Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för arméns, kustartilleriets och flygvapnets reserver tillhörande förtidsavgången personal att utbekomma pensionens kapitaliserade värde.
1936-06-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:160, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för arméns, kustartilleriets och flygvapnets reserver tillhörande förtidsavgången personal att utbekomma pensionens kapitaliserade värde.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
1
Nr 160.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1936 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för arméns, kustartilleriets
och flygvapnets reserver tillhörande förtidsavgången
personal att utbekomma pensionens kapitaliserade
värde.
(lia avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr N. Holmström väckt motion (nr
536) har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att arméns, kustartilleriets
och flygvapnets reserver tillhörande förtidsavgången personal för sig och sina
efterlevande tillerkännes samma rätt att utbekomma pensionens kapitaliserade
värde, som tillerkänts i arméns, marinens och flygvapnets reserver utnämnd
personal ävensom förtidsavgången personal i flottans reserv.
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
»1. Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning nr 364 av den 23 september 1927
tilldelas förtidsavgången eller i reserven utnämnd officer och underofficer
tillhörande arméns reserver, som fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet,
efter fyllda 55 år årlig pension, officer nied 900 kronor och underofficer
med 672 kronor. De i reserven utnämnda äro dessutom berättigade att efter
fyllda 42 år utbekomma i stället för pensionen ett belopp svarande mot pensionens
efter 5 procent kapitaliserade värde. Avlider i reserven utnämnd, innan
han uppnått den för rätt till pension stadgade levnadsåldern, skall till
hans efterlevande anhöriga eller till annan rättsinnehavare utbetalas pensionens
enligt ovan kapitaliserade värde. Rätt att utfå pensionens kapitaliserade
värde tillkommer alltså icke förtidsavgångna officerare och underofficerare
eller deras efterlevande. För båda kategorierna, förtidsavgångna
och i reserven utnämnda, gälla identiskt lika tjänstgörings- och
avlöningsbestämmelser. Vad beträffar marinen, så lia förtidsavgångna
officerare oell underofficerare i flottans reserv eller deras efterlevande rätt
till erhållande av pensionens kapitaliserade värde, men däremot icke förtidsavgången
personal i kustartilleriets reserv. I fråga örn flygvapnets personal
råda i detta hänseende samma förhållanden som för arméns och kustartilleriets
personal.
2. I samband nied reglering vid 1927 års riksdag av de till personal i reserven
utgående pensionerna behandlades bl. a. tvenne likalydande motioner, i
vilka hemställdes ’att riksdagen med anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 227 angående reglering av reservpersonalens avlönings- och pensionsförmåner
m. lii. måtte bland annat medgiva, att officer eller underofficer
i reserven, vilken till följd av skada eller sjukdom, som ådragits utom
tjänstgöringen, icke kunnat fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet,
skall vara berättigad att av reservpensionen uppbära så stort belopp, som
svarar mot av honom fullgjord tjänstgöring, med rätt för honom eller, därest
lian avlider, innan han uppnått deli för rätt till pension stadgade levnads
Bihang
till riksdagens protokoll 1930. G sami Nr 100. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
åldern, hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare att i stället
för pensionsförmånerna utbekomma ett mot dessas efter 5 procent kapitaliserade
värde svarande belopp, samt att arméns reserver tillhörande förtidsavgdngen
personal för sig oell efterlevande tillerkänncs samma rätt att utbekomma
pensionens kapitaliserade värde, som tillerkännes övrig personal i
reserven’.
Riksdagens beslut enligt skrivelse nr 236/1927 innebar bland annat: ''Att
nu på grund av ett motionsvis framfört yrkande göra ändring i vad 1925 års
riksdag i förevarande avseende beslutat, anser riksdagen icke lämpligt, mea
förutsätter, att Eders Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på det i
motionen framförda spörsmålet.’
3. Då någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida i syfte att åvägabringa likformighet
för de båda personalkategorierna i fråga örn pensionsbestämmelserna
icke syntes vara att vänta, ingick kaptenen i Skaraborgs regementes
reserv G. Lindgren med en skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
daterad den 19 oktober 1929, i vilken hemställdes, att statsrådet
ville föranstalta örn en proposition till 1930 års riksdag rörande likställighet
i fråga örn pensionsförmånerna emellan förtidsavgångna och i reserven
utnämnda.
Denna skrivelse remitterades till chefen för generalstaben, arméförvaltningen,
chefen för marinstaben, marinförvaltningen och försvarsväsendets
lönenämnd.
Styrelsen för Svenska arméns reservofficersförbund understödde i en till
Konungen ställd skrivelse kapten Lindgrens framställning. Denna skrivelse
remitterades till arméförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd.
