Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1936-04-24 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:81, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

1

Nr 81.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet jämte i

ämnet väckta motioner m. m.

(2:a avd.)

l:o). Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1936/1937 (punkten 91 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, som kunde varda riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1936/1937

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett anslag

av 26,900 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett

förslagsanslag av 4,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett

reservationsanslag av 180,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar till serafimerlasarettet

i Stockholm ett anslag av 1,031,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 6 mars

1936 dagtecknad proposition (nr 171), under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

sistnämnda dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sami. Nr 81.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp........................kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... kronor 14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 37,400 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 4,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor;

dels besluta, att staten skall enligt avtal, som i huvudsaklig överensstämmelse

med de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna

grunderna må komma att träffas mellan Kungl. Maj:t och direktionen

över serafimerlasarettet, från och med den 1 juli 1937 övertaga lasarettets

drift, ävensom, under förutsättning härav, att från och med samma dag

lasarettet och karolinska sjukhuset skola stå under gemensam förvaltning

av direktionen för sistnämnda sjukhus;

dels ock till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar till serafimerlasarettet

i Stockholm för budgetåret 1936/1937 anvisa ett anslag

av 1,007,000 kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr I. Pauli väckt motion (I: 321),

vari hemställts, att de i propositionen omnämnda biträdande läkartjänsterna

vid serafimerlasarettets sjukgymnastikavdelning skola vara

underläkartjänster, och att innehavarna av desamma icke skola hava rätt

att utan medgivande av direktionen över gymnastiska centralinstitutet

och direktionen över serafimerlasarettet förena dessa tjänster med andra

uppdrag eller med utövande av läkarpraktik;

dels ock en inom andra kammaren av fru Ruth Gustafson m. fl. väckt

motion (II: 665), vari hemställts, att riksdagen måtte höja det av Kungl.

Maj:t i proposition nr 171 begärda anslaget av 1,007,000 kronor med

20,000 kronor till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar till

serafimerlasarettet i Stockholm för budgetåret 1936/1937 till 1,027,000

kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan

finna gott meddela.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet till motionerna i den mån ej redogörelse

lämnas i det följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

3

Av den ovannämnda propositionen nr 171 inhämtas beträffande serafimerlasarettet

bland annat följande:

Vid sin anmälan under punkten 90 i 1935 års åttonde huvudtitel av

frågan om anslag till serafimerlasarettet anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,

att han hade för avsikt att föreslå Kungl. Majit att tillkalla

särskilda sakkunniga för utredning av frågan om serafhnerlasarettets

ekonomi och därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål. Beträffande

vissa av direktionen över nämnda lasarett framlagda förslag

örn lönereglering för personal vid lasarettet yttrade departementschefen,

att starka skäl anförts för en lönereglering för de underordnade läkarna

och för sysslomannen men att förslagen härutinnan syntes vara av den

art, att de borde tagas under omprövning vid ovannämnda utredning

angående lasarettets ekonomi och därmed sammanhängande organisatoriska

spörsmål. Däremot fann departementschefen skäl föreligga att

redan för budgetåret 1935 1936 beräkna medel till reglering av lönerna

för sådan biträdes- och ekonomipersonal, för vilken vid bland annat

Stockholms stads och Stockholms läns sjukhus gällde kollektivavtal. För

sistnämnda ändamål beräknade departementschefen en ökning av anslaget

till lasarettet med i runt tal 36,000 kronor.

I skrivelse nr 249/1935 yttrade riksdagen bland annat följande:

Riksdagen funne goda skäl anförda för att, så snart omständigheterna det

medgåve, löneregleringar komme till stånd för de i direktionens skrivelse

omförmälda befattningshavarna vid serafimerlasarettet. Emellertid holle

riksdagen före, att fråga om löneregleringar med så betydande ekonomiska

konsekvenser för statsverket som de vid serafimerlasarettet ifrågasatta

icke lämpligen borde behandlas utan sammanhang med den omfattande utredning

av frågan örn serafimerlasarettets ekonomi m. m., som av departementschefen

ställts i utsikt och om vars behövlighet jämväl riksdagen vore

övertygad. Med hänsyn härtill funne sig riksdagen, såvitt anginge den

ifrågasatta löneregleringen för underläkarna och sysslomannen, böra uttala

sin anslutning till den uppfattning beträffande lönereglering för nämnda

befattningshavare redan nu, som intagits av departementschefen. Riksdagen

kunde emellertid icke finna annat än att den av direktionen begärda

och av departementschefen tillstyrkta löneregleringen för viss biträdes- och

ekonomipersonal vore av den betydelse för lasarettets ekonomiska förhållanden

och för statsverkets utgifter för lasarettet, att jämväl denna fråga

borde upptagas till avgörande först då berörda utredning förelåge. Ett definitivt

ståndpunktstagande till denna lönereglering redan nu funné riksdagen

kunna föregripa det resultat, vartill utredningen kunde komma.

A andra sidan hade riksdagen av den i ärendet förebragta utredningen

funnit avlöningsförhållandena för de i direktionens över serafimerlasarettet

skrivelse omförmälda befattningshavarna vara sådana, att en rättelse härutinnan

syntes böra omedelbart vidtagas. Även örn, på sätt riksdagen framhållit

som önskvärt, den i utsikt ställda utredningen bedreves på sådant

sätt, att därav eventuellt föranlett förslag kunde föreläggas 1936 års riksdag,

syntes riittvisa och billighet kräva, att åtgärder redan nu vidtoges för

en förbättring av här förevarande befattningshavares ställning, utan att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

resultaten av berörda utredning avvaktades. Härvid måste givetvis tillses,

att icke statsmakternas handlingsfrihet vid bedömandet av ett framtida

utredningsförslag rörande serafimerlasarettet i förväg bundes. Vad riksdagen

här beslutat finge alltså endast betraktas som ett provisorium för

budgetåret 1935/1936.

För tillgodoseende av nu angivna synpunkter hade riksdagen, efter vägande

mot varandra av olika föreliggande möjligheter, funnit sig böra framlägga

följande förslag. De av direktionen förordade löneregleringarna hade

för statsverkets del beräknats draga en sammanlagd kostnad av 71,500

kronor för år. Därest denna summa minskades till 60,000 kronor, syntes en

tillräcklig marginal bevaras för att förhindra ett föregripande av statsmakternas

definitiva ställningstagande. Riksdagen ställde fördenskull nyssberörda

belopp, 60,000 kronor, till Kungl. Maj:ts förfogande för nästkommande

budgetår för beredande av provisorisk avlöningsförhöjning för här

ifrågavarande befattningshavare.

Riksdagen — som utginge från att vid den av departementschefen ifrågasatta

utredningen jämväl komme att till ingående prövning i hela dess vidd

upptagas frågan örn det nu föreliggande behovet av läkare vid serafimerlasarettet

— ville framhålla, att vid berörda utredning örn läkarbehovet

örn möjligt borde göras en uppdelning mellan sådana läkartjänster, som

vore erforderliga för sjukvårdens behöriga upprätthållande, och sådana,

som mera kunde betraktas såsom inrättade för fortsatt läkarutbildning vid

serafimerlasarettet på grund av dettas ställning som undervisningssjukhus.

För budgetåret 1935/1936 anvisade riksdagen till Universitetssjukhus:

Understöd och ersättningar till serafimerlasarettet ett anslag av 685,000

kronor, vilket jämlikt beslut av Kungl. Majit den 21 augusti 1935 dis
-

poneras på följande sätt:

1. Vissa ersättningar till serafimerlasarettet..........kronor 73,850

2. Understöd till serafimerlasarettet................ » 526,150

3. Provisorisk avlöningsförhöjning till viss personal vid

serafimerlasarettet........................... » 60,000

4. Bestridande av kostnaderna för utbildning av sjukgymnaster

............................... » 25,000

Summa kronor 685,000

Av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt bemyndigande av

Kungl. Majit tillkallade sakkunniga hava avgivit utredningar, den 25

augusti 1935 rörande serafimerlasarettets ekonomi och den 21 december

1935 rörande serafimerlasarettets ställning och verksamhet, varö ver yttranden

avgivits av kanslersämbetet för rikets universitet, lärarkollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicinalstyrelsen, direktionen

för karolinska sjukhuset, direktionen över serafimerlasarettet, direktionen

över gymnastiska centralinstitutet, Stockholms stadsfullmäktige,

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, riksräkenskapsverket,

statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Vidare har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

5

direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse den 1 oktober 1935 gjort

framställning om anvisande av anslagsmedel till lasarettet för nästa

budgetår och yttranden däröver avgivits av vissa myndigheter.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Det föreliggande ärendet gäller tre huvudfrågor, nämligen om sera;

fimerlasarettets ekonomi, om statens ställning till den där bedrivna verksamheten

och löneförhållandena för lasarettets personal m. m. samt slutligen

örn lasarettets anslagsbehov för nästa budgetår.

