokoll, nämligen

över

justitiedepartementsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med

den 9 januari 1936;

justitieärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 30 december

samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 16 januari 1935 till och

med den 9 januari 1936;

försvarsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari

1936;

socialärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari

1936;

kommunikationsärenden från och med den 16 januari 1935 till och med

den 9 januari 1936;

finansärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari

1936;

ecklesiastikärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9

januari 1936;

jordbruksärenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari

1936; samt

handelsårenden från och med den 16 januari 1935 till och med den 9 januari

1936.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats
dels

utdrag av det över justitiedepartementsärenden den 24 januari 1936

förda protokoll, i vad det avser svenskt medborgarskap för viss finsk undersåte

och hans hustru,

dels utdrag av det över kommunikationsärenden den 31 januari 1936 förda

protokoll, i vad det avser besvär av stationsförmannen vid statens järnvägar

M. S. Törnqvist i fråga om förflyttning,

dels utdrag av det över kommunikationsärenden den 7 februari 1936 förda

protokoll i vad det avser besvär av postassistenten A. Jacobson i fråga örn

tillsättande av en förste postassistentbefattning,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

dels utdrag av det över finansärenden den 17 januari 1936 förda protokoll,

i vad det avser vissa bestämmelser rörande särskild folkräkning,

dels ock det över ecklesiastikärenden den 7 februari 1936 förda protokoll,

i vad det avser tillsättning av kyrkoherdetjänsten i Medåkers pastorat.

Slutligen har från utskottet den 4 februari 1936 framställning gjorts örn

överlämnande även av det eller de särskilda protokoll, som må kunna finnas

i frågor berörande den italiensk-abessinska konflikten och sanktionsbesluten,

men har upplysning vunnits, att något särskilt protokoll i någon fråga

berörande den italiensk-abessinska konflikten icke finnes.

Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag,

som i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits,

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av

statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

varemot utskottet

funnit nedan under punkterna l:o—6:o omförmälda ärenden

jämlikt § 107 regeringsformen föranleda anmärkning.

l:o.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden den 24 januari 1936.)

På föredragning och hemställan av chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Schlyter, har Kungl. Majit den 24 januari 1936 funnit gott efter därom

gjord ansökan upptaga en finsk undersåte och hans hustru till svenska medborgare.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

Sökanden är född i Helsingfors år 1895 av finska föräldrar. Han hade

i Finland den 24 september 1918 av statsförbrytelsedomstolen dömts för att

han i mitten av februari 1918 frivilligt anslutit sig till Helsingfors röda garde

samt därefter beväpnad fullgjort vakttjänst och deltagit i strider mot den

finska regeringens trupper ävensom för att han den 20 mars 1918 varit med

om att tillsammans med andra män från samma garde transportera av de

röda tillfångatagna elever från Mustiala jordbruksskola med tåg från Toijala

station till Riihimäki station samt på denna färd mellan Toijala och Uttala

stationer deltagit i mördandet av nämnda elever, varvid sökanden själv med

sin revolver nedskjutit åtminstone tre namngivna elever, för högförräderi och

i samband därmed utförda mord att utstå dödsstraff och förlora medborgerligt

förtroende för alltid. En av honom till statsförbrytelseöverdomstolen

ingiven nådeansökan hade avslagits. Emellertid lyckades han fly och

kom i mars 1919 till Sverige, varefter han — med undantag av en del av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

3

året 1921 — vistats här. Sökanden hade år 1920 ingått äktenskap med en

kvinna av finsk nationalitet och är sedan slutet av år 1925 anställd såsom

vaktmästare vid viss utländsk makts handelsdelegation i Stockholm.

Hans hustru är anställd som kontorsbiträde vid samma handelsdelegation.

Han äger bostadslägenhet i Stockholm och häftade enligt vederbörligt intyg

icke i Stockholm för oguldna, hittills förfallna utskylder till stat eller kommun.

Enligt uppgifter av vissa namngivna personer vore sökanden och hans

hustru skötsamma och ordentliga personer. En förutvarande legationstjänsteman

vid den åsyftade främmande maktens beskickning i Stockholm har

uppgivit, att sökanden våren 1930 varit en av dem, som omhänderhaft den

kommunistiska propagandan i Sverige. Han har tidigare två gånger sökt

svenskt medborgarskap, vilka ansökningar utan särskild motivering avstyrkts

av Överståthållarämbetet, varefter Kungl. Maj:! år 1931 och år 1933

meddelat avslag å ansökningarna. Överståthållarämbetet anför i avgivet yttrande

över den nu förevarande ansökningen, att sökanden icke, sedan han

inkommit till Sverige, såvitt för ämbetet vore känt, låtit sig komma till last

något förhållande, som skulle utgöra hinder för bifall till ansökningen.

Utskottet finner det icke vara förenligt med rikets intressen, att en person

med så nära förbindelser med en främmande makts organ här i riket,

att han är anställd i dess tjänst, och i det beroende av utländsk makts representanter,

som härigenom blir en följd, erhåller de särskilda förmåner

och friheter, som svenskt medborgarskap innebär. Betänkligheterna däremot

ökas, när, såsom i föreliggande fall, sökanden innehar en synnerligen

långvarig anställning vid den främmande maktens handelsdelegation och

jämväl hans hustru är i sådan tjänst anställd.

Utskottet finnér det likaledes synnerligen anmärkningsvärt, att föredragande

departementschefen i trots av bestämmelsen i 5 § medborgarskapslagen,

att svenskt medborgarskap endast kan vinnas av den, som »gjort sig känd

för hederlig vandel», tillstyrkt svenskt medborgarskap för sökanden. Den

nämnda föreskriften är enligt lagen indispensabel. Av förarbetena till lagen

(konstitutionsutskottets utlåtande nr 15/1923 sid. 10 f. och propositionen nr

137/1924 sid. 32) framgår vidare otvetydigt, att även om intet ofördelaktigt

är känt om en person under dennes vistelse här i landet, dennes vandel dessförinnan

dock kan vara sådan, att den bör anses utgöra ett ovillkorligt hinder

för bifall till en ansökan om svenskt medborgarskap. Sådana omständigheter

föreligga efter utskottets mening i det nu förevarande medborgarskapsärendet,

då handlingarna uppenbarligen utvisa, att han, såsom av utslag

av statsförbrytelsedomstolen i Finland framgår, under fångtransport

mördat tre tillfångatagna, namngivna personer.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot

föredragande departementschefen, statsrådet Schlyter, vilket utskottet får för

riksdagen

anmäla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén**, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar

Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman, Källman, Rahmn*, Anders Andersson*, Carlström*,

Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt*,

Wiklund*, Björck i Kristianstad, Johnsson i Nordhammar och Nilsson i Karlstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

2:o.

Yppa sig förbrytelser enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser, åligger

det chefen för justitiedepartementet i egenskap av övervakare av tryckta

skrifters allmängörande, jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen, att

— med undantag som här ej komma i betraktande — antingen han funnit

kvarstad böra äga rum eller endast åtal vid laga domstol, skriften ofördröjligen

och omedelbart till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna.

Konstitutionsutskottet har senast vid 1935 års riksdag beslutat anmärkningar

jämlikt § 107 regeringsformen mot chefen för justitiedepartementet

för underlåtenhet att vidtaga åtgärder enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen

i anledning av missbruk av tryckfriheten.

Utskottet har vid den nu företagna granskningen funnit följande i justitiedepartementets

diarium över tryckfrihetsärenden angivna skrifter vara av

den beskaffenhet, att de bort föranleda, att chefen för justitiedepartementet

i anledning av dem vidtagit åtgärder enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen.

a.

Nr 249 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet

ombud i Göteborg har med skrivelse den 19 juni 1935 insänt, bland

annat, ett flygblad, tryckt å Accidenstryckeriet, Göteborg, så lydande:

»KAMRATER!

30 000

mördade flaska arbetares liv

Tiar det finska

statsöversvinhufvudet

på sitt samvete. Han stod i spetsen för den regering, som med

hjälp av svenska och tyska soldater i blod slog ned de finska

arbetarnas befrielsekamp.

Svinhufvud är även officiellt ansvarig för justitiemordet på

kamrat Antikainen.

Protestera mot besöket av den vitflnske presidenten.

Kräv omedelbart frigivande av Antikainen. Visa er solidaritet

med de av Svinhufvuds fascistregering förtryckta finska arbetarna.

Göteborgs distrikt av

INTERNATIONELLA RÖDA HJÄLPEN»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

5

Ärendet anmäldes den 21 juni 1935 för t. f. chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Levinson, och föranledde icke åtgärd.

Innehållet uti ifrågavarande flygblad innebär uppenbart missbruk av

tryckfriheten. Flygbladet innehåller sålunda yttranden örn överheten och

regeringen för ett vänskapligt sinnat folk, som otvivelaktigt äro smädliga

och förgripliga och därför falla under § 3 9:o tryckfrihetsförordningen, enligt

vilket lagrum förbrytelsen skall straffas enligt 8 kap. 28 § strafflagen.

Enligt utskottets mening bevaras och befästes det goda förhållandet till

främmande stat bättre genom inskridande i anledning av innehållet i dylik

skrift än genom att saken lämnas utan åtgärd. I det förevarande fallet synes

skriften dessutom hava utdelats i samband med statsöverhuvudets i den

ifrågavarande främmande staten besök i Sverige. Åtal hade bort äga rum

beträffande denna skrift. På grund av underlåtenhet härutinnan från chefens

för justitedepartementet sida har utskottet beslutat anmärkning mot

t. f. chefen för nämnda departement, statsrådet Levinson, vilket utskottet får

för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Hallén*, Strömberg, Stendahl, Bergman, Sandegård*, Källman, Rydberg*,

Karl Bodin*, Per Andersson*, Hagström, Anders Andersson*, Borg*, Pehrsson i Göteborg,

Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Malmö*, Lundqvist,

Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

b.

Nr 304 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet

ombud i Luleå har med skrivelse den 1 augusti 1935 insänt nr 176 av

tidningen »Norrskensflamman» för samma dag samt fäst chefens för justitiedepartementet

uppmärksamhet å en i tidningen införd artikel under

rubrik »Fredens vänner, giv akt» med underrubriken »Fredsvänner, ta upp

kampen», vilken artikel ombudet ansett innebära missbruk av tryckfriheten

enligt § 3 7 :o tryckfrihetsförordningen. I berörda artikel anföres bland

annat:

»Fredsvänner, ta upp kampen!

Arbetarklassen bör rusta sig för kampen. Arbetarklassen måste vara

redo att vrida vapnen ur slaktarnas händer och förvandla det imperialistiska

kriget till ett inbördeskrig mot kapitalismen.

Det är alla arbetandes skyldighet att slå vakt örn Sovjet-Unionen, fredens

fasta bålverk. Det är alla fredsvänners, alla rättänkande människors skyldighet

att resa sig mot den krigshetsande fascismen och vara redo att slå

ett slag för fredens bevarande.

Arbetarungdomen, som ju kommer att vara den första, som skickas ut

på slagfälten och i skyttegravarna, bör hålla sig redo att förvandla imperialismens

krig till ett inbördeskrig.

---------------------------»

Ärendet anmäldes den 7 augusti 1935 för t. f. chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Undén, och föranledde icke åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Av utskottet vid 1926, 1927 och 1935 års riksdagar beslutade anmärkningar

mot vederbörande chefer för justitiedepartementet för underlåtenhet att

vidtaga åtgärder enligt § 4 mom. 3. tryckfrihetsförordningen i anledning av

missbruk av tryckfriheten gällde sådant missbruk av tryckfriheten, som innebure

fara för manstuktens uppehållande inom krigsmakten eller innefattade

annan straffbar försvarsfientlig propaganda. Nu förevarande skrift innefattar

särskilt genom dess uppmaning till inbördeskrig missbruk av tryckfriheten

enligt § 3 7 :o tryckfrihetsförordningen. Skriften hade därför bort föranleda

åtgärd från chefens för justitiedepartementet sida. Då så icke skett har

utskottet beslutat anmärkning mot t. f. chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Undén, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Hallén*, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman,

Sandegård*, Källman, Rydberg*, Karl Bodin*, Per Andersson*, Hagström, Borg*, Pehrsson

i Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Malmö*, Lundqvist,

Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

3:o.

(Protokoll över försvarsärenden.)

I skrivelse den 17 juni 1932 anmälde flygstyrelsen hos Kungl. Majit, att

behovet av bomb- och torpedflygplan vore trängande, och hemställde i anledning

därav örn bemyndigande att av tillgängligt anslag få inköpa flygplan

av denna kategori. Genom beslut den 10 november 1933 ställde Kungl. Majit

därefter 440,000 kronor till flygstyrelsens förfogande för inköp av bomb- och

torpedflygplan. Senare uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 20 april

1934 åt flygstyrelsen att inom vissa länder inhämta erforderliga uppgifter

angående flygplan av förevarande typ med en s. k. tomvikt som landflygplan

av högst 3 ton.

Beträffande ett av visst industriföretag, beläget inom Sverige (i det följande

benämnt den inländska firman), lämnat slutgiltigt anbud å bombflygplan

och ett av viss utländsk firma lämnat preliminärt anbud framhöll flygstyrelsen

efter verkställd undersökning, att ur svensk luftförsvarssynpunkt

samt ur teknisk synpunkt den utländska firmans anbud erbjöde en mindre

tillfredsställande lösning än den inländska firmans. Den utländska typens tomvikt

skulle understiga 3 ton, under det att tomvikten hos plan av den andra

typen något översteg denna gräns. Beträffande flygplan med en tomvikt,

understigande 3 ton, anförde flygstyrelsen, att dylika flygplan icke komme

att uppfylla de militära fordringar i avseende å bomblast och aktionsradie,

vilka vore betingade av vårt luftstrategiska läge. Efter samråd med cheferna

för general- och marinstaberna tillstyrkte flygstyrelsen antagande av den

inländska firmans anbud.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

7

Den 22 juni 1934 anbefallde Kungl. Majit flygstyrelsen att fullfölja underhandlingar

med den utländska firman.

Efter ytterligare underhandlingar meddelade flygstyrelsen i september

1934, att det under alla förhållanden vore nödvändigt, att bombflygplan snarast

anskaffades, även örn dessa plan icke bleve så effektiva, som de skulle

kunna bliva, om endast militära, tekniska och ekonomiska synpunkter finge

vara bestämmande. Härvid borde även beaktas, att i dåvarande läge det

läge stor fara i dröjsmål med anskaffningen. Samtidigt anförde generalstabs-

och marinstabscheferna i avgivna yttranden, att den typ, som offererats

i den inländska firmans anbud, vore avgjort överlägsen den utländska

firmans typ, men att de i det läge, vari denna anskaffningsfråga råkat, icke

ville motsätta sig flygstyrelsens förslag att nu godtaga det utländska anbudet.

Kungl. Majit uppdrog genom beslut den 12 oktober 1934 åt flygstyrelsen

att sluta avtal med den utländska firman om leverans av två flygplan samt

örn licens för tillverkning i Sverige av tolv dylika flygplan.

Något kontrakt med den utländska firman hade emellertid ännu icke i

april 1935 kunnat avslutas, till synes beroende därpå, att överenskommelse

om samtliga kostnader icke kunnat träffas med leverantören.

Vid denna tidpunkt avläto cheferna för marinstaben, generalstaben och

flygvapnet en den 9 april 1935 dagtecknad skrivelse till Konungen, däri

bl. a. framhölls, att med hänsyn till den tid, som krävdes för provs verkställande

sedan de första utländska planen levererats och för serietillverkningens

ordnande inom landet, ett flertal år komme att förflyta innan bombförband

kunde disponeras. Under hela denna tid skulle riket praktiskt taget

vara i fullständig avsaknad av ett försvarsmedel, som i ett kritiskt läge

syntes oundgängligt för neutralitetens tryggande och för att underlätta förandet

av en självständig svensk politik. Detta förhållande vore av så allvarlig

innebörd, att de ifrågavarande cheferna icke ansett sig kunna underlåta att

inför Kungl. Majit framhålla nödvändigheten av att intet medel lämnades

oprövat, ägnat att påskynda anskaffandet av ändamålsenliga bombflygplan

i tillräcklig omfattning. Bland de krav i fråga om försvarsberedskap som

betingades av läget vore utan tvekan en snabb anskaffning av ifrågavarande

krigsmateriel det ur riksförsvarets synpunkt angelägnaste. Denna skrivelse

har ej föredragits i statsrådet förrän den 3 januari 1936 i samband med

justeringen av statsverkspropositionen till 1936 års riksdag.

Den 17 maj 1935 slöt flygstyrelsen kontrakt med den utländska firman örn

leverans av två fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan. I kontraktet stadgades

bland annat, att flygplanens tomvikt (»empty weight») icke finge överstiga

3 ton. Vidare stadgades, att de av flygstyrelsen beställda flygplanen

skulle förses med svenskbyggda motorer av viss typ samt i övrigt så långt

som möjligt konstrueras på väsentligt samma sätt som en liknande typ, vilken

vore under tillverkning hos firman, med undantag för sådana ändringar, som

nödvändiggjordes av inbyggandet av svensk i stället för utländsk utrustning

samt av vissa speciella fordringar. I kontraktet åtog sig firman att hava

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

tillverkningen fullbordad och flygplanen färdiga för provflygning inom 14

månader från den dag, då attrapp godkänts.

Redan den 24 maj 1935 begärde emellertid firman hos flygstyrelsen ändring

av stadgandet örn tomvikten. I anledning därav hemställde flygstyrelsen

den 9 september 1935 hos Kungl. Majit om eftergift av bestämmelsen i

kontraktet beträffande ifrågavarande tomvikt, och genom beslut den 8 oktober

1935 biföll Kungl. Majit flygstyrelsens framställning.

Efter kontraktets undertecknande hava upprepade besiktningar ägt rum

och ett stort antal skrivelser växlats mellan den utländska firman och flygstyrelsen

angående erforderliga förändringar ävensom rörande den tekniska

detaljutformningen. Härav framgår bland annat, att firman icke längre, på

grund av den ökade vikten, ansåge sig kunna garantera genomförandet av

de kontraherade bestämmelserna örn bl. a. stigtid och toppliöjd, och att flygstyrelsen

hade måst beträffande planens militära utrustning eftergiva vissa

i kontraktet uppställda krav. Av handlingarna framgår vidare, att leveranstiden

14 månader kan räknas tidigast från slutet av mars innevarande år.

Det allmänna utrikespolitiska läget har under de senaste åren och framför

allt under år 1935 så avsevärt försämrats, att inga vägar sistnämnda år

bort lämnas oprövade, då det gällt snabb anskaffning av ett för värnandet

av vårt lands självständighet så betydelsefullt försvarsmedel som förband av

medeltunga bombplan inom flygvapnet. Det trängande behovet härav framgår

bland annat av chefernas för marinstaben, generalstaben och flygvapnet

ovan omförmälda skrivelse till Konungen den 9 april 1935. Med hänsyn

till den föreliggande frågans synnerliga vikt anser sig utskottet böra

utgå ifrån att chefen för försvarsdepartementet hållit sig oavbrutet underrättad

örn de närmare förhandlingar, som under år 1935 förts mellan flygstyrelsen

och den utländska firma, med vilken avtal slutits om leverans till flygvapnet

av fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan av viss typ, och att han

alltså även ägt kännedom örn den avsevärda försening av leveransen av de

två första flygplanen, som innebär, att leveransen kan ske tidigast våren

1937, varefter ett ytterligare fördröjande blir oundgängligt för provs verkställande

innan serietillverkningen kan igångsättas inom landet. Vid sådant

förhållande hade det varit chefens för försvarsdepartementet naturliga

plikt att skyndsamt undersöka möjligheterna av snabb anskaffning avbombplan

även från annat håll, med eller utan hävande av det avtal, som

slutits med den ifrågavarande utländska firman. Ärendets vikt hade dessutom

krävt, att departementschefen för Kungl. Majit i statsrådet dels anmält

resultatet av de förberedande undersökningar, som han må hava vidtagit

på området, dels hemställt örn Kungl. Majits beslut i fråga om de åtgärder,

som kunde vara möjliga att vidtaga för snabb anskaffning av bombplan

från annat håll. Särskild orsak härtill förelåg såväl på våren 1935

i anledning av chefernas för marinstaben, generalstaben och flygvapnet

ovannämnda skrivelse den 9 april 1935 som ock på hösten 1935, då departementschefen

den 8 oktober för Kungl. Majit i statsrådet föredrog frågan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

9

om ökad tomvikt för flygplanen i fråga. Utskottet, som icke förbisett att

efter granskningsårets utgång vissa åtgärder möjligen vidtagits, har, oavsett

huru därmed må förhålla sig, icke kunnat undgå att besluta anmärkning

mot chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström, för underlåtenheten

att icke ens vid föredragningen den 8 oktober 1935 i statsrådet

närmare redogöra för den uppkomna förseningen och inhämta Kungl. Maj:ts

beslut i anledning därav, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Bergman, Sandegård*,

David Pettersson*, Karl August Johanson*, Hagström, Rahmn*, Carlström*,

Pehrsson i Göteborg*, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt**,

Ewald Lindmark, Nordström i Torsby*, Johnsson i Norrahammar, Ossbahr och Nilsson i

Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

4:o.

(Protokoll över finansärenden och protokoll över handelsärenden.)

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet i olika fall funnit,

att vederbörande föredragande icke alltid strängt fasthållit vid nödvändigheten

att i svensk förvaltning skilja mellan vad som kan vara för det allmänna

lämpligt å ena sidan och den rätt, som lagligen tillkommer den enskilde

medborgaren, även när denna rätt råkar i viss motsättning till det allmänna

intresset, å den andra. Om och när vid dylika motsättningar den

enskildes rätt anses böra vika för det allmännas intresse, ankommer det

icke på Kungl. Maj:t att godtyckligt härom besluta; den möjligen såsom

nödvändig ansedda begränsningen av den enskildes rätt eller frihet måste i

dylika fall åvägabringas genom lagstiftning med riksdagen i de former § 87

regeringsformen föreskriver. Detta har emellertid särskilt i nedan anförda

fall icke iakttagits, och utskottet har därför ansett sig nödsakat att i dessa

fall tillämpa § 107 regeringsformen.

a.

I proposition, den 31 maj 1935 (nr 248) föreslog Kungl. Majit riksdagen

att för anordnande av särskild folkräkning anvisa dels ett reservationsanslag

å 400,000 kronor till avlöningar till personal och dels ett förslagsanslag å

150,000 kronor till ersättning till kyrkobokförare.

Enligt vad i propositionen anfördes skulle folkräkningen anordnas dels

såsom en allmän folkräkning efter hävdvunnen indirekt metod, dels ock såsom

en partiell folkräkning efter direkt metod, begränsad till omkring en

fjärdedel av landets befolkning. Den partiella folkräkningen skulle verkställas

inom vissa utvalda kommuner, nämligen dels Stockholm, Göteborg

och Malmö, dels ock ett urval av övriga kommuner av sådan omfattning, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

det sammanlagda invånarantalet i de för undersökning avsedda kommunerna

komme att uppgå till omkring en femtedel av landets befolkning,

nyssnämnda storstäders befolkning ej medräknad. Folkräkningen i denna

del skulle vara särskilt inriktad på familjer eller familjeliknande hushållsförband,

på barnen och deras miljö samt på föräldrarna och deras sociala

samt ekonomiska villkor. Uppgifterna skulle inhämtas genom särskilda husbesökare

under besök i hemmen samt sedermera kompletteras med inkomstoch

förmögenhetsuppgifter, hämtade ur skattedeklarationer och taxeringslängder.

— Det framhölls i propositionen, att slutlig ställning till frågan om

sättet för folkräkningens anordnande borde tagas först efter närmare utredning.

Sedan dylik utredning slutförts, borde det få ankomma på Kungl.

Majit att fastställa plan för undersökningens bedrivande. På Kungl. Majit

skulle jämväl ankomma att utfärda erforderliga föreskrifter rörande övriga

med folkräkningen sammanhängande frågor.

Propositionen bifölls av riksdagen på hemställan av statsutskottet. I sin

skrivelse den 14 juni 1935 (nr 351), vari riksdagen anmälde, att de begärda

anslagen anvisats, anförde riksdagen följande: »Under hänvisning till den

av riksdagen i skrivelse den 30 april 1935 (nr 181) begärda utredningen

beträffande vårt lands befolkningsfråga finner sig riksdagen på de i statsrådsprotokollet

framlagda skälen för att en särskild folkräkning kommer till

stånd, i syfte att därigenom må klarläggas ett flertal för nämnda utredning

betydelsefulla faktorer, böra medgiva den sålunda föreslagna folkräkningens

genomförande. Mot de till grund för Kungl. Maj:ts anslagsäskande

liggande kostnadsberäkningarna har riksdagen icke funnit anledning till någon

erinran.»

Sedan statistiska centralbyrån i skrivelse till Kungl. Majit den 13 december

1935 framlagt plan för den särskilda folkräkningen och utlåtanden häröver

infordrats från vissa myndigheter och sammanslutningar, utfärdade

Kungl. Majit den 17 januari 1936 på föredragning och hemställan av chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, kungörelse med vissa föreskrifter

rörande partiell folkräkning under år 1936 (Sv. författningssamling

nr 6). I kungörelsen stadgas bland annat följande:

»3 §.

Insamlandet av uppgifter för folkräkningen skall ske vid besök i hemmen

av därtill särskilt utsedda folkräknare.

Innan uppgifterna sålunda insamlas, skola till de hem, vilka komma att

besökas, genom ortsmyndigheternas försorg utdelas eller med posten utsändas

hjälpblanketter, angivande i vilka hänseenden uppgifter skola vid besöken

lämnas.

Har hjälpblanketten före folkräknares besök ifyllts av vederbörande, skall

folkräknaren vid besöket genomse blanketten och, om så visar sig erforderligt,

på grundval av muntliga upplysningar söka komplettera de i blanketten

lämnade uppgifterna. Där hjälpblanketten ej ifyllts, har folkräknaren att

vid besöket samtalsvis skaffa sig kännedom om de förhållanden, vilka avses

i blanketten, ävensom att å hjälpblanketten eller å medförd huvudblankett

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

11

anteckna sålunda erhållna uppgifter. Å hjälpblankett antecknade uppgifter

skola av folkräknaren överföras till huvudblankett.

9 §.

Det åligger envar att lämna sanningsenliga och såvitt möjligt fullständiga

upplysningar rörande de i hjälpblanketten avsedda förhållandena.

Tredskas någon att lämna av folkräknare vid besök, som i 3 § sågs, begärd

upplysning, äger i Stockholm Överståthållarämbetet samt eljest, efter

anmälan av ortsmyndigheten, vederbörande länsstyrelse genom vite tillhålla

den tredskande att fullgöra sin uppgiftsskyldigliet ävensom fälla honom till

sålunda förelagt vite.

Utdömt vite tillfaller kronan.»

Genom remissen 1935 av ovan nämnda proposition till statsutskottet betonades

propositionens karaktär av proposition om visst anslag, rörande

vars avsedda användning lämnades vissa upplysningar. Då propositionen

icke åtföljdes av något textförslag till författning i ämnet och föredragande

departementschefen i sitt eget uttalande till statsrådsprotokollet icke gav

någon antydan örn avsikt att stadga tvång i samband med husbesök och

uppgifters lämnande, saknade statsutskottet anledning att inbjuda till sammansatt

stats- och lagutskott och måste förutsätta, att de åtgärder, för vilka

anslag äskats, icke skulle kräva lagändringar utan kunna ske på frivillighetens

väg. Endast såvitt dessa åtgärder ägde betydelse ur kostnadsberäkningssynpunkt

och för anslagets bestämmande till visst belopp, kommo de

under statsutskottets bedömande; riksdagen förklarade sig också i anslutning

till statsutskottets utlåtande medgiva samma åtgärders vidtagande.

Däremot varken kunde riksdagens medgivande innebära eller innebar detsamma,

att Kungl. Majit bemyndigades att utan riksdagens medverkan enligt

§ 87 regeringsformen giva sådana föreskrifter, som grundlagsenligt förutsatte

lagstiftning — redan den omständigheten, att ett dylikt medgivande

skulle fordrat båda kamrarnas beslut efter lagutskotts hörande och icke

kunnat, såsom det nu på statsutskottets hemställan lämnade medgivandet,

vid eventuellt olika kammarbeslut lämnas genom gemensam votering, visar

klart, att medgivandet uteslutande innebar anslagsvillkor.

Jämlikt § 16 regeringsformen är det Kungl. Majit betaget att i administrativ

väg bl. a. någons »fred i dess hus störa eller störa låta», vari ligger,

att ingen myndighet direkt eller indirekt får mot enskild medborgares fria

vilja och samtycke tilltvinga sig tillträde till dennes bostad eller av honom

kräva upplysningar utan »i den ordning Sveriges lag och laga stadgar» föreskriva,

d. v. s. utan att tvång härtill stadgats genom lag, stiftad av Konung

och riksdag samfällt. Utskottet finner det så mycket nödvändigare att fasthålla

denna grundsats och dess konsekvenser, som den administrativa makten

i våra dagar ej sällan visat stark benägenhet att sätta sig över vad i § 16

regeringsformen är stadgat.

Härtill kommer, att de med här berörda föreskrifter i folkräkningsförfattningen

närmast jämförbara bestämmelser, vilka återfinnas i 1894 års man
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

talsskrivningsförordning och upptagas i förordningens § 15, tillkommit just

i den ordning utskottet ovan framhållit såsom nödvändig. Kungl. Maj:ts proposition

år 1894 med förslag till förordning angående mantalsskrivning behandlades

nämligen i riksdagen dels av bevillningsutskottet, dels, såvitt

angår berörda § 15, av sammansatt bevillnings- och lagutskott. Förordningen

utfärdades sedermera av Kungl. Majit »i överensstämmelse med riksdagens

beslut», vilket innebar, att riksdagen, som förklarade sig för sin del

hava antagit förslaget, ehuru Kungl. Majit endast begärt riksdagens yttrande

utom beträffande vissa punkter, erkändes hava medbeslutanderätt med Konungen

i ämnet.

Utskottet har, med beaktande härav, icke ansett sig kunna underlåta att

påtala det åsidosättande av viktiga rättsprinciper, som här ägt rum vid rådslagen,

även när åsidosättandet icke skett i syfte att kränka dessa principer

och även om de felaktigt givna föreskrifterna i flertalet fall så mjukt tilllämpats,

att konflikter torde hava undvikits vid den praktiska tillämpningen.

Det är icke resultatet, utan själva principen det bär i första hand gäller,

och utskottet har därför beslutat anmärkning mot föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, vilket utskottet sålunda får för riksdagen
-

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl,

Bergman, Sandegård*, Källman, Rydberg*, Anders Andersson*, Carlström*, Pehrsson i

Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Vougt*, Lundqvist, Nordström i Torsby,

Johnsson i Norrahammar, Näslund och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

b.

I lagen den 16 februari 1934 örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till utlandet m. m. (Sv. författningssamling nr 19),

vilken ägde giltighet under tiden till och med den 30 juni 1935, stadgades följande:
Hade

i främmande stat^ rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,

ägde Konungen, i den mån så prövades nödigt för vinnande av betalningsutjämning

(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna,

att den, som vore betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande

staten, eller eljest vore pliktig att utgiva betalning för fordran, som

tillkomme någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått

å annan, skulle fullgöra betalningsskyldigheten a), om clearingavtal slutits

med den främmande staten, genom att på villkor, som stadgades i avtalet,

inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller

ock i särskild för ändamålet inrättad kassa, samt b) i annat fall genom beloppets

insättande i bank eller kassa, som nyss sagts, å räkning, varöver

förfogande icke finge ske i vidare mån än Konungen bestämde.

I sådant förordnande ägde Konungen föreskriva, att betalningen skulle fullgöras

i svenskt mynt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

13

I fall, då förordnande meddelades om insättning av medel å räkning, som

ovan sagts, ägde Konungen, där omständigheterna därtill föranledde, tillika

förordna, att den, som hade fordran hos någon i den främmande staten men

på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över betalningsmedel

ej kunde erhålla betalning, skulle äga utbekomma betalning av insatta

medel mot det att han för clearing av fordringar, för vilkas gäldande

insättningar skett, avstode så mycket av sin egen fordran, som svarade mot

uppburet belopp.

De närmare föreskrifter, som erfordrades för verkställande av förordnande,

varom ovan sagts, skulle meddelas av Konungen.

Med stöd av berörda lag utfärdade Kungl. Majit den 28 augusti 1934 kungörelse

om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till

Tyska riket (Sv. författningssamling nr 464). I nämnda kungörelse stadgas

— efter däri genom kungörelser nr 510 och 549/1934 vidtagna ändringar

— bland annat följande:

Den, som från någon i utlandet köpt tysk vara, skall, vare sig betalningen

för varan skall erläggas till säljaren eller till annan, fullgöra betalningsskyldigheten

genom inbetalning av köpeskillingen hos svensk bank för insättande

å ett för sådana inbetalningar avsett konto i riksbanken. Är någon,

som förmedlat försäljning av tysk vara för någon i utlandet, skyldig att till

denne eller till annan redovisa betalning för varan, är även han pliktig att

hos svensk bank inbetala vad som skall redovisas (§1).

Den, som köpt eller förmedlat försäljning av tysk vara eller som försålt

eller förmedlat försäljning av svensk vara till någon i Tyska riket eller för

dennes räkning till någon annorstädes, och i följd därav skall till någon i

Tyska riket eller för dennes räkning till någon annorstädes betala tull, frakt,

försäkringsavgift eller annan särskild kostnad eller därför utgiva ersättning,

eller skall i samband med köp, som ovan sagts, gäldas entreprenad- eller

montagekostnad till någon i Tyska riket eller för dennes räkning till någon

annan,

eller skall till någon, som nyss sagts, erläggas licens- eller patentavgift,

eller skall till någon, som nyss sagts, erläggas provision för försäljning av

svensk vara till någon i Tyska riket,

skall jämväl sådan skyldighet fullgöras genom inbetalning på sätt förut

sagts (§ 2).

Handläggningen av frågor rörande tillämpningen av kungörelsen samt utövandet

av den närmaste tillsynen över densammas efterlevnad ankommer

på en av Kungl. Majit för ändamålet utsedd nämnd (clearingnämnden) (§ 8).

I avseende å uppgiftsskyldighet stadgas, att den, som vid kungörelsens

ikraftträdande den 1 september 1934 häftade i skuld till någon i Tyska riket

för tysk vara, som från Tyska riket hit införts, skulle därom till clearingnämnden

senast den 15 i samma månad avgiva skulddeklaration, samt att

till riket införd vara, som uppgivits eller eljest finnes vara av tyskt ursprung,

icke må utlämnas från tullverket med mindre den, för vilkens räkning införseln

sker, till vederbörande tullanstalt avgiver införseldeklaration. Den,

sorn är deklarationsskyldig, är pliktig att på anmodan lämna clearingnämnden

upplysningar i de hänseenden, som nämnden finner erforderliga för övervakande

av kungörelsens efterlevnad. Den, som i deklaration eller vid fullgörande

av upplysningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, är underkastad

ansvarspåföljd, vilket även är fallet med den, som underlåter att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

fullgöra honom åliggande deklarations- eller upplysningsskyldighet (§§ 10

—13).

I framställning till chefen för handelsdepartementet den 31 januari 1935

anförde clearingnämnden huvudsakligen följande:

I de föreskrifter, som avsåge avräkningsöverenskommelsen med Tyskland,

funnes utöver vad i §§ 10—13 i kungörelsen den 28 augusti 1934, nr 464,

stadgades, inga bestämmelser rörande uppgiftsskyldighet eller straffansvar

för underlåtenhet att lämna uppgift eller för lämnande av oriktiga uppgifter.

Den, som vore skyldig avgiva införsel- eller skulddeklaration, kunde sålunda

lagligen åläggas att till clearingnämnden avlämna endast sådana uppgifter,

som funnes erforderliga för efterlevnaden av den ovannämnda kungörelsen,

men icke uppgifter, som i andra hänseenden vöre behövliga för clearingens

genomförande, och övriga enskilda vore ej skyldiga att lämna några som helst

uppgifter till nämnden. Därest uppgifter det oaktat lämnades, torde lämnande

av medvetet oriktiga sådana i allmänhet icke medföra någon ansvarspåföljd.

Framhållas borde ock i detta sammanhang, att ifrågavarande kungörelse

endast reglerade den ena sidan av avräkningsförfarandet, nämligen

inbetalningarna i Sverige. Utbetalningarna till svenska exportörer reglerades

överhuvud icke i författningsväg.

Denna saknad av föreskrifter i nu nämnda hänseenden försvårade avsevärt

clearingnämndens verksamhet vid tillämpningen av det svensk-tyska

clearingavtalet. Den utveckling, som clearingen på sista tiden tagit, hade

gjort det alltmera angeläget och nödvändigt för clearingnämnden att inhämta

olika uppgifter rörande med clearingen sammanhängande förhållanden, särskilt

angående vissa av de i den svenska exporten till Tyskland ingående

varuslagen. Utan erforderligt stöd i gällande författningar försvårades eller

förhindrades nämndens kontroll och undersökningar, vilka dessutom självfallet

genom saknaden av ansvarsbestämmelser bleve mindre effektiva.

Såsom en uppenbar lucka i gällande straffbestämmelser på området ville

clearingnämnden särskilt omnämna följande förhållande. Då en i Tyskland

till förmån för någon i Sverige gjord inbetalning aviserades clearingnämnden,

tillställde nämnden den svenske betalningsmottagaren likviden

i fråga tillika med ett formulär till kvitto, varå mottagaren uppmanades att

antingen å kvittot på tro och heder underteckna en försäkran, att beloppet

avsåge likvid, som folie under clearingavtalet, eller att till clearingnämnden

återställa beloppet. Clearingnämnden hade i sin verksamhet påträffat fall,

då sådan försäkran avgivits, som varit medvetet oriktig. I brist på straffbestämmelser

av ovannämnda slag hade dylikt handlingssätt icke kunnat

åtalas, och nämndens möjligheter att effektivt efterforska och förhindra förseelser

av ifrågavarande slag vore givetvis under nuvarande förhållanden alltför

begränsade.

Då det syntes nödvändigt, att tillräckliga rättsmedel av ovan antytt slag

ställdes till nämndens förfogande, hemställde nämnden, att handelsministern

ville gå i författning örn utfärdande snarast möjligt av erforderliga bestämmelser

i ämnet.

I anledning av framställningen utfärdade Kungl. Maj:t den 15 februari

1935 på föredragning och hemställan av chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ekman, kungörelse med vissa bestämmelser angående uppgiftsskyldighet

i förhållande till clearingnämnden (Sv. författningssamling nr

23). I berörda kungörelse stadgas bland annat i 2 §, att, där så erfordras

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

15

för nödig upplysnings vinnande, clearingnämnden äger vid lämpligt vite

förelägga den, som har ärende av beskaffenhet att röra tillämpningen av

mellan Sverige och Tyskland gällande avräkningsöverenskommelse, att för

nämnden eller den, som handlar på nämndens uppdrag, tillhandahålla sina

handelsböcker jämte därtill hörande handlingar.

Med stöd av ovanberörda lag utfärdade Kungl. Majit vidare den 27 mars

1935 på föredragning och hemställan av chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ekman, kungörelser örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet

i förhållande till Lettland resp. Estland m. m. (Svensk författningssamling

nr 71 och 72). I dessa kungörelser stadgas bland annat, att, där

så för nödig upplysnings vinnande erfordras, clearingkontoret äger i ärende

rörande tillämpningen av respektive clearingöverenskommelse förelägga den,

som ärendet vidkommer, att för clearingkontoret eller den, som handlar på

dess uppdrag, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar

ävensom att den, som underlåter att fullgöra sådant föreläggande,

straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

I proposition den 17 maj 1935 (nr 246) föreslog Kungl. Majit fortsatt giltighet

under ett år av ovan återgivna lag den 16 februari 1934 örn fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. Samtidigt

föreslogs, bland annat, att lagen skulle erhålla ett tillägg av innebörd,

att Konungen ägde meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av åtgärder,

som vore ägnade att uppenbart motverka vinnandet av ändamål,

varom avsåges med förordnande enligt lagen att i viss ordning fullgöra betalningsskyldighet.

Berörda tillägg hade föranletts av en framställning från

clearingnämnden.

Härom anförde föredragande departementschefen:

Vidkommande den av clearingnämnden väckta frågan örn ändring av lagen

i syfte att åt Kungl. Majit giva befogenhet att meddela föreskrifter till

förhindrande av åtgärder, som vore ägnade att uppenbart motverka med förordnandet

avsett ändamål, vore departementschefen ense med clearingnämnden

därutinnan, att dylika åtgärder om möjligt borde förhindras, i den mån

de äventyrade förordnandets syfte och icke tillgodosåge ur andra synpunkter

berättigade intressen. Visserligen torde Kungl. Majit äga vissa möjligheter

att utan särskilt bemyndigande vidtaga för ett sådant förhindrande erforderliga

föranstaltningar, exempelvis genom meddelande av import- eller

exportförbud för olika slag av varor. Med hänsyn till vikten av att ett

jämlikt lagens bestämmelser meddelat förordnande skulle kunna i full utsträckning

genomföras samt till svårigheten att på förhand överblicka de

skiftande möjligheterna till ett kringgående av ett sådant förordnande ansåge

departementschefen emellertid önskvärt, att Kungl. Majit erhölle ökade befogenheter

i syfte att vid behov kunna förhindra dylika kringgåenden. Departementschefen

förordade därför, alt lagens bestämmelser kompletterades

med en bestämmelse därom, alt Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter

till förhindrande av åtgärder, sorn vore ägnade att uppenbart motverka

vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Riksdagen biföll propositionen i oförändrat skick (riksdagens skrivelse

den 7 juni 1935, nr 297).

I överensstämmelse härmed utfärdade Kungl. Majit den 15 juni 1935 lag

om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i vissa

fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. (Sv. författningssamling

nr 326), att gälla under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936.

Den 28 juni 1935 utfärdade Kungl. Majit på föredragning och hemställan

av t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, kungörelse örn

fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till Italien m. m.

(Sv. författningssamling nr 381), att gälla från och med den 1 juli 1935.

I 10 och 11 §§ i kungörelsen meddelas samma bestämmelser angående skyldighet

att tillhandahålla handelsböcker jämte därtill hörande handlingar som

i ovannämnda kungörelserna den 27 mars 1935 örn fullgörande i vissa fall

av betalningsskyldighet i förhållande till Lettland och Estland, vilka tillstyrkts

av ordinarie departementschefen, statsrådet Ekman.

Bokföringsskyldigheten regleras i en av Konung och riksdag gemensamt

beslutad författning, bokföringslagen den 31 maj 1929. Inom den gemensamma

lagstiftningens område faller också konstitutionellt ett till sin principiella

innebörd så allvarligt åläggande för den enskilde som att för myndighets

granskning vare sig i tvist med annan eller eljes tillhandahålla sina

handelsböcker. Konstitutionell praxis bestyrker även uppfattningen, att

Konungen icke med stöd av sin ekonomiska lagstiftningsmakt enligt § 89 regeringsformen

kan föreskriva skyldighet för enskilda att tillhandahålla myndighet

sina handelsböcker. I ett flertal av Konung och riksdag gemensamt

beslutade författningar föreskrives däremot sådan skyldighet. Följande exempel

härpå må anföras.

Enligt förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar

kan domstol förordna, att part skall förete sin handelsbok,

därest sådant kan tjäna till tvists belysning. I lagen den 18 juni 1925 örn

undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar stadgas,

att undersökningsmyndighet äger vid vite förelägga företag eller sammanslutning,

som är föremål för undersökning, att hålla tillgängliga för myndigheten

eller dess ombud alla handelsböcker med tillhörande verifikationer

samt övriga böcker och handlingar, vilka kunna lämna upplysning örn företaget

eller sammanslutningen. Liknande skyldighet föreskrives för tillverkare

av krigsmateriel i förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över tillverkningen

av krigsmateriel m. m. Lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

stadgar skyldighet för bankbolag att för granskning av ledamot av bank- och

fondinspektionen m. fl. tillhandahålla bolagets böcker, räkenskaper och andra

handlingar. Enahanda skyldighet åvilar enligt lagen den 25 maj 1917 örn

försäkringsrörelse försäkringsbolag i förhållande till försäkringsinspektionen.

