Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien.

1936-03-31 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde

huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till

vetenskapsakademien.

(2:a avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1936/1937

(punkt 50, sid. 78—88 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att

I. — under förutsättning att vetenskapsakademien senast från och med

den 1 juli 1937 inrättar ett forskningsinstitut för experimentell fysik ävensom

bestrider kostnaderna ej mindre för uppförande av en byggnad för

nämnda institut med prefektbostad än även för inredning och utrustning

av institutet, samt att från enskilt håll under minst tio år, räknat från och

med den 1 juli 1937, lämnas ett årligt bidrag till driftkostnaderna för institutet

av 55,000 kronor —

dels medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn i fysik vid

universitetet i Uppsala Karl Manne Georg Siegbahn från och med den 1

juli 1937 inrättas en personlig professur i experimentell fysik;

dels bestämma, att Siegbahn skall såsom innehavare av ifrågavarande

personliga professur i löne- och pensionshänseende vara likställd med ordinarie

universitetsprofessor och följaktligen vara underkastad bestämmelserna

i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

dels medgiva, att pension till Siegbahn såsom innehavare av den personliga

professuren må utgå av statsmedel;

dels bemyndiga Kungl. Majit ej mindre att, utan hinder av i sådant hänseende

gällande föreskrifter, medgiva Siegbahn rätt att under läsåret 1936

—1937 med oavkortade löneförmåner erhålla tjänstledighet från sin befattning

som professor vid universitetet i Uppsala, i den mån sådant påkallas

av förberedelser för överflyttningen till den personliga professuren, än även

att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 64—65.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

II. till Bidrag till vetenskapsakademien för budgetåret 1936/1937 anvisa

ett anslag av 30,600 kronor, varav 25,000 kronor skola utgå såsom bidrag

till vissa förberedande arbeten för omförmälda forskningsinstitut för experimentell

fysik, under förutsättning att från enskilt håll tillskjutes vad för

sistnämnda ändamål under samma budgetår må erfordras utöver statsbidraget.

Anslaget till bidrag till vetenskapsakademien är för innevarande budgetår

uppfört med 5,600 kronor.

Beträffande det ovannämnda förslaget örn inrättande av en personlig professur

för professorn Siegbahn m. m. har departementschefen för egen del

yttrat följande:

Den på grund av en frikostig donation uppkomna frågan om inrättande

i samband med ett forskningsinstitut av en personlig professur i experimentell

fysik vid vetenskapsakademien för professor Siegbahn har sin grund

närmast i önskvärdheten av att bereda en av våra mest framstående forskare

på det naturvetenskapliga området tillfälle att helt ägna sig åt sin forskningsverksamhet.

Förslaget, som understötts av flertalet i ärendet hörda

myndigheter, synes mig välgrundat ej blott ur sistnämnda synpunkt utan

även med hänsyn till att vårt land därigenom skulle erhålla ett forskningsinstitut

i fysik, inom vilket ämnesområde de svenska vetenskapsmännen

gjort uppmärksammade insatser.

Bland de akademiska myndigheterna har starkt gjorts gällande, att det

ur universitetens och även ur ekonomisk synpunkt skulle vara att föredraga,

örn Siegbahn kunde beredas möjligheter att även i fortsättningen utöva sin

banbrytande forskargärning vid Uppsala universitet. Erforderlig personal

och tillräckliga anslag till materiel m. m. skulle ställas till hans förfogande,

och undervisningen för filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen skulle

handhavas av en biträdande lärare. Siegbahn skulle själv endast handleda

de mera försigkomna adepterna.

I valet mellan ifrågavarande båda förslag — å ena sidan inrättande av

ovannämnda personliga professur för Siegbahn, å andra sidan hans bibehållande

som professor i Uppsala men med befrielse från stora delar av

honom åliggande undervisning — har jag icke kunnat undgå att känna en

stor tveksamhet i fråga örn lämpligheten av en lösning efter den sist angivna

riktlinjen. Det kan enligt min mening icke anses vare sig ur allmän

synpunkt tillrådligt eller med universitetets intressen såsom akademisk

undervisningsanstalt förenligt, att undervisningen i den utsträckning, som

sålunda ifrågasatts, överflyttas från vederbörande professor till en lägre kvalificerad

arbetskraft. Häri kan ligga en risk för att den akademiska undervisningen

sjunker ner på ett lägre plan, blir av mera skolmässig karaktär. Enligt

min mening är det väl så viktigt, att de, som ämna avlägga de lägre universitetsexamina,

komma i kontakt med den aktuella forskningen och få

den bästa tänkbara handledning vid de vetenskapliga studierna, som att de,

vilka nått längre i sina studier, erhålla stöd och vägledning av ämnets förnämste

företrädare vid universitetet. Önskvärdheten härav skulle enligt min

mening icke på tillfredsställande sätt beaktas vid ett tillgodoseende av nyssnämnda

förslag, och jag måste redan av denna anledning ställa mig principiellt

avvisande mot en lösning av frågan i den antydda riktningen. Här
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

3

till kommer, att de andra fördelar, som äro att ernå, om en personlig professur

inrättas och ett forskningsinstitut kommer till stånd, ej stå att vinna

på nämnda väg.

Enligt min mening är det av vetenskapsakademien framförda förslaget

ägnat att på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt lösa den föreliggande

frågan och alltså bereda Siegbahn tillfälle att under de mest gynnsamma

förhållanden fullfölja sin forskargärning och samtidigt förskaffa ämnet

vid Uppsala universitet en effektiv företrädare. Jag vill därför i princip

tillstyrka detsamma.

Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det föreliggande

ärendet i viss mån är belysande för en brist i vår universitetsorganisation,

som jag sedan någon tid haft uppmärksamheten fästad på. Jag avser härmed

det förhållandet, att undervisnings- och administrativa göromål vid

universiteten numera i många fall tagit en sådan omfattning, att föga tid

blir övrig för vederbörande ämnesrepresentanter att bedriva ett självständigt

vetenskapligt arbete. Det större akademiska konsistoriet har i detta ärende

funnit särskild anledning att peka på faran härav för universitetens ställning

såsom vetenskapliga forskningshärdar. Jag tillägger berörda synpunkt

stor vikt och anser behövligt, att statsmakterna överväga, vilka åtgärder,

som böra vidtagas för att skapa en motvikt mot en sådan för vårt lands

vetenskapliga forskningsarbete farlig utveckling. Inrättandet av särskilda

forskningsprofessurer, inskränkning av föreläsningsskyldigheten samt beredande

av möjlighet för professorerna att utan förlust av löneinkomster i

viss utsträckning erhålla ledighet för forskningsarbete äro måhända de anordningar,

som i första hand framställa sig såsom förtjänta att närmare

begrundas. Emellertid äro även andra åtgärder naturligtvis tänkbara. Sannolikt

ställa sig förutsättningarna för skapande av mera tillfredsställande förhållanden

härutinnan och även behoven härav olika inom de olika fakulteterna.

Hela spörsmålet kräver uppenbarligen en ingående utredning.

Denna utredning synes mig lämpligen böra verkställas genom universitetsheredningens

försorg, och jag har för avsikt att senare föreslå Kungl. Majit

att giva nämnda beredning särskilt uppdrag härom.

Jag återgår till det föreliggande ärendet. Av utredningen framgår, att

akademien kommer att svara för kostnaderna för den ifrågavarande institutionsbyggnaden

med prefektbostad samt vidare för institutets ändamålsenliga

inredning och utrustning. Några som helst utgifter härför skulle

alltså icke falla på staten. Vederbörande donator garanterar ett årligt bidrag

av 55,000 kronor till driftkostnaderna för institutet att utgå tills vidare

under tio år. Staten skulle ikläda sig ett årligt bidrag av 35,000 kronor

till driftkostnaderna samt dessutom kostnaderna för de till professorn utgående

löneförmånerna. Siegbahn uppnår pensionsåldern år 1951. Av utredningen

synes framgå, att några anspråk på fortsatta bidrag av statsmedel

till sagda driftkostnader icke komma att efter Siegbahns avgång

ställas på staten. Sistnämnda omständighet vill jag understryka som en

förutsättning för det förslag, som jag ifrågasätter skola föreläggas riksdagen.

Jag anser mig böra förorda, att staten ikläder sig omförmälda förpliktelser.

För Siegbahn bör alltså vid vetenskapsakademien — under villkor att

vetenskapsakademien, respektive donator fullgöra nyssnämnda åtaganden —

upprättas en personlig professur i experimentell fysik med de löne- och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Utskottet.

pensionsförmåner, som tillkomma universitetsprofessor. Riksdagens medgivande,

att pensionen må utgå av statsmedel, torde böra inhämtas. Vad

angår tidpunkten för den personliga professurens inrättande må framhållas,

att den nya institutionsbyggnaden, vars uppförande torde kunna påbörjas

först sedan riksdagen fattat beslut i den föreliggande frågan, näppeligen

kan beräknas stå färdig förrän sommaren 1937. Professuren bör därför

lämpligen inrättas först från och med den 1 juli 1937. Åtgärder för tillsättning

av den efter Siegbahn lediga Uppsala-professuren kunna i så fall

vidtagas i så god tid före professurens frånträdande, att den må kunna

besättas med ny innehavare omedelbart efter det Siegbahn lämnat densamma.

Örn Siegbahn under läsåret 1936—1937 skulle vara i behov av ledighet

för att kunna leda och övervaka uppförandet av den nya institutionsbyggnaden

eller för att planera dess inredning och utrustning etc.,

torde han böra erhålla sådan utan att därför behöva avstå några löneförmåner.

Riksdagens medgivande härtill ävensom bemyndigande för Kungl.

Majit att meddela i sistnämnda hänseende erforderliga bestämmelser torde

böra utverkas.

Oaktat själva institutionsbyggnaden, som nämnts, under ännu något år

ej kan hinna bliva färdigställd, är det sannolikt, att en med denna förbunden

verkstadsbyggnad, som ingår i planen för den nya institutionen, kommer

att bliva iordningställd redan så tidigt som hösten 1936. Avsikten är

att här och annorstädes genom specialutbildad personal igångsätta tillverkning

av apparater m. m., så att denna utrustning kan, i den utsträckning

så är möjligt, vara färdig vid inflyttningen i institutionsbyggnaden. I anledning

härav erfordras redan för nästa budgetår ett tillskott från statens

sida av 25,000 kronor till förekommande driftkostnader. Jag förutsätter

härvid, att från enskilt håll för ändamålet tillskjutes vad som under samma

budgetår erfordras utöver statsbidraget.

