Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.
1936-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
9
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för
ngreglerade verk jämte i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 174, har Kungl. Majit,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande författningsrum,
nämligen
4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 19 juni 1919
(nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk,
4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 9 juni 1922
(nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,
4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 21 maj 1926
(nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, samt
4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den 15 juni 1934
(nr 303) för tjänstemän vid domänverket
skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen vidtaga
de ändringar, som härav föranledas.
I 4 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen (i det följande benämnt »allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente»), stadgas följande:
»Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad
örn barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande
myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten,
Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner
nödigt meddela.»
10
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Motsvarande föreskrift återfinnes såsom 4 § i ett vart av avlöningsreglementena
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf\
crket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 9 juni 1922 (nr
379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177)
för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt den 15 juni 1934 (nr
303) för tjänstemän vid domänverket.
I 16 § 1 mom. allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente stadgas
att tjänsteman, därest han av behörigen styrkt sjukdom -— såvitt fråga icke
är örn sjukdom till följd av olycksfall i tjänsten — hindras att tjänstgöra,
äger åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under
högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom
tillika med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 dagar.
För tid därutöver skall tjänstemannen, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt
fall finner skäl annorlunda medgiva, av lönen avstå ett visst för dag beräknat
belopp (s. k. A-avdrag).
Vad sålunda stadgats äger enligt sista stycket av samma moment icke tilllämpning
å sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd.
Motsvarande föreskrifter återfinnas under 17 § 1 mom. i kommunikationsverkens
och domänverkets avlöningsreglementen, under 14 § 1 mom. i lotsoch
fyrstatens avlöningsreglemente samt under 13 § 1 mom. i avlöningsreglementet
för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Såsom av det nyss anförda framgår, äga de i avlöningsreglementena meddelade
bestämmelserna beträffande avlöning vid sjukdom icke tillämpning å
sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd. För sådan
sjukdom hava — nied undantag dock för förste provinsialläkare och
provinsialläkare — särskilda föreskrifter av Kungl. Majit meddelats i tillläggsbestämmelser
lill vederbörande avlöningsreglementen, därvid stadgats,
att kvinnlig befattningshavare skall vid ledighet på grund av behörigen styrkt
sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, i löneavseende
avstå ett visst, likaledes för dag beräknat belopp (s. k. B-avdrag).
I tilläggsbestämmelserna till ifrågavarande avlöningsreglementen äro jämväl
särskilda föreskrifter meddelade i fråga örn avlöning åt kvinnlig befattningshavare
under ledighet för havandeskap. I sådant hänseende gäller, att
befattningshavaren under en tid av högst tre månader skall vid ledigheten
avstå ett visst för dag beräknat belopp (s. k. C-avdrag). I den mån ledigheten
överstiger tre månader, är befattningshavaren skyldig avstå samtliga
löneförmåner (s. k. D-avdrag).
I fråga om storleken av de olika förberörda tjänstledighetsavdragen gäller,
att avdragen utgå efter en progressiv skala med belopp, vilka beträffande
A-avdraget utgöra lägst 14 °/o (lia löneklassen) och högst 33 °/o (33:e löneklassen)
av lönen å A-ort, exklusive dyrtidstillägg. B-avdraget utgör efter
samma beräkningsgrunder lägst 36 % och högst 49 % av lönen och C-avdraget
lägst 58 % och högst 65 % av lönen. D-avdraget utgör slutligen,
såsom redan angivits, hela lönen jämte förekommande personligt lönetilllägg,
personlig lönefyllnad och kallortstillägg.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
11
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1935 har befolkningskommissionen
föreslagit, att nyssnämnda undantagsbestämmelser i avlöningsreglementena
skulle upphävas. Tillika har kommissionen framlagt förslag
angående bättre avlöningsförmåner åt kvinnlig befattningshavare under ledighet
för havandeskap.