Chefen för marinstaben, som inhämtat yttrande från chefen för kustartilleriet,
tillstyrkte den gjorda framställningen, och marinförvaltningen, som
hänvisat till vad chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet anfört,
hemställde örn sådan ändring av § 20 i förordningen av den 23 september
1927 (nr 366) angående befäl i kustartilleriets reserv, att jämväl förtidsavgången
officer och underofficer eller efterlevande efter sådan må kunna komma
i åtnjutande av ett mot pensionens kapitaliserade värde svarande belopp.
Försvarsväsendets lönenämnd förklarade, att nämnden icke funnit något
att erinra mot de åtgärder framställningen avsåge.
Chefen för generalstaben anförde, att skillnaden i fråga örn pensionsbestämmelserna
endast synes grunda sig på, att det med hänsyn till rekryteringen
av i reserven utnämnda officerare ansetts erforderligt erbjuda särskilda
med reservofficersanställningen förenade ekonomiska förmåner. Försvarsrevisionen
har nämligen vid behandlingen av frågan örn rättighet för i reserven
utnämnd personal att utbekomma pensionens kapitaliserade värde framhållit,
att det ur statsfinansiell synpunkt uppenbart nore likgiltigt, huruvida
vederbörande föredroge det ena eller andra sättet för pensionens utbetalande
(försvarsrevisionens betänkande, Del I, sid. 578).
Vidare anfördes, alt de förtidsavgångnas tjänstgöring i egenskap av reservpersonal
med hänsyn till deras föregående aktiva tjänstgöring torde vara av
större betydelse för staten än den i reserven utnämnda personalens. Icke minst
ur denna synpunkt kunde det anses billigt, att även förtidsavgången personal
komme i åtnjutande av förmånen att kunna utbekomma pensionens kapitaliserade
värde.
Det borde emellertid beaktas, att reservstalspersonalcns — reservstaten utgöres
ju av f. d. aktiv förtidsavgången personal — tjänst är av ännu större
värde än den förtidsavgångnas i reserven kvarstående. Då generalstabschefen
föreslagit uppsättande av den år 1925 beslutade reservstaten, och då man
icke kan överblicka, i vad mån den föreslagna ändringen i pensionsförmå
-
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
3
lierna kunde komma att inverka på rekryteringen av reservstatspersonalen,
avstyrkte han dock för närvarande ändring i pensionsbestämmelserna.
Arméförvaltningen framhöll, att försvarsrevisionens avsikt med anordningen,
att pensionens kapitaliserade värde skulle kunna utbetalas, var, att därigenom
rekryteringen av den för mobiliseringsbehovets fyllande viktigaste
och talrikaste kategorien av reservpersonal, nämligen i reserven utnämnda
officerarna och underofficerarna, skulle underlättas. Den förtidsavgångna
personalen däremot vore tämligen fåtalig och spelade icke någon större roll
för mobiliseringsbehovets fyllande. I regel torde den komma att gå över på
reservstat. Någon anledning att medgiva utbetalning av pensionens kapitaliserade
värde till denna personal eller dess efterlevande förelåge därför icke,
så mycket mindre som en sådan förmån kunde, såsom generalstabschefen
direkt framhållit, direkt uppmuntra till inträde i reserven och därigenom
försvåra rekryteringen av reservstaten.
I skrivelse av den 20 september 1930 till arméförvaltningen meddelade
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, att kapten Lindgrens och
Svenska arméns reservofficersförbunds framställningar icke föranledde någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
4. Vid 1931 års riksdag behandlades en motion (2. kammaren, nr 121 av
herrar Lithander och Magnusson), i vilken anfördes att mot de slutsatser generalstabschefen
och arméförvaltningen kommit till kunde vissa erinringar
göras. Generalstabschefen hade poängterat, att den förtidsavgångna personalens
värde på grund av dess fullständiga utbildning och under ofta mångårig
tjänstgöring vunna rutin vore större för försvaret. Men arméförvaltningen
hade den uppfattningen, att då denna personalkategori vore så fåtalig,
så vore en särskild åtgärd för dess kvarhållande i reserven onödig. Motionärerna
framhöllo, att numerären emellertid icke vore så alldeles obetydlig.
Enligt 1929 års rullor uppgick den till 41 officerare. Men då deras militära
värde av generalstabschefen vitsordats vara större, så syntes den logiska
följden härav bliva den, att man alldeles särskilt borde bemöda sig örn att
i reserven kvarhålla de förtidsavgångna. Kategorierna bestode dock av individer,
och var och en, som kunde tillgodogöras försvaret vore ju av betydelse
ur statsnyttans synpunkt.
