Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering i dgrortshänseende.

1936-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:132, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering i dgrortshänseende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

1

Nr 132.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss retroaktiv

tillämpning av beslut rörande Linköpings stads placering

i dgrortshänseende.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 197, inom första kammaren

av friherre I. Lagerfelt och den andra, nr 540, inom andra kammaren av herr

C. G. Jacobsson m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Majit att till de statstjänstemän, som under tiden 1 april 1931—30 juni 1933

varit placerade i Linköpings stad och på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering

är tillämplig, utbetala skillnaden i lön och dyrortstillägg mellan D- och

E-ort.

Genom kungörelse den 16 april 1931 (nr 59) blev Linköpings stad från

och med 1 april samma år nedflyttad från E-ort till D-ort.

Med anledning härav hemställde de statsanställda i Linköping i skrivelse

den 6 augusti 1932 till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte antingen besluta,

att staden, eventuellt med borträknande av dess ytterområde, skulle liksom

före den 1 april 1931 hänföras till ortsgrupp E eller ock låta föranstalta örn

en omräkning av staden i dyrortshänseende.

Till stöd för denna hemställan åberopades främst, att medelhyrorna vid

bostadsräkningen upptagits till för låga belopp. Detta skulle i sin tur närmast

hava sin grund däri,att stadens ytterområde med dess många mindervärdiga

bostäder (felaktigt) medräknats samt att åtskilliga fastighetsägare vid

uppgifternas avlämnande underlåtit att upptaga förekommande extra avgifter

för källvatten, sotning, ytterbelysning m. m.

Socialstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 15 oktober 1932 framställningen.

Genom kungörelse den 2 juni 1933 (nr 353) förordnade emellertid Kungl.

Majit, att Linköpings stad skulle från och med den 1 juli 1933 hänföras till

ortsgrupp E.

I två vid 1934 års riksdag väckta motioner (26/1 och 6/II) hemställdes, att

riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att till de statstjänstemän, som

under tiden 1 april 1931—30 juni 1933 varit placerade i Linköpings stad och

på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering vore tillämplig, utbetala skillnaden

i lön och dyrtidstillägg mellan D- och E-ort.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. fi sami. Nr 132—133.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

I motiveringen erinrades om de förhållanden, som föranlett de statsanställdas

skrivelse till Konungen av den 6 augusti 1932, varefter bland annat

anfördes följande.

Det måste som ostridigt få anses konstaterat, att ofullständiga och felaktiga

uppgifter medfört, att Linköpings stad under tiden 1 april 1931—30 juni

1933 varit för lågt placerad i dyrortshänseende på grund av att vissa lämnade

uppgifter rörande levnadskostnaderna därstädes vid tidpunkten för deras införskaffande

icke motsvarat de verkliga förhållandena. Under sådana omständigheter

kan det icke anses rimligt och riktigt, att den därstädes under

denna tid placerade statliga tjänstemannakåren, som jämlikt för den gällande

lönereglementen är tillförsäkrad lön efter ortens dyrhetsförhållanden, baserad

på en av statsmakterna^ efter särskilda grunder utförd ortsklassificering,

skall, som dock ägt rum, få vidkännas en direkt och av förhållandena icke

motiverad löneminskning under ifrågavarande tidsperiod.

Tillika åberopades två tidigare fall av liknande art, avseende det ena Åmotfors

järnvägsstation i Värmland och det andra Malmslätts stationssamhälle

i Östergötland.

Statsutskottet vid 1934 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(93/1934) — efter erinran örn vad som tidigare i ärendet förekommit

hos Kungl. Majit — följande.

Utskottet kan för sin del icke tillstyrka riksdagen att enbart på enskilda

motionärers yrkande och utan att frågan vederbörligen prövats i administrativ

ordning lämna ett dylikt bemyndigande. Utskottet vill erinra, att beslut

om det motionsvis omförmälda fallet angående placering i dyrortshänseende

av Åmotfors järnvägsstation i Värmland fattades efter vederbörlig utredning

av Kungl. Majit, samt att, vad angår frågan om placering i sagda hänseende

av Malmslätts stationssamhälle, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och

statskontoret yttrat sig i frågan.

Fem reservanter yrkade bifall till motionerna.

I skrivelse till Kungl. Majit den 16 maj 1934 hemställde herrar C. G. Jacobsson

och O. G. Karlsson (motionärer vid 1934 års riksdag) — under hänvisning

till ärendets tidigare behandling — att Kungl. Maj :t täcktes efter den

ytterligare prövning i administrativ ordning, som kunde befinnas erforderlig

tor bedömande av frågan om retroaktiv tillämpning av 1933 års kungörelse,

till de statstjänstemän, som under tiden den 1 april 1931—1 juli 1933 varit

stationerade i Linköping, utbetala skillnaden i lön och dyrtidstillägg mellan

D- och E-ort.

I utlåtande över framställningen yttrade socialstyrelsen.