Borttagande av bestämmelserna om tvångsvis meddelad tjänstledighet. Vad
först angår frågan om skyldighet för kvinnlig befattningshavare, vilken
har vårdnad om minderårigt barn, att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet
kan finna nödigt meddela, har befolkningskommissionen meddelat,
att kommissionen avlåtit skrivelser till generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket
med förfrågan dels örn och i vad mån restriktiva åtgärder
beträffande kvinnliga befattningshavare med vårdnad om barn vidtagits
inom respektive verks förvaltningsområden med stöd av 4 § i vederbörande
avlöningsreglemente, dels huruvida vederbörande verks styrelse ansåge paragrafens
bibehållande vara motiverat av något statens intresse.
Myndigheternas svar samt befolkningskommissionens uttalande ävensom
av Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden finnas återgivna å sid. 4—9 av statsrådsprotokollet.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Då förslag örn införande i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente
av nu ifrågavarande föreskrift framlades i statsverkspropositionen till 1925
års riksdag, framhöll föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson,
bland annat, att det nya stadgandet icke finge anses giva vederbörande befattningshavare
någon rätt att erhålla tjänstledighet, därest den i stadgandet
givna förutsättningen vore för handen, utan att detsamma borde handhavas
uteslutande med hänsyn till och i sträng överensstämmelse med vad statens
egna intressen krävde. Stadgandets avfattning synes ej heller lämna rum för
annan tolkning. Härav följer, att bestämmelsen icke bör kunna åberopas såsom
stöd för beviljande av tjänstledighet åt kvinnlig befattningshavare, som
Ilar vårdnad örn minderårigt barn, då dylik ledighet icke anses vara påkallad
med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande. För beviljandet av
ledighet enbart i befattningshavarens intresse saknar stadgandet enligt min
uppfattning all betydelse. A andra sidan är det uppenbart, att föreskriften
ifråga kan anses utgöra ett särskilt stöd vid beviljande av sökt ledighet i fall,
då den i stadgandet berörda förutsättningen är för handen, därest nämligen
ledigheten befinnes påkallad icke blott i befattningshavarens enskilda intresse
utan även ur tjänstesynpunkt. Tillräckliga skäl alt av denna anledning bibehålla
bestämmelsen synas emellertid icke förefinnas. Det torde nämligen
utan vidare vara klart att, även om föreskriften upphäves, begärd ledighet
alltjämt kan och bör beviljas i de fall, då tjänstens krav gör sådan ledighet
önskvärd. Härvid kan, såsom befolkningskommissionen framhållit, även
partiell ledighet beredas vederbörande befattningshavare. Stadgandets upphävande
bör alltså icke, såvitt jag kan finna, medföra någon minskning i
myndigheternas befogenhet att medgiva ledighet åt kvinnlig befattningshavare,
som för fullgörande av vårdnadsplikten finner sig vara i behov därav,
eller i vederbörande befattningshavares möjlighet att erhålla avkortning i
12
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
tjänstgöringstiden. Lika med befolkningskommissionen utgår jag i stället
från, att myndigheterna, därest ifrågavarande bestämmelse borttages, icke
skola intaga en annan och strängare hållning än hittills vid prövning av sådana
ansökningar från kvinnliga befattningshavare, som avse ledighet för
fullgörande av vårdnadsplikt gentemot minderårigt barn.
Huruvida särskilda föreskrifter böra meddelas för reglerande av tjänsteförhållandena
för kvinnlig befattningshavare vid ledighet för vårdnad av minderårigt
barn, är en annan fråga, som i vissa yttranden berörts. Några närmare
bestämmelser härutinnan finnas icke för närvarande. För min del anser
jag detta spörsmål böra upptagas till bedömande vid den översyn av gällande
avlöningsbestämmelser, som inom kort torde böra igångsättas. Att i avbidan
härpå uppskjuta prövningen av frågan om bibehållande eller upphävande
av bestämmelserna i 4 § av avlöningsreglementena synes dock icke
erforderligt.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde befolkningskommissionens förslag
i nu förevarande del böra bedömas uteslutande ur den synpunkten, huruvida
bibehållandet av skyldighet för kvinnlig befattningshavare med vårdnadsplikt
att ställa sig till efterrättelse mot hennes vilja meddelade föreskrifter
i fråga örn tjänstledighet kan anses påkallat med hänsyn till statens intresse
av att befattningarnas behöriga upprätthållande icke åsidosättes. Den
erfarenhet, som hittills vunnits, tyder icke på att detta skulle vara fallet.