Enligt taxeringsförordningen den 28 september 1928 åligger det skattskyldig,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

17

som för handelsböcker, att i viss ordning tillhandahålla dessa för taxeringsmyndighets

granskning.

I de ovan omförmälda kungörelserna nr 23, 71, 72 och 381 år 1935 hava

däremot utan riksdagens hörande intagits bestämmelser, varigenom den enskilde

näringsidkaren vid vite eller straffansvar ålagts skyldighet att för

clearingnämnden respektive clearingkontoret eller deras ombud tillhandahålla

sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Då behörighet

härtill enligt det ovan sagda ej funnits för Kungl. Maj:t och då bemyndigande

i sådant hänseende ej heller givits ens genom ovan berörda riksdagsskrivelse

av 1935, vars helt allmänna avfattning icke utan uttryckligt angivande

härav kunnat innefatta även delegation till Kungl. Majit att i administrativ

väg förordna om skyldighet att uppvisa handelsböcker, har utskottet

även i dessa fall funnit nödvändigt att besluta anmärkning mot föredragandena,

statsråden Ekman och Sköld, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Bergman,

Sandegård*, Källman, Rydberg*, Rahmn*, Anders Andersson*, Carlström*, Pehrsson i

Göteborg, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Olsson i Mora*, Vougt*, Lundqvist,

Nordström i Torsby, Johnsson i Norrahammar och Ossbahr.

* Ej närvarande vid justeringen.

5:o.

(Protokoll över ecklesiastikärenden.)

Den 4 juni 1934 avgåvo tillkallade sakkunniga utredning rörande teaterförhållandena

i riket (Statens offentliga utredningar 1934: 21) och föreslogo

därvid inrättande av ett teaterråd med 10 ledamöter. Kostnaderna för detta

beräknades till 13,500 kronor för år räknat, vilket belopp enligt de sakkunniga

icke uppginge till en procent av det belopp, vilket år 1933 utgått i lotterianslag

till teaterändamål. Utgifterna för teaterrådet borde enligt de sakkunniga täckas

genom lotterimedel.

Sedan yttranden inhämtats över betänkandet föredrogs ärendet i statsråd

den 8 februari 1935, därvid föredragande departementschefen, statsrådet

Engberg bl. a. anförde:

»Av den genom de sakkunniga verkställda utredningen i frågan synes

mig framgå, att inrättandet av ett teaterråd torde ur olika synpunkter vara

motiverat. För närvarande finnes ingen central myndighet, som är förtrogen

med teaterförhållandena och från vilken yttranden i ärenden beträffande

teaterväsendet kunna inhämtas. Mest kännbar har bristen på en dylik

myndighet varit, då det gällt behandlingen av ansökningar om bidrag av

lotterimedel till olika teaterföretag. Det skulle vara till ej oväsentlig led
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ning vid Kungl. Maj:ts bedömande av dylika ansökningar, därest Kungl.

Maj:t hade tillgång till av ett särskilt teaterråd från enhetliga synpunkter

avgivna yttranden över desamma. Goda skäl synas mig därför tala för att

ett teaterråd inrättas, vilket skulle kunna följa teaterföretagens verksamhet

och därigenom bliva en rådgivande myndighet för Kungl. Majit främst vad

beträffar lotteriansökningar men även i andra, teaterväsendet berörande frågor.

Teaterrådet torde böra begränsas att omfatta 4 personer, varav en ordförande

och en sekreterare. Kostnaderna för teaterrådet synas böra tills vidare

bestridas förmedelst lotterimedel. Förslag härom torde framdeles få

framläggas för Kungl. Majit. En instruktion för rådets verksamhet bör av

Kungl. Majit utfärdas, sedan rådet fått tillfälle att avgiva förslag härutinnan.

»

På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Majit inrättandet av

ett teaterråd och förordnade överståthållare Nothin, justitierådet Vult

von Steyern, undervisningsrådet Thomson och ekonomiinspektören Hilton

att för en tid av tre år vara ledamöter i rådet, med uppdrag för Nothin att

vara ordförande och för Hilton att vara sekreterare i teaterrådet.

Vidare uppdrog Kungl. Majit åt teaterrådet att inkomma med förslag till

instruktion.

I skrivelse den 25 februari 1935 anhöll teaterrådet dels att Kungl. Majit

måtte bestämma arvoden till rådets ledamöter dels ock att till rådets förfogande

måtte ställas medel för utbetalande av dessa arvoden samt för expensutgifter,

vilka senare beräknades till 3,000 kronor per år. Vidare anhöll

rådet om bemyndigande att företaga resor, som betingades av dess verksamhet,

samt att ersättning härför skulle utgå efter vissa klasser i resereglemente!.

Genom beslut den 15 mars 1935 förordnade Kungl. Majit på föredragning

och hemställan av statsrådet Engberg, att teaterrådets ledamöter skulle

tills vidare fr. o. m. den 9 februari 1935 t. o. m. den 30 juni 1936 åtnjuta

arvoden till följande belopp för år räknat, nämligen ordföranden

2,000 kronor ävensom 1,000 kronor såsom representationsersättning, envar

av två ledamöter 1,500 kronor samt den ledamot, som erhållit uppdrag

att vara rådets sekreterare, 6,000 kronor. Dyrtidstillägg skulle ej

utgå å berörda arvoden. Tillika medgav Kungl. Majit dels att rådet finge

för expenser använda högst 3,000 kronor för år räknat, dels ock att rådet

i dess helhet eller någon dess ledamot finge företaga de resor, som betingades

av dess verksamhet, samt att resekostnadsersättning skulle utbetalas

av till rådets förfogande ställda medel. Vidare föreskrev Kungl.

Majit, att teaterrådets sekreterare skulle mot redovisningsskyldighet inför

riksräkenskapsverket omhänderhava de medel, som ställdes till rådets disposition.

Slutligen ställde Kungl. Majit till teaterrådets förfogande för bestridande

intill utgången av juni 1936 av ovanberörda kostnader högst 24,000

kronor samt anbefallde statskontoret att till teaterrådet på anmälan utbetala

detta belopp från det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till extra utgifter; och ville Kungl. Majit framdeles meddela be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 19

slut ifråga om ersättning till nämnda reservationsanslag för det sålunda an*

visade beloppet.

Kungl. Maj:t fastställde därefter den 5 april 1935 instruktion för teaterrådet.

Enligt denna skall teaterrådet, som av Kungl. Majit förordnas tills

vidare för en tid av tre år, utöva inseendet över det statsunderstödda teaterväsendet

i riket. I sådant avseende åligger rådet bland annat att ägna uppmärksamhet

åt ej mindre förhållandet mellan riksteaterns publikorganisation

(riksteatern) och de statsunderstödda teatrarna än även de omständigheter

i allmänhet, som äro av större betydelse för teaterverksamheten. Rådet

skall äga att i såväl ovannämnda som i andra frågor av ekonomisk eller

organisatorisk natur för riksteatern och de statsunderstödda teatrarna göra

de erinringar och föreställningar, vartill rådet finner anledning. Det åligger

rådet att till Kungl. Majit avgiva yttranden i sådana teaterväsendet rörande

ärenden, som remitteras till detsamma, ävensom att i erforderliga fall opåmint

hos Kungl. Majit göra framställningar i frågor, som falla inom rådets

verksamhetsområde. Rådet skall äga att från de teaterföretag, som åtnjuta

statsunderstöd, infordra alla de upplysningar och handlingar rörande verksamheten,

vilka rådet anser behövliga.

Kungl. Majit förordnade slutligen den 3 maj 1935 på föredragning och

hemställan av chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, och efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Engberg, att 24,000 kronor av behållningen å ett lotteri, som genom Kungl.

Majits beslut den 7 december 1934 finge anordnas med dragning i december

1935, skulle utbetalas till statskontoret för att tillföras åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till extra utgifter såsom ersättning för det till teaterrådet

anvisade beloppet.

I statsverkspropositionen till 1936 års riksdag har under åttonde huvudtiteln

upptagits ett anslag till teaterrådet för budgetåret 1936/1937 av 15,000

kronor (Statsverksprop. VIII: 68 sid. 123 o. ff.).

Med teaterrådets tillskapande har åsyftats inrättandet av ett statsorgan

av helt annan och fastare beskaffenhet än en vanlig sakkunniginstitution

inom ett statsdepartement. Detta följer såväl av departementschefens ovan

återgivna anförande till statsrådsprotokollet den 8 februari 1935 som av

den senare fastställda instruktionen för teaterrådet, enligt vilken detta bland

annat skall förordnas tills vidare för en tid av tre år och utöva inseende

över det statsunderstödda teaterväsendet i riket. Enligt Kungl. Majits beslut

den 15 mars 1935 skulle kostnaderna för teaterrådets verksamhet icke

heller bestridas av det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kommittéer

och sakkunniga. Detta hade icke heller kunnat ske. Departementschefen

har i stället tillstyrkt beloppets utanordnande från samma huvudtitels

reservationsanslag lill extra utgifter. Men användandet av dylikt anslag

för inrättandet av en ny statsinstitution sådan som teaterrådet innebär enligt

utskottets mening ett åsidosättande av riksdagens konstitutionella rätt i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

anslagsfrågor. Anslaget till extra utgifter har visserligen endast tillfälligtvis

begagnats för ändamålet i fråga, då enligt statsrådsprotokollet för den

15 mars 1935 beslut framdeles skulle meddelas i fråga om ersättning till

nämnda reservationsanslag för det sålunda anvisade beloppet. Av departementschefens

uttalande till statsrådsprotokollet den 8 februari 1935 följer

att härmed åsyftats, att täckningen skulle ske medelst lotterimedel, något

som ock senare skedde. Utskottet, som på de anförda skälen finner det betänkligt,

att en institution med uppgift att vara en stadigvarande rådgivande

myndighet för Kungl. Majit inrättas utan att riksdagen bereus tillfälle att

pröva anslagsfrågan, har därför beslutat anmärkning mot chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Engberg, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl, Bergman,

Sandegård*, Källman**, Fredrik Ström*, Hagström, Rahmn*, Lindskog*, Fast*,

Vougt*, Lundqvist, Bengtsson i Kullen*, Johnsson i Norrahammar, Näslund, Ossbahr,

Svensson i Landskrona* och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

6:o.

(Protokoll över handelsärenden.)

I § 26 mom. 1 kungl, förordningen angående utvidgad näringsfrihet den

18 juni 1864 stadgas, att på särskild prövning av Kungl. Majit skall bero, örn

utländsk man eller kvinna må här i riket idka handels- eller fabriksrörelse,

hantverk eller annan hantering. Vidare stadgas: »Utlännings ansökning örn

Kungl. Majus tillstånd till utövande av näring skall, innefattande uppgift på

den stad eller ort å landet, där rörelsen eller hanteringen må idkas, göras i

Stockholm hos Överståthållarämbetet och i andra orter hos Konungens befallningshavande

med bifogande av

a) betyg att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och

kommunen under tre år.

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas nödiga,

ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, har Överståthållarämbetet

eller Konungens befallningshavande att med eget utlåtande insända

samtliga handlingar till (finansdepartementet).»

Vid granskningen av de under innevarande granskningsår av Kungl. Majit

handlagda ansökningar av utlänningar angående tillstånd att här i riket idka

verksamhet, har utskottet funnit anledning att närmare granska handlingarna

i några av fallen, och funnit ett par av dem böra föranleda omförmälan för

riksdagen.

1. En norsk medborgare har i en den 23 april 1935 till handelsdepartementet

ingiven ansökning anhållit om tillstånd att i riket idka handels- och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

21

agenturrörelse. Han har sedermera uppgivit, att han skulle med kontor i

Stockholm bedriva import och försäljning av norska varor, särskilt skinn- och

manufakturvaror, men icke — såsom han tidigare ifrågasatt — handel med

pärlor och juveler.

Genom beslut den 12 juli 1935 förklarade tillförordnad regering (medlemmar:

ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Wigforss, Levinson

och Vennerström), att den omständigheten, att sökanden vore utländsk

medborgare, icke skulle utgöra hinder för honom att tills vidare, så länge

han vore bosatt i Stockholm, med kontor därstädes, inom riket idka rörelse

av omförmält slag, varjämte det ålåge honom att ställa borgen för utskylder

m. m.

Av en den 23 maj 1935 inom kriminalpolisen i Stockholm upprättad rapport

framgår, att sökanden är född 1895 i Bergen, att han genomgått middelskole

och fyraårig kurs i teknisk skola i Bergen, att han vid 20 års ålder

rest till England och Brittiska Nigeria i Västafrika, där han praktiserat i kemiska

laboratorier, samt att han därefter arbetat som kemiker i Bergen och

Oslo till den 9 september 1929, sedan vilken tidpunkt han oavbrutet vistats i

Stockholm, där han 1931 övertagit en s. k. nattklubb, Embassy Club, som han

sedermera den 1 juni 1932 överlåtit på annan person. Sedermera hade han

varit verksam som handelsresande och vore anställd hos norske generalkonsulatssekreteraren,

vilken 1933 erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att idka handel i

Stockholm. Sökanden hade 20,000 kronor innestående i norsk bank samt

innehade norskt pass samt arbets- och uppehållstillstånd till och med den 6

december 1935.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 13 juni 1935 förklarat sig sakna

anledning tillstyrka bifall till ansökningen.

Socialstyrelsen har i utlåtande den 5 juli 1935 anfört:

Sökanden, som enligt egen uppgift ankommit till riket den 9 september

1929, ansökte den 15 maj 1931 om uppehålls- och arbetstillstånd i och för

anställning som direktör hos Embassy Club i Stockholm. Sedan ansökningen

tillstyrkts av Överståthållarämbetet samt, enligt anteckning å ansökningshandlingen,

det finge anses styrkt, att sökanden innehade arbetsanställning

hos företaget, beviljades sökanden uppehålls- och arbetstillstånd såsom direktör

för tiden 15 maj—-1 oktober 1931. Sagda tillstånd förlängdes sedermera

i två repriser intill den 11 september 1932. Härefter hade han övergått till

att i Sverige representera det norska företaget Noss Skiferbundt A/S och i anledning

härav erhållit uppehålls- och arbetstillstånd såsom representant i tre

repriser intill den 11 december 1934. I ansökan den 11 december 1934 anhöll

sökanden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd för tiden 10 december

1934—10 december 1935 i och för anställning såsom representant i »firma

Peder Holm & Co.». Ansökningen remitterades den 7 januari 1935 för yttrande

till Sveriges Köpmannaförbund, vilket den 16 januari 1935 förklarade

sig icke kunna tillstyrka densamma. Sedan styrelsen förvissat sig örn att ansökningen

avsåge »firma Peder Holm», vilken innehades av Holm ensam,

samt sökanden, som uppmärksamgjorts på bestämmelserna i förordningen

angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, bl. a. upplyst, att han icke

vöre i delägareställning, beviljades sökanden genom beslut den 23 januari 1935

uppehålls- och arbetstillstånd i egenskap av representant för tiden 11 dccem
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ber 1934—6 december 1935, varvid särskilt beaktades, att lian under en följd

av år varit bosatt i Sverige.

I betraktande av längden av den tid, varunder sökanden bade vistats här i

landet, syntes fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd, därest ansökan härom

inkomme, icke komma att förvägras honom, med mindre anledning skulle

förekomma för polismyndighet att avstyrka sådan ansökan. Ur de synpunkter

socialstyrelsen hade att beakta syntes således anledning saknas att avstyrka

bifall till den av sökanden gjorda ansökningen om tillstånd att idka

handels- och agenturrörelse.

2. En tysk undersåte har i ansökning den 9 februari 1935 anhållit om

tillstånd att driva grosshandelsrörelse inom pälsvarubranschen.

Tillförordnad regering (medlemmar: ministern för utrikes ärendena Sandler,

statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström) har genom beslut den

19 juli 1935 förklarat, att den omständigheten, att sökanden vore utländsk

medborgare, icke skulle utgöra hinder för honom att tills vidare, så länge han

vore bosatt i Stockholm, därstädes idka grosshandelsrörelse inom pälsvarubranschen,

varvid det ålåge honom att ställa säkerhet för utskvlder m. m.

Av en den 20 juni 1935 inom kriminalpolisen i Stockholm upprättad rapport

framgår, att sökanden vore född 1899 i Moskva av tyska föräldrar, att

han genomgått tyskt gymnasium i Moskva samt att han år 1921 begivit sig

till Sverige, dit fadern flyttat 1920 och där denne fått anställning i SvenskNorska

Pälsvaruaktiebolaget. Vidare anföres i rapporten bland annat:

Sökanden fick anställning i samma bolag med lön av 500 kr. per månad. På

hösten 1925 hade han fått i uppdrag att resa lill London för att studera engelska

språket. Under vistelsen därstädes hade han arbetat hos firman

Ariowitsch & Jacob Fur Comp., som tillhörde samma koncern som förenämnda

pälsvarubolag. I avlöning hade han hos nämnda bolag uppburit

8 pound sterling per vecka. I oktober månad 1926 hade han lämnat sin anställning

i London och rest tillbaka till Sverige, där han under vintern 1926—

1927 rest omkring i landet och köpt upp viltskinn för Hudson’s Bay Comp.,

vilket bolag hade avdelningskontor i London. På våren 1927 hade han återvänt

till London, där han bedrivit egna affärer i pälsvarubranschen till hösten

samma år, då han rest till Sverige och under vintern 1927—1928 härstädes arbetat

som uppköpare för Hudson’s Bay Comp., som förut nämnts. Då han

på våren 1928 återvänt till London, hade han fått anställning hos Continental

Fur Trading Comp. såsom ledare för dess utländska avdelning, hos vilken

firma han kvarstannat till hösten samma år, vid vilken tidpunkt han rest

till Sverige för Hudson’s Bay Comp:s räkning. På våren 1929, då han rest

tillbaka till London, hade han ånyo arbetat hos Continental Fur Trading

Comp. På hösten samma år hade han erhållit anställning som disponent hos

pälsvarufirman Heinrich Hepner i Leipzig mot en lön, varierande mellan 750

och 1,500 riksmark per månad, vilken anställning han innehaft till i december

1932. Vid nämnda tidpunkt hade han nämligen fått plats som disponent hos

Pälsvaruaktiebolaget Sverus i Stockholm, där han fortfarande vore anställd

mot en lön av 1,000 kronor per månad. Sökandens kontrakt med Pälsvaruaktiebolaget

Sverus utginge den 1 januari 1936, och vore det nu hans avsikt

att starta egen rörelse inom pälsvarubranschen, vilken troligen skulle bedrivas

genom ett av honom bildat aktiebolag, som skulle hava till uppgift att

inom Stockholms Frihamn idka grosshandelsrörelse med viltskinn dels för

export och dels för import av nämnda varor. Några närmare detaljer angående

det tilltänkta bolagets bildning och verksamhet hade ännu ej utformats.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

23

För nämnda rörelse disponerade sökanden ett kapital av 12,000—15,000

kronor.

Sökanden, som innehade gällande tyskt hemlandspass, hade av socialstyrelsen

beviljats arbets- och uppehållstillstånd för vistelse här i riket till den

20 september 1935.

I Stockholms polisdomstol funnes följande anteckningar angående sökanden:
-

Den

7l.

1927

dömd

att

böta för

ovarsam körning med motorfordon.

75 kr.

»

7»

1929

»

»

»

förseelse mot 31 § Kungl. Förord- ningen ang. utvidgad näringsfrihet

400 kr.

»

7a

1933

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

15 kr.

»

W/4

»

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

15 kr.

»

7»

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

15 kr.

»

"/.

1934

»

»

»

»

förseelse mot Motorfordonshastighet

41 § m. 1 .....................

90 kr.

»

»

»

»

»

1>

olaga parkering..................

20 kr.

»

»

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

15 kr.

»

27*

»

»

»

»

förseelse mot Vägtrafikstadgan 10 §

m. 2..........................

45 kr.

»

■7.

»

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

15 kr.

»

“/t

»

»

»

»

»

ovarsam körning med motorfordon

100 kr.

»

24/

/ io

»

»

»

»

»

förseelse mot särskilda Ordningsföre- skrifter 6 §....................

20 kr.

»

1°/

'' 12

»

»

»

»

»

ovarsam körning med motorfordon

samt för förseelse mot Motorfor-

donsförordningen 21 § m. 1 b.,

respektive.............. 90 och 10 kr.»

I utlåtande den 1 juli 1935 anförde Överståthållarämbetet:

Efter att hava angående sökanden införskaffat tillgängliga upplysningar,

i vilket hänseende åberopades berörda polisrapport, finge Överståthållarämbetet

anföra, att även om vad sökanden i varje särskilt i polisrapporten omförmält

fall låtit komma sig till last, icke i och för sig bort utgöra hinder för

bifall till den föreliggande ansökningen, det stora antalet av honom begångna

förseelser, av vilka ej mindre än åtta stycken infallit under senaste året,

visade en sådan uppenbar brist på vilja att rätta sig efter här i landet gällande

föreskrifter, att ämbetet avstyrkte bifall till den gjorda framställningen.

1. Beträffande här ovan först omnämnda fall torde det vara uppenbart

att vederbörande utlännings avsedda verksamhet här i riket icke kan anses

särskilt ägnad att fylla något allmänt behov eller medföra allmänt gagn.

Det meddelade tillståndet medför sålunda endast nytta för vederbörande utlänning

själv. Under sådana omständigheter är det av vikt att, örn dylikt

tillstånd skall meddelas utlänning, synnerlig uppmärksamhet fästes vid att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

vederbörande utlänning icke blott är en oförvitlig person utan jämväl att

hans föregående verksamhet i riket icke är av beskaffenhet att göra hans

verksamhet här mindre önskvärd. Beträffande berörda fall har sökanden

såsom innehavare av eller anställd hos Embassy Club bedrivit s. k. nattklubbsverksamhet.

Inom ifrågavarande s. k. nattklubbar bedrevs utskänkning

av spritdrycker på ett sätt som otvetydigt avsåg att kringgå och innan

lagändring skedde medförde kringgående av gällande bestämmelser örn rätt

till utskänkning av spritdrycker. Under sådana omständigheter torde särskilt

med hänsyn till att Överståthållarämbetet förklarat sig sakna anledning tillstyrka

ansökningen densamma icke hava bort bifallas.

2. Beträffande det under 2. här ovan refererade ärendet har sökanden

såsom Överståthållarämbetet anfört visat en så uppenbar brist på vilja

att rätta sig efter här i landet gällande föreskrifter att ämbetet avstyrkt ansökningen.

I detta fall torde det hava saknats anledning att i trots av detta

förhållande meddela det sökta tillståndet. En utlänning, som här vill idka

verksamhet, bör åtminstone visa god vilja att ställa sig gällande förordningar

till efterrättelse.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot

medlemmarna av tillförordnad regering, ministern för utrikes ärendena Sandler

samt statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström, vilket utskottet

får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar

Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman, Sandegård*, David Pettersson*, Källman, Hagström,

Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Lindskog*, Fast*, Vougt*, Lundqvist,

Näslund, Ossbahr och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 28 april 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

25

Reservationer:

A) Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

I.

Vid punkten troi utskottets memorial:

av herrar Oscar Gottfrid Karlsson, Källman, Anders Andersson, Andersson

i Igelboda, Vougt, Wiklund och Johnsson i Norrahammar, som anfört:

»Under det finska inbördeskriget begicks av båda de stridande parterna

handlingar, som i fråga om grymhet och brutalitet voro så fasansfulla, att

de nu efteråt icke ens kunna förklaras, mycket mindre försvaras. Då, liksom

vid alla inbördeskrig, blevo dessa handlingar, när de voro begångna

av den segrande parten, prisade såsom i högsta grad fosterländska och belönades

med ärebetygelser och utmärkelser, under det att liknande handlingar,

begångna av den besegrade parten, straffades såsom högförräderi och brott

av grövsta slag.

Den finske undersåte, som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 januari 1936

jämte sin hustru blev upptagen till svensk medborgare, hade i Finland omedelbart

efter inbördeskrigets slut av statsförbrytelsedomstolen dömts för högförräderi

och i samband därmed utförda mord. Den handling, för vilken

ifrågavarande person förutom för högförräderi blev dömd, synes vittna om

en oerhörd råhet hos dem som varit med om att utföra handlingen. Men

med kännedom om de metoder, med vilka statsdomstolarna efter ett inbördeskrig

i allmänhet handha undersökningar och utfärda domar — och den

finska statsförbrytaredomstolen utgjorde i detta hänseende ej något undantag

— måste man taga uppgifterna i statsförbrytelsedomstolens protokoll med

en viss reservation. Ett faktum är i vart fall, att ifrågavarande person allt

sedan mars 1919 vistats här i landet och åtnjutit asylrätt, alltså icke betraktats

såsom förbrytare i vanlig mening utan såsom politisk brottsling, som enligt

internationella rättsregler här åtnjutit skydd. Under hela den tid personen

i fråga vistats här i Sverige har mot hans vandel och förehavanden ej kunnat

riktas någon anmärkning, ty till ett obestyrkt påstående från en förutvarande

legationstjänsteman, att han ''omhänderhaft den kommunistiska propagandan

i Sverige’ torde ej kunna tagas någon som helst hänsyn gent emot

överståthållareämbetets yttrande, ’att sökanden icke, sedan han inkommit

i Sverige, såvitt för ämbetet vore känt, låtit sig komma något till last, som

kunde utgöra hinder för ansökan’. Skulle den ifrågavarande finske undersåten

lia omhänderhaft den kommunistiska propagandan i Sverige,

skulle detta helt visst varit för överståthållareämbetet känt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Hur grymma än de brott voro, som begingos under inbördeskriget i Finland,

kan ingen vinna på att hämndkänslan hålles vid liv genom förföljelse

mot de i inbördeskriget deltagande. Inseende detta har man även i Finland

under senare år genomfört en omfattande amnesti, och vi finna under sådana

förhållanden, att de brott, som personen i fråga må hava gjort sig skyldig

till under inbördeskriget för 18 år sedan, icke skäligen längre böra kunna

åberopas för att förvägra honom förmånen att bliva upptagen till svensk

medborgare.

Den omständigheten, att sökanden och hans hustru äro anställda vid en

främmande makts här i landet verkande delegation, synes ej heller på något

sätt kunna åberopas för förvägrande av ett medborgarskap, som i övrigt kan

vara motiverat. Konsekvensen av en sådan ståndpunkt skulle bliva, att svenska

medborgare genom lag borde förvägras att taga sådan anställning, varigenom

de kunde bli beroende av utländsk makts representanter. Vi ha därför

ej kunnat biträda den gjorda anmärkningen.»

II.

Vid punkten 2:oi utskottets memorial:

1) av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Borg, Andersson i

Igelboda, Fast och Andersson i Malmö, som anfört:

»Praxis har under de senaste decennierna utvecklat sig i sådan riktning,

att chefen för justitiedepartementet numera får anses äga diskretionär prövningsrätt

i frågan, huruvida en såsom brottslig ansedd skrift lämpligen bör

överlämnas till justitiekanslerns laga åtgärd eller icke. Tryckfrihetsförordningens

4 § 3 mom. har under senare tid tillämpats på detta sätt av alla

chefer för justitiedepartementet oberoende av politisk inställning.

Vad först beträffar den under nr 249 i justitiedepartementets diarium upptagna

skriften lärer väl dess innehåll få anses vara brottsligt. Men icke förty

torde man äga rätt anse, att densamma genom åtals anställande endast skulle

kommit att väcka en uppmärksamhet, som den eljest icke väckt. Det kan

därför på goda grunder ifrågasättas, om icke just denna publicitet — för

vilken nu konstitutionsutskottet självt bär ansvaret — skulle varit ägnad att

mera skada förhållandet till en viss vänskaplig främmande makt än underlåtenheten

att anställa åtal. Man torde äga rätt förmoda, att denna uppfattning

legat till grund för chefens för justitiedepartementet beslut i ärendet.

Vad därefter beträffar den under nr 304 i justitiedepartementets diarium

upptagna skriften, torde den för att rätt förstås böra återgivas in extenso

och icke som utskottet gjort endast i viss del. Ifrågavarande artikel lyder

sålunda:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

27

Fredens

vänner,

giv akt!

Mussolinis U-båtar redan i aktion. — Nya gränsövergrepp.

Massmönstring mot kriget — för freden.

I dag, den 1 augusti, är det 25 år sedan världskriget utbröt. Fyra

års imperialistiskt krig kostade mänskligheten tiotals miljoner

dödade, tiotals miljoner sårade, tiotals miljoner änkor och faderlösa,

det kostade svält och umbäranden för hela folk, det kostade

materiella offer, vilkas följder känns än i dag. Det var främst

arbetar- och småbondebefolkningen jorden runt, som fick känna

kriget och dess följder.

I dag, efter 21 år, står världen inför ett nytt folkblodbad, ännu

fruktansvärdare än det förra. I dag kan man inte bara tala om

krigsfaran, i dag kan man redan slå fast att kriget är i gång. Varje

vecka noteras japanska gränsövergrepp mot den med SovjetUnionen

förbundna mongoliska folkrepubliken, öppet talar de

japanska diplomaterna om att Mongoliets handel bör dras över

Japan. Den ena kinesiska provinsen efter den andra erövras av

de japanska trupperna. Att striderna i Fjärran Östern inte redan

utlöst världsbranden — det har världen uteslutande Sovjet-Unionens

konsekventa fredspolitik att tacka för.

Nya krigsprovokationer.

På annat ställe i dagens tidning meddelas, att Mussolini gett

order om kapande av alla fartyg med last till Abessinien. Redan

nu, innan kriget är förklarat, betecknas alla för Abessinien avsedda

varor som »krigskontraband». Varje dag sker nya italienska

gränsövergrepp och provokationer mot Abessinien.

Världens främste krigshetsare är det fascistiska Tyskland. Det

kan vara en fråga om dagar, ja om timmar, innan det första skottet

lossas mot Litauen, öppet förklarar Hitler att han ämnar

erövra stora delar av Sovjet-Unionen. En skärpt terrorvåg i

Tyskland åtföljer krigshetsen. Fascismens Tyskland är i dag

ett tukthus och ett militärläger.

Att Sverige skulle förbli neutralt i ett kommande krig är en

legend, som väl ingen tror på. Just Nordskandinavien, med sina

hamnar Narvik och Luleå, med sina för krigsrustningarna betydelsefulla

järnmalmsgruvor, kommer att spela en betydelsefull

roll i imperialisternas nya krig.

De socialdemokratiska regeringarna i Sverige, Norge och Danmark

engagerar sig också i rövarstaternas krigsplaner. Försvarsminister

Vennerströms tal, som vi behandlar på ledande plats,

visar regeringens febrila rustningsåtgärder. Den svenska regeringen

står i intim förbindelse med fascistiska diplomater och

militärer runt Östersjön, och i alla viktiga utrikespolitiska avgöranden

förbinder sig regeringen med krigsorganisatörerna.

Fredsvänncr, ta upp kampen!

Arbetarklassen bör rusta sig för kampen. Arbetarklassen

måste vara redo att vrida vapnen ur slaktarnas händer och för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

vandla det imperialistiska kriget till ett inbördeskrig mot kapitalismen.

Det är alla arbetandes skyldighet att slå vakt om Sovjet-Unionen,

fredens fasta bålverk. Det är alla fredsvänners, alla rätttänkande

människors skyldighet att resa sig mot den krigshetsande

fascismen och vara redo att slå ett slag för fredens bevarande.

Arbetarungdomen, som ju kommer att vara den första, som

skickas ut på slagfälten och i skyttegravarna, bör hålla sig redo att

förvandla imperialismens krig till ett inbördeskrig.

Arbetarkvinnor, manifestera er vilja mot kriget. Arbetarkvinnorna

är avsedda att rycka in i krigsindustrin, när deras män

och söner skickas ut till fronten. Vid krigstillfälle, då sliter

borgarklassen sönder sin egen legend om familjen. Kvinnorna

måste klart och tydligt säga ifrån att de inte vill ge sina barn till

kanonmat i striden för jobbarnas guld.

Under 1 aug.-veckan marscherar de arbetande massorna upp

till massmanifestationer mot det imperialistiska kriget. Till dessa

manifestationer bör alla fredens vänner, alla krigets motståndare

möta upp och förklara att de inte ämnar tillåta ett nytt

folkblodbad.’

Enligt 3 § tryckfrihetsförordningen skall vederbörande alltid ''mera fästa

sin uppmärksamhet på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet,

på skriftens åsyftning, än på framställningssättet’. Det egentliga syftemålet

med den nu förevarande artikeln är såsom otvetydigt framgår vid genomläsning

av denna i dess helhet, att uppmana till en samling för freden och mot

kriget. Syftemålet är alltså rent ideellt pacifistiskt. Vid sådant förhållande

har departementschefen enligt vårt förmenande förfarit riktigt, då han icke

fäst avgörande vikt vid ett enstaka i skriften förekommande, olämpligt uttryck.

På anförda skäl hava vi icke kunnat biträda de av utskottet under punkten

2:o i memorialet beslutade anmärkningarna mot vederbörande t. f. chefer

för justitiedepartementet.»

2) av herr Anders Andersson, som instämt i ovan under 1) intagna reservation

såvitt den angår punkten 2:o a.

3) av herr Oscar Gottfrid Karlsson, som instämt i ovan under 1) intagna

reservation såvitt den angår punkt 2:o b.

lil.

Vid punkten 3:o i utskottets memorial:

av herrar Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Karl August Johansson,

Andersson i Igelboda, Nordström i Torsby, Johnsson i Norrahammar

samt Nilsson i Göteborg, som anfört:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

29

»Konstitutionsutskottet har fäst sig vid förseningen av leveranserna av de

utländska bombplanen och därefter som anmärkningsanledning mot departementschefen

anfört: ''Vid sådant förhållande hade det varit chefens för

försvarsdepartementet naturliga plikt att skyndsamt undersöka möjligheterna

av snabb anskaffning av bombplan även från annat håll, med eller utan

hävande av det avtal, som slutits med den ifrågavarande utländska firman.

’

Enligt av departementschefen till riksdagen lämnade uppgifter har denne

undersökt de av utskottet angivna möjligheterna, att oavsett den försenade

leveransen verkställa en snar anskaffning av bombplan. I debatten i första

kammaren vid remissen av Kungl. Maj:ts försvarsproposition den 1 april i

år redogjorde chefen för försvarsdepartementet, enligt riksdagens protokoll,

dels för de vid årets riksdag väckta motionerna om omedelbar anskaffning

av en division medeltunga bombplan, dels för försvarspropositionens förslag

om en stegrad flygmaterialanskaffning redan från den 1 juli 1936, och

tilladé: ''Med de extra medel, som det kommande budgetåret tillföras flygvapnet

för materielanskaffning har jag enligt utredningar inom försvarsdepartementet

gjort mig förvissad örn att denna motionsvägen framställda

önskan kan förverkligas redan genom regeringens tilläggsbudget. Man kan

för dessa penningmedel förvärva en division, d. v. s. tolv bombplan utav den

medeltunga karaktären, och jag kan ju även upplysa — vilket för resten är

skäligen klart — att från regeringen och departementets sida pågå förhandlingar

och undersökningar, huru man skall kunna inom en kort tid

verkställa denna anskaffning av de medeltunga bombplanen.’

Av chefens för försvarsdepartementet yttrande framgår, att de av utskottet

påkallade undersökningarna redan blivit verkställda och att de medfört

vissa resultat. Det torde vara givet att undersökningarna tillkommit

efter vederbörlig föredragning i konselj, även örn det skett vid senare tidpunkt

än granskningen avser. Under sådana förhållanden ha vi icke kunnat

finna att chefen för försvarsdepartementet gjort sig skyldig till den anmärkta

underlåtenheten och ha därför icke biträtt anmärkningen.»

IV.

a) Vid punkten 4:o a i utskottets memorial:

av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Anders Andersson, Andersson

i Igelboda, Vougt, Nordström i Torsby och Johnsson i Norrahammar,

som anfört:

»Enligt utskottets mening har föredragande departementschefen i sitt rådslag

åsidosatt viktiga rättsprinciper vid utfärdandet av kungörelse med vissa

föreskrifter rörande partiell folkräkning under ar 1936. Det anmärkningsvärda

skulle bestå däri att Kungl. Majit berett myndighet rättighet att mot

medborgares fria vilja och samtycke tilltvinga sig tillträde till dennes bostad

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

och av honom kräva upplysningar. Sådant tvång kan, förmenar utskottet,

icke stadgas annat än genom lag, stiftad av Konung och riksdag gemensamt.

Reservanterna dela den uppfattning utskottet gett uttryck för att garantier

mot administrativt godtycke bör finnas och upprätthållas, men vi kunna icke

finna att i föreliggande fall någon konstitutionell regel blivit åsidosatt eller

överträdd.

Bestämmelser om folkräkning finnas utformade i kungörelse av den 4 november

1859. Såsom statistiska centralbyrån framhållit var den nu företagna

partiella folkräkningen att anse såsom en centralbyråns ordinarie arbetsuppgift.

I proposition nr 248 till 1935 års riksdag äskade Kungl. Majit av riksdagen

erforderligt anslag. I samma proposition lämnades riksdagen en utförlig

redogörelse för det av befolkningskommissionen skisserade, av statistiska

centralbyrån tillstyrkta undersökningsprogrammet för den partiella

folkräkningen. I detta framhölls bl. a. att det var av grundläggande betydelse

att allmänheten vid straffpåföljd ålades meddela erforderliga upplysningar.

På Kungl. Majit skulle jämväl ankomma att utfärda närmare

föreskrifter rörande övriga med folkräkningen sammanhängande frågor.

Riksdagen beviljade de begärda anslagen och hade intet att erinra mot det

program, som i propositionen uppgjorts. I sak torde således kungörelsens

föreskrifter ha godkänts av riksdagen.

Vi ha sålunda ansett, att utskottet icke haft grundad anledning framställa

anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss.»

b) Vid punkten 4:o b i utskottets memorial:

av herrar Hallén, Strömberg, Sandegård, Källman, Anders Andersson, Andersson

i Igelboda, Vougt, Nordström i Torsby och Johnsson i Norrahammar,

som anfört:

»De av utskottet i föreliggande punkt framställda anmärkningarna äro i

stort sett av samma formella natur som anmärkningen i närmast föregående

punkt. Utskottet framhåller, att bokföringsskyldigheten regleras i en

av Konung och riksdag gemensamt beslutad författning och Konungen kan

icke med stöd av sin ekonomiska lagstiftningsmakt föreskriva skyldighet för

enskilda att tillhandahålla myndighet sina handelsböcker.

Riktigheten av dessa synpunkter vilja vi icke söka bestrida, men de torde

icke äga tillämpning på här ifrågavarande regeringsbeslut. Genom dessa

stadgas nämligen ingen ovillkorlig skyldighet för enskild att tillhandahålla

myndighet sina handelsböcker. Skyldigheten inträder allenast såsom villkor

för åtnjutandet av den förmån, som ett ordnande av betalningsfrågan

vid affärer med utlandet genom clearingavtal innebär.

Dessutom föreligger i detta fall det förhållandet att Kungl. Majit på förslag

av clearingnämnden begärt och erhållit riksdagens fullmakt att meddela

föreskrifter till förhindrande av åtgärder, som vore ägnade att uppenbart

skada eller motverka syftet med clearingförfarandet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

31

På grund av det anförda ha vi funnit att utskottet icke ägt grundad anledning

att framställa anmärkning mot föredragande departementscheferna,

statsråden Ekman och Sköld.»

V.

Vid punkten 5:oi utskottets memorial:

1) av herrar Reuterskiöld, Fredrik Ström, Fast, Vougt, Johnsson i Norrahammar,

Svensson i Landskrona och Nilsson i Göteborg, som anfört:

»Teaterrådets inrättande bär i viss mån finansierats genom anordning av

medel från 8: de huvudtitelns anslag till extra utgifter. Örn denna anordning

varit definitiv, kunde med fog erinringar gjorts med hänsyn till teaterrådets

tilltänkta permanens, alldeles så som kunnat ske därest fortfarande

funnits vad som på sin tid kallades huvudtitelns allmänna besparingsfond,

för vars användning gällde regler från 1840—41, därest medel anvisats från

denna fond. Men så har icke skett, utan anordningen å anslaget till extrautgifter

har varit en förskottsanordning, som skolat senare täckas antingen genom

anslag från riksdagen eller genom lotterimedel, som departementschefen

från början antytt, så länge teaterrådet kunde anses kvarstå på experimentets

stadium: täckning skedde sedermera, enligt handlingarna, just genom

lotterimedel för en gång. Frågan örn användningen av anslagen till extra

utgifter är under utredning, dels hos statsrevisionen, dels i anledning av dess

gjorda uttalanden, nu hos statsutskottet, och ehuru vi anse nödigt att denna

utredning i sinom tid även kommer under konstitutionsutskottets prövning,

kunna vi ej anse riktigt att utbryta frågan ur sitt sammanhang och behandla

den allenast med avseende å nu föreliggande fall.

Den andra erinran, som gjorts mot rådslagen om teaterrådet, är den,

att departementschefen förordat rådets inrättande såsom fast institution,

oaktat lotterimedlen ej kunna disponeras annat än för varje år de inflyta.

Emellertid har ej heller så skett. Redan vid tillsättandet av teaterrådet

gavs blott ett förordnande för en tid av tre år, och detta förordnande

kompletterades i instruktionen genom tillägget ''tills vidare’ för samma tid:

oavsett örn sagda tillägg funnits eller ej, medför förordnandet administrativrättslig

möjlighet, att när som helst återkalla detsamma under de tre åren,

och tidsbestämmelsen innebär allenast att vid de tre årens utgång upphör

förordnandet av sig självt, örn det ej dessförinnan förnyats — tillägget ''tills

vidare’ har i regel till syfte blott att inskärpa regeln och förekomma den

hos de förordnade eljest ofta framträdande missuppfattningen att tidsbestämningen

skulle lia motsatt innebörd och betyda att förordnandet skulle

gälla åtminstone till den angivna tidens utgång. Härmed iir ur förvaltningsrättslig

synpunkt obestridligt, att förordnandet för tre år icke binder Kungl.

Maj:t till anvisande av medel för ett vart av åren; anvisas ej medel, upphör

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

rådets verksamhet. Något fog för en konstitutionell anmärkning i detta avseende

finnes icke, helst som departementschefen uttryckligen begränsat medelsanvisningen

att gälla för budgetåret 1935—36.

Under dessa förhållanden ha vi ej kunnat biträda utskottets anmälan.»

2) av herr Sandegård, som yrkat avslag å anmärkningen i förevarande

punkt.

VI.

Vid punkten 6:oi utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld, som beträffande fallet 2. icke biträtt anmärkningsyrkandet,

vilket blott stöddes av överståthållarämbetets på otillräcklig

grund gjorda uttalande, men som, då utskottet likväl beslutat anmärkning,

funnit ofrånkomligt att anmärkning gjordes även i fallet 1. och därför biträtt

yrkandet därom.

2) av herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Källman, Andersson

i Igelboda, Fast, Vougt och Nilsson i Göteborg, som anfört:

»Utskottets anmärkningar under denna punkt hava vi icke kunnat biträda.

Icke i något av de av utskottet relaterade fallen hava vederbörande låtit sig

komma sådant till last, som ovillkorligen borde för dem vara hindrande för

att erhålla rättighet, att inom riket idka rörelse. Vi hava icke heller funnit,

att de av Kungl. Maj :t meddelade rättigheterna strida mot allmänt gagn.

I fråga om det av utskottet först relaterade fallet må erinras därom, att vederbörande

oavbrutet vistats i riket sedan den 9 september 1929 och av socialstyrelsen

meddelats uppehållstillstånd till och med den 6 december 1936.

Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande över de sökta rättigheterna, att den

sökande vistats så länge i riket, att fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd, därest

ansökan härom inkomme, icke komme att förvägras honom, med mindre

anledning skulle förekomma för polismyndighet att avstyrka sådan ansökan.

Vidare framhåller socialstyrelsen, att ur de synpunkter styrelsen har att beakta

synes således anledning saknas att avstyrka bifall till den gjorda ansökan.

