Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omprövning av pensionsförsäkrings fondens medelräntenivå och nedbringande av räntan å redan beviljade lån ur fonden.

1936-04-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:84, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omprövning av pensionsförsäkrings fondens medelräntenivå och nedbringande av räntan å redan beviljade lån ur fonden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

1

Nr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omprövning

av pensionsförsäkrings fondens medelräntenivå och

nedbringande av räntan å redan beviljade lån ur fonden.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 54, inom första kammaren

av herr E. Sjödahl och den andra, nr 161, inom andra kammaren av herrar

Evert Frankenberg och F. O. Ericson i Boxholm, har hemställts, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av en omprövning av

pensionsförsäkringsfondens medelräntenivå för att bringa denna till större

överensstämmelse med ränteläget på den allmänna lånemarknaden och att

i samband därmed sådan ändring vidtages, att räntan å redan beviljade lån

ur fonden må kunna i jämförlig grad nedbringas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen I: 54.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

från fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, vilket yttrande såsom bilaga

närslutes detta utlåtande (Bilaga).

Frågan om nedbringande av räntan å lån från pensionsförsäkringsfonden Utskottet.

har senast år 1934 varit föremål för riksdagens prövning, därvid riksdagen

avslagit i ämnet då väckta motioner.

Utskottet delar de synpunkter, som i avseende å förevarande motioner

anförts av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden i sitt yttrande, till vilket

utskottet hänvisar. De skäl, som av fullmäktige anförts emot bifall till

motionärernas yrkande, synas utskottet övertygande.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att herr Sjödahls samt herrar Frankenbergs och Ericsons

i Boxholm förenämnda motioner (I: 54 och II: 161) icke må

föranleda någon riksdagen åtgärd.

Stockholm den 24 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 84—85.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Kungl. Pensionsstyrelsen.

Slockholm 7.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

I likalydande motioner till innevarande års riksdag nr 54 i första kammaren

och nr 161 i andra kammaren har hemställan gjorts, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla om vidtagande av en omprövning av pensionsförsäkringsfondens

medelräntenivå för att bringa denna till större överensstämmelse

med ränteläget på den allmänna lånemarknaden, och att i samband

härmed sådan ändring vidtages att räntan å redan beviljade lån ur

pensionsförsäkringsfonden må kunna i jämförlig grad nedbringas.

Enligt t. f. chefens för kungl, socialdepartementet skrivelse den 21 februari

1936 har Kungl. Majit anbefallt fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över nämnda motioner.

Med anledning härav få fullmäktige anföra följande.

En undersökning av den nuvarande medelräntenivån beträffande samtliga

fondens låneplaceringar måste ofrånkomligt utvisa, att genomsnittsräntan för

dessa lån, som ju successivt beviljats under en lång följd av år tillbaka och

huvudsakligen under tider med högre ränteläge än det nu rådande, avsevärt

överstiger den ränta, som kan betingas i de låneavtal, som för närvarande

avslutas. Belysande i detta hänseende är, att fondens medelränta vid utgången

av budgetåret 1934/1935 å då befintliga fasta placeringar i kommunlån

utgjorde 4.6 %, medan vid samma tid för beviljade nya kommunlån

med en amorteringstid av exempelvis 20 år icke kunde erhållas högre ränta

än 3.4 %. Detta är en företeelse, karakteristisk för all fondförvaltning, som

enligt vedertagna principer inriktas på erhållande av placeringar mot fast

ränta för jämförelsevis lång tid; och en undersökning i angivna syfte rörande

såväl andra allmänna fonder av motsvarande natur som ock de enskilda

försäkringsbolagens fonder skulle med all säkerhet giva ett liknande

resultat. Det är därför icke riktigt att — såsom motionärerna tänkt sig —- lägg# en jämförelse mellan medelräntan å fondens i lån placerade kapital

och räntan å under nuvarande lågränteperiod beviljade lån till grund för

ett bedömande av pensionsförsäkringsfondens låneräntor. En dylik »omprövning»

borde snarare inriktas på att utröna, huruvida fondens räntor varit

lämpligt avvägda, och alltså avse den räntepolitik, som av fondfullmäktige

följts under olika tider med hänsyn till vid varje tid rådande förhållanden

på lånemarknaden. Enligt fullmäktiges mening skulle en dylik undersökning

säkerligen komma att visa, att de räntor, som tillämpats vid fondens

utlåning, alltid varit moderata i jämförelse med lånemarknadens räntor

i övrigt och att detta alldeles särskilt varit fallet under de tider, då marknadsräntan

stått högt.

