Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående granskning av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.

1936-06-09 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående granskning av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

1

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående

granskning av läroböcker jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1936/1937 (punkt 139 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående

granskning av läroböcker, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

till granskning av läroböcker för budgetåret 1936/1937 ett anslag av

22,200 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 21 februari

1936 dagtecknad proposition (nr 143), under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att till granskning av läroböcker för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett anslag av 15,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr I. Sefve väckt motion (lii 711),

vari hemställts, att riksdagen med avslag å Kungl. Majits proposition

nr 143 måtte till granskning av läroböcker genom skolöverstyrelsen anvisa

ett anslag av 4,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herr C. Carleson väckt motion

(lii 717), vari hemställts, att riksdagen måtte, med avslag på Kungl.

Majits proposition i ärendet, besluta att för bestridande av ökade kostnader

för läroboksgranskning anvisa ett anslag av 5,000 kronor på skolöverstyrelsens

stat.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till

motionerna.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1036. 6 sami. Nr 153. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Sedan Kungl. Majit den 2 november 1934 bemyndigat chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning av frågan örn en revision av läroboksbeståndet

vid högre allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter och

därmed sammanhängande frågor och departementschefen den 2 november

och den 31 december 1934 tillkallat sådana sakkunniga, hava dessa med

skrivelse den 20 september 1935 överlämnat utredning och förslag rörande

läroböcker vid allmänna läroverk och folkskolor m. fl. undervisningsanstalter

(statens offentliga utredningar 1935: 45).

Över betänkandet hava avgivits yttranden av ett flertal myndigheter

m. fl.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Riksdagen har vid flera tillfällen framhållit behovet av åtgärder till förbilligande

av kostnaderna för läroböcker vid skolorna, särskilt då vid folkskolor.

Att ett sådant behov föreligger, synes mig de sakkunnigas utredning

och de däröver avgivna yttrandena hava på ett övertygande sätt klarlagt.

Det är ingalunda någon oväsentlig kostnad, som läroböckerna representera.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle utgifterna för läroböcker vid

de undervisningsanstalter, om vilka här är fråga, snarare över- än understiga

5 miljoner kronor om året. Visserligen torde de klagomål, som förekommit

från allmänhetens sida i läroboksfrågan, i vissa fall hava varit överdrivna,

men det torde icke desto mindre vara uppenbart, att den offentliga kontrollen

hittills varit bristfällig i väsentliga avseenden och att onödiga utgifter

vid läroboksköp förorsakats såväl målsmännen som kommunerna.

Läroboksfrågan har utgjort ett irritationsmoment, vilket i sin mån stört

och rubbat det samförstånd och den samverkan, som bör råda mellan hem

och skola, målsmän och lärare. Det synes vara angeläget, att läroboksutgifterna

för eleverna vid det allmännas och under det allmännas inseende

ställda undervisningsanstalter begränsas till en nivå, som utan eftersättande

av andra intressen kan vara sakligt motiverad.

Men läroboksfrågan har också en annan sida, ej mindre viktig än den

ekonomiska. Då läroböckerna utgöra ett av skolans viktigaste hjälpmedel,

är det uppenbarligen av den största betydelse, att det allmänna utövar

en noggrann uppsikt över läroboksbeståndets kvalitet. Här gäller, örn

någonsin, att endast det bästa är gott nog. Det framgår av den förut lämnade

redogörelsen, att denna uppsikt för närvarande icke fungerar på ett

fullt tillfredsställande sätt. Detta har vitsordats av, bland andra, även skolöverstyrelsen.

Riksdagen har uttalat den uppfattningen, att läroboksutgifterna skulle

kunna minskas, utan att fördenskull intresset av en god lärobokslitteratur

skulle behöva eftersättas. Det program för åtgärder på förevarande område,

som ligger i detta uttalande, har det varit mitt syfte att söka få förverkligat

genom det förslag, jag här ämnar framlägga, dock att därvid en starkare

och mera positiv betoning synts mig böra givas åt kravet på läroböckernas

kvalitet.

De nu i ämnet gällande bestämmelserna torde kunna sammanfattas sålunda,

att, i fråga örn de högre skolorna, skolöverstyrelsen och, i fråga om

folk- och fortsättningsskolor, statens vederbörande folkskolinspektör på

förslag av vederbörande bestämma om antagande av lärobok. De förslag,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

3

som framlagts av ovannämnda sakkunniga, innebära dels vissa ändrade

föreskrifter i fråga örn berörda antagningsförfarande, dels ock bestämmelser

rörande granskning av läroböcker. Det är min mening att här allenast

upptaga frågan örn granskning av läroböcker till mer ingående behandling.

Spörsmålet om antagning av lärobok, i vilket avseende jag icke har för

avsikt att ifrågasätta sådana ändringar i gällande bestämmelser, som för

sitt genomförande kräva riksdagens medverkan, torde jag senare bliva i

tillfälle att anmäla för Kungl. Majit.

De sakkunnigas förslag, i vad det angår läroboksgranskning, avser dels

uppgifterna för granskningen, dels ock organisationen av denna granskning.

Vad först beträffar läroboksgranskning ens uppgifter må beaktas, att en

central granskning av läroböcker för närvarande äger rum blott för de högre

läroanstalternas del. Denna granskning har hittills i regel endast avsett ny

lärobok; allenast för de högre skolorna och i mindre utsträckning torde nya,

omarbetade upplagor hava kontrollerats. Nu hava de sakkunniga, med

övervägande instämmande från skolmyndigheterna förordat, att granskningen

må bliva central även för folkskolan, att kristendomsböcker, för

vilka förut en särskild granskningsform varit anordnad, må väsentligen

likställas med övriga läroböcker, att textböcker i moderna språk må bliva

föremål för viss central kontroll, att granskningen må regelmässigt omfatta

även nya, omarbetade upplagor, att den också skall avse utgallring av föråldrade

eller annars olämpliga läroböcker, och att officiella läroboksförteckningar

skola upprättas för att läggas till grund för antagning av böcker vid

skolorna.

Enligt min mening är det av stor betydelse, att uppgifterna för läroboksgranskningen,

vilka förut blott delvis och sporadiskt blivit beaktade, sålunda

sammanfattats och utformats och att skolmyndigheterna i så stor

utsträckning anslutit sig till den uppfattningen, att dessa uppgifter böra

tillgodoses. Jag ansluter mig till de sålunda angivna riktlinjerna för granskningen

och anser åtgärder nu böra vidtagas för att få en dylik central

granskning till stånd. För folkskolans del skulle detta innebära det framsteget,

att denna kontroll, som för närvarande är splittrad på 52 inspektionsområden

och som åvilat folkskolinspektörerna jämte mångfaldiga administrativa

uppgifter av annan art, hädanefter skulle utövas av en särskild,

kompetent central instans. Men också för den högre skolan, där läroboksbeståndet

är i hög grad specialiserat efter olika undervisningslinjer,

skulle möjlighet beredas att överblicka detsamma genom de läroboksförteckningar,

som skulle angiva granskningens resultat.

Med avseende på granskningsuppgifternas fixering och utformning torde

följande omständigheter böra särskilt beaktas.

I fråga om grunderna för godkännande av ny lärobok är att märka, att

utfärdandet av officiella läroboksförteckningar möjliggör en översiktlig

kontroll av läroboksbeståndet och skapar grundvalen för ett ändamålsenligt

urval av böcker i och för skolbruk. Det torde också vara uppenbart,

att först med ledning av dylika förteckningar möjlighet skapas för skolmyndigheterna

att under en jämförande prövning av olika böcker jämväl

lägga prisfrågan till grund för läroboksbytena, och alt det i samband därmed

självfallet måste bliva önskvärt för ett förlag att sätta bokpriset så

lågt som möjligt samt att anpassa det efter förskjutningar i prisläget på

läroböcker från andra förlag. Då förhandenvaron av officiella läroboksförteckningar

med vederbörliga prisuppgifter sålunda i och för sig torde ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

göra en mycket verksam drivkraft till ett förbilligande av lärobokspriserna,

bör redan ur denna synpunkt anordnandet av en effektiv läroboksgranskning

kraftigt förordas.

Emellertid innebär ett utfärdande av dylika förteckningar ju ett fixerande

av det läroboksbestånd, som anses böra godkännas för skolbruk, och

utövar alltså en viss konserverande inverkan på läroboksbeståndet. För de

förlag, vilkas läroböcker uppförts å förteckningarna, torde det vara ett

självfallet intresse att såvitt möjligt utnyttja denna förmån genom nytryck

eiler genom att vid behov utgiva nya, på ett lämpligt sätt omarbetade

upplagor av de redan godkända böckerna. Samtidigt torde den genom

expertis skärpta granskningen av nya läroböcker medföra, att benägenheten

att utgiva dylika i motsvarande mån torde minskas. Ju mer ett förslag

till ny lärobok präglas av nya pedagogiska uppslag och metoder, desto

större torde betänksamheten bliva från ett förlags sida inför den ekonomiska

risken, att läroboken underkännes vid granskningen. I samma mån

som en sådan betänksamhet mot att utgiva nya läroböcker blir känd, återverkar

detta också tvivelsutan i återhållande riktning på dem, som annars

skulle kunna tillgodose vår läroboksproduktion genom värdefullt författarskap.

Restriktioner böra förvisso skapas mot de aktuella missförhållandena

på läroboksområdet. De böra dock enligt min mening icke sträcka

sig så långt, att därmed förutsättningarna upphävas för en ändamålsenlig

förnyelse av vår lärobokslitteratur i jämbredd med kunskapsstoffets utökning

och omvandling och med den pedagogiska utvecklingen. De förteckningar,

som bilda utgångspunkten för läroboksurvalet vid skolorna, böra

därför enligt min mening upprättas på objektiva, i varje särskilt fall tilllämpade

grunder.

Såsom dylika grunder framstå helt naturligt, att läroboken bör vara ny,

d. v. s. icke till väsentliga delar vara en reproduktion av en redan förefintlig

bok, att den bör bära en självständig, vederhäftig pedagogisk prägel

och att den i huvudsak motsvarar ett i en undervisningsplan ingående,

bestämt pedagogiskt ändamål. Fyllas dessa krav av en viss lärobok, är därmed

också angivet, att nämnda lärobok i det hela äger givet företräde

framför de redan antagna, i det att den motsvarar vissa pedagogiska anspråk,

som dessa ej tillgodose. Det ankommer därvid på den myndighet,

som ombesörjer antagandet av läroböckerna vid skolorna, att se till, att

målsmännens befogade intressen ej åsidosättas. I likhet med lärobokssakkunniga

anser jag även, att de läroböcker av vederhäftig läggning, som

befinnas i vissa väsentliga avseenden utgöra värdefulla pedagogiska bidrag

men som ur vissa synpunkter synas föranleda vägande invändningar, må

kunna å förteckningarna uppföras under rubriken »till prövning». Det är

enligt min mening den antagande myndighetens uppgift att härvid pröva,

vid vilken eller vilka skolor en dylik bok må brukas, och tillse, att den användes

under den tid, som angives av den kurs, boken innefattar.

I samband med grunderna för läroboksgranskningen märkes också frågan,

vem som bör äga att göra framställning örn granskning av en bok och

huruvida sådan framställning regelmässigt bör föranleda, att expertis anlitas

för att bedöma bokens lämplighet för skoländamål. Därvid har gjorts

gällande, att endast skolmyndighet bör få taga dylikt initiativ, detta främst

enär annars granskningen förmodligen med stor kostnad och avsevärt besvär

skulle ägnas böcker, som genom sin beskaffenhet alls icke lämpade sig

för undervisningen. Fn s. k. förhandsgranskning bör därför enligt nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

5

uppfattning icke äga rum. Det framstår härvid för mig som självfallet,

att den centrala granskande myndigheten äger en sådan pedagogisk kompetens,

att den är i stånd att preliminärt underkänna undervisningsmaterial

av uppenbart olämplig beskaffenhet. Å andra sidan anser jag, att initiativet

härvidlag icke bör vara exklusivt förbehållet skolmyndigheterna.

Det synes nämligen böra förefinnas en öppen möjlighet jämväl för författare,

vetenskapsmän och eljest intresserade att påkalla uppmärksamhet för

sina bidrag till lärobokslitteraturen, givetvis under förbehåll att deras

arbeten väsentligen hålla provet enligt de objektiva grunder, som ovan

angivits.

Ett spörsmål, som föranlett meningsskiljaktigheter, är, huruvida lärobok,

vars granskning påkallas, bör företes i manuskript, korrektur eller

färdigställt skick. Å ena sidan kan, örn granskning i korrektur eller färdigställt

skick förutsättes, detta verka hämmande på läroboksproduktionen

och fördyrande på lärobokspriserna, å andra sidan medför en granskning

i manuskript en avsevärd arbetsbelastning för den granskande myndigheten.