Det bör uppmärksammas, att överståthållareämbetets yttrande är dagtecknat

den 13 juni 1935, medan socialstyrelsen fattade sitt beslut den 5

juli 1935. Ehuru sålunda överståthållareämbetets yttrande var känt av socialstyrelsen,

ansågs detta icke utgöra hinder för styrelsen att tillstyrka ansökan.

överståthållareämbetets yttrande innehåller icke några anmärkningar

mot den sökande. I överståthållareämbetets yttrande finnes en marginalanteckning,

som tyder på att avstyrkandet gällde den del av ansökningen,

som omfattade rättighet att driva handel med pärlor och juveler. Denna del

av ansökningen har sedermera av sökanden återtagits och Kungl. Maj:ts beslut

innefattar icke tillstånd att driva handel med dessa varor. Att veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

33

börande varit direktör för Embassy Club får väl icke nu utgöra tillräckliga

skäl att vägra honom rätt att idka rörelse. Tillstånd som direktör för klubben

gavs första gången för tiden 15 maj—1 oktober 1931 och har tillståndet

därefter förlängts i tvenne repriser. Vid samtliga tillfällen har ansökan varit

tillstyrkt av överståthållareämbetet. Så vitt av handlingarna framgår har vederbörande

icke erhållit några anmärkningar av polismyndighet. Sedan den

11 september 1932, då vederbörande avvecklade sitt mellanhavande med

Embassy Club, har han, efter att hava erhållit vederbörligt tillstånd, representerat

tvenne norska firmor. Även om det kan råda delade meningar rörande

lämpligheten av det tillstånd, som gavs åt vederbörande i maj 1931,

borde väl ett utövande av det givna tillståndet efter nära fyra år, sedan

verksamheten upphört, icke utgöra sådant hinder för honom att erhålla rättighet

att idka rörelse, att anmärkning enligt 107 § regeringsformen bör riktas

mot statsråden i den tillförordnade regering som givit ansökningen sin

tillstyrkan.

Rörande det av utskottet under 2. anmärkta fallet må erinras därom, att

vederbörande inkom första gången till Sverige år 1921 dit hans fader inflyttat

redan ett år tidigare. Genom anställning i olika utländska firmor och genom

studier, framförallt i England, synes han äga goda insikter i fråga örn

handelsrörelse, framförallt i pälsvarubranschen. Härom vittnar bland annat

den månadsavlöning som han under de senaste åren uppburit. Intet torde

väl vara att erinra mot att en för uppdraget väl kvalificerad person startar

egen rörelse inom pälsvarubranschen och idkar grosshandelsrörelse med

viltskinn vid Stockholms frihamn. Vad vederbörande låtit komma sig till

last är, att han under tiden 8 december 1927—10 december 1934 12 gånger

blivit ådömd böter för överträdelse mot motorfordonsförordningen och 6 §

i särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm samt en gång för förseelse mot

kungl, förordningen angående utvidgad näringsfrihet. Sammanlagda bötesbeloppet

uppgår till 925 kronor. Därest vederbörande visar sig olämplig att

föra motorfordon, tillkommer det vederbörande myndighet att indraga körkortet.

Förseelserna hava icke lett till ett dylikt beslut. Att låta dessa överträdelser

mot motorfordonsförordningen och ordningsföreskrifter utgöra ett

absolut hinder för erhållandet av tillstånd alt inom riket idka rörelse, finna

vi mindre lämpligt, i synnerhet som personen i övrigt befunnits vara väl

kvalificerad att utöva den erhållna rättigheten.

Vi hava sålunda icke funnit tillräckliga skäl föreligga att besluta anmärkning

mot medlemmarna av tillförordnade regeringen, ministern för utrikes

ärendena Sandler samt statsråden Wigforss, Levinson och Vennerström.»

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

B) Reservationsvis framställda anmärkningsyrkanden.

VII.

av herr Pehrsson i Göteborg, som anfört följande:

»Det åligger, jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen, då förbrytelser

mot denna lag yppa sig, chefen för justitiedepartementet i hans egenskap av

övervakare av tryckta skrifters allmängörande — med undantag som här

icke komma i betraktande — antingen han funnit kvarstad böra äga rum

eller endast åtal vid laga domstol, skriften ofördröjligen och omedelbart

till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna.

Vid utskottets företagna granskning har jag funnit följande i justitiedepartementets

diarium över tryckfrihetsärenden angivna skrifter vara av den

beskaffenhet, att de bort föranleda, att chefen för justitiedepartementet i anledning

av dem vidtagit åtgärder enligt § 4 mom. 3 i tryckfrihetsförordningen.

a.

Nr 249 i justitiedepartementets diarium.

Chefens för justitiedepartementet ombud i Göteborg har med skrivelse den

19 juni 1935 insänt ett exemplar av tidningen ''Minareten’ nr 21 den 15 juni

1935, varuti en artikel med rubrik: ''Hemsk barnatortyr’ bland annat läses:

''För en tid sedan nådde mig budet örn ett nytt övergrepp mot en flicka.

Hon intogs för ett år sedan på Hornö skyddshem, därför att hon varit tillsammans

med en man. Nu bör vi märka, att flickan redan för några år sedan

inför prästen avlagt könsmognadsexamen, då hon i kyrkan tog första

supen. Hon var alltså könsmogen. Inte fråga örn sedlighetsbrott. Inga

konsekvenser! Hon hade bara varit med en ung man, som var gift.’

Det synes mig vara uppenbart, att nämnda artikler innebär missbruk av

tryckfriheten. Detta »gäckeri av den allmänna gudstjänsten» faller under

§ 3 mom. 3 tryckfrihetsförordningen och är straffbart enligt 7 kapitlet 2 §

strafflagen.

Det är visserligen motbjudande att i riksdagens tryck intaga detta skändliga

gäckeri med den gudstjänstakt, barnens konfirmation och första nattvardsgång,

vilken har så djupt fäste i vårt folk i alla dess lager och är en så

högt skattad kyrkans och hemmens högtid.

Sedan justitieministerns ombud sin plikt likmätigt gjort föreskriven anmälan

och därigenom uppmärksamheten fästats på vad sålunda förekommit

i nämnda tidningsartikel, av vars gäckeri med det heliga jämväl ''allmän

förargelse kommit’, utan att justitieministern vidtagit åtgärd, har jag icke

kunnat underlåta att yrka anmärkning enligt 107 § regeringsformen mot

t. f. justitieministern, statsrådet Levinson, för denna uraktlåtenhet att, trots

lagens tydliga föreskrift, överlämna den anmälda tidningsartikeln till justitiekanslerns

laga åtgärd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

35

b.

Nr 292 i justitiedepartementets diarium.

Chefens för justitiedepartementet ombud i Göteborg har i skrivelse den 26

juli 1935, med biläggande av nedanstående polisrapport, fästat chefens för

justitiedepartementet uppmärksamhet på det enligt kriminalpolisens så väl

som ombudets mening uppenbara brott mot § 3 mom. 13 tryckfrihetsförordningen,

som är straffbart jämlikt 18 kapitlet 13 § i strafflagen, vilket här

föreligger.

Polisrapporten var så lydande:

''Tisdagen den 23 juli 1935 inkom nied posten till kriminalpolisen en så

lydande skrivelse:

Göteborg, måndag, den 22 juli 1935.

Till Detektiva Polisen,

Kriminalavdelningen,

Göteborg.

Refererande till dagens telefonsamtal översänder jag inneliggande mass
korsband,

som min son emottagit från---, och ber jag få meddela, att

min son går i 3:e klass på Realläroverket och är 14 år. Antagligen har ovannämnda

firma skaffat sig adressen genom någon skolkatalog.

Kunde något göras för att stoppa en distribuering av ovannämnda slag,

vore detta ju synnerligen önskvärt.

Högaktningsfullt

X.

Vid skrivelsen fanns fogad en tryckt prislista, innefattande erbjudande att

inköpa vissa preventivmedel, ''nakenhetskulturfotos’ m. m.

Med hänsyn till att brott mot tryckfrihetsförordningen föreligger har utredning

härstädes icke verkställts.’

Denna anmälan föranledde ingen åtgärd.

Nämnda reklamhäfte med dess ohöljda pornografiska framställning —

varje känsla av anständighet förbjuder ett återgivande av dess ''tukt och

sedlighet’ sårande detaljer — har, såsom det medföljande kuvertet utvisade,

utgått såsom mas skor shand. Örn någonsin lagens ord: ''under sådana

förhållanden att allmän fara för andras förförelse därav kommer’ äro tilllämpliga,

gäller det här, då skriften i fråga utsänts till minderåriga, en synnerligen

försvårande omständighet.

Omsorgen om det uppväxande släktet är en hjärteangelägenhet för vårt

folk. Och det torde näppeligen vara möjligt att finna föräldrar, som icke

med harm och sorg se slika oblyga tilltag att i ohöljt geschäftssyfte förgifta

deras barns unga sinnen och vilka icke skulle livligt önska att sådana brottsliga

affärsmetoder måtte stävjas.

Då ett så markant tillfälle givits att i ovedersäglig anslutning till lagens

klara och oförtydbara ordalag befordra en förbrytelse av denna art till laga

dom, den skyldige till straff och andra till varnagel, och denna anmälan, som

gjorts under ämbetsansvar av ombudet och polismyndigheten i vederhörande

samhälle och jämväl av en representant för föräldrar, dock icke föranlett

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

någon åtgärd från statsrådet och chefen för justitiedepartementet, som är

lagens högsta vårdare i riket, har jag icke kunnat underlåta att i utskottet

yrka anmärkning enligt 107 § regeringsformen mot chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Schlyter, vilken synes mig i detta fall icke iakttagit

rikets sannskyldiga nytta och icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt

förtroendeämbete utövat».

VIII.

(Protokoll över socialärenden den 23 maj 1935.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, Stendahl,

David Pettersson, Karl Bodin, Hagström, Lundqvist, Eriksson i Toftered och

Nilsson i Karlstad ansett utskottet hava bort anmärkningsvis anföra följande:

»Sedan fråga väckts om bildande av municipalsamhälle inom delar av

Näs och Vivsta skifteslag i Timrå socken och sammanträden hållits för

frågans utredande, varvid särskilt yrkades, att även vissa bolag tillhöriga

industriområden skulle ingå i municipalsamhället, vilket av bolagen bestämt

bestreds, enades man örn förordande av ett municipalsamhälle inom

vissa angivna gränser och utan medtagande av de omstridda områdena,

varefter K. befallningshavande genom utslag den 24 maj 1933 prövade

''med avseende å vad i ärendet förekommit och med stöd av 30 § ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868, 23 § brandstadgan den 15 juni

1923 och 34 § hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skäligt förordna, att

berörda ordningsstadga ävensom vad i brandstadgan och hälsovårdsstadgan

är föreskrivet för stad skall i tillämpliga delar gälla det område av

Näs och Vivsta skifteslag, som å en av distriktslantmätaren Gunnar Nisbeth

år 1933 upprättad karta begränsas av en grön linje; skolande förty

angivna område utgöra ett municipalsamhälle, som skall benämnas VivstaNäs

municipalsamhälle’. Beslutet underställdes, jämlikt anförda stadgors

föreskrifter, Kungl. Maj:ts prövning, varjämte hos Kungl. Maj:t besvär anfördes

över samma utslag. Kungl. Maj:t fann den 23 maj 1935 på föredragning

och hemställan av statsrådet Möller gott, ''utan avseende å de anförda

besvären, dels fastställa länsstyrelsens ifrågavarande, den 24 maj 1933 meddelade

beslut, dels ock förordna, att vad i stadsplanelagen är stadgat för stad

skall äga motsvarande tillämpning inom samma område, i följd varav bestämmelserna

i 82 § byggnadsstadgan örn tillämpning av vad i stadgan är föreskrivet

för stad skola lända till efterrättelse för området. Det sålunda

bildade municipalsamhället skall benämnas Vivsta-Näs municipalsamhälle.

De sålunda meddelade föreskrifterna skola träda i tillämpning den 1 juli

1935.’ -------Slutligen anbefallde Kungl. Maj:t länsstyrelsen ’att

verkställa ytterligare utredning i syfte att med ifrågavarande municipalsamhälle

må kunna införlivas därintill belägna, Vivsta varvs aktiebolag och

Svenska cellulosaaktiebolaget tillhöriga områden’.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

37

Utskottet erinrar, att bestämmelserna om underställning hos Kungl. Maj:t

av K. befallningshavandes beslut örn bildande av municipalsamhälle enligt

de s. k. stadsstadgorna innebära å ena sidan, att frågan skall av K. befallningsliavande

prövas och genom beslut avgöras, men å den andra, att detta

beslut icke blir gällande, med mindre detsamma av Kungl. Maj:t fastställes.

Omedelbart kan Kungl. Majit icke upptaga frågan, och Kungl. Maj:ts prövning

av underställningsärendet avser icke annat eller mera än ett fastställande

av beslutet, därest detsamma icke finnes kränka någons rätt eller berättigade

intresse, särskilt med hänsyn till den diskretionära maktutövning,

som vid beslutets givande måste äga rum.

I nu förevarande fall har Kungl. Majit, utan avseende å besvären, fastställt

underställningsbeslutet örn municipalsamhällets bildande och därutöver,

jämlikt stadsplanelagens bestämmelser, direkt förordnat örn motsvarande

tillämpning inom området i fråga av samma lags stadganden om stad. Men

Kungl. Majit inskränkte sig icke härtill, utan anbefallde länsstyrelsen att

verkställa ytterligare utredning i syfte att med ifrågavarande municipalsamhälle

skulle kunna ''införlivas’ vissa därintill belägna områden.

Redan angivandet av utredningens syfte såsom ett ''införlivande'' med det

nybildade municipalsamhället av vissa i beslutet ej berörda områden verkar

egendomligt, då med ett municipalsamhälle, vilket icke faller under den kommunala

indelningsändringslagen och icke självt utgör någon egen kommun,

icke lagligen kan ''införlivas'' något som helst annat område; det enda, som kan

ske, är att visst område i vanlig ordning lägges under en eller flera av stadsstadgorna,

varvid det därigenom uppkommande municipalsamhället, i den

mån dess område mer eller mindre sammanfaller med ett redan upprättat

municipalsamhälles område, icke, såsom tidigare kunde ske, organiseras såsom

särskilt samhälle, utan utgör ett samhälle med eventuellt olika rätt gällande

för olika delar av detsamma. Härav följer, att den utredning, som

Kungl. Majit anbefallt, överhuvud icke kan leda till något resultat, som beror

av Kungl. Majits omedelbara avgörande, utan på sin höjd till ett förslag, som

K. befallningshavande har att pröva, dock utan någon som helst skyldighet

att vid prövningen fatta ett positivt beslut, som skall underställas Kungl.

Majit. Under sådana förhållanden innebär Kungl. Majits utredningsbefallning

å ena sidan ett ingripande i länsstyrelsens handhavande av en maktbefogenhet,

mot vars eventuella missbruk underställningsinstitutet skapats

såsom garanti, i annan ordning än detta institut förutsätter, och å den andra

ett äventyrande av Kungl. Majits egen auktoritet, da den anbefallda utredningen

icke kan föranleda någon Kungl. Majits åtgärd, därest länsstyrelsen

finner utredningen icke leda till något beslut, som skall underställas.

Oavsett detta är Kungl. Majits berörda utredningsbefallning att betrakta

såsom ett initiativ, vilket enligt gällande rätt tillhör i första band vederbörande

menighet eller enskilda och i andra hand länsstyrelserna såsom ansvariga

för en lämplig utveckling av bebyggelseförhållandena inom liinet.

Utskottet finner det anmärkningsvärt, att departementschefen dels förbisett,

dels åsidosatt gällande bestämmelser i ämnet, vilka, så länge de icke i be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3i.

horig ordning ändrats, böra under Kungl. Maj:ts hägn upprätthållas. Med

hänsyn härtill och då ett fortsättande på den inslagna vägen måste anses betänkligt,

har utskottet beslutat anmärkning mot föredraganden, statsrådet

Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

IX.

(Protokoll över socialärenden den 20 december 1935.)

1) av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Stendahl* Rydberg, Carlström, Pehrsson i Göteborg och Lindskog

yttrat:

»Tyske undersåten Herbert Lebram, medicine doktor vid Berlins universitet

samt tysk legitimerad läkare, har i ansökan till Konungen den 20 maj 1935

med åberopande av sitt ekonomiska trångmål och internationella hänsyn

anhållit örn tillåtelse att vid sidan av sin befattning såsom oavlönad assistent

för uteslutande nervpunktmassage vid serafimerlasarettet även få åtaga sig

en av legitimerade läkaren dr Henrik Berg erbjuden befattning såsom assistent

åt dr Berg uteslutande i nervpunktmassage.

Medicinalstyrelsen har efter hörande av gymnastiska centralinstitutet avgivit

utlåtanden den 3 augusti och den 13 november 1935, däri ansökningen

avstyrkts.

Genom beslut den 20 december 1935 (nr 72 i protokollet över socialärenden

— föredragande, statsrådet Möller) har Kungl. Majit förklarat den

omständigheten, att Lebram icke vid gymnastiska centralinstitutet eller vid

enskilt gymnastiskt institut, som av Kungl. Majit undfått examensrätt, genomgått

för sjukgymnast föreskriven lärokurs, tills vidare ej utgöra hinder

för honom att inom riket utöva verksamhet som sjukgymnast.

I ansökningen framhåller Lebram, bland annat, att han ej blivit utvisad

ur Tyskland, att han är född den 2 maj 1900, att han är av judisk börd, att

han 1924 blev medicine doktor vid Berlins universitet och att han 1925 erhöll

approbation som läkare. På grund av sin judiska börd och då han icke

under kriget tjänstgjort 6 månader vid fronten, fråntogs honom den 1 juli

1933 rätt att tjänstgöra såsom sjukkasseläkare, och då detta utgjort hans

förnämsta inkomst kunde han icke försörja sig på sin enskilda praktik. Han

kunde endast erhålla fattigunderstöd med 10 mark i veckan. I december

1933 begav han sig till Stockholm, där han av generalfältläkaren Bauer, styrelseledamot

i organisationen till hjälp för landsflyktiga intellektuella, hänvisades

till professorn Nils Antoni. Han har tjänstgjort hos professorn Antoni

på serafimerlasarettets nervklinik såsom oavlönad assistent. Lebrams

anställning hos dr Berg skulle däremot bliva avlönad.

Lebram har erhållit vederbörligt uppehållstillstånd av socialstyrelsen i

olika omgångar. I maj 1934 begärde han förlängt uppehållstillstånd och tillstånd

att fritt praktisera beträffande s. k. nervpunktmassage. Medicinalsty
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

39

reisen avstyrkte ansökningen samt åberopade utlåtande av professor Marcus,

och socialstyrelsen meddelade endast förlängt uppehållstillstånd. I januari

1935 begärde dr Berg hos socialstyrelsen tillstånd att anställa Lebram.

Medicinalstyrelsen avstyrkte och framhöll, att assistent hos läkare ej finge

utöva läkekonsten utan att vara legitimerad läkare samt att för sjukgymnastikverksamhet

fordrades, utom viss utbildning, även medicinalstyrelsens tillstånd,

vilket endast meddelas svenska medborgare. Socialstyrelsen biföll

icke dr Bergs anhållan.

Professorn Marcus har i sina omnämnda utlåtanden redogjort för den medicinska

innebörden av nervpunktmassage och framhållit, att den medför

avsevärda kostnader. Professorn .Marcus åberopar författare pä området,

vilka exempelvis yttrat: ’Den Cornelius’ska nervpunktmassagen består däri

att känsliga tryckpunkter, som finnas hos varje nervös människa i en smärtande

kroppsdel först retas genom tryckande rivningsrörelser och sedan lugnas.

Massören känner ’objektivt’ 100-tals sådana punkter till vilkas behandling

ofta månadslånga kurer äro nödvändiga, som medföra avsevärda

kostnader. Verkningssättet är obekant. I färska fall blir det ofta misslyckanden

och försämringar, och behandlingen tåles helt enkelt ej av de sjuka.

Nervpunktmassörerna vilja åter förlägga hysterien till periferin och föras

därigenom mer än ett halvt århundrade tillbaka.’

Vidare anför professorn Marcus:

’Av vad jag ovan anfört torde framgå att nervpunktmassagen är föråldrad,

obekant till sin vetenskapliga grund, att den sannolikt oftast till sina resultat

bygger på förefintligheten av en neuros samt att den kan medföra skada.

Något skäl att medverka till införande av kunskapen av denna behandling

för de medicinska studerandena synes därför ej förefinnas.

Vad till sist uppgiften av dr Lebram att metoden hittills ej skulle vara

känd i Sverige beträffar, så är det ju egendomligt att en främling så kategoriskt

fäller ett sådant yttrande beträffande massagebehandling i ett land som

är föregångslandet i detta avseende.

Enligt vad jag förvissat mig om av flera framstående läkare och sjukgymnaster

inom detta område är tvärtom nervpunktmassagen väl känd här

sedan länge men har befunnits utan större betydelse varför den övergivits.

Det torde ej heller vara obekant att vår kända sjukgymnast Kellgren i Sanna

i stor utsträckning använde denna och liknande behandlingsmetoder redan

för mycket länge sedan.

Örn vi gå till våra handböcker i ämnet, finna vi i Wides arbete utförliga

redogörelser för punktmassagen. Där har visserligen Wide ställt sig på en

mera vetenskapligt anatomisk ståndpunkt beträffande nervpunkternas utbredning

och framträdande där nerverna anträffas i sitt perifera förlopp. Det

är nervpunkterna enligt Valleix kända framställning av smärtpunkterna.’

Sedan Lebram inkommit med ny skrift och därvid åberopat intyg av,

bland andra, professorn Antoni, vilken, utan att vara i stånd att avgiva definitivt

omdöme örn värdet av metoden i fråga, intygar att Lebram haft god

framgång med sin behandling och gjort ett antal sjuka god nyttta, har professorn

Marcus avgivit nytt utlåtande och därvid anfört bland annat:

Mag bar därför genom de kompletterande handlingarna icke fått någon

anledning att ändra det i mitt förra utlåtande till Kungl. Styrelsen avgivna

yttrandet att jag icke finner nyttan bevisad för den s. k. nervpunktmassagens

undervisning eller utövande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Såsom jag emellertid i mitt förra yttrande angav torde intet vara att invända

mot att doktor Lebram, om honom så medgives av nervklinikens föreståndare,

att därstädes under dennes ledning fortfarande få underställa

den av honom utövade behandlingen en sakkunnig prövning eller att eventuellt

denna behandlingen finge ske under ansvar och ledning av andra särskilt

sakkunniga svenska läkare såsom t. ex. vid Åsö sjukhus, Gymnastiska

Centralinstitutet eller Arvidssons Institut.

Då emellertid doktor Lebram i sin senaste anhållan begär arbetstillstånd

för självständig verksamhet såsom utövare av nervpunktbehandling, torde

denna verksamhet falla utanför befogenheten av personer, som icke äro legitimerade

läkare eller legitimerade sjukgymnaster. Då dessutom, såsom jag

förut framhållit, metoden kan medföra en viss fara för därmed behandlade

patienter, kan jag fortfarande, hur behjär.tansvärt jag än anser ett beviljande

av uppehålls- och arbetstillstånd för en väl vitsordad läkare, som utan grund

berövats sina förvärvsmöjligheter i hemlandet vara, likväl tyvärr icke finna

stöd för tillstyrkande av ett arbetstillstånd i den omfattning som doktor Lebram

begär det.’

Medicinalstyrelsen fann intet hava förekommit, som kunde ändra styrelsens

tidigare ståndpunkt.

I nu förevarande ärende har gymnastiska centralinstitutet avgivit yttrande

den 10 juli 1935 och därvid, under hänvisning till av t. f. läraren i sjukgymnastik,

legitimerade läkaren Th. Julén, avgivet utlåtande samt i betraktande

av den rådande stora arbetslösheten inom förevarande fack avstyrkt bifall

till ansökningen.

Dr Julén anför bland annat:

’Av ovanstående framgår att nervpunktmassage är en sedan länge känd

behandlingsform i vårt land och att den utgör en gren av vår gängse sjukgymnastikbehandling.

Naturligtvis måste en utövare av denna specialitet

komma att genom sin verksamhet verka direkt konkurrerande med läkare,

som ägna sig åt läkarspecialiteten: sjukgymnastik och massage, samt med

våra legitimerade sjukgymnaster. Huru dr Lebram kan komma till ett

motsatt resultat på denna punkt är obegripligt.

Slutligen bör väl av en utländsk läkare, som vill praktisera i en behandlingsgren

hörande till vår svenska läkarspecialitet: sjukgymnastik och massage,

fordras samma kompetens som av hans svenska kolleger. Som minimifordringar

för denna specialitet upptages bl. a. genomgången godkänd

kurs uti ämnet sjukgymnastik. Detsamma synes mig gälla om dr Lebram

dispensvägen vill söka legitimation som sjukgymnast. Även här bör fordran

på genomgången fullständig kurs i hela ämnet vara en oavvislig fordran.

Med stöd av ovanstående och med fullt instämmande uti vad professor H.

Marcus i ärendet yttrat får jag härmed avstyrka dr Lebrams anhållan om

arbetstillstånd i den omfattning, som i hans inlaga begäres.’

Medicinalstyrelsen har, med överlämnande av dessa yttranden, icke funnit

skäl tillstyrka bifall till ansökningen.

Legitimerade sjukgymnasters centralråd har inkommit med skrift och därvid

anfört:

’Det torde vara Eders Kungl. Maj:t väl bekant, att försörjningsmöjligheterna

för leg. sjukgymnaster i Sverige äro utomordentligt svåra, och att till följd

härav en mängd kvalificerade svenska leg. sjukgymnaster gå utan arbete.

Ur denna synpunkt måste det givetvis väcka starka betänkligheter, om en

utländsk undersåte skulle tillåtas öka den redan förut svåra konkurrensen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

41

Om det varit fråga om att i svensk sjukgymnastik införa en här förut icke

känd nyhet, hade väl saken icke legat till på samma sätt, och Centralrådet

hade under dylika omständigheter naturligtvis ej velat försöka motsätta sig,

att tillfälle gavs att på så sätt rikta den svenska sjukgymnastiken^ med en

ny och värdefull behandlingsmetod. Emellertid torde det ligga så till att

den ’nervpunktmassage’ varom här är fråga, långt ifrån att utgöra någon

epokgörande nyhet, tvärtom under benämning nervtryck ingår som en elementär

beståndsdel i den svenska sjukgymnastiken. Under dylika omständigheter

finnes, så vitt centralrådet kan förstå, intet som helst skäl, varför

arbetstillstånd skulle meddelas i detta fall.

Centralrådet vågar därför i underdånighet hemställa

att Eders Kungl. Maj:t icke måtte giva ovan nämnda Lebram tillstånd att

utöva sjukgymnastisk verksamhet i Sverige.’

Lebram har därefter inkommit med ny skrift angående nervpunktmassagen,

i anledning varav medicinalstyrelsen den 13 november 1935 och Gymnastiska

Centralinstitutet den 23 oktober 1935 avgivit nya utlåtanden. Institutet

vidhöll sitt avstyrkande utlåtande. Medicinalstyrelsen åberopade vad

professorn R. Haglund anfört vid sammanträde med direktionen över Gymnastiska

Centralinstitutet nämnda den 23 oktober:

’Lebrams framställning styrker mig i min förut uttalade uppfattning om

det oberättigade i att anse den ifrågavarande ’nervpunktmassagen’ som en

speciell, ny terapiform, för vilkens införande i vårt land särskilda åtgärder

skulle kunna anses önskvärda.

Den behandling L. i denna sista skrivelse skildrar är —- såvitt jag förstår —

till punkt och pricka en sedan långliga tider i svensk undervisning för sjukgymnaster

beskriven och i sjukgymnastisk verksamhet av läkare och sjukgymnaster

utövad behandlingsmetod. Hundraden, ja tusenden av sjukdomsfall

ha i svensk läkare- och sjukgymnastpraxis undersökts och behandlats på

alldeles samma sätt och med lika stor framgång som av L., såvitt av handlingarna

kan bedömas. Att man inom modern medicin efter hand fått nya

förklaringar på metodens innebörd och effekt, som utgöra framsteg (Cornelius

och andra), gör själva behandlingsmetoden ej ny och okänd. Möjligheter

och material för fortsatta forskningar på området stå varje intern-medicinsk

och neurologisk kliniker till buds utan inkallande av utländska hjälpkrafter.

En del utlåtanden i handlingarna dokumentera för mig på det tydligaste sätt

det allmänt kända och enligt min mening sorgliga förhållandet, att man inom

det internmedicinska området på senare tider ej värdesatt de mekanoterapeutiska

metoderna tillräckligt och därför ej heller ha större egen kännedom om

desammas värde vid en hel del mycket vanliga nevralgiska affektioner m. fl.

En slående kontrast till den stora uppskattning, som de mekanoterapeutiska

metoderna fått inom det kirurgiska och ortopediska området av läkekonsten.

Jag vidhåller således min tidigare i direktionen hävdade mening, att sakliga

skäl av medicinsk betoning för tillstyrkande av det sökta arbetstillståndet

saknas; jag har ej anledning att yttra mig örn event, förefintliga humanitära

resp. filantropiska skäl för en tillstyrkan.’

Medicinalstyrelsen har vidare förklarat, att den s. k. nervpunktmassagen

icke representerar någon ny vetenskaplig landvinning, som skulle lämna

medicinska skäl för bifall till framställningen. Vidare yttrar styrelsen:

''Örn man utom de medicinska synpunkterna även anlägger rent humanitära

sådana, kan det å ena sidan anföras skäl för att även vårt land i viss utsträckning

söker bereda utan eget förvållande hemlösa flyktingar möjligheter

för uppehåll och sysselsättning härstädes för sin utkomst. Å andra

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

sidan lärer det vara oundgängligt att bedöma dessa skäl med beaktande av

inom landet rådande förhållanden beträffande utkomstmöjligheterna för de

svenska yrkesutövare, det här närmast gäller. Av vad som härutinnan anförts

framgår, att inom sjukgymnasternas fack för närvarande i vårt land råder

stor arbetslöshet, vilket delvis sammanhänger med att svenska förut i utlandet

verksamma sjukgymnaster numera i rätt stor utsträckning måst förlägga

sin verksamhet till hemlandet.

Under åberopande av vad ovan anförts får medicinalstyrelsen meddela,

att styrelsen vidhåller sin förut framställda hemställan att den gjorda ansökningen

icke måtte föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.’

Lebram har slutligen till Kungl. Majit den 12 dec. 1935 ingivit ett intygav

prof. Antoni, där Antoni lämnar redogörelse för ifrågavarande metod i

enlighet med vad Lebram gjort i sina förut ingivna skrifter samt anför, bland

annat, att Men tillhör de hos oss så brukliga och välkända massagemetodernas

grupp, närmare bestämt har likhet med vissa särskilda till detta område

hörande metoder, framför allt den Kellgrenska nervmassagen, men icke är

identisk med den senare.’ Vidare anför Antoni:

Corneliusnietoden har haft visst, örn också omstritt anseende i Tyskland,

såsom framgår av den särskilt för densamma inrättade polikliniken vid

Charitésjukhuset i Berlin. Den har, mig veterlig!, icke tillförene praktiserats

i Sverige, ehuru framstående svenska fysioterapeuter säga sig ha hört den

fördelaktigt omnämnas redan för länge sedan. Den är — som jag ber att få

sammanfattningsvis säga — någonting i viss mån säreget och för vårt land

nytt, icke oumbärlig men dock av bestämt värde, visserligen endast för relativt

oskyldiga åkommor som också kunna med framgång behandlas med

andra, hos oss brukliga metoder.’

Beträffande de resultat som Lebram uppnått föreligga följande handlingar:

’Statistiken

å resultaten av behandlingen medelst ''Nervenpunktmassage’ enligt Cornelius’

system. Behandlingarna hava utförts fr. o. m. den 1 mars 1934 till den

26 maj 1934 samt sedan den 1 oktober 1934 på Serafimerlasarettets nervpoliklinik,

Stockholm.

Det föreligger hittills ett antal av 74 avslutade behandlingar (52 kvinnor,

21 män, 1 flicka på 11 år).

Indikation

1) diffus kephalalgi ................ 26

2) supraorbitalisneuralgi............ 17

3) infraorbitalisneuralgi ............ 9

4) infraorbitalis- och mentalisneuralgi 1

5) occipitalisneuralgi................ 5

6) neuralgier i örontrakten.......... 3

7) myalgier........................ 3

8) ischias.......................... 1

9) brachialisneuralgi................ 2

10) skrivkramp...................... 3

11) annat slags spasmer.............. 3

12) diffus muskelvärk hos en hysterica 1

bätt-

obo-

Vanlig massage har tidi-

botade

rade

tade

gare använts utan fram-

gång

22

3

1

i grupp nr 1 hos 3 numera

15

1

1

botade fall

5

1

3

i grupp nr 2 hos 2 numera

1

botade fall

4

1

i grupp nr 3 hos 4 numera

3

botade fall

2

1

i grupp nr 5 hos 1 numera

1

botat fall

2

i grupp nr 7 hos 1 numera

2

1

botat fall

2

1

i grupp nr 9 hos 2 numera

1

botade fall

S:a 74 57

% 77

Stockholm den 17 april 1935.

‘ En fullständig kur består

13.5 9.6 utav ungefär 10—25 be
handlingar.

Dr. med. Herbert Lebram,

tysk leg. läkare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

43

Undertecknad har följt d:r Lebrams verksamhet vid nervpolikliniken och

vitsordar härmed, att hans behandlingsmetod i därför ägnade fall giver mycket

goda resultat.

D. 18/i—35.

Ragnar Bringel,

bitr. läkare.

Serafimerlasarettets poliklinik för nervsjukdomar.

Professor Nils Antoni, östermalmsgatan 45 n. b., Stockholm.

Undertecknad intygar härmed, under hänvisning till bifogade statistik,

vilken bekräftats av min förste polikliniska assistent, dr Ragnar Bringel,

att den av tyske läkaren H. Lebram utövade s. k. »Nervenpunktmassage»

visat sig vara av bestämt värde såsom behandlingsmetod för en del vid

polikliniken förekommande sjukdomstillstånd, att den närmare bestämt visat

sig överlägsen de å samma fall förut prövade behandlingsmetoderna.

Indikationsområdet för metoden utgöres av en del olikartade nerv- och muskelsmärtor,

berör knappast några farliga eller organiskt förstörande sjukdomar,

dock talrika fall, som efter allmän erfarenhet i stor utsträckning

medföra avsevärd inskränkning av vederbörandes arbetsförmåga och sålunda

äga social betydenhet. Metoden själv kan kallas, om också knappast

oumbärlig, dock nyttig och välkommen i vår terapeutiska arsenal,

Stockholm den I * * * * * * 8 * * * * 13 14/2 1935.

Nils Antoni,

leg. läk., professor i nervsjukdomar

vid Karolinska Institutet.’

I lagen elen 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas stad
gas

hl. a.:

7 §. Över tre månader äger utlänning icke uppehålla sig här i riket utan

särskilt tillstånd (uppehållstillstånd), med mindre visering för honom fort
farande

gäller; dock må utan sådant tillstånd utlänning, som på grund av

födseln varit svensk medborgare, ävensom dennes make och ogifta barn i

äktenskap under tjuguett år vistas härstädes intill sex månader från ankomsten.

8 §■ Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall yttrande avgivas av K. B. i det

län, där utlänningen vistas, eller, örn han befinner sig utom riket, av svensk

beskickning eller konsul, vilken är behörig meddela visering.

Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid.

Bevis örn uppehållstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

13 §. Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd (arbetstillstånd) här i

riket antaga eller innehava anställning i annans tjänst (arbetsanställning),

med mindre för honom gäller visering, som innefattar tillstånd därtill.

Till arbetsanställning är ej att hänföra anställning i statens tjänst.

14 §. Utan arbetstillstånd må utlänning ej heller här i riket utöva verksamhet.

som föranledes av tjänsteanställning utomlands i annan egenskap än

såsom handelsresande, med mindre för honom gäller visering, som i 13 §

sägs.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Vad nedan i denna lag stadgas om arbetsanställning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om verksamhet, som nu är sagd.

15 §. Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen, där ej ärendet är

av synnerligen brådskande natur eller andra särskilda omständigheter föreligga,

inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt för den ort,

där arbetsanställningen skall innehavas, ävensom bereda sammanslutningar

av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att

uttala sig.

Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och skall avse visst slag av

arbete.

Bevis om arbetstillstånd skall tecknas å legitimationshandlingen.

Vid tiden för Kungl. Maj:ts här ifrågavarande beslut hade Lebram uppehållstillstånd,

men däremot icke s. k. arbetstillstånd.

Beträffande rådande arbetsförhållanden hänvisas till Sociala Meddelanden

nr 1/1936.

Även om Lebram vid utövandet av sin verksamhet såsom oavlönad assistent

hos professorn Antoni å serafimerlasarettets nervklinik visat skicklighet

och kunnighet såsom massör, framgår dock otvetydigt av de i ärendet

avgivna utlåtandena av såväl kungl, medicinalstyrelsen och kungl, gymnastiska

centralinstitutet som deras vederbörande sakkunniga läkare, att

Lebrams massagemetod icke representerar någon ny vetenskaplig landvinning

och icke heller kan tillföra svensk sjukgymnastik några nya rön av

sällsynt betydelse. Icke ens Antoni vågar göra gällande, att Lebrams behandlingsmetod

skulle hava värde för annat än ''relativt oskyldiga åkommor'',

och Antoni erkänner vidare, att dessa åkommor ''också kunna med

framgång behandlas med andra, hos oss brukliga metoder’.

Uppmärksammas bör vidare, att Kungl. Maj:t av Lebram icke ens fordrat

genomgående av den utbildning och avläggande av de kompetensprov, som

krävas utav svenska sjukgymnaster.

Därtill kommer den just på detta område skrämmande arbetslösheten,

vilken i och för sig borde utesluta arbetstillstånd av här ifrågavarande art

under andra än rent exceptionella omständigheter. Dylika föreligga emellertid

icke, och under sådana förhållanden har jag icke kunnat underlåta

att inom utskottet yrka anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, för hans hemställan i nu berörda

hänseende.» 2

2) av herr Bergman, som anfört:

»Då i fallet Lebram, trots den sakkunniga myndighetens avstyrkande, viss

humanitetshänsyn kunnat tala för ett bifall till ansökningen, skulle jag för

min del tvekat att göra anmärkning, därest det begärda tillståndet beviljats,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 45

sådant det av sökanden begärts, nämligen för den speciella av honom angivna

verksamheten. Men då Kungl. Maj:ts beslut går långt utöver vad sökanden

begärt och innebär ett medgivande för sökanden att här i landet

verka som sjukgymnast i allmänhet, synes detta, såväl med hänsyn till arbetslösheten

bland svenska sjukgymnaster som med hänsyn till det opåkallade i

att. överskrida den gräns som sökanden själv uppdragit, vara anmärkningsvärt.

»

X.

(Protokoll över socialärenden.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Rydberg, John Björck,

Rahmn, Carlström, Lindskog, Olsson i Mora och Lundqvist yttrat:

»Kungl. Maj:t har genom beslut den 12 april 1935 under nr 39 i protokollet

över socialärenden uppdragit åt tredje polisintendenten i Stockholm Alvar

Zetterquist och extra fiskalen i Svea hovrätt Erik Alexandersson att verkställa

särskild inspektion av Fröbergska stiftelsens skyddshem för gossar å Norrgård

i Kalmar.

Vid konseljen inför Kronprinsen-Regenten närvoro samtliga statsråd; dock

ej statsrådet Möller vid förevarande ärende, vilket enligt särskilt förordnande

föredrogs av statsrådet Undén.

över inspektionen avgavs sedermera berättelse (anmäld i statsråd den

17 maj 1935), varjämte Kungl. Maj:t från femte huvudtitelns reservationsanslag

för extra utgifter tillerkände Zetterquist ersättning med sammanlagt

2,400 kronor och Alexandersson med tillhopa 1,000 kronor (den 7 juni 1935).

Kungl. Majit har vidare den 15 juni 1935 under nr 71 i protokollet över

socialärenden uppdragit åt Zetterquist och Alexandersson att för verkställande

av utredning angående tillämpningen vid skyddshemmen i riket av meddelade

föreskrifter om tillrättavisning av elever förrätta särskild inspektion av de

skyddshem, chefen för socialdepartementet bestämde.

Vid konselj inför Konungen närvoro samtliga statsråd, utom socialminister

Möller. T. f. chef för socialdepartementet var statsminister Hansson. Möller

hade den 7 juni beviljats ledighet den 9—24 juni med statsminister Hansson

som vikarie fr. o. m. den 9 t. o. m. den 15 juni och med statsrådet Undén som

vikarie fr. o. m. den 16 t. o. m. den 24 juni.

T. f. socialministern förordnade ovannämnda den 15 juni att inspektion

skulle förrättas av skyddshemmet i Råby. Berättelse härom har avgivits och

yttranden av Kungl. Majit infordrats (protokoll över socialärenden den 3%

1935, den 20/9 1935 och den 30/i2 1935).

Uti ifrågavarande berättelser, vilka äro av stor omfattning, hava Zetterquist

och Alexandersson ingått i kritisk granskning av verksamheten å skyddshemmen.

Berättelserna upptaga jämväl hållna förhör med föreståndare och

elever ävensom andra personer.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

På föredragning och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller har Kungl. Maj:t därefter den 30 december (nr 62 i protokollet

över socialärenden) med återkallande av den 15 juni 1935 för Zetterquist

och Alexandersson meddelat uppdrag bemyndigat chefen för socialdepartementet

att utse högst tre personer att för verkställande av i beslutet den 15

juni 1935 omförmäld utredning förrätta särskild inspektion av de skyddshem,

nämnde departementschef bestämde. Kostnaderna härför skola utgå

av femte huvudtitelns anslag för extra utgifter.

I här omförmälda ärenden nr 39 den 12 april, nr 71 den 15 juni och nr 62

den 30 december 1935 finnas icke några handlingar.

Enligt lag den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård stadgas i 22 §, att

barnavårdsnämnden skall vidtaga särskilda åtgärder beträffande barn under

18 år, som befinnes så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas

för dess tillrättaförande. Visa sig dessa åtgärder gagnlösa bör barnet omhändertagas

för skvddsuppfostran (24 §). För skyddsuppfostran omhändertaget

vanartat barn skall intagas å skyddshem (35 §), dock att i vissa fall

barnet kan omhändertagas i annat hem.

För varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting, skall

finnas skyddshem. Skyddshem kan även upprättas av annan än landsting

eller stad. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt

reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt

av Konungen. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse. Den

närmaste skötseln av skyddshem utövas av en föreståndare.

20 och 21 §§ äro av följande lydelse:

’20 §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamhet,

varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och handhaves,

så att de barn, vilka äro i behov därav, bliva föremål för de åtgärder,

som av omständigheterna påkallas.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare

att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns

vård.

21 g.

Jämte det övervakande av samhällets barnavård, som enligt 20 § åligger

länsstyrelserna, ankommer det på statens inspektör för fattigvård och barnavård

att verka för barnavårdens ändamålsenliga ordnande och främja dess

utveckling. I fråga örn inspektörens verksamhet i nämnda hänseende meddelar

Konungen närmare föreskrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem

förordnar Konungen.’

Konungen har tillsatt skyddshemsinspektör samt utfärdat instruktion den

8 maj 1925 (S. F. S. nr 133).

I denna instruktion stadgas, bland annat:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

47

’§ I
Skyddsliemsinspektören

åligger att under överinseende av statens inspektör

för fattigvård och barnavård öva tillsyn över den vid skyddshemmen bedrivna

uppfostrings- och undervisningsverksamheten, att med uppmärksamhet

följa arbetet därstädes, att genom upplysningar och råd söka stödja personalen

i dess arbete samt att med till buds stående medel söka hjälpa skyddshemmen

att på bästa sätt fylla sin uppgift att fostra eleverna till goda medborgare.

Vidare har skyddshemsinspektören att med uppmärksamhet följa det vid

de allmänna uppfostringsanstalterna bedrivna uppfostrings- och undervisningsarbetet.

§ 2.