Vad först angår serafim erlasarettets ekonomi, hava de

omständigheter, som föranledde mig att i 1935 års åttonde huvudtitel framhålla

behovet av en utredning i ämnet och riksdagen att uttala sin anslutning

härtill, i den nu föreliggande utredningens första del blivit föremål för

en ingående, siffermässig belysning. De verkställda undersökningarna hava

givit vid handen, att vid bedömandet av storleken av driftutgifterna vid

lasarettet och därmed även av dagkostnaden vid detsamma hänsyn måste

tagas till ett flertal vid sjukhus i allmänhet ej föreliggande omständigheter,

som verka fördyrande på driften. Den under de senare åren inträdda

starka stegringen av kostnaden per vårddag synes till väsentlig del vara

att hänföra till ökningen av personalantalet, föranledd av sjukhusets utvidgning

och sjukvårdens fortgående intensifiering, vidtagna, av statsmakterna

godkända löneregleringsåtgärder, samt förräntningen och amorteringen

av de med statsmakternas medgivande upptagna lånen för genomförande

av de nyligen avslutade, omfattande byggnadsarbetena. Av utredningen

synes härjämte framgå, att det är svårt, för att icke säga omöjligt

att finna en objektiv grund eller en användbar utgångspunkt för ett säkrare

omdöme rörande huruvida lasarettets ekonomi vid en annan förvaltningsordning

kunnat gestalta sig annorlunda. En jämförelse med andra

sjukhus — och även med de egentliga universitetssjukhusen i Uppsala och

Lund — erbjuder, såsom de sakkunniga framhållit, vanskligheter och kan

i varje fall icke giva uttömmande besked i ämnet. Så mycket torde emellertid

på grundval av det i betänkandet härutinnan och i övrigt lämnade

materialet kunna sägas, att vissa faktorer, som varit svåra att bemästra,

ofördelaktigt inverkat på lasarettets ekonomi, samt att i stort sett några

befogade anmärkningar ej torde kunna framställas mot lasarettets nuvarande

ekonomiska skötsel. Även om ett klarläggande av nyssberörda förhållanden

icke utgör en förutsättning för ett ståndpunktstagande till frågan

örn statens framtida ställning till lasarettet, har jag velat framhålla vad

nyss anförts, innan jag behandlar de återstående delarna av ärendet.

Jag övergår så till frågan örn statens ställning till serafimerlasarettet.

Serafimerlasarettet har till uppgift att vara en vårdanstalt för sjuka och

en undervisningsanstalt för utbildande av läkare. Till sin juridiska natur

torde institutionen enligt den i ärendet verkställda utredningen få betraktas

såsom en stiftelse. I avseende å den finansiella grundvalen för sjukhuset

märkes, att detsamma •—- i den mån utgifterna ej täckas av patientavgifter

(omkring 34 procent av 1933/1934 års inkomster) — för sin verksamhet

är i huvudsak beroende av bistånd från det allmännas sida, nämligen

från Stockholms stad (omkring K! procent av inkomsterna) och Stock
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

holms län (omkring 12 procent) samt — framför allt — från staten (omkring

35 procent). Grunderna för stadens och länets bidrag äro avtalsmässigt

reglerade och innebära, att staden, respektive länet äro tillförsäkrade ett

visst minimiantal vårdplatser för sina sjuka och erlägga såsom ersättning

för sjukvården vissa belopp, som beräknas på grundval av den verkliga

kostnaden för sagda vård. I denna kostnad medräknas också utgifter för

förräntning och amortering av större delen av det lån å 3,200,000 kronor,

som lasarettet enligt det föregående erhållit tillstånd att upptaga för gäldande

av kostnaderna för ombyggnad och reparationer å lasarettet. Båda

de nämnda avtalen gälla intill dess nvssberörda lån blivit till fullo guldet

— vilket inträffar år 1960 — eller intill dess genom nytt avtal annan överenskommelse

träffats. Grunderna för statens bidrag till serafimerlasarettet

äro icke på något sätt bestämda. Ehuru något avtal eller någon för staten

bindande utfästelse i ämnet alltså icke föreligger, har staten genom årliga

bidrag lämnat täckning för skillnaden mellan lasarettets utgifter å ena

sidan, dess inkomster från staden och länet samt på annat sätt å den andra.

Under de senare åren har emellertid statens bidrag icke lämnats i sådan

utsträckning, att det tillgodosett stiftelsens behov av understöd, och i följd

härav har stiftelsen ansett sig hänvisad till den mindre tillfredsställande

utvägen att anlita sina fondmedel för att täcka uppstående budgetunderskott.

Härvid synes stiftelsen hava förutsatt, att dessa av stiftelsen lämnade

förskott skulle senare täckas av statsmedel.

Av det förut sagda inhämtas, att omkring 63 procent av de vanliga driftkostnaderna

vid lasarettet bestridas av allmänna (stats- eller kommunala)

medel och därav omkring 35 procent av statsmedel. Förklaringen till att staten

sålunda måste bestrida över en tredjedel av kostnaderna för den av stiftelsen

bedrivna sjukhusverksamheten har i betänkandet angivits vara dels

att staten genom lasarettet lämnar ett väsentligt bidrag till täckande av

kostnaderna för vården av sjuka från Stockholms stad och Stockholms län

dels ock att kommunerna i den återstående delen av landet endast gälda

taxeenlig vårdavgift för de å lasarettet intagna patienter, som falla under

fattigvården, medan staten beträffande de återstående av dessa patienter får

inträda som bidragsgivare ej blott i samma utsträckning som i fråga om

patienter från staden och länet utan även med den summa, som skulle hava

utgått i form av kommunalt bidrag, därest dessa kommuner lämnat bidrag

enligt samma grunder som staden och länet. Stiftelsens egen kontanta insats

i lasarettets verksamhet är av jämförelsevis obetydlig omfattning och

uppgår till omkring 40,000 kronor per år, vilket utgör närmare 3 procent

av lasarettets inkomster under förutnämnda budgetår. Hänsyn bör dock

givetvis tagas till att stiftelsen även tillhandahåller lokaler för verksamheten

i för detta ändamål mycket välbelägna fastigheter, varvid likväl bör

anmärkas, att stiftelsen ej förmår gälda ränta å de för ombyggnaden av

fastigheterna upptagna lånen.

De sakkunniga hava nu, bland annat med hänsyn till att staten sålunda

i verkligheten är serafiiuerlasarettets egentlige ekonomiske huvudman, föreslagit,

att staten, som sedan länge bedriver undervisning vid lasarettet,

skall övertaga även den sjukvårdande verksamheten därstädes.

_ Starka skäl hava enligt min mening anförts för nämnda förslag, som

biträtts av samtliga i ämnet hörda myndigheter. Ett genomförande av detsamma

skulle i realiteten icke öka statens ekonomiska förpliktelser gentemot

sjukhuset — det förutsättes, att stadens och länets bidrag till driften

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SI.

7

skola utgå efter i princip oförändrade grunder, och att stiftelsen även i

fortsättningen skall bidraga med disponibel del av avkastningen av sitt

fondkapital — men medföra, att staten jämväl formellt blir huvudman för

rörelsen och får möjlighet att på ett mer bestämmande sätt än hittills övervaka

användningen av de medel, staten anvisar för ändamålet. De statsmedel,

som utgått till lasarettet, hava visserligen haft karaktären av obetecknade

anslag, vadan staten anslagsmässigt begränsat sitt deltagande i lasarettets

ekonomi inom en ram, som varje år varit föremål för prövning. Men

genom de ovannämnda budgetförskotten har stiftelsen faktiskt berett sig

möjlighet att överskrida den utgiftsram, som vid utmätandet av statsbidragen

förutsatts, i förväntan att dessa s. k. förskott skulle, framdeles täckas

av statsmedel. Enligt min mening ligger det icke vare sig i statens eller i

stiftelsens intresse att bevara det nuvarande otillfredsställande systemet,

och den närmast liggande lösningen av frågan synes vara, att staten såsom

den störste bidragsgivaren övertager ansvaret för lasarettets drift.

Det är icke första gången, som ett förslag örn .statens övertagande av

verksamheten vid serafimerlasarettet förelegat till övervägande. Såsom

framgår av punkten 104 i 1927 års åttonde huvudtitel, hade en år 1926

verkställd utredning rörande serafimerlasarettets ekonomi resulterat i ett

förslag, att staten skulle förklara sig eller betrakta sig som huvudman för

lasarettet och åtaga sig de skyldigheter, som påvilade stadsfullmäktige och

landsting beträffande de allmänna sjukhusen, och därjämte de skyldigheter,

som påvilade staten med hänsyn till undervisningen. Vid detta tillfälle

tog varken Kungl. Majit eller riksdagen ställning till förslaget, närmast

med hänsyn till att ungefär samtidigt frågan örn inrättande av ett statligt,

kliniskt sjukhus i Stockholm blev på allvar aktuell, och att det ansågs mindre

tillrådligt att i avvaktan på ett.ställningstagande härtill vidtaga någon

ändring i serafimerlasarettets organisation.

