Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i hälsovårdsstadgan m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-06-05 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1936:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i hälsovårdsstadgan m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1936 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till ändring i hälsovårdsstadgan m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 28 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 207, bär Kungl. Maj:t,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för samma dag,

dels anhållit om riksdagens yttrande över nedan intagna förslag till förordning

om ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr

566),

dels och föreslagit riksdagen att godkänna den ändring i grunderna för

statsbidrag till distriktsvården, som av föredragande departementschefen förordats.

Propositionen har i vad den avser ändring i hälsovårdsstadgan hänvisats

till andra lagutskottet samt i övrigt till statsutskottet.

Med anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts två motioner,

den ena, nr 363, inom första kammaren av herr Nylander m. fl. och den andra,

nr 678, inom andra kammaren av herr Falk m. fl. Båda motionerna, som

beröra hälsovårdsstadgan, hava hänvisats till andra lagutskottet.

De i motionerna framställda yrkandena återgivas nedan i samband med

redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag i vad detta avser hälsovårdsstadgan.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava

berörda proposition och motioner hänskjutits till behandling av sammansatt

stats- och andra lagutskott.

Ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan.

Det vid propositionen fogade förslaget till förordning örn ändring i vissa

delar av hälsovårdsstadgan är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning''

örn ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919

(nr 566).

Härigenom förordnas, att 8, 27, 43 och 52 §§ hälsovårdsstadgan den 19

juni 1919 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. 2 avd. Nr 4.

1861 36 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

8 §•

1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall till alla sina delar

vara så anordnad och inredd samt så underhållas och skötas, att sanitär

olägenhet ej uppstår för dem, som där uppehålla sig.

2 morn. Boningsrum skall hava sådan storlek, att däri boende icke genom

bristande utrymme hos rummet utsattes för sanitär olägenhet.

I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt stort

och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria, att rummet erhåller

god dager. Boningsrum skall kunna erhålla nödig luftväxling genom

fönster eller annan för ändamålet lika lämplig anordning.

Boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt. Fördenskull skall boningsrum,

där tillbörlig uppvärmning eljest ej erhålles, vara försett med tjänlig

eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning för rummets

uppvärmning till lämplig värmegrad. Under den kallare årstiden skall fönster

i boningsrum vara tillräckligt värmeisolerande.

Boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot

fuktighet. Golv i boningsrum skall vara av lämpligt material. Det skall

genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande till markytan bereda erforderligt

skydd mot olägenheter från grunden.

Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,

vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller

förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra betryggande

skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.

Vad i detta moment sägs örn boningsrum skall ock gälla örn kök, som kan

användas till boningsrum. Beträffande annat särskilt för matlagning avsett

utrymme skall gälla vad ovan är stadgat örn boningsrums luftväxling, uppvärmning,

skydd mot fuktighet samt skydd mot olägenheter från grund och

angränsande utrymme.

3 mom. Bostadslägenhet skall vara försedd med förstuga eller vindfång.

Till bostadslägenhet skall vidare höra garderob samt, därest till lägenheten

hör kök eller annat särskilt för matlagning avsett utrymme, ett med tjänlig

ventilationsanordning försett skafferi, så framt icke andra för kläders och

matvarors förvaring till belägenhet och anordning lämpliga utrymmen stå till

buds.

Till bostadslägenhet skall även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,

i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.

Där möjlighet finnes att för rimlig kostnad erhålla anknytning till allmän

vattenledning, skall bostadslägenhet hava vattenledning. Vad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn avlopp för spillvatten. Bostadslägenhet,

som ej har vattenledning, skall äga ymnig och lätt tillgång till gott

dricksvatten.

4 mom. Bostadslägenhet och därtill hörande utrymmen skola av lägenhetens

innehavare så skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som

där uppehålla sig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

3

5 mom. I bostadslägenhet må så stort antal personer icke inhysas, att

genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma. Höra till lägenheten

flera rum än ett, varvid med rum avses jämväl kök som kan användas

till boningsrum, skall vad nu sagts gälla beträffande ett vart av rummen.

6 mom. Lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas, skall

vara försedd med nödiga anordningar för luftväxling samt i övrigt vara så

anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som

där uppehålla sig.

Till lokal, som avses i första stycket, hänföras sådana lokaler som kyrka

eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum, samlingsrum,

till vilket allmänheten äger tillträde, teater, biograf, danslokal, serveringseller

utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.

7 mom. Genom hälsovårdsnämndens försorg skall anordnas återkommande

besiktning av byggnad, lägenhet och lokal, varom i 1—6 mom. sägs (bostadsinspektion),

varvid särskild tillsyn skall ägnas beskaffenheten och skötseln

av sådana bostadslägenheter, där missförhållanden i sanitärt hänseende mest

kunna befaras.

Närmare bestämmelser rörande bostadsinspektion meddelas av hälsovårdsnämnden

i enlighet med vad medicinalstyrelsen därom förordnar.

8 mom. Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i

1—6 mom. stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av

hälsovårdsnämnden eller någon dess ledamot eller tjänsteman, skall nämnden

antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad kortare tid för felaktighetens

avhjälpande eller, där fråga är örn bristfällighet i avseende å

boningsrum och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas,

förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, dar nämnden

finnér särskild anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud

som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela

uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid

meddelande av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i

avseende å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna

om rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.

Hälsovårdsnämnd må ock, där lägenhets beskaffenhet det påkallar, förbjuda

dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning

såsom bostad för minderåriga; sådan lägenhet kan, där så synes befogat, godkännas

för beboende endast av vuxna eller av ensam vuxen person. Där särskilda

omständigheter föreligga, må hälsovårdsnämnden tillåta utdömd lägenhet

att användas såsom bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor.

Hälsovårdsnämnden må jämväl förbjuda användande av lägenhet för bostadsändamål

under viss årstid.

Grundar sig felaktighet, varom i detta moment är fråga, på förekomsten av

väsentlig brist av byggnadsteknisk art, bör, innan föreläggande eller förbud

meddelas, yttrande av byggnadsnämnden inhämtas eller byggnadstekniskt

sakkunnig person rådfrågas.

Föreläggande eller förbud, som i detta moment sägs, må, där lägenheten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande Nr 4.

eller lokalen innehaves med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas

husägaren eller nyttjanderättshavaren eller ock bådadera.

