Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skgldighet för industrioch handelsidkande aktiebolag m. fl. företag att använda under goda ekonomiska tider uppkommen vinst till konsolidering av sin ekonomiska ställning. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 174 i första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och nr 383 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta m. fl.

1937-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1937:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skgldighet för industrioch handelsidkande aktiebolag m. fl. företag att använda under goda ekonomiska tider uppkommen vinst till konsolidering av sin ekonomiska ställning. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 174 i första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och nr 383 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta m. fl.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

9

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skgldighet för industri-

och handelsidkande aktiebolag m. fl. företag

att använda under goda ekonomiska tider uppkommen

vinst till konsolidering av sin ekonomiska ställning.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 174 i första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och nr

383 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta m. fl. I motionerna, vilka

äro likalydande, har anhållits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa örn skyndsam utredning av frågan, huruvida och i vilken omfattning

åtgärder kunna vidtagas för åstadkommande av att industri- och

handelsidkande aktiebolag och därmed jämförliga företag i ökad utsträckning

använda sin under goda ekonomiska tider uppkomna vinst till konsolidering

av sin ekonomiska ställning, för att kunna möta en kommande lågkonjunktur.

I fråga om de skäl som föranlett motionärernas yrkande får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Beträffande aktiebolag givas bestämmelser örn reservfond, vinstutdelning

och balansräkning i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag 53—56 §§. Enligt

förstnämnda paragraf skola av aktiebolags årsvfnst, efter avdrag för

vad som åtgår till betäckande av möjligen förefintlig brist från föregående

år, minst tio procent avsättas till reservfond. Vid beräkning av det belopp,

som sålunda minst skall avsättas till reservfonden, må ej från årsvinsten avdragas

den andel däri, som kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan

såsom arvode (tantiem). Sedan fonden uppgått till ett belopp motsvarande

tio procent av inbetalda aktiekapitalet eller till det högre belopp, som kan

vara bestämt i bolagsordningen, må vidare avsättning av årsvinsten kunna

upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning

därtill ånyo vidtaga. Nedsättning av reservfonden får beslutas allenast

för betäckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava

uppstått å rörelsen i dess helhet, och som icke kan ersättas av andra befintliga,

till framtida förfogande avsatta medel. I 54 § utsäges att till aktieägarna

icke får — annorledes än i följd av aktiekapitalets nedsättning för vilket

fall särskilda regler givas — utbetalas annat än den vinst, som förefinnes enligt

fastställd balansräkning för sista året, i den mån vinsten ej skall avsättas

till reservfonden. I 55 § heter det, att bolagsstämma ej må förfoga över

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr. 19—21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

bolagets vinstmedel eller övriga tillgångar för ändamål, som uppenbarligen

är för bolagets verksamhet främmande, stämman dock obetaget att till allmännyttigt

eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång, som i förhållande

till bolagets ställning är av ringa betydenhet. I 56 § givas bestämmelser

i avseende å upprättande av balansräkning. Sålunda stadgas att bolagets

tillgångar såsom regel ej må upptagas vare sig över sina verkliga värden eller

till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras anskaffning eller

tillverkning. Vidare utsäges, att osäkra fordringar skola upptagas endast till

de belopp, varmed de beräknas komma att inflyta, och att värdelösa fordringar

skola avskrivas.

Lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar innehåller i 18 och

19 §§ bestämmelser likartade dem som upptagits i aktiebolagslagen 54 och

55 §§.

I bokföringslagen den 31 maj 1929, § 9, föreskrives bland annat, alt bokföringsskyldigs

tillgångar i regel ej må upptagas över sina verkliga värden,

att osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp varmed de beräknas

inflyta, samt att värdelösa fordringar icke må uppföras såsom tillgång.

Med bifall till ett av Kungl. Maj:t därom i proposition, nr 205, framlagt

förslag beviljade 1933 års riksdag anslag till bestridande av kostnader för utredning

rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen. I propositionen

uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet, att aktiebolagslagstiftningen

borde i sin helhet göras till föremål för granskning. Departementschefen

antydde vidare vissa frågor vilka borde ägnas särskild uppmärksamhet.

Sålunda förklarade han, att en omprövning av bestämmelserna örn upprättande

av balansräkning m. m. syntes befogad.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 juni 1933 tillsattes därefter en kommitté

för verkställande av ifrågavarande utredning, den s. k. aktiebolagskommittén.

Den 1 februari 1935 förordnade Kungl. Majit, att aktiebolagskommittén

från och med den 1 mars 1935 skulle vara upplöst, och att den av

kommittén omhänderhavda utredningen skulle övertagas av lagberedningen.