Den första utbyggnaden av nämnda kliniska sjukhus, karolinska sjukhuset,

börjar nu att nalkas sin fullbordan, och det har befunnits nödvändigt

att tillsätta en direktion för detsamma med uppgift att handhava ledningen

av sjukhusets verksamhet. Lämpligheten av att staten övertager

hela verksamheten vid serafimerlasarettet kan alltså nu prövas på ett mer

tillfredsställande sätt, än som var möjligt, då motsvarande fråga senast var

under bedömning. Tillkomsten av nämnda statssjukhus utgör enligt mm

mening på grunder, som jag nedan skall framhålla, jämväl ett skäl att nu

ställa serafimerlasarettet under statlig ledning.

De sakkunniga hava ingående prövat frågan, huruvida tillkomsten av

karolinska sjukhuset kan föranleda några förändringar i serafimerlasarettets

ställning och verksamhet. De hava härvid kommit till den slutsatsen.

att serafimerlasarettet sannolikt ännu under avsevärd tid mäste

bibehållas som sjukhus och undervisningsanstalt. Mot denna uppfattning,

sorn i allmänhet delats av de i ämnet hörda myndigheterna, torde några

säkrare grundade gensagor ej kunna under nuvarande förhållanden framställas.

Här torde emellertid böra betonas, att det ej synes vara ett statens

intresse att bibehålla serafimerlasarettet i annan mån, än som betingas av

dess ställning såsom undervisningssjukhus. Örn verksamheten vid lasarettet

skulle med statsmedel understödjas, även sedan lasarettet ej .längre erfordrades

såsom undervisningssjukhus, skulle detta, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, innebära, att lasarettet med bidrag av statsmedel ombesörjde

en del av den sjukvård, som finge anses ankomma på — i första hand

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

— Stockholms stad. Hur länge och i vilken omfattning behov kan komma

att föreligga av att bibehålla serafimerlasarettet och i vilken takt och på

vad sätt en eventuell avveckling av lasarettet bör äga rum, kan emellertid

icke avgöras, innan beslut fattats, att den snart avslutade första utbyggnaden

av karolinska sjukhuset skall efterföljas av ytterligare utbyggnadsetapper,

och vilka institutioner skola tillgodoses vid en sådan fortsatt

utbyggnad. Medicinalstyrelsens antagande, att endast omkring ett

decennium skulle förflyta, innan en fullständig avveckling av serafimerlasarettet

ägt rum, saknar stöd både i de utredningar, som föregingo beslutet

om inrättande av karolinska sjukhuset, och i den föreliggande utredningen

om serafimerlasarettets verksamhet. Om staten övertager även den

sjukvårdande verksamheten vid serafimerlasarettet och, såsom nedan förordas,

ledningen av serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset handhaves

av en gemensam direktion, erhåller staten möjligheter såväl att tillgodose

undervisningens intressen som att på ett bättre sätt än som med nuvarande

organisationsformer är möjligt öva kontroll över lasarettets verksamhet och

hava hand över den avveckling av lasarettet, som enligt vad nyss anförts

kan i en framtid vara tänkbar. I anslutning till vad de sakkunniga i sådant

hänseende anfört, vill jag ytterligare framhålla, att ett sammanförande

under statlig ledning av båda de ifrågavarande sjukhusen, karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, öppnar möjligheter till en för det allmänna

säkerligen gagnelig samverkan på olika områden mellan nämnda båda sjukhus,

exempelvis i fråga örn vårdavgifter, beträffande vilka enhetliga normer

kunna fastställas, i fråga örn personalorganisationen och i förvaltningshänseende.

Min ståndpunkt i den föreliggande frågan innebär alltså, att det

för staten är av intresse att handhava ledningen av båda de undervisningssjukhus,

varom här är fråga, för att därigenom bliva bättre i stånd att på

ett ur allmän synpunkt fördelaktigt sätt samordna sjukhusens verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att jag vid min anmälan under

punkten 85 i årets åttonde huvudtitel av frågan örn en allmän arkitekttävling

rörande nybyggnad för karolinska institutets teoretiska institutioner

m. m. hade anledning uppehålla mig vid möjligheten av en fortsatt

utbyggnad av karolinska sjukhuset. Det förslag till ett definitivt ordnande

av lokalfrågan för berörda institutioner, som jag under berörda punkt framlade,

gick ut på att lokaler för ändamålet skulle anskaffas på Norrbackaområdet.

Som ett väsentligt motiv för detta förslag örn förläggande av de

teoretiska institutionerna till samma område som karolinska sjukhuset anförde

jag, att under hela den tidigare utredningen av frågan från alla håll

med styrka hävdats, att målet vid byggnadsplanernas realiserande borde

vara, att alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka institutet

för sin verksamhet vore i behov, sammanfördes till ett helt såsom en

enda sammanhängande anläggning. Av vad jag ovan anfört torde framgå,

att en framtida lösning efter dessa linjer av lokalfrågan för karolinska institutets

teoretiska institutioner icke bör utgöra hinder för statens övertagande

av serafimerlasarettet.

De sakkunniga hava förordat, att mellan staten och stiftelsen skulle

träffas ett avtal, reglerande statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter.

På lasarettet skulle ankomma att upplåta sin fastighet nr 8

i kvarteret Pilträdet i Stockholm (den egentliga sjukhusfastigheten)

för av staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild

överenskommelse, härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

9

2, 3 och 4 i samma kvarter. Vidare skulle lasarettet på staten överlåta

till lasarettet hörande fasta och lösa inventarier samt förråd av förbrukningsartiklar

ävensom de rättigheter, som tillkomma lasarettet på

grund av ovanberörda sjukvårdsavtal med staden och länet. Slutligen

skulle lasarettet ställa för sjukvårdsändamål disponibel del av avkastningen

på sitt fondkapital till statens förfogande för täckande av kostnad^ för

sjukvården. Staten skulle å andra sidan ikläda sig ansvaret för underhållet

av de upplåtna byggnaderna ävensom ansvaret för underhåll och förnyelse

av inventarierna. Härjämte skulle staten övertaga ej mindre stiftelsens ansvar

för räntor och amorteringar på de ovannämnda lån, som av lasarettet

upptagits för den nyligen avslutade ombyggnaden, än även de förpliktelser,

lasarettet genom nämnda sjukvårdsavtal samt genom mottagna donationer

till frisängar iklätt sig. Likaledes skulle staten övertaga den vid lasarettet

anställda sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen ävensom

läkarpersonalen, i den män denna icke redan är statsanställd, samt lasarettets

förpliktelser gentemot redan pensionerad sjukvårds-, ekonomi- och

kontorspersonal.

Nämnda förslag har i allmänhet tillstyrkts av de i ämnet hörda myndigheterna.

Medicinalstyrelsen synes dock önska en annan form för övertagandet.

Enligt styrelsens mening borde staten övertaga stiftelsens samtliga

tillgångar med skyldighet för staten att ansvara för de skyldigheter,

som enligt meddelade donationsbestämmelser och ingångna avtal åligga

stiftelsen. Stiftelsen skulle alltså enligt detta förslag helt upphöra.

I valet mellan nämnda båda förslag — de sakkkunnigas och medicinalstyrelsens

— anser jag mig böra i nuvarande läge föredraga de sakkunnigas.

Detta förslag synes göra mindre ingrepp i de bestående förhållandena än

medicinalstyrelsens utan att ändock vålla några olägenheter för vare sig

stiftelsen eiler statsverket eller försvåra verksamhetens bedrivande. Den

av byråchefen Fallenius verkställda utredningen synes hava givit vid handen,

att hinder icke möter att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital

för att med dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för

annat undervisningssjukhus, exempelvis karolinska sjukhuset. Därest det

framdeles skulle befinnas lämpligt att helt avveckla serafimerlasarettet i dess

nuvarande form och överflytta den där bedrivna verksamheten till karolinska

sjukhuset, torde — om överenskommelsen mellan staten och stiftelsen

gives en lämplig utformning — åtgärder av nämnda art icke försvåras

av att det rättsliga förhållandet mellan staten och stiftelsen dessförinnan

reglerats på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Vid den jämkning

i de föreslagna avtalsbestämmelserna, som med anledning härav torde

böra vidtagas, lärer det vara möjligt att tillgodose även de erinringar, som

av statskontoret på denna punkt framförts. I samband härmed står det

av universitetsmyndigheterna framförda önskemålet örn att i avtalet införes

en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de

utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalct

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar böra kunna av

staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har

till uppgift att fylla. En klausul av denna innebörd torde böra fogas

till det blivande''avtalet. Anmärkas nili i detta sammanhang, att någon

avhändelse av stiftelsens fasta egendom icke lärer kunna ifrågakomma

utan Kungl. Majlis medgivande. Jag anser mig kunna i huvudsak

biträda statskontorets förslag örn sådan ändring i de av de sakkunniga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

föreslagna avtalsbestämmelserna, att all avkastning av det under stiftelsens

förvaltning stående fondkapitalet, som ej är erforderlig för vidmakthållande

av stiftelsens fasta egendom, skall för täckande av kostnader för

lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranledes av

direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. De sakkunnigas

förslag till avtalsbestämmelser torde i övrigt i huvudsak kunna läggas

till grund för den vidare prövningen av denna fråga. Lämpligen böra

detaljerna i avtalet icke nu fixeras utan Kungl. Majit äga rätt att för kronans

del härutinnan överenskomma om de jämkningar, som kunna befinnas

erforderliga. Följaktligen synes riksdagens beslut i ämnet böra innefatta

bemyndigande för Kungl. Majit att för kronans del träffa avtal med

stiftelsen rörande statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet

m. m. av den huvudsakliga innebörd, som ovan angivits.