Hälsovårdsnämnd äger föreskriva, att innehavare av lägenhet, som till följd

av meddelat föreläggande eller förbud avflyttar från lägenheten, skall, där han

ej inflyttar i lägenhet, som anvisats honom genom hälsovårdsnämndens försorg,

före inflyttningen i ny lägenhet meddela nämnden den nya lägenhetens

adress.

9 moni. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum, må

ej genom osnygghet, störande ljud, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär

olägenhet för närboende.

10 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter

ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden i fråga örn boningsrum

jämte därtill hörande utrymme ävensom angående kläder och bohag meddela

föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för förebyggande och utrotande

av ohyra.

27 §.

Med böter---å förseelsen,

lägenhetsinnehavare, som i strid mot stadgandet i 8 § 9 mom. förorsakar

sanitär olägenhet för närboende;

den som i strid mot — — — nedsatt lik.

Samma lag vare i fråga örn underlåtenhet att efterkomma förbud, föreskrift

eller anvisning, som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 8 § 10 morn.,

9 § 4 morn., 10 § 3 mom. andra stycket, 16 § 2 mom. första stycket, 20 § 1 mom.

andra stycket, 21 § andra stycket, 23 a § samt 25 § 5 mom. andra stycket.

43 §.

1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall hava sunt läge. Där

så av förhållandena påkallas, skall torrläggning av marken vidtagas.

Byggnad, som i första stycket sägs, skall till alla sina delar vara så anordnad

och inredd samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej

uppstår för dem, som där uppehålla sig.

2 mom. Boningsrum skall hava sådan storlek, att däri boende icke genom

bristande utrymme hos rummet utsättes för sanitär olägenhet.

I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt stort

och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria, att rummet erhåller

god dager. Boningsrum skall kunna erhålla nödig luftväxling genom fönster

eller annan för ändamålet lika lämplig anordning.

Boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt. Fördenskull skall boningsrum,

där tillbörlig uppvärmning eljest ej erhålles, vara försett med tjänlig

eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning för rummets

uppvärmning till lämplig värmegrad. Under den kallare årstiden skall fönster

i boningsrum vara tillräckligt värmeisolerande.

Boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot

fuktighet. Golv i boningsrum skall vara av lämpligt material. Det skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 4.

genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande till markytan bereda erforderligt

skydd mot olägenheter från grunden.

Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,

vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller

förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra betryggande

skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.

Yad i detta moment sägs örn boningsrum skall ock gälla om kök, som kan

användas till boningsrum. Beträffande annat särskilt för matlagning avsett

utrymme skall gälla vad ovan är stadgat om boningsrums luftväxling, uppvärmning,

skydd mot fuktighet samt skydd mot olägenheter från grund och

angränsande utrymme.

3 mom. Bostadslägenhet skall vara försedd med förstuga eller vindfång.

Till bostadslägenhet skall vidare höra garderob samt, därest till lägenheten

hör kök eller annat särskilt för matlagning avsett utrymme, ett med tjänlig

ventilationsanordning försett skafferi, så framt icke andra för kläders och

matvarors förvaring till belägenhet och anordning lämpliga utrymmen stå till

buds.

Till bostadslägenhet bör även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,

i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.

Bostadslägenhet skall hava ymnig och lätt tillgång till gott dricksvatten.

4 mom. Bostadslägenhet och därtill hörande utrymmen skola av lägenhetens

innehavare så skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som

där uppehålla sig.

5 mom. I bostadslägenhet må så stort antal personer icke inhysas, att

genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma. Höra till lägenheten

flera rum än ett, varvid med rum avses jämväl kök som kan användas

till boningsrum, skall vad nu sagts gälla beträffande ett vart av rummen.

6 morn. Lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas, skall

vara försedd med nödiga anordningar för luftväxling samt i övrigt vara så

anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som

där uppehålla sig.

Till lokal, som avses i första stycket, hänföras sådana lokaler som kyrka

eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum, samlingsrum,

till vilket allmänheten äger tillträde, teater, biograf, danslokal, serveringseller

utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.

7 mom. Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i

1—6 mom. stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av

hälsovårdsnämnden eller någon dess ledamot, skall nämnden antingen förelägga

viss efter omständigheterna lämpad kortare tid för felaktighetens

avhjälpande eller, där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum

och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda

rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden

finner särskild anledning att låta mod sådant föreläggande eller förbud

som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela

uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Yid med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

delande av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende

å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna

örn rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.

Hälsovårdsnämnd må ock, där lägenhets beskaffenhet det påkallar, förbjuda

dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning

såsom bostad för minderåriga; sådan lägenhet kan, där så synes befogat, godkännas

för beboende endast av vuxna eller av ensam vuxen person. Där särskilda

omständigheter föreligga, må hälsovårdsnämnden tillåta utdömd lägenhet

att användas såsom bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor.

Hälsovårdsnämnden må jämväl förbjuda användande av lägenhet för

bostadsändamål under viss årstid.

Grundar sig felaktighet, varom i detta moment är fråga, på förekomsten - av väsentlig brist av byggnadsteknisk art, bör, innan föreläggande eller förbud

meddelas, yttrande av byggnadsnämnden, där sådan finnes, inhämtas

eller byggnadstekniskt sakkunnig person rådfrågas.

Föreläggande eller förbud, som i detta moment sägs, må, där lägenheten

eller lokalen innehaves med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas

husägaren eller nyttjanderättshavaren eller ock bådadera.

8 mom. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum,

må ej genom osnygghet, störande ljud, buller eller på annat sätt förorsaka

sanitär olägenhet för närboende.

9 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter

ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden i fråga örn boningsrum

jämte därtill hörande utrymme ävensom angående kläder och bohag meddela

föreskrift örn vidtagande av erforderliga åtgärder för förebyggande och utrotande

av ohyra.

52 §.

Med böter--- — å förseelsen,

lägenhetsinnehavare, som i strid mot stadgandet i 43 § 8 mom. förorsakar

sanitär olägenhet för närboende;

den som, i strid mot —- ■—- — nedsatt lik.

Samma lag vare i fråga örn underlåtenhet att efterkomma förbud eller föreskrift,

som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 43 § 9 morn., 44 § 3 morn.,

45 § 3 mom. andra stycket eller 49 a §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Förslagets bakgrund och allmänna innebörd.

