Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien.
1936-03-31 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde
huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till
vetenskapsakademien.
(2:a avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1936/1937
(punkt 50, sid. 78—88 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att
I. — under förutsättning att vetenskapsakademien senast från och med
den 1 juli 1937 inrättar ett forskningsinstitut för experimentell fysik ävensom
bestrider kostnaderna ej mindre för uppförande av en byggnad för
nämnda institut med prefektbostad än även för inredning och utrustning
av institutet, samt att från enskilt håll under minst tio år, räknat från och
med den 1 juli 1937, lämnas ett årligt bidrag till driftkostnaderna för institutet
av 55,000 kronor —
dels medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn i fysik vid
universitetet i Uppsala Karl Manne Georg Siegbahn från och med den 1
juli 1937 inrättas en personlig professur i experimentell fysik;
dels bestämma, att Siegbahn skall såsom innehavare av ifrågavarande
personliga professur i löne- och pensionshänseende vara likställd med ordinarie
universitetsprofessor och följaktligen vara underkastad bestämmelserna
i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;
dels medgiva, att pension till Siegbahn såsom innehavare av den personliga
professuren må utgå av statsmedel;
dels bemyndiga Kungl. Majit ej mindre att, utan hinder av i sådant hänseende
gällande föreskrifter, medgiva Siegbahn rätt att under läsåret 1936
—1937 med oavkortade löneförmåner erhålla tjänstledighet från sin befattning
som professor vid universitetet i Uppsala, i den mån sådant påkallas
av förberedelser för överflyttningen till den personliga professuren, än även
att utfärda i anledning härav erforderliga föreskrifter;
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 64—65.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
II. till Bidrag till vetenskapsakademien för budgetåret 1936/1937 anvisa
ett anslag av 30,600 kronor, varav 25,000 kronor skola utgå såsom bidrag
till vissa förberedande arbeten för omförmälda forskningsinstitut för experimentell
fysik, under förutsättning att från enskilt håll tillskjutes vad för
sistnämnda ändamål under samma budgetår må erfordras utöver statsbidraget.
Anslaget till bidrag till vetenskapsakademien är för innevarande budgetår
uppfört med 5,600 kronor.
Beträffande det ovannämnda förslaget örn inrättande av en personlig professur
för professorn Siegbahn m. m. har departementschefen för egen del
yttrat följande:
Den på grund av en frikostig donation uppkomna frågan om inrättande
i samband med ett forskningsinstitut av en personlig professur i experimentell
fysik vid vetenskapsakademien för professor Siegbahn har sin grund
närmast i önskvärdheten av att bereda en av våra mest framstående forskare
på det naturvetenskapliga området tillfälle att helt ägna sig åt sin forskningsverksamhet.
Förslaget, som understötts av flertalet i ärendet hörda
myndigheter, synes mig välgrundat ej blott ur sistnämnda synpunkt utan
även med hänsyn till att vårt land därigenom skulle erhålla ett forskningsinstitut
i fysik, inom vilket ämnesområde de svenska vetenskapsmännen
gjort uppmärksammade insatser.
Bland de akademiska myndigheterna har starkt gjorts gällande, att det
ur universitetens och även ur ekonomisk synpunkt skulle vara att föredraga,
örn Siegbahn kunde beredas möjligheter att även i fortsättningen utöva sin
banbrytande forskargärning vid Uppsala universitet. Erforderlig personal
och tillräckliga anslag till materiel m. m. skulle ställas till hans förfogande,
och undervisningen för filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen skulle
handhavas av en biträdande lärare. Siegbahn skulle själv endast handleda
de mera försigkomna adepterna.
I valet mellan ifrågavarande båda förslag — å ena sidan inrättande av
ovannämnda personliga professur för Siegbahn, å andra sidan hans bibehållande
som professor i Uppsala men med befrielse från stora delar av
honom åliggande undervisning — har jag icke kunnat undgå att känna en
stor tveksamhet i fråga örn lämpligheten av en lösning efter den sist angivna
riktlinjen. Det kan enligt min mening icke anses vare sig ur allmän
synpunkt tillrådligt eller med universitetets intressen såsom akademisk
undervisningsanstalt förenligt, att undervisningen i den utsträckning, som
sålunda ifrågasatts, överflyttas från vederbörande professor till en lägre kvalificerad
arbetskraft. Häri kan ligga en risk för att den akademiska undervisningen
sjunker ner på ett lägre plan, blir av mera skolmässig karaktär. Enligt
min mening är det väl så viktigt, att de, som ämna avlägga de lägre universitetsexamina,
komma i kontakt med den aktuella forskningen och få
den bästa tänkbara handledning vid de vetenskapliga studierna, som att de,
vilka nått längre i sina studier, erhålla stöd och vägledning av ämnets förnämste
företrädare vid universitetet. Önskvärdheten härav skulle enligt min
mening icke på tillfredsställande sätt beaktas vid ett tillgodoseende av nyssnämnda
förslag, och jag måste redan av denna anledning ställa mig principiellt
avvisande mot en lösning av frågan i den antydda riktningen. Här
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
3
till kommer, att de andra fördelar, som äro att ernå, om en personlig professur
inrättas och ett forskningsinstitut kommer till stånd, ej stå att vinna
på nämnda väg.
Enligt min mening är det av vetenskapsakademien framförda förslaget
ägnat att på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt lösa den föreliggande
frågan och alltså bereda Siegbahn tillfälle att under de mest gynnsamma
förhållanden fullfölja sin forskargärning och samtidigt förskaffa ämnet
vid Uppsala universitet en effektiv företrädare. Jag vill därför i princip
tillstyrka detsamma.
Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det föreliggande
ärendet i viss mån är belysande för en brist i vår universitetsorganisation,
som jag sedan någon tid haft uppmärksamheten fästad på. Jag avser härmed
det förhållandet, att undervisnings- och administrativa göromål vid
universiteten numera i många fall tagit en sådan omfattning, att föga tid
blir övrig för vederbörande ämnesrepresentanter att bedriva ett självständigt
vetenskapligt arbete. Det större akademiska konsistoriet har i detta ärende
funnit särskild anledning att peka på faran härav för universitetens ställning
såsom vetenskapliga forskningshärdar. Jag tillägger berörda synpunkt
stor vikt och anser behövligt, att statsmakterna överväga, vilka åtgärder,
som böra vidtagas för att skapa en motvikt mot en sådan för vårt lands
vetenskapliga forskningsarbete farlig utveckling. Inrättandet av särskilda
forskningsprofessurer, inskränkning av föreläsningsskyldigheten samt beredande
av möjlighet för professorerna att utan förlust av löneinkomster i
viss utsträckning erhålla ledighet för forskningsarbete äro måhända de anordningar,
som i första hand framställa sig såsom förtjänta att närmare
begrundas. Emellertid äro även andra åtgärder naturligtvis tänkbara. Sannolikt
ställa sig förutsättningarna för skapande av mera tillfredsställande förhållanden
härutinnan och även behoven härav olika inom de olika fakulteterna.
Hela spörsmålet kräver uppenbarligen en ingående utredning.
Denna utredning synes mig lämpligen böra verkställas genom universitetsheredningens
försorg, och jag har för avsikt att senare föreslå Kungl. Majit
att giva nämnda beredning särskilt uppdrag härom.
Jag återgår till det föreliggande ärendet. Av utredningen framgår, att
akademien kommer att svara för kostnaderna för den ifrågavarande institutionsbyggnaden
med prefektbostad samt vidare för institutets ändamålsenliga
inredning och utrustning. Några som helst utgifter härför skulle
alltså icke falla på staten. Vederbörande donator garanterar ett årligt bidrag
av 55,000 kronor till driftkostnaderna för institutet att utgå tills vidare
under tio år. Staten skulle ikläda sig ett årligt bidrag av 35,000 kronor
till driftkostnaderna samt dessutom kostnaderna för de till professorn utgående
löneförmånerna. Siegbahn uppnår pensionsåldern år 1951. Av utredningen
synes framgå, att några anspråk på fortsatta bidrag av statsmedel
till sagda driftkostnader icke komma att efter Siegbahns avgång
ställas på staten. Sistnämnda omständighet vill jag understryka som en
förutsättning för det förslag, som jag ifrågasätter skola föreläggas riksdagen.
Jag anser mig böra förorda, att staten ikläder sig omförmälda förpliktelser.
För Siegbahn bör alltså vid vetenskapsakademien — under villkor att
vetenskapsakademien, respektive donator fullgöra nyssnämnda åtaganden —
upprättas en personlig professur i experimentell fysik med de löne- och
4
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Utskottet.
pensionsförmåner, som tillkomma universitetsprofessor. Riksdagens medgivande,
att pensionen må utgå av statsmedel, torde böra inhämtas. Vad
angår tidpunkten för den personliga professurens inrättande må framhållas,
att den nya institutionsbyggnaden, vars uppförande torde kunna påbörjas
först sedan riksdagen fattat beslut i den föreliggande frågan, näppeligen
kan beräknas stå färdig förrän sommaren 1937. Professuren bör därför
lämpligen inrättas först från och med den 1 juli 1937. Åtgärder för tillsättning
av den efter Siegbahn lediga Uppsala-professuren kunna i så fall
vidtagas i så god tid före professurens frånträdande, att den må kunna
besättas med ny innehavare omedelbart efter det Siegbahn lämnat densamma.
Örn Siegbahn under läsåret 1936—1937 skulle vara i behov av ledighet
för att kunna leda och övervaka uppförandet av den nya institutionsbyggnaden
eller för att planera dess inredning och utrustning etc.,
torde han böra erhålla sådan utan att därför behöva avstå några löneförmåner.
Riksdagens medgivande härtill ävensom bemyndigande för Kungl.
Majit att meddela i sistnämnda hänseende erforderliga bestämmelser torde
böra utverkas.
Oaktat själva institutionsbyggnaden, som nämnts, under ännu något år
ej kan hinna bliva färdigställd, är det sannolikt, att en med denna förbunden
verkstadsbyggnad, som ingår i planen för den nya institutionen, kommer
att bliva iordningställd redan så tidigt som hösten 1936. Avsikten är
att här och annorstädes genom specialutbildad personal igångsätta tillverkning
av apparater m. m., så att denna utrustning kan, i den utsträckning
så är möjligt, vara färdig vid inflyttningen i institutionsbyggnaden. I anledning
härav erfordras redan för nästa budgetår ett tillskott från statens
sida av 25,000 kronor till förekommande driftkostnader. Jag förutsätter
härvid, att från enskilt håll för ändamålet tillskjutes vad som under samma
budgetår erfordras utöver statsbidraget.
