Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för furiren vid Kronobergs regemente I. H. Persson och värnpliktige G. G. Magnusson från viss betalningsskyldighet.

1936-05-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för furiren vid Kronobergs regemente I. H. Persson och värnpliktige G. G. Magnusson från viss betalningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Nr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för furiren vid Kronobergs regemente

I. H. Persson och värnpliktige G. G. Magnusson från

viss betalningsskyldighet.

(Ira avd.)

Uti en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition (nr 203) har Kungl. Majit,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att envar av furiren vid Kronobergs regemente I. H. Persson och Gunnar

Gideon Magnusson befrias dels från den dem jämlikt krigsrättens vid

nämnda regemente utslag den 25 april 1934 ålagda skyldighet att till riksförsäkringsanstalten

solidariskt utgiva tillhopa 748 kronor 50 öre, dels från

ersättningsskyldighet till statsverket i fråga örn ej mindre de belopp, som

Kungl. Majit och kronan jämlikt Göta hovrätts den 28 juni 1935 meddelade

dom ålagts utbetala, tillhopa 1,885 kronor 50 öre jämte ränta, eller som

kronan framdeles kan komma att åläggas utbetala till jordbruksarbetaren

O. Almgren på grund av honom den 1 juli 1933 åsamkade skada, än även

de belopp, som riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 25 april 1934

utbetalat eller kan komma att utbetala till Almgren såsom ersättning i förevarande

avseende;

samt att de belopp, från vilkas utgivande Persson och Magnusson sålunda

befrias, må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Under tjänstgöring vid Kronobergs regemente den 1 juli 1933 blev jordbruksarbetaren

O. Almgren, vilken vid regementet fullgjorde sin värnplikt,

träffad i vänstra benet av ett gevärsskott, med påföljd att brott å lårbenet

uppstod. Skottet hade avlossats av vid regementet tjänstgörande värnpliktige

Gunnar Gideon Magnusson, som i likhet med Almgren under befäl av

furiren vid regementet I. H. Persson deltagit i en skolskjutövning. Vid rengöring

av de vid övningarna använda karbinerna hade Magnusson funnit

slagfjädern å en av dessa spänd och i syfte att slappa fjädern gjort en avfyrning,

varvid ett i karbinen kvarsittande skott brunnit av.

I anledning av olycksfallet ställdes Persson och Magnusson vid Kronobergs

regementes krigsrätt under tilltal för tjänstefel och vållande till kroppsskada.

Utslag meddelades den 25 april 1934. Krigsrätten ansåg, att såväl Magnusson

som Persson måste anses hava gjort sig skyldiga till vårdslöshet i tjänsten och

1137 36

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

o

därigenom vållat, att Almgren tillfogats i målet omförmäld skada, Magnusson

genom att emot gällande föreskrifter på förut angivet sätt slappa slagfjädern

samt Persson genom att helt uraktlåta att omedelbart efter skolskjutövningens

avslutande, såsom det ålegat honom i hans egenskap av ledare av övningen,

genom visitering förvissa sig om att inga patroner funnes kvar i de

under övningen använda karbinerna. Krigsrätten prövade förty rättvist

döma Magnusson och Persson dels för ifrågavarande tjänstefel att undergå

disciplinstraff av vaktarrest i fem respektive tre dagar, dels ock för vållande

till kroppsskada att till kronan böta 20 dagsböter ä 1 krona respektive 15

dagsböter ä 2 kronor 50 öre. Därjämte prövade krigsrätten, enär Magnusson

och Persson genom angivna vållande jämväl ådragit sig skyldighet att till

Almgren utgiva skadestånd, lagligt förklara Almgren berättigad att i sådant

hänseende åtnjuta ersättning dels för sveda och värk med 1,000 kronor,

dels för mistad arbetsförtjänst med 3 kronor 50 öre för varje dag från och

med den 8 oktober 1933, då Almgren åliggande värnpliktstjänstgöring upphört,

till och med dagen för utslaget eller den 25 april 1934 med tillhopa

700 kronor, dels för läkarintyg med tillhopa 24 kronor, dels ock för bilskjutsar

med 108 kronor, samt förpliktade Magnusson och Persson, en för

båda och båda för en, att utgiva ej mindre till Almgren förenämnda ersättningsbelopp,

tillhopa 1,832 kronor, dock med avdrag av 677 kronor 50 öre,

som riksförsäkringsanstalten till Almgren utbetalat eller förbundit sig att

utbetala för tiden till och med den 25 april 1934; eller alltså 1,154 kronor

50 öre, än även till riksförsäkringsanstalten sagda belopp, 677 kronor 50 öre,

jämte anstaltens utlägg för läkarvård och läkarintyg 31 kronor eller tillhopa

708 kronor 50 öre; och förbehöllos Almgren och riksförsäkringsanstalten rätt

att i särskild rättegång mot Magnusson och Persson göra gällande anspråk

å ytterligare ersättning för tiden efter den 25 april 1934 såväl för mistad

arbetsförtjänst som ock för möjligen uppkommande framtida men. Slutligen

förpliktade krigsrätten Magnusson och Persson, vilkendera bäst gälda förmådde,

att för kostnaderna å målet vid krigsrätten gottgöra, bland annat,

riksförsäkringsanstalten med 40 kronor. Krigsrättens utslag har vunnit laga

kraft.

