Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om järnvägsanläggning i Pite älvdal.

1936-04-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:88, Utlåtande i anledning av väckta motioner om järnvägsanläggning i Pite älvdal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

1

Nr 88.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om järnvägsanläggning

i Pite älvdal. (4:e avd.)

I två motioner, väckta den ena, nr 183, inom första kammaren av herr

C. J. Asplund m. fl. och den andra, nr 530, inom andra kammaren av herr

J. Johanssoit i Tväråselet m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville snarast låta verkställa utredning

och, därest denna därtill giver anledning, för riksdagen framlägga förslag

om anläggande av en enklare järnväg från Älvsby eller möjligen Korsträsk

järnvägsstation å norra stambanan, i första hand till Lavers kopparmalmfält,

och nied eveijtuell fortsättning till lämplig punkt å inlandsbanan.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen II: 530.

Yttrande över förevarande motioner har jämlikt 46 § riksdagsordningen

införskaffats från järnvägsstyrelsen. I sitt den 3 april 1936 i ämnet avgivna

utlåtande har järnvägsstyrelsen anfört bland annat följande.

Det av motionärerna inledningsvis åberopade, för 1916 och 1917 års riksdagar

framlagda programmet för anläggande av tvärbanor mellan stambanan

och inlandsbanan innefattade icke någon järnväg i Pite älvdal. Detta

gälla även den del av programmet, som i avvaktan på den kommande

ekonomiska utvecklingen ställdes på framtiden. Vid sådant förhållande

syntes den av statsmakterna åren 1916 och 1917 i princip godkända planen

för åstadkommande av tvärbanor i Norrland icke kunna åberopas till förmån

för den nu ifrågasatta järnvägen.

Såsom framginge av kommitténs i ärendet gjorda framställning med därtill

fogat tillägg, förelåge här tvenne väsentligt skilda uppgifter att lösa,

nämligen dels att åstadkomma lämpliga kommunikationer i Piteälvens dalgång

och dels att bereda möjlighet till uttransport från Laver av viss där

bruten kvantitet kopparmalm. Såvitt av tillgängliga kartor och övriga uppgifter

kunde bedömas, syntes en och samma tvärbana, vilken sträckning,

sorn än gåves densamma, aldrig kunna på lämpligt sätt tillgodose bägge

dessa syften.

Den av kommittén angivna transportmängden av 15 000 ton anrikad kopparmalm

pr år eller i genomsnitt c:a 50 ton pr dag kunde uppenbarligen i

och för sig icke anses tillräcklig för att motivera en järnväg mellan Laver

och stambanan som ett fristående kommunikationsföretag, då densamma

ju icke motsvarade mer än ett par tre vagnslaster dagligen. Det måste vidare

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 88.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

vara en på ägaren av berörda gruvfyndigheter helt ankommande angelägenhet

att på egen bekostnad sörja för den förbättring i transportanordningarna,

som kunde befinnas erforderlig för exploaterandet av nämnda malmförekomster.

Den ifrågasatta järnvägen till det nya malmfältet borde såväl ekonomiskt

som i viss mån även tekniskt anses utgöra en integrerande del av

det framtida gruvföretaget.

Vad därefter anginge behovet ur andra och vidare synpunkter av en tvärbana

i Piteälvens dalgång, ville järnvägsstyrelsen till en början framhålla,

att en sådan järnväg efter de förhållanden, som rådde omkring år 1916,

tydligen icke ansetts berättigad, eftersom den icke ens omnämnts i de åren

1916 och 1917 framlagda tvärbaneplanerna. Att förhållandena därefter skulle

hava utvecklat sig i sådan riktning, att banan nu skulle vara mera motiverad,

syntes enligt järnvägsstyrelsens mening icke med något fog kunna göras

gällande.

Med beaktande av betydelsen numera av den motoriserade landsvägstrafiken

för tillgodoseende av ortens trafikbehov kunde det t. o. m. allvarligt

ifrågasättas, huruvida befolkningen inom trafikområdet överhuvud taget

skulle beredas någon fördel genom en järnväg. Till undvikande av den samlade

transportapparatens överdimensionering och onödigt stora förluster å

järnvägsdriften skulle järnvägsstyrelsen nämligen, därest en järnväg komme

till stånd, bliva nödsakad att påfordra inställandet av den regelbundna landsvägstrafiken,

samtidigt som reselägenheterna å en dylik tvärbana på grund

av nödvändigheten att såvitt möjligt anpassa driftsahordningarna efter den

ringa trafiken under alla förhållanden måste bliva synnerligen få. En tvärbana

skulle alltså kunna komma att föranleda en försämring i stället för

en förbättring i ortens nuvarande kommunikationsförhållanden.

