Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37
1936-05-20 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:37, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1936 kl. 6 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt
§§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen ävensom i ämnet
väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 13 mars
1936 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 140,
däri Kungl. Maj :t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt
nedan intagna förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen
samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet
hänvisa till det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden den 6 mars 1936.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de i
anledning av propositionen väckta likalydande motionerna nr 371 i första
kammaren av herr Fredrik Ström m. fl. och nr 719 i andra kammaren av
herr Ossbahr m. fl., vari hemställes, att riksdagen antingen ville vidtaga i
motionerna närmare angivna ändringar i propositionens förslag eller, därest
detta icke nu läte sig göra, i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte till kommande riksdag framlägga förslag av dylikt innehåll.
Beträffande motiveringen för motionerna får utskotttet hänvisa till desamma.
Historik. I§86 regeringsformen, där tryckfriheten definieras och fastslås,
upptages också det sedan lagens tillkomst väsentligen orubbade stadgandet,
att, med vissa undantag, alla handlingar och protokoll i vad mål som
helst ovillkorligen må genom trycket kunna utgivas. I anslutning härtill
utvecklas i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen reglerna örn allmänna handlingars
offentlighet. I första hand karakteriseras där närmare de handlingar
vilka det skall vara envar tillåtet att i allmänt tryck utgiva. Vidare föreskrives,
för att effektuera tryckningsrätten, en rätt för den enskilde att av
vederbörande tjänsteman utbekomma alla dylika handlingar. Från regeln
örn rätt att trycka och utbekomma allmänna handlingar gällde redan från
början vissa i sistnämnda lagrum uppräknade undantag. Först 1897 infördes
i tryckfrihetsförordningen ett nytt undantag, nämligen till skydd för försvarshemligheter.
Sedermera har under 1900-talet efter hand införts nya undanBihang
till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 37.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
tag från offentlighetsprincipen, huvudsakligen för att skydda enskildas personliga
och ekonomiska förhållanden från att blottställas vid statens ingripande
på de sociala och ekonomiska områdena eller för att skydda statens
intresse vid ekonomiska mellanhavanden med enskilda.
En allmän revision av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
har sedan länge varit ifrågasatt. Reformkraven hava föranletts av
den oklarhet och inkonsekvens, som i flera hänseenden ansetts vidlåda bestämmelserna.
Bland annat har ovisshet rått i frågan huruvida tryckfrihetsförordningens
bestämmelser avsåge icke blott statliga utan även kommunala
handlingar. Vidare hava sekretessbestämmelserna befunnits heterogena och
ofullständiga.
År 1912 framlade tillsatta kommitterade förslag till helt ny tryckfrihetslag,
avsedd att ersätta tryckfrihetsförordningen. I 2 kap. av förslaget
behandlades allmänna handlingars offentlighet. Kommunala handlingar samt
allmänna av Konungen stadfästade inrättningars och stiftelsers handlingar
skulle enligt förslaget i princip bliva offentliga på samma sätt som statliga
myndigheters handlingar. Åtskilliga nya undantag från offentlighetsprincipen
uppställdes utöver de då i tryckfrihetsförordningen inskrivna. Vissa av dessa
sekretessbestämmelser hava legat till grund för senare genomförda ändringar
i tryckfrihetsförordningen.
Riksdagen anhöll år 1921 i skrivelse (nr 315) till Kungl. Maj:t om föranstaltande
genom Kungl. Maj:ts försorg om en snar revision av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser i enlighet med vissa i skrivelsen angivna
riktlinjer. Härefter tillkallades år 1924 sakkunnig att inom justitiedepartementet
verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om ändrade bestämmelser
rörande allmänna handlingars offentlighet. Sedermera anhöll riksdagen
år 1925 i skrivelse (nr 312) om utredning och förslag till bl. a. sådana
ändringar i tryckfrihetsförordningen, varigenom, med erforderliga undantag,
kommunala handlingars offentlighet bleve tydligt lagfäst samt om övervägande,
i vad mån publicitet borde tilläggas vissa allmänna inrättningars och
stiftelsers handlingar. Denna skrivelse överlämnades till den sakkunnige
att tagas under övervägande vid utredningsarbetet. Den sakkunnige avgav
år 1927 utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna
handlingars offentlighet (statens off. utredningar 1927:2). Förslaget innebar
en både ur materiell och formell synpunkt genomgripande omdaning av
gällande bestämmelser på området. Ämnet föreslogs skola regleras inom
ramen av tryckfrihetsförordningens § 2. Liksom i 1912 års förslag upptogos
uttryckliga stadganden därom, att kommunala handlingar i princip skulle
vara offentliga. Beträffande vissa privata rättssubjekt skulle Kungl. Maj:t
äga förordna om offentlighetsregelns tillämpning. De i förslaget uppställda
undantagen från offentlighetsregeln gingo i vissa hänseenden längre än som
avsetts i 1912 års förslag. Beträffande en detaljfråga lades förslaget till grund
för proposition till 1932 års riksdag.
Sedermera uppdrogs år 1933 åt tre sakkunniga att inom justitiedepartementet
biträda vid fortsatt utredning av frågan om allmänna handlingars
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
3
offentlighet. De sakkunniga avgåvo år 1935 förslag till författningsändringar
i ämnet jämte motiv till desamma (statens off. utredningar 1935:5). Förslaget
bygger på 1927 års utredning. Liksom i 1912 och 1927 års förslag
upptogos även här föreskrifter örn kommunala handlingars principiella likställighet
med statliga. Däremot föreslogos inga regler rörande enskilda rättssubjekts
handlingar. Med avseende å undantagen från offentlighetsregeln
föreslogo de sakkunniga, att dessa undantag skulle utbrytas till en särskild
lag utan grundlags karaktär; i tryckfrihetsförordningen skulle enligt förslaget
allenast mera allmänt angivas de förutsättningar under vilka inskränkning
i offentlighetsprincipen finge stadgas i den särskilda lagen. Det framlagda
förslaget till denna lag innebar en genomgripande revision av sekretessreglerna,
vilkas omfattning ej oväsentligt utökades i förhållande till gällande rätt.
Slutligen föreslogo de sakkunniga införandet av ett administrativt besvärsinstitut
i fall då handlings utlämnande vägrats.
Propositionen. Sakkunnigförslaget av år 1935 har lagts till grund
för den föreliggande propositionen. Denna innefattar endast förslag
till grundlagsändringar att nu antagas såsom vilande; förslag till sekretesslag
framlägges ej till antagande men är jämte motiv fogat som bilaga till propositionen.
I grundlagsförslaget fastliålles vid den gällande principen om
allmänna handlingars offentlighet. Allmänna handlingar karakteriseras såsom
sådana, vilka inkommit till eller upprättats hos stats- eller kommunalmyndighet.
Bestämmelsen att handlingarna skola röra allmänna ärenden
har såsom överflödig eller vilseledande icke ansetts böra upptagas. Gällande
tryckfrihetsförordnings uppräkning av de myndigheter vilkas handlingar
skola vara offentliga har i propositionen ersatts med begreppen stats- och
kommunalmyndigheter, varjämte en särskild definition på dessa givits. Propositionen
bygger alltså på uppfattningen, att offentlighetsregeln för kommunala
handlingar i princip bör upprätthållas i samma utsträckning som
för statliga. Departementschefen framhåller emellertid att det föreligger ett
vidsträckt behov av sekretess för kommunala handlingar, ej minst rörande
kommunernas ekonomiska förhållanden. Detta sekretessbehov synes emellertid
departementschefen liksom andra sådana böra tillgodoses genom specificerade
undantag från offentlighetsregeln, vilka i stort sett borde kunna
göras gemensamma för statliga och kommunala handlingar.
Sekretessreglerna föreslås utbrutna till särskild av Konung och riksdag gemensamt
stiftad lag. I tryckfrihetsförordningen skall enligt förslaget upptagas
bestämmelse därom att i rätten att utbekomma allmänna handlingar
skola allenast gälla de inskränkningar vilka påkallas av vissa mera allmänt
angivna intressen; och skola i den särskilda lagen noga angivas de fall, då
handlingar enligt de i tryckfrihetsförordningen stadgade grunderna skola
hemlighållas. Den särskilda lagen är avsedd att upptaga förbud endast mot
handlingars utlämnande från statligt eller kommunalt organ, ej förbud mot
deras utgivande i tryck, vilket skall givas i själva tryckfrihetsförordningen.