Almgren anhängiggjorde vid rådhusrätten i Växjö talan jämväl mot kronan

samt yrkade — under förmälan att Persson och Magnusson saknade tillgångar

till gäldande av den dem ådömda ersättningen — att det måtte

åläggas kronan att till Almgren utgiva dels de av krigsrätten till Almgren

utdömda ersättningsbeloppen, dels ock ytterligare ersättning för tiden den

26 april 1934—den 14 januari 1935, vilken senare dag målet överlämnades

till rådhusrättens prövning, med 500 kronor för sveda och värk, 3 kronor

50 öre örn dagen för mistad arbetsförtjänst, 119 kronor för sjukvård samt

32 kronor 20 öre för av olycksfallet föranledda resor. Almgren, som tillika

fordrade ränta, förbehöll sig vidare rätt att framdeles i särskild rättegång

föra talan om ersättning för framtida men och övriga följder av olycksfallet,

som hänförde sig till tiden efter den 14 januari 1935. Rådhusrätten meddelade

utslag i målet den 11 februari 1935.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets tit låtande Nr 119.

Göta hovrätt, varest parterna å ömse sidor sökte ändring i rådhusrättens

utslag, yttrade i dom den 28 juni 1935. Hovrätten funne lika med rådhusrätten

kronan vara jämte Persson och Magnusson pliktig att till Almgren

utgiva ersättning för den Almgren tillskyndade skadan. Almgren tillkommande

gottgörelse för sveda och värk borde skäligen skattas för tiden den

1 juli 1933—den 25 april 1934 till 1,000 kronor och för tiden den 26 april

1934—den 14 januari 1935 till 500 kronor. Vidare måste Almgren anses

berättigad erhålla ränta å honom tillkommande skadeståndsbelopp. Emot

Almgrens övriga ersättningsanspråk hade kronan icke haft något att erinra.

Almgren hade av riksförsäkringsanstalten uppburit 844 kronor 20 öre såsom

sjukpenning för tiden den 26 april 1934—den 14 januari 1935. På grund

härav prövade hovrätten rättvist på så sätt ändra rådhusrättens utslag i

huvudsaken, att kronan förpliktades utgiva dels, i den mån Almgren icke

förut av Persson och Magnusson uppburit ersättning för ifrågavarande skada,

solidariskt med dessa till Almgren 1,154 kronor 50 öre, dels ock 731 kronor

jämte 5 % ränta å 1,154 kronor 50 öre från stämningsdagen den 25 september

1934 till den 14 januari 1935 och å 1,885 kronor 50 öre från sistnämnda

dag tills betalning skedde, dock med rätt för kronan att, såvitt anginge

skyldigheten att gälda ränta, njuta avdrag i följd av betalning, som kunde

komma att erläggas av Persson och Magnusson. Härjämte medgavs Almgren

rätt att jämlikt förbehåll framdeles i särskild rättegång föra talan örn

ersättning av kronan för framtida men ävensom för den ytterligare skada i

övrigt, som efter den 14 januari 1935 för honom följt eller kunde komma

att följa av olycksfallet. Hovrättens dom vann laga kraft.

I särskilda skrivelser den 11 april 1935 respektive den 3 juni 1935 hava

Persson och Magnusson — under förmälan, Persson, att han saknade förmögenhet

och vore för sin egen och sin familjs försörjning helt hänvisad

till sin lön såsom furir samt Magnusson, att han vore fullständigt medellös

och beretts plats såsom dräng å kommunalt ålderdomshem — anhållit örn

befrielse från all den ersättningsskyldighet, såväl nuvarande som eventuellt

framdeles uppkommande, de gentemot kronan och riksförsäkringsanstalten

ådragit sig i förevarande sammanhang.