Kungl. Majit förordnade tillika särskilda sakkunniga att vid utredningen biträda

lagberedningen. Enligt den av lagberedningen till Kungl. Majli avgivna

redogörelsen för dess verksamhet under år 1936 har vid det av beredningen

fortsatta utredningsarbetet bearbetning skett av tidigare utkast till

bestämmelser örn bl. a. balansräkning samt vinst- och förlusträkning. Sedan

lagberedningen genom Kungl. Majits beslut den 15 november 1935 anbefallts

att avgiva yttrande i anledning av riksdagens skrivelse den 5 april 1935

med anhållan örn utredning beträffande frågan örn lagstiftning i syfte att få

till stånd betryggande former för pensionering av anställda hos enskilda företag,

såvitt ärendet berörde området för beredningens uppdrag eller vad därmed

kunde äga omedelbart sammanhang, har beredningen under hösten 1936

och början av 1937 utarbetat förslag till lag örn aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser m. m. (Statens offentl. utredn. 1937: 13).

Vidare må nämnas att 1933 års skogsindustrisakkunniga i sitt den 29

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

11

juli 1935 avgivna betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och

arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna (Statens offentl. utredn. 1935: 36)

under rubriken »Förslag och rekommendationer» förklarat bl. a., att de sakkunniga

ansåge att det borde tagas under övervägande vid den pågående utredningen

om revision av gällande aktiebolagslag, huruvida strängare föreskrifter

borde meddelas för aktiebolag än de nu gällande i fråga örn nedskrivning

av värden på anläggningar och lager samt om fondbildning. Såsom

motivering till detta förslag ha de sakkunniga bland annat anfört följande:

Där nedläggandet av sågverk ägt rum, har detta icke i alla fallen föranletts

av koncentration och rationalisering, utan många sågverk, vilka fört

en tynande tillvaro, hava varit nödsakade att upphöra med sin rörelse på

grund av ekonomiskt sammanbrott, som icke sällan framkallats av efterkrigsårens

våldsamma kapitalförluster. Verkningarna härav för de anställda

och kommunerna hava varit av sådan art, att statsmakterna av sociala skäl

vid olika tillfällen och i synnerhet under de båda senaste åren funnit sig

böra ingripa för stödjande och återupprättande av helt eller delvis nedlagda

verk inom sågverksindustrien. Såsom exempel härpå kan nämnas den beviljade

statshjälpen dels till sågverksrörelsens uppehållande i Norrbotten,

dels ock till möjliggörande av en mjukare avveckling av driften vid de s. k.

Enhörningsverken i Sundsvall m. fl.

Till de relativt många ekonomiska sammanbrotten inom trävaruindustrien

hava emellertid i många fall medverkat företagens ekonomiska dispositioner.

Under krigsårens högkonjunktur och dyrtid anlades och påbyggdes sålunda

en mängd industriella verk till kostnader, som icke på långt när motsvarade

vad som rimligen under en normal konjunktur kunde förräntas.

Erfarenheten har också givit vid handen, att, där icke vederbörande företagare

allvarligt sökt eller förmått att med intjänta vinster nedskära kristidens

värden på anläggningar och lager, detta haft till oundviklig följd

stora förluster och ekonomisk katastrof för företagarna själva, ävensom

förluster för förlagsgivande banker. De företag åter, som använt de goda

konjunkturerna till en djupgående ekonomisk konsolidering — vilket också

särskilt inom den kombinerade sågverks- och cellulosaindustrien ägt rum —

hava icke blott förmått övervinna efterkrigsårens starka ekonomiska påfrestningar

utan jämväl kunnat bedriva sin rörelse utan nämnvärda rubbningar

för de anställda och det allmänna. De sakkunniga hålla före, att detta

sistnämnda förhållande varit och alltjämt är av grundläggande betydelse

för den framtida stabiliteten hos skogsindustrierna och deras förmåga att

fylla sin stora uppgift för folkförsörjningen i vårt land. Det har därför enligt

de sakkunnigas mening synts böra tagas under övervägande, huruvida

icke från statsmakternas sida borde vidtagas åtgärder i syfte att stärka en

sådan utveckling inom den industriella verksamheten i allmänhet genom

att för aktiebolag meddela strängare föreskrifter än de nu gällande i fråga

örn nedskrivning av värden på anläggningar och lager samt örn fondbildning,

allt till förebyggande av oklok vinstutdelning.