Där förbud gäller mot utlämnande av allmän handling, skall densamma nårn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
ligen enligt ett föreslaget stadgande i tryckfrihetsförordningen ej heller få
utgivas i tryck.
I fråga om formerna för handlingars utlämnande ansluter sig propositionen
med vissa jämkningar till gällande rätt. Framställning örn handlings
utbekommande skall enligt förslaget i allmänhet prövas av den myndighet
hos vilken handlingen finnes. Härutöver upptages i propositionen förslag
örn införande av en administrativ besvärsrätt vid vägran att utlämna handling.
Kommunala organ skall dessutom äga klaga över Konungens befallningshavandes
eller magistrats beslut att bifalla talan mot det kommunala
organets beslut att vägra handlings utlämnande.
Något förslag rörande privata rättssubjekts handlingar framlägges ej. Frågan
härom bör enligt departementschefen regleras utom grundlagen.
Utskottet. Utskottet vill liksom departementschefen ansluta sig till
den uppfattning som legat till grund för de företagna utredningarna i ämnet,
att regeln om allmänna handlingars offentlighet är en hörnsten i vår tryckfrihetsrätt.
Såsom departementschefen framhållit torde denna regel vara en
icke oväsentlig garanti närmast för administrationens oväld men även för den
medborgerliga friheten och samhällslivets lugna utveckling överhuvud. Propositionen
syftar ej heller att göra någon ändring i principen om allmänna
handlingars offentlighet, vilken princip, enligt vad i propositionen uttalats,
bör bestämt upprätthållas. Propositionens syfte kan sägas vara att anpassa
tillämpningen av denna princip efter nutida förhållanden.
Det framlagda reformförslaget är resultatet av ett långvarigt och vidlyftigt
utredningsarbete som verkställts på riksdagens begäran. Såsom förut omtalats
begärde nämligen riksdagen redan år 1921, att Kungl. Maj:t skulle föranstalta
örn en revision av de bestämmelser rörande undantag från offentlighetsregeln,
vilka upptagas i tryckfrihetsförordningen; och år 1925 begärde
riksdagen förslag om sådana ändringar i denna grundlag, varigenom bland
annat kommunala handlingars offentlighet, med erforderliga undantag, skulle
tydligt lagfästas.
Sedan utredning i anledning av dessa riksdagens skrivelser verkställts genom
en tillkallad sakkunnig (professor Nils Herlitz) har det av honom år
1927 framlagda förslaget överarbetats av år 1933 tillkallade sakkunniga (Herlitz,
talmannen Aug. Sävström och fil. dr Sigurd Hansson). Deras år 1935
framlagda förslag — som varit föremål för yttrande från ett synnerligen stort
antal myndigheter och korporationer samt därvid med få undantag helt eller
i det väsentliga tillstyrkts — har lagts till grund för propositionen, där de
sakkunnigas förslag till grundlagstext upptagits med mindre, oftast av yttrandena
över förslaget föranledda jämkningar.
Det måste enligt utskottets mening hälsas med tillfredsställelse att den föreliggande
reformfrågan nu synes mogen för en lösning. Det framlagda förslaget
överensstämmer väsentligen med de riktlinjer som riksdagen i sina
nämnda skrivelser angivit.
Förslaget innebär sålunda främst att kommunala handlingars offentlighet
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
5
blir uttryckligen fastställd. Såsom antytts är det föremål för delade meningar
huruvida och i vad mån dylika handlingar äro underkastade tryckfrihetsförordningens
bestämmelser. Domstolarnas rättstillämpning har icke
lämnat säger vägledning och i lagstiftningen har man undvikit att taga ståndpunkt
till frågan. Den rådande osäkerheten på detta område återspeglas i
växlande praxis inom kommunerna. Det synes angeläget att denna osäkerhet
häves.
En reform på området torde såsom i propositionen föreslagits böra genomföras
så att kommunala handlingar i princip jämställas med statliga. Därigenom
skulle, som riksdagen framhöll år 1925, de vid tryckfrihetsförordningens
tillkomst omfattade grundtankarna komma att tillämpas på nu rådande
förhållanden. Departementschefen erinrar därom, att de samhälleliga
uppgifterna numera åvila kommunerna i en utsträckning som gör de enskilda
medborgarna beroende av den kommunala förvaltningen i icke mindre
grad än av den statliga, och att de skäl som ligga till grund för offentlighetsprincipen
på det statliga området därför synas numera i lika mån vara giltiga
beträffande det kommunala. Utskottet kan ansluta sig härtill.
I de över 1935 års förslag avgivna yttrandena har från ett par håll ifrågasatts,
att kommunala handlingar rörande kommunernas ekonomiska förvaltning
i en eller annan form skulle generellt undantagas från offentligheten.
Stadsfullmäktige i Stockholm hava föreslagit en dylik anordning, i det de anse
att i tryckfrihetsförordningen borde införas en bestämmelse av innebörd, att i
de kommunala nämndernas ekonomiska förvaltningsärenden liksom i beredningsärenden,
kommunen skulle kunna vägra utlämnande av handling, där
detta betingades av kommunens ekonomiska intresse eller vore påkallat till
skydd för enskildas förhållanden, såsom exempelvis i kommunens enskilda
disciplinära ärenden; obefogad sekretess skulle motverkas därigenom att giltigheten
av de skäl som läge till grund för vägran kunde prövas i den administrativa
besvärsväg, vilken i 1935 års betänkande liksom nu i propositionen
föreslagits. Det förslag som sålunda av Stockholms stadsfullmäktige
framförts har upptagits i de föreliggande motionerna. Utskottet delar emellertid
den uppfattning som ligger till grund för propositionen, att en ordning
varigenom kommunernas handlingar i ekonomiska ärenden generellt undantoges
från offentligheten vore principiellt och praktiskt oriktig. Medborgarna
hava icke minst på detta område ett berättigat intresse av att äga i möjligaste
mån fri tillgång till kommunernas handlingar. Allmänhetens kontroll
torde här vara av icke ringa värde och det synes i längden endast vara till
gagn för den kommunala förvaltningen att underkastas offentlighetens ljus.
Ä andra sidan förefinnes otvivelaktigt ett stort behov av sekretess för vissa
kommunala handlingar på det ekonomiska området, men detta behov, som
synes fullkomligt motsvara behovet av sekretess för statliga handlingar på
samma område, synes på sätt i propositionen föreslagits böra tillgodoses genom
specificerade undantag från offentlighetsregeln, vilka emellertid torde
böra göras ganska omfattande.
Det må anmärkas att den i propositionen föreslagna karakteristiken av
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
allmänna handlingar i sak väsentligen innebär den skillnaden i förhållande
till gällande rätt, att alla kommunala handlingar otvetydigt komma att falla
in under begreppet. Detta har ernåtts dels genom att uttryckligen nämna
kommunalmyndighets handlingar och närmare definiera vad med komrhunalmyndighet
i detta sammanhang skall förstås, dels ock genom att borttaga
den i gällande rätt upptagna bestämningen att handlingarna skola röra
allmänna ärenden — angelägenheter i kommunernas ekonomiska förvaltning
skulle nämligen, enligt en i doktrinen framkommen uppfattning, icke vara
att anse som allmänna ärenden.
Jämte fastställandet av kommunala handlingars offentlighet i princip
har propositionen till huvudändamål att reglera bestämmelserna om undantag
från offentligheten vad angår såväl statliga som kommunala handlingar.
Av de nu gällande undantagen kvarstår en grupp väsentligen oförändrad
sedan tryckfrihetsförordningens tillkomst. Denna grupp, vilken omfattar
bland annat undantagen angående statsrådsprotokoll, ministeriella
handlingar och kyrkoböcker men därjämte en del undantag som icke längre
hava praktisk betydelse, kan betecknas som föråldrad och därför i behov av
revidering. En andra grupp av undantagsbestämmelser har tillkommit under
de senaste 40 åren. Dessa undantag avse skydd för försvarshemligheter
samt för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden ävensom för statens
intresse vid ekonomiska mellanhavanden med enskilda. Då sistnämnda
undantag emellertid tillkommit vid skilda tidpunkter utan enhetlig plan,
ofta i direkt samband med särskilda lagstiftningsåtgärder på de sociala och
ekonomiska områdena, har uppstått en bristande överensstämmelse mellan
dessa regler inbördes. Framför allt bör emellertid härvid framhållas att med
avseende å många slag av allmänna handlingar undantag från offentlighetsprincipen
icke alls gjorts ehuru lika starka skäl synas tala därför som beträffande
andra slag av handlingar för vilka sekretess stadgats, överhuvud måste
statens och kommunernas alltmera vidgade verksamhet, som trängt in på
områden vilka förut varit förbehållna de enskilda, föranleda betydligt flera
undantag från offentlighetsregeln än tidigare. En allmän revision av sekretessreglerna
är sålunda synnerligen av behovet påkallad.