Med anledning av Kungl. Majrts proposition nr 213 beslöt 1935 års riksdag

godkänna en sådan ändring av 36 § i gällande hälsovårdsstadga, att särskild

hälsovårdsnämnd skulle tillsättas för hälsovårdsområde med mer än 3,000 invånare

samt att i kommun, där hälsovårdsnämnden utgjordes av kommunalnämnden,

en ledamot av nämnden skulle utses för att bereda och föredraga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 4.

7

förekommande hälsoärenden. Ändringen avsåg att åstadkomma en effektivisering

av hälsovårdsorganisationen på landet, främst i syfte att få till stånd en

bättre efterlevnad av hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser för landet. Någon

ändring av själva bostadsbestämmelserna ifrågasattes icke vid detta tillfälle,

enär det av Kungl. Majit befunnits lämpligt att låta med prövning av

denna fråga anstå, till dess motsvarande spörsmål kunde upptagas till samtidig

behandling jämväl för städernas del.

Sedan numera erforderlig utredning i detta hänseende verkställts, har Kungl.

Majit genom förevarande proposition, nr 207, förelagt riksdagen förslag till

mera tydliga, konkreta och delvis skärpta bostadsbestämmelser för såväl stad

som landsbygd. Propositionen bygger, i vad den avser stad (8 och 27 §§), på

ett av bostadssociala utredningen den 14 september 1935 avgivet betänkande

(stat. off. utr. 1935: 49) samt, i vad den angår landet (43 och 52 §§), på det förslag

i ämnet, som framlagts av bostadsutredningen för landsbygden i dess den

15 december 1933 avlämnade betänkande (stat. off. utr. 1933:37). Båda betänkandena

hava i vanlig ordning varit föremål för remiss till åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar. Därvid framkomna synpunkter har i Kungl.

Majits förslag i viss utsträckning rönt beaktande.

Rörande den allmänna innebörden av Kungl. Majits förslag yttrar föredragande

departementschefen bland annat följande.

Behovet av ändring av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer i riktning

mot mera tydliga, konkreta och delvis skärpta bestämmelser synes mig tillfullo

ådagalagt av de utredningar, som förebragts i frågan. Anmärkningen

att bostadsbestämmelserna i 1919 års kälsovårdsstadga icke kunnat tilllämpas

på grund av de förhållanden, som sedan dess rått på bostadsmarknaden,

är — bortsett från den period, då akut bostadsbrist förelåg — knappast

hållbart. Visserligen är det sant, att effektiva stödåtgärder från det allmännas

sida för förbättring av mindre bemedlades bostadsförhållanden är

en nödvändig förutsättning för realiserandet i full utsträckning av redan

gällande bostadsbestämmelser samt att en vidgad bostadsinspektion skulle

kunna medföra avsevärda förbättringar av bostadsförhållandena även inom

nuvarande bestämmelsers ram, men detta synes mig icke utgöra ett skäl mot

att vidtaga ändring av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer i föreslagen

riktning, i synnerhet som hittillsvarande bestämmelsers vaga formulering allmänt

erkännes vara ett hinder för bostadsinspektionens effektivitet. De föreliggande

förslagen — av vilka det av bostadssociala utredningen avgivna väsentligen

bygger på det förslag, som framlagts av bostadsutredningen för landsbygden

— synas mig även väl lämpade att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Preciseringen och konkretiseringen i detalj av bostadsföreskrifterna kunna

med hänsyn till växlande lokala omständigheter och med tiden förändrade

krav icke drivas över en viss gräns. Det förefaller därför vara en riktig metod

att, som från utredningarnas sida föreslagits, i själva stadgan intaga endast

mera allmängiltiga bestämmelser. Måttbestämmelser och andra rena detaljföreskrifter,

som allt efter växlande omständigheter böra efterföljas, torde

lämpligen i huvudsaklig överensstämmelse med vad bostadsutredningen för

landsbygden åsyftat kunna med stöd av 55 § hälsovårdsstadgan utfärdas av

medicinalstyrelsen i form av råd och anvisningar. Avgörandet av den grad

av precisering och konkretisering, som kan vara lämplig utan att karaktären

av allmängiltighet förloras, torde få ske särskilt för varje föreskrift. Här må

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutsJcotts utlåtande Nr 4.

blött framhållas, att ju vidsträcktare hälsovårdsnämndernas prövningsrätt

gores desto längre torde kravet på precisering och konkretisering kunna drivas

I stort sett torde förslagen i förevarande avseende innebära en riktig avvägning

Vidkommande omfattningen av den prövningsrätt, som bör tillkomma

hälsovårdsnämnderna, anser jag lika med utredningarna, att prövningsrätten

bor omfatta alla de fall, dar eftersättande av föreskrift föreligger. Dock synes

et mig välbetänkt, att — såsom bostadssociala utredningen föreslagit —

hälsovårdsnämndernas prövning av fall, där bostadsföreskrifterna icke äro

uppfyllda, gores bil skyldighet, men att å andra sidan hälsovårdsnämnderna

medgivas ratt till en provning i de särskilda fallen under hänsyn tagande till

den praktiska genomförbarheten av föreskrifterna för tillfället. Med en dylik

prövningsrätt för hälsovårdsnämnderna torde hinder ej möta att omedelbart

bostadsbe^tånde?^ bostadsföreskrifter’ tillämpliga jämväl å det befintliga

i nl1lvarande överensstämmelsen mellan föreskrifterna för stad och för

landsbygden torde bora i möjligaste mån upprätthållas. I vissa hänseenden

ar det dock omöjligt att nå fullständig överensstämmelse. Vid införandet

av de nödiga andringarna i bostadsparagraferna har jag ansett dessa böra

undergå en omarbetning för vinnande av större enhetlighet och systematisering.

Harvid ha de särskilda bestämmelserna sammanförts i skilda

moment, av vilka det första avser allmänna bestämmelser örn byggnad som

inrymmer boningsrum, samt de övriga särskilda bestämmelser örn boningsrum

och kok, biutrymmen och bekvämligheter, bostadsvård, trångboddhet

samlingslokaler bostadsinspektion, åtgärder vid föreskrifts eftersättande m m ’

förhållandet till grannar samt angående ohyra.