Över anmärkningarna hava särskilda utlåtanden avgivits av chefen för

södra arméfördelningen, arméförvaltningens civildepartement, statskontoret

samt riksförsäkringsanstalten.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Såsom av det förut nämnda inhämtas, hava Persson och Magnusson anhållit

örn befrielse från all den ersättningsskyldighet, såväl nu föreliggande

som eventuellt uppkommande, som de gentemot kronan och riksförsäkringsanstalten

ådragit sig till följd av den skada, som genom deras försummelser

vållats Almgren.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att kronan i anledning av nämnda

skada genom Göta hovrätts dom den 28 juni 1935 ålagts att till Almgren

utgiva tillhopa 1,885 kronor 50 öre jämte viss ränta. Härjämte har hovrätten

lämnat Almgren obetaget att framdeles föra talan örn ersättning för eventuellt

uppkommande framtida men ävensom för den ytterligare skada i övrigt,

som efter den 14 januari 1935 för Almgren följt eller kunde komma att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

7

följa av olycksfallet. Vidare Ilar Almgren av riksförsäkringsanstalten tillerkänts

ersättning dels med 2,131 kronor 70 öre, utgörande sjukhjälp m. m. för tiden till

och med den 30 mars 1935, dels ock, i form av livränta, med ett årligt belopp av

882 kronor att utgå tillsvidare från med deli 31 i sistnämnda månad. Gent

emot Persson och Magnusson föreligger domfäst fordran på återbetalningsskyldigliet

beträffande vils del av de av riksförsäkringsanstalten utgivna beloppen,

i det att krigsrätten vid Kronobergs regemente genom lagakraftvunnet

utslag den 25 april 1934 förpliktat Persson oell Magnusson att solidariskt

till riksförsäkringsanstalten utgiva— förutom rättegångskostnad 40 kronor —

vad anstalten för tiden till och med sistnämnda dag utgivit till Almgren,

eller 708 kronor 50 öre.

Det synes lämpligt att i förevarande sammanhang till prövning upptaga

frågan örn befrielse för Persson och Magnusson från all den betalningsskyldighet,

de i anledning av det inträffade olycksfallet ådragit sig gentemot

kronan och riksförsäkringsanstalten, alltså även betalningsskyldighet som

hänför sig till vad statsverket — utöver vad detsamma hittills måst vidkännas

— framdeles kan komma att bliva skyldigt utgiva till Almgren i

anledning av ifrågavarande olyckshändelse.

Uppenbart torde vara, att de ekonomiska konsekvenser, som drabbat

Persson och Magnusson till följd av de av dem begångna tjänstefelen, icke

stå i rimlig proportion till deras försummelser. Med hänsyn härtill och

jämväl till Perssons och Magnussons svaga ekonomi, som icke torde komma

att framdeles i mera avsevärd grad förbättras, anser jag mig böra tillstyrka,

att Persson och Magnusson vinna befrielse från all den ersättningsskyldighet

de ådragit sig gentemot kronan eller riksförsäkringsanstalten. Jag tillåter

mig i detta sammanhang erinra örn att riksdagen tidigare medgivit befrielse

från under så gott som fullständigt liknande omständigheter ådragen betalningsskyldighet

gentemot kronan och riksförsäkringsanstalten. (Proposition nr

148 till 1931 års riksdag jämte i andra kammaren väckt motion nr 362; riksdagens

skrivelse nr 106.)»

PTtskottet måste finna, att de förseelser, vartill Persson och Magnusson

gjort sig skyldiga och varigenom vållats den Almgren åsamkade kroppsskadan,

äro av rätt så allvarlig natur. Då emellertid, av utredningen att döma,

utsikterna torde vara skäligen ringa att kronan vare sig nu eller framdeles

till någon avsevärd del skall kunna utfå sina fordringar hos Persson och

Magnusson, vill det synas utskottet, att ett fasthållande därvid är för kronan

ändamålslöst. Utskottet finner sig under sådana omständigheter böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva,

a) att envar av furiren vid Kronobergs regemente I. H. Persson

och värnpliktige G. G. Magnusson befrias dels från den dem

jämlikt krigsrättens vid nämnda regemente utslag den 25 april

1934 ålagda skyldighet att till riksförsäkringsanstalten solidariskt

utgiva tillhopa 748 kronor 50 öre, dels från ersättningsskyldighet

till statsverket i fråga örn ej mindre de belopp, som

Kungl. Maj:t och kronan jämlikt Göta hovrätts den 28 juni

1935 meddelade dom ålagts utbetala, tillhopa 1,885 kronor 50

öre jämte ränta, eller som kronan framdeles kan komma att

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

åläggas utbetala till jordbruksarbetaren O. Almgren på grund

av honom den 1 juli 1933 åsamkade skada, än även de belopp,

som riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 25 april 1934

utbetalat eller kan komma att utbetala till Almgren såsom ersättning

i förevarande avseende; »

b) att de belopp, från vilkas utgivande Persson och Magnusson

sålunda befrias, må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 19 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Borell, Walles, Gustafsson

i Benestad, Sandén och Bäckström, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i

Prästbol, Norling, Andersson i Ovanmyra och Olsson i Staxäng.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889 s. 3 i texten