Vid bifall till ovanstående förslag erfordras icke något anslag för bestridande
av kostnaderna för Siegbahns lön som innehavare av personlig professur
förrän under budgetåret 1937/1938.
I övrigt ifrågasätter jag icke någon förändring i fråga om dispositionen
av anslaget till vetenskapsakademien, vilket alltså bör för nästa budgetår
uppföras med ett belopp av (5,600 + 25,000=) 30,600 kronor.
I vederbörlig ordning har utskottet från kanslersämbetet för rikets universitet
och från vederbörande vid universitetet i Uppsala inhämtat yttranden
rörande dels huruvida och på vad sätt Siegbahn skulle kunna vid sin nuvarande
professur i Uppsala erhålla förbättring av arbetsmöjligheterna, dels
ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara förenade med åtgärder i
sådan riktning, vilka yttranden såsom niaga fogas vid detta utlåtande.
Under här förevarande punkt har framlagts förslag örn inrättande i samband
med ett forskningsinstitut av en personlig professur i experimentell
fysik vid vetenskapsakademien för professorn vid universitetet i Uppsala
K. M. G. Siegbahn.
Såsom skäl härför har framhållits dels önskvärdheten av att bereda en
av våra mest framstående forskare på det naturvetenskapliga området tillfälle
att helt ägna sig åt sin forskning, dels ock att vårt land härigenom
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
5
skulle erhålla ett forskningsinstitut i fysik, inom vilket ämnesområde de
svenska vetenskapsmännen gjort uppmärksammade insatser.
Utskottet finner de skäl, som tala för att åtgärder vidtagas för att bättre
arbets- och forskningsmöjligheter beredas professor Siegbahn, tungt vägande
och vill på grund härav uttala sin principiella anslutning till förslaget
härom.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att under ärendets handläggning i huvudsak
två grundlinjer för frågans lösning framkommit.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vetenskapsakademien — som enligt
Nobelstiftelsens grundstadgar äger inrätta vetenskapliga Nobelinstitut —
med anlitande av fysiska prisgruppens organisationsfond, för närvarande
uppgående till omkring 800,000 kronor, upprätta ett Nobelinstitut i fysik,
vilket skulle ställas under professor Siegbahns ledning såsom innehavare
av nyssberörda personliga professur. För driften av detta forskningsinstitut,
professorslönen inräknad, skulle fordras en årlig summa av 103,000 kronor.
Från enskild donator har förbindelse lämnats om ett årligt bidrag av 55,000
kronor tills vidare under tio år till driftkostnaderna. Återstoden av de årliga
kostnaderna, d. v. s. 13,000 kronor för professorslönen och 35,000 kronor
såsom bidrag till driftkostnaderna, skulle bestridas av staten.
Detta förslag har, såsom av handlingarna i ärendet framgår, väckt betänksamhet
och gensagor bland de akademiska myndigheterna. Dessa hava
gjort gällande, att det ur universitetens och även ur ekonomiska synpunkter
skulle vara att föredraga, om Siegbahn kunde beredas möjligheter att även
i fortsättningen utöva sin banbrytande forskargärning vid Uppsala universitet.
För att möjliggöra ett bedömande av detta alternativ har, efter av utskottet
i vederbörlig ordning gjord framställning, en utredning vidtagits av de
akademiska myndigheterna. Denna utredning, vartill här hänvisas (se bilagor),
har givit vid handen, att för beredande av tillfredsställande forskningsbetingelser
för Siegbahn vid universitetet i Uppsala skulle erfordras
dels en engångsutgift på omkring 640,000 kronor för åstadkommande av
nödiga lokaler med specialutrustning för ett till Siegbahns förfogande stående
forskningsinstitut, dels ett årsanslag å cirka 73,000 kronor till avlöning
av assistenter, tekniska biträden och instrumentmakare samt till materiel
och verkstadskostnader, dels ock ett årsanslag å 13,000 kronor till avlöning
åt innehavaren av en ny professur i fysik. Såsom kanslern för rikets universitet
framhållit, överstiga dessa kostnader vida de av vetenskapsakademien
begärda anslagen.
Med hänsyn till resultatet av denna utredning finner sig utskottet av statsekonomiska
skäl förhindrat att tillstyrka det av de akademiska myndigheterna
framförda alternativet och saknar aliså anledning att till närmare prövning
upptaga detsamma.
I detta sammanhang vill emellertid utskottet framhålla, att utskottet väl
förstår de synpunkter, som varit vägledande för de akademiska myndig
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
heternas ståndpunktstagande och för vilka en närmare redogörelse lämnats
i statsrådsprotokollet. Departementschefen har vidare framhållit, att det
föreliggande ärendet i viss mån är belysande för den bristen i vår universitetsorganisation,
att föga tid blir övrig för vederbörande ämnesrepresentanter
att bedriva ett självständigt vetenskapligt arbete på grund av att undervisnings-
och administrativa göromål vid universiteten numera i många fall
tagit en betydande omfattning. Den utredning om denna och därmed sammanhängande
frågor, som av departementschefen ställts i utsikt, finner
utskottet väl motiverad.
I anslutning till sin förut angivna principiella ståndpunkt finner utskottet
sig alltså böra tillstyrka det återstående alternativet för frågans lösning,
d. v. s. Kungl. Maj:ts här förevarande förslag.
Mot förslagets detaljer ävensom mot att anslaget till bidrag till vetenskapsakademien
för nästkommande budgetår upptages med ett belopp av
30,600 kronor har utskottet icke funnit något att erinra.
Emellertid vill utskottet framhålla följande. De för verksamheten donerade
medlen, 55,000 kronor örn året, hava begränsats till en tid av tio år, under
det att Siegbahn först örn femton år uppnår pensionsåldern. Av vetenskapsakademiens
utlåtande synes emellertid framgå, dels att jämväl under de
sista fem åren något behov av statsmedel i stället för dessa donationsmedel
icke kommer att uppstå, dels ock att under den tid av femton år, under
vilken Siegbahn kan beräknas komma att innehava den för honom nu avsedda
personliga professuren och för vilken statsverket enligt förslaget skulle
binda sig att utbetala bidrag, under förutsättning att penningvärdet blir
oförändrat några avsevärda förändringar i de nu beräknade driftkostnaderna
icke kunna väntas. I likhet med departementschefen utgår slutligen utskottet
från den bestämda förutsättningen, att några anspråk på fortsatta bidrag
av statsmedel till sagda driftkostnader icke komma att efter Siegbahns avgång
ställas på staten.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. — under förutsättning att vetenskapsakademien senast
från och med den 1 juli 1937 inrättar ett forskningsinstitut
för experimentell fysik ävensom bestrider kostnaderna
ej mindre för uppförande av en byggnad för nämnda institut
med prefektbostad än även för inredning och utrustning
av institutet, samt att från enskilt håll under minst
tio år, räknat från och med den 1 juli 1937, lämnas ett
årligt bidrag till driftkostnaderna för institutet av 55,000
kronor —
a) medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn
i fysik vid universitetet i Uppsala Karl Manne Georg
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
7
Siegbahn från och med den 1 juli 1937 inrättas en personlig
professur i experimentell fysik;
b) bestämma, att Siegbahn skall såsom innehavare av
ifrågavarande personliga professur i löne- och pensionshänseende
vara likställd med ordinarie uuiversitetsprofessor och
följaktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;
c) medgiva, att pension till Siegbahn såsom innehavare
av den personliga professuren må utgå av statsmedel;
d) bemyndiga Kungl. Maj:t ej mindre att, utan hinder
av i sådant hänseende gällande föreskrifter, medgiva Siegbahn
rätt att under läsåret 1936—1937 med oavkortade löneförmåner
erhålla tjänstledighet från sin befattning som professor
vid universitetet i Uppsala, i den mån sådant påkallas
av förberedelser för överflyttningen till den personliga
professuren, än även att utfärda i anledning härav erforderliga
föreskrifter;
II. till Bidrag till vetenskapsakademien för budgetåret
1936/1937 anvisa ett anslag av 30,600 kronor, varav 25,000
kronor skola utgå såsom bidrag till vissa förberedande arbeten
för omförmälda forskningsinstitut för experimentell fysik,
under förutsättning att från enskilt håll tillskjutes vad för
sistnämnda ändamål under samma budgetår må erfordras
utöver statsbidraget.
Stockholm den 31 mars 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles,
Gustafsson i Benestad, Bergström och Nylander;
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist i
Karlskrona, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla,
Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna och Holmdahl.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 31 januari 1936 har jag fått mig anbefallt att,
efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala, till riksdagens
statsutskott inkomma med utredning rörande dels huruvida och på vad sätt
professorn i fysik vid nämnda universitet K. M. G. Siegbahn skulle kunna
vid sin nuvarande professur i Uppsala erhålla viss angiven förbättring av
arbetsmöjligheterna, dels ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara
förenade med de i Uppsala erforderliga åtgärderna i sådan riktning.
Med överlämnande av en av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen
i Uppsala i ämnet verkställd utredning jämte däröver avgivet yttrande av
det större akademiska konsistoriet därstädes får jag för egen del i ärendet
anföra följande:
I mitt underdåniga utlåtande den 11 november 1935 angående en av
vetenskapsakademien gjord underdånig framställning om utverkande av
anslag dels å 13,000 kronor för inrättande vid akademien av en personlig
professur åt professorn Siegbahn, dels ock å 35,000 kronor såsom bidrag till
driftskostnaderna för ett av Siegbahn lett, till akademien anknutet forskningsinstitut
i experimentell fysik ifrågasatte jag, huruvida icke Siegbahn
skulle kunna vid professuren i Uppsala erhålla sådan förbättring av arbetsmöjligheterna,
att dessa kunde, åtminstone i huvudsak, anses motsvara dem,
vilka han skulle erhålla, därest han bleve chef för sagda forskningsinstitut.
Jag antydde vidare vissa åtgärder, vilka skulle kunna vidtagas för vinnande
av det åsyftade målet, samt uttalade den meningen, att sammanlagda kostnaderna
för de ifrågasatta åtgärderna torde komma att ej oväsentligt understiga
det av vetenskapsakademien beräknade erforderliga statsanslaget till
forskningsinstitutet. Slutligen förklarade jag, att, därest en av de akademiska
myndigheterna i Uppsala i ämnet verkställd utredning komme att giva vid
handen, att det icke läte sig göra att i Uppsala bereda Siegbahn tillräckligt
gynnsamma arbetsmöjligheter, jag då ville tillstyrka vetenskapsakademiens
framställning.