1. Inspektören har att genom personliga besök å skyddshemmen enligt

av statens inspektör för fattigvård och barnavård fastställd resplan skaffa

sig ingående kännedom örn sättet för uppfostringsarbetets bedrivande, om lokalernas

och materielens beskaffenhet samt om övriga anordningar beträffande

elevernas fostran och vård. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

den vid skyddshemmen bedrivna skolundervisningen samt elevernas uppfostran

till arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

Inspektören skall vid sina besök tillse, att gällande lagbestämmelser och

ordningsföreskrifter ordentligt iakttagas. Särskilt har han att ägna uppmärksamhet

åt tillämpningen av de om villkorlig och slutlig utskrivning gällande

lagbestämmelser ävensom av de för vederbörande skyddshem meddelade föreskrifter

om tillrättavisning. Då anledning föreligger till antagande, att skyddshemselev

icke är i behov av uppfostran å skyddshem eller lämpligen bör överlämnas

till annat skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt, bör inspektören

verkställa undersökning härom.

2. Göres hos inspektören anmälan, att styrelse eller föreståndare för

skyddshem eller annan vid skyddshem anställd person åsidosatt sin skyldighet,

eller finnes eljest anledning antaga, att fel, försummelse eller missbruk

föreligger, skall inspektören verkställa undersökning rörande förhållandet

i fråga.

När sådant av inkommen anmälan eller eljest påkallas, äger inspektören

även utom den fastställda resplanen företaga besök å skyddshem.

§ 3.

Finner inspektören förhållande vid skyddshem giva anledning till anmärkning,

skall han därom lämna vederbörande föreståndare meddelande samt

tillika giva de anvisningar, som kunna vara påkallade för missförhållandets

avhjälpande. Därest så anses nödigt, bör inspektören snarast möjligt även

till vederbörande skyddshemsstyrelse lämna motsvarande meddelande och

anvisningar. Då, trots erinran, rättelse inom skälig tid ej vidtagits i fråga

örn anmärkt missförhållande, eller då omständigheterna eljest därtill föranleda,

skall skriftlig anmälan i saken snarast möjligt göras till vederbörande

länsstyrelse.

§ 11.

Det åligger inspektören att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av

statens inspektör för fattigvård och barnavård meddelas angående förande

av liggare och dagböcker m. m. samt angående expedition av utgående skrivelser

och vård av inkommande handlingar.’

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

I vederbörande statsrådsprotokoll den 12 april och den 15 juni 1935 finnes

ingen motivering för besluten att uppdraga åt särskilda personer att förrätta

inspektion av vissa skyddshem, och icke heller finnas, enligt till utskottet

från socialdepartementet lämnad uppgift, några till nämnda beslut

hörande handlingar.

Vad angår beslutet örn inspektion av skyddshemmet å Råby, synes emellertid

en den 11 juni 1935 dagtecknad, till departementschefen ställd och

''vördsamt Else Kleen’ undertecknad skrivelse hava spelat en framträdande

roll. Densamma finnes nämligen intagen i den över inspektionen avgivna

rapporten, och därefter heter det i nämnda rapport: ''I anledning härav har

utredningen i första hand inriktats på att vinna klarhet rörande de förhållanden,

som avses i skrivelsen.’

Skrivelsen var av följande lydelse:

''Herr Statsråd! Härmed tillåter jag mig till Herr Statsrådets kännedom

bringa följande: Föreståndaren för Råby skyddshem utanför Lund, fil. kand.

0. Eckelin har vid mitt besök å Råby i oktober 1934 uppgivit att ''alla’ bestraffningar

på Råby ske i närvaro av samtliga elever och av de flesta befattningshavare.

Dylikt förfarande utdömes av modärna pedagoger. Föreståndarens

uppgifter bekräftas av tre förutvarande elever vid Råby. De ha

vidare meddelat att bestraffningar ofta ägde rum vid middagsrasten och vid

aftonbön i dagrummet. Vid dessa tillfällen använde sig föreståndaren, som

alltid själv utförde bestraffningarna, av en s. k. hundpiska under senare år.

Innan 1932 års utgång hände det ofta, i synnerhet vid rymningar, att sådana

offentliga bestraffningar verkställdes med långa björkris, vilka dessförinnan

under någon tid legat i salt sillake. Dessförutom förekom så gott som dagligen

spontana bestraffningar med hundpiskan, vilken av direktör Eckelin

bars med en karbinhake fäst i västens ärmringning. Denna sista uppgift

vitsordas av direktör Fryklund på Hall, för vilken hr Eckelin visat piskan

och berättat vartill den användes. Bestraffningarna synas ha varit av den

hårdhetsgrad att delinkventerna slagits blodiga.

Stockholm den 11 juni 1935.

Vördsamt

Else Kleen.’

Beträffande inspektionen av skyddshemmet å Norrgård synes en liknande

anledning hava förelegat, ty i en av Else Kleen å Albert Bonniers förlag den

26 februari innevarande år utgiven bok, ''Skyddshemmen’, finnes följande

intaget: ’T. T. 16. 4. 1935. Regeringen har uppdragit åt tredje polisintendenten

Alvar Zetterquist och extra fiskalen i Svea hovrätt Erik Alexanderson

att verkställa särskild inspektion av Fröbergska stiftelsens skyddshem för

gossar på Norrgård i Kalmar. Inspektionen har föranletts av regeringens

önskan att utröna huruvida oregelmässiga bestraffningar av elever av svårare

art förekommit och har tillkommit efter en anmälan, undertecknad avfru

Else Kleen och direktören Olof Fryklund på Hall. Ärendet avgjordes i

fredagskonseljen på föredragning av statsrådet Undén.’

Anledningen till Else Kleens besök å skyddshemmen framgår av ett i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

49

nämnda bok återgivet brev, vilket enligt uppgift i boken skrivits »på socialdepartementets

gula ''privata’ papper». Brevet var av följande lydelse:

''Till Vederbörande vid skyddshemmen. Min fru, som är mycket intresserad

för skyddshemsverksamheten i vårt land, befinner sig för närvarande

på en resa, under vilken hon kommer att besöka några av skyddshemmen.

Jag vågar nu anhålla, att styrelseledamöter och föreståndare för skyddshem,

som hon besöker, bereda henne tillfälle att på ort och ställe göra alla de studier

och iakttagelser, som hon önskar. Det är min övertygelse, att hennes

studier komma att verksamt bidraga till en utveckling i rätt riktning av

skyddshemsverksamheten i vårt land.

Stockholm den 16 oktober 1934.

Gustav Möller.’

Uppenbart är, att ''Vederbörande vid skyddshemmen’ i sin i förhållande

till socialdepartementet underordnade ställning i stor utsträckning måst uppfatta

skrivelsen icke blott som en rekommendation utan som en befallning

från departementschefen, och detta så mycket hellre, som Else Kleen,

såsom även av brevet framgår, ju i realiteten är statsrådinnan Möller.

I betraktande av här anförda omständigheter och under hänvisning till

§§ 9 och 10 regeringsformen har jag inom utskottet icke kunnat underlåta

att å de föredragande departementscheferna, statsrådet Undén i vad avser

Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1935 och statsministern Hansson beträffande

Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1935, yrka anmärkning enligt § 107

regeringsformen, enär vid fattande av tvenne så uppseendeväckande beslut

som att, med förbigående av de ordinarie inspektionsmyndigheterna, förordna

särskild inspektion av vissa skyddshem genom bl. a. chefen för Stockholmspolisens

kriminalavdelning, anledningen härtill icke angivits vare sig i statsrådsprotokollen

eller i några till vederbörande beslut hörande handlingar.»

XI.

(Protokoll över socialärenden den 10 maj och 7 juni 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Hagström, Rahmn, Bengtsson i Kullen, Ossbahr och Nilsson i Karlstad

ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Den 22 maj 1935 ingav De anställdas Centralorganisation i Sverige till

Konungen följande skrift:

''Till Konungen.

De Anställdas Centralorganisation i Sverige (Daco) får härmed i underdånighet

anföra följande.

Det arbete som för närvarande pågår inom Internationella arbetsorganisationen

berör i flera väsentliga avseenden de anställdas arbetsförhållanden

och arbetsvillkor. Man skulle rent av kunna säga att där pågår ett parallellarbete

till det som undertecknad centralorganisation söker få utfört i Sverige.

Redan år 1931 tog man i Genéve ett initiativ i arbetstidsfrågan för de an
liihang

till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 31. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ställdas vidkommande. I år lia tvenne utredningar för yttrande blivit remitterade

till vårt sekretariat, nämligen i semesterfrågan och i frågan örn ungdomsarbetslösheten.

Sekretariatet har ägnat dessa spörsmål en ingående

behandling och avgivit vederbörliga yttranden i desamma. Båda dessa frågor

äro upptagna på den internationella arbetskonferensens program för i

år. Därjämte är upptaget från italiensk sida väckt förslag om förändrad

arbetstidslagstiftning, nämligen 40-timmarsvecka för industrin. I fråga örn

detta sista lagförslag har något yttrande från vår organisations sida icke

begärts, ehuru denna principiellt och praktiskt även hör samman med frågan

om de anställdas arbetstid. Det torde få anses ganska naturligt, att då

frågor av ovanstående beskaffenhet föreligga, av vilka en helt och hållet

berör de anställda och två andra äro av lika stor betydelse för de anställda

som för kroppsarbetarna, vår centralorganisation, som dock är den ojämförligt

mest representativa organisationen för anställda i vårt land, har ett

utomordentligt intresse av att följa och örn möjligt påverka dessa frågors

fortsatta behandling. Det bär emellertid icke hittills förunnats oss att bliva

representerade vid den internationella arbetskonferensen, ehuru framställningar

härom under senare år regelbundet blivit gjorda. Av den anledningen

var detta ärende föremål för behandling vid vår organisations ordinarie

representantskap söndagen den 19 maj, vilket därvid gjorde följande enhälliga

uttalande.

De anställda i vårt land ha vitala intressen att bevaka i det socialpolitiska

arbetet. Samma är förhållandet i fråga om det internationella samarbetet

på detta område. Vid flertalet av de internationella arbetskonferenser, som

ägt rum sedan ungefär ett decennium tillbaka, ha frågor förekommit, som

avse dessa arbetstagargrupper i högre grad än kroppsarbetarna. Hittills

har det dock ej hänt att vid utseendet av ombud och experter vid dessa konferenser

våra regeringar utsett någon representant för tjänstemannarörelsen.

Innan de svenska tjänstemännen lingö en representativ sammanslutning,

kunde detta anses förståeligt. Men sedan De Anställdas Centralorganisation

i Sverige bildades av bl. a. de ledande fackorganisationerna bland anställda,

en sammanslutning vars medlemssiffra för närvarande överstiger 28,000, får

denna omständighet en annan innebörd. Daco skulle finna det djupt beklagligt

örn den uppfattningen skulle vinna spridning, att svenska regeringar

icke skulle ha sinne för de samhällsgruppers intressen och behov, vilka icke

genom starka politiska partibildningar kunna framtvinga ett hänsynstagande.

Det är naturligt att arbetstagarnas delegat utgöres av representant för

Landsorganisationen. Däremot är det mindre ändamålsenligt att samtliga

de experter, vilka skola bistå honom, jämväl utgöras av Landsorganisationens

män även i de fall, då arbetskonferensen har att handlägga frågor, vilka

i högre grad angå de anställda. Sådana frågor äro upptagna jämväl på

programmet för innevarande års internationella arbetskonferens. Dacos nu

samlade ordinarie representantskap vädjar därför till Regeringen att komplettera

de redan utsedda av Landsorganisationen föreslagna tre experterna,

med en expert föreslagen av Daco och att även framdeles beakta här framförda

synpunkter.

Under åberopande härav tillåta vi oss härmed i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Majit ville bereda vår centralorganisation tillfälle

föreslå expert att deltaga i årets internationella arbetskonferens.

Underdånigst

De Anställdas Centralorganisation

V. von Zeipel.’

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

51

Av tillgängliga handlingar framgår, att Daco även den 22 mars 1933 och

den 9 maj 1934 gjort framställningar om att bli satt i tillfälle föreslå expert

att närvara vid den internationella arbetskonferensen i Genéve. Båda dessa

framställningar hade emellertid blivit resultatlösa.

Enligt den förstnämnda framställningen vore till Daco anslutna följande

föreningar och förbund:

Svenska Bankmannaföreningen,

Svenska Industritjänstemanna-Förbundet,

Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalförbund,

Svenska Maskinbefälsförbundet,

Sveriges Arbetsledareförbund,

Sveriges Fartygsbefälsförening,

Sveriges Grafiska Faktorsförbund,

Sveriges Badiotelegrafistförening,

Sveriges Restaurantkassörskeförening,

Föreningen Lantbruksingeniörsassistenter och

Telegrafexpeditörsföreningen

med en sammanlagd medlemssiffra av 24,212.

Beträffande Sveriges representaion vid 1935 års konferens anmodade chefen

för socialdepartementet den 15 april Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen i Sverige att inkomma med förslag å ombud och experter

att företräda respektive arbetsgivarna och arbetarna vid konferensen.

Arbetsgivareföreningen föreslog därvid till ombud verkställande direktören

i Järnbruksförbundet Karl Wistrand samt till experter verkställande direktören

i Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp F. Söderbäck

och direktörsassistenten i Svenska arbetsgivareföreningen E. Brodén.

Landsorganisationen föreslog till ombud ordföranden Edvard Johanson

och till experter ordföranden i Svenska byggnadsträarbetareförbundet Nils

Linde, Landsorganisationens pressombud R. Casparsson och redaktör Sven

Backlund.

Kungl. Maj:ts beslut fattades den 10 maj 1935 på föredragning av chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

Beslutet innehöll bl. a. följande:

''Sedan internationella arbetsbyrån meddelat, att nittonde sammanträdet med

internationella arbetsorganisationens generalkonferens komme att äga rum

i Genéve nied början den 4 juni 1935, vill Kungl. Majit i enlighet med bestämmelserna

i artikel 389 av del XIII av fredsfördraget i Versailles den 28

juni 1919 utse följande personer att deltaga i berörda sammanträde, nämligen

:

för Sveriges regering såsom ombud f. d. byråchefen i socialstyrelsen Johan

Arthur Erhard Molin oell f. d. yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren samt såsom

expert docenten vid Stockholms högskola Alf Hilding Johansson;

för arbetsgivarna såsom ombud verkställande direktören i järnbruksförbundet

Karl Knutsson Wistrand samt såsom experter verkställande direktören

i svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp Karl Fritiof Söderbäck

och direktörsassistenten i nämnda förening Erik Henry Brodén; samt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

för arbetarna såsom ombud ordföranden i landsorganisationen i Sverige

Karl Edvard Johanson samt såsom experter ordföranden i svenska byggnadsträarbetareförbundet

Nils Linde, pressombudsmannen i landsorganisationen

i Sverige Ragnar Casparsson och redaktören Sven Backlund.’

Den 7 juni fattade Kungl. Maj:t följande beslut i fråga om arbetskonferensen,

nämligen dels, på föredragning av statsrådet Undén:

''Kungl. Majit uppdrager åt chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller

att närvara vid den internationella arbetskonferensens nu pågående nittonde

sammanträde i Genéve samt förordnar, att Möller skall såsom ersättning

för de med uppdragets fullgörande förenade kostnaderna äga åtnjuta

— förutom resekostnads- och traktamentsersättning för resa fram och åter

inom Sverige — för resa och vistelse utom riket ej mindre gottgörelse för

kostnad för person- och resgodsbiljetter å järnväg, fartyg eller luftfartyg

ävensom för bostad än även traktamente med femtiofem guldfrancs för dygn.

Därjämte anbefaller Kungl. Maj :t statskontoret att till Möller, efter granskning

av avgivna räkningar och övriga handlingar, utbetala honom tillkommande

ersättning från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Sveriges deltagande i den internationella arbetsorganisationens konferens

m. m.’

och dels på föredragning av statsrådet Möller:

’I en den 22 maj 1935 dagtecknad framställning har De anställdas centralorganisation

anhållit, att Kungl. Majit ville bereda centralorganisationen

tillfälle att föreslå expert att deltaga i den internationella arbetskonferensens

nittonde sammanträde i Genéve.

Kungl. Majit, som den 10 maj 1935 utsett ombud och experter för Sverige

vid ifrågavarande sammanträde, finner förevarande framställning icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.’

Artikel 389 av del XIII av fredsfördraget i Versailles lyder i svensk översättning:
’Art.

389. Generalkonferensen af representanter för Medlemmarna skall

sammanträda vid behof, dock minst en gång hvarje år. Den skall bestå af

fyra ombud för hvar och en af Medlemmarna, af hvilka ombud två skola

företräda regeringen och de två öfriga resp. arbetsgifvarna och arbetarna.

Hvarje ombud må åtföljas av experter till ett antal af högst två för hvart

och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende. Äro frågor, som

särskildt beröra kvinnorna, föremål för öfverläggning å konferensen, skall

minst en af de till experter utsedda personerna vara kvinna.

Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke utsändas

af regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga

sammanslutningar af arbetsgifvare och arbetare inom resp. länder, för såvidt

sådana sammanslutnigar finnas.

Experter må icke yttra sig utom efter begäran af det ombud, som de

biträda, och med konferensordförandens särskilda medgifvande; de äro icke

röstberättigade.

Ombud kan genom skrifvelse till ordföranden förordna en af de honom

åtföljande experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga

i öfverläggningar och omröstningar.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

53

Ombudens och experternas namn skola uppgifvas hos den internationella

arbetsbyrån genom vederbörande Medlems regering.

Ombudens och experternas fullmakter skola pröfvas af konferensen,

som med två tredjedelar af de af närvarande ombud afgifna röster äger

vägra godkänna ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är

utsedd i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf.’

Utskottet anser det fullt naturligt, att det ombud, som vid här ifrågavarande

konferenssammanträden skall företräda arbetarna, utses av Landsorganisationen.

Daco har icke heller härutinnan ifrågasatt något annat.

Däremot måste utskottet finna det olämpligt, att samtliga experter, som

utses att åtfölja detta ombud, under alla förhållanden representera de till

Landsorganisationen anslutna kroppsarbetarna. Självfallet kan icke denna

organisation och dess representanter vara så förtrogna med rådande uppfattningar

inom andra arbetstagaregrupper eller ha lika stort intresse för

dessa som ifrågavarande gruppers egna representanter.

Då vid 1935 års konferenssammanträde i Genéve ärenden obestridligen

skulle förekomma av stor betydelse även för alla de s. k. anställda och då

landet i Daco numera äger en synnerligen representativ organisation för

dessa stora grupper av arbetstagare, finner utskottet det anmärkningsvärt,

att vederbörande departementschef icke ens visat sig ha sökt tillmötesgå det

av Daco vid upprepade tillfällen framförda mycket rimliga önskemålet, att

även en särskild expert måtte utses representerande de till denna organisation

anslutna grupperna av arbetstagare.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta

anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Möller, vilket

utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XII.

(Protokoll över kommunikationsärenden den 7 juni 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Rydberg,

Karl Bodin, Hagström, Lindskog och Ossbahr ansett, att utskottet bort uttala

följande:

»Byggnadsföreningen Tre Kronor u. p. a. ansökte den 21 december 1934 hos

överståthållareämbetet för polisärenden om tillstånd att driva yrkesmässig

automobiltrafik i åkerirörelse samt om godkännande av viss angiven föreningen

tillhörig lastautomobil för bruk i denna rörelse.

Med anledning av denna ansökning ingav Centralföreningen för Stockholms

åkare den 11 januari 1935 en skrivelse till överståthållareämbetet för

polisärenden, i vilken skrivelse hemställdes, att den sålunda gjorda framställningen

icke måtte vinna överståthållarämbetets bifall.

Den 29 januari 1935 ingav Centralföreningen ytterligare en skrivelse till

överståthållareämbetet för polisärenden av följande lydelse:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

''Enligt överståthållarämbetets resolution den 15 januari 1935, får Centralföreningen

för Stockholms åkare, avgiva kompletterande uppgifter huruvida

föreningens medlemmar kunna förväntas komma att verkställa körslor jämväl

till blockerad arbetsplats eller rörelse.

På den i resolutionen framställda förfrågan, är det icke möjligt för styrelsen

att avgiva ett bestämt uttalande. Vad beträffar åkerier med anställd

personal, finnes upprättat kollektivavtal mellan arbetsgivarorganisationen

och arbetarnas, där i § 12 mom. 2 stadgas: Sympatiåtgärder. Som brott

mot gällande avtal må — där bestämmelserna i mom. 1 här ovan för där

avsedda fall iakttagits — icke anses vare sig av arbetsgivaren företagen

lockout, som i föreskriven ordning beslutats av vederbörande arbetsgivarorganisation,

eller av arbetarna företagen strejk eller blockad, som sker efter

medgivande av fackförbundets styrelse. Sådan strejk, lockout eller blockad

får ej ske för att framkalla ändring i eller tillägg till gällande avtal eller

förbindas med yrkande örn sådan ändring eller tillägg.

Vid ett sådant åkeri är det sannolikt att en löneanställd chaufför icke utför

körslor vid ett företag som blockerats. Vad beträffar de åkare som själva

köra sin bil, kan centralföreningen icke göra någon utfästelse, utan måste

det bliva den enskilde åkarens egen sak att handla i förekommande fall,

och därvid iakttaga föreskrifterna i motorfordonsförordningens § 25,

inom. 2.’

Genom resolution den 4 februari 1935 fann Överståthållarämbetet icke

skäl att lämna bifall till den av Byggnadsföreningen Tre Kronor gjorda ansökningen.

Byggnadsföreningen Tre kronor anförde den 6 mars 1935 besvär hos

Kungl. Majit och anförde däri:

''Ämbetet bär i ärendet inhämtat yttrande av Centralföreningen för Stockholms

åkare, vilken i skrivelse den 11 januari avstyrkt vår ansökan. Överståthållarämbetet

avfordrade därefter nämnda förening en kompletterande

uppgift, huruvida dess medlemmar kunde förväntas komma att verkställa

körslor jämväl till blockerad arbetsplats eller rörelse. Härpå svarade Centralföreningen

i yttrande den 29 januari med att hänvisa till stadgandet i

gällande avtal med transportarbetareförbundet § 12 mom. 2 angående sympatiåtgärder

och tilläde: Vid ett sådant åkeri (som är bundet av kollektivavtal),

är det sannolikt att en löneanställd chaufför icke utför körslor till ett företag,

som blockerats. Vad beträffar de åkare, som själva köra sin bil, kan

föreningen icke göra någon utfästelse, utan måste detta bliva den enskilde

åkarens egen sak att handla i förekommande fall och därvid iakttaga föreskrifterna

i 25 § 2 mom. motorförordningen.

I något vaga ordalag är här i alla fall klart utsagt, att åkerirättigheternas

innehavare, alltså monopoltagarna, icke kunna garantera körslor till eller

från blockerade företag. I praktiken visar det sig, att transportarbetareförbundet

alltid vidtager sympatiåtgärder gent emot blockerade, och att sålunda

de monopoliserade åkarna, vars anställda samtliga äro organiserade, icke

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. 55

kunna åtaga sig körslor till denna kategori av företagare, som blivit blockerade.

När nu åkerirörelsen i Stockholm faktiskt är ett monopol och monopoltagarna

sålunda på grund av fackföreningarnas organisatoriska maktmedel

förhindras att utföra sådana körslor, vilka äro nödiga och avse betjänande

av rörelser, för vilka laga tillstånd äro medgivna av myndigheterna, så

kunna vi ej finna annat än att behov föreligger av tillstånd att driva yrkesmässig

åkerirörelse, som vill och kan fylla transportbehoven för såväl det

ena som det andra slaget av lagligen tillåtna rörelser.

Att sådana behov ha stor omfattning framgår därav att fackföreningsorganet

Socialdemokraten i sina annonsspalter upptager blockader till ett antal

av 300 å 350 i genomsnitt året runt, berörande företag i Stockholms

stad och dess förorter. C:a 90 % av dessa blockader äro riktade mot mindre

företagare, beställare eller fastighetsägare. Denna kategori blockerade ha

praktiskt taget ingen möjlighet att med nuvarande lagar få sina mellanhavanden

med de fackliga organisationerna genom domstol reglerade. De äro

ställda inför alternativen att antingen underkasta sig de i många fall ohemula

och ekonomiskt betungande villkor för underkastelse, som fackföreningarna

diktatoriskt uppställa — ja, ofta nog villkor, för vilka ingen som

helst rättsgrund finnes — eller ock motse blockadens fortsättande för oberäknelig

tid framåt. Oss synes det i praktiken innebära att kommunala

myndigheten och statsmakten taga bestämt parti för den organiserade fackföreningsrörelsen

genom att endast medgiva trafiktillstånd för sådana åkeriföretag,

vars arbetskraft kommenderas av fackorganisationerna till att icke

betjäna blockerade företag med körslor, oaktat företagen äro fullt legitima.

Under hänvisning till att sålunda ett faktiskt behov förefinnes av en åkerirörelse,

som är oförhindrad att allsidigt betjäna alla lojala behov av varutransporter,

få vi härmed i underdånighet hemställa att Kungl. Majit med

undanröjande av överståthållarämbetets resolution måtte bevilja vår ansökan.

’

Överståthållarämbetet anförde i infordrat utlåtande den 13 mars 1935:

''Sedan Byggnadsföreningen Tre Kronor hos Eders Kungl. Majit anfört

underdåniga besvär över överståthållarämbetets den 4 februari 1935 meddelade

resolution, varigenom ämbetet avslagit en av föreningen gjord framställning

om drivande i Stockholm av yrkesmässig automobiltrafik för godstransport,

samt ämbetet anbefallts att över besvären avgiva utlåtande, får

ämbetet i underdånighet anföra följande.

Överståthållarämbetet har väl funnit, att de av sökanden för bifall till

framställningen åberopade omständigheterna i viss mån kunna anses ådagalägga,

att behov av sökandens ifrågasatta trafik föreligger. Emellertid har

ämbetet icke ansett sig kunna tolkningsvis giva den i 27 § gällande motorfordonsförordning

lagfästade beliovsprincipen den omfattningen, att bifall

till ansökningen kunnat lämnas.

Skulle emellertid Eders Kungl. Majit anse bifall till ansökan stå i överensstämmelse

med nämnda paragraf, har Överståthållarämbetet icke något

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

att invända mot att sökanden meddelas tillstånd att i Stockholm idka yrkesmässig

automobiltrafik för godstransport.

I ärendet prövade handlingar bifogas.’

Genom resolution den 7 juni 1935 (föredragande: chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Leo) fann Kungl. Majit icke skäl göra

ändring i överklagade resolutionen.

Den av Överståthållarämbetet åberopade 27 § i motorfordonsförordningen

är i här ifrågavarande del av följande lydelse:

’Ej må trafiktillstånd meddelas, därest ej den ifrågasatta trafiken finnes

behövlig med hänsyn till redan befintliga trafikföretag samt i övrigt lämplig.

’

Av vad ovan anförts finner utskottet det ådagalagt, att ett obestridligt, legitimt

behov av det begärda trafiktillståndet förelåg och att detta därför

även hade bort lämnas. På grund härav bär utskottet beslutat anmärkning

jämlikt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen, statsrådet

Leo, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XIII.

(Protokoll över finansärenden.)

av herrar John Björck och Näslund, som anfört:

»Vid granskning av protokoll över finansärenden år 1935 hava vi uppmärksammat

att Kungl. Majit, efter besvär över överståthållarämbetets i Stockholm

beslut att vägra sökt tillstånd till utskänkning av rusdrycker i förening

med dans till kl. 3 f. m. å vissa restauranger i Stockholm, i de flesta

fall bifallit besvären och således givit tillstånd till dessa nattliga nöjestillställningar.

I § 55 mom. 2 K. F. den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

stadgas: ''Vid offentligt skådespel eller varieté etc. — eller vid offentlig danstillställning

må utskänkning av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, där

föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som

med förstnämnda lokal står i inre förbindelse; dock må K. B. efter magistratens

eller kommunalnämndens hörande för särskilt tillfälle medgiva undantag

från det sålunda meddelade förbudet.’

Enligt § 95 skall vad som enligt nämnda lagrum tillhör magistrats handläggning

tillkomma poliskammare i stad där sådan finnes. I Stockholm är

Överståthållarämbetet poliskammare.

Besvär över beslut enligt § 55 mom. 2 föres hos Kungl. Majit i statsrådet

och inges till finansdepartementet.

Angående tid under vilken utskänkning av rusdrycker är tillåten stadgas

i ovannämnda förordning § 56 mom. 3: ’Där särskilda omständigheter anses

föranleda behov av att tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

57

än till kl. 10 e. m. eller att utskänkning av rusdrycker under sön- och helgdagar

efter kl. 7 e. m. sker annorledes än vid måltider åt spisande gäster äger

K. B. efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma

samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande därom

förordna.’

Enligt här ovan citerade bestämmelser skulle det endast i särskilda fall medgivas

undantag, sedan vederbörande myndigheter hörts. Överståthållarämbetet

i Stockholm har emellertid efter framställning från restauranginnehavare

gått dessa tillmötes, så att varje etablissemang i regel fått tillstånd att anordna

två s. k. dansaftnar i veckan med rätt till utskänkning av rusdrycker

till kl. 2 f. m. Denna praxis har Ö. Ä. tillämpat, enligt dess eget utlåtande,

''under en lång följd av år’.

Men längre har Ö. Ä. ej ansett sig kunna medgiva undantag från gällande

bestämmelser. Endast ett fåtal sammanslutningar som årligen under en följd

av år plägat anordna tillställningar för välgörande ändamål har erhållit

vederbörlig dispens.

Under de senaste åren hava flera enskilda personer hos Överståthållarämbetet

sökt tillstånd att anordna kabaré med dans i samband med utskänkning

av rusdrycker samt att få utsträckt tid till kl. 2, ibland till kl. 3 på

natten. Under år 1935 bär sålunda f. teaterdirektören Robert Ryberg ansökt

om tillstånd att vid offentliga tillställningar (kabaré med dans) å Restaurant

Atlantic i Stockholm resp. lördagen den 13 april, lördagen den 1 juni, lördagen

den 17 augusti och lördagen den 28 september få utskänka rusdrycker

till klockan 2 på natten med rätt för gästerna att kvastantia till kl. 3. Restaurangens

direktör N. Gillerberg har biträtt ansökningarna i frågan.

Som motiv för ansökan har Ryberg anfört att han drivit teaterrörelse som

åsamkat honom förlust samt att han har små utsikter erhålla något engagemang,

varför hans ekonomiska ställning vore prekär.

Vidare har fru Selma Maria Jonsson Walter anhållit att söndagen den 24

mars 1935 få anordna soaré med dans på Berns salonger i Stockholm och har

tillika restaurangens innehavare S. Burling anhållit om att utskänkningen av

spritdrycker därvid finge pågå till kl. 2 och dansen till kl. 2.30 f. m. samt

festen avslutas kl. 3 på natten.

Som motivering har sökanden anfört, att fru Walter lidit förlust såsom

innehavare av Odeonteatern, senast vid julsoarén 1934, som lämnade en ekonomisk

förlust på över 1,000 kronor.

Ävenså har Lotten Lindberg, född Almlöf, ävensom Erik Wetterstrand, såsom

rättighetsinnehavare å restaurangetablissementet Fenix-Kronprinsen, anhållit

att lördagen den 19 oktober 1935 få anordna kabaré med dans samt låta

utskänkning pågå till kl. 3 på natten.

I samtliga här relaterade fall har Överståthållarämbetet ''icke funnit skäl

lämna bifall till ansökningarna i vad de avse tillstånd att vid ifrågavarande

offentliga tillställningar utskänka rusdrycker’.

De sökande lia hos Konungen anfört besvär över ö. Ä:s beslut. I infordrat

yttrande över besvären säger Ö. Ä.:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

''Överståthållarämbetet, som anser undantag från det i 55 § 2 mom. nådiga

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker stadgade

förbudet mot utskänkning av rusdrycker vid vissa tillfällen böra, utöver de

två danskvällarna i veckan, i regel medgivas allenast beträffande tillställningar

i välgörande eller mer allmännyttigt syfte, har icke ansett sådant syfte

föreligga uti ifrågavarande fall. Med anledning härav får Överståthållarämbetet

hemställa, att besvären måtte av Eders Kungl Maj:t lämnas utan avseende.

’

Kungl. Maj:t har i samtliga här relaterade fall funnit att anledning förelegat

att lämna tillstånd till utskänkning av rusdrycker; och förty, med undanröjande

av överklagade resolutionerna visat ärendena åter till Överståthållarämbetet

för förnyad handläggning.

Vi kunna ej finna annat än att Ö. Ä. i här berörda fall tolkat gällande

bestämmelser riktigt och därför haft giltiga skäl för sin ståndpunkt. Enligt

vad vi erfarit har tidigare Kungl. Maj:t i regel följt ö. Ä. då det gällt frågor

av denna art och därför lämnat anförda besvär utan avseende. Då lagstiftningen

alltmera inriktas på att avkoppla det enskilda vinstintresset från rusdryckshanteringen

borde, såvitt vi kunna se, tillstånd icke lämnas enskilda

personer att enbart i förvärvssyfte få utskänka rusdrycker å de tider på

dygnet då detta eljest är förbjudet.

Från såväl polismyndigheter som nykterhets- och barnavårdsnämnder i landet

anföras sorgliga exempel på, vad nattliga danstillställningar i förening med

spritkonsumtion föra i släptåg. Man borde därför ha rätt förvänta, att

Kungl. Majit, då vederbörande polismyndighet ej anser sig kunna tillstyrka

dispens från gällande bestämmelser, icke genom att bifalla ansökningar av

denna art försvårar de strävanden som från olika håll göras för att sanera

det offentliga nöjeslivet och söka föra det in på sundare banor.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet yrkat anmärkning

enligt § 107 regeringsformen mot vederbörande föredragande statsråd.»

XIY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 1 november 1935.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,

Rydberg, Rahmn, Carlström, Olsson i Mora och Lundqvist ansett, att

utskottet bort uttala följande:

»Till folkskolinspektörsbefattningen i Värmlands västra inspektionsområde

hade anmält sig 18 sökande, av vilka dock en återkallade ansökningen

och en annan förklarades ej kunna ifrågakomma på grund av viss ofullständighet

i ansökningshandlingarna.

Bland de övriga sökande föreslog skolöverstyrelsen den 20 september

1935 enhälligt folkskolläraren Oscar Johan Natanael Malmborg såsom den

med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör före
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

59

trädesvis erforderliga egenskaper lämpligaste. Domkapitlet förordade en

med hänsyn till lärdomsmeriter överlägsen men i tjänstgöringstid underlägsen

sökande.

Kungl. Majit förordnade emellertid den 1 november 1935 på föredragning

och hemställan av statsrådet Engberg en sökande, som varken av skolöverstyrelsen

eller av domkapitlet föreslagits.

Vid ärendets föredragning inom skolöverstyrelsen anförde avdelningschefen,

undervisningsrådet Engvall, följande:

’Av de kvarvarande sökandena finner jag Malmborg vara den med hänsyn

till insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör företrädesvis

erforderliga egenskaperna för befattningen lämpligaste och föreslår därför,

att överstyrelsen ville hos Kungl. Majit förorda honom, ävensom att överstyrelsen

ville därvid tillkännagiva, att överstyrelsen anser befattningen böra

tillsättas medelst förordnande för tiden till och med den 30 juni 1937.’

överstyrelsens övriga närvarande ledamöter, undervisningsråden Nylund,

Almkvist och Wagnsson samt t. f. undervisningsrådet Falck, instämde i vad

föredraganden sålunda anfört och förklarade sig jämväl generaldirektören

Holmdahl biträda denna mening.

Vid jämförelse mellan den utnämnde och den av skolöverstyrelsen föreslagne

finner man, att den sistnämnde i sina betyg såväl för kunskapsämnen

som övningsämnen samt för undervisningsskicklighet och fallenhet för lärarkallet

var avsevärt överlägsen den förordnade.

Dessutom hade Malmborg i mer än två och ett halvt år på förordnande

utövat folkskolinspektörsverksamhet, under det den utnämnde icke hade fullt

ett års erfarenhet av detta slag.

Av Malmborgs ansökningshandlingar framgår för övrigt, att han har synnerligen

mångsidig och väl vitsordad utbildning på områden, som tillhöra

eller äga sammanhang med undervisningsväsendet, samt att han i sin hemort

och inom folkskollärarkåren åtnjuter det största förtroende (bl. a. är

han ordförande i Skara stifts allmänna folkskollärareförening).

Ehuru det givetvis icke kan vara någon ovillkorlig förpliktelse att i varje

fall följa den sakkunniga myndighetens förord, synes en avvikelse från ett

enhälligt förslag dock böra förutsätta något påvisbart skäl, som kan uppväga

de av skolöverstyrelsen anförda motiven för förslaget.

Utskottet, som uppmärksammat en påtaglig benägenhet hos den nuvarande

ecklesiastikministern att stundom utan påvisbara grunder underkänna

den sakkunniga myndighetens omdömen i befordringsfrågor, har i nu föreliggande

fall ansett sig böra göra anmärkning mot föredragande departementschefen,

statsrådet Engberg, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

XY.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 10 maj 1935.)

av herrar Bergman, Rydberg, Rahmn, Olsson i Mora och Björck i Kristianstad,

vilka anfört:

»I en till skolöverstyrelsen ställd skrivelse hade målsmannen för en av

abiturienterna vid vårterminens studentexamen i Ystad 1935 hemställt att

betygssättningen av hans sons svenska skrivning — för vilken han av de bedömande

lärarna underkänts — måtte upptagas till ny prövning och han

förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, eller att han i trots av

underbetyget i svensk skrivning måtte tillåtas undergå sådan prövning.

Av handlingarna framgår, att ifrågavarande abiturient av bägge de bedömande

lärarna erhållit betyget ''icke godkänd’ såväl för den i själva studentskrivningen

presterade uppsatsen som såsom sammanfattande vitsord

för svensk skrivning. Överstyrelsen fann ej skäl bifalla framställningen.

Däröver besvärade sig målsmannen hos Kungl. Maj:t den 7 maj med yrkande

att hans son måtte erhålla tillstånd att trots underbetyget i svensk

skrivning få undergå muntlig prövning för studentexamen.

I utlåtande den 8 maj avstyrkte skolöverstyrelsen bifall till framställningen.

Genom beslut den 10 maj 1935 medgav emellertid Kungl. Majit på föredragning

av statsrådet Engberg att ifrågavarande yngling finge, utan hinder

av den omständigheten att han vid den skriftliga prövningen för studentexamen

icke blivit godkänd, vårterminen 1935 deltaga i den muntliga prövningen

för nämnda examen.

Klaganden stödde sin framställning på en uppgift att de bedömande lärarna

skulle varit något tveksamma angående vitsorden för själva studentuppsatsen.

Det framgår emellertid av handlingarna att båda ansågo sig

böra sätta betyget ''icke godkänd’ för densamma. Men även örn så icke

hade varit förhållandet, utan betyget blivit ett med tvekan avgivet »godkänd»,

skulle detta, enligt den nu gällande läroverksstadgan av den 17 mars

1933, icke förändrat situationen. Enligt gällande stadga är nämligen det

betyg, som är det avgörande i avseende på svensk skrivning, icke själva

vitsordet för den vid studentskrivningen avlämnade uppsatsen utan det sammanfattande

vitsord, som under hänsynstagande till såväl denna uppsats

som samtliga de föregående under senaste läsåret presterade avgives av de

bägge bedömande lärarna, och att detta sammanfattande vitsord måste bli

''icke godkänd’, därom hade aldrig rått någon som helst tvekan, vilket på

det tydligaste framgår av rektor Wallins och lektor Hagens infordrade förklaringar.

Förfarandet vid betygskollegiet var således i allo korrekt och den ifrågavarande

abiturientens uteslutande från rätt till muntlig examen i full över
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

61

ensstämmelse med gällande rätt. En förklaring att en i avseende på sin förmåga

att skriftligen behandla svenska språket underkänd abiturient skall

äga rätt att det oaktat få deltaga i den muntliga examen måste te sig som en

orättvisa mot andra abiturienter i sådan belägenhet och står i uppenbar strid

mot § 99 i ovannämnda, av Kungl. Majit den 17 maj 1933 utfärdade, av

statsrådet Engberg kontrasignerade läroverksstadga.

Då konstitutionsutskottet år 1934 gjorde anmärkning mot samma statsråd

därför att han tillstyrkt godkännande av ett antal abiturienter vilka vid

studentexamen av de av Kungl. Majit förordnade censorerna underkänts,

ävensom förklarat en berättigad till muntlig examen ehuru han blivit underkänd

i den skriftliga, förklarade statsrådet till sitt försvar under debatten i

första kammaren den 25 april 1934. ''Jag har tagit emot, som det varit min

skyldighet, dessa klagomål och underkastat dem prövning. Men jag har

samtidigt velat införa för framtiden den nya ordningen, att Kungl. Majit

slipper den materiella prövningen och på sin höjd blir hänvisad till en mera

formell provning.’ I samma anförande förklaras denna ståndpunkt

närmare på följande sätt: ’att alltså den materiella prövningen helt och

hållet lägges hos skolöverstyrelsen, där vi ha skolfuxarne ex professo, och

att Kungl. Majit, i den mån skolöverstyrelsens beslut överklagas, undersöker

huruvida Kungl. Majlis egna stadgar och författningar äro iakttagna eller

icke.’ Dessa yttranden avsågo att förklara statsrådets syfte med den i

nya läroverksstadgan nyinförda bestämmelsen § 105 mom. 4: »Fråga

rörande godkännande av lärjunge, vilken blivit i vederbörlig ordning i studentexamen

underkänd, prövas och avgöres av skolöverstyrelsen.’

Det sätt på vilket statsrådet nu prövat detta ärende strider helt och hållet

mot hans dåvarande uttalanden, ty vid en formell prövning huruvida Kungl.

Majits egen stadga i nu föreliggande fall var iakttagen kan ingen komma till

annat resultat än att så varit fallet.

Emellertid underkände konstitutionsutskottet i sitt utlåtande statsrådets

tolkning av stadgan.

Denna tolkningsfråga må här lämnas därhän. Då konstitutionsutskottet

i föregående liknande fall på grunder som alltjämt äga giltighet gjort anmärkning,

ha vi ansett oss ej böra underlåta att även i detta fall yrka anmärkning

mot föredragande departementschefen, statsrådet Engberg.»

XYI.

(Protokoll över ecklesiastikärenden den 20 december 1935.)

av herrar Bergman, Stendahl, Hagström, Lundqvist, Näslund och Ossbahr,

vilka ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I en den 18 november 1935 till ecklesiastikdepartementet inkommen skrivelse

ansökte teaterdirektör August Falck om ett anslag av 1,500 kronor som

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

hjälp till täckande av sina omkostnader för ett arbete över August Strindbergs

och hans egen verksamhet med Intima teatern. Arbetet med denna

bok hade enligt ansökningen tagit en tid av 7 månader och utförts med tillhjälp

av utgivarens son samt en annan person.

I en den 6 november 1935 daterad skrift hade professor Lamm meddelat

att direktör Falck begärt hans omdöme örn den del av boken, 272 sidor,

som förelåge i korrektur (ungefär två tredjedelar av det hela). Professor

Lamm yttrar härom: ''Mitt intryck efter läsningen av detta korrektur är, att

det erbjuder mycket av intresse såväl för Strindbergsforskningen som för

svensk teaterhistoria.’---''Boken är, så långt jag läst den, synnerligen

vederhäftig och särskilt tilltalande genom den anspråkslöshet, varmed den

behandlar direktör Falcks egen insats.’ Professor Lamm rekommenderade

ansökningen till bifall, och i en särskild skrivelse den 24 november 1935 till

riksantikvarien (som i egenskap av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

sekreterare hade att taga befattning med ärendet) hänvisar han till

sitt förenämnda intyg och tillägger, att arbetet synes honom vara av det vetenskapliga

värde, att akademien bör tillstyrka det begärda anslaget. Två

dagar senare antecknar professor Blanck i Uppsala att han instämmer med

professor Lamm.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yttrade sig däremot i ett

den 3 december 1935 avgivet utlåtande, undertecknat å akademiens vägnar

av dess preses, professor Henrik Schuck, och dess sekreterare, riksantikvarien

S. Curman, på följande sätt:

—- — I ansökningen upplyses, att bokförlaget utbetalt författarhonorar

till ej angivet belopp. — -— Arbetet betingar i bokhandeln ett pris av lägst

12 kr. 50 öre och har enligt förlagets i dagspressen förekommande annonser

rönt en sådan efterfrågan, att detsamma redan utkommit i en andra upplaga

och 4,000 exemplar. Boken har sålunda för författaren och förlaget medfört

en så betydande ekonomisk vinst, som endast mera sällan torde vara

beskärd arbeten av ifrågavarande slag. Under sådana omständigheter förmenar

akademien det vara uteslutet att därjämte tilldela författaren understöd

av allmänna medel.’