Förslagets detaljer.

Med avseende å förslagets detaljer må nämnas följande.

Såsom allmän bestämmelse örn byggnad, som inrymmer boningsrum,

innehåller gällande hälsovårdsstadga för såväl stad som land

— 8 § 1 mom. och 43 § 1 mom. — att dylik byggnad skall till alla sina delar

vara så anordnad samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej

uppstår för dem, som där uppehålla sig.

Kungl. Maj.t föieslar nu en sadan komplettering av denna bestämmelse, att

den avser icke blott byggnadens anordnande utan även dess inredning. Beträffande

landsbygden föreslås tillika, att byggnad, som inrymmer boningsrum,

skall hava sunt läge samt att, där så av förhållandena påkallas, torrläggning

av marken skall vidtagas. Sistnämnda bestämmelser hava för städernas

del sin motsvarighet i byggnadsstadgans 112 och 113 §§.

Såsom säl skilda bestämmelser för bonings ru m och kok föreskriver

gällande hälsovårdsstadga — 8 § 2 och 4 mom. samt 43 § 2 och 5 mom. —

att varje boningsrum skall, med hänsyn till storlek och beskaffenhet

1 övrigt, tillgodose minst en persons luftbehov och vara så anordnat, att

det kan hållas tillbörligt varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet,

samt förses med fönster. Fönster i dylikt rum skall vara tillräckligt

stort och lämpligt anbragt samt så anordnat, att rummet erhåller god

dager och att nödig luftväxling genom fönstret kan åstadkommas. I 8 §

2 mom. stadgas dessutom, att fönster skall vetta omedelbart åt det fria. Vad

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr d.

9

nu sagts om boningsrum skall ock gälla örn kök, som användes till bostad

eller tillhör bostadslägenhet. Särskilt för landsbygden gäller därjämte —

43 § 3 mom. — att golvet i nyinrett boningsrum eller kök skall ligga minst

30 cm högre än angränsande markens yta, dock äger hälsovårdsnämnd för

särskilt fall medgiva, att, därest nödiga försiktighetsmått vidtagas, golvet i

kök lägges lägre än vad nyss sagts.

I propositionen föreslås, att boningsrum skall hava sådan storlek, att däri

boende icke genom bristande utrymme hos rummet utsättes för sanitär

olägenhet. Bestämmelserna örn dagerbelysning ha något skärpts samt gjorts

lika för land och stad. Luftväxling behöver enligt förslaget ej nödvändigtvis

kunna ske genom fönster utan godkännes även »annan för ändamålet lika

lämplig anordning». Vidare har föreskriften örn att boningsrum skall kunna

hållas tillbörligt varmt förtydligats i olika hänseenden, bland annat så, att

särskild anordning för rummets uppvärmning skall finnas, såvida ej tillbörlig

uppvärmning eljest erhålles. Bestämmelsen örn skydd mot fukt har bibehållits

oförändrad. Den nu för landsbygden gällande bestämmelsen till skydd

mot olägenheter från grunden har givits en mera allmän formulering och

samtidigt kompletterats med föreskrift örn golvets beskaffenhet. Samma bestämmelser

härutinnan föreslås gälla för stad. Härjämte föreslås vissa föreskrifter

i syfte att tillförsäkra boningsrum betryggande skydd mot olägenheter

från angränsande utrymmen, främst sådana från tvättstuga, värmecentral,

kylanläggning och garage samt för landsbygdens del därjämte

från stall, fähus och svinhus. Bestämmelserna hava givits samma avfattning

för land och stad. Slutligen föreslås samtliga nu angivna bestämmelser även

skola gälla kök, som kan användas till boningsrum, medan på andra, för matlagning

avsedda utrymmen ställas mindre anspråk.

För närvarande saknas bestämmelser örn erforderliga biutrymmen

och bekvämligheter. I Kungl. Maj:ts förslag upptagas däremot vissa

bestämmelser i sådant hänseende. Sålunda skall bostadslägenhet vara försedd

med förstuga eller vindfång, garderob samt under vissa förhållanden

jämväl skafferi. Vidare skall till bostadslägenhet i stad höra eget avträde,

varjämte, i den mån så erfordras, tillgång bör finnas till tvättstuga och torkrum.

Enahanda bestämmelser föreslås gälla även för landet, dock att föreskriften

örn eget avträde där ej gjorts ovillkorlig. För stad föreslås tillika

vissa föreskrifter, avsedda att i möjligaste mån tillförsäkra bostadslägenhet

anknytning till allmän vatten- och avloppsledning. Stadslägenhet, som ej har

vattenledning, ävensom bostadslägenhet på landet skall äga ymnig och lätt

tillgång till gott dricksvatten.

I gällande hälsovårdsstadga finnes rörande bostads v ård ej annan bestämmelse

än den som innehålles i det allmänna stadgandet — 8 § 1 mom.

och 43 § 1 mom. — att byggnad, som inrymmer boningsrum, skall så skötas,

att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som där uppehålla sig. Denna

bestämmelse riktar sig närmast till fastighetens ägare.

För att hos lägenhetsinnehavare inskärpa motsvarande vårdnadsplikt

har i Kungl. Maj:ts förslag en särskild erinran härom intagits, lika för land

och stad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

I avseende å trångboddhet innehålla gällande bestämmelser icke

någon direkt föreskrift örn det antal personer, som må inhysas i ett rum.

Däremot äro stadganden — 8 § 3 mom. och 43 § 4 mom. — givna, som berättiga

hälsovårdsnämnd att med visst undantag förbjuda, att i ett och samma

rum så stort antal personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för

hälsan kan uppkomma.

Kungl. Majit föreslår införande av ett direkt förbud mot sådan trångboddhet,

som innebär hälsofara för de sammanboende, med rätt dock för hälsovårdsnämnden

att efter omständigheterna medgiva eftergift. Detta förbud

skall gälla lika för land och stad.

Beträffande samlingslokaler medgiver gällande hälsovårdsstadga

—■ 8 § 6 mom. och 43 § 7 mom. — rätt för hälsovårdsnämnd att, där sådant

prövas av behovet påkallat, meddela föreskrift örn särskilda anordningar för

åstadkommande av tillräcklig luftväxling samt örn undanröjande i övrigt av

sanitära olägenheter i lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas,

såsom kyrka eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum,

samlingsrum, till vilket allmänheten äger tillträde, teater, danslokal, serverings-

eller utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.