Efter verkställd utredning har nu den matematisk-naturvetenskapliga sektionen
i Uppsala kommit till det resultatet, att det för beredande av tillfredsställande
forskningsbetingelser för Siegbahn vid universitetet i Uppsala
skulle erfordras dels en engångsutgift på omkring 640,000 kronor för åstadkommande
av nödiga lokaler med specialutrustning för ett till Siegbahns
förfogande stående forskningsinstitut, dels ett årsanslag å cirka 73,000 kronor
till avlöning av assistenter, tekniska biträden och instrumentmakare
samt till materiel och verkstadskostnader, dels ock ett årsanslag å 13,000
kronor till en ny professorslön.
Enligt sektionens av konsistoriet godkända uppfattning skulle således den
av mig ifrågasatta utvägen att söka i Uppsala bereda Siegbahn bättre forskningsmöjligheter
vara förbunden med kostnader, vilka långt överstiga såväl
det av mig preliminärt beräknade anslagsbehovet som de av vetenskapsakademien
begärda anslagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
9
Vid sådant förhållande måste jag konstatera, att de ekonomiska förutsättningar,
varifrån jag utgick, då jag ifrågasatte möjligheten av att bereda
Siegbahn likvärdiga arbetsmöjligheter i Uppsala, icke äro för handen.
Stockholm den 10 mars 1936.
ERNST TRYGGER.
H. Nordström.
Till herr kanslern för rikets universitet.
Genom remiss från kanslersämbetet har större akademiska konsistoriet
anmodats att efter vederbörandes hörande till kanslern för rikets universitet
inkomma med av riksdagens statsutskott begärd utredning, huruvida och
på vad sätt önskvärd förbättring av arbetsmöjligheterna för professor Siegbahn
skulle kunna beredas vid universitetet samt angående de sammanlagda
kostnader, som skulle vara förenade med åtgärder i sådan riktning.
Med anledning av den föreliggande remissen får konsistoriet för sin del
hänvisa till och åberopa den av matematisk-naturvetenskapliga sektionen
verkställda här bilagda utredningen i ärendet. Konsistoriet anser sig dock
böra ytterligare betona följande synpunkter.
Den av sektionen föreslagna anordningen för professor Siegbahns forskningsarbete
synes på ett lyckligt sätt lösa uppgiften att på en gång bereda
honom bättre möjligheter för hans personliga forskningsarbete och bevara
hans utomordentliga forskar- och lärarkraft också åt handledande av yngre
generationer studerande och deras arbeten. Den fara för isolering, som ett
rent forskningsinstitut lätt för med sig, blir därmed undanröjd. Den ledande
forskaren blir i tillfälle att genom sina impulser skänka ett annat
och rikare liv åt de uppväxande forskarnes strävanden än som är möjligt
väsentligen blott med en i betald tjänstemannaställning arbetande medarbetarstab;
och helt andra garantier vinnas för att även sedan den ledande
forskarens verksamhet upphört de yttre förutsättningar för hans forskningsarbete,
som skapats, kunna av yngre krafter bli tillfredsställande utnyttjade
och hans stora arbetslinjer fullföljda. Det är konsistoriets övertygelse,
att härigenom bäst befrämjas icke blott detta universitetets syften och intressen
utan också hela vårt lands naturvetenskapliga odling i stort. Konsistoriet
vill härutinnan hänvisa till vad konsistoriet i sitt yttrande den 2
november 1935 i detta ärende utförligare andragit.
De önskemål, vilka sektionens föreliggande förslag gå ut på att som slutmål
realisera, hava alltså enligt konsistoriets mening den stora betydelsen,
att beslut, som försvåra deras fyllande, icke böra fattas utan att en grundligare
utredning än som nu kunnat göras må åvägabringas rörande den
ordning vari de av sektionen föreslagna åtgärderna böra vidtagas, varvid
särskilt bör beaktas den av sektionen berörda frågan i vilken omfattning
det kan anses möjligt att omedelbart fylla de nya lokalbehoven och huru
planen för dessas vidare tillfredsställande bör upprättas. Konsistoriet vill
därvid särskilt understryka, att vad sektionen påyrkat måste i väsentliga
delar och inom en nära framtid genomföras alldeles oberoende av det nu
aktuella ärendets lösning.
Remisshandlingarna återgå härjämte. Uppsala den 7 mars 1936.
På Större akademiska konsistoriets vägnar:
THORE ENGSTRÖMER.
Carl Häggquist.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Till Större akademiska konsistoriet.
I enlighet med en till matematisk-naturvetenskapliga sektionen av rektorsämbetet
remitterad skrivelse från statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
till kanslersämhetet för rikets universitet har sektionen att åvägabringa
utredning rörande dels huruvida och på vad sätt önskvärd förbättring av
arbetsmöjligheterna för professor Siegbahn skulle kunna beredas vid Uppsala
universitet, dels ock de sammanlagda kostnader, som skulle vara förenade
med åtgärder i sådan riktning.
Vid fullgörande av detta åliggande vill sektionen till en början erinra örn
den utomordentligt förtjänstfulla och sällsynt intensiva verksamhet såsom
vetenskaplig forskare och akademisk lärare, som utvecklats av professor
Siegbahn under den tid, han tillhört Uppsala universitet, liksom under den
tidigare period, då han var fästad vid Lunds universitet. Till de banbrytande
arbeten inom röntgenspektroskopiens område, som 1925 belönades
med Nobelpriset i fysik och som redan då hade givit honom en obestridd
rangplats bland samtidens experimentalfysiker, har han oavlåtligt fogat nya
och utomordentligt värdefulla forskningsresultat såväl inom nyssnämnda
område som inom andra gebit av strålningsfysiken. Genom snillrika instrumentkonstruktioner
har han dels uppdrivit mätningsnoggrannheten långt
utöver tidigare gränser, dels gjort nya områden tillgängliga för exakt mätning
och därigenom skapat ett experimentellt material av oskattbart värde
för den moderna fysiken, särskilt atomfysiken. Av fundamental betydelse
för all exakt naturforskning är det beriktigande av tidigare allmänt antagna
värden å vissa universella naturkonstanter, som är ett av de mest uppseendeväckande
resultaten av den Siegbahn’ska skolans precisionsarbeten. I samband
med sin sällsynt framgångsrika forskningsverksamhet har Siegbahn
utbildat ett för våra förhållanden ovanligt stort antal framstående unga
fysiker, av vilka flera redan äro verksamma såsom lärare vid universitet
och högskolor.
För sektionen står det klart, ej blott att det för vårt lands vetenskapliga
kultur och internationella prestige är av största vikt, att en forskargärning
sådan som Siegbahns ej i förtid hämmas eller avbrytes, utan även att en
allvarlig risk i detta avseende föreligger, därest ej inom den närmaste tiden
sådana åtgärder vidtagas, att han får möjlighet att mera odelat ägna sig åt
forskning och erhåller därför erforderliga materiella resurser. Det är otänkbart,
att en arbetsbörda sådan som den, vilken under senare år påvilat
Siegbahn, skulle kunna bäras i längden utan att verka i hög grad nedsättande
på den andliga spänstighet som är en förutsättning för vetenskaplig
verksamhet.
Då nödiga arbetsmöjligheter för professor Siegbahn, såsom i det följande
skall närmare utvecklas, icke kunna beredas utan upprättande i en eller
annan form av ett tillsvidare särskilt för hans vetenskapliga verksamhet
avpassat forskningsinstitut, vars betydelse framgår även av vetenskapsakademiens
begäran örn anslag för drift av ett dylikt institut, vill sektionen
framhålla, att det skulle vara ett starkt intresse för Uppsala universitet, örn
det erforderliga institutet kunde knytas vid universitetets fysiska institution.
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
11
När frågan betraktas från universitetets synpunkt, måste det enligt sektionens
mening beaktas, dels att genom en dylik lösning av densamma en
betydelsefull kontakt skulle bevaras såväl med det vetenskapliga arbetet vid
universitetet inom fysiken och närbesläktade discipliner som med lovande
yngre vetenskapsmän, dels att garantier skulle skapas för ett rationellt utnyttjande
av institutet icke blott under Siegbahns verksamhetstid utan också
i framtiden. Härtill kommer, som i det följande skall visas, att en utvidgning
av universitetets fysiska institution under alla omständigheter, även
örn ett forskningsinstitut för Siegbahn nu upprättas på annan plats, kommer
att bli oundgänglig inom en nära framtid.
Efter att lia framlagt dessa allmänna synpunkter övergår sektionen till
att närmare diskutera frågan örn beredande av tillfredsställande betingelser
för Siegbahns forskningsverksamhet vid Uppsala universitet. Denna fråga
omfattar flera moment, som visserligen äga nära inbördes samband, men
dock för vinnande av större överskådlighet här behandlas vart för sig under
beaktande av de konsekvenser av organisatorisk och ekonomisk art, som
deras realiserande måste medföra.
Vid verkställande av den utredning, som kommer att framläggas i det
följande, har sektionen utgått från två förutsättningar, nämligen för det
första att Siegbahn i Uppsala bör erhålla ‘forskningsbetingelser, i huvudsak
ekvivalenta med dem, som det av vetenskapsakademien planerade institutet
skulle erbjuda honom, och för det andra att fysikundervisningen vid Uppsala
universitet under den närmaste tiden måste tillgodoses åtminstone i
samma utsträckning som för närvarande är fallet och att frågan om vidtagande
av vissa åtgärder till förbättring av detta läroämnes ställning under
alla omständigheter måste inom kort bli aktuell.
Till ledning vid bedömande av de kostnader, som beredande av tillfredsställande
forskningsmöjligheter åt Siegbahn måste medföra, har sektionen
av honom begärt och erhållit en P. M., som här bifogas (Bil. I). Denna
har granskats av de sektionsmedlemmar, som på grund av sin egen verksamhet
måste anses äga särskilda förutsättningar för bedömande av dylika
beräkningar.
Sektionen kan ej uraktlåta att här påpeka, att då sektionen den 17 oktober
1935 hade att yttra sig med anledning av vetenskapsakademiens skrivelse
angående upprättande av ett forskningsinstitut för Siegbahn, den tid, som
stod till sektionens förfogande för ärendets handläggning, var så knappt
tillmätt, att en allsidig utredning av frågan ej kunde åvägabringas, liksom
möjligheten av positiva åtgärder från universitetets sida genom petitum till
följande års riksdag syntes utesluten. Sektionen såg sig därför vid detta
tillfälle nödsakad att inskränka sig till ett tillstyrkande av det föreliggande
förslaget under framhållande av den stora betydelse, som måste tillmätas
upprättandet av ett fysiskt forskningsinstitut.
