Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen.
1936-05-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:126, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen.
Dokumentets text
8
Statsutskottets utlåtande Nr 126-
Nr 126.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 9 april 1936 dagtecknad proposition, nr 238,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen,
att
dels medgiva, att för lån från rederilånefonden må, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, beviljas utsträckning av lånetiden på sådant sätt,
att lånet skall vara till fullo återbetalat, då lånet avser anskaffande av nytt
fartyg, vid utgången av tolfte året och eljest vid utgången av tionde året från
första lyftningsdagen,
dels medgiva, att under tiden till och med den 30 juni 1938 må från rederilånefonden
på i huvudsak av departementschefen förordade villkor utlämnas
stödlån till rederiföretag till ett sammanlagt belopp av högst 7.5 miljoner
kronor,
dels besluta, att från och med den 1 juli 1936 en särskild lånefond, benämnd
statens sekundärlånefond för rederinäringen, skall inrättas, samt att
till denna fond skall från rederilånefonden överföras ett belopp av 2.5 miljoner
kronor,
dels förklara, att i fråga örn statens sekundärlånefond för rederinäringen
skola gälla de bestämmelser, vilka finnas intagna i ett vid propositionen fogat
förslag till kungörelse i ämnet (Bilaga A),
dels ock godkänna ändrad lydelse av § 10 förordningen angående Svenska
skeppshypotekskassan i enlighet med ett vid propositionen fogat förslag till
förordning i ämnet (Bilaga B).
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena, nr 420, inom första
kammaren av herr O. .4. Nordborg m. fl. och den andra, nr 804, inom andra
kammaren av herrar C. J. Ekman och Bj. Holmgren, däri hemställts, att riksdagen
måtte antaga de i propositionen nr 238 framlagda förslag med den
ändring, att räntesatsen för de avsedda stödlånen fastställes till 3 procent och
för rederilånen till 4 procent.
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
9
Föreliggande proposition har utformats i huvudsaklig anslutning till ett
inom kommerskollegium med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat
förslag i ämnet.
över detta förslag hava yttranden avgivits av statskontoret, fullmäktige i
riksgäldskontoret, styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges allmänna exportförening.
Rörande behovet av medverkan från statens sida till åstadkommande av
förbättrade förhållanden inom den svenska sjöfartsnäringen har departementschefen
anfört följande.
Den i kommerskollegii ifrågavarande betänkande framlagda utredningen
rörande den svenska sjöfartsnäringens nuvarande läge synes mig klart ådagalägga,
att de svårigheter, varmed denna näring under de senaste krisåren haft
och alltjämt har att kämpa, kräva allvarlig uppmärksamhet från det allmännas
sida.
Såsom kommerskollegium framhållit, torde krisårens utveckling för den
svenska linjefartens vidkommande kunna betecknas såsom i stort sett relativt
tillfredsställande, men har krisen för trampfartens del på grund av
ogynnsamma driftsresultat under en följd av år medfört mycket kännbara
svårigheter. De dåliga driftsresultaten ha ej möjliggjort vare sig tillräckliga
avskrivningar eller önskvärd tonnageförnyelse, likviditetssvårigheter föreligga
i betydande utsträckning och såsom en följd av de krisförhållanden,
som varit rådande, framstår det faktum, att den svenska handelsflottan, särskilt
den del som sysselsättes i trampfart, för närvarande i oproportionerligt
stor omfattning består av omoderna fartyg med otillfredsställande konkurrens-
och räntabilitetsförutsättningar.
Orsakerna till denna utveckling äro främst att söka -—• förutom i den allmänna
världshandelskrisen -—- i den nationalistiska handels- och sjöfartspolitik,
vartill krisen föranlett flertalet främmande länder. Trots vissa tecken
i gynnsam riktning synes man icke våga räkna med en sådan förändring
i dessa internationella förhållanden, att därav skulle följa någon avsevärd
förbättring för den svenska sjöfartsnäringen under den närmaste framtiden.