Av vederbörande jägmästare samt vissa industriledare i ärendet gjorda

uttalanden rörande banans betydelse för transport av timmer och massaved

gåve enligt järnvägsstyrelsens mening vid handen, att järnvägen icke heller

ur näringslivets synpunkt kunde hava någon nämnvärd uppgift att fylla.

Vad därefter anginge kostnaderna för anläggning och trafikering av en

dylik tvärbana, torde byggnadskostnaderna med hänsyn till de svåra terrängförhållandena

ävensom nödvändiga brobyggnader över Piteälven och

Vargisån icke kunna uppskattas till lägre belopp än omkring 8 miljoner

kronor. Trafikeringskostnaderna kunde beräknas till i runt tal 220 000 kronor

pr år. Då trafikinkomsterna, såsom framginge av det ovan anförda,

måste väntas bli mycket obetydliga, torde den årliga nettoförlusten genom

banans trafikering, förutsatt att denna ordnades på enklast möjliga sätt, få

uppskattas till i runt tal 170 000 kronor, motsvarande, vid en antagen räntefot

av 4 %, ett kapitaliserat belopp av över 4 miljoner kronor. Att staten

skulle påtaga sig dylika avsevärda engångs- och löpande årliga utgifter, kunde

enligt järnvägsstyrelsens mening icke anses skäligt och rimligt. Erinras finge

i detta sammanhang, att redan det för vägförbättringar erforderliga beloppet

1 V‘> å 2 miljoner kronor av ortsintressenterna befunnits avskräckande, trots

att nämnda belopp endast utgjorde en relativt obetydlig del av de kostnader,

som en järnvägsanläggning skulle åsamka det allmänna, d. v. s. ytterst landets

skattebetalare. Vore ortens vägförhållanden för närvarande så otillfredsställande,

som i den föreliggande framställningen gjordes gällande, torde nog

för övrigt krav på vägförbättringar komma att framställas, även örn en

tvärbana skulle komma till stånd. Visst kapitalutlägg för detta ändamål

torde sålunda vara ofrånkomligt. Med det tillgodoseende av detta behov.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

3

som i varje fall finge räknas med, kunde det allmänna däremot besparas

utgifterna för en ännu mycket dyrbarare järnvägsanläggning.

Vad slutligen anginge den ifrågasatta tvärbaneanläggningens betydelse som

arbetsobjekt, ville^ järnvägsstyrelsen icke bestrida, att efter inlandsbanans

färdigställande svårigheter kunde komma att uppstå att inom orten bereda

fortsatt arbete för den därstädes nu sysselsatta arbetarstammen, och att även

vissa tillfällen till extraförtjänster komme att bortfalla. Berörda olägenheter

kunde emellertid enligt styrelsens mening under inga omständigheter få

utgöra anledning alt besluta örn en järnvägsbyggnad, som — utan att vara

ur allmän kommunikationssynpunkt motiverad — skulle medföra, förutom

den stora räntelösa kapitalutgiften för staten, även vid den färdigställda linjens

trafikering löpande årliga driftsförluster för statens järnvägar och därmed

för statsverket. Principiellt måste det betecknas som alldeles orätt att

för lindring av en tillfällig arbetslöshet utföra anläggningar, vilka, sedan de

färdigställts, icke blott lämnade det nedlagda kapitalet räntelöst utan därjämte

förorsakade betydande fortlöpande kostnader för det allmänna. Gällde

det att bereda lämpliga arbetstillfällen framstode alltså åtminstone i här förevarande

fall en förbättring av ortens vägförhållanden som en både billigare

och naturligare anordning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att utskottet

måtte föreslå riksdagen besluta, att föreliggande motioner icke skola

föranleda någon vidare åtgärd.

Inledningsvis må anmärkas, att till stöd för det framkomna kravet på utredning

rörande en tvärbana genom Pite älvdal ej kan, enligt vad järnvägsstyrelsen

påvisat, åberopas de utredningar, som lågo till grund för 1916 års

riksdags beslut örn Inlandsbanan. Vid dessa utredningar förutsattes ej någon

dylik järnväg ens framdeles bliva motiverad.

Anläggningen av ifrågavarande, 7—8 mil långa tvärbana mellan norra

stambanan (med utgångspunkt från Älvsbyn) och Inlandsbanan beräknas

draga en kostnad av 8 miljoner kronor. För skogsbruket anses bananläggningen

ej bliva av större värde, då huvudparten av virket alltjämt torde

komma att nedflottas utefter Pite älv. Ej heller för transport av massaved

till de vid kusten belägna industriföretagen antages banan kunna bliva av

något mera nämnvärt gagn. Järnvägsstyrelsen har ifrågasatt om överhuvud

befolkningen inom området skulle beredas fördel genom en järnväg. En

nödvändig förutsättning för tillkomsten av en järnvägs anläggning vore nämligen,

att ortsbefolkningen hänvisades till denna kommunikationsled i stället

för landsvägslinjctrafiken, som dock vore det mest rationella trafikmedlet.