I. Minskning av professor Siegbahns tjänstgöringsskyldighet.
Ett grundvillkor för Siegbahns fortsatta forskningsverksamhet är, att han
genom befrielse från större delen av den arbetsbörda i form av undervisning,
examination och administrativa göromål, som nu tager en väsentlig
del av hans tid och arbetsförmåga i anspråk, beredes möjlighet att koncentrera
sig på rena forskningsuppgifter.
Vad beträffar Siegbahns undervisnings- och examinationsskyldighet anser
12
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
sektionen, att denna måste inskränkas till handledning ay ett begränsat
antal studerande, sysselsatta med vetenskapliga specialarbeten inom Siegbahn
eget forskningsområde, samt examination av dessa lärjungar i filosofie
licentiatexamen. Han bör således befrias ej blott från all undervisning och
examination för lägre examina, utan även från en stor del av det arbete,
som lian nu utför genom föreläsningar, ledande av seminarieövningar samt
planering och ledning av experimentalundersökningar för filosofie licentiatexamen
och genom tillhörande examination. Denna del av hans arbetsbörda
är nämligen under nuvarande förhållanden ensam för sig så betungande,
att den i mycket väsentlig grad reducerar den tid, Siegbahn kan
ägna åt egentlig forskningsverksamhet.
Redan örn minskningen av Siegbahns tjänsteåligganden skulle inskränkts
blott till befrielse från undervisning och examination för förberedande examina,
skulle sektionen ej vågat taga på sitt ansvar att förorda, att denna
del av undervisningen under den relativt långa tidrymd (15 år), varom här
är fråga, skulle anförtros åt en biträdande lärare. De skäl, på vilka sektionen
grundat denna sin mening, sammanfalla med dem som anförts av
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet (bilaga till 1936 års statsverksproposition,
8:e huvudtiteln sid. 85). Därest —- såsom ovan visats vara
behövligt — Siegbahn delvis även befrias från undervisning och examination
i filosofie licentiatexamen, är det tydligen fullkomligt otänkbart att
överflytta denna del av professorns funktioner på en mindre kvalificerad
lärare.
Sektionen finner därför, att det avsedda målet ej kan nås på annat sätt
fin genom inrättande av en ny ordinarie professur i fysik. I detta sammanhang
vill sektionen erinra örn att en dubblering av professuren i experimentalfysik
vid Uppsala universitet är ett sedan länge existerande önskemål,
vars realiserande -— alldeles oberoende av den föreliggande situationen
— ej länge torde kunna uppskjutas.
Såsom framgår av bilaga II gjorde universitetsmyndigheterna redan 1876
—1877 framställning härom, och denna framställning upprepades 1907 och
1908. Följande år fördes frågan inför riksdagen genom motion av herr N.
Edén, men vann ej riksdagens bifall. Genom professor K. Ångströms 1910
inträffade frånfälle och dåvarande laboratorn G. Granqvists kallelse till hans
efterträdare inträdde en förändring av de förutsättningar, under vilka man
den gången tänkte sig frågans lösning. Att den ej senare officiellt framförts,
torde väl huvudsakligen bero därpå, att förhållandena utvecklats därhän,
att en rationell lösning knappast kan vinnas på annat sätt än i samband
med en utvidgning av fysiska institutionen.
För att likväl uppnå någon lättnad av den alltjämt ökade arbetsbördan
gjorde Siegbahn 1929 framställning örn anställande för en treårsperiod av
en biträdande lärare med ett årligt arvode av 8,000 kronor. Denna framställning
(bilaga II), som tydligen avsåg ett provisorium, varunder huvudfrågan
skulle kunna närmare förberedas, förordades av sektionen .och större
akademiska konsistoriet. Kanslern framlade förslag örn beviljande av medel
för ändamålet, men detta föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Framställningen, upprepades 1930, men upptogs ej heller denna gång av
Kungl. Majit. Även följande år framfördes detta petitum av sektionen och
konsistoriet, men kanslern ansåg sig nu — med hänsyn framförallt till k.
cirkuläret den 12 juni 1931 angående iakttagande av sträng sparsamhet —
ej kunna framlägga förslag i ärendet. Slutligen anmälde sektionen 1932,
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
13
att den med hänsyn till det statsfinansiella läget ansåg sig icke böra detta
år förnya ifrågavarande framställning (och ej heller åtskilliga andra). Sektionen
betonade emellertid, att behovet av anslag för detta ändamål visat
sig för varje år alltmera trängande.
I detta sammanhang vill sektionen framhålla, att inrättandet av en ny
professur i fysik ej bör medföra indragande av den för närvarande lediga
laboratorsbefattningen i samma ämne. Genom en sådan åtgärd skulle nämligen
den nye professorn i fråga om undervisningsbördan komma i en ännu
sämre ställning än den nu rådande. Huruvida ett utbyte av laboratorsbefattningen
mot två assistentbefattningar vid den här föreslagna organisationen
skulle visa sig fördelaktigt är en fråga, till vilken sektionen ej nu anser
sig kunna taga ställning.
Det administrativa arbete, som föreståndaren för en så stor institution
som den fysiska har att utföra, är synnerligen omfattande och tidsödande.
Det är därför önskvärt, att Siegbahn i största möjliga utsträckning avlastas
även i detta avseende. Härför stå tvenne vägar öppna, under förutsättning
att en ny professur inrättas. Den ena är, att Siegbahn behåller högsta ledningen
av institutionen i dess helhet, men att större delen av det löpande
arbetet övertages av den andre professorn i egenskap av avdelningsföreståndare.
Den andra är, att Siegbahn blir föreståndare blott för den forskningsavdelning,
vars inrättande föreslås i det följande, under det att den andre
professorn blir föreståndare för den nuvarande institutionen. I senare fallet
måste emellertid tillses, att Siegbahn ej genom detta arrangement går miste
örn den tjänstebostad, som genom enskild donation står till professorns i
fysik förfogande under hans tjänstetid.
II. Biträden vid professor Siegbahns forskningsarbete.
Frågan örn biträden vid experimentell forskningsverksamhet har på olika
håll lösts enligt två skilda system. Det ena, som huvudsakligen praktiseras
vid våra naturvetenskapliga universitetsinstitutioner, innebär, att en professor
utlämnar vissa uppslag till bearbetning av studerande, som förbereda
sig för licentiatexamen (eller i enstaka fall för lägre examen). Det andra,
som följes vid speciella forskningsinstitut och i viss utsträckning vid fackhögskolorna,
består däri, att den ledande forskaren arbetar med hjälp av
biträden, avlönade med statliga eller privata medel. Båda dessa system
uppvisa såväl fördelar som nackdelar. Om man ser saken uteslutande från
forskarens synpunkt, är det förstnämnda systemets största (och kanske enda)
förtjänst att det låter ledaren hålla ständig kontakt med yngre generationer
och deras syn på problemen. Dess nackdelar äro huvudsakligen följande:
ledaren får ej välja sina medarbetare, utan måste mottaga dem som anmäla
sig, även om dessa äro mindre lämpliga, han måste vidare ständigt
utbilda nya medhjälpare, som ofta sluta sitt arbete just då de förvärvat
erforderlig rutin; slutligen måste framhållas, att en professor av omtanke
örn sina lärjungar ej gärna utlämnar andra uppgifter än sådana, som han
väntar skola »gå» utan större svårighet. Detta medför, att just de kanske
mest bärande uppslagen, som lia något av hasard över sig, ofta måste undanskjutas,
örn forskaren ej har tid att själv taga hand örn dem.
Vid det andra systemet har ledaren fördelen att kunna välja sina medarbetare
och behålla dem längre tid, örn de visa sig lämpliga; han behöver
ej taga den nyss påpekade hänsynen till problemens svårighetsgrad eller
14
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
sannolikheten för att de skola leda till positiva resultat. Detta system är
uppenbarligen i tidsekonomiskt avseende ofantligt överlägset det första. Dess
svaga punkt är, att det under vissa förhållanden medför risk för isolering
och stagnation.
Sektionen, som anser en kombination av de båda systemen innebära den
lyckligaste lösningen av frågan, har just därför ovan föreslagit, att Siegbahn
skulle bibehålla ledningen av ett begränsat antal studerandes »specialarbeten»,
och vill nu vidare föreslå, att ett tillräckligt antal väl kvalificerade
avlönade biträden ställes till hans förfogande.
Med hänsyn till ifrågavarande forskningsarbetens art och omfattning torde
dylika biträden erfordras till det antal och med de årslöner, som angivas
under IV (Driftkostnader för forskningslaboratoriet), vartill kommer övrig,
på samma ställe upptagen personal för laboratoriets tekniska drift.
III. Forskningslaboratorium, för professor Siegbahn och kostnad
för dess inrättande.
Sektionen har undersökt i vad mån erforderliga utrymmen för Siegbahns
forskningsverksamhet skulle kunna beredas inom fysiska institutionens redan
befintliga laboratoriebyggnad. I sin till sektionen i denna fråga lämnade
P. M. (Bil. II) framhåller Siegbahn, att det fysiska laboratorium, vilket
för närvarande finnes vid Uppsala universitet, är behövligt för examensarbeten
och övningar samt annan undervisning.
Härtill må anmärkas, att arbetsplatser ursprungligen beräknades blott för
6 ä 8 specialister. Under Siegbahns verksamhet vid institutionen har, som
redan framhölls i hans skrivelse den 19 april 1929 angående förstärkning
av lärarkrafterna .(Bil. II), antalet samtidigt arbetande specialister uppgått
till omkring 20. Aven åren efter 1929 ha vid institutionen närmare 20 specialister
varit samtidigt verksamma. Under en följd av år har man alltså
nödgats bereda plats för avsevärt flera specialister än institutionen ursprungligen
beräknats för. Detta har bland annat i stor omfattning föranlett ett
provisoriskt utnyttjande av reservutrymmen. I de för specialarbeten avsedda
laboratorielokalerna har det dessutom i vissa fall visat sig nödvändigt
upplåta ett gemensamt rum till 4 samtidigt arbetande specialister. En sådan
anordning måste uppenbart vålla olägenheter i flera hänseenden.
I detta sammanhang må framhållas, att den enastående snabba utvecklingen
av experimentalfysikens metodik under de senaste årtiondena med
nödvändighet ställer ökade krav på det laboratorieutrymme, en specialist i
fysik numera ordinärt behöver i jämförelse med vad som ansågs erforderligt,
när fysiska institutionen i Uppsala planerades och byggdes.
Det må även framhållas, att experimentalfysikens snabba utveckling ställt
mycket stora krav på de specialkonstruktioner av apparater och anordningar,
vilka varit behövliga för det på institutionen bedrivna forskningsarbetet.