Det är icke lätt att avgöra, vilken väg, som är den ur olika synpunkter

bästa, och något definitivt ståndpunkttagande i denna fråga från min

sida torde i detta sammanhang icke vara erforderligt. Jag vill dock redan

nu säga, att de skäl, som anförts till stöd för att läroböckerna böra företes

i färdigställt skick, synas mig väga tyngst. En granskning i manuskript

eller korrektur såsom en undantagsföreteelse, betingad av särskilda förhållanden,

torde dock icke böra helt uteslutas.

Vad angår läroboksgranskningens föremål, torde det icke vara erforderligt

att här ingå på närmare detaljer. Denna fråga lärer böra närmare övervägas

i samband med de författningsbestämmelser, vilka jag i sinom tid

torde bliva i tillfälle föreslå Kungl. Majit att meddela. Redan i detta sammanhang

vill jag emellertid framhålla, att självfallet även lexika och ordböcker

samt svenska läseböcker böra vara föremål för granskning. I synnerhet

äro lexika härvid att beakta på grund av det mycket höga pris,

som de ofta betinga, och de anmärkningar av kvalitativ art, till vilka de

givit anledning. Detsamma torde böra gälla i fråga om kristendomsböckerna,

som nu äro föremål för granskning under speciella former, ävensom

de s. k. textböckerna. Vad arbetsböckerna beträffar, hava de under senare

år i stor utsträckning kommit till användning, i synnerhet vid folkskolan.

Dettef slag av hjälpmedel vid undervisningen förtjänar förvisso även att

uppmärksammas i förevarande sammanhang redan på grund av den jämförelsevis

höga kostnad, som berörda böcker stundom var för sig men i synnerhet

genom sin frekvens vid undervisningen förorsaka målsmännen. Även

örn de av praktiska skäl möjligen icke böra uppföras på förteckningarna,

torde vissa reglerande och kontrollerande bestämmelser i fråga om dem böra

övervägas.

Den närmare prövningen av frågan för vilka läroanstalter, ovannämnda

läroboksförteckningar böra bliva normerande, lärer likaledes böra få ankomma

på Kungl. Majit.

Behovet av en granskning av nya, omarbetade upplagor har av de sakkunniga

blivit belyst i en omfattande och ingående utredning. I remissutlåtandena

tillstyrkes sfi gott som enhälligt, att en dylik granskning, som

hittills endast anordnats för den högre skolan och detta blott i begränsad

omfattning, hädanefter regelmässigt må förekomma. En sådan synes också

mig vara oundgängligen påkallad, dels ur kostnadssynpunkt, enär en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

ny, omarbetad upplaga näppeligen kan förutsättas kunna brukas vid sidan

av en föregående upplaga och därför bör betraktas som en ny lärobok,

dels emedan det bör tillses, att en ny upplaga ur undervisningens synpunkt

är likvärdig med den förra.

En fråga, i vilken däremot stridiga meningar yppats, är, huruvida viss

prisgranskning bör äga rum i samband med prövningen av ny upplaga.

De sakkunniga, som ifrågasatt, att en dylik granskning må kunna anordnas,

hava betonat, att den bör utövas med stor varsamhet, och att den bör grundas

på det förhållandet, att läroboken ifråga i stor utsträckning brukas

vid läroanstalterna. De sakkunniga framhålla, att en sådan granskning förutsätter

en viss överblick över läroböckernas priser och avsättning inom

högre och lägre skolor. Skolöverstyrelsen har visserligen med anledning

härav invänt bland annat, att det ej vore lämpligt eller ens möjligt att vid

granskningen av priset på en lärobok låta vederbörande förlags affärsställning

eller frågan om bokens spridning utöva ett bestämmande inflytande.

Såvitt jag kunnat finna, hava emellertid de sakkunniga icke ifrågasatt så

ingripande åtgärder utan närmast sökt ansluta sitt förslag till de former

för åtgärder på detta område, som överstyrelsen nyttjat vid godkännande

av ny lärobok. En priskontroll kan självfallet icke uteslutas i samband

med granskningen av förslag till nya, omarbetade läroboksupplagor. Den

huvudsakliga förutsättningen härför är tvivelsutan den överblick över läroboksmarknaden,

som erbjuder sig under den i samband med granskningen

fortlöpande redaktionen av läroboksförteckningarna. Jag erinrar också i

detta sammanhang om att läroböckernas uppförande å officiella läroboksförteckningar

i och för sig torde medföra en beaktansvärd prisreglerande

verkan.

Vid redigerandet av de officiella läroboksförteckningarna skulle enligt

de sakkunnigas förslag även såsom resultat av den kontinuerligt pågående

granskningen ske en utmönstring av föråldrade eller för undervisningen

eljest såsom olämpliga befunna läroböcker. En sådan utmönstring skulle

enligt de sakkunnigas mening företrädesvis ske i samband med granskningen

av förslag till nya, omarbetade upplagor av läroböcker. Skolöverstyrelsen

har förklarat sig icke kunna finna, att en oavlåtligt fortgående

granskning ovillkorligen måste anordnas, utan anser, att genomgång och

granskning av läroboksbeståndet borde anordnas med vissa års mellanrum,

förslagsvis vart femte år. Läroverkslärarnas riksförbund, sorn*delar

denna mening, förordar, att granskningen må ske vart åttonde år.

Visserligen finner jag, att frågan örn läroböckernas fortsatta utgallring

måhända tillmätts alltför stor betydelse. Sedan de av lärobokssakkunniga

uppgjorda förteckningarna efter ytterligare beredning blivit fastställda,

samtidigt som en effektivare kontroll över läroböckernas granskning och

antagning anordnats, torde utgallringsfrågan icke få ens tillnärmelsevis så

stor betydelse, som den nu har. I varje fall torde den förordade anordningen

med en läroboksgallring med bestämda tidsintervaller icke böra

godtagas. Då förlagen under senare delen av en sådan mellantid hade att

överväga frågan om att utgiva ny lärobok, måste de räkna med den stundande

granskningen. Ju mer ett manuskript till ny lärobok präglades av

originella pedagogiska idéer, desto mera kan förlaget tänkas uppmärksamma

den utsikten, att, även om läroboken antagits till införande vid

vissa läroanstalter, det under utgallringsförfarandet skulle komma att

ifrågasättas, huruvida boken ifråga lämpade sig för skolbruk. Denna möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153. 5

lighet skulle förmodligen verka i återhållande riktning på förlagen, även

om det vid granskningen regelmässigt fastställdes, att underkända böcker

tillsvidare finge brukas under en viss tid. En längre intervall än fem år

mellan granskningarna för utgallring skulle givetvis ej i samma grad träffas

av ovanstående invändningar, men varje periodiskt granskningsförfarande

skulle alltid i viss mån komma att drabbas av motsvarande olägenheter.

Däremot torde en kontinuerlig, efter objektiv mattstock verkställd

läroboksgranskning jämväl kunna inrymma möjlighet att verkställa

utgallring av läroböcker, utan att läroboksproduktionen därav skulle påverkas

på ett förlamande sätt. Liksom de sakkunniga finner jag, att ett

administrativt samband bör råda vid handläggningen av de olika granskningsuppgifterna.

Den prövning av en läroboks kvalitet och pris, som sker

vid dess första granskning, fullföljes helt naturligt vid en senare granskning

av ett förslag till ny, omarbetad upplaga av läroboken ifråga, och därvid

verkställes också i regel den kontroll, som i sinom tid kan leda till en utmönstring

av läroboken. Jag vill för min del ansluta mig till de sakkunnigas

ståndpunkt, att läroboksgranskningen bör ske kontinuerligt.

Medan de förslag, som sålunda framställts rörande de uppgifter, vilka

böra åligga en läroboksgranskning, och den omfattning, som dellim bör

äga, vunnit en jämförelsevis allmän anslutning, har däremot en lika påtaglig

meningsskiljaktighet yppats rörande de former och den organisation,

som en sådan granskning bör erhålla. De sakkunnigas förslag örn inrättande

av en på angivet sätt sammansatt och för hela undervisningsväsendet

gemensam central granskningsnämnd, som direkt borde underställas

Kungl. Majit, har visserligen tillstyrkts av svenska stadsförbundet och,

vad särskilt landsbygden angår, landskommunernas förbund, men däremot

avvisats av det stora flertalet av de skolmyndigheter, som yttrat sig i frågan.

Därvid förordas i utlåtandena, att skolöverstyrelsen bör handlägga

granskningsuppgifterna. Bland annat anföres, att det är självfallet, att

överstyrelsen såsom det centrala organet inom undervisningsväsendet bör

äga befattning även med dessa angelägenheter, att sakkunskap och objektivitet

i första rummet äro att finna inom överstyrelsen, och att, vad de

högre skolorna beträffar, de bidrag till granskning av läroböckerna, som

ingå i ämneskonferensernas framställningar örn utbyten av böcker, utgöra

ett moment i granskningsförfarandet, som icke bör elimineras.

Tvivelsutan äro de synpunkter på granskningsfrågan, som sålunda anförts,

beaktansvärda. Överstyrelsens sakkunskap bör enligt min mening

anlitas också i detta sammanhang och dess kompetenta medverkan bör tillfullo

utnyttjas jämväl i fråga örn läroböckernas granskning. Då i läroverkens

ämneskonferenser de lärare hava sin plats, vilka hava att inom undervisningen

utnyttja böckerna, böra också framställningar från ämneskonferenserna

örn godkännande av nya läroböcker upptagas till prövning vid

läroboksgranskningen. Det gäller emellertid enligt min mening först och

främst att organisera läroboksgranskningen så, att de uppgifter, som skola

åligga densamma, bliva tillgodosedda på så effektivt och allsidigt sätt som

möjligt. Det är efter sistnämnda måttstock, som de olika förslag, som framkommit,

böra prövas och bedömas. Positivt utformade äro härvid allenast

de förslag, som avgivits av de sakkunniga samt av skolöverstyrelsen. Därjämte

hava emellertid också vissa andra uppslag prövats, vilka kommit till

synes i olika remissutlåtanden.

Skolöverstyrelsen förordar — under förutsättning av att officiella,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

av Kungl. Majit utfärdade läroboksförteckningar föreligga — att överstyrelsen

må verkställa granskning av nya läroböcker. För den högre skolan

skulle detta på samma sätt som hittills ske i direkt samband med antagningen

av läroböcker och på förslag av ämneskonferenserna. För den lägre

skolan skulle granskningen verkställas på särskild framställning av vederbörande

lokal skolmyndighet, närhelst ny lärobok föreslagits till antagande

inom ett folkskoledistrikt. Nya omarbetade upplagor skulle godkännas av

överstyrelsen enligt samma procedur, som de sakkunniga förordat. Vid slutet

av varje år skulle vederbörande skolmyndigheter delgivas uppgifter

rörande godkännande av nya läroböcker och nya, omarbetade upplagor av

läroböcker. Granskningen skulle i varje särskilt fall ske med anlitande av

två experter. Då överstyrelsen avslagit framställning om godkännande av

lärobok, skulle skälen därför angivas i expeditionen till vederbörande skolmyndighet.

Besvär över överstyrelsens beslut skulle i vanlig ordning ingivas

till Kungl. Majit. Utgallring av läroböcker skulle ske vart femte år

genom en på angivet sätt anordnad, särskild granskningsnämnd, varefter

Kungl. Majit skulle fastställa och utfärda läroboksförteckningar, innefattande

det godkända läroboksbeståndet.

Såsom motiv för detta sitt förslag har överstyrelsen bland annat åberopat

det förhållandet, att överstyrelsen hittills på angivet sätt verkställt

granskning av nya läroböcker för de högre skolorna. Visserligen skulle

enligt de sakkunnigas förslag antagningen av läroböcker på grund av förteckningarna

fortfarande tillkomma överstyrelsen, men överstyrelsens avkopplande

från läroboksgranskningen skulle likväl innebära, att överstyrelsen

ställdes på sidan om en av det pedagogiska arbetets mest centrala

uppgifter och berövades möjlighet att utöva inflytande på utvecklingen

inom området. Överstyrelsens befattning med granskningen av nya läroböcker

vore desto väsentligare för överstyrelsens ställning till det pedagogiska

arbetet vid skolorna, som överstyrelsens inspektionsverksamhet i hög

grad inskränkts.

Gentemot dessa invändningar vill jag till en början framhålla, att — örn

avseende fästes vid överstyrelsens befattning med läroböckerna vid de

högre skolorna — bestyret med antagningen av läroböcker tvivelsutan i

och för sig säkerställer en ständig och verksam kontakt mellan överstyrelsen

och det pedagogiska arbetet. Vidare skulle enligt det förslag, som

de sakkunniga framlagt, överstyrelsen dessutom erhålla en särskild representant

i den granskningsnämnd, som skulle inrättas, och överstyrelsen

skulle sålunda även på detta sätt äga kontinuerlig kontakt med granskningsarbetet.