Kungl. Maj:t beviljade den 20 december 1935 Falcks ansökan.

Utskottet har genom i ecklesiastikdepartementet befintliga handlingar

inhämtat att det redan utbetalta honoraret för första upplagan, som enligt

kontraktet omfattade 3,000 exemplar, utgjorde tretusen kronor. För ny upplaga

skulle enligt samma kontrakt utbetalas 162/3 °/o av boklådspriset. Förlaget

— Wahlström & Widstrand — har, såsom i akademiens skrivelse angives,

annonserat andra upplagan och fjärde tusendel redan före jul, men

i en av författaren i mars 1936 undertecknad skrift uppgives att någon

andra upplaga ej utsänts eller honorerats. Vad som hittills utbetalts i honorar

är således i varje fall veterligen de tre tusen kronor, som erhöllos med

en del vid kontraktets undertecknande och med återstoden då första upplagan

var tryckt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

63

Under sådana förhållanden torde akademien haft fullt fog för sin hållning.

Akademien torde äga rik erfarenhet örn huru svårt det är att till

publikationslijälp för långt mera krävande vetenskapliga arbeten, som erfordrat

åratal av ansträngande forskningsmödor, kunna erhålla helt små

anslag, långt mindre än det i detta fall från förlaget erhållna, vilket ju innebar,

förutom fullständigt övertagande av alla kostnader för tryckning och

utgivande, dessutom ett honorar av 3,000 kr. för 7 månaders arbete. Akademien,

vars talan i främsta rummet föres av professor Henrik Schuck, uttalar

sig icke om arbetets vetenskapliga värde.

Om man finner åtgärden att mot den hörda myndighetens och dess eminent

sakkunnige preses’ bestämda avstyrkande understödja utgivandet av

denna skrift med allmänna medel anmärkningsvärd, så ligger däri givetvis

varken något underkännande av dess värde som litteraturprodukt, eller

av den ena eller andra vetenskapliga auktoriteten, varom det icke tillkommer

utskottet att yttra sig, utan framför allt övertygelsen att de

publikationssvårigheter, med vilka i vårt land det vetenskapliga arbetet, icke

minst det humanistiska, laborerar, icke böra ytterligare försvåras genom understöd

åt arbeten, vilkas utgivande statens understöd förutan är så tryggat

som här var fallet, då ett stort förlag ej blott övertagit alla publikationskostnader

utan även betalt ett avsevärt honorar. Det kan även oberoende av

denna viktiga synpunkt ifrågasättas, örn icke faran för godtycke vid avgörandet

och svårigheten att bestämma, var gränsen skall dragas, när det gäller

statsbidrag till vetenskapliga arbeten, blir mycket stor, därest böcker

av den typ som ''Fern år med Strindberg’ representerar anses böra konkurrera

örn statsbidrag med de i vanlig mening vetenskapliga arbetena.

Det är ur dessa bägge principiella synpunkter och med hänsyn till prejudikatfrågan

som utskottet föranletts att i detta fall besluta anmärkning mot

föredragande departementschefen, statsrådet Engberg, vilket utskottet får

för riksdagen

anmäla.»

XVII.

* (Protokoll över ecklesiastikärenden den 7 februari 1936.)

av herr Olsson i Mora, som med instämmande av herrar Carl Lindmark,

Jolin Björck, Rahmn, Lundqvist och Ossbahr anfört följande:

»Den 7 februari 1936 utnämnde Kungl. Majit på hemställan av föredragande

departementschefen, statsrådet Engberg, komministern i Skultuna, Lillhärads

och Skerike församlingars pastorat Uno Timm att vara kyrkoherde i

Medåkers och Himmeta församlingars pastorat.

Tjänsten, till vilken Kungl. Majit ägde utnämningsrätt jämlikt bestämmelserna

i 41 § 4 stycket i lagen den 7 dec. 1934 örn tillsättning av prästerliga

tjänster, hade, när den av domkapitlet i Västerås i maj 1935 första gången

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

kungjordes till ansökan ledig, lockat en enda sökande, nämligen komministern

i Djura församling av Leksands och Djura församlingars pastorat Karl Ivan

Arild Karlén.

Med anledning av att endast en sökande anmält sig kungjorde domkapitlet

tjänsten ånyo ledig med ansökningsrätt lämnad öppen för hela rikets

prästerskap. Vid denna ansökningstids utgång hade ytterligare ansökningar

till tjänsten inkommit från kyrkoherden i Gåsborns pastorat av Karlstads

stift Nils Johan Noréus, kyrkoherden i Barlingbo pastorat av Visby stift Oskar

Magnus Nygren samt sex andra prästmän.

Den 31 juli 1935 uppförde domkapitlet på förslag till kyrkoherdetjänsten

komministern Karlén samt kyrkoherdarna Nygren och Noréus i nu nämnd

ordning.

Sedan predikoprov i vederbörlig ordning avlagts av de å förslaget uppförda

prästmännen samt frågodag hållits, förrättades den 27 okt. 1935 val för återbesättande

av kyrkoherdetjänsten i pastoratet. Vid valet erhöll Karlén 297

röster (samtliga avgivna röster i Medåkers församling och alla utom 6 i

Himmeta). Nygren erhöll 6 röster, Noréus ingen röst.

Sedan valet vunnit laga kraft, införde domkapitlet i enlighet med gällande

föreskrift kungörelse i allmänna tidningarna därom, att präst, som utom förslag

önskade anmäla sig såsom sökande till tjänsten, hade att inom viss tid

till domkapitlet ingiva sin till Konungen ställda ansökning.

Såsom sökande utom förslaget anmälde sig inom behörig tid komministern

i Skultuna, Lillhärads och Skerike församlingars pastorat Uno Timm, vilken

såsom ovan sagts den 7 februari 1936 utnämndes till den lediga kyrkoherdetjänsten.

I lagen om tillsättning av prästerliga tjänster stadgas i 41 § 4 morn.:

''Oavsett om vid val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit under

omröstning eller ej, skall sådan tjänst var tredje gång den är ledig tillsättas

av Konungen, vilken därvid äger att till tjänsten utnämna antingen en av de

å förslaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt

42 § såsom sökande anmält sig hos Konungen.’

När denna bestämmelse tillkom vid 1934 års riksdag, uttalade departementschefen

i propositionen nr 154, att det vore alldeles givet, att vid den sålunda

föreslagna utnämningsrättens utövande stort avseende alltid måste

fästas vid den anslutning, som någon av de å förslaget uppförda kunde hava

vunnit vid församlingsvalet.

Vid propositionens behandling i riksdagen uttalade första lagutskottet

bland annat:

''Utskottet har hyst stor tvekan, huruvida det kunde låta sig göra att i enlighet

med departementschefens förslag låta Konungen — bortsett från de

fall då fjärde provpredikant varit under omröstning — tillsätta kyrkoherdetjänst

var tredje gång utan att därigenom den rätt, som i flertalet församlingar

av ålder tillkommit menigheten, trädes för nära. Vid övervägande av

frågan har utskottet dock kommit till den uppfattningen, att en lösning, som

tillgodoser de av utskottet anförda synpunkterna, synes närmast kunna vinnas

i anknytning till den i propositionen föreslagna linjen, under förutsätt
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

65

ning att Konungen vid utövandet av den utnämningsrätt, som skulle tillkomma

honom, täger vederbörlig hänsyn till församlingarnas vilja. Utskottet

förordar för den skull departementschefens förslag i förevarande avseende,

under uttalande av den bestämda förväntan, att i de fall, då utnämningsrätten

tillkommer Konungen, församlingens val likväl kommer att tillmätas

ett väsentligt inflytande på tjänstens tillsättning, där det visar en under avsevärt

deltagande tydligt uttalad mening och valresultatet icke skulle leda till

uppenbar orättvisa. För att trygga en sådan tillämpning av lagen har utskottet

tillika ansett sig böra förorda, att Konungen, när utnämningsrätten

tillkommer honom, alltid skall till ledning vid avgörandet äga tillgång till av

biskop och domkapitel efter valet avgivna offentliga yttranden angående samtliga

präster som vid tjänstens tillsättning kunna komma i fråga. Även andra

skäl tala för införande av en föreskrift, att dylika yttranden skola avgivas.’

Propositionens berörda förslag vann i enlighet med utskottets hemställan

såväl riksdagens som kyrkomötets gillande.

I belysning av vad sålunda förekommit vid lagens tillkomst är tydligt, att

riksdagen avsett, att en församlings val skall tillmätas ett väsentligt inflytande

på tjänstens tillsättning, där det visar en under avsevärt deltagande

tydligt uttalad mening och valresultatet icke skulle leda till uppenbar orättvisa,

samt att till ledning vid avgörandet skola föreligga av biskop och domkapitel

avgivna offentliga yttranden.

I nu ifrågavarande fall är uppenbart, att de väljande församlingarna under

avsevärt deltagande tydligt uttalat sin mening. Domkapitlet konstaterar

i sitt i ärendet avgivna yttrande, att Karlén erhållit så gott som samtliga avgivna

röster såväl i Medåkers som i Himmeta församling, att valdeltagandet

inom båda församlingarna måste betraktas såsom livligt samt att församlingarna

sålunda tydligt uttalat sin önskan att erhålla Karlén såsom kyrkoherde.

Biskop Billing konstaterar i likhet med domkapitlet, att Karlén vid

valet erhöll så gott som enhällig kallelse samt att valdeltagandet måste betraktas

såsom verkligt gott.

Till belysning av frågan, huruvida en kyrkoherdeutnämning i anslutning

till församlingens vilja skulle lia inneburit en uppenbar orättvisa, må följande

anföras.

Timm är född 23/G 1875, prästvigdes 1902 efter vederbörliga teologiska

examina, hade vid ansökningstidens utgång en tjänsteålder av 33 år 3 mån.

8 dagar, varav han under sammanlagt 11 år innehaft förordnande som tillförordnad

kyrkoherde. Sin nuvarande komministertjänst hade han innehaft

sedan den 1 maj 1907. Av trycket utgivit bl. a. ''Våra prästval’ (Uppsala

1909), ’P. M. för prästernas expeditionsarbete m. m.’ (Västerås 1921).

Karlén är född 2r’/7 1898, efter avgångsexamen från skogshögskolans jägmästarekurs

år 1924 samt filosofie kandidatexamen och vederbörliga teologiska

examina prästvigd den 13 december 1931, hade därefter tjänstgjort

inom Västerås stift såsom extra ordinarie prästman till den 1 maj 1933, då

han tillträtt sin nu innehavande komministertjänst, räknade vid första ansökningstidens

utgång en tjänsteålder av 3 år, 5 mån. och 18 dagar.

Varken domkapitlet eller biskopen hava gjort gällande, att Karléns utnäm
Bihang

till riksdagens protokoll 1036. 5 sami. Nr 31. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

ning skulle lia inneburit uppenbar orättvisa. Båda påpeka Timms större

tjänstgöringsmeriter samt hans plikttrohet och samvetsgrannhet. I fråga om

Karlén yttrar domkapitlet, att han i sin tjänst städse visat stort nit och intresse

samt att han, enligt domkapitlets mening, är synnerligen lämplig som

kyrkoherde i nu ifrågavarande pastorat på grund av den krävande duplikationstjänstgöring,

som där åligger tjänstinnehavaren. I fråga om Timm uttalar

domkapitlet, att han såsom komminister i ett pastorat med tre församlingar

är van vid duplikation, ''örn än icke av den omfattning, vari sådan

förekommer i det pastorat, varom nu är fråga’. Med hänsyn till omständigheterna

i detta fall har domkapitlet ansett sig icke kunna avgiva särskilt förord

åt någondera av de båda sökandena utan nöjt sig med vad domkapitlet

uttalat rörande deras meriter och lämplighet för tjänsten. Biskopen vitsordar,

att då pastoratets förutvarande kyrkoherde, vilken avled i en ålder av 68 år,

under en längre följd av år varit sjuklig, är det naturligt, om man inom

församlingarna lägger särskild vikt på att såsom kyrkoherde erhålla en

prästman, som kan förväntas under en längre tid kunna med obrutna krafter

ägna sig åt arbetet inom det, med hänsyn till kyrkoherden åliggande

dupliceringsskyldighet och andra med arbetets fördelning på tvenne församlingar

sammanhängande förhållanden, ganska krävande pastoratet. Om Karins

synnerliga lämplighet för befattningen kan ingen tvekan råda. Efter

erinran om Timms långa tjänstetid och hans motgångar i befordringshänseende

yttrar biskopen, att synnerligen starka, ehuru i vartdera fallet väsentligen

olikartade, skäl kunna göras gällande till förmån för båda de sökande.

Att träffa ett avgörande dem emellan erbjuder under sådana förhållanden

en synnerlig svårighet. Att från pastoratets synpunkt Karléns utnämning

måste te sig såsom det i första hand önskvärda, synes biskopen dock, trots

hans uppskattning av Timms förtjänster, särskilt med hänsyn därtill, att

Timm före tillträdet av den sökta befattningen kommer att hava uppnått

en ålder av över 61 år, svårligen kunna bestridas, även örn han, under förutsättning,

att Timms levnadsålder ej anses utgöra hinder för en förflyttning

till en ny och mera krävande befattning, anser sig böra i första hand förorda

Timm till erhållande av den lediga befattningen.

Då jag ansett, att Timms utnämning till kyrkoherde i Medåkers och Himmeta

församlingars pastorat innebär ett åsidosättande av riksdagens uttalande

vid prästvalslagens tillkomst, har jag icke kunnat underlåta att inom

utskottet framställa yrkande örn anmärkning mot departementschefen, statsrådet

Engberg.»

XVIII.

(Protokoll över handelsärenden den 21 augusti 1935.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Karl Bodin,

John Björck, Lindskog och Ossbahr ansett, att utskottet bort uttala följande:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

67

»I statsråd den 21 augusti 1935 inför H. M. Konungen (närvarande: statsråden

Undén, Leo, Engberg oell Sköld) föredrog t. f. chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Undén, tillika t. f. chef för utrikesdepartementet

efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet samt chefen

för jordbruksdepartementet upprättat förslag till viss överenskommelse

med Spanien rörande handelsförbindelserna med detta land.

Enligt förslaget i fråga tillerkändes Sverige, bland annat, rätt att av i Spanien

nu eller framdeles fastställda globala kontingenter komma i åtnjutande

av kontingenttilldelningar uppgående till 100 procent av medelimporten från

Sverige av varan i fråga under vederbörande basperiod.

De svenska utfästelserna enligt samma förslag gingo först och främst

ut på medgivande av nedsättning eller bindning av gällande tullar beträffande

vissa spanska varor. Sålunda skulle bl. a. den dittills utgående tullen

å vindruvor, 35 kronor för 100 kg, helt borttagas.

Överenskommelsen var avsedd att träda i kraft den 1 sept. 1935 och gälla

t. o. m. den 31 december 1936.

Borttagandet av vindruvstullen har medfört en avsevärt ökad vindruvsimport

ej blott från Spanien utan även från andra länder, vilket närmare

framgår av här nedan intagna tabeller över införseln till Sverige av vindruvor

under höstmånaderna 1934 och 1935:

Införseln år 1934.

Inköpsländer

Sep-

tember

kg-

Oktober

kg-

Novem-

ber

kg.

December

kg.

Summa

under

kg.

import

året

kr.

Norge.........

1

1

392

2,084

1,986

Danmark.......

100

2,699

5,313

10,320

46,559

43,357

Finland........

—

—

—

747

747

750

Estland........

—

—

—

—

756

810

Tyskland.......

172

601

1,426

20,593

53,273

57,122

Nederländerna.....

63,094

144,840

86,292

6,126

355,545

407,142

Belgien........

37

692

367

8,286

20,362

52,501

Storbritannien.....

645

679

190

12,753

62,212

104,052

Frankrike.......

15

25

—

102

1,713

2,214

Spanien........

75,506

302.664

552,027

403,816

1,431,896

1,052,728

Portugal........

1,869

461

75

—

2,405

1,473

Italien.........

13,398

2,073

2,226

1,127

61,801

51,705

Schweiz........

—

—

—

—

382

405

Tjeckoslovakien.....

—

296

—

—

296

225

Europeiska Turkiet . . .

—

—

80

—

80

90

Grekland........

—

—

19

117

136

136

Brittiska Sydafrika . . .

—

—

—

—

72,584

110,788

U. S. A.........

—

—

15,995

36,647

80,906

75.255

Uruguay........

—

—

—

—

121

130

Argentina.......

—

—

—

—

1969

2,473

Chile.........

—

—

—

—

838

1,158

Austral. Statsförbundet

—

102

—

—

20,557

22,150

Summa kg.

154,836

455,133

604,011

501,026

2,217,222

—

kr.

147,489

378,015

487,995

401,948

—

1,988,650

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

Införseln år 1985.

Inköp sländer

Sep-

tember

kg.

Oktober

kg.

Novem-

ber

kg.

December

kg.

Summa import

under året

kg-

kr.

Norge.........

4,160

343

4,633

3,538

Danmark.......

3

3

22,858

20,004

56,015

48,853

Finland........

—

—

—

—

701

1,000

Sovj.-Union., europ. del. .

—

—

—

12,000

12,000

6,000

Litauen........

—

—

—

—

143

240

Tyskland........

231

1,341

5,351

6,856

26,392

23,409

Polen.........

—

—

2,512

—

2,512

1,884

Nederländerna.....

204,988

535,049

336,624

24,954

1,180,193

1,002,411

Belgien........

145

387

896

10,902

21,402

54,004

Storbritannien.....

—

—

9,878

7,320

84,159

130,255

Frankrike.......

5

45

—

60

1,185

1,218

Spanien........

55,523

252,459

932,414

1,053,745

2,445,593

1,737,702

Portugal........

1,150

—

—

—

1,652

1,250

Italien.........

126,578

32,280

9,345

4,204

183,332

102,348

Bulgarien.......

21,242

340,895

133,234

—

495,371

327,284

Europeiska Turkiet . . .

—

—

180

—

180

90

Grekland.......

—

—

—

350

350

252

Kanarieöarna......

—

—

—

—

221

210

Brittiska Sydafrika . . .

—

—

—

—

125,820

185,083

Övriga Afrika .....

—

194

—

—

194

150

Palestina........

—

—

31

—

183

75

Brittiska Nordamerika .

- ‘

—

—

—

15

15

U. S. A.........

7

300

37,626

85,199

135,919

109,133

Brasilien........

—

—

950

—

978

628

Argentina.......

—

—

—

—

18,306

21,251

Austr. Statsförbundet . .

—

—

—

16,330

18,158

Summa kg.

409,872

1,162,953

1,496,059

1,225,937

4,813,779

—

kr.

295,955

830,950

1,087,155

876,511

—

3,776,441

Denna starkt stegrade druvimport har allvarligt inkräktat på avsättningen

av andra inom landet odlade fruktslag. Även om en tull av 35 öre pr kg icke

kunde framdriva odling under glas av vindruvor inom landet och sålunda

icke utgjorde en skyddstull för motsvarande svenska produkt, hade en tull

åv denna storlek dock haft ett betydande inflytande på avsättningen av andra

produkter.

Som ett talande exempel på hur borttagandet av vindruvstullen verkat,

må anföras, att, enligt vad som meddelats i en P. M. från lantbruksstyrelsen,

’i en affär i centrum av Stockholm under högsäsongen 1935 för svensk

frukt — alltså under oktober och november — såldes i medeltal per dag

cirka 1,000 kilogram vindruvor mot endast cirka 20 kilogram svenska äpplen.

Hösten 1935 hade också på grund av tullens borttagande för vindruvor

priset pä importerade vindruvor sjunkit till 70—80 öre per kilogram i

minut från tidigare kronor 1.40—1.50 per kilogram. Vad lantbruksstyrelsen

i visst sammanhang före vindruvstullens borttagande framhållit, har

sålunda redan besannats, nämligen att vindruvor komme att konkurrera

med svenska äpplen och päron örn platsen på marknaden.

Såsom förhållandena nu gestalta sig i världen med importförbud, valutaregleringar

och höga importtullar, är det självfallet, att Sverige blir föremål

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

69

för alla fruktexporter ande länders uppmärksamhet, så mycket hellre som

landets köpkraft i förhållande till många andra länders är jämförelsevis stor.

I de flesta av Europas länder äro olika skyddsåtgärder vidtagna. Exportländerna

söka med anledning därav allt mer och mer att vinna insteg på

den svenska marknaden, som tillföres så stora kvantiteter, att dessa ofta

överstiga konsumtionsbehovet. Följden härav blir också, att de svenska

importörerna sins emellan etablera priskrig och utförsälja sina importvaror

till pris, som ofta understiger inköpspriset hellre än att de taga risken att

få varorna förstörda. Det nämnda exceptionellt billiga priset på vindruvor

och apelsiner torde utgöra exempel härpå.’

Av vad ovan anförts torde vara uppenbart, att vindruvstullens slopande

fått och självfallet måst få katastrofala återverkningar för landets inhemska

fruktodling.

Å andra sidan giva de upplysningar utskottet erhållit rörande exporten

från Sverige till Spanien vid handen, att denna så långt ifrån att hava stegrats

efter det senaste handelsavtalet tvärtom minskats. Sålunda representerade

exporten till Spanien under månaderna oktober—december 1935 ett sammanlagt

belopp av kr. 9,240,048 mot under samma tid år 1934 kr. 10,663,874.

Vidare må nämnas, att enligt inhämtade uppgifter svenska i Spanien ''infrusna’

varufordringar den 7 februari 1936 utgjorde 9.17 milj. kronor samt

att väntetiden för likvidering av dylika fordringar i mars 1935 utgjorde 3—4

månader men sedan successivt förlängts, så att den i mars 1936 kunde beräknas

till omkring ett år.

För den svenska exporten synes således den träffade övenskommelsen icke

ha medfört några större fördelar, som kunna uppväga olägenheterna av den

ökade importen.

Med hänsyn till de vådliga följder för den inhemska fruktodlingen, som

vindruvstullens borttagande måste medföra, hade enligt utskottets förmenande

denna ändring i gällande tulltaxa icke bort ske.

Utskottet finner det dessutom anmärkningsvärt, att en författningsändring

av denna ur näringslivets synpukt stora betydelse i strid med § 8 av regeringsformen

avgjorts i liten konselj.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot

t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Undén.»

XIX.

(Protokoll över socialärenden.)

1) av herr Stendahl, som ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Den av utskottet vid 1935 års riksdag verkställda granskningen av Kungl.

Maj:ts beslut om beviljande av lån eller subventioner till främjande av enskild

företagsamhet föranledde dels beslut örn anmärkning enligt § 107 regeringsformen

mot statsrådet Möller i anledning av rådslagen i tre ärenden

(punkten 4:o i dechargememorialet), dels ock ett reservationsvis framställt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

anmärkningsyrkande mot samma statsråd i anledning av åtskilliga andra

ärenden (nr XI i dechargememorialet).

Vid granskning av de av Kungl. Majit under år 1935 meddelade besluten i

dessa ärenden har utskottet funnit det sätt, varpå anslagen till främjande av

enskild företagsamhet under sagda år disponerats, böra föranleda förnyad

anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot statsrådet Möller.

De ärenden — till antalet 10 — vilka utskottet funnit anmärkningsvärda,

återfinnas refererade i den vid detta memorial fogade bilagan (''Bilaga till

reservationen XIX 1’).

Innan utskottet upptager dessa ärenden till närmare granskning, torde här

böra lämnas följande redogörelse för de för anslagens handhavande gällande

direktiven.

I propositionen nr 211 till 1933 års riksdag begärde Kungl. Majit såsom

ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande anslag för främjande av

företagsamhet och industriell verksamhet. Föredragande departementschefen

anförde i detta avseende bland annat:

''Under den gångna vintern hade redan gjorda erfarenheter visat, att staten

med jämförelsevis små subventioner kunde hålla i gång betydande industriföretag,

som försörjde ett mycket stort antal människor. Självfallet vore,

att både då det gällde utlämnandet av lån, och då det gällde subventioner till

enskilda företag, all hänsyn måste tagas till att icke dessa företags fortsatta

drift förorsakade arbetslöshet på andra håll inom samma industrier, men

med en försiktig subventionspolitik, som toge allsidig hänsyn till alla befogade

synpunkter, torde det kunna i vissa fall lyckas icke blott att hålla en

industri i gång utan också att ernå en arbetslöshetsbekämpande effekt med

mycket mindre medel än på något annat sätt, samtidigt som man kunde rädda

hela kommuner från en hotande ruin. I en genomtänkt arbetslöshetspolitik

borde därför också denna möjlighet stå öppen för statsmakterna.’

Sammanfattningsvis meddelade departementschefen följande huvudregler,

som ansåges böra gälla för ifrågavarande medels användning:

''1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Majits beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Majit,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran

av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande:
a)

Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke

få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas

därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget

till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga

vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro

ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.’

I anledning av propositionen beviljade riksdagen på hemställan av särskilda

utskottet anslag till främjande av enskild företagsamhet med 10 miljoner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

71

kronor till lån och 3.5 miljoner kronor till subventioner. Utskottet anförde

i sitt av riksdagen godkända utlåtande bland annat:

''Mot de villkor för lån eller subvention, som Kungl. Maj:t förutsatt skola

gälla och som ovan återgivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet vill betona angelägenheten därav, att endast sådana företag komma

i åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt

kan bedömas, inom en icke avlägsen framtid bliva tvungna, därest hjälp i

någon form icke erhålles, att nedlägga sin verksamhet. En ytterligare förutsättning

för statligt stöd bör vara, att företagen icke på annan väg kunna

erhålla hjälp till sin verksamhet. Att vidare företagen böra hava en verklig

betydelse ur arbetslöshetssynpunkt torde vara givet.

Slutligen får utskottet framhålla vikten därav, att den hjälp, som lämnas

ett företag, icke blir ägnad alt medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar

för ett annat företag.’

I propositionen nr 234 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit om ett

anslag å 5 miljoner kronor till lån till främjande av enskild företagsamhet

för budgetåret 1934/1935. Därvid hemställde Kungl. Maj:t tillika om viss

jämkning av grunderna för anslagets användning. I detta avseende anförde

socialministern följande:

''Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna

begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till

uppehållande av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt

direktiven möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt

till igångsättande av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt

nytt slags verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle

säkerligen ytterligare ökas, om möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja

utvidgningar eller startande av företag. I ett par fall har det visat

sig, att man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt

stärka den svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka

till skapandet av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag

endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller

medföra menliga inverkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan

komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i

främsta rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas

eller avsevärt inskränka driften.’

I anledning av propositionen anförde statsutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 166:

''Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas

för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En

förutsättning härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års

riksdag angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår

anvisade anslaget noga följas. Den sorgfiilliga prövning av olika på varje

fråga inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,

örn påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang

anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att här förevarande

gren av den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, alt den arbetseffekt,

som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare

ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

eller startande av företag. Den sålunda förslagna jämkningen av gällande

direktiv anser sig utskottet böra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet

antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika

lån. Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven

art, torde emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, böra begränsas

till högst 500,000 kronor.’

I enlighet med utskottets hemställan anvisade riksdagen för ifrågavarande

ändamål ett anslag av 3 miljoner kronor.

För budgetåret 1935/1936 anvisades icke något nytt anslag för ändamålet

■— de tidigare anslagen hade till avsevärd del icke tagits i anspråk, och då

de voro av reservationsanslags natur, kunde de återstående beloppen disponeras

även under sagda budgetår — men 1935 års riksdag medgav, att av

de odisponerade beloppen högst 11/2 miljon kronor finge användas även för

att understödja utvidgningar eller startande av företag.

Vidare må erinras om de riktlinjer, som inom kommerskollegium tillämpas

vid avgivande av yttrande över ansökningar om lån eller subvention.

Dessa äro intagna i kollegii protokoll för den 19 mars 1935 under § 1, vilken

paragraf är av följande lydelse:

/Med anledning av hos Kollegium under hand tid efter annan gjorda förfrågningar

rörande de grunder, vilka av Kollegium tillämpats vid behandlingen

av remissärenden rörande beviljande av lån eller subvention från anslag

till främjande av enskild företagsamhet för arbetslöshetens bekämpande,

redogjorde kommerserådet Sohlman för de principer, som vid föredragningen

och avgörandet av dylika ärenden hittills tillämpats och vilka kunde

sammanfattas sålunda.

Vid behandlingen av till Kommerskollegium remitterade låneansökningar

hade Kollegium i allmänhet icke ansett sig böra verkställa någon närmare utredning

rörande varje särskild ansökning, bl. a. med hänsyn till bristen på

härför erforderliga arbetskrafter och till arbetsbelastningen i övrigt. I flertalet

fall hade prövningen därför väsentligen inskränkts till en helt summarisk

granskning av ansökningarna, huvudsakligen ur synpunkten av riksdagens

för låneanslagets användning lämnade direktiv, och till yttrande av

mera principiell och allmän innebörd angående förutsättningarna för beviljande

av statslån åt vederbörande. Kollegium hade härvid även utgått från

att den erforderliga, mera detaljerade undersökningen skulle ankomma på

Socialdepartementet, som för sådant ändamål disponerade över särskild, sakkunnig

arbetskraft.

Kollegium hade vid bedömandet av låneansökningarna i första hand ställt

sig på den ståndpunkten, att i branscher, i vilka enligt Kollegii mening den

industriella produktionskapaciteten vore alltför stor i förhållande till marknadens

behov och i vilka sålunda en nedskärning av produktionens totalvolym

ansetts nödvändig, staten icke borde genom utlämnande av lån för stödjande

av svaga företag motverka en inom branschen pågående anpassningsprocess,

varför Kollegium som regel avstyrkt lån åt företag inom dylika

branscher. Branscher, i vilka nu angivna synpunkter med särskild styrka

gjort sig gällande, hade varit möbel-, glas-, sko-, herrkonfektions- och konservindustrierna.

Enahanda synpunkter hade av Kollegium anlagts å vissa

andra branscher. Sålunda hade Kollegium efter hand kommit att ställa sig

avvisande till låneansökningar av företag för tillverkning, huvudsakligen på

export, av byggnadssnickerier och lådämnen. Inom angivna gren av snic
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

73

keriindustrien hade Kollegium från vederbörande exportindustriers sida fått

mottaga klagomål rörande den osunda konkurrens, som å exportmarknaden

bedreves från kapitalsvaga inhemska företags sida, vilket medfört en viss

diskreditering i utlandet även av övriga inhemska företag inom branschen.

Med hänsyn till rådande konkurrensförhållanden inom branscherna hade

Kollegium ock i allmänhet haft en kritisk inställning till ansökningar från

tryckerier samt från företag inom livsmedelsindustrien, bryggerier, charkuterifabriker,

chokladfabriker och knäckebrödsbagerier ävensom företag inom

vissa grenar av damkonfektionsbranschen. Hänsyn hade emellertid tagits

därtill, att konkurrensförhållandena kunnat vara varierande å olika orter.

Avsteg från de tillämpade principerna hade vidare i åtskilliga fall ansetts

böra göras för företag med viss specialtillverkning, med väl inarbetad fast

kundkrets eller med särskilt framstående kvalitetsproduktion, beträffande

vilka det ansetts vara ur det allmännas synpunkt önskvärt, att rörelsen även

i fortsättningen upprätthölles. Ävenledes hade avsteg gjorts i fall, där de

lokala förhållandena ansetts särskilt motivera stödjande av företaget, och

där ett statligt stöd åt detsamma icke kunde väntas medföra menliga verkningar

för andra företag.

Då ur angivna allmänna synpunkter hinder för låns beviljande icke ansetts

föreligga, hade låneansökning bedömts med hänsyn till sökandeföretagets

individuella förhållanden. Yttrande i tillstyrkande riktning hade merendels

icke ansetts böra givas i fråga om företag, vars svårigheter av allt

att döma berott på andra omständigheter än konjunkturerna. Avstyrkande

hade lämnats beträffande företag, där i anledning av inkomna protester från

andra företag i branschen verkställd undersökning givit grundad anledning

antaga, att företaget dreve en osund prispolitik till skada för övriga företag

i branschen. Avstyrkande hade likaledes lämnats i fall, där det ansetts uppenbart

att företagets kapitalbrist eller svårigheter i övrigt berott på en å

mindre hållbar kalkylation grundad prissättning. En tack vare dylik prispolitik

erhållen, i förhållande till företagets kapitalresurser alltför högt uppdriven

omsättning torde sålunda, såvitt kunnat bedömas, för åtskilliga företag

hava varit förklaringen till uppkommen bristande likviditet. Det hade

ansetts icke böra ifrågakomma, att staten skulle lämna sitt stöd för utvecklande

av rörelse efter dylika linjer. Kollegium hade även motsatt sig lån åt

företag, beträffande vilka det varit tvivel underkastat, huruvida förutsättningar

överhuvud förefunnits för åvägabringande av företagets solvens. Så

hade även skett i fall, då mindre gynnsamma avsättningsmöjligheter för företagets

produkter synts vara för handen, och då anledning härigenom förefunnits

att tvivla på möjligheterna för rörelsens fortsatta bestånd. Företag,

för vilka det i rörelsen nedlagda egna kapitalet stått i alltför uppenbart missförhållande

till totalsumman av företagets skulder, hade ansetts icke böra

ifrågakomma till erhållande av lån. Kollegium hade vidare ansett sig böra

avstyrka lån åt företag, beträffande vilka anledning varit att antaga, att företagets

svårigheter berott på mindre sakkunnig ledning, eller beträffande

vilka ledningen eljest icke ingivit förtroende. I de fall, där kollega avstyrkande

baserats å sist angivna synpunkter, hade, av hänsyn till vederbörande

lånesökande, någon närmare motivering till avstyrkandet icke ansetts lämpligen

böra lämnas.

Frågor örn stödjande av varvsrörelse med användande av medel från arbetslöshetsanslaget

hade med hänsyn till såväl arbetslöshetsförhållanden som

en skärpt konkurrens från utlandet ansetts böra i viss mån intaga en särställning.

Subventionen till varvsföretag, motsvarande viss andel i utbetalta

arbetslöner vid utförandet av fartygsbygge, varå anbud infordrats, hade sålunda

i ett par fall tillstyrkts leir alt därigenom möjliggöra arbetets utförande

vid svenskt i stället för utländskt varv. Tillstyrkandena bade gällt byg
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

gande av fartyg för inhemsk räkning. Däremot hade en motsvarande framställning

avstyrkts, då det gällt utförande av fartygsbygge för utländsk redares

räkning.

Kollegium hade slutligen i ett antal fall ansett sig böra motsätta sig lån

åt företag, där den enskilda kapitalinsatsen i företaget varit alltför ringa i

förhållande till det låneunderstöd, som begärts av staten. Endast då särskilda

omständigheter talat därför, hade lån ansetts böra tilldelas tämligen

nystartade företag.

Föredraganden framhöll, i samband härmed, att, då lån av Kungl. Majit

beviljats visst företag under vissa, i Kungl. Majits brev ävensom i handlingarna

åtföljande promemoria angivna förutsättningar och under villkor

bl. a., att sökanden skulle före lånets lyftande visa, att de anordningar i övrigt

vidtagits, som av statskontoret efter samråd med kommerskollegium

måtte befinnas erforderliga för rörelsens fortsatta bedrivande, hade från

kollega sida vid avgivande till statskontoret av konfidentiella promemorior

i anledning av sistberörda föreskrift ansetts självfallet, att den granskning,

som borde av ämbetsverken verkställas rörande säkerheten för lånet m. m.,

begränsats till ett fastställande av huruvida de ovan nämnda förutsättningarna

för lånets beviljande uppfyllts eller ej, utan ingående i övrigt på vederbörande

företags av Kungl. Majit redan prövade kreditvärdighet.

Under sådana förhållanden och då föredragningen vid olika tillfällen måste

omhänderhavas av olika personer, beslöt kollegium, att de sålunda tilllämpade

riktlinjerna för behandling av hithörande ärendet skulle även i

fortsättningen tills vidare tillämpas.’

I fråga om de särskilda ärendena vill utskottet anföra följande:

1) Anna Benér, Tidaholm. I rörelsen sysselsättas allenast 3 män och 2

kvinnor, varför företaget såsom kommerskollegium framhållit ej har sådan

''verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt’, som enligt direktiven kräves

för erhållande av stöd i förevarande ordning. Såsom motiv för lånets beviljande

har av utredningsmannen inom socialdepartementet anförts, förutom

arbetslöshetssynpunkten, det föredöme, som företagaren gåve i arbetsamhet

och energi. Då emellertid låneverksamheten ju ej har till syfte att stödja

företagare enbart på den grund, att de äro arbetsamma, har skäl för låns

beviljande i detta fall ej förelegat.

2) Aktiebolaget motorverken, Göteborg. Bolagets svårigheter ha ej sin

grund i konjunkturerna utan i alldeles speciella omständigheter. Den reelle

ägaren Eck lämnade i samband med sitt förvärv av bolaget detsamma ett

lån å 60,000 kr. Härav hade Eck själv upplånat 50,000 kr. på villkor, som

bland annat innehöllo, att lånet skulle återbetalas genom avbetalningar under

tre år. För fullgörande av sina amorteringar var Eck beroende av att

bolaget återbetalade lånet till honom i samma takt som han själv var skyldig

att återbetala sitt eget lån. Bolagets låneansökan beror nu på att bolaget

ej avkastar så mycket, att amorteringarna kunna helt fullgöras på denna

korta tid. Svårigheterna lia med andra ord ytterst sin grund i att Eck

upptagit lån med för kort amorteringstid och ej i konjunkturerna. — Vidare

bör uppmärksammas, att bolaget är auktoriserad Fordförsäljare. Skulle

bolaget nödgats avveckla, hade detta tydligen ej fått till följd någon inskränkning

av företagsamheten överhuvud taget utan endast, att Fordbolaget

antagit en annan återförsäljare med motsvarande rörelse. Statsmakterna

lära icke lia någon rimlig anledning att ingripa för att stödja Fords åter
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

75

försäljare, vilka säkerligen deras stöd förutan komma att även framgent

finnas.

3) Aktiebolaget Karlstads strå- och filthattfabrik, Karlstad. Bolagets svårigheter

bero såsom kommerskollegium framhållit väsentligen på andra omständigheter

än konjunkturerna. Sålunda har vid utredningen framkommit,

att bolagets tillverkningar brukat försäljas utan prövning av kundernas

betalningsförmåga, vilket självfallet måste så småningom leda till sammanbrott.

Den företagna rekonstruktionen synes ej heller tillräcklig för ett

tryggande av företagets framtida existens. Ett företag med en årsomsättning

av förevarande slag å omkring 600,000 kr. kräver också större eget

kapital än 60,000 kr.

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle. Detta bolag borde ej ha beviljats

lån främst med hänsyn till att bolaget synes ha bedrivit en osund prispolitik.

Ett stödjande av ett dylikt företag måste medföra menliga verkningar för

andra företag i branschen. Enligt direktivens uttryckliga stadgande får dock

ej lån beviljas under dylika förhållanden.

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö. Ärendet giver ett övervägande

tragikomiskt intryck. Föreningen och dess medlemmar äro synbarligen

nära nog medellösa och torde därför vara föga ägnade att driva rörelse.

Bortsett emellertid från att föreningens stödjande i åtskilliga hänseenden

står i strid med de givna direktiven, anser sig utskottet i detta fall böra särskilt

påtala, att föredragande departementschefen som säkerhet för lånets

beviljande förordat borgen av två i konkurs försatta personer. Utskottet

kan ej underlåta att framhålla det både för Kungl. Majit och den statliga

låneverksamheten nedsättande uti att dylika ''säkerheter’ föreskrivas.

6) Tryggve Ekström, Simeå. Rörelsen är såsom av skogsindustrisakkunniga

framhållits baserad på sådana ekonomiska principer, att den ej bort

ifrågakomma till erhållande av statligt stöd.

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd. Bolagets ställning är

enligt utskottets mening så svag, att det beviljade lånet ej gärna kan anses

trygga bolagets fortsatta bestånd. Med hänsyn härtill hade lånet ej bort

beviljas.

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö. Örn detta företag gäller

i huvudsak detsamma som anförts beträffande det föregående. Av handlingarna

synes därjämte framgå, att sökandens bokföring lämnar en del övrigt

att önska samt att motstridiga uppgifter i viktiga hänseenden lämnats, vilket

allt synes ha bort utredas, innan lån beviljats. Såvitt av handlingarna framgår,

har så emellertid ej skett.

9) Aktiebolaget Sandsjö möbelfabrik, Bodafors. Bolagets ledning har visat

en anmärkningsvärd brist på ekonomisk omdömesförmåga, då den, sedan

fabriksbyggnaden nedbrunnit, låtit uppföra en ny, dyrbar fabriksanläggning.

Härigenom togos nämligen bolagets kapitaltillgångar så strängt i

anspråk, att nödigt rörelsekapital för driften kom att saknas. Såsom av

direktiven framgår, få lån ej beviljas i fall, då svårigheterna härröra av

omständigheter som de förevarande, vilka icke alls lia med konjunkturerna

att skaffa. — Oavsett vad nu anförts hade emellertid lån i detta fall ej bort

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34.

beviljas, då därigenom motverkats den inom möbelfabriksbranschen pågående

anpassningsprocessen, vilken syftar till en nedskärning av den totala produktionskapaciteten

till bättre överensstämmelse med avsättningsmöjligheterna.

Lånet har sålunda medfört menliga verkningar för andra företag inom

branschen.

10) Aktiebolaget plåtindustri, Limhamn. Såsom vid utredningen inom socialdepartementet

framkommit, har företaget ingen betydelse ur arbetslöshetssynpunkt,

då arbetslöshet ej föreligger för sådana arbetare, som bolaget

sysselsätter. Bolagets eget kapital måste också anses för litet för att med

någon större sannolikhet trygga bolagets bestånd.

Med hänsyn till det åsidosättande av direktiven för anslagen, som sålunda

i åtskilliga fall förekommit, samt då vederbörande departementschef icke

vid ärendenas handläggning visat nödig skicklighet, har utskottet beslutat

anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

2) av herrar David Pettersson, Karl Bodin, John Björck, Hagström, Lindskog,

Ewald Lindmark, Lundqvist och Näslund, som anfört:

»Vi hava i utskottet biträtt vissa av de anmärkningsyrkanden, som i förestående

av herr Stendahl avgivna reservation upptagits. Enligt vår mening

hava gällande direktiv för anslagen vid dessa ärendens behandling icke följts

och vederbörande departementschef sålunda icke visat den skicklighet, som

ärendenas principiella vikt och betydelse kräver.»

Särskilt yttrande

av herr Reuterskiöld, som anfört: »Ehuru jag ej ansett mig kunna biträda

de anmärkningsyrkanden som i reservationen under XIX 1) omförmälas, med

undantag för yrkandet rörande lånet till Larsberga hönsgård, förening u.

p. a., Alnö, har jag vid granskningen av handlingarna funnit, att en väsentlig

orsak till de ej sällan mindre lämpliga eller riktiga beslut, som av departementschefen

förordats, synes vara att söka däri, att hithörande ärenden

beredas genom en, av medel från arbetslöshetsanslaget bekostad, särskild

tillfällig avdelning av departementet med personal utan den för departementstjänst

i allmänhet erforderliga utbildning. Visserligen måste erkännas, att en

materiell beredning av nu ifrågavarande låneärenden icke kan undvaras,

men det hade varit riktigare att förlägga densamma icke till departementet,

utan exempelvis till kommerskollegium, vars chef då haft att leda den sakliga

beredningen, varefter ärendet, sedan det till Kungl. Majit inkommit,

inom departementet underkastats granskning i den härför eljes gällande ordningen.