Endast genom inrättandet av en instrumentmakarverkstad vid institutionen
har det varit möjligt att inom rimliga kostnader och på tillräckligt kort tid
erhålla den instrumentella utrustning, som varit nödvändig för forskningsarbetet.
Verkstadslokaler för instrumentmakarearbeten ingingo i mycket
blygsam omfattning i institutionens ursprungliga planläggning, varför större
dylika senare endast kunnat beredas genom omdisponering av övningslaboratoriets
lokaler. Dessa ha härigenom beskurits med ett i källarvåningen
beläget större rum, vilket sedan ett antal år varit taget i anspråk som in
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64. 15
strumentmakarverkstad. Det forcerade arbetet har under senare tid krävt
ännu en mindre utvidgning av verkstadsutrymmet.
Vad beträffar ytterligare utnyttjande av reservlokaler inom institutionen
kundo det möjligen tänkas, att något utrymme skulle kunna vinnas genom
inredande av institutionens södra vind. Den norra vinden har redan tidigare
blivit inredd till seminarielokaler m. m. Siegbahn har 1933 i inlaga
till Akademiräntmästare!! (Bil. III) påpekat möjligheten att inreda södra
vinden. Denna har i själva verket numera tagits i anspråk för en högspänningsanläggning
på 200.000 volt och det torde icke vara möjligt att
utan förfång för andra nödvändiga lokalbehov bereda plats för denna utrymmeskrävande
anläggning på annat ställe inom institutionen. Det torde
därför numera icke finnas utsikter att disponera det södra vindsutrymmet
på sätt, som Siegbahn tidigare ansett möjligt.
Professor Siegbahn framhåller i sin P. M. till sektionen (Bil. I) att den
nuvarande institutionens gammalmodiga och högst oekonomiska ångvärmesystem
och likaså dess otidsenliga elektriska ledningsnät borde omläggas i
samband med en tillbyggnad. Det är likväl uppenbart, att denna omläggning
måste komma till stånd oberoende av, huruvida institutionen blir tillbyggd-
Detta skulle nämligen medföra högst avsevärda lättnader i de nuvarande
lokalernas rationella utnyttjande särskilt med hänsyn till tidsbesparing
och säkerhet mot farliga elektriska spänningar. Frågan om den nödvändiga
omläggningen av ledningssystemet har redan varit föremål för övervägande
bland vederbörande vid universitetet. Kostnaden för omläggning
av såväl värmeledningssystem som det elektriska ledningsnätet torde icke
understiga 100,000 kronor. Denna kostnad, vilken under alla förhållanden
synes ofrånkomlig inom den närmaste tiden, bör betraktas helt för sig och
utan samband med kostnader för institutionens utvidgning.
Om Siegbahn skall erhålla en forskningsprofessur vid universitetet, är det
sålunda på grund av vad som anförts örn dispositionen av den nuvarande
institutionens lokaler icke möjligt bereda nödvändiga utrymmen för hans
verksamhet med mindre än att en till- eller nybyggnad kommer till utförande.
Det sista alternativet torde ur alla synpunkter vara att föredraga.
På institutionens tomt finnes för en sådan byggnad lämplig plats, tillräcklig
även för eventuell framtida utvidgning.
Det torde vara erforderligt att medelst en förbindelsekorridor ansluta den
nämnda nybyggnaden till den nuvarande institutionen. Fråga är örn man
icke i samband med denna förbindelse mellan de båda byggnaderna borde
anordna de för det nya laboratoriet erforderliga verkstadslokalerna på sådant
sätt, att de helt vore förlagda ovan jord. Härigenom skulle bestämda
fördelar ur allmän arbetshygienisk synpunkt vinnas. Detta gäller icke minst
med hänsyn till den omständigheten att de, vilka lia att utföra verkstadsarbetet,
äro hänvisade att större delen av dagen vistas inom verkstadslokalerna.
Den här föreslagna placeringen av dessa lokaler skulle även medföra
minskade störningar genom vibrationer, maskinbuller och dylikt i de
egentliga laboratorielokalerna.
Ett allmänt önskemål ifråga om nybyggnaden är, att den i möjligaste
mån utföres med bärande konstruktioner på sådant sätt, att mellanväggar
utan alltför stor kostnad i viss utsträckning kunna flyttas. Detta är av
särskild betydelse, när det gäller att efter Siegbahns avgång från professuren
bereda möjligheter till utnyttjande av lokalerna för undervisningsändamål
eller för sådana forskningsuppgifter, vilka kräva viss ändring i den allmänna
rumsindelningen.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 64,
På den korta tid, som stått till buds för denna utredning, har det icke
varit möjligt få till stånd en detaljerad kostnadsberäkning med åtföljande
ritningar för ifrågavarande byggnad, så mycket mindre som härför erforderliga
medel ej stått till sektionens förfogande. Enligt Siegbahns egna
beräkningar i P. M. till sektionen (Bil. I) skulle kostnaden för en ny- eller
tillbyggnad i Uppsala i varje fall icke kunna sättas lägre än 550,000 kronor.
Utöver detta byggnadsanslag skulle enligt Siegbahn fordras ett engångsbelopp
av 90,000 kronor för specialutrustning. Det erforderliga engångsanslaget
skulle alltså utgöra 640,000 kronor. Härvid må anmärkas,
att det för värme- och elektriska ledningars omläggning i den nuvarande
institutionen nödvändiga beloppet (omkring 100,000 kronor) av skäl, som
tidigare angivits, icke inräknats. Till jämförelse må nämnas, att den relativt
nyligen vid universitetet uppförda fysikalisk-kemiska institutionen, vilken
huvudsakligen utgör en forskningsinstitution, dragit en sammanlagd kostnad
av omkring 1,475,000 kronor därav ursprungligen beviljade statsmedel
1,222,500 kronor samt senare erhållna sådana 50,000 kronor.
Med hänsyn till det stora utrymmes- och apparatbehov, som numera är
ofrånkomligt vid experimentella specialundersökningar i fysik, förefaller det
här ovan upptagna engångsbeloppet för byggnad och utrustning ingalunda
vara för högt beräknat. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att
en av kanslern för rikets universitet tillstyrkt tillbyggnad för den fysiska
institutionen i Lund enligt verkställd utredning skulle draga en kostnad av
635.000 kronor, varav 70,000 avsetts för utrustning.
Såsom i det föregående antytts, skulle frågan örn en utvidgning av fysiska
institutionen snart komma att aktualiseras, även örn förslag örn inrättande
av ett forskningsinstitut ej nu inkommit.
I vilken omfattning det än för närvarande skulle anses möjligt att uppföra
den sålunda under alla förhållanden erforderliga nybyggnaden, bör
denna planeras så, att den utan svårighet kan utvidgas i den mån ökat
lokalbehov gör sig gällande.
IV. Driftkostnader för forskningslaboratoriet.
Vad angår årskostnader vid eventuell förläggning av forskningsinstitutet
till Uppsala har professor Siegbahn med stöd av de ekonomiska kalkylerna
för det av vetenskapsakademien planerade institutet genomfört en kostnadsberäkning
i sin till sektionen lämnade P. M. i ärendet (Bil. I).
Enligt denna skulle årskostnaderna vid förläggning till Uppsala reduceras:
a) för avlöningar med 11,100 kronor från 48,100 kronor till 37,000; b) för
material och verkstadskostnader med 6,000 kronor från 42,000 kronor till
36.000 kronor. Den totala reduktionen skulle alltså för årskostnaderna
uppgå till 17,100 kronor i händelse förslaget om förläggning till Uppsala
realiserades.
Årskostnaderna vid förläggning till Uppsala fördela sig ifråga örn personalkostnader
enligt nedanstående tablå:
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
17
Avlöning till assistenter och tekniska biträden:
1 förste assistent (fil. dr.)...................kronor 7,000
2 assistenter............................. » 7,800
2 tekniska biträden (ritare, ingenjörer med lägre
teknisk utbildning, 300 kronor per månad) .... » 7,200 22,000
Instrumentmakare och maskinmästare:
2 instrumentmakare (ungefär B 10 4,500 kronor
per år)...............................kronor 9,000
1 lärpojke.............................. » 1,500
1 maskinmästare (ungefär B 10)............. » 4,500 15,000
Summa kronor 37,000
De årliga kostnaderna för materiel och verkstad kunna enligt Siegbahn
beskäras på en del utgiftsposter såsom för värme, bibliotek, instrument och
apparater m. m. Sålunda skulle en årlig reduktion av ifrågavarande poster
med 6,000 kronor vara möjlig. En specifikation av årskostnaderna med
beaktande härav framgår av följande tablå:
Material- och verkstadskostnader m. m.:
Uppvärmning............................kronor 3,000
Gas, vatten............................. » 1,500
Elektricitet.............................. » 4,000
Telefon............................... » 4:00
Förbrukningsmaterial...................... » 4,500
Renhållning............................. » 1,200
Bibliotek, skrivmateriel, pappersvaror, tryckningskostnader
............................. » 2,500
Instrument, apparater...................... » 12,000
Underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner,
brandförsäkring, transportförsäkring, transportkostnader,
diverse expenser................... »__900
Verkstadskostnader
Häri ingå: underhåll av verktygsmaskiner, kostnader för borr,
fräsar, svarvstål, skärverktyg, filar, specialverktyg etc. samt
metall, stål, ebonit, gjutgods och halvfabrikat. _
Summa kronor
30,000
6,000
36,000
Således skulle de totala driftkostnaderna vid förläggning till Uppsala
uppgå till 73,000 kronor per år, varav personalkostnader 37,000 kronor
samt materiel- och verkstadskostnader 36,000 kronor. Härtill skulle komma
en professorslön.
För bedömande av de förhållanden, under vilka Siegbahn och hans lärjungar
hittills arbetat, kan det vara av intresse att taga del av nedanstående
tablå över
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Förslag nr 64—66.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Begärda och beviljade anslag till fysiska institutionen.1
För budgetår
Begärt
anslag
E
rhållet anslag
ordinarie
extra
summa
1928/1929 ..........
32,055
9,600
5,907: 70
15,507: 70
1929/1930 ..........
32,500
9,600
4,040: 26
13,640: 26
1930/1931 ..........
32,500
9,600
9,282: 51
18,882:51
1931/1932 ..........
36,800
9,600
12,265: 02
21,865: 02
1932/1933 ..........
36,800
9,600
19,395: 09
28,995: 09
1933/1934 ..........
36,800
9,600
19,100: —
28,700: —
1934/1935 ..........
36,800
9,600
21,595: —
31,195: —
1935/1936 ..........