De sakkunniga hava föreslagit, att verksamheten vid serafimerlasarettet

och karolinska sjukhuset skulle ställas under förvaltning av en gemensam

direktion och att denna direktion jämväl skulle anförtros ledningen av

stiftelsen serafimerlasarettet samt erhålla den sammansättning, som stadgats

beträffande direktionen för karolinska sjukhuset, ävensom vissa, närmare

angivna befogenheter. Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt,

att serafimerlasarettet skulle efter förstatligandet läggas under direktionens

förvaltning. Att så sker, har synts direktionen naturligt med hänsyn

till att sagda direktion innehåller representanter för samtliga i de båda

sjukhusen intresserade parter, och dessutom har att förvalta det större av

sjukhusen. Vidare har nämnda direktion förordat, att förvaltningen av stiftelsen

skulle anförtros åt en särskild styrelse. Sistnämnda uppfattning har

jämväl biträtts av direktionen över serafimerlasarettet. Däremot har statskontoret

tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn att den för ifrågavarande

båda sjukhus gemensamma direktionen bör anförtros förvaltningen jämväl

av stiftelsen serafimerlasarettet.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för den anordning, som de

båda direktionerna förordat. Anmärkas må emellertid, att slutlig ställning till

sistnämnda förvaltningsfråga icke torde böra tagas i detta sammanhang. Åled

statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet äro förenade

ett flertal administrativa spörsmål, vilka tarva närmare övervägande, exempelvis

frågorna örn ändring i reglementet för lasarettet och örn detaljerna i

det avtal, som enligt det ovanstående bör träffas mellan staten och stiftelsen.

Frågan om styrelsen för stiftelsen serafimerlasarettet torde lämpligen

böra avgöras i samband härmed. Jag saknar därför anledning att i vidare

män än nu skett ingå på detta spörsmål. Med hänsyn till de ytterligare

överväganden, nämnda spörsmål tarva, torde statens övertagande av verksamheten

vid serafimerlasarettet böra äga rum först från och med den 1 juli

1937. Ett sådant uppskov motiveras också, såsom av det efterföljande

framgår, av den ytterligare prövning, som frågan örn löne- och pensionsförhållandena

för personalen vid serafimerlasarettet torde böra underkastas.

För budgetåret 1936/1937 bör alltså enligt mitt förslag ingen ändring

ske ifråga örn serafimerlasarettets ställning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle staten i samband med övertagandet

av verksamheten vid serafimerlasarettet genom särskilt anslag täcka de

budgetförskott, sorn. enligt det föregående gjorts av stiftelsen serafimerlasarettet.

Av vad tidigare anförts framgår, att denna fråga ligger så till,

att brist från och med budgetåret 1929 1930 uppstått i lasarettets bud
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

11

get, vilken brist tillfälligtvis täckts genom lån ur allmänna lasarettsfonden.

Denna fond utgöres av sådana gåvor, för vilkas användande i regel

inga närmare föreskrifter givits av vederbörande donatorer. Direktionen

över serafimerlasarettet har därför ansett sig hava haft formell befogenhet

att på angivet sätt använda de utan sådana villkor donerade medlen.^ Förfarandet

är ur budgetmässig synpunkt för visso anmärkningsvärt. Utredningen

har emellertid givit vid handen, att denna nödfallsutväg anlitats på

grund av ett pressande finansiellt läge och under en tid, då med statsmakternas

begivande en utvidgning av lasarettet ägt rum. Den omständigheten,

att lasarettet — såsom statskontoret påpekat — under samma tid

verkställt viss fondering för framtida behov, synes ägnad att minska lasarettets

anslagsbehov för nästa budgetår, i det de sakkunniga räknat med

att 100,000 kronor av de fonderade medlen skola kunna under nästa budgetår

tagas i anspråk för täckande av driftkostnader. I likhet med de sakkunniga

anser jag, att staten i nuvarande läge ej bör undandraga sig att

täcka budgetförskotten, och jag ämnar därför framlägga förslag i sådant

hänseende. Anmärkas må, att någon erinran mot de sakkunnigas förslag

på denna punkt icke framställts av någon av de i ärendet hörda myndigheterna.

Till frågan om det anslag, som kan vara erforderligt för berörda

utgiftsändamål, återkommer jag i det följande. I detta sammanhang vill

jag även understryka vad de sakkunniga och statskontoret anfört därutinnan,

att inkomsterna från poliklinikverksamheten, vilka nu i ej oväsentlig

utsträckning tagas i anspråk för amortering och förräntning av ett

hos Stockholms läns sparbank upptaget lån, kunna — sedan berörda lån

under år 1937 slutbetalats — i sin helhet användas för att täcka driftkostnaderna

för poliklinikerna. Dessa kostnader komma alltså icke att för

framtiden i samma utsträckning som nu är fallet tynga lasarettets ekonomi.

Mot de sakkunnigas utredning och slutsatser rörande läkarbehovet vid

serafimerlasarettet och i samband därmed stående frågor har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag vill emellertid framhålla, att den tilltänkta

nya ledningen för serafimerlasarettet, som ju får tillfälle till en permanent

och noggrann överblick över lasarettets förhållanden, bör hava uppmärksamheten

riktad på möjligheterna att, utan förfång för sjukvården och

undervisningen, rationalisera driften vid lasarettet även med avseende på

personalbeståndet. Därvid bör även beaktas vad medicinalstyrelsen därutinnan

i sitt utlåtande anfört och likaså till övervägande upptagas den

av universitetsmyndigheterna väckta frågan örn att antingen uppföra samtliga

de underordnade läkarna på lasarettets stat eller ock upptaga varje

sådan befattningshavares avlöning till viss del på karolinska institutets och

till viss del på lasarettets stat. Spörsmål, motsvarande det sistberörda,

torde komma att framdeles uppstå även då karolinska sjukhuset kommer

i full verksamhet och har också samband med frågan om stadens och länets

bidrag till de båda undervisningssjukhusen. Lämpligen bör därför

med prövningen av universitetsmyndigheternas ifrågavarande förslag anstå,

till dess motsvarande frågor vid karolinska sjukhuset komma före. Den

av kanslern berörda, frågan örn meddelande av förordnande a underordnade

läkarbefattningar torde icke behöva i (letia sammanhang behandlas.

Vad sedan angår det av de sakkunniga framlagda 1 ö n e r e g leri n g sf

(irsla get, delar jag den av dem och de i ärendet hörda myndigheterna

uttalade uppfattningen örn behovet av en närmare reglering av de

nuvarande, mycket oenhetliga löneförmånerna vid sera!imerlasarettet och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

av en höjning av de i vissa fall även efter 1935 års provisoriska lönereglering

alltför knappt tillmätta lönerna.

Såsom av redogörelsen för myndigheternas yttranden närmare framgår,

hava emellertid flertalet myndigheter ej sett sig i tillfälle att i detalj

granska det framlagda förslaget tili lönereglering. Det torde vara erforderligt

att göra detsamma till föremål för ett grundligare övervägande än som

under nuvarande förhållanden varit möjligt. Härvid torde även hänsyn

böra tagas till de konsekvenser i pensionshänseende, som en nyreglering av

lönerna vid serafimerlasarettet komma att medföra. Vad angår förhållandena

under nästa budgetår finner jag, i anslutning till vad statskontoret i

ämnet anfört, skäligt att den av 1935 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförhöjningen

för lasarettets personal utsträckes att gälla för nämnda

budgetår, varvid i de fall, sådant kan prövas befogat, ytterligare någon förbättring

av lönerna bör ske. Därvid bör givetvis beaktas, att den slutliga

löneregleringen icke föregripes. Jag återkommer nedan till frågan örn det för

den provisoriska löneförbättringen erforderliga beloppet. I likhet med vad

som gällt för innevarande budgetår bör det ankomma på Kungl. Maj:t

att efter förslag av lasarettsdirektionen bestämma storleken av den provisoriska

löneförbättring, som för budgetåret 1936/1937 må tillkomma olika

befattningshavare.