Med all säkerhet hade då sådana fall, som t. ex. beträffande Larsberga

hönsgård, icke inträffat. Därjämte hade anledning saknats till det i

sig felaktiga förfarande, som nu använts, då de avgivna promemoriorna betecknats

som ''konfidentiella’, vilket de grundlagsenligt icke kunnat vara och

än mindre vare sig av departementschefen eller av Kungl. Majit förklaras

vara.»

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 54. (Bilaga.)

77

Bilaga till reservationen XIX 1).

Ärenden angående lån till främjande av enskild företagsamhet.

1) Anna Benér, Tidaholm.

Anna Benér i Tidaholm ansökte den 7 november 1934 örn lån å 10,000 kr.

för utvidgning av rörelsen.

I utlåtande anförde kommerskollegium den 4 december 1934 följande:

»Sökandefirman synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt

gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel, som å riksstaten för

budgetåret 1934/1935 anvisat för lån och subventioner till främjande av

enskid företagsamhet. Särskilt torde företaget, som endast sysselsätter

5 personer, sakna verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt.

Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.»

I promemoria den 15 dec. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Firman grundades i juli 1931 för tillverkning av silketrikåvävnader av

svenskt konstsilke och producerar 70 å 75,000 m. väv per år med ett värde

av c:a 175,000 kronor

Sysselsatta voro vid besöket förutom företagerskan själv 2 kvinnor och 3

män således inalles 6 personer, vilka arbetade i 3 skift utom företagerskan

själv, som arbetade från kl. 5.00—kl. 21.00 i ett skift skötande de båda vävmaskinerna.

Erhålles lånet kan genast anställas mer personal och fru Benérs eget

direkta arbete minskas i någon mån, så att, sedan en tredje projekterad vävmaskin

anskaffats, utöver nu anställda ytterligare 4 personer torde behöva

sysselsättas.

Avslag å ansökan torde ej medföra någon minskning av personalen, men

förhindrar behövlig ökning av de anställda och tvingar företaget att liksom

hittills huvudsakligen legoväva; med den minskade förtjänst som följer därav

eller c:a kronor 1: — per kg väv. 1

Arbetslösheten i Tidaholm stor, enl. sista rapporten den 30/n 1934 250

st. anmälda, varav 88 ohjälpta.

Orsaken till kapitalbristen torde vara startande utan tillräckligt kapital

samt expansion av rörelsen, vilken till en början drev endast en vävmaskin

för att under år 1933 sätta en andra maskin i drift.

Av de insända balans- och vinst- & förlusträkningarna för åren 1931—

1933 framgår

att företagets egna kapital vuxit från kr. 5,416: 72 den 31 dec.

1931 till kr. 6,659:95 den 31 dec. 1933,

att företagets skuld minskats från kr. 10,451:08 den 31 dec. 1931 till kr.

8,208:—den 31 dec. 1933,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

samt att maskiners konto ökats från kr. 6,161: 12 den 31 dec. 1931 till

kr. 11,250 : —den 31 dec. 1933.

Å maskinerna vilade nu ingen skuld och har å desamma årligen avskrivits

10 %>.

I avlöning till personalen hade till den V12 1934 under innevarande utgått

kr. 6,585:98. o •

Order å arbete i 3 skift under lia hälften av år 1935 förelågo redan vid

besöket.

Avsättningsmöjligheterna för företagets produkt synnerlig god, vartill varans

synnerligen goda beskaffenhet, såsom i stor utsträckning varande alldeles

utan fel, i hög grad bidrager.

Att företagets framtida bestånd skulle tryggas genom ett lån är givet, ty

som Bankdirektör Fredin i Skaraborgs Enskilda banks kontor i Tidaholm

sade: ''enda risken, att de med sin energi och duglighet ej skulle klara ingångna

förbindelser, ligger däri, att de fördärva sig genom för mycket arbete’.

Som säkerhet för ett eventuellt stödlån erbjudes inteckning i firmans förlagsegendom

som består av utom varufordringar maskiner kr. 11,250: —

mycket väl hållna och priset normalt, varor för kr. 1,653:— upptagna till

något under inköpspris. Summa kr. 12,903: — belåningsbart till kr. 8,000: —.

Ehuru de anställdas antal är litet och därföre ej kan hava större inflytande

på arbetslösheten, torde dock företagets stödjande få anses vara ett led i

arbetslöshetens bekämpande ej bara genom ökade arbetstillfällen utan även

på grund av det föredöme som företagaren ger i arbetsamhet och energi, vilket

även tycktes vara uppskattat i orten.

Jag tillåter mig därföre föreslå

att ett lån av kr. 8,000: — beviljas med 10 års amorteringstid och befrielse

de 2 första åren från erläggande av ränta, som sedan utgår med vanlig

procent,

att som säkerhet godtages inteckning med bästa förmånsrätt i företagets

f örlagsegendom.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Maj :t den 16 januari 1935 sökanden till utbyggande av rörelsen lån å 8,000

kr. mot säkerhet av förlagsinteckning å 8,000 kr. med bästa förmånsrätt.

2) Aktiebolaget Motorverken, Göteborg.

Bolaget ansökte den 8 november 1934 om lån å 40,000 kr. för möjliggörande

av ett fortsatt bedrivande av bolagets verkstadsrörelse i Göteborg.

I promemoria den 20 nov. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Bolaget startade den 30 maj 1930 med 50,000 kronors kapital. Direktör

F. Aug. Eck äger samtliga aktier utom 4 och är chef sedan 1 maj 1931.

Bolaget reparerar bilar och andra motorfordon och utför samtliga till en

modern automobilservice hörande arbeten samt är auktoriserad av Ford

Motor Company, vars vagnar det säljer. Självt kan bolaget dock ej utföra

smides, snickeri eller sadelmakeri, för vilka arbeten utomstående firmor anhtats.

Anställda uppgavs vara i verkstaden 32 man men vid besöket 1 verkstaden

kunde jag ej räkna mer än 10 man. Men då detta var efter kl. 16 ar

ju möjligt, att en del gått redan för dagen. För sista avlöningsdagen den

9 november 1934 kunde företes avlöningskvitton för 23 man.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 79

Som säkerhet bjuds förlagsinteckningar, men då i dessa ej torde kunna

ingå vare sig begagnade vagnar eller reservdelslager, bensin eller olja, tillsammans

ingående i balansen med kr. 94,571 återstår således kontors- och

verkstadsinventarier till .............................. kr. 17,570: —

och möjligen diverse materialier till .................... » 1,278: 33

kr. 18,848: 33.

Kontorsinventarierna upptagna till kr. 2,620:— kan möjligen försvaras

men verkstadsutrustningen är ej värd över kr. 11,000:—. Det mesta består

i en massa specialverktyg, vilka kunna komma till användning vid reparationen

av Fordbilar. Härtill komma 1 bärgningsbil och en mindre lastbil

värda c:a kr. 3,000:—. Hur, som helst synes mig den erbjudna säkerheten

även med dir. Ecks borgen ej räcka för det ifrågavarande lånet även örn

den stärkes genom Fru Ecks borgen, vilken har lösöreköp på makarnas bo.

Även de utestående fordringarna som underlag för en förlagsinteckning torde

vara tvivelaktiga, såsom till största delen uppkomna genom handel med

varor som ej tillverkats.

Lånet är avsett att användas dels till inbetalning den 31 december i år

av kr. 20,000:-—-, som restera å ett av Dir. Eck för inköp av aktierna i bolaget

på sin tid av Svenska Handelsbanken beviljat lån mot borgen av ett

par personer, dels till rörelsekapital.

Då sökandebolaget emellertid icke har inteckningsbar förlagsegendom i

den utsträckning, som erfordras som säkerhet för det sökta lånet, och företaget

för övrigt synes huvudsakligen av andra orsaker än konjunkturerna

kommit i denna tillfälliga penningförlägenhet, anser jag bolaget icke uppfylla

de för beviljande av lån ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet

gällande förutsättningar och föreslår jag att ansökan avslås.»

I infordrat utlåtande yttrade kommerskollegium:

»Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som å riksstaten

för budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande

av enskild företagsamhet, synas icke i och för sig utgöra hinder för

att bereda sökandebolaget understöd i avsedd ordning.

Särskild utredning torde dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas

för utrönande såväl av den lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp som av

värdet å den säkerhet, bolaget för lånet erbjudit.»

I en inom kommerskollegium upprättad P. M. anfördes följande:

»Tvenne företag i ifrågavarande bransch, A. B. Ernst Nilsson och Åke

Nyhléns Bilaktiebolag, ha tidigare, efter förklaring av kommerskollegium,

att kollegium ansåg gällande bestämmelser ej utgöra hinder för låns beviljande,

erhållit sociallån för sin verksamhet.

Enligt vad sökanden uppgivit, skulle vid förfrågan i justitiedepartementet

angående omfattningen av institutet förlagsinteckning erhållits den upplysningen,

att förlagsinteckning i förevarande fall skulle omfatta reservdelar

och biltillbehör. Vid sådant förhållande torde möjligheter förefinnas för

sökandebolaget att ställa godtagbar säkerhet för eventuellt lån.»

I en härefter inom socialdepartementet upprättad ny P. M., betecknad

P. M. nr 2, anförde den förutnämnde utredningsmannen följande:

»Vid förnyad undersökning av företaget har jag konstaterat:

att direktören Eck vid affärens övertagande inköpt aktierna i företaget för

kronor 43,560: —, vartill använts direktör Ecks egna medel,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

att direktör Eck dessutom till rörelsekapital försträckt bolaget kronor

60,000: —, vilket framgår av balansräkningen den 31 december 1931,

att av detta lån år 1932 återbetalats kronor 10,000: —, varigenom lånebeloppet

nedbragts till kronor 50,000: — i bokslutet per 31 december 1932,

att enligt direktör Ecks skrivelse av den 15 januari 1935 denna skuld av

kronor 50,000: — vid avslutandet av bolagets böcker den 31 december 1933

fortfarande förelåg,

att bolaget senare linder 1934 fullgjort avtalad avbetalning å lånet med

kronor 20,000: —,

att bolaget därutöver under 1934 ej förmått fullgöra den å detta år fallande

avbetalningen med kronor 20,000: —, varför bolaget vid årsskiftet 1934 fortfarande

har en skuld till direktör Eck å kronor 30,000: —.

Tyvärr har direktör Eck genom den uteblivna avbetalningen själv blivit

urståndsatt göra motsvarande avbetalning å det lån han personligen tagit för

att kunna lämna lånet till bolaget. Å detta hans personliga lån återstår just

kronor 20,000: —, vilka han ej lyckats på annat håll anskaffa.

Då längre uppskov än till första dagarna i februari ej kunnat erhållas,

måste han gå på bolaget, som därigenom troligen måste likvidera, med åtföljande

arbetslöshet för personalen, om bolaget ej dessförinnan erhåller be
-

hövligt stöd.

Då genom yttrande av expeditionschefen i justitiedepartementet, hovrättsrådet

G. Dahlman, såväl till sökanden som till mig personligen mina tidigare

tvivel, att inköpta reservdelar hos en firma som bedriver bilreparationer

skulle kunna bliva föremål för förlagsinteckning, måste vika för den större

lagkunskapen, kan sökandebolagets belåningsbara förlagsegendom beräknas

till:

Reservdelar till Fordbilar...........

23,139

—

» » Fordson ...........

1,882

—

Tillbehör och andra reservd........

9,906

—

Diverse material...................

1,278

— kr. 36,205: —

Kontorsinventarier.................

........... kr.

2,620

—

Verkstad sutrustning ...............

11,000

—

1 bärgningsbil o. 1 lastbil..........

3,000

— » 16,620: —

Summa kr. 52,825: —

vilket således bör kunna godtagas som säkerhet för ett lån å kronor 30,000:—.

Förslag: Kronor 30,000: — beviljas som lån löpande med 5 °/o ränta och

återbetalning inom 7 år från lyftningsdagen.

Säkerhet av förlagsinteckningar med bästa rätt samt borgen av direktör

Franklin August Eck och fru Catherine Wilhelmine Eck.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Maj:t den 25 januari 1935 bolaget lån å 30,000 kr. till förstärkning av bolagets

rörelsekapital mot säkerhet av förlagsinteckning å 30,000 kr. med bästa

förmånsrätt jämte borgen av direktör F. A. Eck och dennes hustru.

3) A.-B. Karlstads Strå- & Filthattfabrik, Karlstad.

Bolaget ansökte den 28 augusti 1934 örn lån å 40,000 kr. för förstärkning

av bolagets rörelsekapital.

I infordrat utlåtande anförde kommerskollegium:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

81

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt

gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel som å riksstaten för

budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande av

enskild företagsamhet. Särskilt torde företagets svårigheter i väsentlig mån

bero på andra omständigheter än konjunkturerna.

Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.»

I promemoria den 6 november 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»P. M.

Företaget har nyligen genomgått en rekonstruktion och balansen ser efter

densamma ut så här:

Balans per 1 juni 1934.

Tillgångar

Kassa................. 1,629:12

Div. personer.......... 179,607:68

» » ........... 6,813: 17

Främmande växlar...... 11,696:23

Inventarier............ 8,000: —

Varor................. 80,609: 54

Kronor 288,355:74.

Skulder

Egna accepter..........

68,994

23

Varuskulder............

44,885

—

Tillfälligt lån...........

9,625

—

Lån mot borgen........

10,000

—

Bankskulder...........

144,350

92

Deposition.............

500

—

Överskott..............

10,000

—

Kronor

288,355

74

Samtliga dessa tillgångar och skulder äro av ägaren, fr. Adler, överlåtna

på ett nybildat aktiebolag med 60,000 kronor aktiekapital, varvid fr. A. erhållit

i likvid 100 stamaktier å kronor 100:—. Tvenne fordringsägare,

herrar Ölander och Linderholm, ha likaledes tecknat 100 aktier mot kvittning

av fordringar. Det belopp, som kontant tillförts bolaget, skulle alltså

utgöra kronor 40,000.

Beträffande tillgångarna ansågos

Div. personer kronor 179,607: — vara säkra till hela beloppet, men kronor

6,813: — värdelösa.

Främmande växlar: kronor 11,696: —, osäkra kundväxlar, som Wermlandsbanken

vägrat att diskontera och torde därför vara klokt att räkna med

högst halva beloppet.

Inventarier: kronor 8,000: — utgör säkerligen realisationsvärdet för dagen.

Varulager: kronor 80,609: — får anses lågt att döma av de många stickprov

jag gjorde. För genomförandet av ett ackord hade trenne experter tillkallats

i och för värdering och då enats om ovanstående summa, som i likhet

med inventarierna torde vara rena realisationsvärdet. Samma lager hade

tidigare bokats till 180,000 kronor.

Beträffande skulderna.

Egna accepter ...................... kr. 68,994 och

Varuskulder ........................ » 44,885 jämte

tillfälligt lån....................... » 9,625 av byggmästare Wästlund.

kr. 123,504

utgöra de kortfristiga skulderna.

Bankskulder kronor 144,350 vid besöket kronor 120,000 som enligt bankBihang

till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Konstitutionsutskottets memorial Nr 3 A. (Bilaga.)

direktör Dahlin i Värmlands Enskilda Bank utgör ett stående lån och som

säkerhet för detta har lämnats förlagsinteckningar kronor 200,000.

Låneaccepter uppgingo vid besöket till kronor 30,000. Säkerhet personborgen

Wästlund och Bergman.

Lån mot borgen kronor 10,000, stående lån med borgen av byggmästare

Wästlund.

Ansvarsförbindelserna diskonterade kundväxlar uppgingo vid besöket till

kronor 88,475 mot kronor 125,000 vid bolagsbildandet.

För diskonteringsrätten har V. E. B. ingen säkerhet, utan prövar banken

mycket noga varje särskilt papper. Ansvarsförbindelserna torde därför

knappast innebära något nämnvärt riskmoment.

Det genom aktiebolagsbildningen kontant tillförda kapitalet torde nu vara

använt till löner, råvaruinköp m. m. och är för övrigt alldeles otillräckligt för

att driva rörelsen i hittillsvarande omfattning. Detta möjliggöres endast därigenom

att bolagets ekonomiska stöttepelare, byggmästare Wästlund, som

genom sin aktieteckning, 150 aktier samt stående lån 10,000 kronor redan

starkt engagerat sig i företaget, bisträcker detsamma med tillfälliga lån till

ganska stora belopp vid förefallande behov. Sålunda finnes för närvarande

låneväxlar för 30,000 kronor och tillfälligt lån 9,675 kronor med borgen

av W.

Emellertid har byggmästaren W. egna vittomfattande affärer genom sin

sågverksrörelse och byggnadsverksamhet med en, enligt uppgift av W. sammanlagd

årsomsättning på 1,000,000 kronor och det är ju klart att dessa affärer

i första rummet ta hans intresse, tid och kapital i anspråk. För W. måste

stråhattfabriken komma i andra rummet och den dag han ej längre kan

eller har lust att stödja densamma, kommer den att ramla i brist på kapital.

För att säkerställa bolagets existens måste alltså friskt kapital tillföras

och med ledning av de vid min senaste undersökning inhämtade uppgifterna

skall jag försöka beräkna storleken av detta.

För fabrikationen måste alltid hållas

ett konstant varulager av.............................. kronor 100,000

säsonginköpen per år uppgå till........................ » 140,000

Arbetslöner, tim- och ackord .......................... » 160,000

Kronor 400,000.

Årsomsättningen beräknas då till kronor 600,000.

Tidigare Ilar den varit uppe i 800,000 kronor, men en stark utgallring av

den svagare kundkretsen är nödvändig, ty förr sålde man utan att pröva

kundernas betalningsförmåga och följden blev att förlusterna på kunderna

varje år uppgingo till i genomsnitt 50,000 kronor och detta pumpade så småningom

ut den förr så stabila firman. Nu ämnar man gå fram med största försiktighet

vid försäljningen och beräknar en årsomsättning på 600,000 kronor.

Det uppgavs för mig att flertalet kunder betalar på 6 mån. liksom man också

räknar med två »säsonger» och med ledning av de givna fasta kostnaderna

bör man då räkna med ett eget kapital av minst 125,000 kronor som

erforderligt kapital. Som ovan nämnts är alltså det egna kapitalet otillräckligt

för att driva rörelsen och även tillskottet av det begärda statslånet, kronor

40,000 skulle ej räcka till att trygga bolagets framtida existens. Byggmästare

W. medgav också detta, men är alltjämt villig att på allt sätt stödja

bolaget. Genom det långfristiga statslånet skulle W. få en lättnad i finansieringen

av bolagets affärer, så att han ej behövde begagna sig av kortfristiga

banklån i så stor utsträckning, och enligt mitt förmenande är han

också värd denna lättnad, ty W. har knappast gjort dessa ekonomiska upp
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

83

offringar för egen vinnings skull. W. är först och främst en intresserad och

med flera uppdrag betrodd kommunalman, som anser fortsättande av denna

fabrik med sina omkring 90 anställda som en samhällsfråga av stor betydelse.

W. har också förklarat sig villig att ikläda sig personlig borgen för

det sökta statslånet, men någon annan lika vederhäftig borgesman finnes ej

i bolaget.

Då alltså det sökta statslånet ej räcker till att trygga företagets framtida

existens, och tillfredsställande säkerhet ej kan erbjudas för det sökta statslånet

torde erforderliga förutsättningar för ett statslåns beviljande ej förefinnas.

»

Å promemorian finnes följande blyertsanteckning:

»Senare uppgifter göra sannolikt, att en mycket avsevärd dold reserv ligger

i varulagret. Dessutom uppges att företaget t. v. och med en lämpligt

reducerad omsättning bör och kan reda sig med avsevärt lägre kapital än

här beräknats. För kontroll härav bör bokslutet “V1» 1934 avvaktas. — Yt
-

terligare en vederhäftig

borgensman,

byggmästare Johan Västlund, seder-

mera anmäld. B-s.»

Sedermera inkom från

sökanden balansräkning per 31 dec.

1934:

Tillgångar.

Skulder.

Varubehållning.........

164,965: 22

Varuskuld.............

53,779

03

Utestående fordringar...

92,727: 23

Lån, tillfälligt..........

10,360

—

Främmande accepter. . . .

470: —

Banklån...............

120,000

—

Inventarie Konto.......

13,000: —

Egna accepter..........

29,000

—

Kassabehållning........

5,307: 79

Deposition.............

500

—

Aktiekapitalet..........

60,000

•-

Behållning.............

2,831

21

Summa Kronor

276,470: 24.

Summa kronor

276,470

24.

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Majit bolaget den 8 februari 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital ett

lån å 40,000 kronor mot borgen av byggmästarna Olof Wästlund och Johan

Wästlund. 4

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle.

Bolaget, som tillverkar garner, ansökte den 9 november 1934 om ett lån

å 100,000 kronor. I ansökningen anfördes bland annat:

»Företagets rörelsemedel stå icke i proportion till rörelsens nuvarande omfattning,

varför ett avslag på ansökan helt säkert skulle medföra en avsevärd

personalminskning. Bolagets ledning står nämligen i så fall inför den eventualiteten,

att trots ökad efterfrågan å bolagets produkter vara tvungen att

på grund av bristande disponibelt kapital inskränka rörelsen från dess nuvarande

omfattning till 1932 års produktion, varigenom c:a 100 personer

skulle komma att förlora sin anställning. Fara föreligger även att i sådant

fall rörelsen helt måste nedläggas, då av föregående erfarenhet att döma

driften i den så minskade omfattningen svårligen kan bliva lönande, emedan

de fasta omkostnaderna bliva för höga.

För att förbättra bolagets likviditet framlade styrelsen å innevarande års

bolagsstämma förslag om omläggning av bolagets verksamhet, innebärande

övergång till enbart fabriksdrift och försäljning av egna fabrikat samt sytråd.

Genom denna åtgärd, som av bolagsstämman godkändes, kommer

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

avsevärt kapital, nu bundet i manufakturlager och fordringar för sådana varor,

att frigöras. Detta sker dock endast successivt och före mitten av

nästa år torde bolaget ej kunna börja tillgodogöra sig de fördelar, som följa

av den beslutade förändringen. Genom att tillverkningen tillföljd av ökade

försäljningar ytterligare stegrats, sedan omläggning av verksamheten påbörjades,

har det visat sig oundgängligen nödvändigt att tillföra bolaget nytt

kapital, för att driften skall kunna upprätthållas i nuvarande omfattning.

Då aktieägarna ej disponera mera medel att insätta i företaget och bankernas

skärpta fordringar för lån eller krediter icke lämna bolaget någon

möjlighet, har bolaget sett sig nödsakat att vädja till statsmakterna om hjälp

för att kunna bli i stånd att tillvarataga de arbetsmöjligheter som den så

starkt ökade efterfrågan på bolagets produkter skänker.»

I ärendet inkom en skrift från Göteborgs kamgarnsspinneri A.-B., A.-B.

Jakobsdals kamgarnsspinneri, A.-B. Lana, A.-B. Kamgarn och Flugeby ullspinneri

A.-B., vari anfördes:

»Undertecknade företag, som bedriva tillverkning av samma eller likartade

produkter som det lånesökande bolaget, tillåta sig vördsamt hemställa

om avslag på ifrågavarande ansökan liksom på varje annan ansökan om liknande

hjälp, som eventuellt kan inkomma från företagare inom kamgarnsoch

kardullgarnsindustrierna.

Denna vår hemställan grundar sig på det förhållandet, att marknaden för

närvarande icke kan absorbera en ökad produktion i de garnsorter, det härvidlag

rör sig om, utan redan nu är det tvärtom omöjligt att utnyttja fabrikernas

fulla kapacitet, varom de omfattande driftsinskränkningarna med åtföljande

arbetarepermitteringar och avkortningar i arbetstiden bära vittnesbörd.

Sysselsättningen i branschen torde i själva verket icke vara mer än

cirka 75 % av vad som får betecknas såsom normalt.

Dessutom bör beträffande den nu föreliggande låneansökningen beaktas,

att den stegrade efterfrågan på bolagets produkter, som däri åberopas, icke

är följden av en sund utveckling utan endast en tillfällig företeelse, åstadkommen

genom försäljningar till förlustbringande priser.

Det lånesökande bolaget har länge vållat betydande skada med sina låga

noteringar, vilka i många fall måste hava legat långt under självkostnadspriset.

Desamma hava oroat marknaden och gjort avnämarna obenägna

till affärer på basis av sunda kalkyler till och med i sådana kvaliteter, som

icke direkt varit berörda av konkurrensen. Bolaget har därför varit skulden

till en stor del av de avsättningssvårigheter, andra svenska företag inom

samma bransch hava att dragas med just nu.»

Till bemötande härå anförde sökandebolaget:

»I de omnämnda företagens skrivelse göres gällande, att den svenska marknaden

icke kan absorbera en ökad produktion av kamgarn. Detta påstående

är emellertid felaktigt. Enligt kommerskollegiums officiella statistik

importerades under år 1933

2,495,526 kg kamgarn och

2,878,444 kg kammad ull för kamgarnstillverkning i Sverige. Härav framgår,

att endast ungefär hälften av det i svenska marknaden förekommande

kamgarnet tillverkas inom landet, varför företagens uttalande, att marknaden

icke kan absorbera en ökad svensk produktion, icke är med verkliga förhållandena

överensstämmande.

I detta sammanhang vilja vi nämna att vårt företags produktionsförmåga,

c:a 200,000 kg per år, icke motsvarar mer än 4 procent av landets behov.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

85

Av den officiella statistiken framgår även, att importen av ullgarn (huvudsakligen

kamgarn) under tiden januari—oktober innevarande år uppgick

till 2,480,644 kg. Då de avslagsyrkande företagen uppgiva, att de under samma

tid endast haft sysselsättning till 75 % av normal produktion och vidtagit

''driftsinskränkningar med åtföljande arbetarpermitteringar och avkortningar

i arbetstiden’, måste orsaken därtill vara beroende på andra omständigheter

än inhemsk överproduktion, som de anföra som skäl.

Genom användande av de bästa råvaror och tillämpande av ständigt förbättrade

arbetsmetoder ha vi sökt att åstadkomma förstklassiga kvaliteter. Då

vi därjämte i våra kalkyler endast räkna med minimum av affärsvinst, är

det förklarligt, att våra produkter rönt en livlig efterfrågan, då vi utvidgat

vårt försäljningsområde till södra och västra Sverige. Att detta varit till olägenhet

för våra konkurrenter, vilja vi emellertid ej förneka, men bestrida på

det bestämdaste, att vi därvid använt oss av illojala affärsmetoder.

Då de åberopade företagen i sin hemställan icke anfört några hållbara objektiva

skäl och då allt tyder på, att avslagsyrkandet dikterats uteslutande

av strävan att bliva allenarådande inom den inhemska kamgarnsfabrikationen

— tre av företagen stå redan under samma intressegemenskap — få vi vördsamt

anhålla att, utan avseende å vad företagen anfört, vår ansökan måtte

bifallas.»

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som å riksstaten

för budgetåret 1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande

av enskild företagsamhet, synas i och för sig icke utgöra hinder för att

bereda sökandebolaget understöd i avsedd ordning.

Särskild utredning torde dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas

för utrönande såväl av den lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp som

av värdet å den säkerhet, bolaget för lånet erbjudit.»

I en inom kollegiet upprättad P. M. anfördes följande:

»Företaget bedriver tillverkning och försäljning av kamgarn och svenskullsgarn.

Från grossisthåll inom garnbranschen har följande inhämtats angående

sagda bransch. Garnbranschen hade det senaste årtiondet undergått betydande

förändringar. I första hand kunde konstateras hurusom konsumtionen

av enklare liandelsgarner, vanligt strump- och stickgarn för hemarbete, högst

avsevärt nedgått, sammanhängande huvudsakligen med den numera allmänna

användningen av fabriksgjorda strumpor. Att uppmärksamma vore i

detta sammanhang jämväl den ökade användningen av silke och konstsilke

vid strumptillverkning. En väsentligt stegrad efterfrågan hade emellertid

uppstått å s. k. modegarner för virkning av jumpers o. dyl. Behovet av

strump- och stickgarnerna hade sedan gammalt tillgodosetts av den inhemska

industrien inom branschen. Genom konsumtionens minskning hade konkurrensen

mellan företagen å detta område avsevärt skärpts. Beträffande modegarnerna,

som tidigare till stor del importerats, hade den utländska konkurrensen

de senaste åren minskats i samma mån som de svenska fabrikanterna

blivit bättre skickade att tillgodose kundkretsens önskemål. Behovet av

garner för kostymtyger täcktes alltjämt till stor del av import. Den svenska

anparten av marknaden hade de senaste åren stigit. Ökat utrymme finnes

å detta område alltjämt för svensk fabrikation. Sökandeföretagets tillverkningar,

vilka till stor del utgjorts av enklare liandelsgarner, strump- och stickgarner,

torde tidigare lia haft sin huvudsakliga avsättning till detaljhandel.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Garnhandlaren Otto Elmgren, Stockholm, meddelade, att marknad för

strump- och stickgarner ännu funnes å landsbygden, där sökandebolaget avålder

torde lia haft sin egentliga kundkrets. Ehngren ansåge att sökandeföretaget

borde stödjas, icke minst ur synpunkten av behovet av en motvikt mot

de större, dominerande företagen inom branschen. Någon dumpingpolitik

från bolagets sida hade han för sin del icke kunnat konstatera, men holle

han icke för osannolikt att sådan förekommit. Bolaget hade nämligen varit

nödsakat att skaffa ny marknad för ersättande av de områden, som försvunnit

genom minskning av den äldre kundkretsen, varför detsamma nog vid

utbud till fabriker offerera! låga priser.

Direktören Josef Wetterlind förklarade, under hänvisning till den alltjämt

betydande importen av garner, att utrymme funnes för samtliga fabriker i

branschen. Konkurrensen vore visserligen stark. Marknaden vore emellertid

trots detta stor. Sökandebolaget fyllde ett visst behov. Företaget vore

välkänt.

Enahanda synpunkter framfördes av grosshandlare David Holmblad.

Sekreteraren vid handelskammaren i Gävle upplyste följande. Bolaget vore

ett av de äldsta större företagen i Gävle, startat år 1872. Bolaget åtnjöte sedan

gammalt mycket gott anseende. Känt vore att bolagets ekonomiska ställning

de senaste åren varit mindre god, kanske i viss mån beroende på att

företaget, som blivit väl utpräglat släktbolag, icke haft tillräckligt kvalificerad

ledning. Under år 1933 hade chefsombyte skett. Bolaget hade därigenom

fått en duglig, energisk ledning, genom vilken verksamheten numera

kommit på bättre linjer.»

I promemoria den 30 dec. 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»År 1872 började numera avlidne A. F. Sjöberg en liten garnhandel i Gävle

och efter hand upptogs även tillverkning av garn samt stickning av trikåvaror.

Rörelsen bär utvecklat sig så, att f. n. c:a 4,500 spindlar äro i arbete för tillverkning

av kamgarner och svenskullgarner.

Normal årsproduktion. I medeltal tillverkades under åren 1930—1933

cirka 73,000 kg garner. På grund av stegrad efterfrågan har tillverkningen

under året ökat och uppgår till cirka 223,000 kg.

Anställd personal:

38 män, 67 kvinnor, 62 minderåriga = 167.

Nyanställning av 25 kvinnor och minderåriga beräknas, om rörelsekapital

kan erhållas.

Arbetslösheten i Gävle den 30/u utgjorde 461.

Kapitalbristen är delvis beroende av de gångna årens driftsförluster och

dels den utvidgning av tillverkningen, som under året ägt rum och som binder

större kapital.

Orderstocken uppgår för dagen till cirka 500,000 kr. motsvarande c:a 20

veckors tillverkning.

Avsättningsmöjligheterna betecknas såsom ’mycket goda’. Genom tillverkningens

utökning lia de fasta kostnaderna nedbringats från cirka 80 öre till

30 öre per kg färdigt garn, varigenom uppnåtts större konkurrenskraft och

möjligheter till bättre driftsresultat. Beträffande beskyllningen för osund konkurrens

hänvisas till sökandens skriftliga bemötande av de invändningar mot

lån, som avgivits av några företag inom branschen, ävensom till muntliga

förklaringar av bolagsledningen. Av de protesterande företagen tillhöra tre

den Wernerska gruppen (Göteborg). Flugeby Ullspinneri Ab. i Nässjö tillverkar

icke garn av samma sorter som sökandebolaget.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

87

Balansräkning per /12 1933.

efter genomförande av beslut å ordinarie bolagsstämma 1934.

Debet. Kredit.

Kassa................. 9,211:54

1) Fabriksfastigheter.... 100,000: —

2) Maskiner & driftsinv. 100,000: —

Transportmedel......... 1: —

Kontors- och magas.-inv. 1: —

icr................. 1* —

Varulager.............. 392,134: 66

Halvfabrikat) ........ 193,030:46

Råvaror....)

Debitorer.............. 479,993:99

Kronor 1,274,373

65

Varuaccepter........... 131,824: 13

Varuskulder............ 354,082: 88

Diverse kreditorer...... —

Personalens insättn...... 20,628: 85

Bankskulder........... 199,417:38

Reverslån (till aktieägarna).

............. 128,300:32

Aktiekapital........... 360,000: —

Reservfond............ 80,120: 09

Kronor 1,274,373: 65.

Genom aktiekapitalets nedsättning från 900,000 till 360,000 = 540,000: —

•/. Reservfond 27,335: 09

Summa kronor 512,664: 91

har möjliggjorts följande

Fastigheter............

Maskiner 0. driftsinv. ..

Transportmedel........

Kontors- 0. mag.-inv. ..

Aktier................

Varulager.............

Råvaror o. halvfabr.. . .

Fordringar.............

Balans, förlust.........

avskrivningar i balansen pr 1 januari 1934.

kronor

20,000: —

»

107,058: 77

»

14,499: —

»

2,975: 87

»

6,999: —

»

78,600: —

»

21,600: —

»

40,200: —

291,332: 62

221,332: 29

S:a kr. 512,664:91.

Balansen har genom dessa dispositioner fått en behövlig uppsnyggning’. En

tillförsel av nytt aktiekapital hade varit önskvärd, men aktieägarna äro icke i den

ställningen att en nyteckning kan göras, och försök att på annat håll anskaffa kapital

har icke lett till framgång.

Balansräkning 1928

—1933.

Debet

1928

1929

1930

1931

1932

1933

Kassa........

5,884: 32

6,321: 55

10,914: 92

2,185: 61

2,208: 74

9,211: 54

Fabriksfastig- heter.......

120,000: —

120,000: —

120,000: —

120,000: —

120,000: —

120,000: —

Maskiner 0.

207,058: 77

driftsinv.....

200,000: —

200,000: —

200,000: —

200,000: —

200,000: —

Transport- medel.......

1,800: —

1,800: —

1,800: —

7,500: —

14,500: —

14,500: —

Kontors- o.

2,976: 87

magas.inv____

Aktier.......

1: —

1: —

1: —

256: —

2,500: —

11,500: —

11,500: —

12,000: —

12,000: —

7,000: —

7,000: —

Varulager....

Råvaror o.

490,229: 41

463,747: 47

360,231: 97

431,328: 61

545,781: 14

470,734: 66

halvfabr. i

spinneriet.. . .

92,367: 69

47,940: 56

40,972: 69

52,390: 47

36,981: 47

214,030: 46

Råvaror o.

halvfabr. i

trikåfabr.....

20,317: 04

16,674: 23

10,388: 07

520,193: 99

Debitorer.....

426,475: 57

336,780: 07

328,118: 35

370,260: 24

358,458: 03

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Balansräkning 1928

-1933.

Debet 1928

1929

1930

1931

1932

1933

Förlust, året..

84,315: —

99,801: 40

55,426: 32

41,388: 17

24,716: 38

» bal. fr. föreg, år

99,801: 40

155,227: 72

196,615: 89

Kronor 1,368,575: 03 1,289,579: 88 1,184,228: 40 1,351,148: 65 1,484,045: 27 1,787,038: 56

Kredit

Aktiekapital.. 900,000

— 900,000: —

900,000: —

900,000: —

900,000: —

900,000: —

Reservfond .. . 100,000

— 100,000: —

52,785: —

52,785: —

52,785: —

52,785: —

Pensionsfond.. 37,100

— 37,100: —

Sjukhjälpsfond 5,300

— 3,800: —

2,300: —

Kreditorer____ 324,710

30 248,679: 88

229,143: 40

398,363: 65

531,260: 27

834,253: 56

Vinst fr. 1927 1,464

73

Kronor 1,368,575

03 1,289,579:88 1,184,228:40 1,351,148: 65 1,484,045: 27

1,787,038: 56

Vinst-

& Förlust Konto.

Debet 1928

1929

1930

1931

1932

1933

Saldo av räntor

Administra-

16,748: 22

11,525: 70

11,809: 07

21,671: 33

29,811: 32

tions o. kon- torskostn.. . .

55,205: 22

52,509: 45

59,563: 99

54,355: 14

54,987: —

Avskrivningar.

Varukonto....

■20,194: 33

■21,199: 32

14,556: 93

■23,558: 01

“32,642: 21

■14,051: 25

1 Förlust å kunder.

2 * » » kronor 22,596: 01

3 » » »

» 25,113: 86

Avskr. å bilar o.

aktier........ kronor 7,528: 35

Bal. förlust.......

99,801: 40

155,227: 72

196,615: 89

Kronor 92,148: 37

99,801: 40

194,732: 47

263,896: 40

295,465: 46

Kredit

Vinst från 1928

1,464: 73

Varukonto....

6,368: 64

39,504: 75

67,280: 51

74,133: 19

Förlust årets..

d:o fr. före-

84,315: —

99,801: 40

55,426: 32

41,388: 17

24,716: 38

gående år...

99,801: 40

155,227: 72

196,615: 89

Kronor

92,148: 37

99,801: 40

194,732: 47

263,896: 40

295,465: 46

Kommentarer

1) Fabriksfastigheten...

2) Maskiner o. driftsinv.

3) Varulager..........

4) Halvfabrikat........

Råvaror............

Debitorer...........

kr. 100,000: —

» 100,000: —

» 392,134:66

» 193,030: 46

»> 479,993:99

Taxeringsvärde: Byggnader 200,000,

Tomt 63,000 = 263,000 kr.

Se nedan betr. maskiner.

Värdet = råvaror -f- arbetslöner.

Halvfabr. = råvaror + arbetslöner.

Råvaror = gällande inköpspris.

Anses ss. säkra.

Utbetalda löner år 1933

Till revisorer.............................. kr. 300: —

» ledande tjänstemän..................... » 21,000: —

» Övriga tjänstemän, förmän och lagerpersonal.

............................... » * 1 * *95,675: —

» arbetare............................... » 61,150:— kr. 178,125:_

1 Härav c:a 46,000 kr. löner till handelsresande och tjänstemän i den av bolaget drivna en
grosrörelsen

i manufakturbranschen. Återstoden kr. 49,675: — är abnormt i förhållande till ar
betslönerna

kr. 61,150: — och frågas örn icke reduktion är möjlig.

Förklaring avlämnad 4/i 35. Tillfredsställande. E.Jn.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

89

Avskrivningar:

Någon avskrivning å byggnader, maskiner och inventarier har icke ägt

runi under åren 1929—1933.

Maskinparken:

Enligt för brandförsäkring gjord värdering av fackman är det bokförda

värdet c:a 25 %> härav.

Erbjuden säkerhet:

Förlagsinteckning å kronor 100,000 näst efter kronor 300,000, som efter

nedskrivningen (pr Vi 1934) skulle ligga inom 58 %.

Enligt den inlaga, som avgivits av fyra företag i branschen, »kan marknaden

icke absorbera en ökad produktion i omfrågade garnsorter». Som bevis

för detta anföres, att dessa företag icke kunnat utnyttja sin produktionskapacitet

till mera än 75 %. Vidare framhålles, att det är tack vare tillämpade

dumpingpriser, som den ökade omsättningen kunnat uppnås samt att betydande

skada vållats av sökandebolaget genom dess prispolitik.

I sin försvarsskrift anför sökandebolaget att enligt Kungl. Kommerskollegii

officiella statistik år 1933 importerades 2,495,526 kg kamgarn och

2,878,444 kg kammad ull för kamgarnstillverkning, motsvarande cirka hälften

av väveriernas garnbehov, varför orsaken till spinneriernas låga verksamhetsgrad

skulle vara beroende på andra orsaker än inhemsk överproduktion.

Beträffande punkten om osund prispolitik halkar sökanden helt hastigt

över densamma och anför, att det endast räknas med ett minimum av

affärsvinst, varigenom och i samband med hög kvalitet företagets produkter

vunnit en livlig efterfrågan. Man torde av detta yttrande kunna utläsa ett

medgivande, att garnerna sålts under andra fabrikers noteringar, vilket också

framgår av Kungl. Kommerskollegii undersökning. Även framgår härav,

att tre branschmän uttalade sig berömmande om sökandebolaget, som är välkänt.

Handelskammarens i Gävle sekreterare vitsordar, att företaget är gammalt

och välkänt, men att dess ekonomiska ställning de senaste åren varit

mindre god.

Enligt ledningens uppgifter äro bolagets förluster att söka dels i förluster

på inneliggande lager under nedgångsåren samt kundförluster och dels på

driftsförluster, till följe stark nedgång i produktionen. Den nya ledningen

förefaller att handhavas av duktigt och energiskt folk och anledning finnes

antaga, att företaget, om konjunkturerna icke gå emot, har möjligheter att

förbättra sin ställning, såvida icke vinstmarginalen hålles allt för knapp.

Den erbjudna säkerheten synes vara mindre tillfredsställande, örn man

granskar lämnade uppgifter beträffande lager pr den 20 november:

Färdigt garn.......................... kr. 295,000: —

Halvfabrikat och råvaror .............. » 155,000: —

Maskiner o. driftsinvent............... » 100,000: —

Summa kr. 550,000: — å 60 % = 330,000 kr.

Avgår: Belånade inteckningar .........................300,000 »

Återstår 30,000 kr.

Den kreditgivande banken innehar överhypotek på 60,000 kronor för

checkräkning, men torde göra anspråk på samma för förstärkande av säkerheten

för diskonteringsrätten.

Även örn säkerhetsfrågan kan ordnas, ställer jag mig mycket tveksam,

huruvida ett lån kan tillstyrkas i förevarande fall, då konkurrens i möjligen

illojal anda bedrivits.»

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Maj:t bolaget den 8 februari 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital ett

lån å 100,000 kronor mot säkerhet av dels fastighetsinteckning å 16,500 kronor

med förmånsrätt efter 150,000 kronor, dels förlagsinteckning å 90,000

kronor med förmånsrätt efter 240,000 kronor, dels ock borgen av civilingenjören

M. R. Sjöberg, direktören K. A. Sjöberg och disponenten N. E. G.

Ericsson.

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a. Alnö.

Föreningen hade av Kungl. Maj :t den 5 okt. 1934 beviljats subvention med

högst 2,000 kronor. (Ärendet återfinnes refererat i den av herr Stendahl avgivna

reservationen till 1935 års dechargememorial, sid. 3 o. ff. i bilagan till

memorialet).

Föreningen hade bildats för att inköpa hönsgården av dess förutvarande, i

konkurs försatta ägare. Ett av föreningen avlämnat anbud å 4,000 kronor

hade antagits av konkursförvaltningarna. Köpeskillingen kunde dock ej erläggas

på förelagd dag.

Under åberopande härav anhöll föreningen den 16 nov. 1934 örn lån å

5,000 kronor. Ansökningen var bilagd värderingsinstrument, utvisande att

hönsgården, som bestod av två lägenheter, värderades till sammanlagt 8,000

kronor.

Konkursförvaltaren, som inkom med en skrift i ärendet, anförde, att det

vöre synnerligen önskvärt, att beslut meddelades fortast möjligt, enär nödläge

nära nog förelåge.

I yttrande den 24 nov. 1934 anförde lantbruksstyrelsen:

»Förenämnda förening har tidigare hos lantbruksstyrelsen sökt lån ur statens

fjäderfälånefond för upprättande av en göd- och slaktanstalt för fjäderfä.

Efter att i ärendet hava hört Sveriges fjäderfäavelsförening — —■ —

fann styrelsen emellertid genom beslut den 4 oktober 1934 med hänsyn till

de för lån från nämnda fond gällande bestämmelser icke skäl bifalla ansökningen.

