Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.

1936-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

9

Nr 129.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för

ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 174, har Kungl. Majit,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande författningsrum,

nämligen

4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 19 juni 1919

(nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk,

4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 9 juni 1922

(nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 21 maj 1926

(nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, samt

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 15 juni 1934

(nr 303) för tjänstemän vid domänverket

skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen vidtaga

de ändringar, som härav föranledas.

I 4 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen (i det följande benämnt »allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente»), stadgas följande:

»Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad

örn barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande

myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten,

Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner

nödigt meddela.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Motsvarande föreskrift återfinnes såsom 4 § i ett vart av avlöningsreglementena

den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf\

crket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 9 juni 1922 (nr

379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177)

för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket.

I 16 § 1 mom. allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente stadgas

att tjänsteman, därest han av behörigen styrkt sjukdom -— såvitt fråga icke

är örn sjukdom till följd av olycksfall i tjänsten — hindras att tjänstgöra,

äger åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under

högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom

tillika med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar.

För tid därutöver skall tjänstemannen, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt

fall finner skäl annorlunda medgiva, av lönen avstå ett visst för dag beräknat

belopp (s. k. A-avdrag).

Vad sålunda stadgats äger enligt sista stycket av samma moment icke tilllämpning

å sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd.

Motsvarande föreskrifter återfinnas under 17 § 1 mom. i kommunikationsverkens

och domänverkets avlöningsreglementen, under 14 § 1 mom. i lotsoch

fyrstatens avlöningsreglemente samt under 13 § 1 mom. i avlöningsreglementet

för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Såsom av det nyss anförda framgår, äga de i avlöningsreglementena meddelade

bestämmelserna beträffande avlöning vid sjukdom icke tillämpning å

sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd. För sådan

sjukdom hava — nied undantag dock för förste provinsialläkare och

provinsialläkare — särskilda föreskrifter av Kungl. Majit meddelats i tillläggsbestämmelser

lill vederbörande avlöningsreglementen, därvid stadgats,

att kvinnlig befattningshavare skall vid ledighet på grund av behörigen styrkt

sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, i löneavseende

avstå ett visst, likaledes för dag beräknat belopp (s. k. B-avdrag).

I tilläggsbestämmelserna till ifrågavarande avlöningsreglementen äro jämväl

särskilda föreskrifter meddelade i fråga örn avlöning åt kvinnlig befattningshavare

under ledighet för havandeskap. I sådant hänseende gäller, att

befattningshavaren under en tid av högst tre månader skall vid ledigheten

avstå ett visst för dag beräknat belopp (s. k. C-avdrag). I den mån ledigheten

överstiger tre månader, är befattningshavaren skyldig avstå samtliga

löneförmåner (s. k. D-avdrag).

I fråga om storleken av de olika förberörda tjänstledighetsavdragen gäller,

att avdragen utgå efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande

A-avdraget utgöra lägst 14 °/o (lia löneklassen) och högst 33 °/o (33:e löneklassen)

av lönen å A-ort, exklusive dyrtidstillägg. B-avdraget utgör efter

samma beräkningsgrunder lägst 36 % och högst 49 % av lönen och C-avdraget

lägst 58 % och högst 65 % av lönen. D-avdraget utgör slutligen,

såsom redan angivits, hela lönen jämte förekommande personligt lönetilllägg,

personlig lönefyllnad och kallortstillägg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

11

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1935 har befolkningskommissionen

föreslagit, att nyssnämnda undantagsbestämmelser i avlöningsreglementena

skulle upphävas. Tillika har kommissionen framlagt förslag

angående bättre avlöningsförmåner åt kvinnlig befattningshavare under ledighet

för havandeskap.

Borttagande av bestämmelserna om tvångsvis meddelad tjänstledighet. Vad

först angår frågan om skyldighet för kvinnlig befattningshavare, vilken

har vårdnad om minderårigt barn, att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet

kan finna nödigt meddela, har befolkningskommissionen meddelat,

att kommissionen avlåtit skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket

med förfrågan dels örn och i vad mån restriktiva åtgärder

beträffande kvinnliga befattningshavare med vårdnad om barn vidtagits

inom respektive verks förvaltningsområden med stöd av 4 § i vederbörande

avlöningsreglemente, dels huruvida vederbörande verks styrelse ansåge paragrafens

bibehållande vara motiverat av något statens intresse.

