Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering i dgrortshänseende.
1936-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:132, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering i dgrortshänseende.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 132.
1
Nr 132.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv
tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering
i dgrortshänseende.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 197, inom första kammaren
av friherre I. Lagerfelt och den andra, nr 540, inom andra kammaren av herr
C. G. Jacobsson m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Majit att till de statstjänstemän, som under tiden 1 april 1931—30 juni 1933
varit placerade i Linköpings stad och på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering
är tillämplig, utbetala skillnaden i lön och dyrortstillägg mellan D- och
E-ort.
Genom kungörelse den 16 april 1931 (nr 59) blev Linköpings stad från
och med 1 april samma år nedflyttad från E-ort till D-ort.
Med anledning härav hemställde de statsanställda i Linköping i skrivelse
den 6 augusti 1932 till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte antingen besluta,
att staden, eventuellt med borträknande av dess ytterområde, skulle liksom
före den 1 april 1931 hänföras till ortsgrupp E eller ock låta föranstalta örn
en omräkning av staden i dyrortshänseende.
Till stöd för denna hemställan åberopades främst, att medelhyrorna vid
bostadsräkningen upptagits till för låga belopp. Detta skulle i sin tur närmast
hava sin grund däri,att stadens ytterområde med dess många mindervärdiga
bostäder (felaktigt) medräknats samt att åtskilliga fastighetsägare vid
uppgifternas avlämnande underlåtit att upptaga förekommande extra avgifter
för källvatten, sotning, ytterbelysning m. m.
Socialstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 15 oktober 1932 framställningen.
Genom kungörelse den 2 juni 1933 (nr 353) förordnade emellertid Kungl.
Majit, att Linköpings stad skulle från och med den 1 juli 1933 hänföras till
ortsgrupp E.
I två vid 1934 års riksdag väckta motioner (26/1 och 6/II) hemställdes, att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att till de statstjänstemän, som
under tiden 1 april 1931—30 juni 1933 varit placerade i Linköpings stad och
på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering vore tillämplig, utbetala skillnaden
i lön och dyrtidstillägg mellan D- och E-ort.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. fi sami. Nr 132—133.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 132.
I motiveringen erinrades om de förhållanden, som föranlett de statsanställdas
skrivelse till Konungen av den 6 augusti 1932, varefter bland annat
anfördes följande.
Det måste som ostridigt få anses konstaterat, att ofullständiga och felaktiga
uppgifter medfört, att Linköpings stad under tiden 1 april 1931—30 juni
1933 varit för lågt placerad i dyrortshänseende på grund av att vissa lämnade
uppgifter rörande levnadskostnaderna därstädes vid tidpunkten för deras införskaffande
icke motsvarat de verkliga förhållandena. Under sådana omständigheter
kan det icke anses rimligt och riktigt, att den därstädes under
denna tid placerade statliga tjänstemannakåren, som jämlikt för den gällande
lönereglementen är tillförsäkrad lön efter ortens dyrhetsförhållanden, baserad
på en av statsmakterna^ efter särskilda grunder utförd ortsklassificering,
skall, som dock ägt rum, få vidkännas en direkt och av förhållandena icke
motiverad löneminskning under ifrågavarande tidsperiod.
Tillika åberopades två tidigare fall av liknande art, avseende det ena Åmotfors
järnvägsstation i Värmland och det andra Malmslätts stationssamhälle
i Östergötland.
Statsutskottet vid 1934 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(93/1934) — efter erinran örn vad som tidigare i ärendet förekommit
hos Kungl. Majit — följande.
Utskottet kan för sin del icke tillstyrka riksdagen att enbart på enskilda
motionärers yrkande och utan att frågan vederbörligen prövats i administrativ
ordning lämna ett dylikt bemyndigande. Utskottet vill erinra, att beslut
om det motionsvis omförmälda fallet angående placering i dyrortshänseende
av Åmotfors järnvägsstation i Värmland fattades efter vederbörlig utredning
av Kungl. Majit, samt att, vad angår frågan om placering i sagda hänseende
av Malmslätts stationssamhälle, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och
statskontoret yttrat sig i frågan.
Fem reservanter yrkade bifall till motionerna.
I skrivelse till Kungl. Majit den 16 maj 1934 hemställde herrar C. G. Jacobsson
och O. G. Karlsson (motionärer vid 1934 års riksdag) — under hänvisning
till ärendets tidigare behandling — att Kungl. Maj :t täcktes efter den
ytterligare prövning i administrativ ordning, som kunde befinnas erforderlig
tor bedömande av frågan om retroaktiv tillämpning av 1933 års kungörelse,
till de statstjänstemän, som under tiden den 1 april 1931—1 juli 1933 varit
stationerade i Linköping, utbetala skillnaden i lön och dyrtidstillägg mellan
D- och E-ort.
I utlåtande över framställningen yttrade socialstyrelsen.