Jag ber härvid få erinra om kommerskollegii uttalande, att även örn den
förbättring på fraktmarknaden, som inträdde under de sista månaderna av
år 1935 -— trots att den under början av detta år i påfallande grad försvagats
— skulle visa sig bliva för någon längre tid beståndande, den
svenska trampfartens ekonomi dock genom krisens långvarighet i betydande
omfattning blivit så ansträngd, att en sanering och konsolidering vore nödvändiga.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits har departementschefen, i likhet
med kommerskollegium samt de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
å sjöfartens område, funnit statens medverkan till åstadkommande av
förbättrade förhållanden inom den svenska sjöfartsnäringen vara i nuvarande
läge påkallad.
De åtgärder i nyss angivna syfte, varom nu framlagts förslag, avse i första
hand beredande av möjligheter för redare att erhålla billiga lån, s. k. s t ö d1
å n, till driftskapital, till konsolidering eller rekonstruktion av vederbörande
företag — även i samband med genomförande av ackord med fordringsägare
10
Statsutskottets utlåtande Nr 126-
—- samt till anskaffning av modernare tonnage vid företags sanering. Medel
härtill skulle beredas ur rederilånefonden, vars kapitaltillgångar för närvarande
till stor del äro outnyttjade. Av denna fond skulle ett belopp av högst
7.5 miljoner kronor få, intill utgången av juni månad 1938, tagas i anspråk
för utlämnande av stödlån.
Följande huvudprinciper hava ansetts böra läggas till grund för den sålunda
ifrågasatta låneverksamheten.
Till erhållande av stödlån böra ifrågakomma endast företag, vilkas väsentliga
verksamhet är rederirörelse; denna rörelse bör avse huvudsakligen sjöfart
i utrikes fart och hava bedrivits förslagsvis minst tre år före ingången
av år 1936. De svårigheter, som föranlett behov av ekonomiskt stöd, skola
hänföra sig till sjöfartskrisen. Vederbörande företag bör hava självt gjort
vad på företaget skäligen kunnat ankomma för övervinnande av svårigheterna
samt även i övrigt befinnas förtjänt av bistånd. Rederiföretag, som
icke är livsdugligt och som genom erhållande av stödlån skulle beredas möjlighet
att fullfölja en icke ekonomiskt sund verksamhet till förfång för andra
rederier, bör icke ifrågakomma till stödlån; sådant lån bör tilldelas endast
företag som, i händelse lån erhålles, är i stånd att varaktigt fortsätta sin
rörelse. Stödlån bör ej lämnas under sådana förhållanden, att det, utan att
komma det understödssökande företaget såsom sådant, d. v. s. dess sjöfartsrörelse,
till avsedd hjälp, huvudsakligen endast bereder intressenterna i
företaget (bolagsstyrelse, bank eller andra) tillfälle att avveckla förlustbringande
engagemang genom dessas överflyttande på staten.
Räntesatsen för stödlånen har föreslagits till 4 %. Lånen, som skulle
handhavas av statskontoret, skulle få karaktär av amorteringslån. Regelmässigt
skulle räknas med en lånetid av 8 år med tre års amorteringsfrihet.
Beträffande avvägningen av räntefoten, vilken kommerskollegium föreslagit
skola bestämmas till 3 procent, har departementschefen anfört följande.
Kommerskollegium har för stödlånens vidkommande föreslagit en räntesats
av 3 procent. Såsom av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret
framhållits torde, därest en så låg räntesats för stödlånen skulle fixeras,
medel för låneverksamheten böra beredas ej uteslutande av lånemedel, utan
skattemedel därjämte böra tillskjutas.
För egen del förordar jag, att räntesatsen bestämmes till 4 procent. Då
det här icke är fråga om en fortlöpande lånerörelse utan om en utlåning
av allenast tillfällig karaktär, har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet
ansett, att med denna räntesats någon anvisning av skattemedel
för ändamålet icke behöver ifrågakomma. Vid sådant förhållande
synes det mig icke heller behövligt att för detta ändamål tillskapa en särskild
fond, utan de erforderliga medlen torde kunna beredas i den formen,
att Kungl. Maj:t bemyndigas att från rederilånefonden utlämna stödlån intill
ett sammanlagt belopp av högst 7.5 miljoner kronor.