36,800
—
—
31,195: —
Som synes härav, ha till de olägenheter, som institutionens knappa utrymme
berett, även kommit svårigheten att med otillräckliga ekonomiska
resurser hålla undervisning och forskningsverksamhet på den höga nivå,
som Siegbahns ovanliga forskarbegåvning och stora arbetsintensitet haft
rätt att fordra och möjlighet att uppnå.
V. Betydelsen för fysikstudiet av ett forskningsinstitut vid Uppsala
universitet. — Sammanfattning.
Enligt vad i det föregående anförts skulle beredande av tillfredsställande
forskningsbetingelser för professor Siegbahn vid Uppsala universitet fordra
dels en engångskostnad av omkring 640,000 kronor, dels ett årsanslag av
omkring 73,000 kronor, vartill skulle komma en professorslön. Det av vetenskapsakademien
föreslagna forskningsinstitutet skulle däremot för statens
vidkommande endast medföra ett årsanslag av 35,000 kronor jämte kostnader
för en personlig professur.
Rent siffermässigt ställer sig således förslaget örn förläggning av ett fysiskt
forskningsinstitut vid vetenskapsakademien statsekonomiskt mindre betungande
än upprättande av ett dylikt institut vid Uppsala universitet. Beaktas
däremot de investeringar av kapital och årsanslag, vilka staten lämnar
Uppsala universitet till angränsande discipliner, såsom kemi, fysikalisk
kemi, matematik och matematisk fysik, vilka ämnen såväl i och för sig som
genom examenskombinationer stå i nära samband inbördes och med experimentalfysiken,
ställer sig saken annorlunda. Det är av alldeles särskild vikt
att landet förfogar över åtminstone ett av staten kontrollerat fysiskt institut,
vilket äger de bästa möjliga resurser och utveckligsmöjligheter och har
sådan storlek, att det kan drivas på ett fullt rationellt sätt och med full
verkningsgrad såväl med hänsyn till undervisning som forskning. I detta
hänseende kan vikten av ett av staten understött stort institut för fysik,
knutet till ett universitet med tillräckliga urvalsresurser ifråga örn elevmaterial,
icke skattas nog högt.
Det kan i detta sammanhang erinras därom, att statsmakterna för några
år sedan under en statsfinansiell situation, ingalunda bättre än den nuva
-
1 Häri ingå ej bidrag, erhållna från universitetets reservfond.
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
19
rande, icke tvekat att med anslag bereda förbättrade forskningsmöjligheter
åt innehavaren av den personliga professuren i fysikalisk kemi, The Svedberg.
Den för ändamålet uppförda institutionen betingade, som förut
nämnts, en kostnad av 1,475,000 kronor därav statsmedel 1,222,500 kronor.
Driftkostnaden (personal, materiel m. m.) uppgår till omkring 100,000 kronor
per år, därav statsmedel 50,000 kronor vartill kommer kostnaden för
den personliga professuren. Härvid lia statsmakterna å ena sidan behjärtat
önskvärdheten att bereda en synnerligen förtjänt forskare goda arbetsmöjligheter
vid universitetet, å andra sidan beaktat att den uppförda institutionen
efter den personliga professurens upphörande må komma universitetet
till godo. Ett fullt analogt fall föreligger ifråga om fysik, där en
anordning med en forskningsprofessur för Siegbahn och ett för honom upprättat
speciallaboratorium skulle främja en rationalisering av ämnets utvecklingsresurser
åtminstone vid ett statsuniversitet.
Ett forskningsinstitut i Uppsala drager större årskostnader för statens
vidkommande än en förläggning vid vetenskapsakademien. Härvid är dock
att märka, att i årsanslaget för forskningsinstitutet i Uppsala ingå betydande
kostnader för verkstad och med denna förbunden verksamhet.
Den i denna verkstad bedrivna tillverkningen kommer säkerligen att omfatta
värdefulla instrument, hjälpaggregat och anordningar, som komma att
förbli statens egendom och kunna fördelas på det för universitetets och
undervisningens behov lämpligaste sättet. Att det här kan röra sig örn
icke oväsentliga belopp torde framgå därav, att Siegbahn i uppgift till aka
demiräntmästaren
1933 (Bil. lil) uppskattar värdet av de apparater och vetenskapliga
instrument, som användas för vid nämnda tidpunkt pågående
specialarbeten, till 250,000 kronor. Sedan denna uppgift lämnades, har institutionsverkstadens
maskinuppsättning avsevärt förbättrats genom ett anslag
på 25,000 kronor ur av riksdagen för civila statsbeställningar beviljade
medel. Härav följer, att den hittillsvarande verkstadens produktion tillsammantagen
med den planerade forskningsinstitutionens under en följd av
år kan beräknas tillföra universitetet en högst beaktansvärd tillgång av instrument
och anordningar.
Det finnes en annan icke oväsentlig omständighet, som talar för lämpligheten
att kombinera en forskningsinstitution med den nuvarande institutionen
för fysik vid universitetet. Med hänsyn till ett ömsesidigt utnyttjande
av resurserna och ett allmänt utbyte institutionerna emellan kan deras
belägenhet i omedelbar närhet av varandra vara till stor fördel ur driftekonomisk
synpunkt.
Det är också av värde att unga studerande, vilka måhända med stor personlig
uppoffring bedriva vetenskapligt arbete i fysik, på nära håll få möjlighet
att följa forskningsarbetet inom en institution, om vilken de äga förvissning,
att det kan för dem öppna en möjlighet till någon tids fortsatt
vetenskapligt arbete. De kunna därigenom finna en utsikt till förstärkning
av allmän kompetens i ämnet, innan de av omständigheterna föranledas
söka sin utkomst på andra håll. Med hänsyn till de svårigheter, mindre
bemedlade studerande ofta ställas inför, när de skola bedriva oavlönat forskningsarbete,
är denna omständighet icke alldeles utan betydelse.
Sektionen bar ovan i enlighet med erhållet uppdrag framlagt sin uppfattning
rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en
önskvärd förbättring av forskningsmöjligheterna för professor Siegbahn vid
20
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Uppsala universitet. Det måste ännu en gång betonas, att sektionen på
frågans nuvarande stadium icke har ansett sig böra eller kunna åvägabringa
en fullständig utredning, utan endast angivit vissa allmänna riktlinjer. Sektionen
hyser den bestämda uppfattningen, att tillfredsställande arbetsbetingelser
för Siegbahn ej kunna beredas genom åtgärder av väsentligt mindre
omfattning än de här förordade. Som redan tidigare betonats, är det av
yttersta vikt, att erforderliga åtgärder vidtagas inom den närmaste tiden.
Det är därför enligt sektionens mening angeläget, att en närmare utredning,
innefattande mera detaljerade kostnadsberäkningar, snarast anbefalles och
verkställes.
Då härvid Siegbahns medverkan i en utsträckning, som måste bli synnerligen
tidskrävande, är oundgängligen nödvändig, synes det sektionen
vara av stor vikt, att Siegbahn på sätt, som föreslagits i årets statsverksproposition,
beredes för detta arbete erforderlig tjänstledighet med oavkortade
löneförmåner.
Uppsala den 4 mars 1936.
På matematisk-naturvetenskapliga sektionens vägnar:
G. EINAR DU RIETZ.
I S. H. T. Kihlgren.
Bil. I.
I det av kanslersämbetet framlagda förslaget har förutsatts anställandet
av en biträdande lärare, »vilken skulle vara för huvudparten av Siegbahns
undervisning och för examination till filosofie kandidat- och ämbetsexamen».
Med hänsyn till att fysik är ett av de viktigaste ämnena vid lärarutbildningen,
kan det icke synas tillrådligt att ansvaret för examination och undervisning
för ämbetsexamen i detta ämne för en lång följd av år (15 år)
anförtros åt en tillfälligt anställd lärarkraft, på vars kompetens endast moderata
krav kunna ställas. De skäl, som i detta hänseende anförts av ecklesiastikministern
(k. propositionen sid. 85), äro så vägande, att en modifikation
av kanslersämbetets förslag synes alldeles ofrånkomlig örn förslaget skall
kunna komma under övervägande. Vid den kostnadsberäkning, som i det
följande angives, har därför förutsatts att den ordinarie professuren skall
bibehållas och att en personlig professur inrättas. Kostnadsökningen härigenom,
jämfört med anställandet av en biträdande lärare, uppgår endast
till ett, i förhållande till de övriga kostnaderna, relativt blygsamt belopp.
Vid den följande kostnadsberäkningen har grundförutsättningen varit den
av kanslern angivna, nämligen att professor Siegbahn erhölle en sådan förbättring
av arbetsmöjligheterna, att dessa i huvudsak kunde anses motsvara
dem, som det nya forskningsinstitutet skulle erbjuda.
Då det här gäller en vetenskaplig forskningsgren, som med nödvändighet
förutsätter tillgång till ett väl utrustat laboratorium, måste vissa engångs
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
21
kostnader påräknas. Då det fysiska laboratorium, som för närvarande finnes
vid Uppsala universitet, är behövligt för examensarbeten och övningar samt
annan undervisning och — i händelse en ny, personlig professur upprättas
— alltjämt måste för nämnda ändamål disponeras av den ordinarie professorn,
blir alltså en ny- eller tillbyggnad en given förutsättning för upprättandet
av forskningsprofessuren. Uppförandet av en ny- eller tillbyggnad i
samband med det eventuella inrättandet av forskningsprofessuren är ävenledes
betingat därav, att lämpliga lokalutrymmen för vissa av de avsedda
forskningsarbetena över huvud taget ej bunäs i den nuvarande laboratoriebyggnaden.
Kostnaden för uppförandet av det forskningsinstitut, som Kungl,
vetenskapsakademien planerat och kan utföra med egna medel, har beräknats
till cirka 800,000 kronor. Om härifrån fråndrages kostnaderna för bostad
åt föreståndare, vaktmästare och maskinist, som ingå i det nämnda
beloppet, och laboratoriet samtidigt något reduceras, så att det täcker det
minimibelopp, som skulle beräknas för ny- eller tillbyggnad i Uppsala, kan
beloppet i varje fall ej sättas lägre än 550,000 kronor. Därvid är att märka
att om laboratoriet utföres som tillbyggnad till det nuvarande laboratoriet,
varvid värmeledning och de elektriska experimentledningarna skulle anslutas
till det äldre institutet, en omläggning av både uppvärmningssystemet
och det elektriska ledningsnätet inom denna byggnad blir ofrånkomlig. Det
nuvarande institutet är nämligen försett med ett gammalmodigt och mycket
bristfälligt ångvärmesystem, vars omläggning under senare år ofta varit
föremål för överväganden. Att till detta föråldrade värmesystem ansluta
den eventuella nybyggnadens kan naturligtvis ej ifrågasättas. På liknaude
sätt förhåller det sig med utvidgningsmöjligheterna för det elektriska ledningsnätet.