Örn genom läroboksgranskningens förläggande till en särskild

nämnd en viss minskning skulle vållas i överstyrelsens arbetsbörda, skulle

uppenbarligen ytterligare möjlighet beredas överstyrelsen till en levande

kontakt med skolornas pedagogiska arbete, då överstyrelsen ju sålunda erhölle

tillfälle att ägna mera tid åt sin inspektionsverksamhet. Detta skulle

dessutom i så måtto vara av särskild vikt för läroboksfrågan, som överstyrelsen

därigenom erhölle möjlighet att i ökad utsträckning kontrollera

utbytet av textböcker i moderna främmande språk, en av de punkter, där

målsmännens och allmänhetens missnöje framträtt med en alldeles särskild

styrka. I synnerhet är dock att märka, att då en särskild anordning föreslagits

för läroboksgranskningen, detta berott på att, såsom ovan nämnts,

ett övervägande antal nya och viktiga granskningsuppgifter befunnits böra

på ett effektivt sätt tillgodoses. Inom detta komplex av uppgifter fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

9

står den granskning av nya läroböcker för den högre skolan, som hittills

utövats av skolöverstyrelsen, allenast såsom ett i och för sig viktigt moment.

Det synes mig vara uppenbart, att alla dessa uppgifter äro ägnade

att handläggas gemensamt såväl genom sin inre, sakliga samhörighet, som

enär granskningen i alla dessa fall tager sig ett administrativt uttryck i de

officiella läroboksförteckningarna. För den högre skolan framstår sålunda

den nya uppgiften att granska textböcker i moderna främmande språk.

Men därtill kommer, att granskningen skulle avse folkskolans hela läroboksbestånd.

Med avseende på såväl högre som lägre skolor skulle vidare

kontroll anordnas över nya, omarbetade upplagor och lämplig utgallring

av läroböcker verkställas. Kristendomsböckerna, som hittills icke varit

föremål för någon nöjaktig granskning, inbegripas på angivet sätt i detta

gemensamma förfarande. Prisgranskning skulle ske, där så befinnes lämpligt.

Det är sålunda uppenbart, att därest skolöverstyrelsen skulle äga befattning

med detta arbete, detta till väsentliga delar skulle innefatta ett

antal alldeles nya uppgifter för överstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har visserligen betonat, att den arbetsbörda, som redan

åvilar densamma, helt lägger beslag på dess arbetskrafter, men överstyrelsen

anser sig likvisst vara i stånd att omhänderhava de angivna granskningsuppgifterna

med hjälp av experter. Visserligen skulle enligt överstyrelsens

förslag därvid undantagas bestyret med gallring av läroböckerna,

som ju skulle omhänderhavas av en särskild instans. Emellertid torde, enligt

vad jag förut anfört, jämväl detta gallringsarbete böra ingå i den

övriga kontinuerliga granskningen. I varje fall synes det med hänsyn till

vad överstyrelsen anfört vara tydligt, att tyngdpunkten i ett enligt överstyrelsens

förslag anordnat granskningsarbete skulle komma att vila hos

ämnesexperterna. Det faktiska innehållet i överstyrelsens beslut skulle förmodligen

till övervägande del komma att bestämmas av experternas utlåtanden

över läroböckerna, ehuru överstyrelsen formellt sett komrne att

fatta besluten och bära ansvaret. Överstyrelsens sakliga kontroll av de

båda expertutlåtanden, som skulle avgivas i varje särskilt fall, komme förmodligen

att under omständigheternas tryck väsentligen begränsas till de

tillfällen, då dessa utlåtanden utmynnade i olika yrkanden, men för övrigt

resultera i enbart sporadiska bidrag till granskningsarbetet.

Det torde dock ligga i sakens natur, att expertutlåtanden gärna representera

ett av speciella synpunkter präglat bedömande av det ämne, som föreligger

till behandling. Olika bedömningsgrunder kunna förväntas bliva tilllämpade

på skilda granskningsområden. Den granskning, som återfinnes i

expertutlåtandena, påkallar därför, oavsett om expertisen är enhällig i sin

uppfattning eller icke, såsom komplettering en verklig kontroll och detta

såväl beträffande varje särskild lärobok och varje ämne som ur jämförande

synpunkter. Men örn en kontroll, som på detta sätt utmärkes av enhetlighet

och konsekvens, skall kunna äga rum, bör den myndighet, som bär

ansvaret för kontrollen, utföra den på ett kontinuerligt sätt och med saklig

hänsyn till alla granskningsuppgifter. T alldeles särskilt hög grad torde

det bero på den myndighet, som har att pröva experternas utlåtanden, hur

den synnerligen viktiga kontrollen över nya, omarbetade upplagor kommer

att utövas. Förslagen till omarbetningar föranledas nämligen enligt sakens

natur till stor del av pedagogiska erfarenheter vid bruket av en lärobok,

och de böra därför ingående prövas ej blott av den specialsakkunniga expertisen

utan i lika mån ur jämförande pedagogiska synpunkter. Jämväl

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

med hänsyn till att läroböckerna produceras från olika förlag, är det av

vikt, att prövningen av förslagen till nya upplagor sker centralt och på ett

i det hela likformigt sätt. Samma praxis bör härvid i väsentliga delar råda

för läroböcker, avsedda för den högre och lägre skolan. Upplagekontrollen

torde nämligen hädanefter bliva av ännu större betydelse än hittills varit

fallet. Såsom jag förut betonat, torde en effektivare kontroll av läroboksgranskningen

och förhandenvaron av officiella förteckningar komma att

medföra en ökad benägenhet från förlagens sida att utnyttja de läroböcker,

som blivit uppförda å förteckningarna, genom att utgiva nya upplagor av

desamma. I synnerhet beträffande kontrollen av nya läroboksupplagor gäller

det att bevaka målsmännens befogade intresse, i det att ju en ny omarbetad

upplaga ur kostnadssynpunkt är att anse som en ny lärobok. Den

myndighet, som äger att fatta ståndpunkt till experternas utlåtanden, bör

därför kunna helt ägna sig åt denna sin uppgift.

Jämväl de omständigheter, som åberopats i en reservation vid överstyrelsens

utlåtande och vilkas innebörd synes vara, att — därest överstyrelsens

förslag godtoges — undervisningens intressen kunde tänkas påkalla, att

antagningen av läroböcker i vissa fall föreginge granskningen, äro ägnade

att framkalla tvivel örn lämpligheten av en sådan granskningsprocedur,

som överstyrelsen förordat. Överhuvud taget finner jag, att denna procedur

med hänsyn till överstyrelsens övriga arbetsuppgifter icke lämnar tillräckliga

garantier för att granskningen till sina väsentliga delar försigginge

under enhetliga synpunkter och på ett effektivt sätt. Ej heller vill det synas,

som örn — i enlighet med vad som förordas i vissa remissutlåtanden —

det granskningsförfarande, vilket hittills tillämpats på kristendomsböckerna,

lämpligen kunde generellt tillämpas. Den mycket omfattande läroboksförteckning,

som i detta samband uppgjorts, innefattar sålunda jämlikt

1920 års bestämmelser såväl kristendomsböcker, vilka kvarstå från tiden

för inrättandet av granskningen, som sedermera godkända böcker, samt

upptager endast i begränsad mån uppgifter örn upplagor och priser. Expertgranskningen

ombesörjes i varje särskilt fall av ej mindre än åtta personer.

Såsom jag i det föregående omnämnt torde i stället granskningen av kristendomsböckerna

böra ske i väsentligen samma form som för övriga läroböcker.

Det återstår emellertid att pröva, huruvida en nämnd må anses äga förutsättningar

att handhava ifrågavarande granskningsuppgifter. Jag erinrar

därvid om att även skolöverstyrelsen inordnat en sådan nämnd i den

granskningsorganisation, som överstyrelsen förordat. Denna nämnd skulle

uppgöra förslag till utgallring av läroböcker, d. v. s. nämnden skulle äga

den ingalunda oviktiga uppgiften att tjäna som en periodiskt funktionerande

kontrollanordning med avseende på skolöverstyrelsens kontinuerligt

fortskridande granskningsarbete. På skolöverstyrelsens hemställan skulle

Kungl. Maj:t vart femte år förordna förslagsvis tre lämpliga granskningsmän

att utföra en läroboksrevision. Granskningsmännen skulle föreslå

ämnesexperter, vilka förordnades att biträda vid granskningen. Det förslag

till läroboksförteckningar, som sålunda uppgjordes, skulle sedan utfärdas

av Kungl. Majit. Beträffande detta skolöverstyrelsens förslag är

vidare att märka, att tremannanämnden skulle utgöra kärnan i en revision

av läroboksbeståndet för hela skolväsendet. Överstyrelsen anser sålunda

icke, att det behöver eller bör skapas särskilda granskningsanordningar för

högre och särskilda för lägre skolor i detta viktiga samband. Denna överstyrelsens

uppfattning har ju också en erfarenhetsmässig grund i den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

11

granskning, som utförts av 1934 års lärobokssakkunniga. Jag erinrar därvid

om att de sakkunniga innefattade representanter för högre skola, mellanskola

och folkskola. Framhävas må, att just en sådan anordning föreslagits

av lärobokssakkunniga, i det att dessa förordat, att tre aktiva pedagoger,

företrädande nämnda skolområden, skulle ingå i granskningsnämnden.

En viss, ingalunda oväsentlig organisatorisk överensstämmelse förefinnes

sålunda mellan de förslag till anordnandet av granskningen, som avgivits

av de sakkunniga och av skolöverstyrelsen. Meningsskiljaktigheten

gäller egentligen de uppgifter, som skulle tillerkännas nämnden, i det att

de sakkunniga velat förbehålla åt nämnden samtliga granskningsuppgifter,

medan överstyrelsen endast vill tillerkänna nämnden den visserligen

i och för sig betydelsefulla befattningen med en periodisk läroboksrevision.

En invändning mot de sakkunnigas förslag, som med styrka framförts

såväl av överstyrelsen som i övriga remissutlåtanden från olika skolmyndigheter,

är, att granskningsnämnden skulle komma att utgöra en särskild

institution, som icke ägde nödigt samband med vårt hävdvunna undervisningsväsende

och dess ledning. En närmare prövning torde emellertid utvisa,

att denna anmärkning näppeligen äger verklig grund i ifrågavarande

förslag.

Härvid är främst att märka, att enligt de sakkunnigas förslag den nämnd,

som skulle omhänderhava granskningsarbetet i dess helhet, även skulle

inrymma en representant för skolöverstyrelsen. Självfallet skulle det därvid

icke vara samma person, som regelbundet skulle företräda överstyrelsen,

oavsett arten av de ärenden, som förehades, utan olika ledamöter av

överstyrelsen skulle delegeras allt efter deras särskilda kompetens och arten

av granskningsuppgifter, som förelåge vid varje tillfälle. Med hänsyn härtill

finge givetvis också nämndens arbetsordning anpassas. Medlemskapet

i nämnden skulle sålunda icke bliva någon personlig uppgift, vilken jämsides

med arbetet å överstyrelsen ålåge en viss av dess ledamöter, utan

skulle växelvis tillkomma dessa, så att den kompetens och den erfarenhet,

som är tillfinnandes inom överstyrelsen på olika läroboksområden, tillgodogjordes

inom nämnden. Det kan således enligt min uppfattning näppeligen

med fog sägas, att skolöverstyrelsen enligt de sakkunnigas förslag inom

nämnden skulle avkopplas från granskningsarbetet eller att någon söndring

skulle komma att råda mellan å ena sidan nämndens och å andra sidan

överstyrelsens verksamhet.

Fastmer torde genom de sakkunnigas förslag tillfälle vara berett för

överstyrelsen att kontinuerligt medverka i granskningsarbetets samtliga,

olika moment, medan detta uppenbarligen icke skulle vara fallet, därest

överstyrelsens eget förslag till granskningens anordnande bleve förverkligat,

sådant det föreligger i det avgivna utlåtandet. Enligt detta skulle

ju ej blott utgallringsarbetet utan även redaktionen av läroboksförteckningarna

anförtros åt en särskild nämnd, vilken skulle tillsättas av Kungl.

Majit, och de sålunda redigerade förteckningarna skulle utfärdas av Kungl.

Majit. Det framgår emellertid ej minst av de anmärkningar, som riktats

mot den inom skolöverstyrelsen upprättade förteckningen över ett så speciellt

område som kristendomsböckerna, hur maktpåliggande en sådan redaktionsuppgift

i själva verket är. Likaså torde dess betydelse flir skolornas

läroboksurval ävensom förteckningarnas prisreglerande roll vara tillfullo

uppenbar.

Ej heller ur det administrativa förfarandets synpunkt synes någon dna
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

lism vara att befara mellan nämndens och skolöverstyrelsens verksamhet.