Detta spörsmål är givetvis av mycket grannlaga natur. Ett företag har

exempelvis ett visst år icke möjlighet att, även med en mycket stark nedskärning

av vinstutdelningen, göra sådana avskrivningar, som i medeltal

skett under tidigare år, men dessa hava i stället varit av sådan storleksordning,

att företaget det oaktat ser sig i stånd att, därest avskrivningarna för

löpande året hållas nere, giva en måttlig utdelning till aktieägarna. Principen

synes böra vara att vid årsslut med större vinster göra kraftigare avskrivningar

eller avsättningar till fonder, för att vid årsslut med reducerade vinster i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

stället kunna lämna någon avkastning på investerat kapital. Spörsmålet är

emellertid av så omfattande natur och står i så intimt samband med aktiebolagslagens

bärande principer, att det lämpligen synes böra övervägas vid

den utredning, som inom lagberedningen pågår med uppgift att avgiva förslag

om revision av gällande aktiebolagslag. För de sakkunniga har syftet

varit att väcka frågan, huruvida möjlighet finnes att i angivna hänseende

åstadkomma en för de enskilda och det allmänna nyttig skärpning av lagstiftningen.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla betydelsen

av, att avdrag i beskattningshänseende medgivas i sådan utsträckning, att

dessa konsolideringssträvanden icke motverkas.

Med en den 3 december 1935 dagtecknad skrivelse från chefen för justitiedepartementet

har nämnda sakkunnigbetänkande överlämnats till lagberedningen,

därvid beredningen anbefallts att vid fullgörandet av sitt uppdrag

taga under övervägande de sakkunnigas ovan återgivna förslag.

I förevarande motioner anföres — i anslutning till skogsindustrisakkunnigas

ovanberörda yttrande och förslag — följande:

Det torde ingalunda vara ovanligt, att de industriidkande bolagen å sina

stämmor, t. o. m. mot driftsledningens avstyrkande, under goda ekonomiska

tider beslutat om gratisaktier och stora vinstutdelningar utan att först ha

tillräckligt konsoliderat bolagets ställning, med påföljd att de vid första lågkonjunktur

kommit i ekonomiska svårigheter. Därigenom har den till företagen

knutna arbetarstammen ofta måst entledigas och dess försörjning i stor

utsträckning övertagas av det allmänna.

En av omtanken om bolagens fortbestånd vidtagen begränsning av vinstutdelningen

under en högkonjunktur torde otvivelaktigt vara av behovet påkallad.

Man kan på allvar ifrågasätta, om icke detta i själva verket också

måste betraktas som ett aktieägarintresse. En någorlunda jämn och regelbunden

aktieutdelning torde nämligen, framför allt för den, som för t. ex.

sin ålderdomsförsörjning placerat sina besparingar i aktier, vara att föredraga

framför en hög utdelning vid vissa tillfällen och en ringa eller ingen utdelning

under andra tider.

Den skyldighet att fondera vinstmedel, som innefattas i bestämmelserna

om avsättning av viss del av vinsten till en reservfond, är otvivelaktigt ägnad

att i någon mån bereda bolagen för mötande av kommande kriser. Vad

härigenom står att vinna är emellertid uppenbarligen otillräckligt, och det

synes därför angeläget att statsmakterna överväga, huruvida ytterligare åtgärder

i här berörda syfte kunna vidtagas.

Utskottet. Såsom av utskottets redogörelse framgår ha 1933 års skogsindustrisakkunniga

i sitt år 1935 avgivna betänkande väckt frågan huruvida icke strängare

föreskrifter än de nu gällande borde meddelas för aktiebolag i fråga örn

nedskrivning av värden på anläggningar och lager samt örn fondbildning.

De sakkunniga ha därvid särskilt tänkt på möjligheten att genom en djupgående

ekonomisk konsolidering av företagen under högkonjunktur göra

dem väl rustade att möta kommande sämre tider. Denna tanke har upptagits

av motionärerna, och jämväl utskottet finner den värd allt beaktande.

Det synes emellertid icke föreligga anledning för riksdagen att nu göra nå

gon framställning i saken till Kungl. Majit. Sedan flera år tillbaka pågår

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

nämligen utredning angående en reform av lagstiftningen örn aktiebolag, vilken

i nu förevarande avseende torde vara normgivande för den rättsliga regleringen

även av andra företagsformer varom här kan bli fråga. Resultatet

av utredningen, vilken numera omhänderhaves av lagberedningen, lärer kunna

emotses inom de närmaste åren. Och lagberedningen har, såsom ovan

nämnts, uttryckligen fått sig förelagt att taga den av skogsindustrisakkunniga

framförda frågan under övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag. I

detta sammanhang må även framhållas, att då nämnda fråga berör aktiebolagslagstiftningens

centrala delar, det näppeligen låter sig göra att, pa sätt

skett beträffande spörsmålet örn aktiebolagens pensionsfonder, utbryta densamma

till separat behandling.

Under hänvisning till det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1937.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

frän första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson, Ernst Svenson*, Ekströmer*,

Colleen*, Berglund och Roos;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist och Lindmark, fru Östlund samt

herrar Olsson i Mellerud, Eriksson i Toftered, Gezelius och Landgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

9 sand.

1 avd.

Nr. 19—21.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.