Vid bifall till ovanstående förslag erfordras icke något anslag för bestridande

av kostnaderna för Siegbahns lön som innehavare av personlig professur

förrän under budgetåret 1937/1938.

I övrigt ifrågasätter jag icke någon förändring i fråga om dispositionen

av anslaget till vetenskapsakademien, vilket alltså bör för nästa budgetår

uppföras med ett belopp av (5,600 + 25,000=) 30,600 kronor.

I vederbörlig ordning har utskottet från kanslersämbetet för rikets universitet

och från vederbörande vid universitetet i Uppsala inhämtat yttranden

rörande dels huruvida och på vad sätt Siegbahn skulle kunna vid sin nuvarande

professur i Uppsala erhålla förbättring av arbetsmöjligheterna, dels

ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara förenade med åtgärder i

sådan riktning, vilka yttranden såsom niaga fogas vid detta utlåtande.

Under här förevarande punkt har framlagts förslag örn inrättande i samband

med ett forskningsinstitut av en personlig professur i experimentell

fysik vid vetenskapsakademien för professorn vid universitetet i Uppsala

K. M. G. Siegbahn.

Såsom skäl härför har framhållits dels önskvärdheten av att bereda en

av våra mest framstående forskare på det naturvetenskapliga området tillfälle

att helt ägna sig åt sin forskning, dels ock att vårt land härigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

5

skulle erhålla ett forskningsinstitut i fysik, inom vilket ämnesområde de

svenska vetenskapsmännen gjort uppmärksammade insatser.

Utskottet finner de skäl, som tala för att åtgärder vidtagas för att bättre

arbets- och forskningsmöjligheter beredas professor Siegbahn, tungt vägande

och vill på grund härav uttala sin principiella anslutning till förslaget

härom.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att under ärendets handläggning i huvudsak

två grundlinjer för frågans lösning framkommit.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vetenskapsakademien — som enligt

Nobelstiftelsens grundstadgar äger inrätta vetenskapliga Nobelinstitut —

med anlitande av fysiska prisgruppens organisationsfond, för närvarande

uppgående till omkring 800,000 kronor, upprätta ett Nobelinstitut i fysik,

vilket skulle ställas under professor Siegbahns ledning såsom innehavare

av nyssberörda personliga professur. För driften av detta forskningsinstitut,

professorslönen inräknad, skulle fordras en årlig summa av 103,000 kronor.

Från enskild donator har förbindelse lämnats om ett årligt bidrag av 55,000

kronor tills vidare under tio år till driftkostnaderna. Återstoden av de årliga

kostnaderna, d. v. s. 13,000 kronor för professorslönen och 35,000 kronor

såsom bidrag till driftkostnaderna, skulle bestridas av staten.

Detta förslag har, såsom av handlingarna i ärendet framgår, väckt betänksamhet

och gensagor bland de akademiska myndigheterna. Dessa hava

gjort gällande, att det ur universitetens och även ur ekonomiska synpunkter

skulle vara att föredraga, om Siegbahn kunde beredas möjligheter att även

i fortsättningen utöva sin banbrytande forskargärning vid Uppsala universitet.

För att möjliggöra ett bedömande av detta alternativ har, efter av utskottet

i vederbörlig ordning gjord framställning, en utredning vidtagits av de

akademiska myndigheterna. Denna utredning, vartill här hänvisas (se bilagor),

har givit vid handen, att för beredande av tillfredsställande forskningsbetingelser

för Siegbahn vid universitetet i Uppsala skulle erfordras

dels en engångsutgift på omkring 640,000 kronor för åstadkommande av

nödiga lokaler med specialutrustning för ett till Siegbahns förfogande stående

forskningsinstitut, dels ett årsanslag å cirka 73,000 kronor till avlöning

av assistenter, tekniska biträden och instrumentmakare samt till materiel

och verkstadskostnader, dels ock ett årsanslag å 13,000 kronor till avlöning

åt innehavaren av en ny professur i fysik. Såsom kanslern för rikets universitet

framhållit, överstiga dessa kostnader vida de av vetenskapsakademien

begärda anslagen.

Med hänsyn till resultatet av denna utredning finner sig utskottet av statsekonomiska

skäl förhindrat att tillstyrka det av de akademiska myndigheterna

framförda alternativet och saknar aliså anledning att till närmare prövning

upptaga detsamma.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet framhålla, att utskottet väl

förstår de synpunkter, som varit vägledande för de akademiska myndig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

heternas ståndpunktstagande och för vilka en närmare redogörelse lämnats

i statsrådsprotokollet. Departementschefen har vidare framhållit, att det

föreliggande ärendet i viss mån är belysande för den bristen i vår universitetsorganisation,

att föga tid blir övrig för vederbörande ämnesrepresentanter

att bedriva ett självständigt vetenskapligt arbete på grund av att undervisnings-

och administrativa göromål vid universiteten numera i många fall

tagit en betydande omfattning. Den utredning om denna och därmed sammanhängande

frågor, som av departementschefen ställts i utsikt, finner

utskottet väl motiverad.

I anslutning till sin förut angivna principiella ståndpunkt finner utskottet

sig alltså böra tillstyrka det återstående alternativet för frågans lösning,

d. v. s. Kungl. Maj:ts här förevarande förslag.

Mot förslagets detaljer ävensom mot att anslaget till bidrag till vetenskapsakademien

för nästkommande budgetår upptages med ett belopp av

30,600 kronor har utskottet icke funnit något att erinra.

Emellertid vill utskottet framhålla följande. De för verksamheten donerade

medlen, 55,000 kronor örn året, hava begränsats till en tid av tio år, under

det att Siegbahn först örn femton år uppnår pensionsåldern. Av vetenskapsakademiens

utlåtande synes emellertid framgå, dels att jämväl under de

sista fem åren något behov av statsmedel i stället för dessa donationsmedel

icke kommer att uppstå, dels ock att under den tid av femton år, under

vilken Siegbahn kan beräknas komma att innehava den för honom nu avsedda

personliga professuren och för vilken statsverket enligt förslaget skulle

binda sig att utbetala bidrag, under förutsättning att penningvärdet blir

oförändrat några avsevärda förändringar i de nu beräknade driftkostnaderna

icke kunna väntas. I likhet med departementschefen utgår slutligen utskottet

från den bestämda förutsättningen, att några anspråk på fortsatta bidrag

av statsmedel till sagda driftkostnader icke komma att efter Siegbahns avgång

ställas på staten.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. — under förutsättning att vetenskapsakademien senast

från och med den 1 juli 1937 inrättar ett forskningsinstitut

för experimentell fysik ävensom bestrider kostnaderna

ej mindre för uppförande av en byggnad för nämnda institut

med prefektbostad än även för inredning och utrustning

av institutet, samt att från enskilt håll under minst

tio år, räknat från och med den 1 juli 1937, lämnas ett

årligt bidrag till driftkostnaderna för institutet av 55,000

kronor —

a) medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn

i fysik vid universitetet i Uppsala Karl Manne Georg

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

7

Siegbahn från och med den 1 juli 1937 inrättas en personlig

professur i experimentell fysik;

b) bestämma, att Siegbahn skall såsom innehavare av

ifrågavarande personliga professur i löne- och pensionshänseende

vara likställd med ordinarie uuiversitetsprofessor och

följaktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års

lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

c) medgiva, att pension till Siegbahn såsom innehavare

av den personliga professuren må utgå av statsmedel;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t ej mindre att, utan hinder

av i sådant hänseende gällande föreskrifter, medgiva Siegbahn

rätt att under läsåret 1936—1937 med oavkortade löneförmåner

erhålla tjänstledighet från sin befattning som professor

vid universitetet i Uppsala, i den mån sådant påkallas

av förberedelser för överflyttningen till den personliga

professuren, än även att utfärda i anledning härav erforderliga

föreskrifter;

II. till Bidrag till vetenskapsakademien för budgetåret

1936/1937 anvisa ett anslag av 30,600 kronor, varav 25,000

kronor skola utgå såsom bidrag till vissa förberedande arbeten

för omförmälda forskningsinstitut för experimentell fysik,

under förutsättning att från enskilt håll tillskjutes vad för

sistnämnda ändamål under samma budgetår må erfordras

utöver statsbidraget.

Stockholm den 31 mars 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Nilsson i Malmö, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles,

Gustafsson i Benestad, Bergström och Nylander;

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist i

Karlskrona, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla,

Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna och Holmdahl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 31 januari 1936 har jag fått mig anbefallt att,

efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala, till riksdagens

statsutskott inkomma med utredning rörande dels huruvida och på vad sätt

professorn i fysik vid nämnda universitet K. M. G. Siegbahn skulle kunna

vid sin nuvarande professur i Uppsala erhålla viss angiven förbättring av

arbetsmöjligheterna, dels ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara

förenade med de i Uppsala erforderliga åtgärderna i sådan riktning.

Med överlämnande av en av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen

i Uppsala i ämnet verkställd utredning jämte däröver avgivet yttrande av

det större akademiska konsistoriet därstädes får jag för egen del i ärendet

anföra följande:

I mitt underdåniga utlåtande den 11 november 1935 angående en av

vetenskapsakademien gjord underdånig framställning om utverkande av

anslag dels å 13,000 kronor för inrättande vid akademien av en personlig

professur åt professorn Siegbahn, dels ock å 35,000 kronor såsom bidrag till

driftskostnaderna för ett av Siegbahn lett, till akademien anknutet forskningsinstitut

i experimentell fysik ifrågasatte jag, huruvida icke Siegbahn

skulle kunna vid professuren i Uppsala erhålla sådan förbättring av arbetsmöjligheterna,

att dessa kunde, åtminstone i huvudsak, anses motsvara dem,

vilka han skulle erhålla, därest han bleve chef för sagda forskningsinstitut.

Jag antydde vidare vissa åtgärder, vilka skulle kunna vidtagas för vinnande

av det åsyftade målet, samt uttalade den meningen, att sammanlagda kostnaderna

för de ifrågasatta åtgärderna torde komma att ej oväsentligt understiga

det av vetenskapsakademien beräknade erforderliga statsanslaget till

forskningsinstitutet. Slutligen förklarade jag, att, därest en av de akademiska

myndigheterna i Uppsala i ämnet verkställd utredning komme att giva vid

handen, att det icke läte sig göra att i Uppsala bereda Siegbahn tillräckligt

gynnsamma arbetsmöjligheter, jag då ville tillstyrka vetenskapsakademiens

framställning.