Vid en dylik revision torde, såsom i propositionen föreslagits, den närmare
specificeringen av undantagen från offentlighetsgrundsatsen böra utbrytas
till en särskild lag utan grundlags karaktär. De härför anförda skälen synas
tungt vägande. Det vore oformligt att belasta grundlagen med den
mängd detaljföreskrifter som sekretesskatalogen måste innehålla. Vidare
torde man med den utveckling av statens och kommunernas verksamhet som
nutilldags äger rum få förutsätta en fortgående utbyggnad av sekretessreglerna
som skulle föranleda täta grundlagsändringar om dessa regler fortfarande
skulle innefattas i tryckfrihetsförordningen. Framför allt skulle ett
bibehållande av grundlagsformen vara olämpligt ur den synpunkten att nya
sekretessregler ej sällan behöva införas utan uppskov. I flera fall har inträffat,
att ett sekretesskydd som allmänt erkänts motiverat i anledning av
ny lagstiftning på det sociala eller ekonomiska området icke kunnat beredas
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
7
samtidigt med lagstiftningens genomförande. Emellanåt tiar detta medfört
att sekretess upprätthållits vid sidan av grundlagen. Det har även inträffat
att man uppskjutit en reforms genomförande i avbidan på ikraftträdande av
grundlagsändring, varigenom ett av reformen föranlett sekretessbehov tillgodosetts.
Den föreslagna utbrytningen synes ej heller vara ägnad att ingiva några
konstitutionella betänkligheter. Enligt propositionen skola i tryckfrihetsförordningen
utsättas de allmänna principerna för sekretessens omfattning: i
offentligheten skola gälla de inskränkningar som påkallas av hänsyn till rikets
säkerhet eller dess förhållande till främmande makt, eller för brotts förekommande
och beivrande, eller till behörigt skydd för statens och menigheters
intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med varandra och med
enskilda, eller av hänsyn till privatlivets helgd eller enskildas behöriga ekonomiska
intresse, eller av andra lika viktiga skäl. I den särskilda av Konungen
och riksdagen samfällt stiftade sekretesslagen skola noga angivas de fall,
då allmänna handlingar enligt de i tryckfrihetsförordningen bestämda grunderna
skola hemlighållas. Alla sekretessbestämmelser skola alltså sammanhållas
i den särskilda lagen, vilken skall höra till konstitutionsutskottets verksamhetsområde.
Vid nämnda förhållanden torde garanti finnas för att inskränkningar
i offentligheten icke komma att företagas utan sorgfällig prövning
av deras behövlighet och överensstämmelse med de principer som ligga
till grund för sekretesslagen. Det bör för övrigt såsom departementschefen
framhållit icke förbises, att om än principen om allmänna handlingars offentlighet
är en synnerligen viktig beståndsdel av tryckfriheten, mångå andra
lika viktiga medborgerliga rättigheter finnas, beträffande vilka grundlagsbestämmelserna,
i den mån sådana över huvud förekomma, kunna i allmän
lag modifieras till sin faktiska räckvidd.
Uti de i anledning av propositionen väckta motionerna har, i överensstämmelse
med stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande över 1935 års betänkande,
framhållits, att sekretessens reglering i särskild lag i realiteten innebure att
offentlighetsgrundsatsen upphörde att vara grundlagsfäst, samt i samband
därmed föreslagits, att den i motionerna förordade regleringen av frågan örn
kommunala handlingars offentlighet och sekretess i ekonomiska förvaltningsärenden
och beredningsärenden skulle intagas i grundlagen. Utskottet kan,
såsom av det ovan sagda framgår, icke biträda ett dylikt förslag och finner
detsamma så mycket mindre värt beaktande som det icke synes vara föranlett
av omsorg örn offentlighetsprincipens upprätthållande utan snarare av
önskan att bereda grundlagsskydd för sekretessen på det kommunala området.
Departementschefen finner det av sakkunniga år 1935 framlagda förslaget
till sekretesslag hava på ett i huvudsak lyckligt sätt löst frågan om sekretessens
avvägning på olika områden. Förslaget har inom justitiedepartementet
överarbetats med siirskild hänsyn lill vad i yttrandena över detsamma framkommit,
och det sålunda färdigställda departementsförslaget, till vars detaljer
departementschefen icke tagit slutlig ståndpunkt, har jämte motiv,
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
enligt vad förut nämnts, fogats såsom bilaga till propositionen. Utskottet
har tagit del av departementsförslaget men har icke ansett sig nu böra taga
ställning till dess särskilda bestämmelser. Därest grundlagsändringsförslag
i ämnet nu antages såsom vilande, lärer proposition med förslag till sekretesslag
vara att förvänta till nästa års riksdag, då grundlagsändringsförslaget
skall definitivt prövas.
Departementsförslaget till sekretesslag innebär en systematisering av de gällande
sekretessreglerna samt införande av ett icke obetydligt antal nya sådana.
De flesta av dessa äga emellertid direkt samband med den utvidgning
som under senare tid ägt rum i fråga om statens sociala och ekonomiska
verksamhet och strida därför icke mot de principer som hittills gällt för
gränsdragningen mellan offentligt och hemligt. De nya undantagen innebära
sålunda i huvudsak endast en tillämpning av tryckfrihetsförordningens principiella
ståndpunkt på nu rådande förhållanden. De föreslagna sekretessreglernas
konstruktion överensstämmer med vad som redan förekommer i
tryckfrihetsförordningen. I regel föreslås direkta förbud mot utlämnande av
vissa slag av handlingar, oftast dock med möjlighet att utlämna under vissa
villkor.
Bland statliga handlingar, vilka nu icke alls åtnjuta sekretesskydd men genom
departementsförslaget skulle erhålla sådant, må — i syfte att giva en
föreställning om sekretesslagens innebörd och angelägenheten av att nu genomföra
de föreslagna grundlagsändringarna — anmärkas följande beträffande
vilka behovet synes särskilt framträdande: handlingar rörande den allmänna
ekonomiska försvarsberedskapen, polishandlingar, domstolsprotokoll
i sådana mål rörande sedlighetssårande förbrytelser, utpressning eller omyndigförklaring
vilka handlagts inom stängda dörrar, militärt straffregister,
fångvårdshandlingar rörande enskilda, handlingar vid statens sinnessjukhus
eller i interneringsärenden rörande sinnessjukas förhållanden, handlingar
rörande statlig utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å näringslivet
såvitt de röra enskilda företags eller sammanslutningars affärselev
driftförhållanden, statens kommunikationsverks handlingar angående
enskildas anlitande av samfärdsmedlet och tullverkets handlingar rörande
varor som vid verket behandlas. De nu uppräknade handlingarna falla såsom
statliga otvetydigt under offentlighetsregeln. f den mån sådana handlingar
icke desto mindre för närvarande i något fall hemlighållas sker det
i strid mot grundlagen. Det har framhållits, att den nuvarande bristen på
sekretessbestämmelser lett till ett visst åsidosättande eller kringgående av
grundlagens föreskrifter, vilket måste verka menligt för dess helgd. Utskottet
vill instämma häri.
Vidare må anmärkas att sekretessmöjligheten vid statens affärstransaktioner
enligt departementsförslaget skulle åtskilligt utvidgas. Att ett verkligt
behov av en viss utvidgning i detta hänseende föreligger synes otvivelaktigt.