Myndigheternas svar samt befolkningskommissionens uttalande ävensom

av Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden finnas återgivna å sid. 4—9 av statsrådsprotokollet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Då förslag örn införande i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente

av nu ifrågavarande föreskrift framlades i statsverkspropositionen till 1925

års riksdag, framhöll föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson,

bland annat, att det nya stadgandet icke finge anses giva vederbörande befattningshavare

någon rätt att erhålla tjänstledighet, därest den i stadgandet

givna förutsättningen vore för handen, utan att detsamma borde handhavas

uteslutande med hänsyn till och i sträng överensstämmelse med vad statens

egna intressen krävde. Stadgandets avfattning synes ej heller lämna rum för

annan tolkning. Härav följer, att bestämmelsen icke bör kunna åberopas såsom

stöd för beviljande av tjänstledighet åt kvinnlig befattningshavare, som

Ilar vårdnad örn minderårigt barn, då dylik ledighet icke anses vara påkallad

med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande. För beviljandet av

ledighet enbart i befattningshavarens intresse saknar stadgandet enligt min

uppfattning all betydelse. A andra sidan är det uppenbart, att föreskriften

ifråga kan anses utgöra ett särskilt stöd vid beviljande av sökt ledighet i fall,

då den i stadgandet berörda förutsättningen är för handen, därest nämligen

ledigheten befinnes påkallad icke blott i befattningshavarens enskilda intresse

utan även ur tjänstesynpunkt. Tillräckliga skäl alt av denna anledning bibehålla

bestämmelsen synas emellertid icke förefinnas. Det torde nämligen

utan vidare vara klart att, även om föreskriften upphäves, begärd ledighet

alltjämt kan och bör beviljas i de fall, då tjänstens krav gör sådan ledighet

önskvärd. Härvid kan, såsom befolkningskommissionen framhållit, även

partiell ledighet beredas vederbörande befattningshavare. Stadgandets upphävande

bör alltså icke, såvitt jag kan finna, medföra någon minskning i

myndigheternas befogenhet att medgiva ledighet åt kvinnlig befattningshavare,

som för fullgörande av vårdnadsplikten finner sig vara i behov därav,

eller i vederbörande befattningshavares möjlighet att erhålla avkortning i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

tjänstgöringstiden. Lika med befolkningskommissionen utgår jag i stället

från, att myndigheterna, därest ifrågavarande bestämmelse borttages, icke

skola intaga en annan och strängare hållning än hittills vid prövning av sådana

ansökningar från kvinnliga befattningshavare, som avse ledighet för

fullgörande av vårdnadsplikt gentemot minderårigt barn.

Huruvida särskilda föreskrifter böra meddelas för reglerande av tjänsteförhållandena

för kvinnlig befattningshavare vid ledighet för vårdnad av minderårigt

barn, är en annan fråga, som i vissa yttranden berörts. Några närmare

bestämmelser härutinnan finnas icke för närvarande. För min del anser

jag detta spörsmål böra upptagas till bedömande vid den översyn av gällande

avlöningsbestämmelser, som inom kort torde böra igångsättas. Att i avbidan

härpå uppskjuta prövningen av frågan om bibehållande eller upphävande

av bestämmelserna i 4 § av avlöningsreglementena synes dock icke

erforderligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde befolkningskommissionens förslag

i nu förevarande del böra bedömas uteslutande ur den synpunkten, huruvida

bibehållandet av skyldighet för kvinnlig befattningshavare med vårdnadsplikt

att ställa sig till efterrättelse mot hennes vilja meddelade föreskrifter

i fråga örn tjänstledighet kan anses påkallat med hänsyn till statens intresse

av att befattningarnas behöriga upprätthållande icke åsidosättes. Den

erfarenhet, som hittills vunnits, tyder icke på att detta skulle vara fallet.

Möjligt är visserligen att, såsom statskontoret antytt, stadgandet ifråga indirekt

haft betydelse såtillvida, att vetskapen örn verksmyndighetens rätt

att meddela särskilda föreskrifter angående tjänstgöringens omfattning underlättat

en uppgörelse i samförstånd mellan verket och befattningshavaren.

Även örn så skulle vara förhållandet, bör dock härav ej utan vidare följa,

att stadgandet bör bibehållas. Enligt min mening bör nämligen ifrågavarande

spörsmål icke av staten ensidigt betraktas ur tjänstenyttans synpunkt, utan

hänsyn måste också tagas till nuvarande befolkningspolitiska och familjesociala

strävanden. Ehuru stadgandets betydelse i dessa hänseenden ej torde

böra överskattas, synes det dock stå i god överensstämmelse med nämnda

strävanden, att staten såsom arbetsgivare icke undandrager sig att bära sin

del av de olägenheter, som möjligen ur arbetssynpunkt kunna följa av att

kvinnlig arbetskraft har vårdnad om minderårigt barn.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att förevarande mot de kvinnliga befattningshavarna

riktade undantagsstadgande nu utgår ur ifrågavarande avlöningsreglementen.