Efter verkställd utredning har nu den matematisk-naturvetenskapliga sektionen

i Uppsala kommit till det resultatet, att det för beredande av tillfredsställande

forskningsbetingelser för Siegbahn vid universitetet i Uppsala

skulle erfordras dels en engångsutgift på omkring 640,000 kronor för åstadkommande

av nödiga lokaler med specialutrustning för ett till Siegbahns

förfogande stående forskningsinstitut, dels ett årsanslag å cirka 73,000 kronor

till avlöning av assistenter, tekniska biträden och instrumentmakare

samt till materiel och verkstadskostnader, dels ock ett årsanslag å 13,000

kronor till en ny professorslön.

Enligt sektionens av konsistoriet godkända uppfattning skulle således den

av mig ifrågasatta utvägen att söka i Uppsala bereda Siegbahn bättre forskningsmöjligheter

vara förbunden med kostnader, vilka långt överstiga såväl

det av mig preliminärt beräknade anslagsbehovet som de av vetenskapsakademien

begärda anslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

9

Vid sådant förhållande måste jag konstatera, att de ekonomiska förutsättningar,

varifrån jag utgick, då jag ifrågasatte möjligheten av att bereda

Siegbahn likvärdiga arbetsmöjligheter i Uppsala, icke äro för handen.

Stockholm den 10 mars 1936.

ERNST TRYGGER.

H. Nordström.

Till herr kanslern för rikets universitet.

Genom remiss från kanslersämbetet har större akademiska konsistoriet

anmodats att efter vederbörandes hörande till kanslern för rikets universitet

inkomma med av riksdagens statsutskott begärd utredning, huruvida och

på vad sätt önskvärd förbättring av arbetsmöjligheterna för professor Siegbahn

skulle kunna beredas vid universitetet samt angående de sammanlagda

kostnader, som skulle vara förenade med åtgärder i sådan riktning.

Med anledning av den föreliggande remissen får konsistoriet för sin del

hänvisa till och åberopa den av matematisk-naturvetenskapliga sektionen

verkställda här bilagda utredningen i ärendet. Konsistoriet anser sig dock

böra ytterligare betona följande synpunkter.

Den av sektionen föreslagna anordningen för professor Siegbahns forskningsarbete

synes på ett lyckligt sätt lösa uppgiften att på en gång bereda

honom bättre möjligheter för hans personliga forskningsarbete och bevara

hans utomordentliga forskar- och lärarkraft också åt handledande av yngre

generationer studerande och deras arbeten. Den fara för isolering, som ett

rent forskningsinstitut lätt för med sig, blir därmed undanröjd. Den ledande

forskaren blir i tillfälle att genom sina impulser skänka ett annat

och rikare liv åt de uppväxande forskarnes strävanden än som är möjligt

väsentligen blott med en i betald tjänstemannaställning arbetande medarbetarstab;

och helt andra garantier vinnas för att även sedan den ledande

forskarens verksamhet upphört de yttre förutsättningar för hans forskningsarbete,

som skapats, kunna av yngre krafter bli tillfredsställande utnyttjade

och hans stora arbetslinjer fullföljda. Det är konsistoriets övertygelse,

att härigenom bäst befrämjas icke blott detta universitetets syften och intressen

utan också hela vårt lands naturvetenskapliga odling i stort. Konsistoriet

vill härutinnan hänvisa till vad konsistoriet i sitt yttrande den 2

november 1935 i detta ärende utförligare andragit.

De önskemål, vilka sektionens föreliggande förslag gå ut på att som slutmål

realisera, hava alltså enligt konsistoriets mening den stora betydelsen,

att beslut, som försvåra deras fyllande, icke böra fattas utan att en grundligare

utredning än som nu kunnat göras må åvägabringas rörande den

ordning vari de av sektionen föreslagna åtgärderna böra vidtagas, varvid

särskilt bör beaktas den av sektionen berörda frågan i vilken omfattning

det kan anses möjligt att omedelbart fylla de nya lokalbehoven och huru

planen för dessas vidare tillfredsställande bör upprättas. Konsistoriet vill

därvid särskilt understryka, att vad sektionen påyrkat måste i väsentliga

delar och inom en nära framtid genomföras alldeles oberoende av det nu

aktuella ärendets lösning.

Remisshandlingarna återgå härjämte. Uppsala den 7 mars 1936.

På Större akademiska konsistoriets vägnar:

THORE ENGSTRÖMER.

Carl Häggquist.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Till Större akademiska konsistoriet.

I enlighet med en till matematisk-naturvetenskapliga sektionen av rektorsämbetet

remitterad skrivelse från statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

till kanslersämhetet för rikets universitet har sektionen att åvägabringa

utredning rörande dels huruvida och på vad sätt önskvärd förbättring av

arbetsmöjligheterna för professor Siegbahn skulle kunna beredas vid Uppsala

universitet, dels ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara förenade

med åtgärder i sådan riktning.

Vid fullgörande av detta åliggande vill sektionen till en början erinra örn

den utomordentligt förtjänstfulla och sällsynt intensiva verksamhet såsom

vetenskaplig forskare och akademisk lärare, som utvecklats av professor

Siegbahn under den tid, han tillhört Uppsala universitet, liksom under den

tidigare period, då han var fästad vid Lunds universitet. Till de banbrytande

arbeten inom röntgenspektroskopiens område, som 1925 belönades

med Nobelpriset i fysik och som redan då hade givit honom en obestridd

rangplats bland samtidens experimentalfysiker, har han oavlåtligt fogat nya

och utomordentligt värdefulla forskningsresultat såväl inom nyssnämnda

område som inom andra gebit av strålningsfysiken. Genom snillrika instrumentkonstruktioner

har han dels uppdrivit mätningsnoggrannheten långt

utöver tidigare gränser, dels gjort nya områden tillgängliga för exakt mätning

och därigenom skapat ett experimentellt material av oskattbart värde

för den moderna fysiken, särskilt atomfysiken. Av fundamental betydelse

för all exakt naturforskning är det beriktigande av tidigare allmänt antagna

värden å vissa universella naturkonstanter, som är ett av de mest uppseendeväckande

resultaten av den Siegbahn’ska skolans precisionsarbeten. I samband

med sin sällsynt framgångsrika forskningsverksamhet har Siegbahn

utbildat ett för våra förhållanden ovanligt stort antal framstående unga

fysiker, av vilka flera redan äro verksamma såsom lärare vid universitet

och högskolor.

För sektionen står det klart, ej blott att det för vårt lands vetenskapliga

kultur och internationella prestige är av största vikt, att en forskargärning

sådan som Siegbahns ej i förtid hämmas eller avbrytes, utan även att en

allvarlig risk i detta avseende föreligger, därest ej inom den närmaste tiden

sådana åtgärder vidtagas, att han får möjlighet att mera odelat ägna sig åt

forskning och erhåller därför erforderliga materiella resurser. Det är otänkbart,

att en arbetsbörda sådan som den, vilken under senare år påvilat

Siegbahn, skulle kunna bäras i längden utan att verka i hög grad nedsättande

på den andliga spänstighet som är en förutsättning för vetenskaplig

verksamhet.

Då nödiga arbetsmöjligheter för professor Siegbahn, såsom i det följande

skall närmare utvecklas, icke kunna beredas utan upprättande i en eller

annan form av ett tillsvidare särskilt för hans vetenskapliga verksamhet

avpassat forskningsinstitut, vars betydelse framgår även av vetenskapsakademiens

begäran örn anslag för drift av ett dylikt institut, vill sektionen

framhålla, att det skulle vara ett starkt intresse för Uppsala universitet, örn

det erforderliga institutet kunde knytas vid universitetets fysiska institution.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

11

När frågan betraktas från universitetets synpunkt, måste det enligt sektionens

mening beaktas, dels att genom en dylik lösning av densamma en

betydelsefull kontakt skulle bevaras såväl med det vetenskapliga arbetet vid

universitetet inom fysiken och närbesläktade discipliner som med lovande

yngre vetenskapsmän, dels att garantier skulle skapas för ett rationellt utnyttjande

av institutet icke blott under Siegbahns verksamhetstid utan också

i framtiden. Härtill kommer, som i det följande skall visas, att en utvidgning

av universitetets fysiska institution under alla omständigheter, även

örn ett forskningsinstitut för Siegbahn nu upprättas på annan plats, kommer

att bli oundgänglig inom en nära framtid.

Efter att lia framlagt dessa allmänna synpunkter övergår sektionen till

att närmare diskutera frågan örn beredande av tillfredsställande betingelser

för Siegbahns forskningsverksamhet vid Uppsala universitet. Denna fråga

omfattar flera moment, som visserligen äga nära inbördes samband, men

dock för vinnande av större överskådlighet här behandlas vart för sig under

beaktande av de konsekvenser av organisatorisk och ekonomisk art, som

deras realiserande måste medföra.

Vid verkställande av den utredning, som kommer att framläggas i det

följande, har sektionen utgått från två förutsättningar, nämligen för det

första att Siegbahn i Uppsala bör erhålla ‘forskningsbetingelser, i huvudsak

ekvivalenta med dem, som det av vetenskapsakademien planerade institutet

skulle erbjuda honom, och för det andra att fysikundervisningen vid Uppsala

universitet under den närmaste tiden måste tillgodoses åtminstone i

samma utsträckning som för närvarande är fallet och att frågan om vidtagande

av vissa åtgärder till förbättring av detta läroämnes ställning under

alla omständigheter måste inom kort bli aktuell.

Till ledning vid bedömande av de kostnader, som beredande av tillfredsställande

forskningsmöjligheter åt Siegbahn måste medföra, har sektionen

av honom begärt och erhållit en P. M., som här bifogas (Bil. I). Denna

har granskats av de sektionsmedlemmar, som på grund av sin egen verksamhet

måste anses äga särskilda förutsättningar för bedömande av dylika

beräkningar.

Sektionen kan ej uraktlåta att här påpeka, att då sektionen den 17 oktober

1935 hade att yttra sig med anledning av vetenskapsakademiens skrivelse

angående upprättande av ett forskningsinstitut för Siegbahn, den tid, som

stod till sektionens förfogande för ärendets handläggning, var så knappt

tillmätt, att en allsidig utredning av frågan ej kunde åvägabringas, liksom

möjligheten av positiva åtgärder från universitetets sida genom petitum till

följande års riksdag syntes utesluten. Sektionen såg sig därför vid detta

tillfälle nödsakad att inskränka sig till ett tillstyrkande av det föreliggande

förslaget under framhållande av den stora betydelse, som måste tillmätas

upprättandet av ett fysiskt forskningsinstitut.