Av vikt synes ock vara att i viss utsträckning öka sekretesskyddet för
enskildas ekonomiska förhållanden i taxerings- och andra beskattningsåren
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
9
den. Enligt departementsförslaget skola alla uppgifter till ledning för taxering
eller eljest för beräknande av skatt eller allmän avgift erhålla skydd, beträffande
allmänna taxeringen sålunda ej blott som nu självdeklarationer och bankuppgifter
rörande ränta och innestående medel utan även uppgifter örn utdelning
från bolag, arbetsgivares uppgifter örn utbetalt lön m. m. Genom utbrytningen
till särskild lag finnes även möjlighet att, örn så skulle befinnas
önskvärt, utan grundlagsändring besluta skydd för taxeringsresultaten, helt
eller endast delvis, t. ex. såvitt angår förmögenhetens storlek.
Dessutom beredes enligt sekretesslagförslaget ett vidsträckt skydd för kommunala
handlingar. Dessa ha måhända hittills oftast undandragits offentligheten
i den mån vederbörande funnit lämpligt, vilket faktiskt möjliggjorts
på grund av osäkerheten om och i vad mån handlingarna fallit under tryckfrihetsförordningens
föreskrifter. Genom den ifrågavarande reformen skulle
emellertid sekretessen uttryckligen regleras för de fall då behov därav verkligen
föreligger. Sekretessbehovet tillgodoses enligt förslaget såväl vad angår
kommunernas ekonomiska angelägenheter som beträffande enskildas personliga
förhållanden i sociala ärenden, d. v. s. sådana rörande sjukvård, fattigvård,
barnavård etc.
Det i propositionen föreslagna administrativa besvärsinstitutet finner utskottet
vara ändamålsenligt. För närvarande torde icke finnas annan möjlighet
att erhålla rättelse, då handlings utlämnande vägrats, än att beivra
detta som tjänstefel eller möjligen att i process mot vederbörande yrka
åläggande att utgiva handlingen. Det är emellertid, såsom departementschefen
betonat, besvärande för allmänheten att icke i annan ordning kunna
erhålla rättelse, och det är obilligt mot ämbets- och tjänstemän att frågan
örn riktigheten av deras åtgärder ovillkorligen skall taga formen av en
straffrättslig talan. Den allmänna tillfredsställelsen med vilken förslaget
om en administrativ besvärsrätt mottagits av de i ärendet hörda myndigheterna
och korporationerna bär också vittne om att densamma skulle fylla
ett redan känt behov. Det kan i detta sammanhang förtjäna understrykas,
att införande av den föreslagna besvärsrätten icke utesluter ansvarstalan mot
tjänsteman, som obehörigen vägrat utlämna handling, därest denna vägran
anses vara av beskaffenhet att förtjäna straff. Vad angår utformningen
av besvärsinstitutet må framhållas, att i den mån talan fullföljes från underordnade
administrativa myndigheter hos Konungen i statsdepartementen, besvär
skola avgöras av regeringsrätten.
Utskottet har intet att invända mot att frågan örn offentlighet för vissa
privata rättssubjekts handlingar icke upptagits i nu förevarande sammanhang.
Såsom departementschefen framhållit kan en tillfredsställande lösning
härav säkerligen icke vinnas genom allmänna bestämmelser. I detta ämne
kunna utom grundlagens ram meddelas föreskrifter av det innehåll och i den
form som motsvarar behovet i varje särskilt fall. Utskottet finner det emellertid
av vikt att, på sätt departementschefen uttalat, behovet av bestämmelser
rörande stiftelsers och andra privata rättssubjekts handlingar vid förekommande
tillfällen uppmärksammas.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
Vid den närmare granskningen av det i propositionen framlagda grundlagsändringsförslaget
har utskottet endast funnit anledning till ett par detaljerinringar.
Det har synts riktigast att konstitutionsutskottet erhåller självständig initiativrätt
i fråga om sekretesslagen, då denna skall innefatta ett ämne som
utbrutits ur grundlagen. Bestämmelser örn utskottets befattning med sekretesslagen
hava därför införts i 1 mom. av § 38 riksdagsordningen i stället
för i 2 mom.
Beträffande tryckfrihetsförordningen § 2 hava i 1 mom. vidtagits ett
par redaktionella jämkningar i förtydligande syfte. Vid angivande i 2 mom.
av de omständigheter som skola medföra sekretess hava de i propositionen
föreslagna orden »eller av andra lika viktiga skäl» synts böra utgå, då de
icke lära vara behövliga med hänsyn till omfattningen av de i övrigt härutinnan
föreslagna grundlagsbestämmelserna. I 3 mom. har den föreslagna
föreskriften att handling skall utlämnas genast eller så snart det kan
ske utan åsidosättande av andra lika viktiga tjänsteåligganden ändrats därhän
att utlämnande skall ske genast eller så snart det kan ske. Den i propositionen
upptagna formuleringen skulle möjligen kunna misstolkas så att
utlämnande obehörigen fördröjdes. Vad angår besvärsrätten har en ändring
vidtagits i 5 mom. andra stycket. Enligt propositionen skall, då Konungens
befallningshavande eller magistrat bifallit talan mot kommunalmyndighets
beslut att vägra handlings utlämnande, kommunalmyndigheten äga anföra
besvär däröver. Det har synts lämpligt, att när i detta undantagsfall
klagan tillätes över ett beslut som innebär föreskrift att handling skall utlämnas,
även den vilkens personliga eller ekonomiska förhållanden i handlingen
avses tillerkännes rätt att klaga inom den tid som står kommunalmyndigheten
till buds.
I § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen upptages i utskottets förslag en
redaktionell ändring som föranledes av de i propositionen föreslagna grundlagsändringarna.
Anledning till att någon ändring i nämnda lagrum icke
föreslagits i den förevarande propositionen är den, att i propositionen nr
235 till årets riksdag rörande tryckfrihetsprocessen m. m. upptages en ändrad
lydelse av detsamma. Skulle sistberörda proposition såvitt den avser ifrågavarande
lagrum antagas, bör utskottets förevarande förslag med avseende
ä detta lagrum, § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen, förkastas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen i anledning av förevarande kungl, proposition
måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
11
Förslag
till
1) ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt
§§ 1 oell 2 tryckfrihetsförordningen.
(Kungl. Maj-.ts förslag.1) (Utskottets förslag.2)
Regeringsformen.
§ 86.
Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den
offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast
inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat
fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given
att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Alla allmänna
handlingar må ovillkorligen genom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfrihetsförordningen
annorlunda stadgas.
Riksdagsordningen.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
vallagen, stadgan örn ersättnings utgående
för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, stadgan örn val av talmän
och vice talmän i riksdagens
kamrar, stadgan om val till riksdagens
utskott ävensom de reglementariska
föreskrifter, vilka riksdagen jämligt
§ 78 äger fastställa, samt att hos
riksdagen föreslå de ändringar däruti,
dem utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande över de
från kamrarna till utskottet hänvisade
gi undtags- och vallagsfrågor samt
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar, lagen
om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar, vallagen,
stadgan om ersättnings utgående
för riksdagsmannauppdragets fullgörande,
stadgan om val av talmän
och vice talmän i riksdagens kamrar,
stadgan om val till riksdagens utskott
ävensom de reglementariska föreskrifter,
vilka riksdagen jämlikt § 78 äger
fastställa, samt att hos riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande över de från kam
-
1 Kungl. Majit Ilar icke föreslagit ändrad lydelse av riksdagsordningen § 88 mom. 1
förevarande spalt upptagna lydelsen av detta lagrum är den gällande.
2 Utskottet har icke föreslagit ändrad lydelse av riksdagsordningen § 88 mom. Lien
förevarande spalt upptagna lydelsen av detta lagrum är den gällande.
Den
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
frågor rörande omförmälda stadgar
och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som antingen
angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, om
statsdepartementen, om kommandomål,
om förvärvande och förlust av
medborgarrätt, om rikets vapen och
flagga, om inskränkningar i rätten att
från myndighet utbekomma allmänna
handlingar, örn allmänt kyrkomöte
och om allmän folkomröstning i
ämnen, som ej tillhöra annat utskotts
behandling, eller ock röra överenskommelser
med främmande makter i
sådana ämnen.
(Utskottets förslag.)
rama till utskottet hänvisade frågor
rörande grundlagarna samt ovan omförmälda
lagar, stadgar och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som
antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, om
statsdepartementen, om kommandomål,
om förvärvande och förlust av
medborgarrätt, om rikets vapen och
flagga, om allmänt kyrkomöte och om
allmän folkomröstning i ämnen, som
ej tillhöra annat utskotts behandling,
eller ock röra överenskommelser med
främmande makter i sådana ämnen.