En regelmässig samverkan skulle i stället åvägabringas. Nämnden skulle

under sitt granskningsvärv upprätta förslag till läroboksförteckningar, och

dessa förteckningar skulle, sedan de utfärdats och successivt kompletterats

ay Kungl. Majit, i sin tur läggas till grund för antagningen av läroböcker

vid skolorna. Givetvis skulle det vara Kungl. Majit obetaget, att, om och

i den mån så befunnes påkallat, över nämndens förslag inhämta överstyrelsens

yttrande. Anordningen, att granskningen utövas av en under Kungl.

Majit ställd nämnd, synes mig just ur administrativ synpunkt erbjuda bestämda

fördelar framför en av skolöverstyrelsen verkställd granskning. Det

är självfallet, att erinringar skulle kunna framställas till Kungl. Majit med

anledning av nämndens förslag, men det synes mig vara uppenbart, att

icke en sådan tidsutdräkt i handläggandet av läroboksärendena härav

kunde förorsakas, som, enligt vad som anförts i reservationen till skolöverstyrelsens

utlåtande, kunde väntas bliva följden av eventuella besvär över

överstyrelsens beslut.

Vad angår frågan om granskningsnämndens förhållande till överstyrelsen,

bör även nämnas, att det i vissa remissutlåtanden förordats, att visserligen

en nämnd skulle ombestyra hela granskningen, men att nämnden

borde underordnas skolöverstyrelsen och beslut i granskningsärendena fattas

av överstyrelsen på grundval av nämndens förslag, varvid i samtliga

fall av meningsskiljaktighet mellan överstyrelsen och nämnden, ärendet

skulle underställas Kungl. Majit. Avsikten med nänmda förslag är uppenbarligen,

_ att på så sätt skolöverstyrelsen även i detta hänseende skulle utöva

ledningen inom vårt skolväsende, utan att därför i avsevärd män betungas

av nya arbetsuppgifter, då ej blott ämnesexperter utan även en

nämnd berett ärendena och dessa sålunda redan granskats ur jämförande

pedagogiska synpunkter, innan överstyrelsen befattade sig med desamma.

Men även bortsett från det förhållandet, att överstyrelsen jämväl enligt

de sakkunnigas förslag aktivt och kontinuerligt skulle medverka i granskningsarbetet,

är det uppenbart, att en betydande omgång och tidsutdräkt

kunde förorsakas av att nämnden underordnades överstyrelsen. Det är

emellertid ett viktigt intresse för skolorna att snarast möjligt till sitt förfogande

erhålla lämpliga läroböcker, och det är enligt min uppfattning att

befara, att detta intresse skulle komma att i icke önskvärd utsträckning

åsidosättas genom granskningsprocedurens långvarighet. Författare och

förlag skulle säkerligen under dylika förhållanden i mindre grad än annars

befinnas vara benägna att underkasta sig de besvär, uppoffringar och risker,

som äro förbundna med utgivandet av läroböcker. Jag finner mig pä

dessa grunder icke kunna förorda förslaget, att nämnden skulle underordnas

överstyrelsen, utan anser, att övervägande skäl tala för att granskningsnämnden,

på sätt de sakkunniga angivit, ställes under Kungl. Majit.

Jag får härvid ytterligare betona, att — frånsett den fasta och kontinuerliga

gemenskap, som nämnden skulle ha med överstyrelsen, genom dennas

representant i nämnden — den sistnämnda enligt de sakkunnigas förslag

även skulle inrymma tre aktiva pedagoger och även i så måtto stå i

levande kontakt med vårt skolväsen i dess olika grenar. Det torde vidare

ligga i sakens natur, att de till namnet kända pedagoger, som inginge i

nämnden, i sin verksamhet skulle stå under livlig observation och vaken

offentlig kritik ej minst från skolmännens sida. Då dessutom nämndens

medlemmar — frånsett representanten för skolöverstyrelsen — enligt de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

13

sakkunnigas förslag skulle förordnas för en tid av fyra år, skulle därmed

möjlighet beredas att tillse, att nämnda skolrepresentanter fortfarande på

ett opartiskt sätt bidroge till granskningsarbetet i sin egenskap av aktiva

pedagoger.

Överhuvud finner jag under hänvisning till vad som yttras i svenska

stadsförbundets utlåtande, att hänsynen till skolväsendets krav väl kan

sägas i tillräckligt hög grad hava uppmärksammats i de sakkunnigas förslag.

Syftet med en reglering av läroboksgranskningen är emellertid i lika mån

att tillvarataga allmänhetens och målsmännens intresse. Jämväl denna omständighet

har beaktats både i de sakkunnigas betänkande och i deras förslag

till granskningsnämnd, vars ordförande skulle tillsättas just ur nämnda

synpunkt. Förverkligades detta förslag, skulle därmed en offentlig kontroll

anordnas på ett område, som hittills i alltför ringa mån kunnat överblickas

och bedömas från allmänna synpunkter. Det är härvidlag förvisso

alls icke fråga om att i någon mån inkräkta på undervisningens rättmätiga

krav i deras utgestaltning efter olika stadier och utbildningsgrenar.

Någon verklig motsats förefinnes enligt min mening icke mellan dessa

krav och yrkandena på en i allmänhetens intresse anordnad lärobokskontroll.

Jag finner det fastmer vara uppenbart, att undervisningens och allmänhetens

befogade önskemål härutinnan väsentligen sammanfalla. För

att upprätthålla inbördes förtroende och lämplig växelverkan mellan hem

och skola är det onekligen av vikt, att garantier skapas för att utgifterna

för läroböcker icke äro onödigt stora. Läroböckernas förbilligande är, såsom

jag redan förut framhållit, för visso ett viktigt önskemål. Härvid är

emellertid att märka, att det visserligen ofta är mycket kännbart för målsmännen,

örn högre eller lägre belopp utgivas för barnens skolmateriel, men

att själva storleken av denna utgift likväl i allmänhet icke torde för dem

äga avgörande betydelse. Jämväl en ansenlig utgift torde nämligen merendels

utan gensägelse erläggas för ett så behjärtansvärt ändamål, blott det

finnes anledning att antaga, att den är oundgänglig, medan däremot även

en obetydlig utgift skapar irritation, därest det förefinnes jämförelsevis

befogad anledning att antaga, att utgiften ifråga är onödig. Också av denna

grund finner jag skäl föreligga att tillse, att läroböckernas kvalitet och,

där så befinnes lämpligt, även deras pris kontrolleras genom en inför det

allmänna ansvarig och för allmänhetens kritik tillgänglig offentlig institution.

Läroboksfrågan har, efter att länge hava varit föremål för diskuterande

från växlande utgångspunkter, nu för första gången blivit utredd i hela

sitt sammanhang. De olika granskningsuppgifter, som härvidlag torde

komma ifråga, ha blivit belysta och en relativt övervägande enighet har

uppnåtts rörande de önskemål, som böra förverkligas i detta avseende. Det

vill då synas, som om en lösning äntligen borde åvägabringas och icke hela

denna angelägenhet återigen skjutas å sido på obestämd tid. Spörsmålet

örn vilken organisation, som skäligen bör anordnas för läroboksgranskningen,

torde därvid desto mindre böra fa utgöra något hinder, som det

icke till sin natur torde vara av principiell art utan snarare en lämplighetsfråga.

Då de sakkunniga förordat, att en särskild granskningsnämnd borde

handhava samtliga nu berörda uppgifter, men skolöverstyrelsen, att de

borde bestridas dels av överstyrelsen, dels av en dylik nämnd, har jag på

de skäl, som av mig anförts, anslutit mig till det förra alternativet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

Mot de sakkunnigas förslag till sammansättning av ovanberörda nämnd

har jag, såsom det redan sagda ger vid handen, intet att erinra. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera utfärda instruktion för nämnden

ävensom de övriga bestämmelser, som må visa sig erforderliga för

genomförande av här föreliggande förslag.

Vad kostnaderna för nämnden beträffar, må följande anföras.

De sakkunniga hava för ordföranden beräknat ett arvode av 3,000 kronor

och för envar av tre av Kungl. Majit utsedda ledamöter ett arvode av

1,500 kronor. Den femte ledamoten, som skulle av överstyrelsen förordnas,

skulle enligt förslaget ej erhålla särskilt arvode. Statskontoret har för sin

del förordat, att berörda ersättningar skulle bestämmas till dels ett fast

årsarvode, för ordföranden 1,000 kronor och för envar av sagda tre ledamöter

500 kronor, dels ock ett arvode per sammanträdesdag av 25 kronor

för ordföranden och 12 kronor för nämnda tre ledamöter. Med denna beräkningsgrund

och under förutsättning att antalet sammanträdesdagar

skulle av Kungl. Majit maximeras till förslagsvis 25 för år, skulle den årliga

ersättningen utgöra för ordföranden högst 1,625 kronor och för envar av

de tre nämnda ledamöterna högst 800 kronor.

Statskontorets berörda förslag överensstämmer med de allmänna grunder,

som i motsvarande hänseenden tillämpas vid vissa andra statliga

nämnder, exempelvis allmänna civilförvaltningens lönenämnd och statens

bostadsnämnd. Jag hyser visserligen någon tvekan, om dessa nämnders

arbetsförhållanden äro jämförbara med ifrågavarande granskningsnämnds,

särskilt med tanke på att för dennas verksamhet torde komma att av ledamöterna

krävas ett icke oväsentligt arbete, som ej kan utföras på sammanträdena.

Jag vill dock icke motsätta mig statskontorets förslag. De

av statskontoret föreslagna fasta arvodena för ordföranden och ledamöterna

i den centrala granskningsnämnden synas mig väl låga i betraktande

av de särskilda kvalifikationer, som måste fordras för ifrågavarande uppdrag,

men må kunna tills vidare godtagas med hänsyn till att erfarenhet

ännu saknas angående omfattningen av nämndens arbetsuppgifter. Statskontorets

uppfattning i fråga om storleken av de rörliga arvodena anser

jag mig kunna biträda. Emellertid lärer, såvitt nu kan bedömas, det av

statskontoret angivna maximiantalet sammanträdesdagar vara beräknat

i underkant. I varje fall synes försiktigheten bjuda att för nästa budgetår,

under vilket av lättförståeliga skäl en större arbetsbörda torde komma att

åvila nämnden än som framdeles normalt kan komma att bliva fallet, utgå

från att antalet sammanträdesdagar blir något större än statskontoret

beräknat. Jag räknar fördenskull här med 40 sammanträdesdagar. I så fall

skulle arvodet för ordföranden uppgå till högst 2,000 kronor och för envar

av de ovannämnda tre ledamöterna till högst 980 kronor. Härutöver torde

emellertid arvode böra beräknas även för den femte ledamoten, vilken

skulle av skolöverstyrelsen utses. Det kan rimligtvis icke begäras, att den

eller de tjänstemän i skolöverstyrelsen, som delegeras för detta ändamål,

skola utan ersättning ställa sig till förfogande för ett uppdrag, som till en

del skulle falla utanför vederbörandes egentliga arbetsuppgifter. Då överstyrelsen

ej lärer utse en och samme person att inom granskningsnämnden

svara för alla de läroböcker, som falla under nämndens bedömande, torde

det vara lämpligt att för den femte ledamoten beräkna allenast arvode per

sammanträdesdag efter 12 kronor. Med utgångspunkt från 40 sammanträdesdagar

skulle alltså för detta ändamål erfordras ett belopp av 480 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

15

För arvoden till ordföranden och de ordinarie ledamöterna skulle således

enligt det ovanstående beräknas ett belopp av (2,000 + 3 X 980 -f- 480 =)

5,1^20 kronor.

Mot statskontorets förslag rörande beräkning av arvode för suppleant

— 12 kronor per sammanträdesdag — har jag icke något att invända. Kostnaderna

för dessa arvoden täckas givetvis av de medel, som beräknats för

rörliga arvoden åt de ordinarie ledamöterna.

För experter — och jämväl för arvoden åt suppleanter — hava de sakkunniga

beräknat ett belopp av 5,000 kronor vara erforderligt. Statskontoret

har utan särskild motivering ansett de årliga kostnaderna för experter

kunna begränsas till 4,000 kronor. Vidare har ämbetsverket föreslagit,

att för dessa biträden skulle utgå ett arvode av 6 kronor per arbetsdag.

Sistnämnda förslag kan av mig biträdas, varvid jag förutsätter, att såsom

expert anlitad person, i den mån han för uppdragets fullgörande nödgas

taga tjänstledighet från sin huvudsyssla, av statsmedel beredes ersättning

för härigenom mistade löneförmåner. Däremot anser jag det icke tillrådligt

att för nästa budgetår räkna med mindre än 5,000 kronor såsom arvodesersättning

åt experterna. Trots att genom den nyligen genomförda läroboksgranskningen

säkerligen åtskilligt arbete undangjorts, synes det vara

att förvänta, att ganska maktpåliggande uppgifter komma att särskilt under

det första året av nämndens verksamhet vila på de av nämnden anlitade

experterna.