Jag kommer nu till frågan om seraf imerlasarettets anslagsför

hållanden under budgetåret 193 6/1 93 7.

Inledningsvis må anföras, att för lasarettet torde efter det slutliga genomförandet

av den beramade löneregleringen av riksdagen böra fastställas personalförteckning

och avlöningsstat, i samband varmed de till lasarettet utgående

anslagen böra givas natur av förslagsanslag. Vidare bör av Kungl.

Majit med^tillämpning tills vidare för varje budgetår fastställas en omkostnadsstat

på sätt numera är fallet med övriga statsinstitutioner. Under nästa

budgetar, då staten enligt mitt förslag ännu icke skulle stå såsom huvudman

för serafimerlasarettet, torde anslaget till lasarettets verksamhet fortfarande

böra utgå i form av obetecknat bidragsanslag, och riksdagen torde ej heller

böra för sagda budgetår fastställa personalförteckning och avlöningsstat.

Emellertid ligger det enligt min mening vikt uppå, att dispositionen av

statsbidraget och de till lasarettets förfogande i övrigt stående medlen

bondes av utav Kungl. Majit fastställda stater, vilkas poster i regel icke

få utan Kungl. Majits medgivande överskridas. Lämpligen bör därför såsom

villkor för anslagets utgående av Kungl. Majit i sinom tid föreskrivas,

att. de till lasarettets förfogande stående medlen skola användas enligt av

Kungl. Majit fastställda grunder. Det torde icke vara behövligt att här

ingå på den närmare utformningen av nyssnämnda stater. Allenast må

påpekas, att de av de sakkunniga föreslagna avlönings- och omkostnadsstaterna

synas kunna i huvudsak, med beaktande av vissa av de av rilcsräkenskapsverket

framställda erinringarna, härvid tjäna till ledning.

Direktionen för serafimerlasarettet har för nästa budgetår äskat statsanslag

å tillhopa 1,081,727 kronor. I sitt utlåtande över direktionens förslag

hava de sakkunniga ifrågasatt en minskning av detta belopp till

1,030,927 kronor.

Enligt både direktionens och de sakkunnigas förslag skulle av nyssnämnda

båda belopp belöpa på sjukgymnastutbildningen 27,000 kronor,

på annuitet å ovannämnda hos pensionsstyrelsen upptagna lån 127,000

kronor samt på täckande av förutberörda på tiden till och med den 30

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ATr 81.

13

juni 1935 belöpande budgetförskott 229,427 kronor. Sistnämnda förslag

biträder jag, varvid i fråga om budgetförskotten hänvisas till vad i det

föregående anförts. Till bestridande av kostnaderna för sjukgymnastutbildningen

vid serafimerlasarettet utgår under innevarande budgetår ett belopp

av 25,000 kronor. Den för nästa budgetår föreslagna anslagsökningen,

2,000 kronor, som beror till en del av den ifrågasatta löneregleringen men

i övrigt synes vara av automatisk karaktär, ger mig icke anledning till

erinran. På grund av vad direktionen över gymnastiska centralinstitutet

yttrat rörande de biträdande läkarna vid förevarande avdelning vill jag

framhålla, att jag ifråga om dessa befattningshavares ställning ansluter

mig till den av direktionen över serafimerlasarettet, de sakkunniga och

karolinska institutets lärarkollegium hävdade uppfattningen. Likaledes anser

jag, i motsats till direktionen över gymnastiska centralinstitutet och

på de av direktionen över serafimerlasarettet, de sakkunniga och lärarkollegiet

anförda skälen, att den gymnastikassistentbefattning vid förevarande

avdelning, som avlönas medelst å avdelningen inflytande inkomster,

även i fortsättningen bör bibehållas.

Till driftutgifter i övrigt skulle enligt direktionens över serafimerlasarettet

förslag anvisas 698,300 kronor och enligt de sakkunnigas förslag

(674,500 — 27,000 =) 647,500 kronor. Att de sakkunniga nått fram till ett

lägre belopp än direktionen beror väsentligen därav, att de sakkunniga

räknat med att 100,000 kronor av de den 30 juni 1935 fonderade poliklinikavgifterna

(tillhopa omkring 132,000 kronor) skola tågås i anspråk för täckande

av driftkostnaden. Sistnämnda förslag, vilket jag biträder, beräknas

medföra en minskning i det anslagsbehov, som det bör ankomma på, staten

att täcka, med omkring 50,000 kronor. Däremot hava de sakkunniga och

direktionen varit överens örn att någon höjning av vårdavgifterna vid lasarettet

ej bör nu företagas. Då denna fråga, som jag likväl med hänsyn till

statens dryga kostnader för serafimerlasarettet finner vara förtjänt av att

närmare övervägas, lämpligen bör dryftas i samband med taxefrågorna vid

karolinska sjukhuset, anser jag mig böra för närvarande i ämnet intaga

samma ståndpunkt som de sakkunniga och lasarettsdirektionen. Emellertid

förutsätter jag, att den blivande ledningen för serafimerlasarettet så

snart ske kan tager nämnda fråga under noggrant övervägande och framlägger

de förslag, som därav må kunna föranledas.

De av de sakkunniga i övrigt verkställda detalj beräkningarna överensstämma

i sak med direktionens, dock med de avvikelser, som föranledas av

det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget. Den provisoriska

avlöningsförbättring, som, enligt vad jag i det föregående anfört, bör under

nästa budgetår beredas ifrågakommande befattningshavare vid serafimerlasarettet,

"bör enligt min mening begränsas inom ramen av ett statsanslag

av 70,000 kronor. För ändamålet bör alltså av statsmedel ställas till förfogande

ett belopp, som med 10,000 kronor överstiger det för innevarande

budgetår anvisade. Enligt vad jag under hand från serafimerlasarettet inhämtat,

medför detta förslag, att det av de sakkunniga för nästa budgetår

beräknade statsanslaget till driftutgifter kan minskas med 24,000 kronor.

De sakkunnigas ifrågavarande beräkningar i övrigt giva mig icke anledning

till erinran.

Till drift utgifter beräknar jag följaktligen ett belopp av omkring (647,500

— 24,000 —) 623,500 kronor.

Örn härtill läggas ovannämnda belopp å 27,000 kronor, 127,000 kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

och 229,427 kronor, skulle alltså det för nästa budgetår erforderliga statsbidraget

uppgå till 1,006,927 kronor, vilket lämpligen bör avrundas till

1,007,000 kronor. Sistnämnda belopp, som med 24,000 kronor understiger

den i riksstatsförslaget för ifrågavarande ändamål beräknade summan, bör

enligt det föregående anvisas som obetecknat anslag.

Jag förutsätter, att direktionen över serafimerlasarettet under nästa budgetår

iakttager den största återhållsamhet, då det gäller nyanställande av

personal, anskaffning av inventarier och materiel, omdisponering av sjukhuslokalerna

och dylikt, och endast ikläder lasarettet de utgifter, som oundgängligen

erfordras för sjukhusverksamhetens behöriga uppehållande. Därest

lasarettet redan från och med budgetåret 1937/1938 ställes under ledning

av direktionen för karolinska sjukhuset, är det av betydelse, att lasarettets

nuvarande direktion ej fattar beslut, som kunna föregripa den nya

direktionens överväganden, ej minst av den anledningen, att sistnämnda

direktion har att bedöma hithörande frågor i deras samband med karolinska

sjukhuset.

Till stöd för det i motionen I: 321 framförda yrkandet har anförts

följande:

I Kungl. Maj:ts proposition nr 171 föreslås, att å serafimerlasarettets

stat uppföras tvenne biträdande läkare och en assistentbefattning vid

dess gymnastikavdelning. Detta sker med åberopande av de skäl, som

utvecklats av direktionen över serafimerlasarettet. I motsats härtill

hade direktionen över gymnastiska centralinstitutet, under hänvisning

till Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1935 att vid avdelningen tvenne

underläkare skulle vara anställda, påyrkat att tvenne underläkartjänster

skulle uppföras.

Olikheten i de bägge direktionernas ståndpunkt är den, att lasarettsdirektionen

ansett, att de underordnade läkartjänsterna skulle ha karaktären

av biträdande läkartjänster och sålunda kunna förenas med annan

tjänst eller verksamhet samt alltså kunna besättas med redan färdigutbildade

läkare, under det att direktionen över centralinstitutet ansett,

att de borde ha karaktären av underläkartjänster och sålunda vara utbildningsplatser,

som ej skulle kunna förenas med annan tjänst eller

verksamhet. Genom bifall till Kungl. Maj:ts senaste förslag skulle nu

det betänkliga förhållandet inträda, att några utbildningsplatser för yngre

läkare, som önska utbilda sig i sjukgymnastik, ej skulle finnas. Den

föreslagna assistentbefattningen kan nämligen ej räknas såsom en sådan.