I. Minskning av professor Siegbahns tjänstgöringsskyldighet.

Ett grundvillkor för Siegbahns fortsatta forskningsverksamhet är, att han

genom befrielse från större delen av den arbetsbörda i form av undervisning,

examination och administrativa göromål, som nu tager en väsentlig

del av hans tid och arbetsförmåga i anspråk, beredes möjlighet att koncentrera

sig på rena forskningsuppgifter.

Vad beträffar Siegbahns undervisnings- och examinationsskyldighet anser

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

sektionen, att denna måste inskränkas till handledning ay ett begränsat

antal studerande, sysselsatta med vetenskapliga specialarbeten inom Siegbahn

eget forskningsområde, samt examination av dessa lärjungar i filosofie

licentiatexamen. Han bör således befrias ej blott från all undervisning och

examination för lägre examina, utan även från en stor del av det arbete,

som lian nu utför genom föreläsningar, ledande av seminarieövningar samt

planering och ledning av experimentalundersökningar för filosofie licentiatexamen

och genom tillhörande examination. Denna del av hans arbetsbörda

är nämligen under nuvarande förhållanden ensam för sig så betungande,

att den i mycket väsentlig grad reducerar den tid, Siegbahn kan

ägna åt egentlig forskningsverksamhet.

Redan örn minskningen av Siegbahns tjänsteåligganden skulle inskränkts

blott till befrielse från undervisning och examination för förberedande examina,

skulle sektionen ej vågat taga på sitt ansvar att förorda, att denna

del av undervisningen under den relativt långa tidrymd (15 år), varom här

är fråga, skulle anförtros åt en biträdande lärare. De skäl, på vilka sektionen

grundat denna sin mening, sammanfalla med dem som anförts av

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet (bilaga till 1936 års statsverksproposition,

8:e huvudtiteln sid. 85). Därest —- såsom ovan visats vara

behövligt — Siegbahn delvis även befrias från undervisning och examination

i filosofie licentiatexamen, är det tydligen fullkomligt otänkbart att

överflytta denna del av professorns funktioner på en mindre kvalificerad

lärare.

Sektionen finner därför, att det avsedda målet ej kan nås på annat sätt

fin genom inrättande av en ny ordinarie professur i fysik. I detta sammanhang

vill sektionen erinra örn att en dubblering av professuren i experimentalfysik

vid Uppsala universitet är ett sedan länge existerande önskemål,

vars realiserande -— alldeles oberoende av den föreliggande situationen

— ej länge torde kunna uppskjutas.

Såsom framgår av bilaga II gjorde universitetsmyndigheterna redan 1876

—1877 framställning härom, och denna framställning upprepades 1907 och

1908. Följande år fördes frågan inför riksdagen genom motion av herr N.

Edén, men vann ej riksdagens bifall. Genom professor K. Ångströms 1910

inträffade frånfälle och dåvarande laboratorn G. Granqvists kallelse till hans

efterträdare inträdde en förändring av de förutsättningar, under vilka man

den gången tänkte sig frågans lösning. Att den ej senare officiellt framförts,

torde väl huvudsakligen bero därpå, att förhållandena utvecklats därhän,

att en rationell lösning knappast kan vinnas på annat sätt än i samband

med en utvidgning av fysiska institutionen.

För att likväl uppnå någon lättnad av den alltjämt ökade arbetsbördan

gjorde Siegbahn 1929 framställning örn anställande för en treårsperiod av

en biträdande lärare med ett årligt arvode av 8,000 kronor. Denna framställning

(bilaga II), som tydligen avsåg ett provisorium, varunder huvudfrågan

skulle kunna närmare förberedas, förordades av sektionen .och större

akademiska konsistoriet. Kanslern framlade förslag örn beviljande av medel

för ändamålet, men detta föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Framställningen, upprepades 1930, men upptogs ej heller denna gång av

Kungl. Majit. Även följande år framfördes detta petitum av sektionen och

konsistoriet, men kanslern ansåg sig nu — med hänsyn framförallt till k.

cirkuläret den 12 juni 1931 angående iakttagande av sträng sparsamhet —

ej kunna framlägga förslag i ärendet. Slutligen anmälde sektionen 1932,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

13

att den med hänsyn till det statsfinansiella läget ansåg sig icke böra detta

år förnya ifrågavarande framställning (och ej heller åtskilliga andra). Sektionen

betonade emellertid, att behovet av anslag för detta ändamål visat

sig för varje år alltmera trängande.

I detta sammanhang vill sektionen framhålla, att inrättandet av en ny

professur i fysik ej bör medföra indragande av den för närvarande lediga

laboratorsbefattningen i samma ämne. Genom en sådan åtgärd skulle nämligen

den nye professorn i fråga om undervisningsbördan komma i en ännu

sämre ställning än den nu rådande. Huruvida ett utbyte av laboratorsbefattningen

mot två assistentbefattningar vid den här föreslagna organisationen

skulle visa sig fördelaktigt är en fråga, till vilken sektionen ej nu anser

sig kunna taga ställning.

Det administrativa arbete, som föreståndaren för en så stor institution

som den fysiska har att utföra, är synnerligen omfattande och tidsödande.

Det är därför önskvärt, att Siegbahn i största möjliga utsträckning avlastas

även i detta avseende. Härför stå tvenne vägar öppna, under förutsättning

att en ny professur inrättas. Den ena är, att Siegbahn behåller högsta ledningen

av institutionen i dess helhet, men att större delen av det löpande

arbetet övertages av den andre professorn i egenskap av avdelningsföreståndare.

Den andra är, att Siegbahn blir föreståndare blott för den forskningsavdelning,

vars inrättande föreslås i det följande, under det att den andre

professorn blir föreståndare för den nuvarande institutionen. I senare fallet

måste emellertid tillses, att Siegbahn ej genom detta arrangement går miste

örn den tjänstebostad, som genom enskild donation står till professorns i

fysik förfogande under hans tjänstetid.

II. Biträden vid professor Siegbahns forskningsarbete.

Frågan örn biträden vid experimentell forskningsverksamhet har på olika

håll lösts enligt två skilda system. Det ena, som huvudsakligen praktiseras

vid våra naturvetenskapliga universitetsinstitutioner, innebär, att en professor

utlämnar vissa uppslag till bearbetning av studerande, som förbereda

sig för licentiatexamen (eller i enstaka fall för lägre examen). Det andra,

som följes vid speciella forskningsinstitut och i viss utsträckning vid fackhögskolorna,

består däri, att den ledande forskaren arbetar med hjälp av

biträden, avlönade med statliga eller privata medel. Båda dessa system

uppvisa såväl fördelar som nackdelar. Om man ser saken uteslutande från

forskarens synpunkt, är det förstnämnda systemets största (och kanske enda)

förtjänst att det låter ledaren hålla ständig kontakt med yngre generationer

och deras syn på problemen. Dess nackdelar äro huvudsakligen följande:

ledaren får ej välja sina medarbetare, utan måste mottaga dem som anmäla

sig, även om dessa äro mindre lämpliga, han måste vidare ständigt

utbilda nya medhjälpare, som ofta sluta sitt arbete just då de förvärvat

erforderlig rutin; slutligen måste framhållas, att en professor av omtanke

örn sina lärjungar ej gärna utlämnar andra uppgifter än sådana, som han

väntar skola »gå» utan större svårighet. Detta medför, att just de kanske

mest bärande uppslagen, som lia något av hasard över sig, ofta måste undanskjutas,

örn forskaren ej har tid att själv taga hand örn dem.

Vid det andra systemet har ledaren fördelen att kunna välja sina medarbetare

och behålla dem längre tid, örn de visa sig lämpliga; han behöver

ej taga den nyss påpekade hänsynen till problemens svårighetsgrad eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

sannolikheten för att de skola leda till positiva resultat. Detta system är

uppenbarligen i tidsekonomiskt avseende ofantligt överlägset det första. Dess

svaga punkt är, att det under vissa förhållanden medför risk för isolering

och stagnation.

Sektionen, som anser en kombination av de båda systemen innebära den

lyckligaste lösningen av frågan, har just därför ovan föreslagit, att Siegbahn

skulle bibehålla ledningen av ett begränsat antal studerandes »specialarbeten»,

och vill nu vidare föreslå, att ett tillräckligt antal väl kvalificerade

avlönade biträden ställes till hans förfogande.

Med hänsyn till ifrågavarande forskningsarbetens art och omfattning torde

dylika biträden erfordras till det antal och med de årslöner, som angivas

under IV (Driftkostnader för forskningslaboratoriet), vartill kommer övrig,

på samma ställe upptagen personal för laboratoriets tekniska drift.

III. Forskningslaboratorium, för professor Siegbahn och kostnad

för dess inrättande.

Sektionen har undersökt i vad mån erforderliga utrymmen för Siegbahns

forskningsverksamhet skulle kunna beredas inom fysiska institutionens redan

befintliga laboratoriebyggnad. I sin till sektionen i denna fråga lämnade

P. M. (Bil. II) framhåller Siegbahn, att det fysiska laboratorium, vilket

för närvarande finnes vid Uppsala universitet, är behövligt för examensarbeten

och övningar samt annan undervisning.

Härtill må anmärkas, att arbetsplatser ursprungligen beräknades blott för

6 ä 8 specialister. Under Siegbahns verksamhet vid institutionen har, som

redan framhölls i hans skrivelse den 19 april 1929 angående förstärkning

av lärarkrafterna .(Bil. II), antalet samtidigt arbetande specialister uppgått

till omkring 20. Aven åren efter 1929 ha vid institutionen närmare 20 specialister

varit samtidigt verksamma. Under en följd av år har man alltså

nödgats bereda plats för avsevärt flera specialister än institutionen ursprungligen

beräknats för. Detta har bland annat i stor omfattning föranlett ett

provisoriskt utnyttjande av reservutrymmen. I de för specialarbeten avsedda

laboratorielokalerna har det dessutom i vissa fall visat sig nödvändigt

upplåta ett gemensamt rum till 4 samtidigt arbetande specialister. En sådan

anordning måste uppenbart vålla olägenheter i flera hänseenden.

I detta sammanhang må framhållas, att den enastående snabba utvecklingen

av experimentalfysikens metodik under de senaste årtiondena med

nödvändighet ställer ökade krav på det laboratorieutrymme, en specialist i

fysik numera ordinärt behöver i jämförelse med vad som ansågs erforderligt,

när fysiska institutionen i Uppsala planerades och byggdes.

Det må även framhållas, att experimentalfysikens snabba utveckling ställt

mycket stora krav på de specialkonstruktioner av apparater och anordningar,

vilka varit behövliga för det på institutionen bedrivna forskningsarbetet.