I likhet med statskontoret anser jag, att det av de sakkunniga föreslagna

sekreterararvodet är för högt. Ett arvode av 1,200 kronor lärer vara i detta

fall tillräckligt.

Mot det av de sakkunniga och statskontoret för expenser beräknade beloppet

— 300 kronor — har jag icke något att erinra. Av dessa medel torde

jämväl böra bestridas utgifter för skrivbiträdesgöromål o. d. Jag vill fästa

uppmärksamheten på att enligt statskontorets förmenande förutsättningar

för beviljande av tjänstebrevsförmån åt nämnden föreligga.

Varken de sakkunniga eller statskontoret hava, såsom av det föregående

framgår, beräknat medel till rese- och traktamentsersättningar för nämndens

ordförande, ledamöter och experter samt ej heller medel för beredande

av ersättning för av dessa eventuellt avstådda löneförmåner under tjänstledighet

från huvudsyssla för uppdragets fullgörande. Det anslag, som i

riksstaten bör uppföras för den centrala granskningsnämnden, bör emellertid

bereda täckning även för sådana utgifter. Den omfattning, i vilken

ersättningar av nämnda art kunna ifrågakomma, är givetvis väsentligen

beroende av den sammansättning, som nämnden erhåller, och omfattningen

av det arbete, som kan komma att åvila densamma. Några bestämdare

beräkningar i detta hänseende kunna alltså icke nu verkställas. Jag förutsätter

emellertid, att utgifterna för detta ändamål böra kunna för nästa

budgetår begränsas inom ett belopp av i runt tal 3,000 kronor. Den närmare

erfarenheten får utvisa, om anledning kan förefinnas att för ett kommande

budgetår höja eller sänka detta belopp.

För granskningsnämnden skulle alltså enligt det ovanstående erfordras

ett belopp av (5,420 + 5,000 + 1,200 + 300 + 3,000 =) 14,920 kronor

eller, i avrundat tal, 15,000 kronor.

Ifrågavarande riksstatsanslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas

till 15,000 kronor och lämpligen — i överensstämmelse med vad som gäller

beträffande kostnaderna för vissa andra, jämförbara nämnder — givas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

karaktären av obetecknat anslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att i sinom tid meddela erforderliga föreskrifter rörande anslagets disposition.

Örn anledning skulle befinnas föreligga att jämka på de av mig här

ovan angivna arvodes- och ersättningsbeloppen, torde det böra tillkomma

Kungl. Majit att vidtaga sådana jämkningar.

De ovan framlagda förslagen innebära en minskning av de under förutberörda

punkt 139 i årets åttonde huvudtitel för ändamålet beräknade

anslagsmedlen från 22,200 kronor till 15,000 kronor.

Till stöd för det i motionen 11:711 framförda yrkandet har anförts

bland annat följande:

Det ligger i granskningens natur, att granskningsresultatet är beroende

på de principer, som tillämpas. Äro dessa så liberala, som av

departementschefen antytts, kan granskningen ej leda till någon minskning

av läroböckernas antal, vare sig den ombesörjes av den ena eller

den andra myndigheten. Med det nuvarande systemet med skolöverstyrelsen

som central föreligger dock den fördelen, att inga böcker komma

till granskning, med mindre än de av någon lokalskolmyndighet ansetts

vara bättre än den vid ifrågavarande skola tidigare använda läroboken.

Ur pedagogisk synpunkt garanterar dock det nuvarande systemet en

mer allsidig prövning beroende på de skiftande pedagogiska intressena

hos de många ämneskonferenserna. Förhandsgranskningen riskerar däremot

att bli i hög grad ensidig. Det kan med den föreslagna nämndens

sammansättning ej undvikas, att de pedagogiska strömningar, som

representeras i nämnden, lätt bli dominerande såväl vid val av experter

som vid bedömningen. En boks godkännande måste bli i hög grad beroende

av experternas utlåtanden och dessa i sin tur av experternas

pedagogiska uppfattning. Då ej andra meningar kunna göra sig hörda

— såsom nu är fallet från ämneskonferenserna — föreligger fara, att

värdefulla pedagogiska uppslag skola bli undertryckta. Förhandsgranskningen

kan lätt föra med sig, att läroboksbeståndet ökas, liksom därmed

följande olägenheter för föräldrarna, men att dess sammansättning

likväl blir ur pedagogisk synpunkt fattigare.

Det nuvarande systemet har som följd härav även en annan stor fördel.

Det drager avsevärt mindre kostnad, även om man bortser från

de särskilda arvoden m. m., som själva nämnden skulle erhålla. Såsom

skolöverstyrelsen framhåller, kan man nämligen, örn en granskning skall

verkställas oberoende av om boken föreslagits till införande vid någon

läroanstalt, med ganska stor säkerhet förutse, att granskningsnämndens

verksamhet skulle komma att erhålla en betydande och så småningom

växande omfattning. Varje förlag eller författare, som utgivit eller ämnar

utgiva en lärobok, helt eller delvis avsedd för skolbruk, skulle begära

bokens granskning. I den mån som lämpliga partier av granskningsnämndens

utlåtande kunde utnyttjas till reklam vid försäljning till

allmänheten, skulle nämligen detta kunna komma till användning, även

om boken underkändes såsom lärobok. Det är därför förståeligt, att

departementschefen finner de av statskontoret för nämndens ledamöter

föreslagna arvodena väl låga och blott kan godtaga dem tills vidare

med hänsyn till att erfarenhet ännu saknas angående omfattningen av

nämndens arbetsuppgifter.

Såsom av propositionen framgår, anses även, att läroboksgranskningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

17

är en av de viktigaste av de pedagogiska uppgifter, som för närvarande

åligga överstyrelsen. Enligt det föreliggande förslaget skulle emellertid

denna överflyttas till en fristående institution. Ett av de viktigaste

skälen för skolöverstyrelsens inrättande var emellertid, att man därigenom

skulle erhålla en enhetlig ledning av vårt lands skolväsen framför

allt i pedagogiskt avseende. Det vore därför synnerligen beklagligt om

en uppdelning ånyo skulle komma till stånd. I nu föreliggande fall

skulle ju en myndighet godkänna läroböckerna, en annan besluta örn

deras införande vid skolorna. Tydligt är att en så allvarlig åtgärd bör

företagas endast örn synnerligen tungt vägande skäl tala därför.

Vad som framför allt anföres som skäl för uppdelningen är emellertid

överstyrelsens stora arbetsbörda. Det är ju allmänt känt, att överstyrelsen

är mycket arbetsbelastad, och att dess arbetsbörda örn möjligt

bör lättas. Överstyrelsen understryker dock, att detta ej bör ske på

så sätt, att just den pedagogiskt så betydelsefulla läroboksgranskningen

tages från styrelsen. Det kan dessutom starkt ifrågasättas, huruvida

den i propositionen föreslagna anordningen verkligen skulle innebära

någon arbetslättnad. Enligt förslaget skulle ju överstyrelsens ledamöter

deltaga i nämndens arbete, och detta skulle säkerligen kräva i och för

sig minst lika mycken tid som örn de själva ombesörjde granskningen.

Dels skulle de i granskningsnämnden ej kunna vare sig disponera över

sin tid eller ordna sitt arbete så rationellt, som när de på egen ämbetslokal

leda arbetet, dels skulle, såsom förut framhållits, på grund av förhandsgranskningens

natur själva granskningsarbetet avsevärt ökas. Den

förhoppning, som departementschefen uttalar, att överstyrelsen med den

föreslagna anordningen skulle få tillfälle att ägna mer tid åt sin inspektionsverksamhet,

förefaller därför ej sakligt grundad. Observeras bör

för övrigt, att den merkostnad, som inrättandet av nämnden skulle medföra,

skulle i det närmaste förslå till avlönandet av ytterligare en överstyrelseledamot

eller eventuellt andra arbetskrafter inom överstyrelsen.

Frågas kan, örn det är någon uppgift, som nämnden skulle kunna

utföra bättre än överstyrelsen. Departementschefen anför, att en fördel

med den nya myndigheten skulle vara, att den kunde helt ägna sig

åt sin uppgift. Ser man på nämndens sammansättning finner man emellertid,

att tre av dess ledamöter skola vara aktiva pedagoger och den

fjärde en ledamot av överstyrelsen. Ingen av dessa kan således helt

ägna sig åt sin uppgift annat än när de hålla på med sitt granskningsarbete.

Fullt samma kan i så fall sägas om överstyrelsen, vars ledamöter

givetvis helt ägna sig åt granskningen, när de arbeta därmed.

Den ende, som skulle kunna ha granskningen till enda uppgift är ordföranden,

vilken ju skulle kunna tillhöra t. ex. de pensionerade tjänstemännens

eller rentierernas krets.

Att överstyrelsen efter förslag av de lokala skolmyndigheterna, örn

experter ställdes även till dess förfogande, skulle kunna granska de nya

läroböckerna minst lika bra som nämnden, har ovan framhållits. Betonas

bör emellertid särskilt att detta gäller även prisgranskningen.

Enligt propositionen skulle nämnden av naturliga skäl ej utföra någon

verklig viirdering av läroböckernas priser och således ej heller kunna

avgöra, huruvida ett pris i och för sig vore oskäligt eller ej. Nämnden

skulle endast bedöma priserna pä de olika läroböckerna i förhållande

till varandra och således inte göra något annat än vad nu värjo äm
-

Bihang lill- riksdagens protokoll /Odd. <> sami. Nr löd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

neskonferens gör, när den avger förslag till läroboksbyte, och vad överstyrelsen

redan nu måste göra, när en lärobok godkännes. Departementschefen

anser, att härvid de officiella läroboksförteckningarna, som

skola uppgöras av den granskande myndigheten, böra verka i prisnedsättande

riktning. Det verkar nästan, som örn departementschefen trodde

detta vara något nytt. Fullt samma drivkraft verkar redan nu, åtminstone

vid de högre skolorna. Det hör nu till huvudlärarens uppgifter

att för konferensen göra sådana sammanställningar. Förlagen ha också

väl känt till dessa jämförelser, varför ej genom de officiella förteckningarna

någon ny drivkraft till förbilligande skulle åstadkommas.

Officiella läroboksförteckningar skulle emellertid tillkomma även enligt

överstyrelsens förslag, och tydligt är även, att de skulle i viss mån underlätta

arbetet för den lokala myndighet, som skall föreslå lärobok.

Man bör dock ha klart för sig, att läroboksförteckningarna även kunna

medföra ^ vissa verkningar, som ej äro till fördel för föräldrarnas ekonomi.

Såsom överstyrelsen i en tidigare skrivelse påpekat, verkar blotta

befintligheten av en officiell läroboksförteckning, i vilken undan för undan

nya godkända läroböcker upptagas, som en sporre till läroboksbyte.

I detta avseende tala erfarenheterna från läroböckerna i kristendomskunskap

sitt tydliga språk. Såsom i propositionen omnämnes ha kristendomsböekerna

varit föremål för en särskild granskning, vars resultat

kungjorts. Mot granskningens och förteckningens beskaffenhet riktas

flera anmärkningar, som nog äro i vissa avseenden berättigade ur

den synpunkt, som här anlägges. Observeras bör emellertid, att granskningen

av kristendomsböckerna haft och har en helt annan uppgift,

och den jämförelse som nu göres, är därför ej fullt rättvis. Sedan dessa

förteckningar börjat upprättas, ha emellertid läroboksbyten i kristendom

förekommit oftare än i de flesta andra ämnen.

Att de nya upplagorna av läroböcker skola underkastas en central

granskning, har föreslagits även av överstyrelsen. Påpekas bör kanske,

att detta för läroverkens del ej innebär någon nyhet. Redan nu behandlas

de omarbetade upplagor, som ej kunna användas jämsides med

de gamla, såsom nya läroböcker och bli således granskade av både

ämneskonferens och skolöverstyrelse. Någon skillnad i princip mellan

den av departementschefen och av överstyrelsen nu föreslagna upplagegranskningen

synes ej finnas. Departementschefen framhåller i fråga

om granskningen av nya upplagor, att det är av vikt, att prövningen

av förslagen till nya upplagor sker centralt och på ett i det hela likformigt

sätt. Det vore bland annat ur denna synpunkt synnerligen beklagligt,

örn den nu föreslagna uppklyvningen av överstyrelsens arbete

bomme till stånd. Just i det av departementschefen anförda hänseendet

framstår detta ganska tydligt. Upplagegranskningen måste nämligen i

största utsträckning grunda sig på de erfarenheter av boken, som gjorts

vid den praktiska undervisningen, och just överstyrelsen är därför tack

vare sin ställning som skolornas centrala myndighet och pedagogiska

ledare särskilt lämpad härför.