För dessa, vid en tillbyggnad nödvändiga omläggningarna, måste
beräknas ett belopp av cirka 100,000 kronor. För anskaffning av den erforderliga
specialutrustningen kräves ett engångsbelopp av 90,000 kronor,
samma summa, som beräknats vid det av vetenskapsakademien planerade
institutet.
Det erforderliga engångsanslaget i samband med upprättandet av den
ifrågasatta forskningsavdelningen blir alltså cirka 740,000 kronor, vilket
naturligtvis är att anse som ett absolut minimum. Det är möjligt och även
sannolikt, att en detaljberäkning efter ritningars utförande kommer att leda
till ett icke oväsentligt högre belopp.
Vad årskostnaderna beträffar, kan en kalkyl enklast utföras genom att
utgå från den ekonomiska plan för det av vetenskapsakademien planerade
institutet, som föreligger i statsverkspropositionen och här bifogas i avskrift.
T det följande genomgås post för post i denna uppställning för att få fram
de reduktioner, som bli möjliga, om institutet förlägges till universitetet,
som en särskild forskningsavdelning vid fysiska institutionen.
Posten avlöning till assistenter, tekniska biträden och skrivbiträde upptar
till en förste assistent och 2 assistenter 14,800 kronor samt till 2 tekniska
biträden 7,200 kronor. Till jämförelse kan här nämnas de anslag, som för
samma ändamål utgå vid ett par liknande forskningsinstitut. Vetenskapsakademiens
observatorium har på sin årsbudget till avlöning av 1 observator,
2 assistenter och 1 amanuens ett anslag av 23,150 kronor (dessutom till
räknebiträde 4,000 kronor vilket närmast torde vara jämförligt med det bär
förekommande anslaget till tekniska biträden). Metallografiska institutet i
Stockholm har på sin budget anslag till 1 förste metallograf, 2 ingeniörer
och 1 assistent med sammanlagt 26,500 kronor.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Det ovan angivna beloppet till assistenter 14,800 kronor och tekniska biträden
7,200 kronor måste man räkna med även vid en förläggning till
Uppsala universitet. Däremot kunde avlöning till 1 kvinnligt skrivbiträde
(3,000) kronor utgå, då det skrivbiträde, som för närvarande finnes upptaget
på Uppsala fysiska institutions budget, borde kunna tagas i anspråk även
för den nya avdelningen.
Posten instrumentmakare upptar 3 man och en lärpojke med sammanlagt
15.000 kronor. Genom visst samarbete med den nuvarande instrumentverkstaden
kunde antalet möjligen reduceras med 1 man och därigenom en inbesparing
av 4,500 kronor ernås.
På posten maskinist och vaktmästare kunde vaktmästarelönen utgå om
de nuvarande båda vaktmästarne finge delvis disponeras för den nya avdelningen,
vilket synes möjligt. En särskild maskinist för den nya avdelningen
är emellertid ofrånkomlig med hänsyn till de planerade maskinella anordningarna.
Vad posten »Materialkostnader», som upptagits till 36,000 kronor angår,
kunna vissa av de ingående summorna beskäras, främst värmekostnaderna
samt det belopp å 4,500 kronor, som anges under titeln »bibliotek etc.».
Genom gemensamt ordnade inköp och genom att den nya avdelningen får
tillgång till den förefintliga instrumentsamlingen skulle en reduktion med
6.000 kronor alltså till 30,000 kronor vara möjlig.
Posten »Verkstadskostnader» torde det icke vara möjligt att beskära.
Årskostnaderna med de ovan angivna reduceringarna uppgå alltså till
avlöningar.....................kronor 37,000
material- och verkstadskostnader..... » 36,000
Summa kronor 73,000
Av den förebragta utredningen framgår alltså, att kostnaderna för genomförandet
av det av kanslersämbetet föreslagna alternativet med den modifikation,
som ovan angivits, belöpa sig till
engångskostnad.................kronor 740,000
årskostnader................... » 73,000
vartill då kommer avlöning till en personlig forskningsprofessur.
Uppsala den 5 februari 1936.
MANNE SIEGBAHN.
Vidimeras ex officio:
S. H. T. Kihlgren.
Statsutskottets utlåtande Nr 64. 23
Avskrift. (K. prop. sid. 84.)
Avlöning till assistenter, tekniska biträden och skrivbiträde:
1 förste assistent (fil. dr.) ....................kronor 7,000
2 assistenter.............................. » 7,800
2 tekniska biträden (ritare, ingenjörer med lägre teknisk
utbildning, 300 kronor per månad)........ » 7,200
1 kvinnligt biträde (bokföring, kassa, bibliotek, maskinskrivning,
fotografiska arbeten etc.; språkkunskaper
nödvändiga, 250 kronor per månad)..... » 3,000 25,000
Instrumentmakare:
3 instrumentmakare (ungefär B 10 4,500 kronor per år) kronor 13,500
1 lärpojke................................ » 1,500 15,000
Maskinist och vaktmästare:
1 maskinmästare (ungefär B 10)...............kronor 4,500
1 vaktmästare (ungefär B 7).................. » 3,600 8,100
Materielkostnader m. m.:
Uppvärmning.............................kronor 5,000
Gas, vatten............................... » 1,500
Elektricitet............................... » 4,000
Telefon.................................. » 600
Förbrukningsmaterial....................... * 5,000
Renhållning.............................. * 2,000
Bibliotek, skrivmateriel, pappersvaror, tryckningskostnader
................................. » 4,500
Instrument, apparater....................... » 12,500
Underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner, brandförsäkring,
transportförsäkring, transportkostnader,
diverse expenser......................... »_900 36,000
Verkstadskostnader................................. 6,000
Häri ingår: underhåll av verktygsmaskiner, kostnader för borr,
fräsar, svarvstål, skärverktyg, filar, specialverktyg etc. samt metall,
stål, ebonit, gjutgods och halvfabrikat. _
Summa kronor 90,100
24
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
Avskrift.
Bil. II.
Till matematisk-naturvetenskapliga sektionen.
Den på sista tiden inträffade starka tillströmningen av elever på högre
stadiet i ämnet fysik har på nytt och med större styrka än tidigare aktualiserat
frågan om förstärkning av lärarkrafterna inom detta ämne.
Under det att samtliga sektionens övriga ämnen med motsvarande omfattning
äro representerade genom minst två professurer, är examensämnet
fysik endast tillgodosett med en professur. Det med fysiken närmast jämförbara
ämnet kemi är för närvarande representerat genom tre professurer,
varav en dock personlig. Ämnet botanik representeras likaledes av tre professorer,
under det att ämnena zoologi, matematik, geologi och astronomi
vardera företrädas av två professorer.
Att ämnet fysik genom särskilda omständigheter kommit i en föga tillfredsställande
undantagsställning har också vid flera tillfällen framhållits.
Framställningar från universitetets sida örn en förstärkning av lärarkrafterna
inom ämnet hava vid upprepade tillfällen gjorts.
Redan vid omregleringen av de akademiska lärartjänster 1876—1877 föreslog
såväl matematisk-naturvetenskapliga sektionen som det större akademiska
konsistoriet en dubblering av professuren i fysik. Då emellertid de
medel, som stodo till förfogande för inrättandet av en ny professur i experimentalfysik,
endast uppginge till 3,000 kronor, inrättades i stället en
laboratorstjänst.
Åren 1907 och 1908 väckte universitetsmyndigheterna ånyo förslag örn
dubblering av professuren. Vid detta tillfälle yttrade dåvarande professorn
i fysik, K. Ångström, bland annat följande:
»Var redan 1877 behovet av ännu en professur i fysik känt och erkänt,
så har under de sedan förflutna 30 åren detta behov i hög grad stegrats.
Under denna tid har nämligen den fysiska vetenskapen undergått en utveckling,
som väl torde betecknas som enastående i vetenskapens historia.
Genom den stora utvecklingen av värmeläran samt genom de epokgörande
upptäckterna på optikens och elektricitetslärans område samt de såväl i
teoretiskt som praktiskt avseende viktiga tillämpningar, som dessa upptäckter
medfört, har fysikens omfång till den grad ökats och hela ämnet
så omdanats, att det faktiskt är för en man numera omöjligt att som specialist
behärska hela det fysiska läroområdet. Samtidigt har lärjungefrekvensen
mer än fördubblats såväl vid föreläsningarna som övnings- och
speciallaborationer, detta som en given följd av den allmänna insikten örn
fysikens växande betydelse.» År 1909 framlades frågan inför riksdagen i
form av motion (Andra kammaren nr 84) av herr N. Edén, som särskilt
åberopade den betydande utveckling, som fysiken undergått under de 30
år, som förflutit, sedan frågan om dubblering först framställdes, och det
betonades att de krav på förstärkning av lärarkrafterna, som redan för så lång
tid sedan visat sig önskvärd, sedermera ständigt ökats och ej längre kunde
undanskjutas.
Statsutskottet avstyrkte emellertid motionen på den grund, att det borde
tillkomma Kungl. Majit att i ett sådant ärende framlägga förslag, men såsom
det framgår av ett yttrande i andra kammarens protokoll av en repre
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
25
sentant för statsutskottet, innebar statsutskottets avstyrkande ej, att man
där skulle ställa sig avvisande, i händelse ett förslag från Kungl. Maj:t
framkomme i denna fråga.
Vid behandlingen av motionen i första kammaren uttalade dåvarande
universitetskanslern, greve Fredrik Wachtmeister, »den förhoppningen att
Kungl. Majit nästa år — då jag är övertygad örn att samma petitum kommer
från universitetet i Uppsala — täger saken under välvilligt övervägande
och framlägger den för riksdagen.»
I den nämnda motionen refererar motionären till ett yttrande av prof.
K. Ångström, som jag ville tillåta mig att här citera: »Den lyckligaste formen
för att fylla behovet av ökade lärarekrafter i fysik skulle tvivelsutan
vara inrättadet av en ny professur med bibehållande av den gamla laboratorsbefattningen.
»
Emellertid ansågo förslagsställarna, att utsikterna för att anslag till en
helt ny professur skulle beviljas voro ringa. Då vidare den dåvarande
laboratorn, G. Granqvist, var samtliga övriga eventuella aspiranter på den
nya professuren i vetenskapligt merithänseende överlägsen och självskriven
till professuren i händelse av dess upprättande, kombinerades förslaget med
en indragning av laboratorst jönsten. Det framhölls även såsom synnerligen
önskvärt, att universitetet vid sig kunde fästa en så framstående vetenskapsman
som professor Granqvist, och att detta syfte kunde med förhållandevis
ringa kostnad vinnas genom förslaget.