I Kungl. Maj :ts förslag lämnas direkta föreskrifter rörande samlingslokalers

anordnande och skötsel. Sålunda stadgas, att lokal, varest vanligen

ett större antal människor samlas, skall vara försedd med nödiga anordningar

för luftväxling samt i övrigt vara så anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet

ej uppkommer för dem, som där uppehålla sig. Hälsovårdsnämnden äger

givetvis här liksom i andra fall medgiva eftergift alltefter omständigheterna.

Samtidigt har uppräkningen av de lokaler, som här avses, kompletterats med

biograf. Samma bestämmelse föreslås för såväl land som stad.

Gällande bestämmelser örn bostadsinspektion, vilka endast avse

hälsovården i stad, innefattas i 8 § 7 mom. Däri stadgas, att genom hälsovårdsnämndens

försorg skall anordnas återkommande besiktning av byggnad, som

inrymmer boningsrum, och av bostadslägenhet och att därvid särskild tillsyn

skall ägnas beskaffenheten och skötseln av sådana bostäder, där missförhållanden

i sanitärt hänseende mest kunna befaras. Därjämte skall besiktning

av sådan samlingslokal, varom förmäles i 6 morn., verkställas så ofta

behovet påkallar. Tillika stadgas, att närmare föreskrifter rörande i momentet

avsedd besiktning meddelas av hälsovårdsnämnden.

Kungl. Majit föreslår, att jämväl samlingslokaler skola bli föremål för

återkommande besiktning. För att ernå en mera enhetlig reglering av bostadsinspektionens

anordnande i olika landsändar föreslås tillika, att medicinalstyrelsen

skall meddela hälsovårdsnämnderna direktiv i förevarande hänseende.

Såsom åtgärder vid bostadsföreskrifts eftersättande

tillägger gällande hälsovårdsstadga -— 3 § 3 mom. och 43 § 4 mom. -—■ hälsovårdsnämnd

rätt att i fråga örn rum, vars beboende prövas i följd av bristfällighet

i byggnadens anordnande, osnygghet eller annan orsak vara förenat

med fara för hälsan, förelägga viss, efter omständigheterna lämpad tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

för felaktighetens avhjälpande eller, där så prövas nödigt, för rummets utrymmande

eller ock, örn felaktigheten finnes vara av beskaffenhet att ej kunna

avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål. Dessutom

äger hälsovårdsnämnd förbjuda, att i ett och samma rum så stort antal

personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma.

Sådant förbud får dock ej meddelas, därest de i rummet boende tillhöra

samma familj, såvida icke större fara för hälsan föreligger.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall, såsom tidigare berörts, i princip skyldighet

föreligga för hälsovårdsnämnd att till behandling och prövning upptaga

varje fall, där förhållande yppas, som innebär eftersättande av någon av

de härovan omförmälda föreskrifterna om bostäder och samlingslokaler, dock

skall hälsovårdsvårdsnämnd vara pliktig att omedelbart ingripa blott när

uppenbar fara för hälsan är för handen.

Förslaget innehåller jämväl en erinran till hälsovårdsnämnderna att, innan

föreläggande eller förbud meddelas, söka på lämpligt sätt vinna rättelse genom

tillsägelse under hand av nämnden, någon dess ledamot eller tjänsteman.

Vidare medgives hälsovårdsnämnd rätt att göra viss differentiering beträffande

föreskrifternas efterlevnad i avseende å nuvarande bostadsbestånd, t. ex. sålunda,

att nämnden kan förbjuda viss lägenhets beboende av minderåriga eller

under viss årstid eller ock tillåta utdömd lägenhets användande såsom bostad,

så länge den vid tillfället däri boende kvarbor. Föreskrifter lämnas ock örn

anlitande i vissa fall av byggnadsteknisk sakkunskap för bristfälligheters bedömande

samt, vad gäller stad, örn viss skyldighet för innehavare av lägenhet,

som till följd av föreläggande eller förbud avflyttar från lägenheten, att meddela

adressen på sin nya bostad.

Till skydd för grannar hava gällande bestämmelser — 8 § 5 mom.

och 43 § 6 mom. — vilka föreskriva, att innehavare av lägenhet i byggnad, som

inrymmer boningsrum, ej må genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka

sanitär olägenhet för närboende, i förslaget så förtydligats, att efter

orden »genom osnygghet» inskjutits orden »störande ljud», närmast åsyftande

ljud från radiohögtalare.

Vidare hava de i gällande hälsovårdsstadga — 8 § 3 mom. och 43 § 4 mom.

— intagna bestämmelserna, som berättiga hälsovårdsnämnd att, där sådant

prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter ej till annat föranleda,

i fråga om boningsrum jämte därtill hörande utrymmen ävensom angående

kläder och bohag meddela föreskrift örn vidtagande av erforderliga

åtgärder för utrotande av ohyra, kompletterats med ett medgivande för

hälsovårdsnämnd att meddela liknande föreskrift även för förebyggande av

ohyra.

Slutligen hava i 27 och 52 §§, vilka stadga bötesstraff för lägenhetsinnehavare,

som förorsakar sanitär olägenhet för närboende, samt för den, som

underlåter att efterkomma av hälsovårdsnämnd meddelad föreskrift om vidtagande

av åtgärder för utrotande av ohyra, vidtagits vissa formella ändringar,

betingade av ändrade momentbeteckningar i 8 och 43 §§.

Beträffande de motiv, som ligga till grund för detaljföreskrifternas utformande,

hänvisas till propositionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

TJtskottet.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

Motionsvis framställda yrkanden.

I den förutnämnda, av herr Nylander m. fl. väckta motionen I: 363 hemställes,

att vid författningstextens slutliga utformning klart och tydligt angives,

att, och i vilken omfattning, hälsovårdsnämnd vid stadgandenas tillämpning

må kunna medgiva eftergifter med hänsyn till det befintliga bostadsbeståndets

beskaffenhet,

o samt att det föreslagna stadgandet i § 8 mom. 7 andra stycket av hälsovårdsstadgan,

röiande medicinalstyrelsens befogenhet att giva direktiv, måtte

utgå.