En av de uppgifter, som granskningsnämnden enligt de lärobokssakkunnigas

förslag skulle lia, vore att utgallra föråldrade och mindre lämpliga

läroböcker. Överstyrelsen föreslår, att en gallring skulle ombesörjas

vart femte år, då Kungl. Majit skulle utse tre lämpliga granskningsmän

att utföra densamma. Det förefaller emellertid onödigt att nu föreslå

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

19

något sådant. Om en lärobok blir föråldrad eller av andra anledningar

är mindre lämplig, framträder detta givetvis vid dess praktiska användning.

Om nndervisningsresultaten till följd härav bli lidande, bör ju

detta uppmärksammas av de inspekterande myndigheterna, till vilkas

uppgifter detta tydligen hör. Om skolöverstyrelsen på grund av bland

annat erfarenheter från sina inspektioner finner någon lärobok olämplig,

bör den tydligen underkastas en förnyad granskning och eventuellt avföras

från listan över godkända böcker. Bestämmelserna för läroboksbyte

äro nu så formulerade, att överstyrelsen endast kan godkänna eller

avslå de förslag som framställas från skolorna, däremot ej själv taga

något initiativ till byte annat än genom sin allmänt rådgivande verksamhet.

Det ligger emellertid i Kungl. Maj:ts hand att ändra dessa

bestämmelser och för överstyrelsen möjliggöra mer positiva insatser för

åstadkommande av större enhetlighet skolorna emellan och snabbare

utgallring av mindre goda läroböcker.

Om i dessa avseenden behövliga åtgärder vidtagas, synas regelbundet

återkommande revisioner onödiga. Naturligtvis kan i samband med

t. ex. nya skolreformer eller även eljest särskild granskning av läroboksbeståndet

befinnas behövlig. Initiativet till en sådan kan i så fall vid

lämplig tidpunkt tagas av överstyrelsen.

I propositionen talas örn att granskningsarbetet skulle även enligt

överstyrelsens förslag ombesörjas av en särskild nämnd. Förmodligen

är det de tre vart femte år arbetande granskningsmännen, som därvid

åsyftas. . Såsom av ovanstående framgår synes även den »nämnden»

obehövlig. I detta sammanhang bör kanske framhållas, att de betänkligheter

angående tiden för en läroboks godkännande och antagande,

som i en till överstyrelsens yttrande fogad reservation uttalats av undervisningsrådet

Johansson, visserligen, såsom departementschefen framhåller,

gälla överstyrelsens förslag, men att anmärkningarna givetvis i

ännu högre grad drabba propositionens förslag till granskningsnämnd.

Departementschefen uttalar, att en lösning av läroboksfrågan nu äntligen

bör åvägabringas och ej skjutas å sido på obestämd tid. I detta

vill jag för min del livligt instämma, ehuru jag ej anser propositionens

förslag om inrättande av en särskild, från överstyrelsen fristående nämnd

lyckligt.

Såsom jag på flera punkter här ovan framhållit torde Kungl. Majit

på administrativ väg kunna på ett effektivt sätt råda bot för det stora

flertalet av de missförhållanden, som gjort sig gällande i fråga örn läroböckerna

vid våra skolor. Lämpligt är dock, att riksdagen genom särskilt

anslag ökar möjligheten för vederbörande myndigheter i deras

arbete i detta avseende. I proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen

att för granskning av läroböcker för budgetåret 1936/1937 anvisa ett

anslag av 15,000 kronor, varav 5,000 kronor avses såsom arvoden åt

experter och 10,000 kronor till den centrala nämnden för övrigt.

Eftersom enligt min uppfattning själva det centrala granskningsarbetet

bör ombesörjas av skolöverstyrelsen, äro de 10,000 kronorna enligt

min mening obehövliga. Då en granskning, som förberetts och så att

säga gallrats redan av de lokala skolmyndigheterna, måste bli mindre

omfattande, men även i viss mån mindre krävande än en förhandsgranskning

av den natur, som föreslagits i propositionen, torde även

det för experterna beräknade arvodet kunna minskas. Under normala

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

förhållanden synes man därför kunna beräkna detta till ungefär 3,000

kronor om året. Då emellertid arbetet vid början av den nya ordningen

torde bli särskilt krävande, även örn hänsyn tages till att de lärobokssakkunniga

i viss utsträckning förberett detta, förefaller det lämpligt

att för det första året anslå 4,000 kronor till experterna.

I den kritik, som ovan riktats mot propositionens förslag, ha exempel

hämtats från de högre skolorna. Vad som där sagts gäller emellertid i

princip även för de lägre.

Då de flesta hithörande förhållanden kunna regleras av Kungl. Majit,

vill jag till slut sammanfatta mitt förslag om själva läroboksgranskningen,

vilket, bortsett från själva utgallringsförfarandet, i det hela överensstämmer

med skolöverstyrelsens.

Nya läroböcker upptagas till granskning av skolöverstyrelsen, sedan

de av en lokal skolmyndighet (rektor och ämneskonferens, privatläroverkens

styrelse, folkskoleinspektör, folkskolestyrelse) föreslagits till införande.

Överstyrelsen föranstaltar örn granskning av den sålunda föreslagna

boken och biträdes härvid av tvenne av överstyrelsen tillkallade

ämnesexperter — vid granskning av läroböcker i kristendomskunskap

därjämte av en av ärkebiskopen för viss tid utsedd sakkunnig — vilka

till överstyrelsen avgiva skriftliga utlåtanden över den av dem verkställda

granskningen. Om överstyrelsen så finner erforderligt, bör överstyrelsen

därjämte angående bokens pris inhämta yttrande från lämplig

sakkunnig. Samtliga expertutlåtanden äro offentliga. Överstyrelsen prövar

och motiverar därpå bokens godkännande eller underkännande och

underrättar vederbörande skolmyndighet örn prövningens resultat. Avslås

ansökan om bokbyte, skall motivering härför anföras. Vid såväl

en boks godkännande (eller underkännande) som dess införande vid en

skola skall särskild hänsyn tagas till dess pris. Godkänd lärobok uppföres

av överstyrelsen i särskild förteckning med angivande i förekommande

fall av vid godkännandet gjort förbehåll angående bokens användning.

Vad här ovan sagts örn prövning för godkännande eller underkännande

gäller även texter i främmande språk. Av praktiska skäl synes

det dock lämpligt att texterna bestämmas av de lokala myndigheterna

inom den ram, som angives av dels läroboksförteckningen, dels de särskilda

bestämmelser, som Kungl. Majit eller överstyrelsen utfärda.

Vid utgivandet av nya omarbetade upplagor av redan godkända läroböcker

insändas av författare eller förlag till granskning av överstyrelsen

antingen ändringsförslagen, vidtagna i föregående upplaga, eller den

föreslagna nya upplagan i korrektur eller i färdigställt skick. Överstyrelsen

granskar förslaget på lämpligt sätt, varvid även nu särskild hänsyn

tages till den nya upplagans pris. Om den nya upplagan befinnes

vid undervisningen ej kunna lämpligen användas jämsides med den föregående,

behandlas den vid granskningen såsom ny lärobok.

Vid varje års slut lämnas meddelande till samtliga berörda läroanstalter

om under året godkända läroböcker eller nya upplagor av läroböcker,

vilka, sedan de en gång godkänts, betraktas såsom likställda

med de redan förut i den officiella läroboksförteckningen upptagna böckerna.

Om överstyrelsen på grund av iakttagelser vid inspektioner eller även

eljest finner någon godkänd bok ej längre motsvara de krav, som böra

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

21

ställas på en lärobok, bör överstyrelsen efter vederbörlig granskning avföra

den från förteckningen och härom underrättade vederbörande

skolor.

Till stöd för det i motionen II: 717 framförda yrkandet har yttrats

bland annat följande:

Beträffande de högre skolorna kommer det utan tvivel säregna förhållandet

att inträffa, att den högsta skolmyndigheten kommer att lia

beslutanderätt rörande frågor om införande eller ombyte av lärobok vid

viss skola, men däremot icke att äga befattning med, huruvida den

ifrågasatta boken är ur pedagogiska och andra synpunkter lämplig eller

ej. Över huvud taget torde det få anses önskvärt, att de båda åtgärder,

som här berörts, granskningsförfarandet och antagningsförfarandet,

i största möjliga utsträckning förenas hos en och samma myndighet.

I den mån, som inrättandet av en särskild granskningsmyndighet motiveras

med de hänsyn av ekonomisk art, som rimligen böra visas målsmän

i vad gäller kostnader för inköp av läroböcker, må det erinras örn,

att såsom också skolöverstyrelsen i sitt yttrande framhållit det allmänna

intresset är i högre grad förknippat med frågan om införande och utbyte

av läroböcker än med frågan örn granskning och godkännande av

utkommande läroböcker.

Redan vad nu anförts pekar enligt min uppfattning i riktning mot

att den centrala läroboksgranskningen bör omhänderhavas av skolöverstyrelsen.

Men härtill komma också andra och enligt min mening mycket

betydelsefulla principiella skäl.

Onekligen vore det en synnerligen egendomlig åtgärd, om från ett

centralt ämbetsverk undandroges funktioner, som av ämbetsverket självt

■—- och enligt min uppfattning med rätta —- betecknas såsom tillhörande

dess centrala uppgifter, och dessa funktioner överflyttades till en nämnd,

som ställes oberoende av ämbetsverket och i viss mån kan betecknas

såsom en byrå i Kungl. Maj:ts kansli. Den dubbla prövning av ifrågavarande

ärenden, som anses vara ett skydd för rättssökande, skulle således

bortelimineras. Den hittills inom vår statsförvaltning följda ordningen,

att först ett centralt ämbetsverk prövar frågan och fattar beslut

och därefter frågan genom besvär kan dragas under Kungl. Maj:ts prövning,

förenklas genom det nu tillkomna förslaget på sådant sätt, att

frågan direkt kommer under Kungl. Maj:ts prövning. Förenklingen går

för övrigt enligt departementschefens förslag därhän, att det icke ens

kan betraktas såsom självfallet, att ett förslag, som upprättas av nämnden,

skall påkalla yttrande från vederbörande centrala ämbetsverk, innan

detsamma framlägges till avgörande av Kungl. Majit. I propositionen

förklaras nämligen, att det skall vara Kungl. Maj:t obetaget att om

och i den män så befunnes påkallat över nämndens förslag inhämta

skolöverstyrelsens yttrande. Kungl. Maj:t förutsättes sålunda eventuellt

och, som det förefaller, i normala fall komma att avgöra ärendet

direkt på nämndens förslag. Detta tillvägagångssätt, som icke torde

stå i god överensstämmelse med budet i § 10 regeringsformen, synes

däremot bättre stå i samklang med vissa tendenser, som gjort sig gällande

under .senare år, då det emellanåt underlåtits att genom ämbetsverks

hörande införskaffa erforderlig utredning i förekommande ärenden.

Häremot har emellertid riksdagen som regel reagerat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Statsutskottets utlåtande Nr 153.

När fråga är om inrättande av en särskild granskningsnämnd, kunde

man måhända ha anledning att närmare utveckla betydelsen av våra

centrala ämbetsverk, men sådant torde icke vara behövligt. Ämbetsverkens

organisation och jämförelsevis självständiga ställning inom statslivet

har nämligen alltjämt visat sig vara av den fördel och den betydelse,

att varje nytt ämbetsverk, som på grund av utvecklingen tillkommit,

organiserats och uppbyggts efter i stort sett samma linjer, som

gälla för de äldre.

Vid^ godkännande av det i föreliggande proposition äskade anslaget

om 15,000 kronor skulle emellertid riksdagen faktiskt lämna Kungl. Majit

fria händer att inrätta en institution av helt ny typ, ett slags hybrid

mellan ett ämbetsverk och en byrå inom departementet. Dess ledamöter

skulle tillsättas på viss, kortare tid genom förordnanden, och institutionens

förslag skulle på sätt förut angivits av departementschefen

eventuellt direkt behandlas och underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På anförda skäl synes det mig icke vara lämpligt, att riksdagen biträder

det i propositionen framlagda förslaget. Emellertid finner jag

det i och för sig önskvärt och lämpligt, att ett mera utsträckt och ingående

centralt granskningsförfarande kommer till stånd i huvudsaklig

enlighet med de riktlinjer, som skolöverstyrelsen i sitt yttrande uppdragit.

En dylik anordning av granskningen kommer, enligt min mening,

att bli lika verkningsfull som den i propositionen föreslagna och

stå i bättre överensstämmelse med hittills följda principer i fråga örn

den centrala förvaltningens utformning. Den kommer därjämte, vilket

ej minst synes mig värt beaktande, att kräva betydligt mindre kostnader

än den föreslagna särskilda granskningsnämnden, vars budget för

närvarande är svår att förutse, men vilken icke osannolikt kommer att

mycket snart överstiga det belopp, som i propositionen beräknats. För

en granskning, verkställd under skolöverstyrelsens ledning, kunna kostnaderna,

enligt vad som framgår av skolöverstyrelsens yttrande, uppskattas

till cirka 5,000 kronor.