Tryckfrihetsförordningen.
§ I
13:o.
I överensstämmelse med här ovan för en allmän och lagbunden tryckfrihet
lagda grunder skall det, under villkor av helgd för andras äganderätt
och med iakttagande av vad eljest i denna lag finnes stadgat, stå var och en
svensk medborgare fritt att genom tryck allmängöra skrifter av vad form,
vidd eller beskaffenhet som helst och däri över allt vad som är eller kan bliva
föremål för mänsklig kunskap sina tankar kungöra; skolande för varje ämne
skrivarten av författarens eget val bero. Följaktligen skall ej något, som
över i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes eller eljest
gransknings- eller reflexionsvis i dagsljuset framlägges, kunna, under förevändning
att innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, såvida
skrivsättet icke såsom smädligt eller skändligt sig utmärker, om ansvar varför
i denna lag stadgat är.
§2.
l:o. I följd av vad i 1 § stadgas skall det vara en var svensk medborgare
tillåtet att, med undantag som i 6 mom. sägs, i tryck utgiva alla till stats
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
13
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller kommunalmyndighet inkomna och därifrån utfärdade handlingar, hos
sådan myndighet förda dunder, journaler, register och andra dylika förteckningar,
därstädes hållna justerade protokoll, så ock alla andra där upprättade
handlingar, såvitt de hänföra sig till mål eller ärenden som av myndigheten
slutbehandlats.
Med statsmyndighet förstås i denna
paragraf statsdepartementen och kommandoexpeditionerna,
riksdagen och
allmänna kyrkomötet, deras avdelningar,
utskott, nämnder, deputerade och
revisorer, domstolar och ämbetsverk
samt övriga till statens förvaltning
hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och
kommittéer. Med kommunalmyndighet
förstås alla till kommunal styrelse
eller förvaltning hörande stämmor
och representationer, myndigheter,
styrelser, nämnder, kommissioner, revisorer,
utskott och kommittéer jämte
underlydande verk och inrättningar.
2:o. Envar svensk medborgare
skall i den ordning nedan sägs äga
fri tillgång till alla i 1 mom. omförmälda
allmänna handlingar, som hos
stats- eller kommunalmyndighet förvaras.
I den sålunda stadgade rätten
skola allenast gälla de inskränkningar
vilka påkallas av hänsyn till rikets
säkerhet eller dess förhållande till
främmande makt, eller för brotts förekommande
eller beivrande, eller till
behörigt skydd för statens eller menigheters
intresse i deras ekonomiska
mellanhavanden med varandra och
med enskilda, eller av hänsyn till privatlivets
helgd eller enskildas behöriga
ekonomiska intresse, eller av
andra lika viktiga skäl; och skola i
särskild, av Konungen och riksdagen
Med statsmyndighet förstås i denna
paragraf statsdepartementen och kommandoexpeditionerna,
riksdagen och
allmänna kyrkomötet, deras avdelningar,
utskott, nämnder, deputerade och
revisorer, domstolar och ämbetsverk
samt övriga till statens förvaltning hörande
myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och kommittéer.
Med kommunalmyndighet förstås i
denna paragraf alla till kommunal
styrelse eller förvaltning hörande
stämmor och representationer, myndigheter,
styrelser, kollegier, nämnder,
råd, kommissioner, revisorer, utskott
och kommittéer jämte underlydande
verk och inrättningar.
2:o. Envar svensk medborgare
skall i den ordning nedan sägs äga fri
tillgång till alla i 1 mom. omförmälda
allmänna handlingar, som hos statseller
kommunalmyndighet förvaras. I
den sålunda stadgade rätten skola allenast
gälla de inskränkningar vilka
påkallas av hänsyn till rikets säkerhet
eller dess förhållande till främmande
makt, eller för brotts förekommande
eller beivrande, eller till behörigt
skydd för statens eller menigheters
intresse i deras ekonomiska mellanhavanden
med varandra och med
enskilda, eller av hänsyn till privatlivets
helgd eller enskildas behöriga
ekonomiska intresse; och skola i särskild,
av Konungen och riksdagen
samfällt stiftad lag noga angivas de
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
fall, då allmänna handlingar enligt
nämnda grunder skola hemlighållas.
3:o. Allmän handling, som ej efter
vad i 2 mom. sägs skall hållas hemlig,
varde, när det äskas, hos stats- eller
kommunalmyndighet genast eller
så snart det kan ske utlämnad för läsning
och avskrivning på stället utan
avgift eller i bestyrkt avskrift mot vederbörlig
avgift. Skyldighet att tillhandahålla
handling på stället föreligger
dock ej, örn betydande hinder därför
möter; och skall skyldighet att i
avskrift utlämna hos kommunalmyndighet
förvarad handling, som kan
tillhandahållas på stället, gälla endast
i den utsträckning, varom i kommunallagarna
eller eljest särskilt stadgas.
samfällt stiftad lag noga angivas de
fall, då allmänna handlingar enligt
nämnda grunder skola hemlighållas.
3:o. Allmän handling, som ej efter
vad i 2 mom. sägs skall hållas hemlig,
varde, när det äskas, hos stats- eller
kommunalmyndighet genast eller så
snart det kan ske utan åsidosättande
av andra lika viktiga tjänsteåligganden
utlämnad för läsning och avskrivning
på stället utan avgift eller i bestyrkt
avskrift mot vederbörlig avgift.
Skyldighet att tillhandahålla
handling på stället föreligger dock ej,
örn betydande hinder därför möter;
och skall skyldighet att i avskrift utlämna
hos kommunalmyndighet förvarad
handling, som kan tillhandahållas
på stället, gälla endast i den utsträckning,
varom i kommunallagarna
eller eljest särskilt stadgas.
Handling, som till viss del är hemlig, skall utan hinder därav tillhandahållas
på stället, därest det kan ske på sådant sätt att vad i den del beröres
icke uppenbaras. Dylik handling må i avskrift utlämnas med uteslutande
av den del som skall hållas hemlig.
4:o. Framställning om allmän handlings utbekommande prövas, med undantag
som nedan i detta moment sägs, av den myndighet hos vilken handlingen
finnes.
Är vården örn handlingen på grund av särskild föreskrift, innehavande
tjänst eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare, åligge utlämnandet
närmast denne efter egen prövning, men har han att ställa sig myndighetens
föreskrifter beträffande handlings utlämnande eller hemlighållande
till efterrättelse samt att, då anledning till tvekan finnes och omgång ej
föranledes, hänskjuta fråga om utlämnande till myndighetens avgörande.
Vägrar befattningshavare att utlämna handling, skall, där sökanden det
begär, frågan hänskjutas till myndigheten.
Där det finnes av särskilda förhållanden påkallat till beredande av trygghet
mot obehörigt utlämnande, åge Konungen beträffande särskilda slag av
handlingar, som avses i den i 2 mom. omförmälda lag, förordna att handlingarna
i viss ordning skola förses med anteckning örn att de äro hemliga.
Fråga huruvida handling, å vilken anteckning sålunda skett, likväl lagligen
bör utlämnas må prövas allenast av den eller de myndigheter Konungen bestämt;
och skall framställning hos annan myndighet att utbekomma sadan
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
handling ofördröjligen, där sökanden det äskar, hänskjutas till myndighet
som äger pröva frågan.
5:o. Menar någon att myndighet olagligen vägrat honom tillgång till
allmän handling, äger han söka rättelse i den ordning som gäller för vinnande
av ändring i beslut eller åtgärder av myndigheten i det mål eller ärende
till vilket handlingen hör. Hänför sig icke handlingen till mål eller ärende,
däri beslut av myndigheten kan överklagas, skall rättelse sökas i den ordning
som i allmänhet må gälla för vinnande av ändring i myndighetens beslut
eller åtgärder. Kan talan om utlämnande icke enligt nu givna regler
fullföljas, skola besvär anföras hos Konungen i vederbörande statsdepartement,
såvitt fråga är om statsmyndighet, och hos Konungens befallningshavande,
såvitt fråga är om kommunalmyndighet, över departementschefs
vägran att utlämna handling må dock icke klagas, örn vinnande av rättelse
1 dylikt beslut av myndighet som tillhör eller lyder under riksdagen gäde vad
riksdagen bestämmer.