Dels är den ojämförligt mycket sämre avlönad, än vad dylika i allmänhet

anses böra vara, dels är densamma förenad med tjänsteårsberäkning.

Tillvaron av utbildningsplatser för yngre läkare i sjukgymnastik

är emellertid ett oundgängligt villkor för att den svenska sjukgymnastiken

skall införas i önsklig utsträckning vid våra sjukvårdsinrättningar.

Endast om blivande sjukhusläkare få tillfälle att under

någon tid deltaga i arbetet på en gymnastikavdelning, kan man påräkna,

att de i större utsträckning komma att i sin framtida verksamhet begagna

denna viktiga behandlingsmetod, och endast om yngre läkare få

tillfälle att utbilda sig vid en sådan, kan man förverkliga önskemålet

om upprättande av gymnastikavdelningar under egen läkare vid våra

sjukhus. Utbildningsplatser för läkare äro kort sagt ett livsvillkor för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81. 15

att svensk sjukgymnastik skall kunna hävda sin ställning och vidare

utvecklas.

Inrättandet av biträdande läkartjänster vid denna gymnastikavdelning

innebär även en överorganisation av densamma. Dylika läkartjänster,

vilkas besättande med mera kvalificerade krafter garanteras

genom medgivandet, att deras innehavare samtidigt må utöva annan

verksamhet eller innehava annan tjänst, finnas i allmänhet endast i de

fall, där överläkarens arbete är så stort, att han ej kan medhinna arbetet

med avdelningens ledning, såsom fallet exempelvis är, då han har

att sköta ej blott klinik utan även poliklinik. Så är emellertid ej fallet

å gymnastikavdelningen, där överläkaren ej har någon klinisk avdelning

att sköta. Under liknande omständigheter plägar vården skötas av en

enda utbildad läkare med hjälp av yngre läkare på utbildningsplatser.

Anställandet av ej mindre än trenne fullt utbildade läkare vid denna

avdelning är mer än vad som rimligen erfordras, ett förhållande, som

bäst belyses av den omständigheten, att de myndigheter, som nu ivra

för denna ordning, tidigare godtagit en ordning med en enda läkare vid

gymnastikavdelningen, som dessutom endast varannan dag besökte densamma.

Jämfört med detta erbjuder ju dock direktionens över centralinstitutet

förslag en högst väsentlig förbättring.

Erinras må slutligen, dels att Kungl. Maj:t själv vid utfärdandet av

bestämmelser för samarbetet mellan centralinstitutet och serafimerlasarettet

den 31 maj 1935 i denna fråga ställde sig på direktionens över

centralinstitutet ståndpunkt och bestämde, att ifrågavarande underordnade

läkare skulle vara underläkare, dels att t. f. överläkaren vid avdelningen,

vilken mer än någon annan torde vara skickad att bedöma

läkarbehovet vid densamma och vilken i direktionen föredragit ärendet,

ställde sig på samma ståndpunkt.

Av propositionen nr 171 inhämtas vidare beträffande karolinska

sjukhuset följande:

Genom beslut den 15 mars 1935 förordnade Kungl. Majit, att driften

av karolinska sjukhuset skulle handhavas av en direktion, bestående av

sju ledamöter, varav Kungl. Majit skulle utse två, karolinska medikokirurgiska

institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige

likaledes två och Stockholms läns landsting en, varjämte generalfältläkaren

och en representant för styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond

skulle i vissa fall äga deltaga i direktionens överläggningar

och beslut. Sedan ledamöter av sagda direktion utsetts, har direktionen

i skrivelse den 25 september 1935 gjort framställning om anslag för

budgetåret 1936/1937 till avlöningar, omkostnader och utrustning, varöver

statskontoret avgivit utlåtande.

Departernentschefen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Möjlighet förelåg icke att underställa 1935 års riksdag frågan om anvisande

av medel för innevarande budgetår till täckande av kostnaderna för

direktionen för karolinska sjukhuset. Den provisoriska anordningen har

därför måst vidtagas, att berörda kostnader för nämnda budgetår täckas av

det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till extra ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

gifter. Särskilda medel för ändamålet, avseende budgetåret 1936/1937, torde

böra äskas av 1936 års riksdag. Därvid förutsättes, under åberopande av

vad i det föregående anförts, att direktionen för karolinska sjukhuset icke

kommer att under sistnämnda budgetår taga befattning med serafimerlasarettet

eller ersättas med någon för berörda båda sjukvårdsinrättningar

gemensam styrelse.

Vad först angår det anslag till avlöningar, som bör ställas till karolinska

sjukhusets förfogande, må följande anföras:

Till arvode åt den person, som skulle biträda direktionen vid utrustning

av sjukhuset samt planläggning av dess förvaltning och sjukhusorganisationen

i övrigt, har direktionen beräknat ett belopp av 12,000 kronor,

medan statskontoret, särskilt med hänsyn till att det kunde synas tveksamt,

om medhjälparen i fråga skulle behöva anlitas under hela budgetåret,

ifrågasatt en sänkning av nämnda belopp till 10,000 kronor. I betraktande

av de för statsverket ekonomiskt synnerligen betydelsefulla

ärenden, vilkas avgörande till ej ringa grad kommer att bliva beroende av

kompetensen och dugligheten hos ifrågavarande befattningshavare, kan

jag icke finna det vara ur statsverkets synpunkt klokt att bestämma arvodet

så lågt, att det ej kan mäta sig med vid andra jämförbara sjukhus utgående

löneförmåner. Det av direktionen föreslagna arvodet av 12,000 kronor

synes vara i detta hänseende lämpligt avvägt. Det är att märka, att,

såsom av det efterföljande framgår, dyrtidstillägg icke skall utgå å detta

belopp. Då, enligt vad jag inhämtat, ifrågavarande befattningshavare erfordras

redan från och med den 1 juli 1936, bör hela det nyssnämnda beloppet

ställas till direktionens förfogande för nästa budgetår.

Mot direktionens av statskontoret biträdda förslag till arvoden åt ordföranden,

vice ordföranden och övriga ledamöter av direktionen, slutande

å ett belopp av sammanlagt 8,400 kronor, har jag ingen erinran att framställa.

I anknytning till vad statskontoret i ämnet anfört vill jag framhålla,

att det är omfattande och ansvarsfulla arbetsuppgifter, som åvila direktionen,

och att det därför synes vara väl motiverat att tillerkänna ersättning

jämväl till andra ledamöter än ordföranden och vice ordföranden.

Arvodet åt sekreteraren torde för nästa budgetår kunna sänkas med 1,000

kronor under det av direktionen föreslagna beloppet och alltså bestämmas

till 2,000 kronor. För tiden efter nästa budgetår torde det icke vara

uteslutet att en höjning kan ifrågasättas med hänsyn till det ökade arbete,

som kommer att åvila sekreteraren genom direktionens övertagande av

serafimerlasarettets förvaltning.

De nu nämnda ersättningsbeloppen torde böra avföras å en i den avlöningsstat,

som bör fastställas för karolinska sjukhuset, uppförd anslagspost

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Då åtminstone för den ovannämnde sjukhusadministratören ersättning

till vikarie torde kunna ifrågakomma, synes nämnda anslagspost i överensstämmelse

med numera tillämpade principer för statuppställningar,

böra uppdelas i två delposter, den ena benämnd Grundbelopp och uppförd

med (12,000 -j- 8,400 -j- 2,000 =) 22,400 kronor och den andra benämnd

Vikariatsersättningar m. m. samt beräknad till förslagsvis 1,000 kronor.

Till annan icke-ordinarie personal än den ovannämnda ävensom till vikarier

har direktionen beräknat ett belopp av 15,000 kronor vara erforderligt.

Statskontoret har utan särskild motivering ifrågasatt en sänkning

av detta belopp till 10,000 kronor. Då jag ovan beräknat särskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

17

medel till vikarie åt sjukhusadministratören, lärer en sänkning av det av

direktionen beräknade anslagsbeloppet med 1,000 kronor kunna ske. Med

tanke på de omfattande utredningsarbeten, direktionen under nästa budgetår

har att verkställa och för vilka den sannolikt i stor omfattning måste

anlita extra hjälp och särskild expertis, synes mig försiktigheten bjuda att

icke ytterligare reducera ifrågavarande anslagsmedel, som alltså i avlöningsstaten

böra uppföras med 14,000 kronor såsom en anslagspost till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. Någon uppdelning av denna anslagspost

på grundavlöningar m. m. och på avlöningsförhöjningar m. m. torde icke

vara för nästa budgetår erforderlig.

Förevarande anslag till avlöningar bör alltså för nästa budgetår uppföras

med (22,400 + 1,000 + 14,000 =) 37,^00 kronor. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser rörande

dispositionen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit.