Det andra argumentet, vilket framfördes av både generalstabschefen och
arméförvaltningen mot likställandet i pensionsförmåner, vore att rekryteringen
av reservstaten skulle kunna äventyras därigenom, att förtidsavgången
personal finge rätt att utfå pensionens kapitaliserade värde. Detta beräknades,
därest det utbetalades omedelbart efter sedan villkoren för dess utbekommande
vore fyllda, d. v. s. efter fyllda 42 år och sedan åliggande tjänstgöring
fullgjorts, för officer till 5,200 kronor.
Det framhölls vidare att till kompaniofficer å reservstat utgingc följande
hiner och pensioner (efter fyllda 50 år):
Lön Pension
högsta löneklassen (43 år eller äldre vid överflyttningen) .... 2,850 2,500
mellersta löneklassen (37—42 är eller äldre vid överflyttningen) 2,220 2,000
lägsta löneklassen (32—37 år eller äldre vid överflyttningen).. 1,620 1,450
Tjänstgöringsskyldigheten för reservstaten varierade mellan 33 och 25 dagar
per år till fyllda 50 år. Avlöningstillägg utgingc med 360 kronor efter
lylhla 37 år och ytterligare 360 kronor efter fyllda 43 år. Tjänstgöringsskyldigheten
för personal i reserven vore 35—42 dagar vart 3:e år till fyllda 42 år.
Motionärerna framhöllo att örn i en siffermässig jämförelse dessa reservstatens
löne- och pensionsförmåner ställdes mot förmånerna för officer i reserven
— 900 kronor pension vid fyllda 55 år eller pensionens kapitaliserade
4
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
värde vid fyllda 42 år 5,200 kronor — så syntes det fullständigt uteslutet,
litt en officer på stat, då lian Ilar att träffa sitt val mellan att gå över på reservstat
eller till reserven, skulle kunna tveka, därför att han efter fullgjord
tjänst i reserven skulle kunna erhålla 5,200 kronor kontant.
De båda argument mot kategoriernas likställande i pensionsförmåner, som
anförts av chefen för generalstaben och arméförvaltningen nämligen de förtidsavgångnas
ringa antal samt farhågan, att möjligheten att utbekomma
reservpensionens kapitaliserade värde skulle äventyra en eventuell rekrytering
av reservstaten, ansågos alltså vid närmare granskning lia visat sig
ohållbara. Härtill korn, att den av 1935 års riksdag beslutade reservstaten
ännu icke hade börjat uppsättas.
Den förtidsavgångna personalen och den i reserven utnämnda hade numera
fullständigt lika tjänstgöringsskyldighet och erhölle även samma avlöningsförmåner.
Det hurde då vara fullt naturligt att även pensionsförhållandena
bleve ordnade på ett likformigt sätt. Lever den förtidsavgångne officeren
respektive underofficeren och kommer han i åtnjutande av sin pension,
vore det ju gott och väl, men doge han, innan han uppnått den för
rätt till pension stadgade levnadsåldern, så inträffade det upprörande fallet,
att hans familj, som kanske befunne sig i små omständigheter, intet finge av
den invänta pensionen, under det att den i reserven utnämndes efterlevande
familj utfingc pensionens kapitaliserade värde.
I anslutning till det ovan anförda hemställdes
kitt riksdagen måtte medgiva, att arméns och kustartilleriets reserver tillhörande
förtidsavgången personal för sig och sina efterlevande tillerkännas
samma rätt att utbekomma pensionens kapitaliserade värde, som tillerkänts
i arméns och marinens reserver utnämnd personal ävensom förtidsavgången
personal i flottans reserv.’
T överensstämmelse med statsutskottets hemställan (nr 4. sid. 14—16) föranledde
motionen icke någon riksdagens åtgärd. Motiven härför voro bl. a.
det av 1927 års riksdag fattade beslutet, se ovan, samt att. sedan utredning
rörande vårt lands försvarsväsende igångsatts, det icke kunde tillstyrkas att
särskilt upptaga den nu motionsvis ånyo väckta frågan.
5. Som av ovan framgått, har berörda fråga gång på gång ställts på framliden.
senast under hänvisning till 1930 års försvarskommissions arbete.
1 försvarskommissionens betänkande bar emellertid denna fråga icke upptagits
till behandling. Med anledning härav har Svenska reservofficcrsförbundet
och Svenska reservunderofficersförbundet i sina yttranden över nämnda
betänkande bl. a. anfört att gällande bestämmelser fråntaga förtidsavgångna
officerare och underofficerare vid armén, flygvapnet och kustartilleriet
förmånen att efter fyllda 42 levnadsår utbekomma pensionens kapitaliserade
värde. Det framhålles att vägande skäl icke kunna andragas som motiv
för ett sådant undantag, varför förtidsavgången personal jämväl i detta
avseende bör tillerkännas samma rätt som i reserven utnämnd.