Har Konungens befallningshavande Har Konungens befallningshavande
eller magistrat bifallit talan mot kom- eller magistrat bifallit talan mot kommunalmyndighets
beslut att vägra munalmyndighets beslut att vägra
handlings utlämnande, åge sistnämn- handlings utlämnande, må besvär darda
myndighet däröver anföra besvär, över anföras av kommunalmyndigheten
så ock, inom samma tid som står
nämnda myndighet till buds, av den
vilkens personliga eller ekonomiska
förhållanden i handlingen avses.
Besvär, som i följd av ovan givna stadganden hos Konungen fullföljas i
statsdepartementen, skola i regeringsrätten föredragas och avgöras.
Mål och ärenden som i detta moment avses skola alltid skyndsamt behandlas.
6:o. Handling, som i följd av stadgande i den i 2 mom. omförmälda
lagen eller i följd av någon enligt samma lag meddelad föreskrift ej må till
envar utlämnas, må ej heller i tryck utgivas.
7:o. Vad i denna paragraf stadgas om allmänna handlingar har ej avseende
å exemplar av tryckt skrift som avlämnats enligt 1 § 11 mom. eller 4 §
2 mom.
Nämnda stadganden avse ej heller enskilda skrifter som överlämnats
till allmänt arkiv eller bibliotek eller eljest till myndighet uteslutande för
förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål. Sådan enskild skrift
må ej utlämnas eller i tryck utgivas i strid mot villkor som vid överlämnandet
blivit fastställda. Konungen äger dock förordna, i vad mån förbud varom
nu sagts må upphöra att gälla i fråga örn skrift, som i mera än sjuttio år
varit överlämnad i allmän vård.
8:o. Enskilda anteckningar och berättelser av diplomatiska personer angående
rikets förhållande till främmande makter må ej, innan femtio år för
-
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
flutit från den tid de avse, utan Konungens tillstånd i tryck utgivas eller, då
de överlämnats i myndighets vård, därifrån utlämnas.
9:o. Enskilt brev, som ej till något rättegångsmål nödvändigt hörer, må
ej utan deras tillstånd, som det angår eller tillhör, i tryck utgivas.
10 :o. Bryter någon mot föreskrifterna i denna paragraf, straffes, där
gärningen är att anse som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i allmän
eller särskild lag belagd med straff, enligt vad i sådan lag är stadgat. I
andra fall vare straffet böter från och med fem till och med ettusen riksdaler;
dock att, där handlings utlämnande från myndighet kan förskylla fängelse
enligt den i 2 mom. omförmälda lag, även dess utgivande i tryck må beläggas
med dylikt straff.
Skrift, som i tryck utgivits i strid mot denna paragraf, må kunna konfiskeras.
11 :o. Rätt att i tryck utgiva handling, varom i denna paragraf sägs, medför
ej befrielse från ansvar för missbruk av tryckfriheten, som skriftens utgivande
jämlikt 3 § kan innefatta.
2) ändrad lydelse av § 4 tryckfrihetsförordningen.
(Nuvarande lydelse. Kungl. Maid har (Utskottets förslag.)
ej föreslagit ändring i detta lagrum.)
§ 4. § 4.
3:o. I alla de fall, där åtal, enligt 3:o. I alla de fall, där åtal enligt
2 § 4 mom. samt 3 §, genom allmän 2 § eller 3 § genom allmän ----
—--åtgärd överlämna. åtgärd överlämna.
B) att de i ämnet väckta motionerna måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A) hemställt.
Stockholm den 20 maj 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl*,
Bergman*, Sandegård, Källman, Carl Lindmark*, Rydberg*, Nils Andersson,
Pehrsson i Göteborg*, Persson i Trången, Andersson i Igelboda, Lindskog*,
Fast*, Olsson i Mora, Nordström i Torsby*, Björck i Kristianstad och Johnsson
i Nordhammar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
17
Reservationer:
1) av herr Sandegård, som yrkat, att § 2 morn. 3 första stycket tryckfrihetsförordningen
skulle erhålla följande lydelse:
3:o. Allmän handling, som ej efter vad i 2 mom. sägs skall hållas hemlig,
varde, när det äskas, hos stats- eller kommunalmyndighet genast och
utan tidsutdräkt utlämnad för läsning och avskrivning på stället utan avgift
eller i bestyrkt avskrift mot vederbörlig avgift. Skyldighet att tillhandahålla
handling på stället föreligger dock ej, om betydande hinder därför möter;
och skall skyldighet att i avskrift utlämna hos kommunalmyndighet förvarad
handling, som kan tillhandahallas pa stället, gälla endast i den utsträckning,
varom i kommunallagarna eller eljest särskilt stadgas.
2) av herrar Reuterskiöld, Stendahl, Bergman, Rydberg, Pehrsson i Göteborg,
Persson i Trången och Olsson i Mora, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava följande lydelse:
»Utskottet har vid granskningen av Kungl. Maj:ts proposition nr 140 ang.
ändrade bestämmelser beträffande offentliga handlingar funnit, att propositionen,
oaktat den innehåller förslag örn utbrytning av sekretessbestämmelserna
i allmänhet ur grundlagen, likväl endast avser att riksdagen nu skulle
besluta i fråga örn nya grundlagstexter, men icke i fråga om den särskilda
lag, som skall komplettera grundlagen. Propositionen åtföljes visserligen
av en bilaga innehallande ett dylikt förslag, men detta är varken granskat
av statsrådet eller av Kungl. Maj:t godkänt såsom förslag. Utskottet saknar
därför anledning att ingå i närmare prövning av detsamma, men har vid
ärendets behandling icke kunnat undgå att finna detsamma vara i vissa
punkter betänkligt både ur innehållets synpunkt och ur teknisk formuleringssynpunkt.
Ännu mera betänkligt har det synts utskottet vara att nu
förorda en grundlagstext, vars avfattning mäste i högsta grad sammanhänga
med och bero av den särskilda lagen. Det har också vid granskningen visat
sig, att avfattningen särskilt av tryckfrihetsförordningens föreslagna § 2
morn. 2 antingen måste bliva mycket allmänt formulerad för att kunna täcka
den särskilda lagens alla möjliga fall, vilket skulle betyda att ingen säker
grundlagsgaranti mot godtycklig sekretess komme till stånd, eller också erhålla
en lydelse, som omfattade den särskilda lagens alla olika fall men intet
annat, och detta åter är ej möjligt utan att samtidigt avgöra vad den särskilda
lagen skall stadga. Otvivelaktigt kunna partiellt analoga fall förekomma,
då ett förslag till särskild lag icke nödvändigtvis behöver åtfölja
en grundlagsproposition, nämligen örn den särskilda lagen innehåller bestämmelser,
som icke äro på samma sätt beroende av grundlagstexten och vilkas
granskning beror av annat utskott. Men då i rut föreliggande fall sambandet
är väsentligt och utskottet självt har att pröva även förslag till särskild lag
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 5 sami. Nr 37. 2
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
och då denna på det närmaste sammanhänger med grundlagstexten, måste
utskottet avstyrka att en grundlagstext nu antages som vilande, vilken möjligen
och sannolikt skulle behöva få en annan lydelse i samband med granskningen
av förslag till särskild lag.
Även oavsett denna invändning mot grundlagsförslaget är utskottet icke
övertygat, att de mål propositionen avser att tillgodose icke skulle kunna
vinnas utan en så omfattande omstöpning av nu gällande rätt, som förslaget
innebär. Ej heller kan utskottet finna, att ett uppskov med regleringen av
de frågor, förslaget avser att lösa, skulle medföra några vådor eller större
olägenheter. Beträffande frågan om kommunala handlingar är denna redan
nu i princip besvarad genom grundlagen på det sätt, att alla »allmänna
ärenden rörande handlingar» böra anses som offentliga, oavsett hos vilka
institutioner eller myndigheter de finnas och följaktligen också när de hava
tillika kommunal natur, även om grundlagen icke skapat några effektiva
medel för att säkerställa offentligheten, något som med de mycket tänjbara
uttrycken i propositionen knappast heller kan sägas ha skett genom denna.
