Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1 juli 1898

1937-04-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1937:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1 juli 1898

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1

juli 1898 (nr 68 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

örn beräkning av strafftid, m. m.

Genom en den 5 mars 1937 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 209, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

i) Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1 juli 1898 (nr 68 s. 1), innefattande

vissa bestämmelser om beräkning av stralftid.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser

örn beräkning av strafftid,1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

3 §•

Vållar den--— strafftiden inräknas.

Skall, enligt vad därom särskilt stadgas, verkställighet av straffarbete eller

fängelsestraff anses avbruten under tid då fången undergår straff för ordningsförseelse,

må den tid, varunder sådant avbrott äger rum, ej heller inräknas

i strafftiden.

Har avbrott i verkställigheten av straffarbete eller fängelsestraff uppkommit

till följd därav att fången med vederbörligt tillstånd besökt närstående

under dennes sjukdom eller bevistat närståendes begravning, pröve fångvårdsstyrelsen,

huruvida tiden för avbrottet skall inräknas i strafftiden. Beslutet

skall gå i verkställighet utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

2) Lag

örn ändring i vissa delar av lagen den 24r mars 1916 (nr 90) angående

verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet

av straffarbete och fängelsestraff skall införas en ny paragraf, beteck
1

Senaste lydelse se SFS 1929: 324.

Biliana lill riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 39 40.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

nåd 11 a §, av följande innehåll, dels ock att 13 § samma lag skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

11 a §.

Enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, fångvårdsstyrelsen må tillstånd lämnas fånge att besöka

närstående, som är svårt sjuk, så ock att bevista närståendes begravning.

13 §.

Fånge, som---äger utfärda.

I fråga om svårare ordningsförseelse, som begås under avtjänande av

straffarbete på viss tid eller fängelse, må Konungen ock förordna att straffarbetets

eller fängelsestraffets verkställighet skall, efter beslut av fångvårdsstyrelsen,

anses avbruten under tid då fången undergår straff för förseelsen,

dock högst fjorton dagar varje gång. Ej må på grund av vad sålunda stadgats

verkställighet av straff anses avbruten längre tid än som sammanlagt

motsvarar en tredjedel av strafftiden, ej heller i något fall mera än sammanlagt

tre månader.

Beslut av fångvårdsstyrelsen, varom i andra stycket sägs, skall gå i verkställighet

utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 22 april 1927 (nr 109) örn

verkställighet av förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt

av internering av återfallsförbrytare.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 22 april 1927 örn verkställighet av

förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt av internering av återfallsförbrytare

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §•

Angående rätt--fängelsefånge stadgas.

Vad i lagen angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff finnes

stadgat om tillstånd för fånge att besöka närstående under dennes sjukdom

eller att bevista närståendes begravning skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om den förvarade eller internerade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

I fråga om de skäl som ligga till grund för lagförslagen får utskottet hänvisa

till propositionen.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts den 20 april 1934 lämnade bemyndigande

chefen för justitiedepartementet genom beslut den 16 februari 1935 uppdragit

åt vissa sakkunniga att upprätta och inkomma med förslag till förordning

örn fånges vård och behandling, ha dessa den 30 mars 1935 avlämnat av motiv

åtföljda förslag till förordning angående vård och behandling av personer,

intagna i statens fångvårdsanstalter, samt till lag örn ändrad lydelse av

3 § i lagen den 1 juli 1898 innefattande vissa bestämmelser om beräkning

av strafftid.

Enligt förslaget till ändring i 1898 års lag skulle där upptagas dels en bestämmelse

att i strafftiden ej finge inräknas den tid fånge för disciplinär förseelse

hölles innesluten i straffcell, dels ock ett stadgande därom att tid,

varunder fånge beviljats permission för besök hos anhörig eller annan närstående,

som vore svårt sjuk, eller för bevistande av närståendes begravning,

under viss förutsättning skulle inräknas i strafftiden.

Över de sakkunnigas förslag ha efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

svenska fångvårdssällskapet och Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Såvitt de sakkunnigas förslag enligt vad förut angivits avse möjliggörande

av avbrott i straffverkställighet kräves för deras genomförande riksdagens

medverkan. Dessa delar av förslagen ha upptagits i förevarande proposition.

Någon bestämmelse, åsyftande att för visst tillfälle bereda fånge möjlighet

till permission från straffanstalten, förekommer ej i vår

lagstiftning. Fångvårdsstyrelsen har emellertid ansett sig kunna lämna fånge

tillstånd att under bevakning besöka en svårt sjuk nära anhörig eller bevista

en nära anhörigs begravning, när det kunnat ske utan att därför åtgått mera

än en dag. Har den anhörige varit bosatt å ort, långt avlägsen från den

straffanstalt där fången varit intagen men belägen i närheten av annan

straffanstalt, har styrelsen låtit förflytta fången till sistnämnda anstalt.

De sakkunniga uttalade såsom sin mening, att fångvårdsstyrelsen borde

erhålla uttrycklig befogenhet att i ovan angivna fall bevilja fånge permission

från fångvårdsanstalt, men att sådant medgivande finge lämnas endast

om fara för missbruk syntes utesluten.