Enär Kungl. Majits beslut att från och med den 1 juli 1933 uppflytta
Linköpings stad från ortsgrupp D till grupp E icke motiveras med några
efter 1931 inträdda förändringar i fråga om levnadskostnaderna inom staden,
utan grundats på hänsynstagande till vissa omständigheter, vilka torde hava
gjort sig gällande redan vid tidpunkten för fastställande av den nuvarande
dyrortsgrupperingen, finner styrelsen ur de synpunkter styrelsen vid dyrortsgrupperingarna
har att företräda icke anledning avstyrka bifall till den nu
gjorda framställningen om retroaktiv tillämpning för Linköpings del av placeringen
i grupp E.
Statsutskottets utlåtande Nr 132.
3
Med hänsyn härtill ävensom till 1930 års riksdagsbeslut i fråga om Malmslätt
ansåg sig ej heller statskontoret böra motsätta sig bifall till framställningen.
Genom beslut den 26 oktober 1934 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I två vid 1935 års riksdag väckta motioner (126/1 och 306/11) gjordes enahanda
hemställan som vid 1934 års riksdag.
Statsutskottet vid 1935 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(114/1935) följande.
Då Kungl. Majit, enligt vad motionerna utvisa, icke funnit skäligt bifalla
en i frågan gjord framställning, får utskottet, som ej funnit anledning intaga
en avvikande ståndpunkt, hemställa, att ovanberörda motioner icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Åtta reservanter yrkade bifall till motionerna.
I de vid innevarande års riksdag väckta motionerna anföres bland annat
följande.
Av vad i ärendet förekommit framgår att spörsmålet kommit in i en cirkelgång
med för intresserade parter olyckligt resultat. Riksdagen har, som synes,
hänvisat till Kungl. Maj :t och Kungl. Maj :t har i sitt beslut ej angivit något
skäl för sitt avslag. Följande fakta föreligga emellertid som obestridligen
tala för det berättigade i de gjorda framställningarna örn retroaktiv
tillämpning av bestämmelserna om dyrort för Linköpings del. Befattningshavare
i det intill Linköping liggande Malmslätt hava vunnit rättelse med
retroaktiv verkan i enahanda missförhållande. Det till grund för Linköpings
placering i dyrortshänseende liggande beslutet har efter besvär hos Kungl.
Majit befunnits vila pa oriktig grund. Under sådana omständigheter synes
alltjämt samma orättvisa kvarsta olöst beträffande Linköping. Som varken
riksdagens eller Kungl. Maj :ts beslut innehålla några sakliga skäl för ett avvisande
av gjorda framställningar om rättelse, bör även i år detta billighetskrav
underställas riksdagens prövning.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande spörsmål varit
föremål för riksdagens prövning senast föregående år. Riksdagen har därvid
ansett sig icke böra medgiva den retroaktiva löneutbetalning varom fråga
är.
Enligt utskottets uppfattning hava icke några omständigheter tillkommit,
som böra föranleda ett frångående av riksdagens tidigare intagna ståndpunkt.
Utskottet vill därjämte framhålla, att den omständigheten, att Kungl. Maj :t
medgivit uppflyttning av Linköpings stad till E-ort från och med den 1 juli
1933 icke i och för sig utgör skäl för retroaktiv utbetalning av löneskillnaden
för den tid .staden varit placerad såsom D-ort. Av vad i ärendet förekommit
framgår, att denna uppfattning delas av Kungl. Majit. Då ej heller den omständigheten,
att staden på grund av numera rådande förhållanden vid år
1935 verkställd dyrortsgruppering befunnits böra bibehållas såsom E-ort, kan
åberopas såsom skäl för bifall till motionärernas yrkande, får utskottet hemställa,
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 132-
att motionerna I: 197 och II: 540 icke må vinna riksdagens
bifall.
Stockholm den 28 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,
Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Nilsson i Fredriksfält,
Sandén, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Jeppsson,
Svensson i Grönvik, Ward, Holmdahl, Norling, Isacsson, Aronson, Olsson i Staxäng och
Persson i Tidaholm.
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Bäcklund,
Anderson i Råstock, Jeppsson, Ward, Aronson och Olsson i Staxäng, vilka
ansett, att utskottets utlåtande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Vid år 1935 verkställd dyrortsgruppering har Linköpings stad befunnits
böra bibehållas såsom E-ort. Även örn utskottet icke kan finna denna omständighet
i och för sig motivera retroaktiv utbetalning av den på grund av
den ändrade dyrortsgrupperingen uppkomna löneskillnaden för den tid staden
varit placerad såsom D-ort, anser dock utskottet på grund av vad sålunda
förekommit, att vissa billighetsskäl kunna åberopas för bifall till
motionärernas yrkande. Därest skillnaden i lön a de olika dyrortsgruppema
utbetalas till vederbörande följer härav att jämväl, därest så enligt gällande
föreskrifter kan ske, skillnaden i fråga om dyrtidstillägg utbetalas. Härav
föranledda kostnader torde få bestridas av vederbörliga avlönings- och dyrtidstilläggsanslag.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må med bifall till motionerna I: 197 och
11:540 bemyndiga Kungl. Maj:! att till de statstjänstemän,
som under tiden 1 april 1931—30 juni 1933 varit placerade i
Linköpings stad och på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering
är tillämplig, utbetala skillnaden i lön mellan D- och
E-ort.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående ytterligare avsättning till bankinspektionens fond. s. 10 i texten