Med hänsyn till personalorganisationens provisoriska karaktär under

nästkommande budgetår torde dyrtidstillägg ej böra utgå å de föreslagna

arvodena och ersättningarna.

Direktionens beräkning av det för sjukhuset erforderliga anslaget till

omkostnader, vilket med hänsyn till att reseersättningar skola bestridas

ur detsamma bör uppföras såsom förslagsanslag, ger mig icke anledning

till erinran. Stat för anslaget, som alltså bör bestämmas till Jj.,000 kronor,

torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

Till utrustning beräknar jag, såsom i riksstatsförslaget, ett reservationsanslag

av 180,000 kronor. I detta sammanhang vill jag framhålla önskvärdheten

av att direktionen undersöker möjligheterna för överenskommelse

örn sådan ändring av gällande avtal med Stockholms stad och Stockholms

län, som underlättar beräkningen av stadens och länets andelar i utrustningskostnaden.

De nuvarande bestämmelserna äro nämligen, såsom av

det föregående inhämtas, i detta hänseende mindre tillfredsställande.

Serafimerlasarettet har, såsom av statsrådsprotokollet närmare framgår,

till uppgift att vara en vårdanstalt för sjuka och en undervisningsanstalt

för utbildande av läkare. Till sin juridiska natur torde institutionen närmast

få betraktas såsom en stiftelse. I avseende å den finansiella grundvalen för

sjukhuset märkes, att detsamma — i den mån utgifterna ej täckas av patientavgifter

(omkring 34 procent av 1933/1934 års inkomster) — för sin

verksamhet är i huvudsak beroende av bistånd från det allmännas sida,

nämligen dels — på grund av gällande avtal — från Stockholms stad (omkring

10 procent av inkomsterna) samt Stockholms län (omkring 12 procent),

dels ock från staten (omkring 35 procent). Stiftelsens egen kontanta

insats i lasarettets verksamhet är av jämförelsevis obetydlig omfattning

och uppgår till omkring 3 procent av lasarettets inkomster. Härvid bör

beaktas, att stiftelsen även tillhandahåller lokaler för verksamheten i för

detta ändamål välbelägna fastigheter.

Den utredning beträffande ser a fimer lasarettets ekonomi,

om vars behövlighet såväl departementschefen i 1935 års åttonde liuvud
liihang

till riksdagens protokoll 1036. G sätil!. Nr 81.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr SL

titel som 1935 års riksdag uttalade sig, föreligger nu, verkställd av en jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallad sakkunnig, och har i Kungl.

Maj :ts här förevarande proposition en närmare redogörelse lämnats för densamma

ävensom för de i ämnet avgivna utlåtandena. I anslutning härtill

hava framlagts de omorganisationsförslag, beträffande vilka utskottet nu

går att yttra sig.

Frågan örn statens ställning till serafimerlasarettet

har varit föremål för en ingående behandling av särskilda jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga för utredning angående lasarettets

ekonomi, ställning och verksamhet.

De sakkunniga hava, bland annat med hänsyn till att staten, såsom av

det nyss anförda framgår, i verkligheten är serafimerlasarettets egentlige

huvudman, föreslagit att staten, som sedan länge har viss undervisning vid

karolinska institutet förlagd till lasarettet, skall övertaga även den sjukvårdande

verksamheten därstädes.

Starka skäl hava, såsom departementschefen framhållit, anförts för detta

förslag, som biträtts av samtliga i ämnet hörda myndigheter. Jämväl utskottet

finner sig böra tillstyrka detsamma.

I detta sammanhang har till prövning upptagits frågan huruvida tillkomsten

av karolinska sjukhuset kan föranleda några förändringar

i serafimerlasarettets ställning och verksamhet. I likhet med departementschefen

finner utskottet, att det för staten är av intresse att handhava

ledningen av nämnda båda undervisningssjukhus för att därigenom

bliva bättre i stånd att på ett ur allmän synpunkt fördelaktigt sätt samordna

sjukhusens verksamhet. De i punkt 85 i årets åttonde huvudtitel

framlagda och av utskottet i dess utlåtande nr 8 under punkt 87 utan

erinran lämnade linjerna för en framtida lösning av lokalfrågan för karolinska

institutets teoretiska institutioner synas, på sätt departementschefen

framhållit, icke böra utgöra hinder för statens övertagande av serafimerlasarettet.

Beträffande avtal mellan staten och stiftelsen serafimerlasarettet för

reglering av statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter har utskottet

funnit sig kunna uttala sin anslutning till det av de sakkunniga framlagda

förslaget med däri av departementschefen förordade jämkningar.

Utskottet hemställer förty, att riksdagen måtte lämna Kungl. Majit det

äskade bemyndigandet att för kronans del träffa dylikt avtal.

Till departementschefens förslag, att verksamheten vid serafimerlasarettet

skulle efter förstatligandet läggas under direktionens

för karolinska sjukhuset förvaltning men att förvaltningen av stiftelsen

serafimerlasarettet skulle läggas under en särskild styrelse, vill utskottet

ansluta sig, dock under instämmande i vad departementschefen anfört därom,

att slutlig ställning till denna förvaltningsfråga icke torde böra tagas

i detta sammanhang.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

19

Under hänvisning till de av departementschefen framförda skälen tillstyrker

utskottet förslaget, att statens övertagande av verksamheten

vid serafimerlasarettet bör äga rum först från och med den

1 juli 1937.

Beträffande de budgetförskott, som gjorts av stiftelsen serafimerlasarettet,

anser sig utskottet böra tillstyrka, att staten — liksom staden

och länet, vilka i enlighet med gällande avtal redan betalat sina andelar

— i nuvarande läge ej undandrager sig att täcka sin andel av förskotten.

Förslaget beträffande läkarbehovet vid serafimerlasarettet

och i samband därmed stående frågor har varit föremål för ändringsyrkande

i motionen I: 321.

Enligt det i propositionen i anslutning till de sakkunniga framlagda förslaget

skulle vid lasarettets gymnastikavdelning finnas, förutom en assistent,

två biträdande läkare. I motionen I: 321 har yrkats, att de båda

läkartjänsterna skola upptagas såsom underläkarbefattningar.

Den grundläggande skillnaden mellan de båda förslagen är, att enligt

propositionen de båda läkarna — vilka under överläkarens frånvaro från

polikliniken under behandlingstiden skulle representera den medicinska

sakkunskapen — skulle vara fullt utbildade, den ene i ortopedi-kirurgi, den

andre i invärtes medicin. Enligt motionen skulle däremot de båda läkarbefattningarna

närmast bliva utbildningsplatser för yngre läkare, som

önskade utbilda sig i sjukgymnastik. Detta har framhållits vara ett villkor

för att svensk sjukgymnastik skall kunna hävda sin ställning och vidare

utvecklas.

Enligt utskottets uppfattning kunna skäl anföras till förmån för båda

ståndpunkterna. Hur önskvärt det än vore att utbildningsplatser i sjukgymnastik

kunde skapas, finner emellertid utskottet de starkaste skälen

tala för det i propositionen framlagda förslaget, enligt vilket — genom möjligheten

att erhålla fullt utbildade läkare — undervisnings- och sjukvårdssynpunkterna

synas bliva bäst tillgodosedda. I anslutning härtill finner

sig utskottet icke kunna tillstyrka vad i motionen I: 321 yrkats.

Vad i statsrådsprotokllet i övrigt i här förevarande sammanhang anförts

har icke heller givit utskottet anledning till erinran.

I fråga om det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget

har departementschefen framhållit, att det torde vara erforderligt

att göra detsamma till föremål för ett grundligare övervägande än som

under nuvarande förhållanden varit möjligt.

Vad angår förhållandena under nästkommande budgetår har departementschefen

funnit skäligt, att den av 1935 års riksdag beslutade provisoriska

avlöningsförhöjningen för lasarettets personal utsträckes att gälla för

nämnda budgetår, varvid i de fall, sådant prövas befogat, ytterligare någon

förbättring av lönerna bör ske. Härvid borde emellertid, har departementschefen

framhållit, beaktas att den slutliga löneregleringen icke föregrepes.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Departementschefen har i anslutning härtill föreslagit, att det av 1935 års

riksdag för provisorisk avlöningsförbättring anvisade anslaget å 60,000 kronor

för nästkommande budgetår skall höjas med 10,000 kronor till 70,000

kronor.

I motionen II: 665 har hemställts örn en höjning med ytterligare 20,000

kronor till 90,000 kronor för att möjliggöra, att personalen vid serafimerlasarettet

i lönehänseende kommer i nivå med personalen vid Stockholms

stads sjukvårdsinrättningar.

Mot vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande såväl det

framlagda löneregleringsförslaget som avlöningsförhållandena under nästkommande

budgetår har utskottet icke funnit något att erinra. I anslutning

härtill hemställer utskottet örn avslag å motionen II: 665.