Såsom ett komplement till förslaget rörande stödlånen har departementschefen
förordat ett av kommerskollegium framlagt förslag örn utsträckning
i vissa fall av lånetiden för vanliga lån från rederilånefonden (rederi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 126-
11
lån). Kommerskollegium har även föreslagit nedsättning från 4 V2 till 4 procent
av räntan å dylika lån. Departementschefen har emellertid med hänsyn
till vad fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret anfört funnit
sig icke kunna nu förorda den föreslagna räntenedsättningen.
Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle vidare — vid sidan av
den föreslagna stödlåneverksamheten — inrättas en särskild lånefond, avsedd
att tagas i anspråk för lämnande av sekundärlån åt rederiföretag
vid nybyggnad eller modernisering av fartyg och benämnd statens sekundärlånefond
för rederinäringen. Departementschefen har vid framläggandet
av detta förslag framhållit, att den av kommerskollegium verkställda undersökningen
rörande den svenska sjöfartsnäringen utvisade bland annat, att
den svenska handelsflottan, särskilt den del därav, som sysselsattes i trampfart,
i betydande utsträckning bestode av gammalt och omodernt tonnage.
Departementschefen har därför i likhet med kommerskollegium och de sakkunniga
ansett det angeläget, att en förnyelse och modernisering av detta
tonnage i möjligaste mån befrämjades samt att bistånd härvid lämnades från
statens sida.
Det erforderliga kapitalbehovet för den föreslagna lånefonden, 2.5 miljoner
kronor, skulle tillgodoses genom överförande av motsvarande belopp från
rederilånefonden, som därigenom skulle minskas med samma belopp. Lån
från fonden skulle utlämnas allenast för fartyg, till vars anskaffande lån beviljats
från Svenska skeppshypotekskassan. Lånerörelsen har därför ansetts
böra för statens räkning handhavas av en nämnd med identiskt samma sammansättning
som styrelsen för skeppshypotekskassan, medan själva fonden
skulle förvaltas av riksgäldskontoret, som skulle hava att utbetala för lånerörelsen
erforderliga medel.
Med hänsyn till den för skeppshypotekskassan gällande belåningsgränsen
-— femtio procent av det värde, till vilket fartyget av kassans styrelse uppskattats
-— har sekundärlån ansetts icke böra få beviljas till högre belopp än
som motsvarar tjugo procent av fartygets värde. Räntefoten för sekundärlån
skulle utgöra 4V2 procent. Lånens löptid skulle icke få överstiga 8 år,
därvid dock skulle iakttagas, att sekundärlån skulle vara återbetalat innan
det från skeppshypotekskassan utlämnade lånet slutamorterats. I anslutning
härtill har framlagts förslag örn ändrad lydelse av § 10 förordningen angående
Svenska skeppshypotekskassan, innebärande befogenhet för kassans
styrelse att beträffande lån för fartyg, för vilket sekundärlån beviljats, medgiva
utsträckning av tiden för amorteringen av lånet från kassan till högst
12 år. Enligt nu gällande bestämmelser är återbetalningstiden för lån från
skeppshypotekskassan fastställd till högst 10 år.
Av den förebragta utredningen framgår, att den kris,'' som vårt näringsliv
genomgått och som ännu icke kan anses hava upphört i fråga om sjöfarten,
för denna närings vidkommande medfört mycket kännbara svårigheter. Detta
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
gäller särskilt trampfarten, vars under en följd av år ogynnsamma driftresultat
orsakat likviditetssvårigheter i betydande utsträckning samt omöjliggjort
såväl tillräckliga avskrivningar som ur konkurrens- och räntabilitetssynpunkter
önskvärd förnyelse av tonnaget.
Förhållandena på fraktmarknaden hava visserligen under de sista månaderna
av år 1935 undergått en viss förbättring. Även om denna förbättring
— trots att den under början av innevarande år i påfallande grad försvagats
— skulle visa sig bliva för någon längre tid beståndande, torde emellertid,
såsom kommerskollegium framhållit, trampfartens ekonomi genom krisens
långvarighet hava i betydande omfattning blivit så ansträngd, att en
sanering och konsolidering måste anses nödvändig.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits har utskottet i likhet med departementschefen
funnit medverkan från statens sida till åstadkommande avförbättrade
förhållanden inom vår sjöfartsnäring vara i nuvarande läge påkallad.