A andra sidan ger just denna omständighet en faktisk garanti för att i sådana
»allmänna ärenden», där sekretess av hänsyn till rent personliga eller privatekonomiska
förhållanden kan anses önskvärd, denna sekretess kan bevaras:
de kommunala befattningshavare, örn vilka här kan vara fråga, falla icke
under justitieombudsmannens åtalsrätt. Utskottet anser ingalunda att en
fastare ordning ej är önskvärd, men utskottet anser behovet icke vara så
trängande, att ej ett modifierat förslag kan och bör avvaktas. Att med de
värdefulla förarbeten som föreligga ett sådant förslags utarbetande icke bör
eller behöver föranleda någon längre tidsutdräkt, synes utskottet vara klart.
Med hänsyn härtill hemställer i anledning av motionerna I: 371 och II: 719
utskottet,
att riksdagen ville, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 140, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn förnyat
övervägande av frågan och framläggande för riksdagen i ett
sammanhang av förslag till såväl nödiga grundlagsändringar
som till särskild ur grundlagen utbruten lag rörande vissa
allmänna handlingar.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
19
Särskilt yttrande
av herr Reuterskiöld, som till ovan intagna reservation, vilken han i allo
biträtt, ansett sig böra för sin del därutöver anföra:
»Den kungliga propositionen bryter fullständigt med nu gällande rätt i
fråga om offentliga handlingar. Dess syfte är, enligt utskottet (sid. 4), att
''anpassa’ offentlighetsprincipen ''efter nutida förhållanden’, vilket i sak innebär
att utvidga sekretessreglerna i samband med en rent formell och betydelselös
utvidgning av offentlighetsprincipen i vissa fall — med många undantag.
Gällande rätt anser som offentlig varje handling, vars innehåll
hänför sig till ''allmänna ärenden’; propositionen slungar detta begrepp och
anser som allmän varje handling, som, oavsett sitt innehåll, inkommer till
eller uppsättes hos någon s. k. myndighet. Gällande rätt har därför, då det
gäller sekretessundantag, allenast att befatta sig med sådana handlingar,
vilka angå ''allmänna ärenden’, men tillika äro av den natur, att deras hemlighållande
motiveras av något vare sig allmänt eller enskilt intresse, som
vid lagstiftningen befunnits överväga det allmänna och medborgerliga offentlighetsintresset;
propositionen måste utöka sekretesskatalogen med alla
sådana handlingar, som icke hänföra sig till ''allmänna ärenden’, men ingå
till eller upprättas hos myndighet — att sådana finnas både hos statliga
myndigheter och än mera hos offentliga korporationer och kommunala organ,
kan av ingen bestridas med ens sken av fog. Någon ändring av själva begreppet
offentlig handling har emellertid riksdagen aldrig begärt men väl
en utveckling av gällande offentlighetsprincip i olika avseenden: propositionen
ger något helt annat och borde därför mera väcka förstämning än
tillfredsställelse. Att ''angelägenheter i kommunernas ekonomiska förvaltning’
skulle, enligt en i doktrinen framkommen uppfattning, icke vara att
anse som allmänna ärenden’ (utskottet sid. 6), är icke alldeles riktigt. Dels
är den ''uppfattning’, varom här talas, intet annat än innehållet i kommunallagen
själv och dess bestämmelser, såsom varje offentligträttsligt skolad
jurist bör veta, dels måste alla sådana ''angelägenheter i kommunernas ekonomiska
förvaltning'', som sammanhänga med kommunernas självbeskattningsmakt,
anses som ''allmänna ärenden’. Att begreppet ''allmänna ärenden
rörande handlingar’ skulle vara ''överflödigt eller vilseledande’ (utskottet
sid. 3), är lika felaktigt, även örn personer kunna finnas, som icke förmått
för sig klargöra begreppets innebörd.
Betänkligare än denna olika utgångspunkt för nu gällande rätt och för
propositionen är det förhållandet, att nu gällande rätt i lagen bestämmer
vilka handlingar, som skola — eller i vissa fall må —- hemlighållas, medan
propositionen i stor utsträckning låter detta bero av myndighets prövning
in casu med tillämpande av ytterst vaga och kautschukartade anvisningar.
Nu gällande rätt medger inga undantag för konkreta intressen, som in casu
visas äga visst berättigande — det är den danska envåldstidens princip, som
ännu gäller i Danmark — utan låter lagen in abstracto avgöra, örn ett un
-
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
dantag skall medgivas, varvid det bakom liggande intresset icke blir annat
eller mera än ett möjligt motiv för lagstiftaren. Härav följer den praktiskt
betydelsefulla skillnaden, att enligt gällande rätt den ämbets- eller tjänsteman,
som har handling i sin vård, ensam och på eget ansvar i varje särskilt
fall skall konstatera, om enligt lagen denna handling är underlagd sekretess
eller ej, utan rätt att hänskjuta frågan till överordnad och utan rätt för den
enskilde att i administrativ besvärsväg få frågan prövad: grundlagen tillåter
nu ingen sådan prövning i administrativ väg, utan stadgar straffansvar folden
ämbets- eller tjänsteman, som gör ett felaktigt konstaterande — här
åligger kontrollen J. O. i första hand och det ligger ingen som helst obillighet
häri mot befattningshavarna, då lagen, som nu, är klar och tydlig.
Enligt propositionen åter införes ett divisionsansvar, som fritager ämbetseller
tjänstemannen från konstateringsskyldigheten på egen hand, och inför
ett administrativt prövningsförfarande, som måste bli diskretionärt — något
som gällande rätt på det kraftigaste avvisar. Att detta prövningsförfarande
i sista hand anknytes till regeringsrätten, är knappast någon fördel, då
prövningen icke kan i första hand bli en rätts- utan blott en lämplighetseller
skälighetsprövning, vilken eljest brukar ligga till sist hos Kungl. Majit
i statsrådet med konstitutionsutskottets dechargeprövning som yttersta garanti.
Det föreslagna förfarandet medför tidsutdräkt och dessutom ofta
kollision med de vanliga domstolarna, då J. O. behåller sin åtalsrätt och
åtalsplikt. Att de hörda myndigheterna förordat anordningen, är ganska
självklart ur deras synpunkt, men borde för utskottet vara en erinran örn
nödvändigheten att icke låta dessa synpunkter bliva utslagsgivande: det
tillhör utskottet att här anlägga allmänhetens synpunkter, vilka ingalunda
på det nu föreslagna sättet behörigen beaktas — tvärtom.
Propositionen avser att likställa kommunala handlingar med andra allmänna
handlingar. Detta har emellertid redan nu gällande rätt gjort, så
vitt handlingen hänför sig till Allmänna ärenden’, då grundlagen icke gjort
något som helst undantag för kommunala handlingar av detta slag. Det
är felaktigt, att, som utskottet gör (sid. 5), förklara domstolarnas rättstilllämpning
icke hava lämnat säker vägledning: förhållandet är alldeles motsatt,
örn man känner skillnaden mellan självförvaltning och egenförvaltning.
Lika felaktigt är, att inte heller lagstiftningen tagit ståndpunkt: kommunallagarna
innehålla tvärtom direkta föreskrifter örn de kommunala representationernas
handlingars offentlighet. Att likväl ej sällan kommunala
handlingar, som äga karaktär av offentliga, hemlighållits, beror icke
eller i allt fall icke väsentligt av nuvarande grundlagstiftning och dess begrepp
offentlig handling, utan av det rent faktiska förhållandet, att de befattningshavare,
som vårda handlingar av detta slag, icke kunnat ställas
till ansvar för eventuell utlämningsvägran. I detta stycke gör varken propositionen
eller utskottet någon ändring, utan härför krävas säkerligen ytterligare
föreskrifter dels örn Konungens befallningshavandes rätt att giva
förelägganden till kommunerna vid vite, dels om vidgad åtalsrätt. Nu
gällande rätt avser däremot icke sådana kommunala handlingar, som hava
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
21
ett innehåll av annan art och böra anses som enskilda: kommunerna hava
faktiskt, vare sig propositionen erkänner detta eller ej, vilket beror av
vederbörandes kunskap om dessa offentligrättsliga förhållanden, två slag av
förvaltning, nämligen självförvaltning av uppgifter å statens vägnar och ekonomisk
förvaltning av egna affärer, oberoende av självbeskattningen. Vill
man göra handlingar, som avse denna senare förvaltningsgren, offentliga,
möter detta naturligen icke något hinder för lagstiftaren, men väl måste det
anses felaktigt att beträffande dem fastställa en offentlighetsprincip, som
sedan måste åtföljas av en hel undantagskatolog, som gör principen verkningslös.
