Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.

1936-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn

från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt

motion.

(l:a avd.)

Uti en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition (nr 186) Ilar Kungl. Maj:t,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att tyghantverkaren

vid flygvapnet G. E. Kahm må, därest han senast den 1 juli

1937 till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 1,200 kronor, befrias från

återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings domsagas

häradsrätts utslag den 3 maj 1926.

Vidare har uti en inom första kammaren av herr C. Carlsson väckt motion

(nr 313) hemställts, att riksdagen måtte efterskänka kronans fordran hos

tyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Kahm enligt Linköpings domsagas

häradsrätts utslag den 3 maj 1926.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Den 15 juli 1924 inträffade i Rinkaby i Kristianstads län en sammanstötning

mellan en kronan tillhörig automobil och en aktiebolaget Biltur tillhörig

automobilomnibus, varvid sistnämnda fordon tillfogades vissa skador.

Vid olyckstillfället hade föraren å kronans automobil, värnpliktige M. Pettersson,

som haft i uppdrag att i tjänsteärende framföra densamma, överlämnat

styrratten till dåvarande volontären vid Fälttelegrafkåren, numera tyghantverkaren

vid flygvapnet G. E. Rahm, vilken icke innehade körkort.

Sedan åtal anställts vid Villands häradsrätt mot Rahm och Pettersson

förpliktade häradsrätten dem genom utslag den 20 oktober 1924 att, en för

båda och båda för en, till aktiebolaget Biltur utgiva ersättning för de omförmälda

automobilomnibus tillfogade skadorna med 2,440 kronor 90 öre.

Därjämte dömdes en var av dem jämlikt 39 § förordningen örn motorfordon

den 15 juni 1923 att böta 125 kronor till kronan.

På talan av aktiebolaget Biltur förpliktade hovrätten över Skåne och

Blekinge genom dom den 11 december 1925, som vunnit laga kraft, jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1936■ 6 sami. Nr 93—9!>.

970 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

Kungl. Majit och kronan i egenskap av ägare till den automobil, vars förare

vållat omförmälda sammanstötning, att till bolaget utgiva nyssnämnda belopp,

2,440 kronor 90 öre, jämte 5 % årlig ränta därå från stämningsdagen

den 4 september 1924, till dess betalning skedde, ävensom att ersätta bolagets

rättegångskostnader med 200 kronor jämte kostnader för protokollslösen.

På grund av hovrättens dom utbetalade arméförvaltningens intendentsdepartement

från sitt försträckningskonto till aktiebolaget Biltur ett

belopp av 2,605 kronor 67 öre. För utfående av de utdömda rättegångskostnaderna

hänvisades bolaget att vända sig till statskontoret eller Kungl.

Majits befallningshavande i Malmöhus län.

På yrkande av intendentsdepartementet förpliktades därefter Rahm genom

Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926 att till Kungl. Majit

och kronan såsom ersättning för vad kronan måst erlägga på grund av förenämnda

dom utgiva 2,805 kronor jämte 5 % ränta därå från stämningsdagen

den 11 mars 1926, tills betalning skedde, ävensom att ersätta kronans rättegångskostnader

med 25 kronor. Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.

Genom Snävringe häradsrätts utslag den 23 november 1926 har jämväl

kronans fordran hos Pettersson blivit domfäst.

Sedan intendentsdepartementet hos flygstyrelsen anhållit, att styrelsen

måtte vidtaga åtgärd för att kronans ifrågavarande fordran hos Rahm, -—

vilken som redan nämnts numera är tyghantverkare vid flygvapnet — måtte

bliva kronan gottgjord genom kvittning mot Rahm tillkommande avlöningsförmåner,

har Rahm uti en av flygstyrelsen, jämte eget yttrande, till intendentsdepartementet

ingiven, till Kungl. Majit ställd skrift den 28 januari

1936 anhållit att av nåd bliva befriad från honom jämlikt Linköpings domsagas

häradsrätts utslag den 3 maj 1926 åliggande betalningsskyldighet till

kronan.

Med överlämnande av denna skrift jämte övriga till ärendet hörande handlingar

hava arméförvaltningens intendents- och civila departement uti yttrande

den 22 februari 1936 anfört, bland annat, följande.

Jämlikt brev den 18 november 1927 hade Kungl. Majit medgivit, att till

gäldande av de utav hovrätten över Skåne och Blekinge utdömda, av intendentsdepartementet

förskjutna kostnaderna ett belopp av 2,605 kronor 67

öre finge utbetalas från lantförsvarets anslag till extra utgifter, varjämte

föreskrivits, att det belopp, som framdeles kunde komma att indrivas från

Rahm och Pettersson, skulle tillgodoföras nämnda anslag.