De åtgärder i angivna syfte, varom Kungl. Majit nu framlagt förslag,
avse i främsta rummet dels utlämnande från rederilånefonden av s. k. stödlån
på gynnsamma villkor för konsolidering av rederiföretag och dels inrättande
av en särskild lånefond för utlämnande av sekundärlån för nybyggnad
och modernisering av fartyg. Utskottet tillstyrker de sålunda föreslagna
stödåtgärderna samt förordar, att desamma utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen angivna riktlinjerna. Det
motionsvis framställda yrkandet om nedsättning av den av departementschefen
för stödlån förordade räntesatsen av 4 procent till 3 procent har
utskottet alltså ej kunnat biträda.
Kungl. Majits förslag om utsträckning i vissa fall av amorteringstiden för
vanliga lån från rederilånefonden (rederilån) och om ändrad lydelse av 10 §
förordningen angående Svenska skeppshypotekskassan hava icke givit utskottet
anledning till erinran.
Vad till sist angår det motionsvis framställda yrkandet örn sänkning från
4 V2 till 4 procent av räntan å rederilån, måste jämväl enligt utskottets mening
vissa skäl anses tala för en åtgärd i dylik riktning. Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret
framhållit, torde emellertid en sänkning av räntan å rederilån
icke böra genomföras isolerat, utan ske i samband med en allmän räntereglering
för statens samtliga utlåningsfonder, beträffande vilka räntan för närvarande
genomgående beräknas efter en högre räntesats än den av motionärerna
föreslagna. Vidare måste en räntesänkning, såvida den icke skall förbindas med
en kompensation för lånefonden i fråga i form av skattemedel, motsvaras
av en lika stor nedgång beträffande den för statens fasta upplåning gällande
effektiva medelräntan. Enligt fullmäktiges i riksgäldskontoret uppgift
uppgår denna för närvarande till omkring 4.20 procent. Med hänsyn till
angivna förhållanden har utskottet i likhet med departementschefen funnit
sig icke kunna tillstyrka, att en sänkning av räntan å rederilån nu kommer
till stånd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
13
I. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, må
a) medgiva, att för lån från rederilånefonden må, då särskilda
omständigheter därtill föranleda, beviljas utsträckning
av lånetiden på sådant sätt, att lånet skall vara till fullo
återbetalat, då lånet avser anskaffande av nytt fartyg, vid
utgången av tolfte året och eljest vid utgången av tionde året
från första lyftningsdagen;
b) , med avslag å det i motionerna I: 420 och II: 804 framställda
yrkandet beträffande räntan å stödlån, medgiva, att
under tiden till och med den 30 juni 1938 må från rederilånefonden
på i huvudsak av departementschefen förordade
villkor utlämnas stödlån till rederiföretag till ett sammanlagt
belopp av högst 7.5 miljoner kronor;
c) besluta, att från och med den 1 juli 1936 en särskild
lånefond, benämnd statens sekundärlånefond för rederinäringen,
skall inrättas, samt att till denna fond skall från
rederilånefonden överföras ett belopp av 2.5 miljoner kronor;
d)
förklara, att i fråga om statens sekundärlånefond för
rederinäringen skola gälla de bestämmelser, vilka finnas intagna
i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse
i ämnet;
e) godkänna ändrad lydelse av § 10 förordningen angående
Svenska skeppshypotekskassan i enlighet med det
vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till förordning i ämnet;
II.
att det i motionerna I: 420 och II: 804 framställda yrkandet
om sänkning av räntan å vanliga lån från rederilånefonden
icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 124.
Reservation
av herrar Holmgren och Holmström.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
Bilaga A.
F örslag
till
Kungörelse
angående statens sekundärlånefond för rederinäringen.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Statens sekundärlånefond för rederinäringen har till ändamål att i enlighet
med bestämmelserna i denna kungörelse lämna lån mot säkerhet av inteckning
i fartyg, som är avsett att huvudsakligen nyttjas i fart mellan Sverige
och utlandet eller mellan orter i utlandet och som är belånat i Svenska
skeppshypotekskassan.