Avlöning under sjukdom, som står i samband med havandeskap eller

barnsbörd. Beträffande förslaget om upphävande av den i förevarande avlöningsreglementen

intagna undantagsbestämmelsen beträffande sjukdom,

som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, erinras, att 1928 års

lönekommitté i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente

(statens offentliga utredningar 1930: 17) förklarat sig anse, att tjänstledighet

för sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, borde

i avdragshänseende likställas med annan sjukledighet och icke som nu föranleda

stränga avdrag. Det synes nämligen lönekommittén knappast befogat

eller ens logiskt försvarbart att göra tjänstledighetsavdraget beroende av

sjukdomens art i ett fall men icke taga någon hänsyn därtill i andra. Enligt

kommitténs förslag skulle tjänsteman sålunda vid tjänstledighet på grund

av behörigen styrkt sjukdom vidkännas samma avdrag (A-avdrag) å lönen,

oavsett ledighetens längd eller sjukdomens orsak.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

13

Befolkningskommissionen har framhållit, att det av lönekommittén framställda

förslaget att i avdragshänseende likställa tjänstledighet för sjukdom,

som står i samband med havandeskap, med annan sjukledighet i samtliga

över kommittébetänkandet avgivna yttranden lämnats utan erinran.

Kommissionen anför därefter följande.

Även vissa praktiska synpunkter förtjäna i detta sammanhang beaktande.

Erfarenheten ger vid handen, att svårigheter i vissa fall föreligga att med bestämdhet

avgöra, huruvida samband råder mellan havandeskap och viss därunder

inträffande sjukdom. Såsom exempel härå må anföras ett inom ett

centralt ämbetsverk inträffat fall, då revisionen hos ämbetsverket framställt

anmärkning mot att sjukavlöning tillerkänts en kvinnlig befattningshavare

under ledighet för sjukdom, som syntes äga samband med havandeskap. Med

anledning av anmärkningen införskaffades nya intyg från vederbörande läkare,

i vilka intyg förklarades, att sjukdomen (muskelsvulst å livmodern) ej

vore förorsakad av grossessen utan vore att uppfatta som en självständig sjukdom,

som endast till tiden sammanfölle med grossessen. Även medicinalstyrelsens

utlåtande i saken inhämtades. Sedan medicinalstyrelsen fått mottaga

ytterligare upplysningar dels från vederbörande läkare, dels ock av den ifrågavarande

kvinnliga befattningshavaren samt en medlem av styrelsens vetenskapliga

råd, meddelade styrelsen, att det enligt dess mening icke kunde

med bestämdhet förklaras, att sjukdomstillståndet icke stått i samband med

havandeskapet. Efter denna upplysning fastställde verksstyrelsen revisionens

anmärkning, men kammarrätten har i anledning av över detta beslut

anförda besvär genom utslag den 21 augusti 1935 ogillat revisionens i målet

förda talan, enär däri icke visats, att den sjukdom, som föranlett tjänstledigheten,

stått i samband med havandeskapet.

Det anförda exemplet torde tydligt ådagalägga vanskligheten i vissa fall att

verkställa den gränsdragning mellan olika slag av sjukdom, som ifrågavarande

stadgande i avlöningsbestämmelserna förutsätter.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har kommissionen ansett betänkligheter

knappast böra möta mot ett upphävande av nu ifrågavarande undantagsbestämmelse.

Kommissionens förslag i denna del har tillstyrkts av samtliga de i ärendet

hörda myndigheterna. Emellertid har statskontoret ifrågasatt, att förslagets

genomförande borde anstå i avbidan på blivande översyn av avlöningsbestämmelserna

för nyreglerade befattningar.

Medicinalstyrelsen har vitsordat, att gränsdragningen mellan sjukdom, som

står i samband med havandeskap eller barnsbörd, och annan sjukdom kan

vara synnerligen vansklig.

Departementschefen har tillstyrkt befolkningskommissionens förslag, vilket

enligt departementschefens uppfattning borde genomföras utan avvaktan

på en avlöningsrevision.

Avlöning under ledighet för havandeskap. Vidkommande förslaget örn

bättre avlöningsförmåner åt kvinnlig befattningshavare under ledighet för

havandeskap har befolkningskommissionen lill en början framhållit, att vissa

förslag lill ändring av nu gällande bestämmelser tidigare framförts. Kommissionen

har vidare anfört följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Befolkningskommissionen finner sig böra upptaga det av 1928 års lönekommitté

framlagda förslaget att lindra tjänstledighetsvillkoren vid ledighet

för havandeskap och barnsbörd. Hittillsvarande regler torde grunda sig på

betraktelsesättet av havandeskap såsom en »enskild angelägenhet», medan

ledighetsbehov av ifrågavarande anledning synes vid bestämmande av löneavdragets

storlek snarare böra jämställas om icke med sjukdom så i allt fall

med ledighet för hälsans vårdande eller för enskild angelägenhet av särskilt

ömmande beskaffenhet, i vilka fall s. k. B-avdrag nu tillämpas.