Det till lagrådet remitterade förslaget innebar i förevarande avseende att

befogenhet tillädes fångvårdsstyrelsen att lämna fånge, som undergår straffarbete

eller fängelse eller förvaras i vårdanstalt för förminskat tillräkneliga

förbrytare eller är intagen i interneringsanstalt för återfallsförbrytare, tillstånd

att besöka närstående, som är svårt sjuk, så ock att bevista närståendes

begravning. Frågan huruvida permissionstiden skall inräknas i strafftiden

eller ej skulle det tillkomma fångvårdsstyrelsen att diskretionärt pröva.

Mot bestämmelserna angående permission framställdes vissa erinringar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

inom lagrådet. Ingen av ledamöterna motsatte sig i princip införandet avmöjlighet

till permission från fångvårdsanstalt, men två av dem ansågo,

dels att permission ej borde få beviljas för annat ändamål än besök hos närstående

som är svårt sjuk — alltså icke för bevistande av närståendes begravning

— dels ock att den tid varunder straffverkställighet avbrutits till

följd av permission icke i något fall borde inräknas i strafftiden.

Föredragande departementschefen förklarade vid avlåtandet av propositionen

att vad nämnda båda ledamöter anfört ej givit honom anledning

frångå den ståndpunkt han tidigare intagit i dessa hänseenden. Dessutom

underströk departementschefen, att det uppenbarligen i varje särskilt fall,

då permission ifrågasattes, måste företagas en noggrann prövning av alla

omständigheter som kunde inverka på frågans bedömande; permission finge

icke förekomma i annat fall än då starka skäl förelåge samt fara för missbruk

måste anses utesluten. Garantier för en sådan tillämpning borde kunna

beredas genom de administrativa föreskrifter som skulle utfärdas.

Propositionens förslag i förevarande avseende överensstämmer i sak med

det remitterade förslaget.

Vidkommande härefter den av de sakkunniga behandlade frågan om avbrott

i straffverkställigheten på grund av disciplinstraff erinras, att

den disciplinära bestraffningsordningen för fångar icke är i lag reglerad.

Enligt 13 § av 1916 års lag angående verkställighet av straffarbete och

fängelsestraff gäller i förevarande avseende allenast att fånge, som bryter

mot anbefalld ordning, straffas enligt bestämmelser som Konungen äger utfärda

utan hinder av stadgandena i nämnda lag. Sådana administrativa

bestämmelser återfinnas i 51 § instruktionen för fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten den 16 december 1910. Enligt vad där stadgas må fånge,

som bryter mot anbefalld ordning, tillrättavisas bland annat med inneslutning

i mörk cell under högst åtta dagar och må vid svårare förseelse mot

fängelseordningen manlig fånge, som undergår straffarbete, under vissa förutsättningar

kunna bestraffas med prygel eller ris.

De sakkunniga upptogo i sitt förslag varken mörkcells- eller prygelstraffet.

I stället föreslogs såsom straff för vägran att utföra förelagt arbete, brott

mot anbefalld ordning eller bristande i anständigt uppförande — förutom

vissa lindrigare strafformer — inneslutning i straffcell under högst fjorton

dagar. Detta disciplinstraff skulle vara avsett för den som underginge straffarbete

på viss tid eller fängelsestraff och som gjorde sig skyldig till svårare

förseelse mot fängelseordningen. Under den tid fången vore innesluten i

straffcell skulle verkställigheten av straffarbetet eller fängelsestraffet avbrytas;

dock finge användande av nämnda disciplinstraff ej medföra längre

avbrott i verkställigheten än sammanlagt tre månader.

Propositionens förslag överensstämmer i detta hänseende med de sakkunnigas

förslag utom såtillvida att enligt propositionens förslag — som

härutinnan är av samma innehåll som det till lagrådet remitterade och av

detta utan erinran lämnade förslaget —- den tillåtna avbrottstiden även stål
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

les i visst förhållande till strafftidens längd, så att straffverkställigheten ej

heller må anses avbruten under längre sammanlagd tid än som motsvarar

en tredjedel av strafftiden.

Förutnämnda förslag föranleda ändringar i lagen den 1 juli 1898, innefattande

vissa bestämmelser örn beräkning av strafftid, lagen den 24 mars

1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff samt lagen

den 22 april 1927 örn verkställighet av förvaring av förminskat tillräkneliga

förbrytare samt av internering av återfallsförbrytare. De föreslagna lagändringarna

äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1937. «

Utskottet har vid sin granskning av de framlagda förslagen icke funnit Utskottet.

anledning till erinran mot desamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 april 1937.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson*, Velander*, Ernst

Svenson, Ruben Wagnsson*, Löfgren* och Branting;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Johansson

i Krogstorp och Larsson i Hede, fru Gustafson* samt herrar Landgren och Gustafsson i

Lekåsa.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:195 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående en partiell, kompletterande revision av förmynderskapslagstiftningen. s. 4 i texten