Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för stärkandet av justitieoch militieombudsmånnens fria ställning m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta motionerna nr 359 av herr Flyg m. fl. och nr 397 av herr Christiernsson.

1936-05-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för stärkandet av justitieoch militieombudsmånnens fria ställning m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta motionerna nr 359 av herr Flyg m. fl. och nr 397 av herr Christiernsson.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

Nr 41.

Ånkom till riksdagens kansli den 29 maj 1936 kl. 9 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder för stärkandet av justitie- och militieombudsmånnens

fria ställning m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de

inom andra kammaren väckta motionerna nr 359 av herr Flyg m. fl. och

nr 397 av herr Christiernsson.

I motionen II: 359 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till regeringen begära snabb utredning om vilka åtgärder, som böra vidtagas

för att vissa påtalade missförhållanden i Högsta domstolen samt i J. O.-institutionen

måtte avhjälpas, samt att regeringen till riksdagen måtte inkomma

med de förslag vartill utredningen i fråga kan komma att leda».

I motionen II: 397 hemställes, »att riksdagen ingår till Kungl. Maj:t med

anhållan om utredning örn de åtgärder, som kunna anses gagneliga för stärkandet

av ombudsmännens fria ställning, samt därom, att Kungl. Maj:t till

riksdagen ville ingiva de förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning».

Beträffande motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet hänvisa

till vederbörande motioner.

Utan att ingå i någon prövning av de i motionerna berörda rättsfallen, vilka

icke ligga under konstitutionsutskottets granskning, men utgöra motivering

för motionärernas yrkanden om utredning, hemställer utskottet, som

finner motionerna icke förtjäna avseende,

att

1) motionen II: 359 och

2) motionen II: 397

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl*,

Bergman*, Källman*, Carl Lindmark*, Rydberg*, Karl August Johanson*, Nils

Andersson*, Borg, Persson i Trången*, Andersson i Igelboda*, Fast, Olsson i

Mora, Andersson i Malmö*, Lundqvist, Ossbahr* och Nilsson i Karlstad.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

9

Reservationer:

1) av herrar Reuterskiöld, Persson i Trången och Olsson i Mora som ansett,

att utskottet bort avgiva följande utlåtande:

»Utan att ingå på någon prövning av de i motionerna berörda rättsfallen,

vilka icke ligga under konstitutionsutskottets granskning, och utan att heller

pröva, huruvida i dessa fall, sådana de efter granskning må finnas faktiskt

föreligga, J. O. bort eller icke bort ingripa, kan utskottet icke underlåta

att understryka den konstitutionella åtalsplikt, som i princip åligger J. O.

enligt R. F. § 101 och vars fullgörande icke — i olikhet med vad eljes gäller

enligt J. 0:s instruktion §§ 2, 3 — jämlikt även § 4 i instruktionen beror av

någon opportunitetsprincip, utan ovillkorligen skall fullgöras så snart de

yttre förutsättningarna härför föreligga, riksrätten obetaget att efter undersökning

av alla inverkande omständigheter fria eller fälla. Grundlagens

mening är otvivelaktigt att genom åtal från J. 0:s sida — vilket i dylika

fall icke kan av riksdagen eller något dess utskott föreskrivas — riksrätten

skall sättas i tillfälle att pröva fallet. Att J. O., där underlåtenhet i detta

avseende föreligger, ansett sig äga samma frihet att besluta åtals underlåtande

som eljes, kan visserligen förmodas, men är efter utskottets uppfattning

felaktigt ur grundlagens synpunkt. Det är nödvändigt att detta förhållande

understrykes, som den uppfattningen icke får vinna fotfäste, att

J. O. icke intager en fri och obunden ställning i förhållande till H. D.

och R. R.

Utvecklingen i senare tid — såväl under 1890-talet, då under 9 år 6 gånger

inträffade att J. O. utnämndes till justitieråd, som ock under åren 1925—

1935, då 3 gånger liknande utnämning skett, även om i ett fall icke omedelbart,

varjämte i ett par fall sedan 1915 M. O. blivit befordrad till president

— pekar onekligen i den riktningen att J. O. och M. O.-ämbetena allt mera

blivit genomgångsplatser för revisionssekreterare till högre domare- eller

ämbetsbefattningar, och att en dylik utveckling efter hand måste medföra

ett försvagande av riksdagens ombudsmannainstitution ligger i öppen dag.

Sitt största anseende och sin största betydelse hade J. O.-ämbetet under de

tider, då ombytet av innehavare var sällsynt och ingen befordran av denne

till annan högre post ens ifrågasattes.

Utskottet finner det därför nödvändigt att genom viss ändring av gällande

bestämmelser angående J. O. och M. O. dessa ämbetsmäns ställning förstärkes,

alldeles oavsett huru i de av motionärerna berörda fallen rätteligen må

förhålla sig. Redan under förra årets riksdag var inom utskottet ifrågasatt

att upptaga detta spörsmål till behandling. Varken då eller nu har utskottet

ansett sig kunna förorda att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning

och förslag i detta ämne, som först och sist måste anses som en

riksdagens egen angelägenhet. I år bär utskottet icke haft tillfälle att utarbeta

och förelägga riksdagen nödiga förslag i frågan.

Emellertid anser sig utskottet böra i detta sammanhang betona, att de

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 39—41. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

ändringar, som närmast synas böra underkastas utredning, icke få åsyfta

något förbud för J. O. och M. O. att mottaga sådant ämbete utan väsentligen

måste inriktas dels måhända på förlängning av J. 0:s och M. 0:s ämbetstid

exempelvis så att valen skulle gälla för varje andrakammarvalperiod

dels i varje fall likställande av J. O. och M. O. i allo med justitie- och regeringsråd,

varmed utan varje lagstadgande lärer följa att avlöningen blir densamma

som för de senare; huruvida tillika viss pensionsrätt efter visst antal

valperioder, bör medgivas, i analogi med vad om generaldirektörer som förordnas

på vissa år gäller, lärer få bero av särskild prövning. Den likställighet

som nu i grundlag är stadgad mellan å ena sidan J. O. och M. O. och

å den andra justitiekanslern torde, efter utskottets mening, böra på det sätt

bibehållas även efter en sådan ändring som ovan antytts, att också justitiekanslern

likställes med justitieråd och regeringsråd. Justitiekanslern var tidigare

i likhet med justitieråd, jämlikt R. F:s d. v. § 26 ledamot av de s. k.

justitiekonseljerna och utskottet finner önskvärt att justitiekanslerns ställning

i likhet med J. 0:s och M. 0:s förstärkes. De kostnader, som härmed

följa, äro icke särdeles betydande, men för rättssäkerhetens i landet bevarande

kunna de bliva av verklig betydelse. Att i åtskilliga avseenden denna

rättssäkerhet behöver det ökade stöd som följer med en fastare och bättre

ställning för de tre ämbetsmän, varom nu är fråga, synes utskottet icke

kunna med fog förnekas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då motionärerna yrkat en utredning

genom Kungl. Majit, som utskottet icke funnit lämplig, och som i sinom

tid kan av utskottet självt verkställas, hemställer utskottet,

att motionen II: 359, och

att motionen II: 397

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Fast.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382441

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.