I den a\ herr Falk m. fl. väckta motionen II: 678 hemställes, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 207, att i § 43 införes

ett moment av lika lydelse som 8 § 7 mom. i förenämnda proposition.

I fråga örn de skäl, som åberopats av motionärerna, får utskottet hänvisa

till motionerna.

I likhet med departementschefen anser utskottet behov föreligga av mera

tydliga, konkreta och delvis skärpta bostadsbestämmelser för såväl stad som

landsbygd. De allmänna riktlinjer härutinnan, som i propositionen uppdiagits,

synas utskottet ock väl ägnade att läggas till grund för en lagstiftning

i ämnet. Utskottet finner sålunda ändamålsenligt, att i själva hälsovårdsstadgan

blott intagas mera allmängiltiga bestämmelser, såvitt möjligt lika

för stad och landsbygd, samt att erforderliga detaljföreskrifter lämnas av

medicinalstyrelsen i form av råd och anvisningar, att efterföljas i den mån de

lokala omständigheterna så medgiva. En dylik anordning förutsätter likväl,

att hälsovårdsnämnderna tillerkännas en vidsträckt prövningsrätt i fråga örn

bostadsbestämmelsernas tillämpning under beaktande av de olikartade förhållanden

och sedvänjor, som kunna förefinnas i skilda delar av landet. Lika

med departementschefen finner utskottet självfallet, att hälsovårdsnämnderna

härvid hava att visa särskild hänsyn med avseende å det redan befintliga

bostadsbeståndet. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på sådana speciella bostadsformer, som endast användas viss kortare tid av

året, t. ex. de s. k. sommarstugorna i Norrland, ävensom olika typer av sportstugor.

Uppenbarligen kunna å dessa bostadstyper icke ställas samma höga

krav i hygieniskt hänseende som å bostäder, vilka användas hela eller större

delen av året, utan får härvid ett bedömande ske med beaktande av ifrågavarande

bostäders begränsade ändamål och användning i det speciella fallet.

Att, såsom i motionen I: 363 påyrkats, i författningstexten införa preciserade

regler i fråga örn hälsovårdsnämndernas befogenhet att medgiva eftergift vid

bostadsbestämmelsernas tillämpning å det nuvarande bostadsbeståndet synes

på grund av de skiftande förhållandena i olika delar av landet ej vara lämpligt

och ej heller av behovet påkallat.

Vid granskning av författningstextens närmare utformning har utskottet

funnit densamma i stort sett motsvara skäliga krav på klarhet och måttfullhet.

I vissa hänseenden har dock utskottet, på sätt av det följande framgår, ansett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 13

sig böra förorda jämkningar i det föreliggande förslaget eller göra kompletterande

uttalanden till detsamma. Utskottet följer härvid den ordning, i

vilken vederbörande bestämmelser upptagits i den föreslagna författningstexten.

Den i 8 § 2 mom. föreslagna bestämmelsen till skydd mot olägenheter från

angränsande utrymme synes utskottet kunna lämna rum för den erinran, att

ett »betryggande» skydd mot exempelvis störande buller icke alltid kan ernås.

Vid sådant förhållande förefaller det utskottet lämpligt, att framför ordet

»betryggande» inskjutas orden »i möjligaste mån». Motsvarande ändring

torde böra vidtagas i den för landsbygden avsedda bestämmelsen.

I sista stycket av samma moment stadgas, att vad i momentet säges örn

boningsrum skall ock gälla örn kök, som kan användas till boningsrum. Enahanda

bestämmelse har föreslagits för landet. Inom utskottet har ifrågasatts,

örn icke denna bestämmelse borde åtminstone för landsbygdens del uppmjukas,

främst med tanke på ovanberörda sommarstugor ävensom de s. k.

farstukök, vilka förekomma i vissa delar av landet. Med hänsyn till den

dispensrätt, som i förslaget tillerkänts hälsovårdsnämnderna och som enligt

vad av propositionen framgår bland annat har avseende just å sådana speciella

förhållanden, som här åsyftas, har utskottet emellertid ansett tillräcklig anledning

icke föreligga att föreslå en dylik uppmjukning.

För bostadslägenhet i stad har i förslagets 8 § 3 mom. andra stycket

stadgats, att till densamma skall höra eget avträde. I den mån detta avser

nybyggnader eller befintliga hus, där vattenklosett ej finnes införd, har utskottet

intet att erinra mot ifrågavarande stadgande. I andra fall åter kan

en dylik ovillkorlig föreskrift medföra ekonomiska konsekvenser för husägaren,

som icke stå i rimligt förhållande till de fördelar ur hygienisk synpunkt,

vilka med föreskriften åsyftas. Utskottet vill därför förorda, att ifrågavarande

bestämmelse gives samma lydelse som för landsbygden eller att till

bostadslägenhet bör höra eget avträde.

I samma moments sista stycke stadgas för stad, att bostadslägenhet, som

icke har vattenledning, skall äga »lätt och ymnig» tillgång till gott dricksvatten.

Motsvarande föreslås ock gälla å landsbygden. För städernas del torde

bestämmelsen under normala förhållanden icke vålla större svårigheter. Där

sådana uppstå, får givetvis hälsovårdsnämndernas dispensrätt träda i tillämpning.

Utskottet inskränker sig därför till att beträffande här avsedda bestämmelse

för stad föreslå en mindre justering av rent formell art sålunda, att före

ordet »äga» inskjutas orden »på annat sätt». Beträffande landsbygden åter är

tillgången till gott dricksvatten så olika i skilda trakter, att ett generellt stadgande

örn »ymnig och lätt» tillgång till sådant vatten måste framkalla betänkligheter.

Utskottet förordar på den grund, att orden »ymnig och lätt» utgå ur

43 § 3 mom.

Bestämmelserna till skydd mot trångboddhet hava icke givit utskottet

anledning till erinran i och för sig. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten

av att hälsovårdsnämnderna vid tillämpning av dessa bestämmelser

iakttaga nödig försiktighet och vad angår områden, där distriktsvård införts,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

i första hand överlåta åt vederbörande distriktssköterska att genom råd och

anvisningar söka få rättelse till stånd, där sådan erfordras.