En redogörelse för de utlåtanden, som avgivits över kommissionens förslag,

återfinnes å sid. 12—14 av statsrådsprotokollet.

Departementschefen anför följande.

I likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen samt jämväl allmänna

civilförvaltningens lönenämnd anser jag goda skäl tala för, att löneavdraget

vid ledighet för havandeskap begränsas till A-avdrag, d. v. s. samma avdrag,

som tillämpas vid sjukdom. Några betänkligheter ur kostnadssynpunkt

lära, såsom statskontoret antytt, icke behöva möta mot en dylik ökning

av löneförmånen vid ledighet av ifrågavarande anledning. Å andra

sidan skulle helt säkert vid genomförandet av detta förslag, som av befolkningspolitiska

skäl torde vara värt beaktande, även vinnas icke obetydliga

administrativa fördelar. Däremot synes mig vad medicinalstyrelsen förordat

i fråga om viss utsträckning av den tid, under vilken lön må åtnjutas vid

ledighet för havandeskap, icke böra i detta sammanhang upptagas till prövning;

sistnämnda fråga synes lämpligen böra bedömas i samband med förestående

revision av avlöningsförfattningarna.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att tjänstledighetsavdrag vid ledighet för

havandeskap under en tid av högst tre månader må utgå med de belopp, som

i avlöningsreglementena angivits skola avdragas vid tjänstledighet för sjukdom

(A-avdrag). De ändringar i gällande tilläggsbestämmelser till vederbörande

avlöningsreglementen, som härav påkallas, synas emellertid icke

böra vidtagas, innan riksdagens beslut angående kvinnlig befattningshavares

avlöningsförmåner vid tjänstledighet för sjukdom, som står i samband nied

havandeskap eller barnsbörd, föreligger. I samband med att jag då ånyo

torde få anmäla ifrågavarande spörsmål lärer jag även få upptaga till behandling

dels de ytterligare ändringar i nämnda tilläggsbestämmelser, till

vilka riksdagens beslut må föranleda, dels ock de ändringar, som i här förevarande

hänseenden böra — såsom en konsekvens av vad nu förordats beträffande

ordinarie befattningshavare — vidtagas i gällande avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk.

I samband med Kungl. Majlis förslag har utskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl. väckt motion,

nr 675, vari, såvitt nu är i fråga, hemställts, att Kungl. Majits proposition

nr 174 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionärerna hava bland annat erinrat därom, att Kungl. Majit den 18

juli 1935 beslutat igångsätta en utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete

i syfte bl. a. att undersöka möjligheten och lämpligheten av vissa

förändringar i anställningsförhållandena för gifta kvinnliga befattningshavare

i statstjänst eller annan allmän tjänst. Under sådant förhållande syntes

det motionärerna icke lämpligt att nu — innan denna utredning hunnit

slutföras — upptaga den i propositionen framförda frågan till avgörande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129-

15

De skäl, som anförts till stöd för de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna

i förevarande avlöningsreglementen, synas utskottet övertygande.

Utskottet delar jämväl departementschefens uppfattning, att ifrågavarande

ändringar böra vidtagas utan samband med den numera igångsatta avlöningsrevisionen.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag får

utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må nied bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag av motionen II: 675, i bär förevarande del,

a) förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande

författningsrum, nämligen

4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen,

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten,

4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

samt

4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den

15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket

skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;

b) bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen

vidtaga de ändringar, som härav föranledas.

Stockholm den 26 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Aspland, Bergström, Nilsson i Fredriksfält,

Sandén, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norling, Olofsson i Digernäs,

Aronson, Olsson i Staxäng och /‘ersson i Tidaholm.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 129-

Reservation

av herrar Nilsson i Fredriksfält, Tham, Strindlund, Svensson i Grönvik

och Olsson i Staxäng, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort

hava följande lydelse:

»Av statsrådsprotokollet framgår, att såväl kommunikations verkens oell allmänna

civilförvaltningens lönenämnder som statskontoret ansett, att de föreslagna

ändringarna i förevarande avlöningsreglementen utan olägenhet kunde

anstå för att upptagas i samband med den vid utlåtandenas avgivande bebådade

och numera igångsatta allmänna avlöningsrevisionen. Med hänsyn

härtill och i anslutning till de synpunkter, som i den i ämnet väckta motionen

anförts i fråga om pågående utredning rörande gifta kvinnors i statstjänst

förvärvsarbete, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionen II: 675, i här

förevarande del, avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.»

367257. stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för nyreglerade verk. s. 8 i texten