Möjligt är visserligen att, såsom statskontoret antytt, stadgandet ifråga indirekt
haft betydelse såtillvida, att vetskapen örn verksmyndighetens rätt
att meddela särskilda föreskrifter angående tjänstgöringens omfattning underlättat
en uppgörelse i samförstånd mellan verket och befattningshavaren.
Även örn så skulle vara förhållandet, bör dock härav ej utan vidare följa,
att stadgandet bör bibehållas. Enligt min mening bör nämligen ifrågavarande
spörsmål icke av staten ensidigt betraktas ur tjänstenyttans synpunkt, utan
hänsyn måste också tagas till nuvarande befolkningspolitiska och familjesociala
strävanden. Ehuru stadgandets betydelse i dessa hänseenden ej torde
böra överskattas, synes det dock stå i god överensstämmelse med nämnda
strävanden, att staten såsom arbetsgivare icke undandrager sig att bära sin
del av de olägenheter, som möjligen ur arbetssynpunkt kunna följa av att
kvinnlig arbetskraft har vårdnad om minderårigt barn.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att förevarande mot de kvinnliga befattningshavarna
riktade undantagsstadgande nu utgår ur ifrågavarande avlöningsreglementen.
Avlöning under sjukdom, som står i samband med havandeskap eller
barnsbörd. Beträffande förslaget om upphävande av den i förevarande avlöningsreglementen
intagna undantagsbestämmelsen beträffande sjukdom,
som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, erinras, att 1928 års
lönekommitté i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente
(statens offentliga utredningar 1930: 17) förklarat sig anse, att tjänstledighet
för sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, borde
i avdragshänseende likställas med annan sjukledighet och icke som nu föranleda
stränga avdrag. Det synes nämligen lönekommittén knappast befogat
eller ens logiskt försvarbart att göra tjänstledighetsavdraget beroende av
sjukdomens art i ett fall men icke taga någon hänsyn därtill i andra. Enligt
kommitténs förslag skulle tjänsteman sålunda vid tjänstledighet på grund
av behörigen styrkt sjukdom vidkännas samma avdrag (A-avdrag) å lönen,
oavsett ledighetens längd eller sjukdomens orsak.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
13
Befolkningskommissionen har framhållit, att det av lönekommittén framställda
förslaget att i avdragshänseende likställa tjänstledighet för sjukdom,
som står i samband med havandeskap, med annan sjukledighet i samtliga
över kommittébetänkandet avgivna yttranden lämnats utan erinran.
Kommissionen anför därefter följande.
Även vissa praktiska synpunkter förtjäna i detta sammanhang beaktande.