Nu föreliggande framställning avser fjäderfäproduktion i allmänhet. De

synpunkter, varur lantbruksstyrelsen hade att skärskåda frågan, när det

gällde lån från fjäderfälånefonden, äga här icke tillämpning. Av fjäderfäavelsföreningens

yttrande framgår, att föreningen för sin del funne det motiverat,

att sökandeföreningen på något sätt stödjes i sina strävanden från

statsmakternas sida. Jämväl lantbruksstyrelsen finner skäl föreligga härför.

Det synes styrelsen, som om fjäderfäavel, särskilt med de kombinerade verksamhetsgrenar

föreningen avser, bör kunna visa sig lönande och bereda föreningens

medlemmar möjlighet att vinna en nödtorftig utkomst.

Därest medel för ändamålet finnas tillgängliga, anser lantbruksstyrelsen

sig under sådana förhållanden böra tillstyrka bifall till den gjorda framställningen,

under förutsättning likväl att den ekonomiska grundvalen för sökande

föreningens ekonomi och fortsatta tillvaro kan ordnas på ett tillfredsställande

sätt.»

Sedan berörda yttrande inkommit, uppstod emellertid dröjsmål med ärendets

avgörande på grund av svårigheter att få fastighetsförhållandena ordnade,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

91

så att inteckning kunde erhållas. Påstötningar inkommo under tiden från

föreningen. I en av dessa anhölls, att beslut måtte meddelas, emedan den

mördande ovissheten fullständigt nedbröte föreningsmedlemmarna.

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Majit den 30 mars 1935 föreningen ett lån å 3,000 kronor på 12 år, varav

de två första ränte- och amorteringsfria. Säkerhet: Inteckning i den ena av

föreningens fastigheter å 3,000 kronor med bästa förmånsrätt samt borgen

av föreningsmedlemmarna Nordens trandh samt Sulamith Höglund och hennes

man Albert Höglund.

Då lånet sedermera skulle utlämnas av statskontoret, anmärktes av ämbetsverket,

att Nordenstrand!! och Albert Höglund ej kunde godtagas som

borgensmän, enär de vore i konkurstillstånd.

I anledning härav ingick föreningen med framställning till Kungl. Majit,

att Sulamith Höglund ensam måtte godtagas som borgensman. Till stöd härför

anfördes, att det vore otänkbart, att andra borgensmän skulle kunna anskaffas,

samt att Sulamith Höglund, som vore boskild, själv rådde över sina

tillgångar och för övrigt vore i besittning av utmätningsbara tillgångar.

Kungl. Majit biföll framställningen den 28 juni 1935.

6) Tryggve Ekström, Simeå.

Forstmästaren Tryggve Ekström ansökte den 20 november 1934 om lån å

minst 20,000 kronor för drivande av hyvleri vid Simeå i Undersviks socken

av Gävleborgs län.

1933 års skogsindustrisakkunniga anförde i infordrat utlåtande den 24 januari

1935:

»Ifrågavarande hyvlerianläggning har av sökanden inköpts efter att hava

legat nere i fyra år. För köpet häftar sökanden i en skuld på 20,000 kronor,

för vilken inteckning lämnats i fastigheten. Taxeringsvärdet för själva anläggningen

med tillhörande bostäder uppgår till 47,000 kronor, vartill komma

värden för samtaxering, så att taxeringsvärdet sammanlagt beräknas uppgå

till 50,000 kronor. Brandförsäkringsvärdet å till anläggningen hörande

byggnader uppgår till 66,000 kronor.

Den tidigare produktionen vid ifrågavarande verk uppgives till i runt tal

årligen 1,500 standards. Behov av hyvlat virke uppgives förefinnas dels i

orten, dels ock i angränsande större samhällen. Försäljningen av de färdiga

trävarorna har vidale förutsatts komma att äga rum på södra Sverige och

Danmark, för vilka marknader förutsättningar uppgivas vara för handen

med hänsyn till den höga kvaliteten på virket från ifrågavarande trakter.

Sökanden har vidare för avsikt att under förutsättning att det ansökta

lånet komme att beviljas uppföra en mindre torkugn för trävaror, varigenom

driften, utan att större kapital behövde investeras i företaget, ytterligare kunde

ökas och bättre och mera jämnt fördelas under hela året.

1933 års skogsindustrisakkunniga, som från sökanden infordrat ytterligare

upplysningar rörande driftens planerade omfattning och därmed sammanhängande

frågor samt jämväl genom de sakkunnigas sekreterare på ort

och ställe besiktigat anläggningen, få i underdånighet anföra.

Av erhållna uppgifter vid besiktningen av verket framgår följande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Sökanden ämnar ensam driva den i framställningen omförmälda trävarurörelsen.

Ifrågavarande sågverks- och hyvlerianläggning är beläget mellan Simeå

järnvägsstation och Örsjön —■ en utvidgning av Ljusne älv — och är förmedelst

stickspår direkt förbunden med järnvägsstationen. Verket är således

beläget vid allmänna flottleden — Ljusne älvs 27 :e distrikt — men har sådant

läge invid allmänna landsvägen och vid basvägar, att sågtimmer även

kan tillföras verket genom direkt framkörning med bil eller häst. Verkets

läge måste betecknas såsom gott.

Simeå ångsåg uppfördes ursprungligen på 1880-talet. Fullständig ombyggnad

skedde år 1900, från vilken tid de flesta sågverksmaskinerna härröra.

Ångmaskinhuset med tillhörande pannanläggning nyuppfördes år 1910.

Av de nuvarande fyra sågramarna av gammal typ avses tre till omedelbar

nedskrotning och hava redan försålts. Den fjärde ramen, en bolinderram av

år 1904, kommer att moderniseras och bibehållas, likaså den nuvarande hyvelmaskinen

av Bolinders tillverkning år 1900.

Ur teknisk synpunkt måste anläggningen med undantag för ångcentralen

betecknas såsom för närvarande undermålig och i behov av moderniseringar.

Till anläggningen hör corps de logis i någorlunda gott skick och tre arbetarekaserner.

Vidkommande den blivande tillverkningen få de sakkunniga lämna följande

upplysningar.

Enligt från sökanden erhållna uppgifter avses att under åren 1935 och

1936 omsätta 1,150 standards per år, varav genom direkt försågning av

15,000 st. sågtimmer 274 standards samt genom inköp och vidare förädling

genom hyvling 900 standards cirkelsågade trävaror. Avsättningen av de färdiga

varorna beräknas komma att ske dels i orten, dels ock till södra Sverige

och Danmark.

Sökanden uppgiver vidare, att inom en rayon av tre mil innevarande vinter

icke mindre än femton cirkelsågar äro i gång.

Inköpspriset på sågtimret har av sökanden beräknats till 35 öre per eng.

kubikfot toppmätning, vilket pris för ifrågavarande timmerdimension, 4.5

eng. kubikfot toppmått, torde vara normalt. För de cirkelsågade trävarorna

beräknar sökanden ett anskaffningspris fritt verket av 160 kronor per standard.

Även detta pris torde motsvara det nuvarande marknadsläget. Beträffande

de kalkylerade försäljningspriserna, 182 kronor för de famsågade

trävarorna och 185 kronor för de hyvlade, allt per standard, synas dessa priser

enligt de sakkunnigas mening vara beräknade i överkant och sannolikt

knappast möjliga att uppnå såsom medelpriser för hela tillverkningen.

Ifråga örn skatteförhållandena och arbetslöshetens omfattning få de sakkunniga

anföra. Undersviks kommun är en mindre skogs- och jordbrukssocken

med ett invånareantal den 1 januari 1934 av 1,266 personer. Utom

den industriella anläggningen vid Simeå finnes endast ett mindre sågverk i

denna socken, nämligen Flurns såg, ett enramigt sågverk, beläget i skogsbygden,

och i regel sysselsättande cirka 20 arbetare under halva året.

Den kommunala utdebiteringen och antalet skattekronor har enligt uppgift

uppgått till nedanstående belopp under de senaste åren.

j^r • Utdebi- Skatte
tering

kronor

1931 .......................................... — 3,184

1932 .......................................... 11:80 2,920

1933 .......................................... 15:— 2,041

1934 .......................................... 16:— 2,042

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

93

Antalet anmälda arbetslösa samt antalet av dessa ej hjälpta arbetssökande har

under år 1934 utgjort nedanstående

Jan.

Fehr.

Mars

April

Maj

Juni

Antalet anmälda arbetslösa......

..... 49

24

48

69

24

18

Procent av invånareantal........

..... 3.9

1.9

3.8

5.5

2.0

1.4

Härav ej hjälpta................

..... 44

13

39

59

18

15

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Antalet anmälda arbetslösa......

..... 29

27

36

29

27

34

Procent av invånareantal........

..... 2.3

2.1

2.8

2.3

2.1

2.7

Härav ej hjälpta................

..... 8

19

24

25

23

33

Till arbetslöshetens lindrande hava av kommunala medel anslagits nedanstående

belopp under de senaste åren

År Anslag, kr.

1931 .......................................... 2,600

1932 .......................................... 2,300

1933 .......................................... 6,000

1934 .......................................... 5,500

1935 .......................................... 2,500

Enligt de sakkunnigas mening föreligga ej sådana sociala skäl, att dessa i

och för sig skulle motivera ett bifall till den ifrågavarande framställningen.

Vid ett bifall till ansökningen blir det av sökanden för den planerade driften

tillgängliga kapitalet dessutom för litet, och rörelsen alltför mycket beroende

av upplånade medel.

Under åberopande av vad som nu anförts, få de sakkunniga i underdånighet

avstyrka bifall till denna ansökan. Vid detta ärendes behandling hava

samtliga sakkunniga utom ledamöterna Ekman och Strindlund närvarit.»

I anledning av berörda yttrande inkom från Undersviks kommun en skrivelse,

vari bland annat anfördes, att läget för kommunen skulle bli ytterst

bekymmersamt, örn driften vid Simeå såg nedlades, samt att ett återupptagande

av densamma, även om ej i så stor omfattning, skulle ha den största

betydelse ur olika synpunkter.

Vidare ingåvos:

1) följande balansräkning pr *®/s 1935:

»Tillgångar: Fastigheter, tax.-värde kr. 50,000: — brandförsäk

ringsvärde kr. 66,000: —.....................

Inventarier:

Bogserbåt.........''............. kr. 700: —

Div. förbrukningsartiklar......... » 1,200: —

Lager:

Timmer 1,500 st................ kr. 2,100: —

Sågat virke 5,000 kbft.......... » 3,800: —

Inköpt vid klingsågar 12,000 kbft » 10,200: —

Kontanter och banktillgodohavanden kr. 1,200: —

kr. 50,000: —

» 1,900: —

» 16,100: —

kr. 69,200: —

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3A. (Bilaga.)

Skulder:

Reverslån mot inteckning.......... kr. 20,000: —-

Obet. virkesleveranser och div. för
brukningsart.

................... » 7,470: — kr. 27,470: —

Behållning:................................................ » 41,730: —

kr. 69,200: —.»

2) Följande intyg från svenska handelsbanken:

»Forstmästare T. Ekström, som driver sågverksrörelse vid Simeå ångsåg,

har hos oss en kredit i form av reverslån å kronor 20,000: —. Då herr Ekström

hos Kungl. Majit sökt lån och/eller subvention jämlikt 1933 års riksdagsbeslut

angående lån eller subvention till främjande av enskild företagsamhet,

förbinder sig undertecknad bank härmed, under förutsättning att

herr Ekströms nyssnämnda ansökan vinner bifall, att låta hans ovan omförmälda

kredit å kronor 20,000: — kvarstå hos oss under sex månader, för

såvitt kreditvillkoren fullgöras. I enlighet med gällande bolagsordning för

banken kunna vi icke ikläda oss i något avseende bindande förpliktelse att

låta krediten innestå under längre tid än nyss nämnts, men hava vi för avsikt

att taga under välvillig prövning de framställningar örn prolongering av

vederbörandes ovannämnda kredit, som kunna komma att göras under den

tid, för vilken statens lån må komma att beviljas.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Maj:t Ekström den 12 april 1935 till förstärkning av företagets rörelsekapital

ett lån å 20,000 kronor mot säkerhet av vissa inteckningar. Lånetiden bestämdes

till 11 år, varav det första amorteringsfritt. 7

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd.

Bolaget ansökte i februari 1934 om lån å 50,000 kronor, varigenom rörelsen

skulle kunna utökas och lindring vinnas i den arbetslöshet, som rådde

inom Gagnefs socken.

I yttrande den 28 maj 1934 anförde 1933 års skogsindustrisakkunniga:

»Företaget har drivits i aktiebolagsform sedan år 1925, och aktiekapitalet

utgör 100,000 kronor. Bolaget är kommunens största industriföretag, och

detsamma har tillfört Gagnefs och omkringliggande socknars Inbyggare goda

förtjänstmöjligheter, dels för skogsägarna genom försäljning till företaget

av skog, dels genom beredande av arbete åt en avsevärd arbetarestam.

Tillverkningen avser dels sågade och hyvlade trävaror, dels olika slags

staket av trä. Den normala tillverkningen uppgives till 200,000 kubikfot

sågat virke, motsvarande 1,200 standards, men av brist på rörelsekapital

har rörelsen under de senaste åren måst avsevärt inskränkas. Genom ett

bifall till framställningen om statslån beräknas driften kunna avsevärt utökas.

För närvarande äro 30 man anställda vid själva sågverken. Vid full

drift erfordras 40 å 45 arbetare.

Befintliga säkerheter innehavas av företagets förlagsgivare, enligt senare

till de sakkunniga inkommen uppgift, Aktiebolaget Göteborgs Bank.

Av ansökningshandlingarna närslutna styrelseberättelse för verksamhetsåren

1928—1932 inhämtas följande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

95

År

Omslutning

Ränteutgifter

Vinst

Förlust

kr.

kr.

kr.

kr.

1928.............

........... 60,310:73

14,478: 87

39: 08

—

1929.............

........... 58,682:49

16,417: 34

753: 29

—

1930.............

........... 47,699:97

14,085: 77

—

12,310: 86

1931.............

........... 44,556:69

13,577: 57

623: 33

—

1932.............

............ 33,640:45

13,001: 14

—

291: 94

För år 1933, för vilket år vid tiden för ansökans ingivande bokslutet ännu

ej förelåg färdigt, beräknas en mindre förlust ej kunna undvikas. Under

detta år bär i löner och arvoden utbetalats inalles 27,259 kronor, fördelade på

nedanstående sätt.

Styrelse och revisorer .............................. kronor 100: —

Arbetsledare och försäljare ........................ » 2,400: —

övriga tjänstemän och förmän ..................... » 4,800: —

Anställd personal (arbetare) ...................... » 19,959: —

Framställningen har tillstyrkts av kommunalnämndens ordförande och arbetslöshetskommitténs

ordförande i ett gemensamt, den 16 sistlidne februari

dagtecknat, ansökningen närslutet yttrande, i vilket företagets betydelse för

orten understrykes och bolagets ledning vitsordas bestå av fackkunniga och

dugande personer.

1933 års skogsindustrisakkunniga, som från företaget infordrat närmare

upplysningar beträffande omfattningen av den tidigare bedrivna och för den

närmaste framtiden planerade rörelsen samt jämväl genom sin sekreterare

på ort och ställe besiktigat verken och företagit teknisk-ekonomiska utredningar,

få för egen del i underdånighet anföra följande.

Företaget äger tvenne sågverk, ett på vardera sidan örn Västerdalälven invid

Mockfjärds järnvägsstation på järnvägslinjen Falun—Björnbo, nämligen

Högbergs sågverk, norr örn älven — kombinerat med kvarnrörelse — vid

allmänna landsvägen Gagnef—Floda, 2 km från järnvägsstationen, och Hedens

sågverk, söder örn älven, invid Mockfjärds station.

Högbergs sågverk är ett elektriskt drivet verk av äldre typ, som uppfördes

år 1913. Därefter har verket om- och tillbyggts. I sågverket finnes en ram

av Lottefors tillverkning, ett Bolinderkantverk, en lathssåg, 1 klyvsåg av

Beronius tillverkning samt en hy velmaskin av Falkenbergs tillverkning,

samtliga maskiner visserligen av äldre typer men i gott skick. Särskilda specialmaskiner

finnas för stakettillverkningen samt ben- och spånkvarn. I

reserv finnes en Bolinders ångmaskin av äldre typ.

Brädgården är försedd med lågbanor och i ganska förfallet skick.

Virket transporteras på egen lastbil till järnvägsstationen eller distribueras

i orten. Av större delen av det grövre sågavfallet tillverkas staket. Övrigt

avfall säljes på platsen och betalas för närvarande 1: 50 å 1: 75 per lös kbm

vid verket.

Den elektriska kraften inköpes till ett pris av 6 öre per kilowatt för en förbrukning

intill 25,000 kilowatt och för överskjutande till ett pris av 5 öre.

Taxeringsvärdet av anläggningen med tillhörande förståndare- och kontorsbostad

samt en mindre arbetarebostad uppgår för närvarande till 67,500

kronor. Brandförsäkringsvärdena äro följande, nämligen sågverket med tillhörande

maskiner 70,000 kronor, kvarn 18,500 kronor, brädgård, virkesmagasin

och transformator 18,500 kronor, kontorsbyggnad 15,000 kronor och

arbetarebostaden 4,000 kronor eller inalles 126,000 kronor.

Hedens sågverk är ett verk av nyare typ, som helt moderniserades för ett

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

10-tal år sedan. Ungefär samtidigt uppfördes ett fristående modernt hyvleri.

I sågen finnes en Bolinderram av äldre modell, ett kantverk samt lathsoch

stavverk. Hyvleriet består av en Beronius hyvelmaskin av nyare typ

samt en klyvsåg från samma verkstad. Detta verk drives med ånga genom

automatisk spåneldning.

Brädgården är i mycket gott skick.

Taxeringsvärdet uppgår till 40,000 kronor och brandförsäkringsvärdet till

80,000 kronor för den industriella anläggningen och 12,000 kronor för en till

densamma hörande kontorsbyggnad.

Omfattningen under senare år av tillverkningen vid de båda verken framgår

av nedanstående sammanställning.

i Försåeat

timmer

1928 67,554

1929 34,408

1930 23,827

1931 24,889

1932 16,778

1933 11,783.

Tillverkningen har under senare år uppgått till nedanstående.

År

Plank, battens

och bräder

Småvirke

Hyvlat

virke

S t

a n d a r d s

1928 ...........

............... 685

41

484

1929 ...........

............... 355

67

225

1930 ...........

............... 259

40

162

1931 ...........

............... 256

39

175

1932 ...........

............... 179

30

106

1933 ...........

............... 118

15

88

För åren 1934 och 1935 planeras en försågning av respektive 30,000 och

40,000 st. sågtimmer.

Sågtimret anskaffas genom inköp i småposter från de mindre hemmansägarna

dels på rot, dels på leverans, och framköres nästan uteslutande direkt

till de båda verken.

Omkring en tredjedel av hela tillverkningen har under de senare åren försålts

i orten.

Antalet sysselsatta arbetare vid olika tidpunkter framgår av nedanstående

sammanställning.

År

Fehr.

Juni

Okt.

I medeltal

under året

1928 ...........

........... 96

56

30

52

1929 ...........

........... 54

48

25

43

1930 ...........

........... 40

25

22

33

1931 ...........

........... 55

32

15

30

1932 ...........

........... 18

22

10

20

1933 ...........

........... 16

16

10

19

Som tidigare anförts, har sökanden uppgivit att 30 man voro anställda vid

tiden för ansökningens ingivande.

Skatteförhållandena under de senare åren i kommunen belysas av nedanstående

uppställning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Komunal Antal

utdebitering skattekronor

1931 ................ 7.25 19,344: —

1932 ................ 7.10 20,249: —

1933 ................ 7.0 19.406: —

1934 ................ 7.25 1 5,740: —

Kommunen är en jordbruks- och skogsbruksbygd. Utom de båda sågverk,

som ansökningen om statshjälp avser, finnes endast ett fåtal smärre

industrier i kommunen, inalles sysselsättande ett 40-tal arbetare. Antalet

invånare uppgick den 1 januari 1933 till 6,468 personer.

Till arbetslöshetens bekämpande har endast mindre belopp anslagits, men

kommunen har genom vägdistriktet, som omfattar samma område, igångsatt

omfattande vägarbeten för arbetslöshetens lindrande.

Antalet anmälda arbetslösa har uppgått till nedanstående.

Ar Jan. Febr. Mars April

1933 ......................................498 476 467 458

% av invånareantalet ...................... 7,7 7,3 7,2 7,1

1934 ......................................307 268 264 272

% av invånareantalet ...................... 4,7 4,3 4,1 4,2

De sakkunniga hava från den förlagsgivande banken, Aktiebolaget Göteborgs

Bank, infordrat närslutna utlåtande rörande sökandeföretagets kreditförhållanden

och bankens ställning till rörelsens fortsatta bedrivande, till vilket

hänvisas.

Som av de ekonomiska utredningarna framgår, är sökandebolagets finansiella

ställning synnerligen svag. Under femårsperioden 1928—1932 hava

samtliga ränteutgifter uppgått till 71,560:69 kronor eller i medeltal 29 procent

av företagets omslutning. Enligt uppgift från den förlagsgivande banken

har företaget punktligt fullgjort dessa ränteinbetalningar. I utgifts- och

inkomstberäkningarna för åren 1934 och 1935 äro posterna räntor upptagna

till 10,000 kronor, i vilka poster, som redan nämnts, ränta på eventuellt

statslån ej inberäknats. Visserligen äro företagets övriga allmänna omkostnader

nedbringade till erkännansvärt låg nivå, men de sakkunniga äro av

den bestämda uppfattningen, att så höga räntebelastningar, som de ovan anförda,

äro omöjliga för ett sågverksföretag att i längden uppbära under i

övrigt gynnsammaste förutsättningar. En genomgripande sanering av företaget

är en ofrånkomlig förutsättning för ett fortsatt ekonomiskt bedrivande

av ifrågavarande rörelse.

Under åberopande av vad som nu anförts få de sakkunniga i underdånighet

avstyrka bifall till den gjorda framställningen.»

Vid yttrandet var fogat följande av Göteborgs Bank i Falun utfärdade intyg:

»Undertecknad bank, som till bedrivande av sågverksrörelse vid Högberget

och Heden i Mockfjärd lämnat Högbergs Sågverk & Kvarn A.-B., Mockfjärd,

nu löpande krediter i form av lån och checkräkning å tillsammans 150,000

kronor och för vilka banken som säkerhet innehar inteckningar i bolagets

fastigheter och förlag å tillsammans 200,000 kronor, får härmed förklara,

att under förutsättning att ett av bolaget sökt statslån på 50,000 kronor kommer

att beviljas och under förutsättning jämväl, dels att lånen hos oss på rätt

sätt skötas, dels icke bolagets förlagstillgångar nedgå i värde under det vid

senaste årsskiftet konstaterade, vi äro villiga att i vad på oss ankommer icke

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Balansräkning pr S1/i2 1933.

Debet.

Fastigheter Högberget

Heden (111,600+64,700)

(t. v, 111,500)........ 182,300: —

Inventarier............ 20,795: —-

Skog och sågtimmer..... 3,790: —

Plank och bräder....... 38,210: —

Idealstaket............ 4,905: —

Mjölkvarnen........... 595: —

Benkvarnen............ 235: —

Ved och avfall.......... 760: —

Diverse personer........ 25,185:70

Balanserad förlust(1933—- 5,981: 80)....... 17,227: 98

Kronor 294,003:68

Kredit.

Aktiekapitalet.......... 100,000: —

Bankskulder

Reverslån........... 60,000: —

Checkräkning....... 85,738: 46

Förlagsväxlar....... 4,500: —

Privatlån (18 olika personer).

................. 21,260: —

Förlagslån av ägarna

Sundströms sterbhus... 11,352:57

D:o av And. Persson.... 3,893: 38

D:o av Osc. Sundström.. 4,202: 56

Diverse kreditorer.......3,056: 61

Kronor 294,003:68

Anmärkningar:

Bokvärde över taxeringsvärde

................ 70,800: —

På 6 år end. avskrivet

5 %, bort vara 42 %.. 7,000: —

Inv. i kr. 1.05 pr kbf.

Högt. Nedsättes....... 7,600: —

Inv. i bruttopris —40 %

(vanlig rabatt 25/30 %) —

Härav uppgives såsom

osäkra................ 4,000: —

_17,227: 98.

Avskrivningsbehov Kr. 106,627: 98.

Fastigh.-int. (t. v. 111,500)

med bästa rätt å kr.... 170,000: —

Förlagsint. (60,000—

90,000) å kr.......... 30,000:—.

Revers å kr........... 65,000: —

Förlagsint. m. bästa rätt

samt borgen av aktieägarna

............... 60,000: —

O. Sundström, And. Persson, Axel Persson

(aktieägarna)

Oprioriterat

»

»

»

vidtaga sådana åtgärder gentemot bolaget, som kunna äventyra rörelsens

ostörda fortgång under den tid, för vilken statslånet avses.

Här lämnade förklaring skall icke utgöra hinder för banken varken att

erhålla de årliga avbetalningarna på lånen, som finnas stipulerade i mellan

bolaget och banken träffat kreditavtal eller örn så påfordras erhålla sådana

årliga avbetalningar på krediterna, som motsvara av taxeringsmyndigheter

godkända avskrivningar på fastigheter.»

I promemoria den 12 juni 1934 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet huvudsakligen

följande:

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 99

»Orsaken till kapitalbristen uppgives vara senare årens prisfall på virke,

kundförluster samt en oärlig bolagsmans manipulationer. Ränteutgifter på

c:a 14,000 kronor örn året de senaste 7 åren hava kraftigt bidragit.

Det har visat sig omöjligt att hos bolagets bankförbindelse eller på annat

håll upplåna behövliga medel för utökning av rörelsekapitalet.

Kommunen kan icke tänkas villig understödja företaget. Bolagets huvudfordringsägare

(A.B. Göteborgs Bank, Falun) har avlämnat skriftlig förbindelse

att under vissa förutsättningar lämna kredit som hittills, övriga fordringsägare

torde icke komma att vidtaga några för låntagaren skadliga åtgärder.

Det fastigheterna åsätta taxeringsvärdet anser jag vara högt och det högre

bokvärdet å kr. 70,800 måste betecknas såsom rent luftvärde.

Brandförsäkring.

Fastigheten försäkrad i olika bolag för sammanlagt ..........kr. 225,850: —

Lösegendomen » » » » » » .......... » 91,318: —

varå specifikation finnes hos mig.

Utlåtande.

Ställningen är mycket svag. Med användande av fiktiva värden ser balansen

icke så illa ut, men i verkligheten är företaget konkursmässigt, då

även med användande av taxeringsvärdet (som är för högt) i ovanstående

kalkyl visats, att minst hela aktiekapitalet är borta. Sådan aktiebolagslagen

nu är, torde skyldighet icke föreligga för bolaget att gå i likvidation.

Vid konferens i Falun med representant för A. B. Göteborgs Bank framgick,

att banken skulle vara villig släppa de högst liggande fastighetsinteckningarna.

Dessa ha emellertid intet värde. Även om banken ställde botteninteckningar

till statens disposition såsom säkerhet för eventuellt statslån

å t. ex. 25,000 å 30,000 kr., ifrågasättes, örn med hänsyn till gällande direktiv

lån ändock kan lämnas, ty jag anser, att en utökning av rörelsekapitalet

i denna omfattning ingalunda skulle säkerställa bolagets framtida bestånd,

så genomusel som ställningen är.

Kapitaltillförsel från nuvarande aktieägare icke möjlig.

På ett ackordsförfarande är icke mycket att vinna, såvida icke den prioriterade

fordringsägaren är villig göra avsevärda eftergifter. Detta anser

jag vara motiverat av två skäl: för det första att banken icke vid en realisation

kan få ut sin fordran utan att bolagsmännen ruineras och få gå ifrån

sina gårdar; för det andra att banken då hjälper till att rädda icke blott

företagets ägare utan även Gagnefs sockens största industriföretag, av stor

betydelse icke blott för dess arbetare utan även för timmerleverantörerna

— socknens skogsägande allmoge.»

I en ny promemoria i ärendet den 25 sept. 1934 anförde en annan av de

för låneärendenas utredning anställda befattningshavarna:

»Utöver vad tidigare upplysts, noterades, att majoriteten av aktierna alltsedan

byggandet av Mockfjärds kraftstation för c:a 15 år sedan innehafts

av ingenjören Landén i Grängesberg. Schism emellan Landén och övriga

aktieägare, vilka sistnämnda ansågo att Landén misskött företaget, föranledde

att Landén år 1931 utan ersättning överlämnade sina aktier.

Försågningen år 1934 har utgjort c:a 800 stds varav c:a 350 stds redan

försålts, huvudsakligen på inhemsk marknad.

Efter tidigare samråd med Göteborgsbankens i Falun direktör Lyberg

framlades för herr Persson och Sundström följande förslag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

De oprioriterade fordringsägarna för c:a 44,000 kronor godtaga som

full likvid en ny aktieemission till 7S av nominella beloppet, alltså c:a

29.000 kronor. Bankens nuvarande fordran c:a 155,000 kronor nedbringas

till 130,000 kr. genom inbetalning från borgesmännen av 25,000

emot aktier till samma belopp. Nytecknat aktiekapital sålunda c:a

54.000 kr. Emot avskrivningen av c:a 15,000 kr. av oprioriterade fordringarna

utöver aktieteckningen samt det gamla aktiekapitalet 100,000

kr., inalles c:a 115,000 nedskrivas på tillgångssidan de för höga fastighetsvärdena

m. m. Ett eventuellt statslån på 30,000 kr. skulle utlämnas

emot fastighets- och för lagsinteckningar i den mån Göteborgsbanken

är villig avstå från dylika samt i övrigt emot säkerhet av de nytecknade

aktierna på sätt som får avtalas sedan rekonstruktionsplanen

i övrigt visat sig kunna realiseras.

Hrr Persson och Sundström skulle snarast inkomma med besked

från övriga aktieägare och förklarade sig för sin del införstådda med

förslaget., De skulle vidare anskaffa taxeringsbevis samt gravationsbevis

för fastighet och förlag.

Beträffande villkoren för eventuellt lån hemställde sökandena särskilt

om två amorteringsfria år.»

Bolaget inkom sedermera med följande bokslut pr 30/„ 1934:

»Debet.

Kredit.

Ing

fiende B

alans Konto

1934 jan. 1

Aktiekapitalet..........

100,000: —

Fastigheter............

182,300

Reverser...............

81,260: —

Inventarier............

20,795

Checkräkning med A. B.

Skog & sågtimmer.....

3,790

Göteborgs Bank.......

85,738: 46

Plank & bräder........

38,210

Växlar................

4,500: —

Idealstaket............

4,905

Diverse personer.......

3,056: 71

Mjölkvarn.............

595

Förlagsräkning med

Benkvarn..............

235

Sundströms sterbhus..

11,352: 57

Ved & avfall...........

760

Förlagsräkning med

Diverse personer........

25,185

Anders Persson......

3,893: 38

Vinst & Förlust........

17,227

Oscar Sundström....

4,202: 56

70

98

Kronor

294,003: 68

Kronor

294,003: 68.

V i

nst- & Förlust Konto

Balanser från 1933......

17,227: 98

Plank & bräder........

25,398: 23

Mjölkvarnen...........

113: 29

Idealstaket............

1,214: 77

Benkvarnen............

49:91

Ved & avfall...........

600: 27

Skatter................

913: 44

Hyror.................

137: 24

Försäkringspremier.....

3,405: 23

Balanser till Vio

Räntor................

5,779: 34

Förlust från

Allmänna omkostnader..

7,056: 78

föreg. år.... 17,227: 98

avgår vinst

»/i—Vio..... 10,032: 52

7,195: 46

Kronor

34,545: 97

Kronor

34,545: 97»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl. Maj :t

bolaget den 12 april 1935 lån å 25,000 kronor till förstärkning av bolagets

rörelsekapital. Såsom villkor för lånets utlämnande föreskrevs, att den för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

101

lagskredit, bolaget åtnjöte, skulle visats hava bundits på sätt statskontoret

efter samråd med kommerskollegium kunde finna erforderligt till tryggande

av rörelsens fortsatta bedrivande. Såsom säkerhet skulle lämnas vissa fastighetsinteckningar.

I anledning av det uppställda lånevillkoret expedierades till statskontoret

följande

»P. M.

angående rekonstruktion av Högbergs Såg och Kvarn AB., Mockfjärd.

Vid analys av bolagets balansräkning pr 8% 1934 framgår att nedanstående

tillgångar äro för högt upptagna och böra nedskrivas:

Avskrivnings

belopp

Fastigheter..........kr. 182,300:— nedskrives till kr. 111,500:— 70,800: —

Diverse personer .... » 41,927:37 » » » 37,905:80 4,021:57

Förlustbalans........ » 7,195: 46 bortskrives med » 7,195:46 7,195:46

Summa avskrivningar kr. 82,017: 03

För åstadkommande av dessa avskrivningar vidtagas följande åtgärder:

till Aktieägarnas tillskottskonto överföres följande konti

Förlagsräkning med Sundströms stärbhus ............ kronor 11,352: 57

d:o med Anders Persson .................. » 3,893:38

d:o med Oscar Sundström ................ » 4,202: 56

Utestående reverser till privata fordringsägare ........ » 21,260: —

(Dessa erhålla i stället aktier i bolaget som ställas till för- »

fogande av nuvarande aktieägare.)

Kontant inbetalas av nuvarande aktieägare .......... » 21,308: 52

Aktiekapitalet nedskrives genom makulering av aktier med » 20,000: —

Kronor 82,017:03.

Från aktieägarnas tillskottskonto verkställas därefter avskrivningar å fastigheter

och diverse personer varjämte förlust-balansen bortelimineras.

Det av aktieägarna kontant tillskjutna beloppet användes till avbetalningar

å krediten hos A.-B. Göteborgs Bank som därefter kommer att uppgå till

kronor 130,000:—.

I balansen pr 30/„ 1934 upptagna växelskuld infrias av de medel, som inflyta

genom försålda varor och inbetalda fordringar.

Därefter skulle balansräkningen erhålla följande utseende:

Tillgångar.

Fastigheter ...................

......................... 111,500

......................... 20,795

—

Plank och bräder...............

......................... 63,500

......................... 4,300

—

......................... 650

_

Benkvarn .....................

Vev och avfall .................

T,a stbil .......................

......................... 125

......................... 1,800

......................... 200

—

Diverse personer ...............

......................... 20,405

80

S:a kronor 223,275

80

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Skulder.

Diverse personer ........................................ 15,774:20

A.-B. Göteborgs Bank

lån ................................ kronor 60,000: —

checkräkning ........................ » 67,501:60 127,501:60

Aktiekapital ............................................ 80,000: —

S:a kronor 223,275: 80.»

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö.

Wikström ansökte den 15 februari 1935 om lån å 30,000 kr. och subvention

med 5,000 kr. för uppehållande av torvindustrirörelsen vid sökandens

fabrik i Tegnaby.

I anledning av ansökningen inkom en skrivelse från 8 konkurrerande fabriksföretag,

vari yrkades, att vid lånets beviljande sådana villkor måtte uppsättas,

att övriga torvintressenter icke kunde tänkas lida skada i sin näring.

I infordrat yttrande till kommerskollegium anförde statens torvingenjör

Thure Björkman i Kalmar, att konkurrenternas protest vore fullständigt obefogad,

icke minst ur den synpunkten, att 4 av de protesterande företagen

tillkommit senare än sökandens anläggning och det följaktligen förhölle sig

så, att denne lidit men i sin rörelse genom de protesterande företagens tillkomst.

I fortsättningen anfördes huvudsakligen följande:

Med utgångspunkt från att 35,000 balar — ej 40,000 som sökanden föreslagit

— torvströ pr år kommer att tillverkas för export, och med beräkning

av att arbetskostnaden för varje exportbal uppgår till 70 öre (= ungefärliga

kostnaden förra året), skulle alltså arbetskostnaden för de 35,000 tillverkade

exportbalarna uppgå till (35,000 X 0: 70=) 24,500 kr. Då av detta belopp

21,500 kr. kan beräknas komma att utgå i arbetslöner till fullgoda arbetare

och 3,000 kr. i arbetslöner till kvinnor och barn (till torvens vändning och

kupning samt arbeten för emballage), och daglönen örn 8 timmar för fullgod

arbetare beräknas till i medeltal 5: 50 kr. (genom ackordsarbete) och

för kvinnor och barn till i medeltal 2: 75 kr., skulle alltså antalet mansdagsverken

pr år uppgå till (21,500 : 5: 50=) c:a 3,900 st. och hjondagsverken

till (3,000 : 2: 75=) c:a 1,090 st., vilket motsvarar arbete för c:a 13 st. äldre

arbetare pr år och 22 st. hjon i c:a 2 månader för exporttillverkningen. —

Förutom nu nämnda dagsverken tillkommer jämväl dagsverkena för den inhemska

tillverkningen av 10,000 balar pr år. Med beräkning av att arbetskostnaderna

för tillverkning av dessa balar kunna antagas utgå med 60 öre

pr bal, skulle således de årliga arbetslönerna för dessa balar komma att

utgå med (10,000 X 0:60=) 6,000 kr., varav till fullgoda arbetare c:a

5,300 kr. och till kvinnor och barn c:a 700 kr. Med beräkning av samma

daglön som ovan för de olika arbetsgrupperna eller resp. kr. 5: 50 och 2: 75,

skulle antalet dagsverken för fullgoda arbetare utgöra (5,300 :5:50=) c:a

960 st. och för hjon (700 :2:75=) c:a 254 st., vilket motsvarar årsarbete

för något mer än 3 fullgoda arbetare och för 5 st. hjon i c:a 2 månader.

Sammanlagt skulle alltså vid en årlig tillverkning vid fabriken av 45,000

balar, varav 35,000 exportbalar och 10,000 balar för den inhemska förbrukningen,

beredas årligt arbete för i medeltal (13 + 3 =) 16 fullgoda arbetare

och under 2 månader årligen för (22 + 5 =) 27 hjon, så länge råmaterial

finnes i mossen för en årlig tillverkning av 45,000 balar.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 103

Av nu lämnade redogörelse framgår således, att ett avsevärt antal arbetare

erhålla årlig sysselsättning vid fabriken genom framförallt exporttillverkningen,

och med vilket arbetareantal arbetslösheten jämväl kommer att

minskas, vilket icke blott gäller för den kommun, där fabriken är belägen,

utan även i allmänhet, på samma gång som ingen skada tillfogas andra fabriker.

Beviljat lån till anläggningen skulle därför enl. mitt förmenande stå i

full överensstämmelse med de för dessa lån utfärdade bestämmelserna.

I företagets mossar finnes material för framställning av (468,751 X 1.4=)

c:a 656,250 balar torvströ, som, under antagande av att 45,000 balar torvströ

årligen avverkas, skulle räcka i (656,250 : 45,000 =) c:a 14 år, inom vilken

tid ett event, lån till anläggningen sålunda bör vara inbetalt.

För företagets övergång till exporttillverkning har emellertid blivit nödvändigt

att anskaffa en del nya maskiner, liksom också det blir nödvändigt

att för den utökade tillverkningen uppföra dels ett större antal torvlador

samt dels ett magasin för 2,000 färdiga exportbalar. De hittills nedlagda

kostnaderna för exporttillverkningen uppgå till 12,125 kr., vilket belopp kan

anses som skäliga kostnader härför.

För leverans av ett förstklassigt strö, vilket är absolut nödvändigt för uppehållande

av leverans på utlandet, är givetvis av största vikt, att varan från

början till slut erhåller en god behandling, vilket ej kan ske med mindre än

det bl. a. sörjes för, att såväl strötorven blir väl bärgad som att de färdiga

exportbalarna väl förvaras och ej utsättas för väta. Anledningen till att upplagsmagasinet

tilltagits så stort som för 2,000 balar är den, att exportbalar

av flera olika sorter ständigt böra finnas i lager för tillgodoseende av en

hastigt påkommen leverans, men jämväl för en utjämning av arbetsförhållandena

vid fabriken.

I mom. 12 av ansökningen betr. emballeringen av exportbalar har sökanden

framhållit fördelen av användningen av ett vid sökandens fabrik av

papper framkonstruerat nytt emballage för dessa balar. Av beskrivningen

framgår bl. a., att användningen av detta papper semballage skulle förbilligga

emballagekostnaden med 40 öre pr bal i jämförelse med nuvarande

emballering i juteväv vid ett pris å juteväven av 80 öre pr bal. Någon anledning

betvivla denna kostnadsminskning finnes icke. Men då det nya emballagets

till synes goda egenskaper ännu ej hunnit bestyrkas genom godkännande

från vederbörande mottagare av torvströ med detta emballage,

finner jag stöd för att ställa sig avvaktande, tills fullt besked härom föreligger,

och sålunda ej ännu räkna med dess användning.

Emellertid bär ovanstående vittne om det arbete och intresse, för att ej

säga de kostnader, som sökanden nedlägger på lösningen av frågan örn

frambringande av ett billigare emballage för exportbalarna, en fråga, vars

lösning givetvis skulle få stor betydelse för torvströexporten och därför också

måste önskas framgång. Och därest det visar sig, att erfarenheterna i

emballagets användning gå i positiv riktning, d. v. s. att papperet icke tar

någon skada av tryck och väta samt blir fullt jämförlig med juteväven,

torde framgången vara given.

Vid ansökningen är fogad firmans balansräkning för år 1934. Vid granskning

av densamma framgår bl. a., att den balanserade förlusten pr den 31

dec. 1934 utgjorde 10,231:42 kr., sålunda ej oöverkomlig.

I ansökningen säger sökanden: ».Tåg är övertygad örn, att samtliga mina

fordringsägare äro villiga lämna företaget anstånd med den löpande skulden

alt få amorteras på tid och belopp som företaget kan hära.» I anledning

härav har jag tillskrivit sökanden örn att inkomma med intyg från

samtliga fordringsägare, som styrker detta medgivande.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Min utredning torde lämna stöd för den uppfattningen, att ett lån å det

sökta beloppet kan, som ovan visats, försvaras och komma till användning

på ett sätt, som enl. min mening motsvarar ändamålet med dessa lån — eller

dels minskning av arbetslösheten utan att skada andra fabriker i utövandet

av deras näring och dels att ge företaget ett starkare ekonomiskt stöd,

som bankerna uppställt stora svårigheter att lämna, för driftens fortsatta

uppehållande samt därigenom bereda välbehövligt arbete och levebröd åt

den arbetarestam, som hittills haft sin huvudsakligaste inkomst från företaget

ifråga — men torde man däremot kunna vara tveksam örn subvention ■—•

ehuru enl. min mening ej omotiverad — bör komma ifråga, om hänsyn tages

till den starka, ehuru nog obefogade, opposition från andra torvströfabriker,

som skulle bliva en följd härav.»

Kommerskollegium yttrade i utlåtande den 6 maj 1935:

»Sökanden fäster stor betydelse vid ett av honom utexperimenterat torvströemballage.

Emellertid torde, innan det visat sig, huruvida detta motsvarar

kundernas önskningar, och innan man fått erfara i vad mån den billigare

emballagekostnad, som skulle uppstå genom användande av detsamma,

kommer torvtillverkarna till godo, intet böra byggas på förhoppningar i

dessa avseenden.

Med hänsyn till sökandens affärsställning i övrigt finner sig kollegium

icke övertygat, att den sökta hjälpen skulle kunna hava den verkan, att kollegium

skulle hava skäl att tillstyrka bifall till ansökningen vare sig helt

eller delvis.»

I promemoria den 23 maj 1935 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Tillverkning: torvströ, torvmull och torvfiber huvudsakligen för export.

Årsproduktion har under de 5 sista åren i medeltal uppgått till 27,420 balar

om året. 1934 producerades dock 34,549 balar. Exporten bär vuxit år

från år. 1932 exporterades 3,645 balar, 1933 2,159 och 1934 27,501 balar.

Sysselsättning genom en dylik produktion anser torvingenjören kunna beredas

16 fullgoda arbetare året runt och dessutom 27 st. hjon under 2 månader

om året.