Det framhålles vidare att bestämmelserna utesluta förtidsavgången personal
även från deli förmån, som måste anses ligga i föreskrifterna örn utbetalning
— under närmare angivna omständigheter — av pensionens kapitaliserade
värde till befattningshavarens efterlevande anhöriga eller annan
rättsinnehavare. Den ojämförligt största och av reservpersonalen livligast
uppskattade pensionsförmånen inneslutes i bestämmelsen att, därest befattningshavare
avlider, innan han nått den för pension stadgade levnadsåldern,
pensionens vid tiden för dödsfallet till 5 % kapitaliserade värde skall utbetalas
till den avlidnes efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare. Alla
skäl anses tala för att den grupp bland reservpersonalen, som utgöres av förtidsavgångna,
i detta hänseende erhåller samma förmån som de i reserven
utnämnda. Inom flottans reserv är så förhållandet.
Statsutskottets utlåtande Nr 160.
5
6. De i herrar Lithanders och Magnussons i Skövde motion tidigare anförda
förhållandena äga ännu giltighet, dock att enligt 1935—1936 års milor
antalet förtidsavgångna officerare hava utökats till omkring 135. Löner,
pensioner och tjänstgöringsskyldigheter för de olika personalkategorierna
äro oförändrade. Den enda förändring, som inträtt, är att reservstaten i
viss utsträckning börjat uppsättas.
Med anledning härav och att dåvarande chefen för generalstaben år 1931
avstyrkte ifrågasatt ändring i pensionsbestämmelserna, har nuvarande chefens
för generalstaben uppfattning inhämtats. Chefen för generalstaben har
härvid under hand meddelat att under granskningen av försvarskommissionens
betänkande bl. a. föreliggande spörsmål upptagits till behandling. Det
bär därvid framkommit, att en sådan förbättring av de förtidsavgångna officerarnas
ställning, att de tillerkännes rätt till det kapitaliserade värdet av reservpensionen,
icke torde komma att inverka på reservstatens rekrytering.
Den personal, som väljer förtidsavgång, har i regel helt andra motiv för sitt
beslut än den, som väljer reservstat. Dessa motiv sammanhänga med tjänst
göringssky Idigheten.
Chefen för generalstaben kan därför numera godkänna de synpunkter, som
kommit till uttryck i herrar Lithanders och Magnussons motion i frågan till
1931 års riksdag (121).
Den förtidsavgångna personalen och den i reserven utnämnda har alltjämt
fullständigt lika tjänstgöringsskyldighet och erhåller även samma avlöningsförmåner.
Det borde då vara fullt naturligt att även pensionsförhållandena
bliva ordnade på ett likformigt sätt. Lever den förtidsavgångne officeren
respektive underofficeren och kommer han i åtnjutande av sin pension, är
det ju gott och väl, men dör han, innan han uppnått den för rätt till pension
stadgade levnadsåldern, så inträffar det upprörande fället, att hans familj,
som kanske befinner sig i små omständigheter, intet får av den intjänta
pensionen, under det att den i reserven utnämndes efterlevande familj utfår
pensionens kapitaliserade värde.»
Vid övervägande av den föreliggande frågan har utskottet uppmärksammat,
att ett bifall till motionen kan komma att medföra ej oväsentliga engångskostnader.
På grund härav bär utskottet ej ansett sig höra tillstyrka
riksdagen att nu fatta beslut i enlighet med motionärens framställning. Utan
att ingå på de skäl, som kunna tala för att förtidsavgången personal tillhörande
arméns, kustartilleriets och flygvapnets reserver i avseende å rätt att
för sig (efterlevande rättsinnehavare) komma i åtnjutande av pensionens
kapitaliserade värde likställes med i reserven utnämnd personal ävensom
förtidsavgången personal i flottans reserv, har utskottet velat föreslå, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller, att Kungl. Majit ville till omprövning
upptaga det i motionen avhandlade spörsmålet.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må i anledning av motionen lii 536 i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville taga
under omprövning frågan örn rätt för förtidsavgången personal
tillhörande armens, kustartilleriets och flygvapnets reBihang
lill riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 160. 2
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 160-
server att för sig (efterlevande rättsinnehavare) utbekomma
pensionens kapitaliserade värde.
Stockholm den 12 juni 1936.
; • På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i
Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell,
Walles, Bergström, Nylander och von Heland, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist i
Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol,
Holmström, Aronson, Olsson i Staxäng och Svedberg.
367354. Stockholm Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:372 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn rätt för arméns, kustartilleriets och flygvapnets reserver tillhörande förtidsavgången personal att utbe s. 5 i texten