Vid utmätningsförsök, senast verkställda under år 1935, för utfående av

kronans ifrågavarande fordran hos Rahm och Pettersson hade båda befunnits

sakna utmätningsbara tillgångar.

Beträffande Rahms förmåga att fullgöra sin ifrågavarande betalningsplikt

hade framgått av ett från flygstyrelsen till intendentsdepartementet inkommet

intyg, att hans och hans hustrus gemensamma löneförmåner vid 4. flygkåren,

där Rahm vore tyghantverkare och hustrun omhänderhade skötseln av telefonväxeln,

för månad uppginge till 548 kronor. Enligt Rahms egen uppgift

hade han att fullgöra försörjningsplikt gentemot sin moder med 25 kronor

för månad.

Med avseende å den av Rahm gjorda framställningen finge departementen

erinra örn vad 1935 års riksdag i sin skrivelse, nr 156, uttalat i anled
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

3

ning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören

Falkman från viss betalningsskyldighet. Med hänsyn till berörda riksdagsuttalande,

och då den förseelse, till vilken Kahm gjort sig skyldig, finge

anses vara av jämförelsevis allvarlig beskaffenhet, funne departementen sig

icke kunna förorda, att Kahms skuld till statsverket helt efterskänktes.

Emellertid syntes det sannolikt, att icke ringa svårigheter skulle möta för

Kahm att fullgöra sin ifrågavarande betalningsskyldighet samt att utsikterna

för kronan att inom rimlig tid av honom utfå liela det utdömda beloppet

jämte ränta voro relativt små. Departementen finge därför föreslå, att den

av riksdagen antydda vägen att låta den försumlige inbetala en del av det

till betalning fastställda beloppet i detta fall anlitades, och finge departementen

för sin del ifrågasätta, att Kahm mot inbetalande senast den 1 juli

1937 av förslagsvis 1,200 kronor befriades från skyldigheten att gälda återstoden

av sin skuld till kronan.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Rahm finge, därest han senast

den 1 juli 1937 till arméförvaltningen erlade ett belopp av 1,200 kronor,

befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings

domsagas häradsrätts förenämnda utslag den 3 maj 1926.

Statskontoret har i utlåtande den 29 februari 1936 biträtt vad arméförvaltningens

intendents- och civila departement hemställt.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Enligt en handlingarna i ärendet bifogad uppgift från fjärde flygkåren

uppgår Kahms avlöning som tyghantverkare till 368 kronor 50 öre för månad.

Dessutom åtnjuter hans hustru ett månatligt arvode av 179 kronor

50 öre för skötseln av fjärde flygkårens telefonväxel. Sammanlagt uppgå

alltså makarna Rahms avlöningsförmåner till 548 kronor för månad. Rahm

torde således böra vara i stånd att åtminstone till någon del fullgöra den

betalningsskyldighet, som ålagts honom genom Linköpings domsagas häradsrätts

förut omförmälda utslag. På grund härav och med hänsyn till

det av 1935 års riksdag i dess skrivelse nr 156 gjorda uttalandet angående

efterskänkande från statens sida av ådömd betalningsskyldighet, anser jag

mig icke kunna förorda, att Rahms ifrågavarande skuld till statsverket helt

efterskänkes.

Däremot finner jag mig av billighetsskäl böra biträda det av arméförvaltningens

intendents- och civila departement framställda och av statskontoret

tillstyrkta förslaget, att kronans förevarande fordran hos Rahm må till återstående

del efterskänkas, därest denne före den 1 juli 1937 till arméförvaltningen

inbetalar visst belopp, förslagsvis 1,200 kronor.»

På de av departementschefen anförda skälen anser utskottet, att Rahm

bör vinna befrielse från den honom ålagda betalningsskyldigheten först

sedan han till kronan inbetalt ett belopp, som skäligen bör kunna fastställas

till 1,200 kronor. Med denna uppfattning finner utskottet sig alltså böra

avstyrka den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionen I: 313 medgiva, att tyghantverkaren vid flyg
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 93.

vapnet G. E. Bahm må, därest han senast den 1 juli 1937 till

arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 1,200 kronor, befrias

från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings

domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926.

Stockholm den 30 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,

Bergqvist, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström, Nilsson

i Fredriksfält, Tham och Larsson i Varberg, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling, Olofsson i Digernäs,

Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående befrielse för tyghantverkaren G. E. Rahm från viss ersättningsskyldighet. a1 i texten