Utskottet understryker självt (sid. 5, 6, 8) behovet av ''betydligt
flera undantag’ från offentlighetsregeln än tidigare. Och utskottet liksom
Kungl. Majit skapar en så gott som obegränsad möjlighet att genom vanlig
lag — utan ens lagrådets hörande — skapa nya och åter nya sekretessregler.
Tvärtom borde här lagen angiva de fall, då offentlighet skall råda.
Ändamålet kan vinnas på en mycket enkel väg, utan några som helst större
ändringar i nu gällande grundlagstext: som exempel bifogas ett kort utkast
till ändring i detta syfte av tryckfrihetsförordningens §2:4 (Bilaga), vilket
likväl ej kunnat reservationsvis framläggas, då motion saknas och reservant
ej har initiativrätt.
Vad slutligen angår den särskilda lagen, vilken hellre borde kallas ''lag
rörande vissa, allmänna ärenden rörande handlingar’ och icke, som i propositionen
skett, ''lag örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar’, är konstitutionellt ofrånkomligt, att denna lag bör hava sin
grund i en strikt avfattad allmän bestämmelse i grundlagen. Propositionen
synes erkänna detta, men har, lika litet som utskottsförslaget, vilket dock
uteslutit det mest tänjbara uttrycket ur grundlagstexten, lyckats i försöket,
utan måst använda svävande och mångtydiga uttryck. Bortsett härifrån
äro sådana uttryck även eljes talrika i förslaget.
Alldeles särskilt måste påtalas den valhänthet och tekniska oformlighet,
som i förslaget till tryckfrihetsförordning § 2: 2 föranlett införande av de
nyskapade och blott för den paragrafen gällande begreppen ''statsmyndighet’
och ''kommunalmyndighet’, vilka icke på något sätt motsvara de vanliga
förvaltningsrättsliga begreppen, i det att de skola omfatta även institutioner
och organ, som sakna ali verklig hnyndighetskaraktär’, men samtidigt
anges omfatta också de verkliga ''myndigheterna’. Det skulle föra för
långt att här uppräkna och redogöra för alla de beklagliga inadvertenser,
sorn förslaget ur förvaltningsrättslig såväl teoretisk som praktisk synpunkt
innehåller. Bland svävande och ovissa eller tänjbara uttryck må blott påpekas
såsom exempel: ’behörigt skydd’, ''behöriga ekonomiska intressen’,
’andra lika viktiga skäl'', ''betydande hinder’ i TFF § 2: 2, 3; eller: ’kan
medföra våda’, ''ärende —--slutförts’, ’skäligen kan befaras’, ''trygghet
kan anses vara för handen’, ’grundad anledning finnes att antaga’ i utkastet
lill ifrågasatt särskild lag §§ 3, 4, 5, 10, 13, 14, m. fl.
Propositionen inför även i lagstiftningen ett vid sidan av gällande rätt
uppkommet, konstitutionellt farligt, administrativt begrepp ’lxemligstämp
-
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
ling’ vid sidan av det som gällande grundlag skapat. Enligt gällande grundlag
kunna vissa försvaret rörande handlingar av Konungen förklaras vara ''hemliga’;
när dessa sedan hemligstämplas, innebär detta att de eivo hemliga. Propositionen
ger Konungen rätt att beträffande vilka som helst i den särskilda
lagen omförmälda handlingar, om så ''finnes av särskilda förhållanden påkallat’
(!) förordna örn hemligstämpling med allenast den legala verkan, att
vederbörlig myndighet i varje särskilt fall skall pröva, örn utlämnande ändock
skall ske — längre har man knappast kunnat avlägsna sig från nu gällande
enkla, klara och stränga principer! Och säkert kommer den hemligstämplingen
att utan vidare bli gällande.
Att propositionen också bryter med gällande rätts regel, att utgivning av
offentlig handling icke medför författareansvar för handlingens innehåll, är
icke mindre anmärkningsvärt, men fullt i stil med förslaget som väl i orden
bekänner sig till offentlighetsprincipen, men i handling knäsätter — sekretess-
och intresseprövningsprinciperna. Genom detta förslags antagande raseras
grunden för vår gällande tryckfrihet.
Utskottet har dock icke ens nöjt sig med detta, utan uttalar (sid. 9), att
frågan om ''offentlighet för vissa privata rättssubjekts handlingar’ skulle
kunna lösas ''utom grundlagens ram’, vilket knappast kan innebära annat —
örn det innebär någonting alls — än att sådana korporativa enheter som akademier,
stiftelser och samfund eller koncessionerade bolag och dylikt skulle
kunna, utan stöd av grundlag, åläggas helt eller delvis att hålla sina handlingar
offentliga: i den mån dessa angå ''allmänna ärenden’ är detta möjligt
redan nu — grundlagen omtalar i sin uppräkning även korporationer, men
förslaget utesluter dem — men med den föreslagna ändringen av begreppet
offentlig handling blir det givetvis nödvändigt att rycka in dessa subjekt i
grundlagens katalog över ''statsmyndigheter'', som sakna myndighetskaraktär!
Någon speciallagstiftning på fri hand vore med grundlagen oförenlig
— fast utskottet funnit det vara ''av vikt’ att uppmärksamma behovet därav
i olika förekommande fall.
Att med de värdefulla förarbeten, som nu föreligga och vilkas största värde
består däri, att de klart visa, hur reformen icke bör göras, någon längre
ny utredning skulle erfordras, måste bestämt förnekas — det är en acceptabel
lagtext, som behöves.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
23
Bilaga till särskilt yttrande.
Utkast.
; V-. ■ ''
A. Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund av---alla, såväl rättegångar, som andra allmänna
ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut---riksrätt---
utan åtskillnad på målens beskaffenhet av civila, kriminella, ekonomiska,
sociala, militära eller ecklesiastika; — — — till de delar därav som till
publika ämbetsmän och verks handläggning komma; sd ock alla landstings,
kommunal-, stads- och kyrkofullmäktiges, alla menighetsstämmors, kommunala
styrelsers, nämnders, kollegiers och övriga kommunala inrättningars
protokoll, betänkanden, framställningar, register, räkenskaper och övriga
handlingar i den mån de angå allmänna ärenden; och böra till den ändan
icke allenast---verk och ämbeten eller kommunala inrättningar, genast
och utan tidsutdräkt---ämne som helst. Allmänna ärenden åro
sådana mål och ärenden, vilka avse vidtagande, upprätthållande, ändring
eller upphävande av åtgärd eller beslut i allmänt eller medborgerligt intresse.
5:o. Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas,
riksdagens vederbörande utskotts och statsrevisorers rätt oförkränkt:
Att protokoll hållna hos Konungen i kommandomål eller---eller
riksdagens kamrars eller utrikesnämndens---uppenbara.
Att ej några förhållandena till främmande makt angående handlingar eller
---riksdaler.
Att mobiliseringsplaner---hållas hemliga; dock att till varje lagtima
riksdags konstitutionsutskott skall överlämnas fullständig förteckning å de
under föregående år sålunda fattade beslut med angivande av dagen för beslutet.
Den som---konfiskeras.
Att handlingar, som angå brotts beivrande, eller statens, kommuners eller
menighets ekonomiska förhållande till varandra eller enskilda, eller enskildas
ekonomiska ställning, i den mån densamma ej ovillkorligt sammanhänger
med ansökan från vederbörande enskilde till myndighet, ämbets- eller tjänsteman,
eller rent personliga förhållanden, skola i den omfattning samt med
de villkor och begränsningar varom stadgas i särskild lag örn vissa allmänna
ärenden rörande handlingar, stiftad enligt RF § 87 av Konung och riksdag
gemensamt, hemliga hållas under den tid och vid det ansvar, som i sagda
lag bestämmas.
6:o. Att sådant, som rörer styggelser---(=21 stycket i n. v. § 2: 4)
---av själva huvudsaken.
7.o. I övrigt---(= sista stycket av n. v. § 2:4) ----stad
gat
är.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.
B. Riksdagsordningen.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska---rikets grundla
gar,
lagen om vissa allmänna ärenden rörande handlingar, vallagen, stadgan
---hänvisade frågor rörande grundlagarna och ovan omförmålda lagar,
stadgar och föreskrifter.
2. ------------------—---
C. Regeringsformen.
§ 86.
(ingen ändring).
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
362296
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.