Endast genom inrättandet av en instrumentmakarverkstad vid institutionen

har det varit möjligt att inom rimliga kostnader och på tillräckligt kort tid

erhålla den instrumentella utrustning, som varit nödvändig för forskningsarbetet.

Verkstadslokaler för instrumentmakarearbeten ingingo i mycket

blygsam omfattning i institutionens ursprungliga planläggning, varför större

dylika senare endast kunnat beredas genom omdisponering av övningslaboratoriets

lokaler. Dessa ha härigenom beskurits med ett i källarvåningen

beläget större rum, vilket sedan ett antal år varit taget i anspråk som in
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64. 15

strumentmakarverkstad. Det forcerade arbetet har under senare tid krävt

ännu en mindre utvidgning av verkstadsutrymmet.

Vad beträffar ytterligare utnyttjande av reservlokaler inom institutionen

kundo det möjligen tänkas, att något utrymme skulle kunna vinnas genom

inredande av institutionens södra vind. Den norra vinden har redan tidigare

blivit inredd till seminarielokaler m. m. Siegbahn har 1933 i inlaga

till Akademiräntmästare!! (Bil. III) påpekat möjligheten att inreda södra

vinden. Denna har i själva verket numera tagits i anspråk för en högspänningsanläggning

på 200.000 volt och det torde icke vara möjligt att

utan förfång för andra nödvändiga lokalbehov bereda plats för denna utrymmeskrävande

anläggning på annat ställe inom institutionen. Det torde

därför numera icke finnas utsikter att disponera det södra vindsutrymmet

på sätt, som Siegbahn tidigare ansett möjligt.

Professor Siegbahn framhåller i sin P. M. till sektionen (Bil. I) att den

nuvarande institutionens gammalmodiga och högst oekonomiska ångvärmesystem

och likaså dess otidsenliga elektriska ledningsnät borde omläggas i

samband med en tillbyggnad. Det är likväl uppenbart, att denna omläggning

måste komma till stånd oberoende av, huruvida institutionen blir tillbyggd-

Detta skulle nämligen medföra högst avsevärda lättnader i de nuvarande

lokalernas rationella utnyttjande särskilt med hänsyn till tidsbesparing

och säkerhet mot farliga elektriska spänningar. Frågan om den nödvändiga

omläggningen av ledningssystemet har redan varit föremål för övervägande

bland vederbörande vid universitetet. Kostnaden för omläggning

av såväl värmeledningssystem som det elektriska ledningsnätet torde icke

understiga 100,000 kronor. Denna kostnad, vilken under alla förhållanden

synes ofrånkomlig inom den närmaste tiden, bör betraktas helt för sig och

utan samband med kostnader för institutionens utvidgning.

Om Siegbahn skall erhålla en forskningsprofessur vid universitetet, är det

sålunda på grund av vad som anförts örn dispositionen av den nuvarande

institutionens lokaler icke möjligt bereda nödvändiga utrymmen för hans

verksamhet med mindre än att en till- eller nybyggnad kommer till utförande.

Det sista alternativet torde ur alla synpunkter vara att föredraga.

På institutionens tomt finnes för en sådan byggnad lämplig plats, tillräcklig

även för eventuell framtida utvidgning.

Det torde vara erforderligt att medelst en förbindelsekorridor ansluta den

nämnda nybyggnaden till den nuvarande institutionen. Fråga är örn man

icke i samband med denna förbindelse mellan de båda byggnaderna borde

anordna de för det nya laboratoriet erforderliga verkstadslokalerna på sådant

sätt, att de helt vore förlagda ovan jord. Härigenom skulle bestämda

fördelar ur allmän arbetshygienisk synpunkt vinnas. Detta gäller icke minst

med hänsyn till den omständigheten att de, vilka lia att utföra verkstadsarbetet,

äro hänvisade att större delen av dagen vistas inom verkstadslokalerna.

Den här föreslagna placeringen av dessa lokaler skulle även medföra

minskade störningar genom vibrationer, maskinbuller och dylikt i de

egentliga laboratorielokalerna.

Ett allmänt önskemål ifråga om nybyggnaden är, att den i möjligaste

mån utföres med bärande konstruktioner på sådant sätt, att mellanväggar

utan alltför stor kostnad i viss utsträckning kunna flyttas. Detta är av

särskild betydelse, när det gäller att efter Siegbahns avgång från professuren

bereda möjligheter till utnyttjande av lokalerna för undervisningsändamål

eller för sådana forskningsuppgifter, vilka kräva viss ändring i den allmänna

rumsindelningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 64,

På den korta tid, som stått till buds för denna utredning, har det icke

varit möjligt få till stånd en detaljerad kostnadsberäkning med åtföljande

ritningar för ifrågavarande byggnad, så mycket mindre som härför erforderliga

medel ej stått till sektionens förfogande. Enligt Siegbahns egna

beräkningar i P. M. till sektionen (Bil. I) skulle kostnaden för en ny- eller

tillbyggnad i Uppsala i varje fall icke kunna sättas lägre än 550,000 kronor.

Utöver detta byggnadsanslag skulle enligt Siegbahn fordras ett engångsbelopp

av 90,000 kronor för specialutrustning. Det erforderliga engångsanslaget

skulle alltså utgöra 640,000 kronor. Härvid må anmärkas,

att det för värme- och elektriska ledningars omläggning i den nuvarande

institutionen nödvändiga beloppet (omkring 100,000 kronor) av skäl, som

tidigare angivits, icke inräknats. Till jämförelse må nämnas, att den relativt

nyligen vid universitetet uppförda fysikalisk-kemiska institutionen, vilken

huvudsakligen utgör en forskningsinstitution, dragit en sammanlagd kostnad

av omkring 1,475,000 kronor därav ursprungligen beviljade statsmedel

1,222,500 kronor samt senare erhållna sådana 50,000 kronor.

Med hänsyn till det stora utrymmes- och apparatbehov, som numera är

ofrånkomligt vid experimentella specialundersökningar i fysik, förefaller det

här ovan upptagna engångsbeloppet för byggnad och utrustning ingalunda

vara för högt beräknat. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att

en av kanslern för rikets universitet tillstyrkt tillbyggnad för den fysiska

institutionen i Lund enligt verkställd utredning skulle draga en kostnad av

635.000 kronor, varav 70,000 avsetts för utrustning.

Såsom i det föregående antytts, skulle frågan örn en utvidgning av fysiska

institutionen snart komma att aktualiseras, även örn förslag örn inrättande

av ett forskningsinstitut ej nu inkommit.

I vilken omfattning det än för närvarande skulle anses möjligt att uppföra

den sålunda under alla förhållanden erforderliga nybyggnaden, bör

denna planeras så, att den utan svårighet kan utvidgas i den mån ökat

lokalbehov gör sig gällande.

IV. Driftkostnader för forskningslaboratoriet.

Vad angår årskostnader vid eventuell förläggning av forskningsinstitutet

till Uppsala har professor Siegbahn med stöd av de ekonomiska kalkylerna

för det av vetenskapsakademien planerade institutet genomfört en kostnadsberäkning

i sin till sektionen lämnade P. M. i ärendet (Bil. I).

Enligt denna skulle årskostnaderna vid förläggning till Uppsala reduceras:

a) för avlöningar med 11,100 kronor från 48,100 kronor till 37,000; b) för

material och verkstadskostnader med 6,000 kronor från 42,000 kronor till

36.000 kronor. Den totala reduktionen skulle alltså för årskostnaderna

uppgå till 17,100 kronor i händelse förslaget om förläggning till Uppsala

realiserades.

Årskostnaderna vid förläggning till Uppsala fördela sig ifråga örn personalkostnader

enligt nedanstående tablå:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

17

Avlöning till assistenter och tekniska biträden:

1 förste assistent (fil. dr.)...................kronor 7,000

2 assistenter............................. » 7,800

2 tekniska biträden (ritare, ingenjörer med lägre

teknisk utbildning, 300 kronor per månad) .... » 7,200 22,000

Instrumentmakare och maskinmästare:

2 instrumentmakare (ungefär B 10 4,500 kronor

per år)...............................kronor 9,000

1 lärpojke.............................. » 1,500

1 maskinmästare (ungefär B 10)............. » 4,500 15,000

Summa kronor 37,000

De årliga kostnaderna för materiel och verkstad kunna enligt Siegbahn

beskäras på en del utgiftsposter såsom för värme, bibliotek, instrument och

apparater m. m. Sålunda skulle en årlig reduktion av ifrågavarande poster

med 6,000 kronor vara möjlig. En specifikation av årskostnaderna med

beaktande härav framgår av följande tablå:

Material- och verkstadskostnader m. m.:

Uppvärmning............................kronor 3,000

Gas, vatten............................. » 1,500

Elektricitet.............................. » 4,000

Telefon............................... » 4:00

Förbrukningsmaterial...................... » 4,500

Renhållning............................. » 1,200

Bibliotek, skrivmateriel, pappersvaror, tryckningskostnader

............................. » 2,500

Instrument, apparater...................... » 12,000

Underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner,

brandförsäkring, transportförsäkring, transportkostnader,

diverse expenser................... »__900

Verkstadskostnader

Häri ingå: underhåll av verktygsmaskiner, kostnader för borr,

fräsar, svarvstål, skärverktyg, filar, specialverktyg etc. samt

metall, stål, ebonit, gjutgods och halvfabrikat. _

Summa kronor

30,000

6,000

36,000

Således skulle de totala driftkostnaderna vid förläggning till Uppsala

uppgå till 73,000 kronor per år, varav personalkostnader 37,000 kronor

samt materiel- och verkstadskostnader 36,000 kronor. Härtill skulle komma

en professorslön.

För bedömande av de förhållanden, under vilka Siegbahn och hans lärjungar

hittills arbetat, kan det vara av intresse att taga del av nedanstående

tablå över

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Förslag nr 64—66.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Begärda och beviljade anslag till fysiska institutionen.1

För budgetår

Begärt

anslag

E

rhållet anslag

ordinarie

extra

summa

1928/1929 ..........

32,055

9,600

5,907: 70

15,507: 70

1929/1930 ..........

32,500

9,600

4,040: 26

13,640: 26

1930/1931 ..........

32,500

9,600

9,282: 51

18,882:51

1931/1932 ..........

36,800

9,600

12,265: 02

21,865: 02

1932/1933 ..........

36,800

9,600

19,395: 09

28,995: 09

1933/1934 ..........

36,800

9,600

19,100: —

28,700: —

1934/1935 ..........

36,800

9,600

21,595: —

31,195: —

1935/1936 ..........