Erfarenheten ger vid handen, att svårigheter i vissa fall föreligga att med bestämdhet
avgöra, huruvida samband råder mellan havandeskap och viss därunder
inträffande sjukdom. Såsom exempel härå må anföras ett inom ett
centralt ämbetsverk inträffat fall, då revisionen hos ämbetsverket framställt
anmärkning mot att sjukavlöning tillerkänts en kvinnlig befattningshavare
under ledighet för sjukdom, som syntes äga samband med havandeskap. Med
anledning av anmärkningen införskaffades nya intyg från vederbörande läkare,
i vilka intyg förklarades, att sjukdomen (muskelsvulst å livmodern) ej
vore förorsakad av grossessen utan vore att uppfatta som en självständig sjukdom,
som endast till tiden sammanfölle med grossessen. Även medicinalstyrelsens
utlåtande i saken inhämtades. Sedan medicinalstyrelsen fått mottaga
ytterligare upplysningar dels från vederbörande läkare, dels ock av den ifrågavarande
kvinnliga befattningshavaren samt en medlem av styrelsens vetenskapliga
råd, meddelade styrelsen, att det enligt dess mening icke kunde
med bestämdhet förklaras, att sjukdomstillståndet icke stått i samband med
havandeskapet. Efter denna upplysning fastställde verksstyrelsen revisionens
anmärkning, men kammarrätten har i anledning av över detta beslut
anförda besvär genom utslag den 21 augusti 1935 ogillat revisionens i målet
förda talan, enär däri icke visats, att den sjukdom, som föranlett tjänstledigheten,
stått i samband med havandeskapet.
Det anförda exemplet torde tydligt ådagalägga vanskligheten i vissa fall att
verkställa den gränsdragning mellan olika slag av sjukdom, som ifrågavarande
stadgande i avlöningsbestämmelserna förutsätter.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit har kommissionen ansett betänkligheter
knappast böra möta mot ett upphävande av nu ifrågavarande undantagsbestämmelse.
Kommissionens förslag i denna del har tillstyrkts av samtliga de i ärendet
hörda myndigheterna. Emellertid har statskontoret ifrågasatt, att förslagets
genomförande borde anstå i avbidan på blivande översyn av avlöningsbestämmelserna
för nyreglerade befattningar.
Medicinalstyrelsen har vitsordat, att gränsdragningen mellan sjukdom, som
står i samband med havandeskap eller barnsbörd, och annan sjukdom kan
vara synnerligen vansklig.
Departementschefen har tillstyrkt befolkningskommissionens förslag, vilket
enligt departementschefens uppfattning borde genomföras utan avvaktan
på en avlöningsrevision.
Avlöning under ledighet för havandeskap. Vidkommande förslaget örn
bättre avlöningsförmåner åt kvinnlig befattningshavare under ledighet för
havandeskap har befolkningskommissionen lill en början framhållit, att vissa
förslag lill ändring av nu gällande bestämmelser tidigare framförts. Kommissionen
har vidare anfört följande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Befolkningskommissionen finner sig böra upptaga det av 1928 års lönekommitté
framlagda förslaget att lindra tjänstledighetsvillkoren vid ledighet
för havandeskap och barnsbörd. Hittillsvarande regler torde grunda sig på
betraktelsesättet av havandeskap såsom en »enskild angelägenhet», medan
ledighetsbehov av ifrågavarande anledning synes vid bestämmande av löneavdragets
storlek snarare böra jämställas om icke med sjukdom så i allt fall
med ledighet för hälsans vårdande eller för enskild angelägenhet av särskilt
ömmande beskaffenhet, i vilka fall s. k. B-avdrag nu tillämpas.
En redogörelse för de utlåtanden, som avgivits över kommissionens förslag,
återfinnes å sid. 12—14 av statsrådsprotokollet.
Departementschefen anför följande.
I likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen samt jämväl allmänna
civilförvaltningens lönenämnd anser jag goda skäl tala för, att löneavdraget
vid ledighet för havandeskap begränsas till A-avdrag, d. v. s. samma avdrag,
som tillämpas vid sjukdom. Några betänkligheter ur kostnadssynpunkt
lära, såsom statskontoret antytt, icke behöva möta mot en dylik ökning
av löneförmånen vid ledighet av ifrågavarande anledning. Å andra
sidan skulle helt säkert vid genomförandet av detta förslag, som av befolkningspolitiska
skäl torde vara värt beaktande, även vinnas icke obetydliga
administrativa fördelar. Däremot synes mig vad medicinalstyrelsen förordat
i fråga om viss utsträckning av den tid, under vilken lön må åtnjutas vid
ledighet för havandeskap, icke böra i detta sammanhang upptagas till prövning;
sistnämnda fråga synes lämpligen böra bedömas i samband med förestående
revision av avlöningsförfattningarna.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att tjänstledighetsavdrag vid ledighet för
havandeskap under en tid av högst tre månader må utgå med de belopp, som
i avlöningsreglementena angivits skola avdragas vid tjänstledighet för sjukdom
(A-avdrag). De ändringar i gällande tilläggsbestämmelser till vederbörande
avlöningsreglementen, som härav påkallas, synas emellertid icke
böra vidtagas, innan riksdagens beslut angående kvinnlig befattningshavares
avlöningsförmåner vid tjänstledighet för sjukdom, som står i samband nied
havandeskap eller barnsbörd, föreligger. I samband med att jag då ånyo
torde få anmäla ifrågavarande spörsmål lärer jag även få upptaga till behandling
dels de ytterligare ändringar i nämnda tilläggsbestämmelser, till
vilka riksdagens beslut må föranleda, dels ock de ändringar, som i här förevarande
hänseenden böra — såsom en konsekvens av vad nu förordats beträffande
ordinarie befattningshavare — vidtagas i gällande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie personal vid nyreglerade verk.
I samband med Kungl. Majlis förslag har utskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl. väckt motion,
nr 675, vari, såvitt nu är i fråga, hemställts, att Kungl. Majits proposition
nr 174 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Motionärerna hava bland annat erinrat därom, att Kungl. Majit den 18
juli 1935 beslutat igångsätta en utredning rörande gifta kvinnors förvärvsarbete
i syfte bl. a. att undersöka möjligheten och lämpligheten av vissa
förändringar i anställningsförhållandena för gifta kvinnliga befattningshavare
i statstjänst eller annan allmän tjänst. Under sådant förhållande syntes
det motionärerna icke lämpligt att nu — innan denna utredning hunnit
slutföras — upptaga den i propositionen framförda frågan till avgörande.
Statsutskottets utlåtande Nr 129-
15
De skäl, som anförts till stöd för de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna
i förevarande avlöningsreglementen, synas utskottet övertygande.
Utskottet delar jämväl departementschefens uppfattning, att ifrågavarande
ändringar böra vidtagas utan samband med den numera igångsatta avlöningsrevisionen.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag får
utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må nied bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag av motionen II: 675, i bär förevarande del,
a) förklara, att de bestämmelser, som innefattas i följande
författningsrum, nämligen
4 § och 16 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen,
4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den
19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
4 § och 14 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och
fyrstaten,
4 § och 13 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den
21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
samt
4 § och 17 § 1 mom. sista stycket avlöningsreglementet den
15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket
skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla;
b) bemyndiga Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen
vidtaga de ändringar, som härav föranledas.
Stockholm den 26 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,
Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Aspland, Bergström, Nilsson i Fredriksfält,
Sandén, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,
Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norling, Olofsson i Digernäs,
Aronson, Olsson i Staxäng och /‘ersson i Tidaholm.
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 129-
Reservation
av herrar Nilsson i Fredriksfält, Tham, Strindlund, Svensson i Grönvik
och Olsson i Staxäng, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:
»Av statsrådsprotokollet framgår, att såväl kommunikations verkens oell allmänna
civilförvaltningens lönenämnder som statskontoret ansett, att de föreslagna
ändringarna i förevarande avlöningsreglementen utan olägenhet kunde
anstå för att upptagas i samband med den vid utlåtandenas avgivande bebådade
och numera igångsatta allmänna avlöningsrevisionen. Med hänsyn
härtill och i anslutning till de synpunkter, som i den i ämnet väckta motionen
anförts i fråga om pågående utredning rörande gifta kvinnors i statstjänst
förvärvsarbete, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må med bifall till motionen II: 675, i här
förevarande del, avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.»
367257. stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglementen för nyreglerade verk. s. 8 i texten