I varje fall måste trafiken på banan antagas bliva synnerligen svag. Till

ränteförlusten å anläggningskapitalet borde läggas de direkta framtida driftsförlusterna,

av järnvägsstyrelsen uppskattade till 170 000 kronor årligen.

Den närmaste anledningen till alt tvärbanetanken nu framkommit är emellertid

utsikterna till en exploatering genom Bolidens gruvaktiebolag av de

nyinmutade malmfyndigheterna inom byn Laver i Älvsbyns socken (omkring

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

35 kilometer väster om norra stambanan). Dessa fyndigheter äro emellertid belägna

omkring en mil söder örn den tänkta tvärbanesträckningen, och lägges

huvudvikten vid gruvintresset torde järnvägsfrågan, på sätt järnvägsstyrelsen

ansett som sannolikt, lämpligast få sin lösning genom en för gruvföretaget

direkt anlagd järnväg till Korsträsks station å norra stambanan. Att

märka är också, att de angivna brytningskvantiteterna, 150 000 ton årligen,

på grund av tänkt anrikning på platsen av den utvunna kopparmalmen,

allenast motsvara en årlig transportmängd av 15 000 ton eller cirka 3 järnvägsvagnar

för dag.

I den mån vägväsendet tarvar förbättringar, torde frågorna härom få lösas

på vederbörande vägdistrikts initiativ och genom att statsbidrag utverkas i

sedvanlig administrativ ordning.

Då det alltså redan genom de meddelade uppgifterna kan anses ådagalagt,

att de ekonomiska betingelserna för ifrågavarande järnvägsanläggning äro

synnerligen ogynnsamma, och då överhuvud dess tillkomst ej kan antagas

vara motiverad av några mera allmänna kommunikationsbehov, får utskottet

hemställa,

att motionerna I: 183 och 11:530 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Johansson i

Fredrikslund, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla,

Asplund, Walles, Nylander, Nilsson i Fredrikstad och Larsson i Varberg, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol,

Norling, Olofsson i Digernäs, Isacsson och Olsson i Staxäng.

Reservation

av herrar Carlsson i Gävle, Bergqvist, Oscar Olsson, Asplund, Larsson i Varberg,

Anderson i Råstock, Jansson i Falun och Isacsson, vilka ansett att

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

5

»Såsom i motionerna påvisats ställer sig en sammanknytning av Inlandsbanan

och norra stambanan utmed eller i närheten av Pite älvdal gynnsam.

Med en längd av allenast 7—8 mil skulle den bilda en kompletterande samfärdsled

för Arvidsjaurs, Arjeplougs, Älvsby och delvis Jokkmokks socknar,

vilka sedan gammalt hava Piteå stad som sin viktigaste huvudort.

Ett ytterligare stöd för den framkomna begäran örn utredning utgör de

nu för brvtning färdigställda kopparfyndigheterna vid Laver, av vilka slaten

och Bolidens gruvaktiebolag äga hälften vardera och från vilka kunna påräknas

rätt avsevärda järnvägstransporter av malm först efter den ifrågasatta

transportleden till Korsträsk, cirka 35 km, och därifrån efter statens

järnvägar via Bastuträsk till Skelleftehamn 187 km. Vid eventuell framtida

brist på koppar inom landet skulle tillverkningen vid Rönnskär kunna kraftigt

ökas genom ökad brytning vid Laver, örn kommunikationerna därifrån

äro lämpligen ordnade. På grund härav synas alldeles särskilda skäl föieligga

för att staten visar sitt intresse för deras exploatering genom en utredning

om möjligheterna för anläggning av en järnväg eller en särskilt för

tunga transporter avpassad landsväg, något som tvivelsutan är en viktig

förutsättning för uppkomsten av en lönande gruvdrift.

Utskottet, som alltså funnit sig böra tillstyrka motionärernas begäran om

utredning av förevarande kommunikationsspörsmål, får hemställa,

att riksdagen, med anledning av motionerna I: 183 och

11:530, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville snarast låta verkställa utredning örn anläggande

av en transportled, järnväg eller landsväg från Älvsby eller

möjligen Korsträsk järnvägsstation å norra stambanan, i

första hand till Lavers kopparmalmfält, och eventuellt med

fortsättning till lämplig punkt å Inlandsbanan.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.