Rörande de i 8 § 7 mom. intagna bestämmelserna om bostadsinspektion i

stad lia, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, motionsledes

framförts två yrkanden, vilka gå i rakt motsatt riktning mot varandra. Å ena

sidan har i motionen I: 363 yrkats, att medicinalstyrelsens befogenhet att

meddela direktiv för bostadsinspektionens närmare anordnande skulle utgå,

enär eljest möjlighet förefunnes att på denna väg införa en icke önskvärd heminspektion.

Å andra sidan har i motionen II: 678 påyrkats, att även för landsbygdens

del måtte i hälsovårdsstadgan införas bestämmelser örn bostadsinspektion

av enahanda lydelse som föreslagits för stad.

I fråga örn det senare yrkandet vill utskottet erinra, att det vid 1935 års riksdag

fattade beslutet angående omorganisation av distriktsvården bland annat

innebär ett successivt införande av kontinuerlig bostadsövervakning på landsbygden.

Enligt utskottet mening torde verkningarna härav först böra avvaktas,

innan ytterligare åtgärder vidtagas för effektivisering av bostadsövervakningen

på landsbygden, helst som det även med nuvarande bestämmelser står hälsovårdsnämnderna

fritt att förrätta den bostadsinspektion, som de finna erforderlig.

Utskottet anser sig alltså icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande

motion. Yad åter angår det i motionen I: 363 framförda yrkandet, delar utskottet

i viss mån motionärernas betänkligheter rörande lämpligheten att låta

medicinalstyrelsen utfärda bestämda direktiv för bostadsinspektionens närmare

anordnande. Utskottet vill för sin del förorda en sådan uppmjukning

av ifrågavarande bestämmelse, att större överensstämmelse vinnes med den

medicinalstyrelsen i 55 § hälsovårdsstadgan tillagda allmänna befogenheten

att meddela råd och anvisningar i hälsovårdsfrågor.

"* Utskottet anser det vidare önskvärt, att i 8 § 8 mom. inflyter ett förtydligande,

som förhindrar enskild ledamot av eller tjänsteman hos hälsovårdsnämnd

att utan nämndens uppdrag meddela sådan tillsägelse, som där avses.

Enligt utskottets förmenande torde det å andra sidan vara onödigt att, på sätt

av Kungl. Majit föreslagits, binda föreläggande angående felaktighets avhjälpande

vid viss »kortare» tid. Ordet »kortare» torde därför böra utgå ur

författningstexten. Motsvarande ändringar böra vidtagas även i 43 §.

Slutligen vill utskottet beträffande den i 8 § 9 mom. och 43 § 8 mom. intagna

bestämmelsen till skydd för grannar understryka angelägenheten av att

denna bestämmelse, åtminstone i vad den avser störande ljud och buller, tilllämpas

med nödig urskillning. Med iakttagande härav torde bestämmelsen

emellertid hava sitt fulla berättigande såsom skydd mot en intensiv och

varaktig störning framför allt nattetid.

Mot den föreslagna texten i övrigt har utskottet intet att erinra.

Med beaktande av de erinringar, som utskottet ovan anfört, skulle 8 och

43 §§ hälsovårdsstadgan i nedan angivna delar lämpligen kunna erhålla följande

i förhållande till Kungl. Majlis förslag ändrade lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

15

8 §■

2 mom. 5 stycket.

Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,

vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller

förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra i möjligaste mån

betryggande skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.

3 mom. 2 och 3 stycket.

Till bostadslägenhet bör även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,

i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.

Där möjlighet finnes att för rimlig kostnad erhålla anknytning till allmän

vattenledning, skall bostadslägenhet hava vattenledning. Yad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn avlopp för spillvatten. Bostadslägenhet,

som ej har vattenledning, skall på annat sätt äga ymnig och lätt tillgång

till gott dricksvatten.

7 mom. 2 stycket.

Närmare bestämmelser rörande bostadsinspektion meddelas av hälsovårdsnämnden

med ledning av medicinalstyrelsens därutinnan lämnade råd och,

anvisningar.

8 mom. 1 stycket.

Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i 1—6 mom.

stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden

eller på nämndens uppdrag av någon dess ledamot eller tjänsteman,

skall nämnden antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad tid för

felaktighetens avhjälpande eller, där fråga är örn bristfällighet i avseende å

boningsrum och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas,

förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden

finner särskild anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud

som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela

uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande

av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende

å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna

örn rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.

43 §.

2 mom. 5 stycket.

Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,

vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller

förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra i möjligaste mån

betryggande skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.

3 mom. 3 stycket.

Bostadslägenhet skall hava tillgång till gott dricksvatten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

7 mom. 1 stycket.

Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i 1—6 mom.

stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden

eller på nämndens uppdrag av någon dess ledamot, skall nämnden

antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad tid för felaktighetens

a%Thjälpande eller, där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum och

denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets

vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden finner särskild

anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud som nyss sagts anstå

och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela uppskov i ärendet på

viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande av föreläggande att

efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende å boningsrum skall hälsovårdsnämnden,

där så prövas nödigt, förordna örn rummets utrymmande, intill

dess bristfälligheten blivit avhjälpt.

Ändring i grunderna för statsbidrag till distriktsvården.

Enligt nuvarande bestämmelser —• 8 § 7 mom. hälsovårdsstadgan — skall

bostadsövervakningen i städer och andra samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan

är gällande, utövas av hälsovårdsnämnden enligt de närmare föreskrifter,

nämnden själv meddelar. Till hälsovårdsnämnds förfogande skall enligt 4 §

hälsovårdsstadgan i varje stad finnas en eller flera tillsyningsmän för den allmänna

hälsovården. Tillika äger hälsovårdsnämnd, i den mån medel för ändamålet

ställas till förfogande, antaga särskilda tjänstemän och biträden. I övrigt

saknas i hälsovårdsstadgan vidare bestämmelser angående bostadsövervakningen.

Enligt kungörelse den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till

distriktsvård kan sådan vård, innefattande jämväl bostadsvård, med bidrag

av statsmedel anordnas utom å landsbygden —- vartill räknas jämväl sådana

stadsliknande samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller — även i städer

med högst 3,000 invånare. Angående de närmare bestämmelserna i denna kungörelse

hänvisas till den i propositionen å sid. 11—12 lämnade redogörelsen.