2 §•
Fonden förvaltas av riksgäldskontoret, som har att på anfordran utbetala
för lånerörelsen erforderliga medel.
3 §•
Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en nämnd, vars ledamöter
och suppleanter skola utgöras av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen
för Svenska skeppshypotekskassan. Nämndens förvaltning och räkenskaper
granskas av skeppshypotekskassans revisorer.
I fråga örn lånerörelsens bedrivande samt nämndens och revisorernas
skyldigheter och befogenheter ävensom deras ansvarighet för skada, som
tillskyndas fonden, skola stadgandena i förordningen angående Svenska
skeppshypotekskassan och i reglementet för kassan äga motsvarande tilllämpning,
dock med iakttagande av
att lån från fonden må lämnas endast för nybyggnad eller modernisering
av fartyg;
att vid beviljande av lån från fonden återbetalningstiden må bestämmas
till högst åtta år, under iakttagande av att lånet skall vara återbetalat innan
det från skeppshypotekskassan utlämnade lånet slutamorterats;
att lån från fonden må beviljas till belopp, motsvarande högst tjugo procent
av fartygets värde, och att inteckningssäkerheten, vilken, där omständigheterna
därtill föranleda, bör stärkas med annan pant eller borgen, skall
ligga inom sjuttio procent av nämnda värde;
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
15
att det i andra stycket av § 15 förordningen angående skeppshypotekskassan
stadgade särskilda ansvar med anledning av förlust i följd av att
fartyget upphört att vara svenskt ej skall gälla beträffande lån från fonden;
att vad om förvar och vård av för skeppshypotekskassans obligationslån
pantskrivna värdehandlingar är stadgat skall gälla i fråga om förvaret och
vården av de värdehandlingar, som utgöra säkerhet för lån från fonden;
att nämndens förvaltningsberättelse och revisorernas utlåtande däröver
icke skola befordras till tryck; samt
att nämndens förvaltning och räkenskaper ej skola underställas granskning
av skeppshypotekskassans låntagare.
Å lyftat lånebelopp skall gäldas ränta från lyftningsdagen efter fyra och
en halv procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest till betalning
förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen guldits,
å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen,
till dess betalning sker.
5 §•
Fonden tillhöriga medel, som av riksgäldskontoret utbetalats till nämnden,
skola, i den mån de ej erfordras i lånerörelsen, återställas till riksgäldskontoret.
De i rörelsen influtna räntemedlen, efter avdrag av vad som åtgått
till täckande av med rörelsen förbundna kostnader, skola för varje kalenderår
sist före utgången av nästföljande januari månad inbetalas till riksgäldskontoret.
Av nämnden omhänderhavda medel, som tillhöra fonden,
skola i avbidan på deras användande i rörelsen eller överlämnande till riksgäldskontoret
hållas innestående å checkräkning i riksbanken eller å postgirokonto.
6 §•
Bestämmelser örn ersättning för kostnader, som föranledas av fondens
lånerörelse, ävensom de ytterligare föreskrifter angående rörelsen och vad
därmed har samband, som må erfordras, meddelas av Konungen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1936.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
Bilaga B.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 6 juni 1929
(nr 129) angående Svenska skeppshypotekskassan.
Härigenom förordnas, att § 10 förordningen den 6 juni 1929 angående
Svenska skeppshypotekskassan skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 10.
Lån må beviljas på högst tio års återbetalningstid med skyldighet för låntagaren
att under lånetiden gälda lånet enligt fastställd amorteringsplan.
Har i enlighet med vad därom särskilt stadgats sekundärlån lämnats mot säkerhet
av inteckning i fartyg, belånat i kassan, må styrelsen dock, efter
prövning i varje särskilt fall, medgiva längre återbetalningstid, högst tolv år,
för det av kassan beviljade lånet.
Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger styrelsen bevilja anstånd
för högst ett år i sänder med fullgörandet av föreskriven amortering.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936, men skall icke äga tilllämpning
beträffande dessförinnan från kassan beviljat lån.
367246. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder för den svenska sjöfartsnäringen. a1 i texten