De beträffande serafimerlasarettets anslagsförhållanden

under budgetåret 1936/1937 framförda förslagen hava

icke givit utskottet anledning till erinran.

Ej heller har utskottet funnit något att erinra mot vad som föreslagits

beträffande karolinska sjukhusets anslagsbehov under

åttonde huvudtiteln för budgetåret 1936/1937.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

men med avslag å herr Paulis och fru Gustafsons m. fl.

ovannämnda motioner (I: 321 och II: 665),

a) godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersätt
ningar,

bestämda av Kungl.

Majit:

a. Grundbelopp...........kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m.,

för slag svis........... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordi
narie

personal..........kronor_14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400;

b) till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av 37,400 kronor;

c) till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av 4,000 kronor;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

21

d) till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av 180,000 kronor;

e) besluta, att staten skall enligt avtal, som i huvudsaklig

överensstämmelse med de av departementschefen i

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6

mars 1936 angivna grunderna må komma att träffas

mellan Kungl. Majit och direktionen över serafimerlasarettet

från och med den 1 juli 1937 övertaga lasarettets

drift, ävensom, under förutsättning härav, att från och

med samma dag lasarettet och karolinska sjukhuset skola

stå under gemensam förvaltning av direktionen för sistnämnda

sjukhus;

f) till Universitetssjukhus: Understöd och ersättningar

till serafimerlasarettet i Stockholm för budgetåret 1936/

1937 anvisa ett anslag av 1,007,000 kronor, att utgå under

de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna

gott meddela.

2:o). Allmänna barnbördshuset.

Kungl. Majit har (punkt 92, sid. 236—240 av ovan omförmälda statsrådsprotokoll

av den 3 januari 1936) föreslagit riksdagen att

dels upphäva den av 1910 års riksdag fastställda staten för allmänna

barnbördshuset;

dels ock till Universitetssjukhus: Bidrag till allmänna barnbördshuset

i Stockholm för budgetåret 1936/1937 anvisa ett anslag av 185,600

kronor.

Under budgetåret 1934/1935 utgingo till förevarande ändamål två anslag,

dels ett ordinarie anslag å 24,853 kronor, dels ock ett extra anslag

å 124,000 kronor. Förstnämnda anslag skulle disponeras jämlikt en av

1910 års riksdag fastställd stat för allmänna barnbördshuset. Ovannämnda

anslag å 124,000 kronor beräknades till skillnaden mellan det

belopp, staten jämlikt ett med Stockholms stad och län slutet avtal

skall erlägga för bestridande av driftkostnaderna vid förevarande sjukvårdsinrättning,

och omförmälda anslag å 24,853 kronor.

Under innevarande budgetår hava ifrågavarande båda anslag sammanförts

till ett gemensamt anslag, vilket uppförts med ett med 21,847

kronor till 170,700 kronor ökat belopp.

I skrivelse den 17 september 1935 har direktionen över allmänna

barnbördshuset gjort framställning örn anvisande av ett anslag av 185,649

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 81.

kronor för nästkommande budgetår till uppehållande av driften vid allmänna

barnbördshuset och dess kvinnoklinik. Av skrivelsen inhämtas

att anslagshöjningen belöper väsentligen å viss personalökning samt å

en av direktionen föreslagen löneförbättring för biträdespersonalen. I

sistnämnda avseende har direktionen anfört bland annat följande:

Redan för två år sedan hade direktionen ansett sig böra anmäla en

från Stockholms kommunalarbetares samorganisation gjord framställning,

att denna personals löneförmåner måtte förbättras till att komma

i paritet med de vid Stockholms stads sjukhus gällande. Av statsfinansiella

skäl hade emellertid direktionen funnit sig böra stanna vid denna

anmälan. Situationen vore numera en annan. I förnyad framställning

hade samorganisationen kunnat hänvisa ej blott till att vid Eira sjukhus

och Kronprinsessans Lovisas vårdanstalt för sjuka barn personalen

vore i lönehänseende jämställd med den vid Stockholms stads sjukhus

utan ock därtill, att 1935 års riksdag antagit Kungl. Maj:ts förslag, att

motsvarande lönevillkor från och med nu löpande budgetår skulle gälla

jämväl vid serafimerlasarettet. Det finge betraktas såsom en oavvislig

konsekvens att motsvarande förbättring i löneförmåner bomme även

allmänna barnbördshusets biträdespersonal till del. Såsom franninge

av en framställningen bifogad tabellbilaga medförde detta en utgiftsökning

å lönekontot med i runt tal 39,320 kronor.

Emellertid vore att märka, att utgifterna för löneförbättringen m. m.

skulle till vederbörlig del drabba den enskilda avdelningen vid barnbördshuset,

som hade att själv bära de till densamma hänförliga kostnaderna.

Härför erfordrades, att den enskilda avdelningens tillskott,

som för närvarande utginge med 11 kronor 75 öre för envar av beräknade

7,200 underhållsdagar, ökades med 1 krona per dag eller alltså

med 7,200 kronor. För möjliggörande härav hemställde direktionen att

under förutsättning av bifall till den äskade löneförbättringen bliva bemyndigad

att höja avgiften å enskilda avdelningen för vård av förlossningspatient

under normal vårdtid eller högst tio dagar från nu fastställda

belopp 270 kronor a helenskilt och 180 kronor å halvenskilt rum

till respektive 285 kronor och 190 kronor samt för varje vårddag därutöver

ävensom för varje vårddag i fråga om gynekologisk patient från

nuvarande 18 kronor 50 öre å helenskilt samt 12 kronor 50 öre å halvenskilt

rum till respektive 19 kronor 50 öre och 13 kronor 50 öre.

I särskild skrivelse har direktionen framhållit, att ovannämnda av

1910 års riksdag fastställda stat hänförde sig till tidigare bestående förhållanden,

vilka nu saknade varje som helst praktisk betydelse, och

direktionen har därför hemställt, att sagda stat måtte upphävas. Såvitt

direktionen kunde finna, erfordrades vid bifall härtill icke någon åtgärd

till dess ersättande med annan bestämmelse.

Statskontoret har i utlåtande den 28 oktober 1935 förklarat sig icke

hava något att erinra mot den av direktionen föreslagna löneregleringen.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Under punkten 90 i 1935 års åttonde huvudtitel föreslog jag, att biträdes-

och ekonomipersonalen vid serafimerlasarettet skulle erhålla löne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

23

förbättring, så att den komme i åtnjutande av i stort sett samma löneförmåner,

som tillämpades vid Stockholms stads sjukhus. Detta förslag

godtogs i huvudsak av riksdagen. I likhet med direktionen anser jag

konsekvensen fordra, att motsvarande förbättring av löneförmånerna

bör komma jämväl biträdespersonalen vid allmänna barnbördshuset till

del. Härjämte torde medel böra beredas för avlönande av de tre biträden,

som måst anställas på grund av den hårda arbetsbelastningen.

Vidare anser jag mig böra förorda, att den av direktionen omtalade

bristen ersättes av statsmedel. Jag biträder slutligen direktionens förslag

örn upphävande av ovannämnda av 1910 års riksdag fastställda

stat för allmänna barnbördshuset. Någon ny stat torde icke behöva

fastställas för ifrågavarande sjukvårdsinrättning.

Den av direktionen begärda anslagsökningen uppgår till (185,649 —

170,700—) 14,949 kronor. Jag har intet att erinra mot dessa anslagsberäkningar.

Det äskade beloppet torde emellertid böra avrundas till

185,600 kronor. Kungl. Majit torde senare böra meddela föreskrifter i

fråga om reglering av avgifterna för de å enskilda avdelningen vårdade

patienterna.

Kungl. Maj:ts här förevarande förslag har icke givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet utgår härvid från att den ifrågasatta förbättringen

av löneförmånerna för biträdespersonalen vid allmänna barnbördshuset

med hänsyn till eventuella konsekvenser kommer att ske

enligt i huvudsak samma grunder, som av utskottet under punkt l:o)

— i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag — tillstyrkts för motsvarande

befattningshavare vid serafimerlasarettet.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) upphäva den av 1910 års riksdag fastställda staten

för allmänna barnbördshuset;

b) till Universitetssjukhus: Bidrag till allmänna barnbördshuset

i Stockholm för budgetåret 1936/1937 anvisa

ett anslag av 185,600 kronor.

Stockholm den 24 april 1936.

Utskottet.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 81.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist, Nilsson

i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Borell, Walles, Pauli, Nilsson i Fredriksfält,

Larsson i Varberg och Magnusson, samt

fran andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren, Jeppsson,

Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl,

Weijne och Olsson i Staxäng.

Reservation

vid punkt l:o) av herr Pauli, som ansett, att utskottet i enlighet med

vad i motionen 1:321 yrkats bort föreslå att vid serafimerlasarettets

gymnastikavdelning skola finnas två underläkarbefattningar.

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

381330

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m. s. 1 i texten