Emellertid avled professor Ångström i början av 1910 och Granqvist ka - lades till hans efterträdare. Förslaget örn nyupprättandet av en professur
i fysik i den form, det då förelåg förföll därmed.
Jag har ingen anledning att här ingå på en redogörelse för de skäl, som
gjort, att frågan sedan dess fått vila, ehuru kravet på ökade lärarkrafter
inom ämnet sedan dess ständigt stegrats.
En uppgjord tablå över antalet av dem som för licentiat- och gradualavhandlingar
varit sysselsatta med experimentella arbeten å institutionen
omfattande tiden höstterminen 1896 — vårterminen 1923 visar, att detta
antal varierat mellan 3 och 11. Den förstnämnda siffran gäller endast
höstterminen 1898 och höstterminen 1922. Maximiantalet, 11 st., har uppnåtts
höstterminen 1906 och höstterminen 1909. Innevarande termin utgör
antalet 16 och överskrider således med 45 procent den maximisiffra, som
gällt den senaste 30-årsperioden. Med hänsyn till att experimentalarbetet
för licentiat- och gradualavhandling kräver en tid av minst 6 terminer, i
regel betydligt der, är någon väsentlig nedgång i detta antal ej att förutse
för de närmaste åren, detta så mycket mindre som redan nu föreligga 5
nyanmälningar från studerande, som önska påbörja högre examensstudier
under nästkommande termin.
För var och en förtrogen mod det arbete, som följer med ledandet av
experimentalundersökningar, är det uppenbart, att en person ej samtidigt
kan räcka till både för detta arbete och samtidigt sköta en stor institutions
administration, förrätta samtliga examina för kandidat-, ämbets- och licentiatexamina,
sköta föreläsningsåliggande jämte seminarieövningar etc. Liksom
mina företrädare har jag därför kommit till den övertygelsen, att en
dubblering av professuren ej kan i längden undanskjutas.
Upprättandet av en ny professur kräver emellertid obetingat, att ett ej
för knappt tillmätt institutionsutrymme kan ställas till förfogande för den
nye professorn i ämnet. Detta låter sig emellertid med nu\ --ande okal
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
utrymme ej göra, vadan man måste räkna med en viss engångskostnad för
detta ändamål. Vidare kommer givetvis att krävas en icke obetydlig höjning
av materialanslaget utöver det belopp, som i år i annan skrivelse
begäres.
Då jag emellertid i nu nämnda hänseende ej är beredd att inkomma
med förslag, men frågan om utökning av lärarkrafterna inom ämnet dock
för närvarande är alltför brännande för att ytterligare kunna uppskjutas,
vill jag för den närmaste 3-årsperioden föreslå en provisorisk lösning, som
är vald så, att den ej på något sätt föregriper ett definitivt ordnande av
denna angelägenhet.
Mitt förslag är, att medel måtte begäras för avlöning av en tillfälligt
anställd biträdande lärare i fysik, samt att detta anslag begäres för en 3- årsperiod. Anslaget bör så beräknas, att en akademisk lärare med docentkompetens
kan förvärvas och bör således -—- med hänsyn till den större
tjänstgöringsskyldigheten — sättas något högre än docentstipendiet. Genom
att tiden från början fastställes till mer än ett år, underlättas möjligheten,
att trots den provisoriska karaktären av anställningen dock kunna vinna
en man med erforderlig kompetens.
I tjänstgöringsskyldigheten skulle ingå ledandet av den kurs i fysikalisk
teknik, som varje termin meddelas och, som för närvarande ledes av professorn
i ämnet. Därjämte skulle vederbörande dagligen biträda vid ledandet
av specialarbetena för högre examina samt i övrigt vara skyldig att
övertaga annan undervisningsskyldighet såsom ledandet av specialkurser
eller dylikt enligt sektionens förslag och kanslerns fastställande. Härigenom
skulle samtidigt en annan svårighet för undervisningens upprätthållande
inom ämnet bliva hävd, den nämligen att för närvarande ingen vikarie
finnes att med säkerhet tillgå, då professorn eller laboratorn behöver tjänstledighet.
Den ende stipendierade docenten, som normalt skulle kunna påräknas
för ändamålet, har nämligen vardera terminen att meddela en obligatorisk
kurs av sådan omfattning, att hans tjänstgöringsskyldighet är fullt
utnyttjad, varför man vid eventuell tjänstledighet för någon av de 2
nämnda befattningshavarna är hänvisad till osäkra utsikter om tillfälligtvis
disponibla lärarkrafter.
Vad beträffar det erforderliga anslagets storlek, måste årsavlöningen, som
ovan framhållits, sättas något högre än docentstipendiebeloppet, vilket uppgår
till 6,000 och 7,000 kronor för de vanliga docent,stipendierna respektive
de s. k. forskarstipendierna. Då årsarvodet för ett antal likartade tjänster
(biträdande lärare vid karolinska institutet) är satt till 8,000 kronor, har
jag stannat vid att föreslå detta belopp. En annan jämförelsepunkt erbjuder
sig i vikariatsarvoden för docenter, som upprätthålla professur, vilka i
högsta löneklassen uppgå till 8,200 kronor, vilket även synes mig visa, att
det föreslagna beloppet är riktigt inpassat i gällande löneschema.
Med hänvisning till det anförda får jag härmed vördsamt föreslå, att
sektionen behagade hos det större akademiska konsistoriet hemställa örn
petitum till nästkommande års riksdag av ett anslag å 24,000 kronor att
utgå med 8,000 kronor per år under budgetåren 1930/31, 1931/32 och
1932/33 såsom avlöning åt en tillfälligt anställd biträdande lärare i fysik.
Uppsala den 19 april 1929.
MANNE SIEGBAHN.
Vidimeras ex officio:
S. H. T. Kihlgren.
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
27
Avskrift.
Bil. lil.
Till prefekten för fysiska institutionen.
På anmodan av den s. k. universitetsberedningen får jag härmed anhålla
örn följande uppgifter rörande Eder institution:
a) Allmänt omdöme om institutionens beskaffenhet.
b) Hur många studerande rymmas i de olika föreläsnings- och seminarielokalerna?
c)
Hur många studerande rymmas i de olika laboratorierna?
d) Hur många arbetsplatser för specialister linnas?
e) Är apparatutrustningen tillräcklig i kvantitativt och kvalitativt hänseende?
f)
Ungefärliga kostnaden för apparaturutrustningen.
Till komplettering av svaren torde hänvisningar göras till eventuellt förefintliga
tryckta källor.
Uppgifterna böra vara undertecknad tillhanda senast den 22 innevarande
april.
Uppsala i akademiska räntkammaren den 11 april 1933.
THORALF FRIES.
Till akademiräntmästaren.
Med anledning av förfrågan av den 11 dennes får jag härmed meddela
följande:
a) Själva institutionsbyggnaden, som är uppförd 1906—08, är i gott stånd.
Värmeledningssystemet, som är av äldre typ (ånga), är mindre tillfredsställande
särskilt med hänsyn till de särskilda krav på jämn och konstant
temperatur, som måste ställas på ett laboratorium, avsett för fysikaliska
mätningar. Det elektriska ledningssystemet var från början alltför knappt
beräknat och har successivt utvidgats i den mån det blivit oundgängligen
nödvändigt. Av kostnadshänsyn hava dessa utvidgningar fått en mer provisorisk
karaktär. En fullständig omläggning av hela ledningssystemet
efter enhetlig princip vore nu önskvärd men betingar en ganska hög kostnad.
En omläggning av värmeledningssystemet och det elektriska ledningssystemet,
varvid samtidigt den södra vinden borde inredas, torde draga en
kostnad av mer än hundra tusen kronor.
b) Föreläsningssalen, som rymmer c:a 135 personer, är fullt tillräcklig;
likaså biblioteks- och seminarielokalerna.
c) I övningslaboratoriet finnes plats för 25 å 30 laboranter, vilket ungefär
motsvarar behovet.
d) Vid institutionens planerande beräknades plats för 6 ä 8 specialister.
Under senare åren har antalet ibland uppgått till ett 20-tal. En del reservutrymmen
hava under denna tid blivit iordningställda, varjämte en del laboratorieplatser
vunnits genom förändrad disposition av lokalerna.
e) De under en lång följd av år alldeles otillräckliga materielanslagen
hava ej medgivit nödvändig, än mindre önskvärd apparatanskaffning.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
f) Den ungefärliga kostnaden för de apparater och instrument, som användas
vid de pågående vetenskapliga specialarbetena, uppskattas till 250,000
kronor. En väsentlig del av dessa apparater äro emellertid icke fysiska
institutionens egendom.
Kostnaden för den i instrumentförrådet förefintliga samlingen av huvudsakligen
historiska apparater är svårt att angiva. Övningslaboratoriets instrumentförråd
torde kunna värderas till c:a 20,000 kronor.
Institutionen inrymmer ett handbibliotek, upptagande c:a 120 hyllmeter,
huvudsakligen bestående av de viktigaste fysikaliska tidskriftsserierna samt
en del större läro- och handböcker. Därjämte innehåller biblioteket ett betydande
antal kapslar med separat, som skänkts till institutionen av professorerna
A. Thalén, K. Ångström och G. Granqvist. Vidare erhöll institutionen
vid professor Granqvists bortgång hela dennes fysikaliska boksamling.
I institutionens källarvåning är en instrumentmakarverkstad inrymd.
Under senare åren ha i regel 3 instrumentmakare varit anställda vid institutionen.
Större delen av de instrument och apparater, som användas vid
de å institutionen pågående specialarbetena, hava framställts å verkstaden,
vilket inneburit avsevärd kostnads- och tidsbesparing. Därjämte må framhållas,
att det i många fall ej skulle varit möjligt att på andra verkstäder,
och i varje fall ej inom landet, få de specialkonstruktioner utförda, som
varit en förutsättning för vissa forskningsuppgifters fullföljande. Tyvärr
är verkstadsutrustningen ej fullt tillfredsställande. Ej heller har det varit
möjligt att med endast tre instrumentmakare medhinna det erforderliga arbetet,
vilket haft till följd, att specialarbetena i vissa fall blivit onödigtvis
fördröjda.
Uppsala den 20 april 1933.
MANNE SIEGBAHN.
Vidimeras ex officio:
S. H. T. Kihlgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens åttonde huvudtitel gjorda framställning angående bidrag till vetenskapsakademien. s. 1 i texten