Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.
1936-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
1
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för ty g hantverkaren G. E. Rahn
från viss ersättningsskyldighet jämte en i ämnet väckt
motion.
(l:a avd.)
Uti en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition (nr 186) Ilar Kungl. Maj:t,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att tyghantverkaren
vid flygvapnet G. E. Kahm må, därest han senast den 1 juli
1937 till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 1,200 kronor, befrias från
återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings domsagas
häradsrätts utslag den 3 maj 1926.
Vidare har uti en inom första kammaren av herr C. Carlsson väckt motion
(nr 313) hemställts, att riksdagen måtte efterskänka kronans fordran hos
tyghantverkaren vid flygvapnet G. E. Kahm enligt Linköpings domsagas
häradsrätts utslag den 3 maj 1926.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Den 15 juli 1924 inträffade i Rinkaby i Kristianstads län en sammanstötning
mellan en kronan tillhörig automobil och en aktiebolaget Biltur tillhörig
automobilomnibus, varvid sistnämnda fordon tillfogades vissa skador.
Vid olyckstillfället hade föraren å kronans automobil, värnpliktige M. Pettersson,
som haft i uppdrag att i tjänsteärende framföra densamma, överlämnat
styrratten till dåvarande volontären vid Fälttelegrafkåren, numera tyghantverkaren
vid flygvapnet G. E. Rahm, vilken icke innehade körkort.
Sedan åtal anställts vid Villands häradsrätt mot Rahm och Pettersson
förpliktade häradsrätten dem genom utslag den 20 oktober 1924 att, en för
båda och båda för en, till aktiebolaget Biltur utgiva ersättning för de omförmälda
automobilomnibus tillfogade skadorna med 2,440 kronor 90 öre.
Därjämte dömdes en var av dem jämlikt 39 § förordningen örn motorfordon
den 15 juni 1923 att böta 125 kronor till kronan.
På talan av aktiebolaget Biltur förpliktade hovrätten över Skåne och
Blekinge genom dom den 11 december 1925, som vunnit laga kraft, jämväl
Bihang till riksdagens protokoll 1936■ 6 sami. Nr 93—9!>.
970 30
2
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Kungl. Majit och kronan i egenskap av ägare till den automobil, vars förare
vållat omförmälda sammanstötning, att till bolaget utgiva nyssnämnda belopp,
2,440 kronor 90 öre, jämte 5 % årlig ränta därå från stämningsdagen
den 4 september 1924, till dess betalning skedde, ävensom att ersätta bolagets
rättegångskostnader med 200 kronor jämte kostnader för protokollslösen.
På grund av hovrättens dom utbetalade arméförvaltningens intendentsdepartement
från sitt försträckningskonto till aktiebolaget Biltur ett
belopp av 2,605 kronor 67 öre. För utfående av de utdömda rättegångskostnaderna
hänvisades bolaget att vända sig till statskontoret eller Kungl.
Majits befallningshavande i Malmöhus län.
På yrkande av intendentsdepartementet förpliktades därefter Rahm genom
Linköpings domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926 att till Kungl. Majit
och kronan såsom ersättning för vad kronan måst erlägga på grund av förenämnda
dom utgiva 2,805 kronor jämte 5 % ränta därå från stämningsdagen
den 11 mars 1926, tills betalning skedde, ävensom att ersätta kronans rättegångskostnader
med 25 kronor. Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.
Genom Snävringe häradsrätts utslag den 23 november 1926 har jämväl
kronans fordran hos Pettersson blivit domfäst.
Sedan intendentsdepartementet hos flygstyrelsen anhållit, att styrelsen
måtte vidtaga åtgärd för att kronans ifrågavarande fordran hos Rahm, -—
vilken som redan nämnts numera är tyghantverkare vid flygvapnet — måtte
bliva kronan gottgjord genom kvittning mot Rahm tillkommande avlöningsförmåner,
har Rahm uti en av flygstyrelsen, jämte eget yttrande, till intendentsdepartementet
ingiven, till Kungl. Majit ställd skrift den 28 januari
1936 anhållit att av nåd bliva befriad från honom jämlikt Linköpings domsagas
häradsrätts utslag den 3 maj 1926 åliggande betalningsskyldighet till
kronan.
Med överlämnande av denna skrift jämte övriga till ärendet hörande handlingar
hava arméförvaltningens intendents- och civila departement uti yttrande
den 22 februari 1936 anfört, bland annat, följande.
Jämlikt brev den 18 november 1927 hade Kungl. Majit medgivit, att till
gäldande av de utav hovrätten över Skåne och Blekinge utdömda, av intendentsdepartementet
förskjutna kostnaderna ett belopp av 2,605 kronor 67
öre finge utbetalas från lantförsvarets anslag till extra utgifter, varjämte
föreskrivits, att det belopp, som framdeles kunde komma att indrivas från
Rahm och Pettersson, skulle tillgodoföras nämnda anslag.