Frågorna om en av det allmänna utövad granskning av läroboksbeståndets

kvalitet och örn kostnaderna för läroböcker vid skolorna, särskilt

vid folkskolor, har under senare år varit föremål för uppmärksamhet

jämväl från riksdagens sida.

Nu gällande bestämmelser om antagande av lärobok torde kunna

sammanfattas sålunda, att, i fråga om de högre skolorna, skolöverstyrelsen

och, i fråga om folk- och fortsättningsskolor, statens vederbörande

folkskolinspektör på förslag av vederbörande bestämma om antagande

av lärobok.

Som grund för Kungl. Majits nu framlagda förslag ligger en av särskilda,

år 1934 tillkallade sakkunniga verkställd utredning rörande läroböcker

vid allmänna läroverk och folkskolor m. fl. undervisningsanstalter.

De sakkunnigas förslag innebär dels ändrade föreskrifter i fråga

om antagande av nya läroböcker eller omarbetade upplagor av sådana,

dels ock bestämmelser rörande granskning av läroböcker. Departementschefen

har i här förevarande proposition endast upptagit frågan örn

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

23

granskning av läroböcker till mera ingående behandling. Beträffande

frågan om antagning av lärobok har departementschefen — med förmälan

att han i detta avseende icke hade för avsikt att ifrågasätta sådana

förändringar i gällande bestämmelser, sorn för sitt genomförande

krävde riksdagens medgivande — uttalat, att han senare torde bliva i

tillfälle att anmäla densamma för Kungl. Majit.

Av vad ovan anförts framgår, att för lösandet av den fråga, som

under den tidigare diskussionen varit kanske den mest framträdande,

nämligen om målsmännens kostnader för läroböcker, inga direkta åtgärder

föreslagits i propositionen. Utskottet vill i detta hänseende erinra,

att 1930 års riksdag i skrivelse nr 186 anhöll om snar utredning, på

vad sätt ett förbilligande av kostnaderna för skolmateriel skulle kunna

åstadkommas, icke minst genom tillämpandet av större enhetlighet och

sparsamhet i val av läroböcker, samt att Kungl. Majit ville fortast möjligt

vidtaga de åtgärder, som av utredningen eventuellt kunde visa sig

erforderliga. Visserligen torde, på sätt jämväl i statsrådsprotokollet

framhållits — genom införande av ändrade bestämmelser för granskning

av och antagning till användning vid skolorna av nya läroböcker eller

av nya, mera väsentligt omarbetade upplagor — åtskilligt kunna vinnas

för förverkligandet av riksdagens sålunda uttalade önskemål om förbilligande

av kostnaderna för skolmateriel. Utskottet anser emellertid erforderligt

att, örn så är möjligt utan att fördenskull behovet av en god

lärobokslitteratur behöver eftersättas, även mera direkta åtgärder vidtagas

i nu berörda hänseende. För skolans förhållande till målsmännen

är — även om den genomsnittliga årliga kostnaden för varje målsman

icke uppgår till något större belopp — en tillfredsställande lösning av

denna fråga av betydelse. Givetvis får icke förbises, att de senare årens

ingripande omdaningsarbete på skolornas område kommit att på grund

av kursernas och det inre skolarbetets omläggning medföra behov av

ett ökat utbyte av läroböcker med därav ökade kostnader. Även om,

sedan de nya undervisningsplanerna hunnit vara i kraft någon tid, en

minskning av behovet av nya eller omarbetade läroböcker sannolikt

kommer att inträda, finner utskottet, i likhet med 1930 års riksdag,

frågan örn förbilligande av kostnaderna för läroböcker vid skolorna vara

av den vikt, att en särskild utredning av densamma bör företagas. För

denna utredning torde i det stora hela kunna angivas samma riktlinjer

som på sin tid av 1930 års riksdag uppdrogos i dess skrivelse nr 186.

Utskottet hemställer alltså, att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla om verkställande av utredning och framläggande för riksdagen,

i den mån så kan visa sig erforderligt, av förslag till åtgärder för ett

förbilligande av kostnaderna för läroböcker m. m. vid skolorna.

lie sakkunnigas förslag, i vad det angår läroboksgranskning, avser dels

uppgifterna för granskningen, dels ock organisationen av denna granskning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Beträffande läroboksgranskningens uppgifter har departementschefen

inledningsvis erinrat, att en central granskning av läroböcker för närvarande

äger rum blott för de högre läroanstalternas del samt att denna

granskning hittills i regel endast avsett ny lärobok; allenast för de högre

skolorna och i mindre utsträckning torde nya, omarbetade upplagor

hava kontrollerats. De sakkunniga hava förordat, att granskningen må

bliva central även för folkskolan, att kristendomsböcker, för vilka förut

en särskild granskningsform varit anordnad, må väsentligen likställas

med övriga läroböcker, att textböcker i moderna språk må bliva föremål

för viss central kontroll, att granskningen må regelmässigt omfatta

även nya, omarbetade upplagor, att den också skall avse utgallring av

föråldrade eller annars olämpliga läroböcker, och att officiella läroboksförteckningar

skola upprättas för att läggas till grund för antagning av

böcker vid skolorna. För egen del har departementschefen framhållit,

att det enligt hans mening vore av stor betydelse, att uppgifterna för

läroboksgranskningen, vilka förut blott delvis och sporadiskt blivit beaktade,

sålunda sammanfattats och utformats och att skolmyndigheterna

i så stor utsträckning anslutit sig till den uppfattningen, att dessa

uppgifter borde tillgodoses. Departementschefen har förklarat sig ansluta

sig till de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för granskningen

och anse åtgärder nu böra vidtagas för att få en dylik central granskning

till stånd. I detta hänseende har departementschefen framhållit

bland annat: För folkskolans del skulle detta innebära det framsteget,

att denna kontroll, som för närvarande vore splittrad på 52 inspektionsområden

och som åvilat folkskolinspektörerna jämte mångfaldiga

administrativa uppgifter av annan art, hädanefter skulle utövas av en

särskild, kompetent central instans. Men också för den högre skolan,

där läroboksbeståndet vore i hög grad specialiserat efter olika undervisningslinjer,

skulle möjlighet beredas att överblicka detsamma genom de

läroboksförteckningar, som skulle angiva granskningens resultat.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av läroboksgranskningens uppgifter

finner utskottet vara väl motiverad och tillstyrker alltså densamma.

Med avseende på granskningsuppgifternas fixering och utformning har

departementschefen funnit bland annat följande omständigheter böra

beaktas. Utfärdande av officiella läroboksförteckningar möjliggjorde en

översiktlig kontroll av läroboksbeståndet och skapade grundvalen för

ett ändamålsenligt urval av böcker i och för skolbruk. Då förhandenvarande

officiella läroboksförteckningar med vederbörliga prisuppgifter

i och för sig torde utgöra en mycket verksam drivkraft till ett förbilligande

av lärobokspriserna, borde redan ur denna synpunkt anordnandet

av en effektiv läroboksgranskning kraftigt förordas. Ett utfärdande

av dylika förteckningar innebure ett fixerande av det läroboksbestånd,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

25

som ansåges böra godkännas för skolbruk, och utövade alltså en viss

konserverande inverkan på läroboksbeståndet. Den genom expertis skärpta

granskningen av nya böcker torde medföra, att benägenheten att utgiva

dylika i motsvarande mån torde minskas. Restriktioner borde förvisso

skapas mot de aktuella missförhållandena på läroboksområdet. De borde

dock enligt departementschefens mening icke sträcka sig så långt, att

därmed förutsättningarna upphävdes för en ändamålsenlig förnyelse av

vår lärobokslitteratur i jämbredd med kunskapsstoffets utökning och

omvandling och med den pedagogiska utvecklingen. De förteckningar,

som skulle bilda utgångspunkten för läroboksurvalet vid skolorna, borde

därför upprättas på objektiva, i varje särskilt fall tillämpade grunder.

Som dylika grunder har departementschefen angivit, att läroboken

bör vara ny, d. v. s. icke till väsentliga delar vara en reproduktion

av en redan förefintlig bok, att den bör bära en självständig, vederhäftig

pedagogisk prägel och att den i huvudsak motsvarar ett i en

undervisningsplan ingående, bestämt pedagogiskt ändamål. Departementschefen

har vidare anfört, att han ansåge, att de läroböcker av

vederhäftig läggning, som befunnes i vissa väsentliga avseenden utgöra

värdefulla pedagogiska bidrag, men som ur vissa synpunkter syntes

föranleda vägande invändningar, borde å förteckningarna uppföras under

rubriken »till prövning». Det vore enligt hans mening den antagande

myndighetens uppgift att härvid pröva, vid vilken eller vilka skolor en

dylik bok finge brukas, och tillse, att den användes under den tid, som

angåves av den kurs, boken innefattade.

De sålunda uppdragna riktlinjerna hava icke givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet vill emellertid redan i detta sammanhang beträffande

hela den föreslagna nyorganisationen framhålla, att man här

rör sig på ett område, där närmare erfarenhet ännu saknas. I den män

dylik vinnes, kan det måhända bliva erforderligt att jämkningar eller

förändringar vidtagas.

Beträffande frågan om vem som bör äga att göra framställning om

granskning av en bok och huruvida sådan framställning regelbundet bör

föranleda, att expertis anlitas för att bedöma bokens lämplighet för

skoländamål har skolöverstyrelsen framhållit, att i stället för att den

nu beträffande de högre skolorna förekommande läroboksgranskningen

verkställdes endast i samband med behandlingen av förslag

om böckernas införande vid skolorna, skulle den av granskningsnämnden

utförda granskningen vara en förhandsgranskning. Granskningen i

denna nya form måste beräknas erhålla så väsentligt ökad omfattning, att

den svårligen skulle kunna handhavas av överstyrelsen. Det vore då av

betydelse att undersöka, vilka skälen vore för införande av förhandsgranskningen.

Dessa syntes vara i huvudsak två. Dels hade det befunnits önskvärt

att skapa möjlighet för en granskning av läroböcker i korrektur, dels

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

krävde kontrollen över de nya upplagorna en förhandsprocedur. De sakkunniga

menade, att korrekturgranskningen skulle vidga möjligheterna för

det pedagogiska initiativet att komma till sin rätt inom läroboksproduktionen.

Genom densamma skulle också den fria konkurrensen på området

befrämjas. Överstyrelsen kunde icke finna dessa skäl äga sådan tyngd, att

de motvägde förhandsgranskningens olägenheter, vilka överstyrelsen funne

betydande. Däremot vore överstyrelsen ense med de sakkunniga därom,

att kontrollen över nya upplagor krävde en granskning, redan innan de

ifrågasatta förändringarna av de gamla upplagorna slutligt bestämdes. Men

en dylik jämförande granskning, anordnad ungefär så som de sakkunniga

föreslagit, torde icke behöva bliva mera omfattande än att den borde kunna

verkställas av överstyrelsen med biträde av experter. Vidare har överstyrelsen

anfört, att en tungt vägande invändning mot den föreslagna

anordningen för läroböckernas granskning gällde de kostnader, vilka bleve

förbundna med densamma. Det kunde nämligen med rätt stor säkerhet förutses,

att granskningsnämndens verksamhet skulle komma att erhålla en betydande

och så småningom växande omfattning. Varje förlag eller författare,

som utgivit eller ämnade utgiva en lärobok, helt eller delvis avsedd för skolbruk,

skulle äga rätt att begära bokens granskning. Det vore att märka, att

den granskning, som här ifrågasattes, skulle verkställas oberoende av om boken

föreslagits till införande vid någon läroanstalt. Detta vore en nödvändig

följd därav, att granskningen skulle kunna verkställas, även innan boken

färdigtryckts och utgivits. Utan tvivel skulle denna anordning komma att

medföra, att granskningsarbetet bleve väsentligt mera omfattande än vad

som med ledning av antalet av de vid skolorna nu använda läroböckerna

kunde beräknas. Även i de fall, då utsikterna för godkännande vore skäligen

små, torde vederbörande förläggare säkerligen icke underlåta att

begära den kostnadsfria granskningen. Sammanfattningsvis har överstyrelsen

anfört, att — då vinsterna av förhandsgranskningen icke torde

bliva av större betydelse, varemot den med säkerhet skulle medföra

bestämda olägenheter och ökade kostnader — överstyrelsen ansåge sig

böra avstyrka införandet av förhandsgranskning.