Det praktiska resultat, som motionärerna avsett skola utvinnas av den

föreslagna ränteprövningen, är ett nedbringande av räntan å redan beviljade

lån ur pensionsförsäkringsfonden. Med hänsyn till beskaffenheten av de

låneavtal, som gälla för dessa lån och som torde överensstämma med allmän

praxis å lånemarknaden, skulle detta syfte icke kunna uppnås annorledes

än genom ett brytande till ensidig fördel för låntagarna av ett betydande

antal gällande låneavtal. Tidigare —- senast i sitt utlåtande den 28 februari

1934 till andra kammarens andra tillfälliga utskott i anledning av väckta

motioner i liknande syfte — hava fullmäktige haft tillfälle att utförligt mo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

3

tivera sin uppfattning att ett dylikt tillvägagångssätt, oavsett den avsevärda

förlust, som därigenom åsamkades fonden, skulle strida mot principerna för

en rationellt ordnad penningförvaltning över huvud och dessutom medföra

farliga konsekvenser för lånemarknaden i dess helhet. Denna uppfattning

blev vid ärendets behandling av 1934 års riksdag av båda kamrarna godkänd.

Fullmäktige måste alltjämt vidhålla, att denna principiella ståndpunkt

oeftergivligen måste upprätthållas beträffande fondmedel, vilka på

sätt fallet är med pensionsförsäkringsfonden skola förvaltas efter i huvudsak

affärsmässiga grunder.

I sina tidigare utlåtanden i ärendet hava fullmäktige som ett viktigt skäl

mot uppgivande av ifrågavarande ståndpunkt även framhållit, att de försäkrades

intresse därigenom skulle komma att åsidosättas till förmån för ändamål,

främmande för pensionsförsäkringen, och en avvikelse på så sätt ske

från de grunder, på vilka såväl denna försäkring som fondförvaltningen äro

uppbyggda. Genom den nya lagstiftning, som med lagen om folkpensionering

träder i kraft från och med nästa år komma emellertid förhållandena

i detta avseende att i viss mån förändras. Den nya ordningen medför nämligen

att pensionsförsäkringsfonden upphör att rent försäkringsmässigt utgöra

en premiereserv för dem, som äro delaktiga i försäkringen, och att folkpensioneringsfonden,

som från och med år 1937 i sig upptager den gamla

fonden, i själva verket tjänstgör endast som en stödfond åt staten, vilken

garanterar de åt de försäkrade utfästa pensionerna.

I enlighet med den plan för folkpensioneringsfondens tillväxt och användning,

som underställts innevarande års riksdag (se dels bilaga till 1936 års

statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkterna 37 och 38, och dels bilaga

till samma proposition, inkomsterna, sid. 50—55) kommer fondens årliga

avkastning till en början med avsevärd del och i en framtid helt och

hållet att tagas i anspråk av staten såsom ett bidrag till folkpensioneringens

finansiering. Den förpliktelse att så långt möjligt upprätthålla avkastningen

å fondens placeringar, som hittills betingats endast av hänsynen till de försäkrade

själva, torde framdeles böra i oförminskad grad gälla även för tillvaratagande

av statens intresse. Det kan därför icke helier ur statens synpunkt

anses tillrådligt att helt utanför ramen för pensioneringens eget ändamål

bevilja fondens låntagare sådana eftergifter, som skulle kunna medföra

rubbning i planen för ovannämnda finansiering.

Stockholm den 28 februari 1936.

Ferd. O. Schager.

På fullmäktiges vägnar:

HUGO ELLIOT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.