36,800

—

—

31,195: —

Som synes härav, ha till de olägenheter, som institutionens knappa utrymme

berett, även kommit svårigheten att med otillräckliga ekonomiska

resurser hålla undervisning och forskningsverksamhet på den höga nivå,

som Siegbahns ovanliga forskarbegåvning och stora arbetsintensitet haft

rätt att fordra och möjlighet att uppnå.

V. Betydelsen för fysikstudiet av ett forskningsinstitut vid Uppsala

universitet. — Sammanfattning.

Enligt vad i det föregående anförts skulle beredande av tillfredsställande

forskningsbetingelser för professor Siegbahn vid Uppsala universitet fordra

dels en engångskostnad av omkring 640,000 kronor, dels ett årsanslag av

omkring 73,000 kronor, vartill skulle komma en professorslön. Det av vetenskapsakademien

föreslagna forskningsinstitutet skulle däremot för statens

vidkommande endast medföra ett årsanslag av 35,000 kronor jämte kostnader

för en personlig professur.

Rent siffermässigt ställer sig således förslaget örn förläggning av ett fysiskt

forskningsinstitut vid vetenskapsakademien statsekonomiskt mindre betungande

än upprättande av ett dylikt institut vid Uppsala universitet. Beaktas

däremot de investeringar av kapital och årsanslag, vilka staten lämnar

Uppsala universitet till angränsande discipliner, såsom kemi, fysikalisk

kemi, matematik och matematisk fysik, vilka ämnen såväl i och för sig som

genom examenskombinationer stå i nära samband inbördes och med experimentalfysiken,

ställer sig saken annorlunda. Det är av alldeles särskild vikt

att landet förfogar över åtminstone ett av staten kontrollerat fysiskt institut,

vilket äger de bästa möjliga resurser och utveckligsmöjligheter och har

sådan storlek, att det kan drivas på ett fullt rationellt sätt och med full

verkningsgrad såväl med hänsyn till undervisning som forskning. I detta

hänseende kan vikten av ett av staten understött stort institut för fysik,

knutet till ett universitet med tillräckliga urvalsresurser ifråga örn elevmaterial,

icke skattas nog högt.

Det kan i detta sammanhang erinras därom, att statsmakterna för några

år sedan under en statsfinansiell situation, ingalunda bättre än den nuva
-

1 Häri ingå ej bidrag, erhållna från universitetets reservfond.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

19

rande, icke tvekat att med anslag bereda förbättrade forskningsmöjligheter

åt innehavaren av den personliga professuren i fysikalisk kemi, The Svedberg.

Den för ändamålet uppförda institutionen betingade, som förut

nämnts, en kostnad av 1,475,000 kronor därav statsmedel 1,222,500 kronor.

Driftkostnaden (personal, materiel m. m.) uppgår till omkring 100,000 kronor

per år, därav statsmedel 50,000 kronor vartill kommer kostnaden för

den personliga professuren. Härvid lia statsmakterna å ena sidan behjärtat

önskvärdheten att bereda en synnerligen förtjänt forskare goda arbetsmöjligheter

vid universitetet, å andra sidan beaktat att den uppförda institutionen

efter den personliga professurens upphörande må komma universitetet

till godo. Ett fullt analogt fall föreligger ifråga om fysik, där en

anordning med en forskningsprofessur för Siegbahn och ett för honom upprättat

speciallaboratorium skulle främja en rationalisering av ämnets utvecklingsresurser

åtminstone vid ett statsuniversitet.

Ett forskningsinstitut i Uppsala drager större årskostnader för statens

vidkommande än en förläggning vid vetenskapsakademien. Härvid är dock

att märka, att i årsanslaget för forskningsinstitutet i Uppsala ingå betydande

kostnader för verkstad och med denna förbunden verksamhet.

Den i denna verkstad bedrivna tillverkningen kommer säkerligen att omfatta

värdefulla instrument, hjälpaggregat och anordningar, som komma att

förbli statens egendom och kunna fördelas på det för universitetets och

undervisningens behov lämpligaste sättet. Att det här kan röra sig örn

icke oväsentliga belopp torde framgå därav, att Siegbahn i uppgift till aka
demiräntmästaren

1933 (Bil. lil) uppskattar värdet av de apparater och vetenskapliga

instrument, som användas för vid nämnda tidpunkt pågående

specialarbeten, till 250,000 kronor. Sedan denna uppgift lämnades, har institutionsverkstadens

maskinuppsättning avsevärt förbättrats genom ett anslag

på 25,000 kronor ur av riksdagen för civila statsbeställningar beviljade

medel. Härav följer, att den hittillsvarande verkstadens produktion tillsammantagen

med den planerade forskningsinstitutionens under en följd av

år kan beräknas tillföra universitetet en högst beaktansvärd tillgång av instrument

och anordningar.

Det finnes en annan icke oväsentlig omständighet, som talar för lämpligheten

att kombinera en forskningsinstitution med den nuvarande institutionen

för fysik vid universitetet. Med hänsyn till ett ömsesidigt utnyttjande

av resurserna och ett allmänt utbyte institutionerna emellan kan deras

belägenhet i omedelbar närhet av varandra vara till stor fördel ur driftekonomisk

synpunkt.

Det är också av värde att unga studerande, vilka måhända med stor personlig

uppoffring bedriva vetenskapligt arbete i fysik, på nära håll få möjlighet

att följa forskningsarbetet inom en institution, om vilken de äga förvissning,

att det kan för dem öppna en möjlighet till någon tids fortsatt

vetenskapligt arbete. De kunna därigenom finna en utsikt till förstärkning

av allmän kompetens i ämnet, innan de av omständigheterna föranledas

söka sin utkomst på andra håll. Med hänsyn till de svårigheter, mindre

bemedlade studerande ofta ställas inför, när de skola bedriva oavlönat forskningsarbete,

är denna omständighet icke alldeles utan betydelse.

Sektionen bar ovan i enlighet med erhållet uppdrag framlagt sin uppfattning

rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en

önskvärd förbättring av forskningsmöjligheterna för professor Siegbahn vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Uppsala universitet. Det måste ännu en gång betonas, att sektionen på

frågans nuvarande stadium icke har ansett sig böra eller kunna åvägabringa

en fullständig utredning, utan endast angivit vissa allmänna riktlinjer. Sektionen

hyser den bestämda uppfattningen, att tillfredsställande arbetsbetingelser

för Siegbahn ej kunna beredas genom åtgärder av väsentligt mindre

omfattning än de här förordade. Som redan tidigare betonats, är det av

yttersta vikt, att erforderliga åtgärder vidtagas inom den närmaste tiden.

Det är därför enligt sektionens mening angeläget, att en närmare utredning,

innefattande mera detaljerade kostnadsberäkningar, snarast anbefalles och

verkställes.

Då härvid Siegbahns medverkan i en utsträckning, som måste bli synnerligen

tidskrävande, är oundgängligen nödvändig, synes det sektionen

vara av stor vikt, att Siegbahn på sätt, som föreslagits i årets statsverksproposition,

beredes för detta arbete erforderlig tjänstledighet med oavkortade

löneförmåner.

Uppsala den 4 mars 1936.

På matematisk-naturvetenskapliga sektionens vägnar:

G. EINAR DU RIETZ.

I S. H. T. Kihlgren.

Bil. I.

I det av kanslersämbetet framlagda förslaget har förutsatts anställandet

av en biträdande lärare, »vilken skulle vara för huvudparten av Siegbahns

undervisning och för examination till filosofie kandidat- och ämbetsexamen».

Med hänsyn till att fysik är ett av de viktigaste ämnena vid lärarutbildningen,

kan det icke synas tillrådligt att ansvaret för examination och undervisning

för ämbetsexamen i detta ämne för en lång följd av år (15 år)

anförtros åt en tillfälligt anställd lärarkraft, på vars kompetens endast moderata

krav kunna ställas. De skäl, som i detta hänseende anförts av ecklesiastikministern

(k. propositionen sid. 85), äro så vägande, att en modifikation

av kanslersämbetets förslag synes alldeles ofrånkomlig örn förslaget skall

kunna komma under övervägande. Vid den kostnadsberäkning, som i det

följande angives, har därför förutsatts att den ordinarie professuren skall

bibehållas och att en personlig professur inrättas. Kostnadsökningen härigenom,

jämfört med anställandet av en biträdande lärare, uppgår endast

till ett, i förhållande till de övriga kostnaderna, relativt blygsamt belopp.

Vid den följande kostnadsberäkningen har grundförutsättningen varit den

av kanslern angivna, nämligen att professor Siegbahn erhölle en sådan förbättring

av arbetsmöjligheterna, att dessa i huvudsak kunde anses motsvara

dem, som det nya forskningsinstitutet skulle erbjuda.

Då det här gäller en vetenskaplig forskningsgren, som med nödvändighet

förutsätter tillgång till ett väl utrustat laboratorium, måste vissa engångs
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

21

kostnader påräknas. Då det fysiska laboratorium, som för närvarande finnes

vid Uppsala universitet, är behövligt för examensarbeten och övningar samt

annan undervisning och — i händelse en ny, personlig professur upprättas

— alltjämt måste för nämnda ändamål disponeras av den ordinarie professorn,

blir alltså en ny- eller tillbyggnad en given förutsättning för upprättandet

av forskningsprofessuren. Uppförandet av en ny- eller tillbyggnad i

samband med det eventuella inrättandet av forskningsprofessuren är ävenledes

betingat därav, att lämpliga lokalutrymmen för vissa av de avsedda

forskningsarbetena över huvud taget ej bunäs i den nuvarande laboratoriebyggnaden.

Kostnaden för uppförandet av det forskningsinstitut, som Kungl,

vetenskapsakademien planerat och kan utföra med egna medel, har beräknats

till cirka 800,000 kronor. Om härifrån fråndrages kostnaderna för bostad

åt föreståndare, vaktmästare och maskinist, som ingå i det nämnda

beloppet, och laboratoriet samtidigt något reduceras, så att det täcker det

minimibelopp, som skulle beräknas för ny- eller tillbyggnad i Uppsala, kan

beloppet i varje fall ej sättas lägre än 550,000 kronor. Därvid är att märka

att om laboratoriet utföres som tillbyggnad till det nuvarande laboratoriet,

varvid värmeledning och de elektriska experimentledningarna skulle anslutas

till det äldre institutet, en omläggning av både uppvärmningssystemet

och det elektriska ledningsnätet inom denna byggnad blir ofrånkomlig. Det

nuvarande institutet är nämligen försett med ett gammalmodigt och mycket

bristfälligt ångvärmesystem, vars omläggning under senare år ofta varit

föremål för överväganden. Att till detta föråldrade värmesystem ansluta

den eventuella nybyggnadens kan naturligtvis ej ifrågasättas. På liknaude

sätt förhåller det sig med utvidgningsmöjligheterna för det elektriska ledningsnätet.