Vid utmätningsförsök, senast verkställda under år 1935, för utfående av
kronans ifrågavarande fordran hos Rahm och Pettersson hade båda befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar.
Beträffande Rahms förmåga att fullgöra sin ifrågavarande betalningsplikt
hade framgått av ett från flygstyrelsen till intendentsdepartementet inkommet
intyg, att hans och hans hustrus gemensamma löneförmåner vid 4. flygkåren,
där Rahm vore tyghantverkare och hustrun omhänderhade skötseln av telefonväxeln,
för månad uppginge till 548 kronor. Enligt Rahms egen uppgift
hade han att fullgöra försörjningsplikt gentemot sin moder med 25 kronor
för månad.
Med avseende å den av Rahm gjorda framställningen finge departementen
erinra örn vad 1935 års riksdag i sin skrivelse, nr 156, uttalat i anled
-
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
3
ning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören
Falkman från viss betalningsskyldighet. Med hänsyn till berörda riksdagsuttalande,
och då den förseelse, till vilken Kahm gjort sig skyldig, finge
anses vara av jämförelsevis allvarlig beskaffenhet, funne departementen sig
icke kunna förorda, att Kahms skuld till statsverket helt efterskänktes.
Emellertid syntes det sannolikt, att icke ringa svårigheter skulle möta för
Kahm att fullgöra sin ifrågavarande betalningsskyldighet samt att utsikterna
för kronan att inom rimlig tid av honom utfå liela det utdömda beloppet
jämte ränta voro relativt små. Departementen finge därför föreslå, att den
av riksdagen antydda vägen att låta den försumlige inbetala en del av det
till betalning fastställda beloppet i detta fall anlitades, och finge departementen
för sin del ifrågasätta, att Kahm mot inbetalande senast den 1 juli
1937 av förslagsvis 1,200 kronor befriades från skyldigheten att gälda återstoden
av sin skuld till kronan.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Rahm finge, därest han senast
den 1 juli 1937 till arméförvaltningen erlade ett belopp av 1,200 kronor,
befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings
domsagas häradsrätts förenämnda utslag den 3 maj 1926.
Statskontoret har i utlåtande den 29 februari 1936 biträtt vad arméförvaltningens
intendents- och civila departement hemställt.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Enligt en handlingarna i ärendet bifogad uppgift från fjärde flygkåren
uppgår Kahms avlöning som tyghantverkare till 368 kronor 50 öre för månad.
Dessutom åtnjuter hans hustru ett månatligt arvode av 179 kronor
50 öre för skötseln av fjärde flygkårens telefonväxel. Sammanlagt uppgå
alltså makarna Rahms avlöningsförmåner till 548 kronor för månad. Rahm
torde således böra vara i stånd att åtminstone till någon del fullgöra den
betalningsskyldighet, som ålagts honom genom Linköpings domsagas häradsrätts
förut omförmälda utslag. På grund härav och med hänsyn till
det av 1935 års riksdag i dess skrivelse nr 156 gjorda uttalandet angående
efterskänkande från statens sida av ådömd betalningsskyldighet, anser jag
mig icke kunna förorda, att Rahms ifrågavarande skuld till statsverket helt
efterskänkes.
Däremot finner jag mig av billighetsskäl böra biträda det av arméförvaltningens
intendents- och civila departement framställda och av statskontoret
tillstyrkta förslaget, att kronans förevarande fordran hos Rahm må till återstående
del efterskänkas, därest denne före den 1 juli 1937 till arméförvaltningen
inbetalar visst belopp, förslagsvis 1,200 kronor.»
På de av departementschefen anförda skälen anser utskottet, att Rahm
bör vinna befrielse från den honom ålagda betalningsskyldigheten först
sedan han till kronan inbetalt ett belopp, som skäligen bör kunna fastställas
till 1,200 kronor. Med denna uppfattning finner utskottet sig alltså böra
avstyrka den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen I: 313 medgiva, att tyghantverkaren vid flyg
-
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
vapnet G. E. Bahm må, därest han senast den 1 juli 1937 till
arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 1,200 kronor, befrias
från återstående betalningsskyldighet till kronan enligt Linköpings
domsagas häradsrätts utslag den 3 maj 1926.
Stockholm den 30 april 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,
Bergqvist, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström, Nilsson
i Fredriksfält, Tham och Larsson i Varberg, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,
Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling, Olofsson i Digernäs,
Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående befrielse för tyghantverkaren G. E. Rahm från viss ersättningsskyldighet. a1 i texten