Enär Kungl. Majits beslut att från och med den 1 juli 1933 uppflytta

Linköpings stad från ortsgrupp D till grupp E icke motiveras med några

efter 1931 inträdda förändringar i fråga om levnadskostnaderna inom staden,

utan grundats på hänsynstagande till vissa omständigheter, vilka torde hava

gjort sig gällande redan vid tidpunkten för fastställande av den nuvarande

dyrortsgrupperingen, finner styrelsen ur de synpunkter styrelsen vid dyrortsgrupperingarna

har att företräda icke anledning avstyrka bifall till den nu

gjorda framställningen om retroaktiv tillämpning för Linköpings del av placeringen

i grupp E.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 132.

3

Med hänsyn härtill ävensom till 1930 års riksdagsbeslut i fråga om Malmslätt

ansåg sig ej heller statskontoret böra motsätta sig bifall till framställningen.

Genom beslut den 26 oktober 1934 fann Kungl. Maj:t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I två vid 1935 års riksdag väckta motioner (126/1 och 306/11) gjordes enahanda

hemställan som vid 1934 års riksdag.

Statsutskottet vid 1935 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(114/1935) följande.

Då Kungl. Majit, enligt vad motionerna utvisa, icke funnit skäligt bifalla

en i frågan gjord framställning, får utskottet, som ej funnit anledning intaga

en avvikande ståndpunkt, hemställa, att ovanberörda motioner icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Åtta reservanter yrkade bifall till motionerna.

I de vid innevarande års riksdag väckta motionerna anföres bland annat

följande.

Av vad i ärendet förekommit framgår att spörsmålet kommit in i en cirkelgång

med för intresserade parter olyckligt resultat. Riksdagen har, som synes,

hänvisat till Kungl. Maj :t och Kungl. Maj :t har i sitt beslut ej angivit något

skäl för sitt avslag. Följande fakta föreligga emellertid som obestridligen

tala för det berättigade i de gjorda framställningarna örn retroaktiv

tillämpning av bestämmelserna om dyrort för Linköpings del. Befattningshavare

i det intill Linköping liggande Malmslätt hava vunnit rättelse med

retroaktiv verkan i enahanda missförhållande. Det till grund för Linköpings

placering i dyrortshänseende liggande beslutet har efter besvär hos Kungl.

Majit befunnits vila pa oriktig grund. Under sådana omständigheter synes

alltjämt samma orättvisa kvarsta olöst beträffande Linköping. Som varken

riksdagens eller Kungl. Maj :ts beslut innehålla några sakliga skäl för ett avvisande

av gjorda framställningar om rättelse, bör även i år detta billighetskrav

underställas riksdagens prövning.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande spörsmål varit

föremål för riksdagens prövning senast föregående år. Riksdagen har därvid

ansett sig icke böra medgiva den retroaktiva löneutbetalning varom fråga

är.

Enligt utskottets uppfattning hava icke några omständigheter tillkommit,

som böra föranleda ett frångående av riksdagens tidigare intagna ståndpunkt.

Utskottet vill därjämte framhålla, att den omständigheten, att Kungl. Maj :t

medgivit uppflyttning av Linköpings stad till E-ort från och med den 1 juli

1933 icke i och för sig utgör skäl för retroaktiv utbetalning av löneskillnaden

för den tid .staden varit placerad såsom D-ort. Av vad i ärendet förekommit

framgår, att denna uppfattning delas av Kungl. Majit. Då ej heller den omständigheten,

att staden på grund av numera rådande förhållanden vid år

1935 verkställd dyrortsgruppering befunnits böra bibehållas såsom E-ort, kan

åberopas såsom skäl för bifall till motionärernas yrkande, får utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 132-

att motionerna I: 197 och II: 540 icke må vinna riksdagens

bifall.

Stockholm den 28 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Nilsson i Fredriksfält,

Sandén, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Jeppsson,

Svensson i Grönvik, Ward, Holmdahl, Norling, Isacsson, Aronson, Olsson i Staxäng och

Persson i Tidaholm.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Bäcklund,

Anderson i Råstock, Jeppsson, Ward, Aronson och Olsson i Staxäng, vilka

ansett, att utskottets utlåtande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Vid år 1935 verkställd dyrortsgruppering har Linköpings stad befunnits

böra bibehållas såsom E-ort. Även örn utskottet icke kan finna denna omständighet

i och för sig motivera retroaktiv utbetalning av den på grund av

den ändrade dyrortsgrupperingen uppkomna löneskillnaden för den tid staden

varit placerad såsom D-ort, anser dock utskottet på grund av vad sålunda

förekommit, att vissa billighetsskäl kunna åberopas för bifall till

motionärernas yrkande. Därest skillnaden i lön a de olika dyrortsgruppema

utbetalas till vederbörande följer härav att jämväl, därest så enligt gällande

föreskrifter kan ske, skillnaden i fråga om dyrtidstillägg utbetalas. Härav

föranledda kostnader torde få bestridas av vederbörliga avlönings- och dyrtidstilläggsanslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 197 och

11:540 bemyndiga Kungl. Maj:! att till de statstjänstemän,

som under tiden 1 april 1931—30 juni 1933 varit placerade i

Linköpings stad och på vilka socialstyrelsens dyrortsgruppering

är tillämplig, utbetala skillnaden i lön mellan D- och

E-ort.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställning angående ytterligare avsättning till bankinspektionens fond. s. 10 i texten