För dessa, vid en tillbyggnad nödvändiga omläggningarna, måste

beräknas ett belopp av cirka 100,000 kronor. För anskaffning av den erforderliga

specialutrustningen kräves ett engångsbelopp av 90,000 kronor,

samma summa, som beräknats vid det av vetenskapsakademien planerade

institutet.

Det erforderliga engångsanslaget i samband med upprättandet av den

ifrågasatta forskningsavdelningen blir alltså cirka 740,000 kronor, vilket

naturligtvis är att anse som ett absolut minimum. Det är möjligt och även

sannolikt, att en detaljberäkning efter ritningars utförande kommer att leda

till ett icke oväsentligt högre belopp.

Vad årskostnaderna beträffar, kan en kalkyl enklast utföras genom att

utgå från den ekonomiska plan för det av vetenskapsakademien planerade

institutet, som föreligger i statsverkspropositionen och här bifogas i avskrift.

T det följande genomgås post för post i denna uppställning för att få fram

de reduktioner, som bli möjliga, om institutet förlägges till universitetet,

som en särskild forskningsavdelning vid fysiska institutionen.

Posten avlöning till assistenter, tekniska biträden och skrivbiträde upptar

till en förste assistent och 2 assistenter 14,800 kronor samt till 2 tekniska

biträden 7,200 kronor. Till jämförelse kan här nämnas de anslag, som för

samma ändamål utgå vid ett par liknande forskningsinstitut. Vetenskapsakademiens

observatorium har på sin årsbudget till avlöning av 1 observator,

2 assistenter och 1 amanuens ett anslag av 23,150 kronor (dessutom till

räknebiträde 4,000 kronor vilket närmast torde vara jämförligt med det bär

förekommande anslaget till tekniska biträden). Metallografiska institutet i

Stockholm har på sin budget anslag till 1 förste metallograf, 2 ingeniörer

och 1 assistent med sammanlagt 26,500 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Det ovan angivna beloppet till assistenter 14,800 kronor och tekniska biträden

7,200 kronor måste man räkna med även vid en förläggning till

Uppsala universitet. Däremot kunde avlöning till 1 kvinnligt skrivbiträde

(3,000) kronor utgå, då det skrivbiträde, som för närvarande finnes upptaget

på Uppsala fysiska institutions budget, borde kunna tagas i anspråk även

för den nya avdelningen.

Posten instrumentmakare upptar 3 man och en lärpojke med sammanlagt

15.000 kronor. Genom visst samarbete med den nuvarande instrumentverkstaden

kunde antalet möjligen reduceras med 1 man och därigenom en inbesparing

av 4,500 kronor ernås.

På posten maskinist och vaktmästare kunde vaktmästarelönen utgå om

de nuvarande båda vaktmästarne finge delvis disponeras för den nya avdelningen,

vilket synes möjligt. En särskild maskinist för den nya avdelningen

är emellertid ofrånkomlig med hänsyn till de planerade maskinella anordningarna.

Vad posten »Materialkostnader», som upptagits till 36,000 kronor angår,

kunna vissa av de ingående summorna beskäras, främst värmekostnaderna

samt det belopp å 4,500 kronor, som anges under titeln »bibliotek etc.».

Genom gemensamt ordnade inköp och genom att den nya avdelningen får

tillgång till den förefintliga instrumentsamlingen skulle en reduktion med

6.000 kronor alltså till 30,000 kronor vara möjlig.

Posten »Verkstadskostnader» torde det icke vara möjligt att beskära.

Årskostnaderna med de ovan angivna reduceringarna uppgå alltså till

avlöningar.....................kronor 37,000

material- och verkstadskostnader..... » 36,000

Summa kronor 73,000

Av den förebragta utredningen framgår alltså, att kostnaderna för genomförandet

av det av kanslersämbetet föreslagna alternativet med den modifikation,

som ovan angivits, belöpa sig till

engångskostnad.................kronor 740,000

årskostnader................... » 73,000

vartill då kommer avlöning till en personlig forskningsprofessur.

Uppsala den 5 februari 1936.

MANNE SIEGBAHN.

Vidimeras ex officio:

S. H. T. Kihlgren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64. 23

Avskrift. (K. prop. sid. 84.)

Avlöning till assistenter, tekniska biträden och skrivbiträde:

1 förste assistent (fil. dr.) ....................kronor 7,000

2 assistenter.............................. » 7,800

2 tekniska biträden (ritare, ingenjörer med lägre teknisk

utbildning, 300 kronor per månad)........ » 7,200

1 kvinnligt biträde (bokföring, kassa, bibliotek, maskinskrivning,

fotografiska arbeten etc.; språkkunskaper

nödvändiga, 250 kronor per månad)..... » 3,000 25,000

Instrumentmakare:

3 instrumentmakare (ungefär B 10 4,500 kronor per år) kronor 13,500

1 lärpojke................................ » 1,500 15,000

Maskinist och vaktmästare:

1 maskinmästare (ungefär B 10)...............kronor 4,500

1 vaktmästare (ungefär B 7).................. » 3,600 8,100

Materielkostnader m. m.:

Uppvärmning.............................kronor 5,000

Gas, vatten............................... » 1,500

Elektricitet............................... » 4,000

Telefon.................................. » 600

Förbrukningsmaterial....................... * 5,000

Renhållning.............................. * 2,000

Bibliotek, skrivmateriel, pappersvaror, tryckningskostnader

................................. » 4,500

Instrument, apparater....................... » 12,500

Underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner, brandförsäkring,

transportförsäkring, transportkostnader,

diverse expenser......................... »_900 36,000

Verkstadskostnader................................. 6,000

Häri ingår: underhåll av verktygsmaskiner, kostnader för borr,

fräsar, svarvstål, skärverktyg, filar, specialverktyg etc. samt metall,

stål, ebonit, gjutgods och halvfabrikat. _

Summa kronor 90,100

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Avskrift.

Bil. II.

Till matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Den på sista tiden inträffade starka tillströmningen av elever på högre

stadiet i ämnet fysik har på nytt och med större styrka än tidigare aktualiserat

frågan om förstärkning av lärarkrafterna inom detta ämne.

Under det att samtliga sektionens övriga ämnen med motsvarande omfattning

äro representerade genom minst två professurer, är examensämnet

fysik endast tillgodosett med en professur. Det med fysiken närmast jämförbara

ämnet kemi är för närvarande representerat genom tre professurer,

varav en dock personlig. Ämnet botanik representeras likaledes av tre professorer,

under det att ämnena zoologi, matematik, geologi och astronomi

vardera företrädas av två professorer.

Att ämnet fysik genom särskilda omständigheter kommit i en föga tillfredsställande

undantagsställning har också vid flera tillfällen framhållits.

Framställningar från universitetets sida örn en förstärkning av lärarkrafterna

inom ämnet hava vid upprepade tillfällen gjorts.

Redan vid omregleringen av de akademiska lärartjänster 1876—1877 föreslog

såväl matematisk-naturvetenskapliga sektionen som det större akademiska

konsistoriet en dubblering av professuren i fysik. Då emellertid de

medel, som stodo till förfogande för inrättandet av en ny professur i experimentalfysik,

endast uppginge till 3,000 kronor, inrättades i stället en

laboratorstjänst.

Åren 1907 och 1908 väckte universitetsmyndigheterna ånyo förslag örn

dubblering av professuren. Vid detta tillfälle yttrade dåvarande professorn

i fysik, K. Ångström, bland annat följande:

»Var redan 1877 behovet av ännu en professur i fysik känt och erkänt,

så har under de sedan förflutna 30 åren detta behov i hög grad stegrats.

Under denna tid har nämligen den fysiska vetenskapen undergått en utveckling,

som väl torde betecknas som enastående i vetenskapens historia.

Genom den stora utvecklingen av värmeläran samt genom de epokgörande

upptäckterna på optikens och elektricitetslärans område samt de såväl i

teoretiskt som praktiskt avseende viktiga tillämpningar, som dessa upptäckter

medfört, har fysikens omfång till den grad ökats och hela ämnet

så omdanats, att det faktiskt är för en man numera omöjligt att som specialist

behärska hela det fysiska läroområdet. Samtidigt har lärjungefrekvensen

mer än fördubblats såväl vid föreläsningarna som övnings- och

speciallaborationer, detta som en given följd av den allmänna insikten örn

fysikens växande betydelse.» År 1909 framlades frågan inför riksdagen i

form av motion (Andra kammaren nr 84) av herr N. Edén, som särskilt

åberopade den betydande utveckling, som fysiken undergått under de 30

år, som förflutit, sedan frågan om dubblering först framställdes, och det

betonades att de krav på förstärkning av lärarkrafterna, som redan för så lång

tid sedan visat sig önskvärd, sedermera ständigt ökats och ej längre kunde

undanskjutas.

Statsutskottet avstyrkte emellertid motionen på den grund, att det borde

tillkomma Kungl. Majit att i ett sådant ärende framlägga förslag, men såsom

det framgår av ett yttrande i andra kammarens protokoll av en repre
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

25

sentant för statsutskottet, innebar statsutskottets avstyrkande ej, att man

där skulle ställa sig avvisande, i händelse ett förslag från Kungl. Maj:t

framkomme i denna fråga.

Vid behandlingen av motionen i första kammaren uttalade dåvarande

universitetskanslern, greve Fredrik Wachtmeister, »den förhoppningen att

Kungl. Majit nästa år — då jag är övertygad örn att samma petitum kommer

från universitetet i Uppsala — täger saken under välvilligt övervägande

och framlägger den för riksdagen.»

I den nämnda motionen refererar motionären till ett yttrande av prof.

K. Ångström, som jag ville tillåta mig att här citera: »Den lyckligaste formen

för att fylla behovet av ökade lärarekrafter i fysik skulle tvivelsutan

vara inrättadet av en ny professur med bibehållande av den gamla laboratorsbefattningen.

»

Emellertid ansågo förslagsställarna, att utsikterna för att anslag till en

helt ny professur skulle beviljas voro ringa. Då vidare den dåvarande

laboratorn, G. Granqvist, var samtliga övriga eventuella aspiranter på den

nya professuren i vetenskapligt merithänseende överlägsen och självskriven

till professuren i händelse av dess upprättande, kombinerades förslaget med

en indragning av laboratorst jönsten. Det framhölls även såsom synnerligen

önskvärt, att universitetet vid sig kunde fästa en så framstående vetenskapsman

som professor Granqvist, och att detta syfte kunde med förhållandevis

ringa kostnad vinnas genom förslaget.