Under 1934 synas 10 man haft sysselsättning så gott som hela året och

dessutom 47 personer längre eller kortare tid.

Vid besöket var just arbetet helt nedlagt av brist på nödigt rörelsekapital.

Avslås ansökan torde antagligen arbetet få ligga nere under obestämd tid.

Anmälda arbetslösa inom Tegnaby socken av Kronobergs län var den sista

april 11 personer enligt rapport till statens A. K.

Orsaken till bristen å kapital synes vara, dels förluster å rörelsen under

åren 1929—1931, vilka tillsammans krävt c:a kronor 21,750:—. Genom

den alltjämt stegrade konkurrensen på hemmamarknaden tvingades sökanden

försöka vinna större insteg på exportmarknaden. Härför krävdes dock

en del förbättrade anordningar inom fabriken, varigenom ytterligare c:a

kronor 12,000: — av företagarens knappa kapital bundits.

Av omstående bokslutsutdrag för åren 1929—1934 framgår, att företaget

under åren 1929—1931 lidit avsevärda förluster tillsammans uppgående

till kr. 21,739: 54. Ar 1932 gav en liten vinst på kr. 55: 01 och år

1933 en förlust å kr. 736: 41. Under 1934 steg förlusten å rörelsen till kr.

15,870: 71 beroende på en del med försöken att vinna inträde på nya exportmarknader

förknippade förluster. Vid export spelar nämligen vikten

per bal mycket stor roll och har ovannämnda förluster till stor del orsakats

genom den ökade fraktkostnad per bal, som orsakats av dylik övervikt.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

105

Dessutom har nog priset pressats genom medgivande av förskottslikvid från

importfirmorna.

Hela det egna kapitalet är emellertid förbrukat och därutöver kr. 10,231:42.

För innevarande år förefinnes emellertid vissa utsikter till en förbättring

i läget, om fabrikens fulla kapacitet kunde utnyttjas. Under denna förutsättning

torde fog för nedanstående kalkyl förefinnas.

Inkomster:

35.000 balar exporttorvströ eller mull å kr. 1: 30 per bal..... kr. 45,000: —

10.000 » strö för hemmamarknaden å » 1:10 » » ..... » 11,000: —

Summa kronor 56,500: —

Utgifter:

35.000 exportbalar kostar i arbetslön kr. 0: 70 per bal........ kr.

10.000 » » » » » 0:60 » » ........ »

Omkostnader: Material, huvudsakligen tråd........... 1,500: —

Allmänna omkostnader................. 2,500: —

Räntor............................... 2,067: —

Försäkringar (exkl. personliga)......... 1,000: —

Reparationer.......................... 2,000: —

Administrationslöner................... 3,000: —

Skatter och arrende (exkl. personliga)... 1,200: —

Kraft................................ 1,500: —

Överskott kr.

Summa kronor

24,500: —

6,000: —

14,767

11,233

56,500

Från denna vinst avgår under förra året erhållna förskott....... 4,620: 37

samt avbetalning av minst 40 % av växelskulden 19,345: 85... . 7,738: 34

Summa kronor 12,358

71.

överskottet å rörelsen räcker således ej fullt till genomförande av den

avtalade amorteringsplanen för de gamla skulderna. Ej heller finnes något

för oförutsedda utgifter eller för täckande av företagarens egna levnadskostnader.

Nu uppger företagaren, som även driver konsulterande verksamhet,

att han enligt avtal med Stockaryds Nya Tor vaktiebolag för kontroll

av dess fabrikation och biträde vid produkternas försäljning skall,

sedan deras enligt Ingeniör Wikström konstruktioner efter branden nyuppförda

fabrik inom någon vecka kommer i drift, erhålla 8 öre per bal, som

säljes till priser under 1 kr. per bal, 10 öre per bal, som säljes till priser

mellan kr. 1:00—1:09 per bal och 12 öre per bal, som säljes till priser

fr. o. m. 1: 10 kr. per bal.

År 1932, före branden således, tillverkades vid Stockaryd 52,563 balar

Antag att produktionen i nya fabriken kan uppdrivas till 60,000 balar och

säljas till priser, som ej understiga kr. 1: 10 per bal. Ingeniör Wikströms

provision skulle i så fall uppgå till kr. 7,200:— om året. Härigenom skulle

således täckas såväl hans egna levnadskostnader som omnämnda brist i

rörelsevinsten innevarande år för amorteringsplanens genomförande, örn ej

redan kr. 2,556: 91 uttagits i förskott å denna provision.

Kommentarer till 1934 års bokslut:

Div. personer: kr. 3,584:96. Häribland ingå såsom osäkra fordringar

i företagets inventarium betecknade kr. 1,622:49 samt kr. 1,020:90 utgörande

fordran hos företagarens entreprenör Gunnar Johansson. Detta

senare belopp torde komma att utjämnas genom å mossen uppskuren torv.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Fabriksinventarier: kr. 8,000:21 utgöres av 434 m. långt stickspår från

torvsjöfabriken till Växjö—Tingsryds järnväg, 650 m. spårbana till mossen,

samt en del flyttbar räls, växlar och vändskiva, vagnar, kapsåg och

nytt lathsverk samt div. verktyg. Det bokförda värdet synes mig vara något

i överkant men dock möjligen försvarligt.

Bohag i kontor och bostad kr. 7,500: — är i inventariet beräknat till kronor

10,173 och var synnerligen väl vårdat. Värdet vid en tvångsrealisation är

ju dock osäkert, då man alltid har att räkna med viss undanskiftning.

Jag anser därför denna post ur belåningssynpunkt ej böra beräknas högre

än kr. 4,000: —.

Fastigheter: kr. 33,575: 51. Dessa bestå av: 222/3ooo och 167/3ooo mantal

Tegnaby Arnagårdar Nr 514 och 519 örn tillsammans 60.7044 har med ett

tax:värde av kr. 11,200:— enligt sista taxeringen. Dessutom har ett skogsvärde

å 60 tunnland växtkraftig delvis 40-årig skog lämnats alldeles utan

taxering. Enligt 1932 års kronodebetsedel var detta skogsvärde taxerat till

kr. 3,200: —. Detta ingår i bokföringen med kr. 14,900: —. »Klippan» avsöndrad

lägenhet om 1,070 kvm. från Tegnaby Strålagård och bebyggd med

villa i 2 våningar innehållande 5 rum och kök tax:värde kr. 5,000: •—.

Torvströfabrik, belägen på Tegnaby Stom Nr 3 örn 3.34 har, som upplåtits

av länsstyrelsen och domkapitlet i Växjö, med maskiner för tillverkning

av torvströ och torvmull jämte torvlador tax:värde kr. 7,000:— jämte

rätten till torvtäkt intill 14 mars 1943 å ett område om 24.40 har av Tegnaby

nr 9 Stom. I böckerna är denna fabrik upptagen till kr. 10,275: 51. Dessutom

äro 40 st. torvlador belägna å sökandens egen mark Tegnaby Arnagårdar

upptagna till kr. 3,400: —.

Dessa torde dock vara hänförliga till fast egendom och således ingå i

jordegendomens taxeringsvärde.

Skulder: Egna accepter kr. 20,149: 12 var under innevarande års första

kvartal nedbragt till kr. 19,345:85. Medgivande om rätt till omsättning av

dessa accepter var tredje månad med 10 % amortering föreligger. Endast

en trassent begär 20 % amortering men torde den saken kunna ordnas.

Diverse personer kr. 14,617:11. Härav verkliga varuskulder... kr. 2,876:84

Förskott å försäljningsprovision » 2,556: 91

Skuld till entreprenörerna för arbetslöner å torven.......... » 5,340: 88

och resten diverse försträckningar......................... » 3,842: 48

Kronor 14,617: 11

Förskott av kunder: kr. 5,143: 22, hade nedbragts till........ kr. 4,620:37

genom gjorda leveranser. Återstod till<Benz-Lutz........... » 2,242: 75

» Moheda Handel A.B.. » 900: —

» Th. Woelfer......... » 1,477:62

Personalens insats: kr. 7,222: 47 är egentligen familjens insats, vilken likaledes

är bunden genom förbindelse fogad till ansökningshandlingarna (bil. 9), och av

ovannämnda div. försträckningar även omfattar kr. 1,451:00.

Bankskuld: kr. 13,300: —. Härav till A.B. Smålands Bank . . kr. 10,500: —

och till Kronobergs läns sparbank................ » 2,800: —.

Reverslån: kr. 2,599: 98 uppges vara entreprenörernas vid fabriken reversfordran,

vilken utgör säkerhet för deras åtagande gentemot sökanden.

Detta framgår dock ej av det insända kontraktet.

Ordertillgången god, då exportavtal föreligger beträffande praktiskt taget

hela produktionen.

Att sökande-företaget har en del möjligheter att lyckas genomföra en

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3A. (Bilaga.)

107

lönande export, kan ej bestridas. Men, som av förestående utredning framgår,

är ett genomförande av den planerade amorteringsplanen för företagets

gamla skulder och täckandet av företagarens levnadskostnader beroende

på inkomster utanför själva farbriksföretaget. Mig synes därför att fabriksrörelsens

framtida bestånd ej kan tänkas genom ytterligare skuldsättning

tryggad. Skall genom ett stödlån förutsättningar för företagets framtida

bestånd skapas, måste först de gamla skulderna på ena eller andra sättet

undanskaffas.

Som säkerhet för ett eventuellt lån erbjuder sökanden dels fastighetsinteckningar

dels förlagsinteckningar:

Fastigheten Tegnaby Arnagårdar nr 514 och 519........tax:värde kr. 11,200: —

Möjligen skulle detta kunna ökas med

skogsvärdet........................ kr. 3,200: —

och 40 torvlador bokförda till 3,400: — . kr. 2,000: — 5,200: —

Kronor 16,400: —.

Om belåning till 60 % härav medges, så är belåningsvärdet 9,840: —. Då inteckningar

om 15,000: — redan ligga i Smålandsbanken för lån å kr. 10,500: — således

denna fastighet fullt belånad.

Villafastigheten Klippan, Tegnaby Strålagård nr 15** tax.:värde

5,000: — belånad i Kronobergs läns sparbank för kr. 2,500: —.

På grund av läget torde denna fastighet kunna belånas till 70 %

av tax:värdet eller kr. 3,500: — varigenom fria. ............... kr. 1,000: —

Fabriksfastigheten å Tegnaby Stom

nr 9 på ofri grund nu taxerad till kr.

7,000: — skulle kunna bliva inteckningsbar,

örn tomten inklusive nu arrenderad

torvmosse om 24.4 har inköptes,

vilket enligt avtal med vederderbörande

myndigheter kan ske för.. kr. 7,500: —

Fabriksbyggnaden med påbyggnad

och det 1935 ombyggda och utökade

maskineriet torde hava ett värde av... » 15,000:— 22,500:_

Om belåning till 60 % medgives således möjligt lån............. » 13,500: —

Förlagsinteckningar till kr. 20,000: — finnas uttagna. Härav

ligga för kr. 10,000: — som säkerhet i Smålandsbanken, men ansågs

möjligt få dessa fria.

Fabriksinventariernas värde högst.............. kr. 8,000: —

Bohag å kontor och bostad se kommentarerna... » 4,000: —

Belåningsbar förlagsegendom................... kr. 12,000: —

_till 60 % » 7,200: —

Möjligt lån således högst kronor 21,700: —

Lånets användning:

Inbetalning till Kronobergs Läns sparbank för frigörelse av inteckning

i »Klippan» mellan 2,500:— och 3,600:— .............. kr. 300: —

Eventuellt inbetalt i Smålandsbanken för frigörande av

förlagsinteckning med bästa rätt ........................ » 500: —

Inköp av tomten Stomen nr 9 med mosse................ »__ 7,500: —

Summa kronor 8,300 :—

och till rörelsekapital ............................ kronor 13,400: —

kronor 21,700: —

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Detta är 6,000: — kronor lägre än sökanden själv beräknat som erforderliga.

Skall så därtill 50 st. nya torvlador och ett upplagsmagasin för

2,000 balar färdigt exportströ för en kostnad av c:a kr. 5,000:—, vartill sökanden

avsett den sökta subventionen, byggas för dessa medel, torde återstod

bliva alltför ringa till rörelsekapital.

Dels på grund härav, dels på grund av vad jag ovan anfört beträffande

utsikterna för företagets framtida bestånd, tillåter jag mig föreslå avslag å

ansökan.»

Samme befattningshavare anförde den 28 juni 1936 i en ny P. M., betecknad

nr 2:

»Med anledning av sökandens inlaga av den 19 juni 1935 med bland andra

bilagor en räntabilitetsberäkning tillåter jag mig för jämförelse hänvisa till

min P. M. nr 1 av den 23 maj 1935 angående ärendet. Den å 4:de sidan i

min P. M. nr 1 angivna kalkylen är uppgjord i samråd med ingenjör Wikström

vid mitt besök den 18 maj. Priset på exportströ eller mull antogs

till kr. 1: 30 per bal, enär det visade sig, att för till Schweiz under tiden

Vi—27A 1935 exporterade 4,344 balar i medeltal erhölls kr. 1:35 per bal

vid fabriken. Nu räknar ingenjör Wikström något försiktigare, och detta

förmodligen på goda grunder, så att inkomsten antages till kr. 54,750: —

Utgifterna äro:

Arbetslöner oförändrade.............................. 30,500: —

Administrationslöner minskade från 3,000: — till 1,800: —

Reparationer torde vara knappt tilltagna, då de

minskats från 2,000:—................... 1,250: —

Kraftkostnaden har nedbragts genom nytt avtal

till hälften mot år 1934. I kraftkontot 1934

ingick även anläggningskostnader med c:a

600: —. Kraftkostnader för 35,549 balar kr.

1,050:— och för 45,000 balar............. 1,354: —

Material, tråd, ribb och spik uppgavs vid besöket

ej gå till mer än 3 öre per bal då ribb och spik

ingick i entreprenaden. Nu har kostnaden

ökats från kr. 1,500:— till............... 3,600: —

Skatter och försäkringar förut 2,200:— till... 2,118:49

Räntor har på grund av att fordringsägarna avskrivit

sina fordringar med kr. 27,897: 47 kunnat,

även om ränta efter 5 % å ett eventuellt

statslån å kr. 19,500 medtages, minskas från

kr. 2,067 till............................. 1,995: —

Omkostnaden har nu helt utelämnats enär så.

dåna tänkts lastade på försäljningen, d. v. s.

ingenjör Wikström räknar med, att som förmedlare

tillgodogöra sig eventuellt merpris

per bal och därmed täcka omkostnaderna eller

eventuellt genom andra egna privata inkomster.

Detta synes mig olämpligt, helst omkostnaderna

enl. bil. 4 till inlagan av 19 juni för

år 1934 till ett belopp av kr. 3,500:—måste

anses konstanta, varför medtages........... 3,500: — 15,617: 49 46,117: 49

Summa överskott å rörelsen kronor 8,632: 51

Härmed skall de resterande skulderna amorteras med enligt Wikströms

kalkyl 40 % per år.......................................... 6,117: 93

Således netto vinst kronor 2,514: 68.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 3b. (Bilaga.) 109

Summa skulder, som skola amorteras uppgå enligt Bil. 1. b. till

15,294:84, varå ovanstående amorteringsbelopp beräknats. I detta skuldbelopp

ingår kronor 2,242: 75 till firman Georg Benz-Lutz i Rorschach, och

sökanden har ej visat, att denna firma åtnöjes med en dylik amortering. Enligt

brev av den 2% 1935 från firman (bil. 92a i inlaga till Bergmästaren i

Södra distr.) fordras betalning så fort statslån erhållits.

Sedan företaget nu blivit befriat från c:a 44 % av de tryckande skulderna

synes ovanstående kalkyl visa att rörelsen bör gå ihop under förutsättning

av att 45,000 balar verkligen kunna avyttras till antaget pris. Beträffande

sökandens tal om merpris vid leveranserna till Schweiz tillåter jag mig fästa

uppmärksamheten på, att av det uppgivna priset Sfr. 2: 70 resp. 2: 90 per bal

ej mindre än Sfr. 1: 66 per bal avgår för frakt enligt statistiken för tiden

7i—27 U 1935 och under år 1934 Sfr. 1: 88 per bal, då fuktighetshalten i balarna

varit större. Att resultatet år 1934 ej blev sämre än det blev berodde

på att för de 8,350 balar, som exporterades till Schweiz, i genomsnitt erhölls

Sfr. 2: 80 per bal.

Användningen av ett eventuellt lån av ................ kronor 19,500: —

Inbetalning i Kronobergs Läns Sparbank .... 300: —

» till Smålandsbanken ............ 500: —

Inköp av 31.3 har av Tegnaby nr 9 Stom...... 6,770:— » 7,570: —

Återstår till rörelsekapitalet kronor 11,930:—.

Om med uppförandet av de ifrågasatta 50 st. nya torvladorna och magasinet

för 2,000 balar färdigt exportströ kan tillsvidare anstå synes mig rörelsens

drift vara möjlig med detta rörelsekapital på kronor 11,930:—.

Då genom rörelsens återupptagande samtliga nu arbetslösa förut vid företaget

anställda åter skulle få sin utkomst, får jag, ehuru med tvekan, tillstyrka

beviljandet av nu ifrågavarande lån. Då torvläkten enligt torvingenjörens

utlåtande räcker endast i 14 år för den tillämnade driften, synes mig

lånet böra i god tid dessförinnan vara slutamorterat.

Förslag:

Lån å kronor 19,500:— beviljas att löpa med 5 % årlig ränta å oguldet

belopp.

De 2 första åren amorteringsfria men skall därefter Vs av beloppet årligen

amorteras.

Som säkerhet för lånets återbetalande lämnas:

1 fastighetsinteckning å kronor 1,000:— med rätt näst efter dylik å kronor

2,500:— i villafastigheten Klippan, Tegnaby Strålagård 1529.

1 fastighetsinteckning å kronor 14,000 med bästa rätt i Torvströfabriken

med tillhörande moss- och skogsmark å Tegnaby nr 9 Stom i Tegnaby socken

av Kronobergs län samt

1 förlagsinteckning å kronor 10,000:— med bästa rätt i all sökandens

egendom, som kan bliva föremål för förlagsinteckning.»

Bland handlingarna finnes vidare följande osignerade promemoria:

»Siffror i räkenskaperna.

1934 års avlöningar voro enligt arbetslöshetskommittén 25,524 kronor.

Räkenskaperna upptaga blott 4,217:40.

I huvudsak beror skillnaden på att enligt särskilt arrendekontrakt arbetslönerna

jämte provision till arrendatorerna utbetalas i form av betalning med

65 öre för varje av dem levererad torvbål, vilken betalning utmätts så att den

skall motsvara endast dessa poster samt ribb. Dessa avlöningar torde alltså

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

ha blivit avdragna på inkomstsidans post »Torven» innan dess slutresultat

15,256: 57 framkommit. Enligt bil. 5. 2 utgjorde de sålunda utbetalade avlöningarna

20,641:43 och därutöver av firman utbetalade avlöningar

4,882:57. Stämmer alltså ej med räkenskapernas 4,217:40, och ej heller

finns om sistnämnda belopp angivet vad det är för avlöningar. Man kan

misstänka att de äro familjens, ty denna har vid 1934 års utgång en fordran

på 7,222: 47.

I räkenskaperna finns en post ''reparationer’ 4,204: 44 men i bil. 5. 2 anges

firman ha för byggnads- och maskinarbeten samt reparation utbetalat

5,873: 88 i arbetslöner.

I bil. 5. 6 anges nyanläggningar 1934 för exporttillverkningen ha skett för

12,125 kronor, men balansräkningarna utvisa visserligen en ökning av skulderna

med över 10,000 kronor men icke någon ökning av inventariernas värde.

Detta tvärtom sjunker. I vinst- och förlusträkningen synes intet spår

av hur härmed förhåller sig. Kanske anläggningarna gjorts först 1935.

Exporten.

Siffrorna från olika uppgiftslämnare stämma ej fullständigt, men det kan

tänkas att någon annan schweizisk firma än Benz-Lutz köpt något.

Statsmedlens användning.

Wikström begär 30,000 i lån och 5,000 i subvention för att komma upp i

en tillverkning av 50,000 balar. Han uppger att rörelsen måste ha denna omfattning

för att undgå förlust. Björkman anser emellertid att exporten ej

får beräknas till högre än 25,000 balar till Amerika och 10,000 till Schweiz,

samt att sistnämnda siffra också bör gälla tillverkningen för avsättning inom

landet.

Wikströms uppgifter, om vad han skall använda pengarna till äro något

olika. Till att lösa inteckningar, som ej synas löpa med någon extraordinär

ränta (att döma av räkenskapernas intressekonto) skulle han använda en

summa av, som det synes, 12,300 resp. 10,800 kronor. Till arbetslöner skulle

han härefter ha 14,500 (enligt ansökningen 19,500) disponibla. Även om

han räknar med att få 35,000 kronor skulle det då bli endast 9,700 resp. 8,200

(4,700 resp. 3,200) för att användas till inlösning av fabriksområdet samt

uppförande av 50 fältlador, och ett magasin. Och skulle därjämte exportmaskinerierna

ej ha betalats 1934, synes det svårt att förstå, hur också de

skulle kunna finansieras. Enligt ansökningen skulle subventionen å 5,000

kronor användas till arbetslöner, för kompletterande maskinell utrustning, för

den ökade driften, ladorna, magasinet och markköpet.

Fredande för övriga fordringsägare.

Å växelskulderna c:a 20,000 kronor fordras i regel 10 °/o amortering var

3:e månad. Den schweiziska firman ger ett par månaders anstånd men vill

ha betalt då lånet beviljats. Att skulderna skulle få stå obetalade under hela

lånetiden synes alltså uteslutet.»

I förnyat utlåtande den 10 juli 1935 anförde kommerskollegium:

»Med det nu ifrågavarande lånebeloppet 19,500 kronor, skulle under förutsättning

att aktiebolaget Smålands bank avstår från fordrad amortering å

lån med 2,200 kronor eller att sökanden visat sig genom annan upplåning än

från statsverket hava erhållit detta belopp bundet intill den 1 oktober 1936,

endast 11,930 kronor finnas disponibla som rörelsekapital. Detta synes kollegium

synnerligen knappt för ändamålet med hänsyn därtill, att hela beloppet

erfordras för de förberedande arbetena för torvens tillgodogörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) lil

Ehuru sålunda genom fordringsägarnas tillmötesgående en avsevärd del

av sökandens skuld nu avskrivits, har hans affärsställning dock icke förbättrats

i sådan grad, att rörelsen kan anses bliva säkerställd genom ifrågasatt

lånebelopp, varför kollegium icke anser sig kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

»

Kungl. Maj :t — statsministern Hansson samt statsråden Undén, Möller

och Leo i egenskap av tillförordnad regering — beviljade Wikström den 23

augusti 1935 lån å 19,500 kronor till förstärkning av företagets rörelsekapital.

Såsom villkor för lånets utlämnande föreskrevs, att det skulle ha visats, att

den förlagskredit, låntagaren åtnjöte, bundits på sätt statskontoret efter samråd

med kommerskollegium kunde finna skäligt föreskriva till tryggande av

rörelsens fortsatta bedrivande, samt att låntagaren med äganderätt förvärvat

den mark, varom förmälts i de inom socialdepartementet upprättade promemoriorna.

Lånet beviljades på 7 år, varav de två första ränte- och amorteringsfria.

I anledning av de uppställda villkoren överlämnades till statskontoret följande
»P.

M.

rörande lån till Svensk Torvexport, Magnus Wikström, Växjö.

Vid prövningen av låntagarens tillgång på nödigt rörelsekapital bör låntagaren

styrka:

antingen att Aktiebolaget Smålands Bank medgivit uppskov till den 1 oktober

1936 med av banken begärd amortering, kronor 2,200, på låntagarens

nuvarande skuld till banken;

och att firma G. Benz-Lutz, Rorschach, medgivit att låntagarens nuvarande

skuld till denne fordringsägare får kvarstå utan amortering till den 1 okt.

1936;

eller, att därest endera eller båda nyss nämnda fordringsägare icke lämna

sådana medgivanden, annan långivare än statsverket medgivit lån till den 1

okt. 1935 motsvarande de återfordrade lånebeloppen;

samt vidare att Aktiebolaget Smålands Bank medgiver, att låntagarens kredit

i övrigt får kvarstå för successiv amortering jämsides med statslånet, varvid

dock förutsättes att amortering och ränta till banken erläggas i rätt tid

samt låntagarens ställning ej väsentligt försämras.

Lånesumman bör emot låntagarens fullmakt utbetalas till Aktiebolaget

Smålands Banks Växjökontor.» 9

9) Aktiebolaget Sandsjö Möbelfabrik, Bodafors.

Bolaget ansökte den 21 maj 1935 om lån å 50,000 kr. I ansökningen anfördes

bland annat, att bolaget år 1933 av Kungl. Majit beviljats lån å 50,000

kronor till förhindrande av att bolagets verksamhet skulle behöva nedläggas,

att bolagets fabriksbyggnad med maskiner, inventarier och möbellager

den 16 augusti 1934 ödelagts av brand, varefter det beviljade lånet återbetalats,

att bolaget sedermera uppfört ny fabriksbyggnad samt att bolaget nu

saknade tillräckligt kapital för driftens återupptagande.

Ordföranden i Bodafors kommunalfullmäktige tillstyrkte ansökningen på

det livligaste under anförande, att om driften vid bolagets fabrik ej kunde

återupptagas, detta för köpingens del finge katastrofal verkan.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Kommerskollegium har tidigare vid ett flertal tillfällen i samband med

avgivande av yttrande över ansökningar om lån ur anslaget till befrämjande

av enskild företagsamhet hyst särskilt starka betänkligheter mot att medelst

understöd åt möbelfabriksföretag motverka en inom branschen pågående

anpassningsprocess, syftande till nedskärning av den totala produktionskapaciteten

till närmare överensstämmelse med avsättningsmöjligheterna.

Visserligen lärer för närvarande sysselsättningen vid landets möbelfabriker

vara i stort sett ganska tillfredsställande, men Kollegium är dock av den

uppfattningen, att stor försiktighet fortfarande bör iakttagas, då det gäller

stöd åt företag inom branschen.

I detta fall tillkomma dessutom i fråga örn verksamhetens återupptagande

efter det att företagets anläggningar år 1934 eldhärjats vissa speciella omständigheter,

som väcka tvivel, huruvida tillräcklig ekonomisk försiktighet

iakttagits av företagets ledning, och som i och för sig giva stark anledning

till tveksamhet beträffande lämpligheten av stöd på avsett sätt.

Tvivelsutan tala vissa sociala skäl för att ansökningen vinner beaktande.

I den mån det tillkommer Kollegium att taga hänsyn till dessa, synas de

dock ej fullt tillräckliga för att häva Kollega betänkligheter.

Kommerskollegium hemställer att ansökningen ej måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.»

I promemoria den 28 augusti 1935 anförde en av de för låneärendenas utredning

anställda befattningshavarna inom socialdepartementet:

»Efter eldsvådan den 16 augusti 1934 är en ny fabrik uppförd på samma

tomt i två våningar, ändamålsenligare än den förra och försedd med

de allra modernaste maskiner. Vid mitt besök var arbetet återupptaget i

full utsträckning, orderstocken uppgick till 85,000 kr. och man måste arbeta

på övertid för att hinna utföra beställningarna. Allt vore sålunda gott

och väl, örn ej bolaget enligt intressenternas påstående lede brist på rörelsekapital.

I brandskadeersättning utbetalades den 15 oktober .... kronor 152,341,

varefter följande lån löstes

Statskontoret ............................ kronor 50,000

Malmbäcks sparbank .................... » 20,226

Sävsjö sparbank ........................ » 20,229_»_ 90,455,

Rest kronor

Detta kontantbelopp jämte övriga disponibla medel uppgår till

166,058 enligt nedanstående

Brandskadeersättning, nettobelopp .................... kronor

Utestående fordringar pr 3l/i0 1934 ...................... »

Virke och material .................................. »

Fastighetsinteckningar ................................ »

Kreditivlån .......................................... »

Lån i Sävsjö sparbank ................................ *_

kronor 166,058.

61,885.

kronor

61,885

23,004

16,149

40.000

15.000

10.000

Beloppets användning framgår av följande tablå pr 31/t.

Infriade egna accepter........................... 11,261

Betalda varuskulder............................. 26,982

38,243

s. 113 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 113

Likvid för arbeten, utförda å andra fabriker. . .,

,.. 17,298

20,945

Fastigheten t. o. m. juli 1935.................

Avgår tomtvärde, ångpanna, tork..............

. . . 95,225

. . 15,500

79,725

Material o. råvaror, t. o. m. juli 1935 ..........

Lager d. S1/12 1934............................

... 31,592

. . 16,149

15,443

Maskiner, juli 1935............................

Diverse inventarier............................

Kontorsinventarier............................

Kontorsinventarier räddade från brand.........

... 1,457

400

13,871

5,351

1,057

Utfärdade accepter............................

154,392

50,957

103,435

Förlust fr. 1934...............................

Omkostnader 1/1—30/« 1935.....................

. . 7,738

... 5,621

13,359

Arbetslöner sedan 28/6..........................

Kassa pr 31/,..................................

Checkräkn. pr 31/7.............................

Kapitalräkn. pr 31/7............................

Postgiro pr 31/7................................

15,700

981

1,149

10,389

507

42,085

145,520

Överskott 20,538

Kronor 166,058

Fabriken blev ej helt färdig förrän i slutet på maj och fabrikationen har ej pågått

mer än juni och juli. Den ekonomiska ställningen framgår av

Balansräkning pr 31/7

Postgiro......

507: 72

Varuaccepter..

50,957: 08

Kassa........

981: —

Varuskulder...

6,069: 90

Bank.........

11,539: 04

Varuväxlar.. . .

2,500: —

Personalens insättningar..

Varufordr.....

11,064: 81

Bankskulder ..

67,000: —

Andelar......

500: —

27,092: 57

Reversskulder.

5,220: —

Färdiga varor

Aktiekapitalet.

55,000: —

och i arbete

14,449: 48

Reservfond.. . .

2,429: 65

Råvaror......

32,792: 23

Övriga reserver

Provision.....

90: —

47,331: 61

Kronor

Inventarier....

6,809: 35

Maskiner.....

31,871:46

Byggnader....

89,225: 41

Tomt.........

6,000: —

133,906: 22

Förlust fr. 193<

o. omkr.

14,230: 41

Kronor 222,560:91.

57,026: 98

18,974: 13

72,220: —

57,429: 65

16,910: 15

222,560: 91.

De bundna lånen fördela sig sålunda:

2,500 lån av aktieägarna 1923, säkerhet revers

2,720 » » » 1931, » »

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 34.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

1,000 lån av Sävsjö sparb. 1929, säkerhet borgen av styrelsen

1,000 » » Malmbäcks » 1931, » » » 20 aktieägare

20,000 » » Sävsjö sparb. 1935, » lista fastighetsinteckn.

20.000 » » Sävsjö sparb. 1935, » 2:dra fastighetsinteckn.

15.000 » » Smålandsbankl935, » 3:dje fastighetsinteckn. + borgen av

styrelsen

10.000 » » Sävsjö sparb. 1935, » borgen av 39 aktieägare.

Intressenterna i detta företag äro förvisso synnerligen duktiga och energiska

arbetare, men de ha byggt sig en väl dyrbar fabrik, så att de måste

upplåna pengar till rörelsekapital. Den ekonomiska ställningen är redan

efter 2 månaders verksamhet ej tillfredsställande, visserligen förfoga de ännu

över en del likvida medel, men jag skulle tro att ställningen efter en

månad kan bli brydsam.

Vid planläggningen av sitt företag lia de ej i sina kalkyler räknat med

hur stort rörelsekapital, som behövs för att driva fabriken i förutvarande

omfattning. När fabriken stod fullständigt färdig, disponerade de över ett

rörelsekapital på 33,000 kronor, men med en försäljning på 270,000 kronor

som förut, och kundkrediter på 3—6 män., är detta kapital för litet. Det

synes som om de räknat med att även i fortsättningen få disponera över

statslånet.

Företaget med sina 50 arbetare, varav 25 äro egnahemsägare, spelar en

stor roll för kommunen. De brister i den ekonomiska planläggningen som

företagets ledning trots under hand gjorda erinringar icke tagit önskvärd

hänsyn till, föranleda mig dock till en viss tveksamhet att tillstyrka lånet.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Majit bolaget den 8 november 1935 förnyat lån å 50,000 kronor mot dels

fastighetsinteckning å 20,000 kronor med förmånsrätt efter 40,000 kronor,

dels förlagsinteckning å 40,000 kronor med bästa förmånsrätt, dels ock

borgen av maskinsnickaren Einar Karlsson, faneraren Fritz Holm, snickarna

Ivar Danielsson, Albert Svensson, Helmer Haase och Gustav Wilhelmsson

samt poleraren Robert Svensson.

10) Aktiebolaget Plåtindustri, Limhamn.

Bolaget, som bildats för att övertaga vissa grenar av den tidigare av aktiebolaget

Flygindustri i Limhamn bedrivna rörelsen såsom tillverkning av

latrin- och sopkärl, ansökte den 17 september 1935 örn ett lån å 50,000 kronor

till förstärkning av bolagets rörelsekapital.

I detta ärende inkom till socialdepartementet följande skrivelse från Carl

Lunds fabriksaktiebolag i Malmöl

»Enligt inkommet meddelande har Aktiebolaget Plåtindustri i Limhamn

inkommit till Kungl. Socialdepartementet med framställning örn ett stödlån

å 50,000 kronor för startande av en tillverkning av latrinkärl, sopbehållare

och andra dylika plåtarbeten.

Uti denna bransch finnas för närvarande följande större anläggningar:

Carl Lunds Fabriksaktiebolag i Malmö,

Stängselnätfabriken i Malmö,

Höganäs Plåtslageri och galv. verkstad i Höganäs,

Gerhard Andersson i Lyckeby,

Kockums Jernverk i Kallinge,

Mekaniska Verkstaden Norrbacken i Tålebo,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

115

Göteborgs galvaniseringsfabrik i Göteborg och

Stockholms galvaniseringsfabrik i Liljeholmen.

Dessa fabriker hava en kapacitet, som mer än väl tillfredsställer behovet

inom landet för de varor, som Aktiebolaget Plåtindustri avser att tillverka,

och priserna ärd så pressade, att endast fabriker med en rationaliserad

drift kunna bestå i konkurrensen.

Vi hava inhämtat, att Aktiebolaget Plåtindustri icke har större inbetalt

aktiekapital än 6,500 kronor.

En galvaniseringsanläggning även i liten skala går till mellan 75,000 och

100,000 kronor. Med ett lån på 50,000 kronor kommer bolaget alltså icke

ens så långt, att det får sina anläggningskostnader betalade och ännu mindre

något rörelsekapital. Med varukrediter kan det ju tänkas, att bolaget kommer

i gång med sin verksamhet, men för att få något arbete att fylla ut

den nya fabriken med måste bolaget pressa priserna till det yttersta. Aven

örn man räknar med att bolaget kommer att arbeta med mindre allmänna

omkostnader, lärer bolaget icke kunna nedbringa dessa lägre än den billigare

tillverkningskostnaden vid en rationaliserad drift i större skala, och följden

blir, att, även örn driften kommer i gång, det endast kan bliva en ganska

kort tidsfrist innan bolaget måste gå i konkurs.

Örn detta företag liksom en hel del andra nu uppdykande, illa planerade

företag gäller, att de taga bort arbete från de äldre bestående fabrikerna

utan att tillfredsställa något behov. o

På anförda skäl få vi hemställa, att något stödlån icke beviljas ifrågavarande

företag.»

Kommerskollegium anförde i infordrat utlåtande:

»Gällande bestämmelser örn utlämnande av lån ur det anslag, som å riksstaten

anvisats till främjande av enskild företagsamhet, synas i och för sig

och under förutsättning att visst kapitaltillskott kan tillföras fran enskilt

håll ej utgöra hinder för att bereda sökanden låneunderstöd, särskilt med

hänsyn till det förhållandet, att sökandebolaget övertagit arbetare och vissa

verksamhetsgrenar från Aktiebolaget Flygindustri i Limhamn, vilket företag

av speciella förhållanden tvingats att nedlägga driften. Utredning torde

dock genom Kungl. Maj:ts försorg böra företagas för utrönande såväl av

möjligheterna till" ytterligare kapitalinvestering från enskilt håll som den

lämpliga storleken å eventuellt lånebelopp och värdet av den säkerhet sökanden

kan för lånet erbjuda.»

I promemoria den 1 november 1935 anförde en av de för låneärendenas

utredning anställda befattningshavarna inom socialdepartementet huvudsakligen

följande:

»Bolaget startade i juli 1935 för att övertaga vissa grenar av A. B. Flygindustris

verksamhet och bereda sysselsättning åt en del av detta bolags

arbetare, vilka eljest skulle blivit utan arbete.

Tillverkningen avser telefonkiosker, klädskåp m. fl. dylika svetsade konstruktioner

av profiljärn och järnplåt, av plåt pressade kabelboxar och fördelningsskåp

till Telegrafverket m. m. Härtill har sökandebolaget från A. B.

Flygindustri övertagit alla nödiga pressverktyg och andra anordningar för

tillverkningen. Som fyllnadsarbeten tillverkar bolaget även galvaniserade

latrinkärl och soptunnor. Även detta är endast en fortsättning av Flygindustris

gamla tillverkning.»

Avslag å ansökan torde nog tvinga företaget att inskränka driften, örn

nödigt rörelsekapital ej kan på annat sätt uppbringas, varvid minst 40 %> av

arbetsstyrkan blir ledig.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Arbetslösa voro i Malmö stad enligt septemberrapporten till A. K. 899 personer

anmälda.

Orsaken till kapitalbristen torde ligga däri, att bolagets lilla aktiekapital

kronor 13,000:—, varav kronor 7,280:— genast bands i maskiner och inventarier,

ej motsvarade de anspråk, som den oväntat stora efterfrågan å

bolagets produkter måste ställa på kapital för anskaffning av material och

till arbetslöner.

Aktiekapitalet: kronor 13,000: — var fullt inbetalt.

Ställningen är som synes ganska ansträngd.

De likvida tillgångarna endast kronor 4,755: -— medan

de kortfristiga skulderna äro kronor 10,655: —.

Order innelågo vid besöket från

Telegrafverket å 44 st. telefonkiosker för ....................kr. 27,700: —

» å 50 st. klädskåp » .................... » 4^700:

Trälleberg å 50 st. latrinkärl » .................... » ’4Q0:

Summa kr. 32,800: —-

Dessutom väntades från telegrafverket order på kabelboxar för 8,000—

15,000 kronor.

Avsättningsmöjligheterna synes f. n. vara goda. Hittills har sökandebolaget

så gott som uteslutande sysselsatts av A. B. Flygindustrfs gamla kundkrets

och särskilt av telegrafverket, vars årliga behov av bolagets produkter

har brukat uppgå till 80,000 å 100,000 kronor. Byråchefen Olsson för telegrafverkets

förrådsbyrå, som nyligen inspekterat sökandebolagets verkstad,

förklarade sig vid förfrågan nöjd med det av bolaget utförda arbetet och ansag

att företaget kunde i fortsättningen påräkna order från telegrafverket,

i den män verkets egen verkstad ej hinner med. Att företaget med sin personal

övertagit all Flygindustri’s under åren förvärvade erfarenhet, ansåg

byråchefen var ett stort plus för bolaget. Beträffande konkurrensen med

andra tillverkare förekommer sådan egentligen endast i avseende på latrinkärl

och soptunnor och knappast där heller. Denna gren av företagets verksamhet

är nämligen den minsta och har egentligen bibehållits endast för att

tillmötesgå A. B. Flygindustri’s gamla kunder.

Från Carl Lunds Fabriksaktiebolag, Clas Östberg, har inkommit en protestskrivelse,

skriven i advokat Östbergs vanliga stil.

Av advokat Östbergs namngivna 8 konkurrenter befinnas således endast 4

vara verkliga tillverkare av de ifrågavarande kärlen.

Beträffande uppgiften om det inbetalda aktiekapitalets storlek innebär

detta ju ej något märkvärdigt, da bolaget ännu ej är mycket över 3 månader

gammalt. Enligt uppgift från Patent- & Registreringsverket blev emellertid

den andra hälften av aktiekapitalet registrerad i dag, varför således hela aktiekapitalet

verkligen är inbetalt.

. Advokat Östbergs uppgifter örn kostnaderna för en galvaniseringsanläggning

har ju ingen aktuell betydelse, då sökandebolaget aldrig haft för avsikt

anlägga dylik. All den galvanisera, som förekommer i bolagets verksamhet,

låter firman utföra hos Sv. Stängselnätsfabriken i Malmö, till vilken

firma ledaren för sökandebolaget har goda relationer.

För övrigt saknar den östbergska protesten den saklighet, som enligt mitt

förmenande måste iakttagas, om man skall kunna fästa något avseende vid

densamma.

Huruvida bifall till ansökan, i den mån sådant är möjligt, kan skapa förutsättningar

för sökandebolagets framtida bestånd, är vanskligt avgöra, då

företaget ännu drivit sin rörelse allt för kort tid, för att man skall kunna bil
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.) 117

da sig en bestämd uppfattning om ledningens förmåga att föra företaget

framåt. De personer, som närmast hava bolagets ledning örn hand, äro

emellertid energiska och kunniga med mycket gott anseende, varför man

bör vara berättigad hoppas det bästa.

Det belåningsbara värdet av bolagets förlagsegendom utgöres av råvarulagret

............................................ kronor 5,900: —

Varulagret ....................................... » 6,440: —

Fabriksinventarier ................................ » 8,000: —

Kontorsinventarier ................................ » 700: —

Summa kronor 21,040: —.

Härå skulle således efter 60 % kunna lämnas ett lån av 12,000 kronor.

En ganska avsevärd arbetslöshet förefinnes visserligen inom Malmö stad,

men knappast för dugliga arbetare av det slag, som sökandebolaget sysselsätter.

Jag anser därför, att bolagets existens är av ringa eller ingen betydelse

ur arbetslöshetssvnpunkt. Då därtill företaget med sitt ringa aktiekapital

redan nu under den ostridigt rådande högkonjunkturen har svårt

finansiera sin verksamhet och dess historia ännu är ett helt oskrivet blad,

synes mig företaget icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande

bestämmelser böra förutsättas för ett låns beviljande ur anslaget till främjande

av enskild företagsamhet. Jag tillåter mig därför föreslå avslag å

ansökan.

Med anledning av kommerskollegii uttalande vill jag påpeka, att sökan
-

debolaget självt anser sig behöva ett rörelsekapital av .. kronor 23,000: —

högsta möjliga lånebelopp.......................... » 12,000: —

att skaffa på annat sätt............................ kronor 11,000:—.»

På föredragning och hemställan av statsrådet Möller beviljade Kungl.

Maj:t bolaget den 13 december 1935 till förstärkning av dess rörelsekapital

ett lån å 12,000 kronor. Lånet skulle få utlämnas först sedan det visats, att

för bolaget erforderlig förlagskredit i övrigt ordnats, på sätt statskontoret

efter samråd med kommerskollegium kunde finna skäl föreskriva, samt mot

avlämnande av förlagsinteckning å 12,000 kronor med bästa förmånsrätt samt

borgen av direktören N. P. Mathiasson, avdelningschefen G. Mathiasson,

köpmannen S. Rogmark och verkmästaren H. Rex.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Konstitutionsutskottets memorial Nr 34. (Bilaga.)

Innehållsförteckning till bilagan,

Sid.

1) Anna Bener, Tidaholm........................................... 77

2) A.-B. Motorverken, Göteborg...................................... 78

3) A.-B. Karlstads strå- och filthattfabrik, Karlstad................... 80

4) A. Ferd. Sjöberg, aktiebolag, Gävle................................ 83

5) Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö........................ 90

6) Tryggve Ekström, Simeå......................................... 91

7) Högbergs såg- och kvarnaktiebolag, Mockfjärd...................... 94

8) Svensk torvexport, Magnus Wikström, Växjö ...................... 102

9) A.-B. Sandsjö Möbelfabrik, Bodafors............................... lil

10) A.-B. Plåtindustri, Limhamn...................................... 114

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361825

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.