Departementschefen har framhållit, att det för honom framstode som

självfallet, att den centrala granskande myndigheten ägde en sådan

pedagogisk kompetens, att den vore i stånd att preliminärt underkänna

undervisningsmaterial av uppenbart olämplig beskaffenhet. Beträffande

initiativet har departementschefen framhållit, att detsamma icke borde

vara exklusivt förbehållet skolmyndigheterna, utan att det borde finnas

en öppen möjlighet jämväl för författare, vetenskapsmän och eljest intresserade

att påkalla uppmärksamhet för sina bidrag till lärobokslitteraturen,

givetvis under förbehåll att deras arbeten väsentligen holle

provet enligt de grunder, som i statsrådsprotokollet angivits. Beträffande

frågan, huruvida lärobok, vars granskning påkallas, bör företes i manu
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

27

skript, korrektur eller färdigställt skick har departementschefen framhållit

följande: Å ena sidan kunde, om granskning i korrektur eller

färdigställt skick förutsattes, detta verka hämmande på läroboksproduktionen

och fördyrande på lärobokspriserna, å andra sidan medförde en

granskning i manuskript en avsevärd arbetsbelastning för den granskande

myndigheten. Det vore icke lätt att avgöra, vilken väg, som vore den

ur olika synpunkter bästa, och något definitivt ståndpunkttagande i

denna fråga från departementschefens sida torde i detta sammanhang

icke vara erforderligt. Departementschefen ville dock redan nu säga,

att de skäl, som anförts till stöd för att läroböckerna borde företes i

färdigställt skick, syntes väga tyngst. En granskning i manuskript eller

korrektur såsom en undantagsföreteelse, betingad av särskilda förhållanden,

torde dock icke böra helt uteslutas.

Utskottet har vid sin prövning av frågan örn förhandsgranskningen

funnit de starkaste skälen tala för ett bifall till skolöverstyrelsens förslag.

Såväl ökat arbete som ökade kostnader synas vara förknippade

med en förhandsgranskning, varjämte åtskilliga andra olägenheter därav,

på sätt överstyrelsen i sitt i statsrådsprotokollet återgivna utlåtande

framhållit, torde vara att befara. Härtill kommer vidare, att granskning

av en lärobok, som icke ens ifrågasatts till införande vid en skola,

knappast torde kunna anses vara av behovet påkallad.

Med utskottets sålunda intagna ståndpunkt kan av naturliga skäl

granskning förekomma endast av lärobok i färdigställt skick. Härigenom

undvikas de nackdelar av olika slag, som måste uppkomma vid granskning

av läroböcker i korrektur eller i manuskript.

Vad departementschefen anfört om granskningens föremål —■ däribland

om granskningen av kristendomsböcker, arbetsböcker och s. k. textböcker

— örn den närmare prövningen av frågan, för vilka läroanstalter

läroboksförteckningarna böra bliva normerande, örn behovet av en

granskning av nya, omarbetade upplagor och om viss prisgranskning i

samband med prövningen av ny upplaga har icke givit utskottet anledning

till erinran.

Beträffande utmönstring ur de officiella läroboksförteckningarna av

föråldrade eller för undervisningen eljest såsom olämpliga befunna läroböcker

har föreslagits, att detta skulle ske, antingen — såsom av de

sakkunniga föreslagits — företrädesvis i samband med den kontinuerligt

pågående granskningen av förslag till nya omarbetade upplagor av

läroböcker, eller ock — såsom bland annat av skolöverstyrelsen föreslagits

— med vissa års mellanrum, förslagsvis vart femte år, av särskilda

för ändamålet utsedda granskningsmän. I likhet med departementschefen

finner utskottet de starkaste skälen tala för förstnämnda

alternativ.

Beträffande läroboksgranskningetis organisation hava olika meningar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

yppat sig, främst representerade av de sakkunniga och departementschefen,

å ena sidan, och av skolöverstyrelsen och i de i motionerna

11:711 och 11:717 framförda yrkandena, å andra sidan.

Enligt de sakkunniga skulle granskningen verkställas av en särskild

granskningsnämnd, beträffande vars sammansättning de sakkunniga

framlagt följande förslag:

Granskningsnämnden består av fem medlemmar. Fyra av dessa jämte

suppleanter, förslagsvis tre stycken, utses av Kungl. Majit för en tid

av fyra år, varvid en medlem förordnas att tillika vara nämndens ordförande.

Såsom femte medlem av nämnden inträder, allteftersom nämnden

handlägger läroboksärenden av olika beskaffenhet, en ledamot av

skolöverstyrelsen, vilken överstyrelsen därtill förordnar. De medlemmar,

som tillsättas av Kungl. Maj:t, utses enligt sådana grunder, att ordföranden

företräder det allmänna och offentliga intresse, som är förenat

med läroboksfrågan, medan de övriga tre medlemmarna äro aktivt verksamma

pedagoger, vilka kunna anses företräda gymnasiet, mellanskolan

och folkskolan. Då nämnden tillsättes, utses två av dess skolrepresentanter

för två år. En sekreterare anställes hos nämnden och förordnas

för en tid av ett år. Nämnden förfogar över experter (speciellt sakkunniga),

som efter förslag av nämnden utses av Kungl. Majit. Experterna

äro dels en sakkunnig rörande tryckeri- och förlagsärenden, dels

ämnesexperter. I fråga om godkännande av en lärobok anlitas en eller

två experter, allt efter tillgången på expertis inom nämnden. För övrigt

anlitas experter enligt nämndens omprövning. För granskning av kristendomsböcker,

vilka för övrigt skulle granskas i enahanda ordning som

andra läroböcker, bör dock, förutom de två av Kungl. Majit utsedda

ämnesexperterna, vilka få antagas komma att representera såväl pedagogisk

som teologisk sakkunskap, finnas en sakkunnig prästman, representerande

de ifrågakommande rent kyrkliga intressena. Denne skulle

lämpligen för viss tid utses av ärkebiskopen att såsom expert biträda

nämnden vid ifrågavarande granskningsarbete.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle — under förutsättning av att

officiella, av Kungl. Majit utfärdade läroboksförteckningar föreligga —

överstyrelsen verkställa granskning av nya läroböcker. För den högre

skolan skulle detta på samma sätt som hittills ske i direkt samband

med antagningen av läroböcker och på förslag av ämneskonferenserna.

För den lägre skolan skulle granskningen verkställas på särskild framställning

av vederbörande lokala skolmyndighet, närhelst ny lärobok

föreslagits till antagande inom ett folkskoledistrikt. Nya omarbetade

upplagor skulle godkännas av överstyrelsen enligt samma procedur som

de sakkunniga förordat. Vid slutet av varje år skulle vederbörande

skolmyndigheter delgivas uppgifter rörande godkännande av nya läroböcker

och nya, omarbetade upplagor av läroböcker. Granskningen skulle

i varje särskilt fall ske med anlitande av två experter. Då överstyrelsen

avslagit framställning om godkännande av lärobok, skulle skälen därför

angivas i expeditionen till vederbörande skolmyndighet. Besvär över

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

29

överstyrelsens beslut skulle i vanlig ordning ingivas till Kungl. Maj:t.

Utgallring av läroböcker skulle ske vart femte år genom en på angivet

sätt anordnad, särskild granskningsnämnd, varefter Kungl. Majit skulle

fastställa och utfärda läroboksförteckningar, innefattande det godkända

läroboksbeståndet.

Departementschefen har efter en ingående motivering sammanfattningsvis

framhållit, att läroboksfrågan, efter att länge hava varit föremål

för diskuterande från växlande utgångspunkter, nu för första gången

blivit utredd i hela sitt sammanhang. De olika granskningsuppgifter,

som härvidlag torde komma ifråga, hade blivit belysta och en relativt

övervägande enighet hade uppnåtts rörande de önskemål, som borde

förverkligas i detta avseende. Det ville då synas, som om en lösning

äntligen borde åvägabringas och icke hela denna angelägenhet återigen

skjutas å sido på obestämd tid. Spörsmålet örn vilken organisation, som

skäligen borde anordnas för läroboksgranskningen, torde därvid desto

mindre böra få utgöra något hinder, som det icke till sin natur torde

vara av principiell art utan snarare en lämplighetsfråga. Då de sakkunniga

förordat, att en särskild granskningsnämnd borde handhava

samtliga nu berörda uppgifter, men skolöverstyrelsen, att de borde bestridas

dels av överstyrelsen, dels av en dylik nämnd, har departementschefen

anslutit sig till det förra alternativet.

De i motionerna II: 711 och II: 717 framförda yrkandena ansluta sig

i allt väsentligt till skolöverstyrelsens förslag.

Utskottet har icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas och departementschefens

förslag utan finner sig böra tillstyrka en organisation i

huvudsaklig överensstämmelse med de i skolöverstyrelsens förslag uppdragna

riktlinjerna. Detta sker främst av följande skäl. En av avsikterna

med skolöverstyrelsens inrättande var att vårt land skulle erhålla en central

myndighet, framför allt i pedagogiskt avseende, för hela skolväsendet,

såväl det högre som det lägre. Ingen tvekan torde råda därom att läroboksgranskningen

redan i sin nuvarande form och givetvis ännu mera

efter en omorganisation och utvidgning på sätt nu ifrågasatts är en av

de viktigaste pedagogiska uppgifter, som för närvarande åligga skolöverstyrelsen.

Utskottet har icke av vad som anförts blivit övertygat

om nödvändigheten av den i propositionen föreslagna uppdelningen, varigenom

en myndighet skulle godkänna läroböckerna och en annan besluta

om deras införande vid skolorna. Genom sin mångåriga verksamhet

med granskning av läroböcker för de högre läroanstalterna har vidare

överstyrelsen förvärvat en erfarenhet, som torde Idiva väl behövlig

vid reformens genomförande. Skolöverstyrelsens ledamöter rekryteras

bland landets erfarnaste pedagoger, och genom det föreslagna expertförfarandet

får den möjlighet att rådgöra och samarbeta med andra

sakkunniga; att för den föreslagna nämnden någon större sakkunskap

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

än den, som förefinnes inom skolöverstyrelsen, skulle stå till förfogande

torde sålunda knappast vara att förvänta. Vidare har utskottet icke

kunnat undgå att finna det betänkligt med tillskapandet av ett särskilt

— låt vara mindre — ämbetsverk för denna verksamhet. På sätt utskottet

redan tidigare framhållit, rör man sig här på ett område, där

närmare erfarenhet ännu saknas. Det gäller då att söka nå en organisation,

där eventuellt erforderliga förändringar lätt kunna vidtagas, exempelvis

genom inrättande inom skolöverstyrelsen av en nämnd med representation

för målsmannaintresset, för tryckerisakkunskap o. s. v. Ytterligare

vill utskottet framhålla, att kostnaderna vid en organisation

enligt överstyrelsens förslag ligga icke oväsentligt under de enligt propositionen

beräknade kostnaderna. Även om, vid sidan av det huvudsakligen

för ersättning åt av överstyrelsen anlitade experter m. m. beräknade

anslaget, en viss ökning av överstyrelsens avlöningsanslag kan

bliva erforderlig, torde en dylik icke behöva bliva av någon större omfattning.

Mot detaljerna i det ursprungligen av överstyrelsen framlagda förslaget

har utskottet icke funnit annat att erinra än att utgallring av

läroböcker bör ske i samband med den kontinuerligt pågående granskningen

av förslag till nya, omarbetade upplagor av läroböcker. Härigenom

blir den av skolöverstyrelsen föreslagna särskilda granskningsnämnden

icke av behovet påkallad.

Utskottet tillstyrker alltså riksdagen att besluta, att granskningen må

organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens och

de i motionerna II: 711 och II: 717 framlagda förslagen med den förändring

härutinnan, som av utskottet i det föregående tillstyrkts.

Då skolöverstyrelsen såsom förutsättning för sitt förslag angivit, att

officiella, av Kungl. Maj:t utfärdade läroboksförteckningar böra föreligga,

utgår utskottet från att åtgärder härför snarast bliva vidtagna.

Vid bifall till vad utskottet sålunda tillstyrkt blir någon prövning av

de i statsrådsprotokollet framlagda förslagen om nämndens sammansättning

och kostnaderna för dess verksamhet m. m. icke av behovet

påkallad.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag och det i motionen II: 717

framförda yrkandet tillstyrker utskottet, att för nästkommande budgetår

anvisas ett anslag av 5,000 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av utskottet i det föregående anförts, utgå enligt de närmare

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 143 samt herr Sefves och herr Carlesons ovannämnda

motioner (II: 711 och II: 717),

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

a) till Skolöverstyrelsen: Granskning av läroböcker anvisa

ett anslag av 5,000 kronor att utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av utskottet i det föregående

anförts och enligt de närmare bestämmelser, som av

Kungl. Majit meddelas;

b) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn verkställande

av utredning och framläggande för riksdagen, i

den mån så kan visa sig erforderligt, av förslag till åtgärder

för ett förbilligande av kostnaderna för läroböcker

m. m. vid skolorna.

Stockholm den 9 juni 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Bergqvist, Oscar

Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad, Bergström,

Nilsson i Fredriksfält och Bäckström, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist i Karlskrona,

Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson

i Prästbol, Olofsson i Digernäs, Aronson och Olsson i Staxäng.

Reservation

av herrar Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Anderson i Råstock, Jansson

i Falun och Andersson i Prästbol, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

Kungl. Majits förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åt er uppför ande av brunnen byggnad vid Rosersbergs slott m. m. s. 3 i texten