I sitt förenämnda, den 14 september 1935 avgivna betänkande har bostadssociala

utredningen även framlagt förslag till anordnande av förbättrad bostadsinspektion

i städer och stadsliknande samhällen m. m. Enligt detta förslag

skall den primära, fortlöpande bostadsövervakningen i samtliga städer

anförtros åt distriktssköterskor, och skall statsbidrag för dessa utgå efter i

huvudsak samma grunder, som fastslagits beträffande landsbygden. I fråga örn

städer med högst 5,000 invånare skola exakt samma bestämmelser gälla, som

redan meddelats för landsbygdens del. I städer med mer än 5,000 invånare

skall därjämte för bostadsövervakningen finnas speciellt anställd personal. För

sådana bostadsinspektörer eller tillsyningsmän skall statsbidrag utgå i principiell

överensstämmelse med vad fallet är för distriktssköterska och tjänsteläkare

på landet till belopp av 1,500 kronor för bostadsinspektör med full

tjänstgöring och hälften för tillsyningsman, som endast delvis sysslar med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

bostadsinspektionsärenden. Endast vederbörligen utbildade och av medicinalstyrelsen

behörigförklarade inspektörer och tillsyningsman skola anställas.

Specialpersonalens hembesök skola inskränkas till fall, där dess sakkunskap

är särskilt behövlig.

Efter en redovisning av de yttranden, som avgivits över ifrågavarande förslag,

anför föredragande departementschef en följande.

Den utredning, som bostadssociala utredningen förebragt örn nuvarande

förhållanden beträffande bostadsövervakningen i städer och stadsliknande

samhällen samt om betydelsen för bostadsförhållandenas förbättring av fortlöpande

bostadsinspektion, synes mig giva vid handen, att det föreligger ett

behov av bostadsövervakningens nyordning i stadssamhällena. De riktlinjer

härför, som utredningen uppdragit, anser jag vara i huvudsak välbetänkta;

skälen för en mera enhetlig organisation av hembesöken och för att den fortlöpande,

primära övervakningen omhänderhaves av distriktssköterskor eller

liknande organ förefalla bärande. Då emellertid distriktssköterskornas verksamhet

omfattar en mångfald andra uppgifter än bostadsvård och då det

icke är tillräckligt utrett, hur övriga grenar av hälsovården samt sjukvården

skulle komma att påverkas av den föreslagna organisationen, torde

ytterligare utredning i dessa avseenden vara påkallad, innan ståndpunkt tages

till förslaget. Härtill kommer att, såsom särskilt svenska landstingsförbundet

påpekat, frågan örn finansieringen av organisationen ävenledes torde kräva

ytterligare överväganden. Olika meningar synas nämligen kunna råda, örn

— frånsett bidraget av statsmedel — städer med över 5,000 invånare själva

skola bekosta sin organisation eller kostnaderna därför skola drabba landstinget.

Härmed torde även sammanhänga frågan, örn dylika städer själva

skola vara huvudmän för sin organisation eller örn denna skall ingå såsom

en del av den för hela landstingsområdet gällande.

Emellertid torde vissa skäl tala för att redan nu till prövning upptaga

frågan om anordnande av distriktsvård i de städer, vilkas invånarantal överstiger

3,000 men ej 5,000. I den proposition (nr 213), som låg till grund för

fjolårets riksdagsbeslut angående statsbidrag till distriktsvården anmärktes,

att under utredningen i ärendet ifrågasatts, huruvida icke jämväl städer över

3,000 och upp till 6,000 invånare borde ingå i den föreslagna distriktsvårdsorganisationen,

och uttalades i anslutning härtill, att frågan örn distriktsvården

i dessa städer lämpligen torde böra lösas i samband med prövningen

av det förslag, bostadssociala utredningen då förberedde. Mot detta uttalande

gjordes under frågans riksdagsbehandling ingen erinran. Med hänsyn härtill

lärer den beslutade gränsdragningen vid 3,000 invånare få betraktas allenast

såsom provisorisk. Ett dylikt förhållande torde emellertid lämpligen icke

böra få fortgå, detta så mycket mera som landstingen under den närmaste tiden

vid distriktsvårdens utbyggande komma att få taga ställning till indelningen

i distrikt. Den utredning, bostadssociala utredningen verkställt, lärer även

tydligt visa, att en gränsdragning vid 5,000 invånare är mera lämplig än vid

3,000 invånare. För städernas del torde nämligen i allmänhet en distriktssköterskas

verksamhetsområde få givas en omfattning av cirka 5,000 invånare.

Dessutom vill det synas som örn förhållandena, såvitt nu är ifråga, äro så

likartade i samtliga städer med högst 5,000 invånare, att någon åtskillnad dem

emellan ej gärna kan vara berättigad. I anslutning till det anförda anser jag

mig böra förorda den ändring i nu gällande grunder för statsbidrag till

distriktsvården, att statsbidrag till distriktssköterskas avlönande må utgå till

landsting, som med iakttagande av de därutinnan meddelade bestämmelserna

anordnat distriktsvård å den i landstingsområdet ingående landsbygden jämte

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sami. 2 avd. Nr 4. i

2G1 36 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.

städer med högst 5,000 invånare. Beträlfande den årliga kostnaden för statsverket

till följd av en dylik ändring må anmärkas, att då antalet av de städer,

som skulle beröras av ändringen, utgör allenast 16, denna kostnad torde

komma att stanna under 20,000 kronor. Med hänsyn härtill lärer någon

ändring ej erfordras i de hos riksdagen för budgetåret 1936/1937 äskade anslagen

för distriktsvården.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får utskottet

hemställa,

I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anmäla, att

riksdagen vid granskning av det vid propositionen nr 207 fogade

förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan

den 19 juni 1919 (nr 566) ej funnit skäl att mot

detsamma göra andra erinringar än utskottet i detta utlåtande

anfört;

II. att riksdagen må godkänna den ändring i grunderna för

statsbidrag till distriktsvården, som av departementschefen

förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 28

februari 1936;

III. att motionerna I: 363 och II: 678, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 juni 1936.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande vid ärendets behandling:

från statsutskottet: herrar Svensson i Kompersmåla, Sandén, Jonsson i

Lycksele, Isacsson, Persson i Tidaholm och Andersson i Ovanmyra;

från andra lagutskottet: herrar Österström, Gustaf Tamm, Hage*,

Norman, John Gustavson och Sandström i Sollefteå.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.