Emellertid avled professor Ångström i början av 1910 och Granqvist ka - lades till hans efterträdare. Förslaget örn nyupprättandet av en professur

i fysik i den form, det då förelåg förföll därmed.

Jag har ingen anledning att här ingå på en redogörelse för de skäl, som

gjort, att frågan sedan dess fått vila, ehuru kravet på ökade lärarkrafter

inom ämnet sedan dess ständigt stegrats.

En uppgjord tablå över antalet av dem som för licentiat- och gradualavhandlingar

varit sysselsatta med experimentella arbeten å institutionen

omfattande tiden höstterminen 1896 — vårterminen 1923 visar, att detta

antal varierat mellan 3 och 11. Den förstnämnda siffran gäller endast

höstterminen 1898 och höstterminen 1922. Maximiantalet, 11 st., har uppnåtts

höstterminen 1906 och höstterminen 1909. Innevarande termin utgör

antalet 16 och överskrider således med 45 procent den maximisiffra, som

gällt den senaste 30-årsperioden. Med hänsyn till att experimentalarbetet

för licentiat- och gradualavhandling kräver en tid av minst 6 terminer, i

regel betydligt der, är någon väsentlig nedgång i detta antal ej att förutse

för de närmaste åren, detta så mycket mindre som redan nu föreligga 5

nyanmälningar från studerande, som önska påbörja högre examensstudier

under nästkommande termin.

För var och en förtrogen mod det arbete, som följer med ledandet av

experimentalundersökningar, är det uppenbart, att en person ej samtidigt

kan räcka till både för detta arbete och samtidigt sköta en stor institutions

administration, förrätta samtliga examina för kandidat-, ämbets- och licentiatexamina,

sköta föreläsningsåliggande jämte seminarieövningar etc. Liksom

mina företrädare har jag därför kommit till den övertygelsen, att en

dubblering av professuren ej kan i längden undanskjutas.

Upprättandet av en ny professur kräver emellertid obetingat, att ett ej

för knappt tillmätt institutionsutrymme kan ställas till förfogande för den

nye professorn i ämnet. Detta låter sig emellertid med nu\ --ande okal
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

utrymme ej göra, vadan man måste räkna med en viss engångskostnad för

detta ändamål. Vidare kommer givetvis att krävas en icke obetydlig höjning

av materialanslaget utöver det belopp, som i år i annan skrivelse

begäres.

Då jag emellertid i nu nämnda hänseende ej är beredd att inkomma

med förslag, men frågan om utökning av lärarkrafterna inom ämnet dock

för närvarande är alltför brännande för att ytterligare kunna uppskjutas,

vill jag för den närmaste 3-årsperioden föreslå en provisorisk lösning, som

är vald så, att den ej på något sätt föregriper ett definitivt ordnande av

denna angelägenhet.

Mitt förslag är, att medel måtte begäras för avlöning av en tillfälligt

anställd biträdande lärare i fysik, samt att detta anslag begäres för en 3- årsperiod. Anslaget bör så beräknas, att en akademisk lärare med docentkompetens

kan förvärvas och bör således -—- med hänsyn till den större

tjänstgöringsskyldigheten — sättas något högre än docentstipendiet. Genom

att tiden från början fastställes till mer än ett år, underlättas möjligheten,

att trots den provisoriska karaktären av anställningen dock kunna vinna

en man med erforderlig kompetens.

I tjänstgöringsskyldigheten skulle ingå ledandet av den kurs i fysikalisk

teknik, som varje termin meddelas och, som för närvarande ledes av professorn

i ämnet. Därjämte skulle vederbörande dagligen biträda vid ledandet

av specialarbetena för högre examina samt i övrigt vara skyldig att

övertaga annan undervisningsskyldighet såsom ledandet av specialkurser

eller dylikt enligt sektionens förslag och kanslerns fastställande. Härigenom

skulle samtidigt en annan svårighet för undervisningens upprätthållande

inom ämnet bliva hävd, den nämligen att för närvarande ingen vikarie

finnes att med säkerhet tillgå, då professorn eller laboratorn behöver tjänstledighet.

Den ende stipendierade docenten, som normalt skulle kunna påräknas

för ändamålet, har nämligen vardera terminen att meddela en obligatorisk

kurs av sådan omfattning, att hans tjänstgöringsskyldighet är fullt

utnyttjad, varför man vid eventuell tjänstledighet för någon av de 2

nämnda befattningshavarna är hänvisad till osäkra utsikter om tillfälligtvis

disponibla lärarkrafter.

Vad beträffar det erforderliga anslagets storlek, måste årsavlöningen, som

ovan framhållits, sättas något högre än docentstipendiebeloppet, vilket uppgår

till 6,000 och 7,000 kronor för de vanliga docent,stipendierna respektive

de s. k. forskarstipendierna. Då årsarvodet för ett antal likartade tjänster

(biträdande lärare vid karolinska institutet) är satt till 8,000 kronor, har

jag stannat vid att föreslå detta belopp. En annan jämförelsepunkt erbjuder

sig i vikariatsarvoden för docenter, som upprätthålla professur, vilka i

högsta löneklassen uppgå till 8,200 kronor, vilket även synes mig visa, att

det föreslagna beloppet är riktigt inpassat i gällande löneschema.

Med hänvisning till det anförda får jag härmed vördsamt föreslå, att

sektionen behagade hos det större akademiska konsistoriet hemställa örn

petitum till nästkommande års riksdag av ett anslag å 24,000 kronor att

utgå med 8,000 kronor per år under budgetåren 1930/31, 1931/32 och

1932/33 såsom avlöning åt en tillfälligt anställd biträdande lärare i fysik.

Uppsala den 19 april 1929.

MANNE SIEGBAHN.

Vidimeras ex officio:

S. H. T. Kihlgren.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

27

Avskrift.

Bil. lil.

Till prefekten för fysiska institutionen.

På anmodan av den s. k. universitetsberedningen får jag härmed anhålla

örn följande uppgifter rörande Eder institution:

a) Allmänt omdöme om institutionens beskaffenhet.

b) Hur många studerande rymmas i de olika föreläsnings- och seminarielokalerna?
c)

Hur många studerande rymmas i de olika laboratorierna?

d) Hur många arbetsplatser för specialister linnas?

e) Är apparatutrustningen tillräcklig i kvantitativt och kvalitativt hänseende?
f)

Ungefärliga kostnaden för apparaturutrustningen.

Till komplettering av svaren torde hänvisningar göras till eventuellt förefintliga

tryckta källor.

Uppgifterna böra vara undertecknad tillhanda senast den 22 innevarande

april.

Uppsala i akademiska räntkammaren den 11 april 1933.

THORALF FRIES.

Till akademiräntmästaren.

Med anledning av förfrågan av den 11 dennes får jag härmed meddela

följande:

a) Själva institutionsbyggnaden, som är uppförd 1906—08, är i gott stånd.

Värmeledningssystemet, som är av äldre typ (ånga), är mindre tillfredsställande

särskilt med hänsyn till de särskilda krav på jämn och konstant

temperatur, som måste ställas på ett laboratorium, avsett för fysikaliska

mätningar. Det elektriska ledningssystemet var från början alltför knappt

beräknat och har successivt utvidgats i den mån det blivit oundgängligen

nödvändigt. Av kostnadshänsyn hava dessa utvidgningar fått en mer provisorisk

karaktär. En fullständig omläggning av hela ledningssystemet

efter enhetlig princip vore nu önskvärd men betingar en ganska hög kostnad.

En omläggning av värmeledningssystemet och det elektriska ledningssystemet,

varvid samtidigt den södra vinden borde inredas, torde draga en

kostnad av mer än hundra tusen kronor.

b) Föreläsningssalen, som rymmer c:a 135 personer, är fullt tillräcklig;

likaså biblioteks- och seminarielokalerna.

c) I övningslaboratoriet finnes plats för 25 å 30 laboranter, vilket ungefär

motsvarar behovet.

d) Vid institutionens planerande beräknades plats för 6 ä 8 specialister.

Under senare åren har antalet ibland uppgått till ett 20-tal. En del reservutrymmen

hava under denna tid blivit iordningställda, varjämte en del laboratorieplatser

vunnits genom förändrad disposition av lokalerna.

e) De under en lång följd av år alldeles otillräckliga materielanslagen

hava ej medgivit nödvändig, än mindre önskvärd apparatanskaffning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

f) Den ungefärliga kostnaden för de apparater och instrument, som användas

vid de pågående vetenskapliga specialarbetena, uppskattas till 250,000

kronor. En väsentlig del av dessa apparater äro emellertid icke fysiska

institutionens egendom.

Kostnaden för den i instrumentförrådet förefintliga samlingen av huvudsakligen

historiska apparater är svårt att angiva. Övningslaboratoriets instrumentförråd

torde kunna värderas till c:a 20,000 kronor.

Institutionen inrymmer ett handbibliotek, upptagande c:a 120 hyllmeter,

huvudsakligen bestående av de viktigaste fysikaliska tidskriftsserierna samt

en del större läro- och handböcker. Därjämte innehåller biblioteket ett betydande

antal kapslar med separat, som skänkts till institutionen av professorerna

A. Thalén, K. Ångström och G. Granqvist. Vidare erhöll institutionen

vid professor Granqvists bortgång hela dennes fysikaliska boksamling.

I institutionens källarvåning är en instrumentmakarverkstad inrymd.

Under senare åren ha i regel 3 instrumentmakare varit anställda vid institutionen.

Större delen av de instrument och apparater, som användas vid

de å institutionen pågående specialarbetena, hava framställts å verkstaden,

vilket inneburit avsevärd kostnads- och tidsbesparing. Därjämte må framhållas,

att det i många fall ej skulle varit möjligt att på andra verkstäder,

och i varje fall ej inom landet, få de specialkonstruktioner utförda, som

varit en förutsättning för vissa forskningsuppgifters fullföljande. Tyvärr

är verkstadsutrustningen ej fullt tillfredsställande. Ej heller har det varit

möjligt att med endast tre instrumentmakare medhinna det erforderliga arbetet,

vilket haft till följd, att specialarbetena i vissa fall blivit onödigtvis

fördröjda.

Uppsala den 20 april 1933.

MANNE SIEGBAHN.

Vidimeras ex officio:

S. H. T. Kihlgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien. s. 1 i texten