Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

1937-01-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

i\r 1.

Ankom till riksdagens kansli den 26 januari 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom.

lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering.

Genom en den 13 januari 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr 14,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § och ti § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

(nr 434) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935

om folkpensionering skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §'' .

Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket han fyller

aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för

vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller,

av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning

eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning.

Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som éj tidigare fått avgift

sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det avgiftsbelopp

förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan

omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt medborgarskap

befrielse från skyldighet att erlägga delta belopp.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör sex kronor eller, örn han enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600

kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas

och skall vardera makens pensionsavgift utgöra hälften av det sammanlagda

beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor.

Pensionsavgift, som —--hela krontal.

Bihang tili riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

6 §•

1 mom. På grund---av avgifterna.

Örn den---påförda avgiftsbeloppet.

Därest i fall, som avses i 5 §, avgift för äkta makar erlagts med olika

belopp, skall vardera maken tillgodoräknas hälften av det belopp, som sammanlagt

inbetalts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet hänvisa

till propositionen.

Propositionen innefattar förslag till ändring av 1935 års lag om folkpensionering

i olika hänseenden.

Enligt 1 § i 1935 års lag skall, med vissa i A § första stycket angivna undantag,

envar svensk medborgare erlägga pensionsavgifter. Enligt sistnämnda

lagrum erlägges ej pensionsavgift av, bland andra, person, som åtnjuter

folkpension eller invalidunderstöd eller är omhändertagen av allmänna fattigvården

för varaktig försörjning.

I propositionen föreslås, att åtnjutandet av blindhetsersättning skall för vederbörande

medföra befrielse från avgiftsplikt på sätt redan bestämts i fråga

om folkpension och invalidunderstöd.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör enligt A § andra stycket i 1935 års lag sex kronor eller, om

han enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har taxerat

belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet.

Högsta pensionsavgift är 20 kronor, dock att om avgiftspliktig är gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, makarnas pensionsavgifter utan hinder därav må uppgå till

sammanlagt 40 kronor. Pensionsavgift, som jämlikt dessa grunder ej skulle

vara bestämd till helt antal kronor, skall enligt sista stycket i 4 § avrundas

till närmast lägre hela krontal.

I 5 § föreskrives, att avgiftspliktig äkta make är ansvarig jämväl förandra

maken påförd pensionsavgift för tid under äktenskapet, då makarna

äro mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

På grund av erlagda pensionsavgifter utgår enligt i 6 § 1 mom. första

och andra styckena givna regler s. k. grundpension. Enligt tredje stycket i

samma moment skola därvid i fråga örn äkta makar avgifter, för vilka

båda svara enligt 5 §, delas lika dem emellan såväl i vad avser påfört som

beträffande erlagt belopp.

I 15 § föreskrives, att påföring av pensionsavgifter skall enligt de i 1 och

4 §§ angivna grunderna verkställas av den, som har att debitera kronoutskyl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

3

der. Enligt 17 § skola pensionsavgifterna uppbäras och redovisas i sammanhang

med kronouppbörden.

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring har mantalsskrivningsförrättaren

årligen för varje kommun uppgjort en särskild förteckning över

samtliga i mantalslängden upptagna personer i avgiftspliktig ålder samt tillställt

taxeringsnämndens ordförande denna förteckning. Taxeringsnämnden

har därefter för varje i förteckningen upptagen person beslutat, huruvida

för året avgiftsplikt skulle åligga honom och vilka avgifter av honom borde

erläggas, samt om dessa beslut gjort anteckningar i förteckningen. I denna

ha sedermera vederbörande uppbördsmyndigheter haft att lämna redovisning

rörande uppbörden och indrivningen av de påförda pensionsavgifterna,

varefter förteckningen insänts till pensionsstyrelsen för att där ligga till

grund för styrelsens anteckningar i kortregistret över de försäkrade rörande

avgiftsbetalningen. Då avgifterna varit rent individuella såväl med hänsyn

till påföringen som i fråga örn erläggandet, har pensionsstyrelsen efter

granskning av den i förteckningen lämnade redovisningen kunnat direkt

å vederbörandes kontokort överföra förteckningens uppgifter rörande påförda

och erlagda avgifter.

Enligt 1935 års lag skall däremot avgiftspåföringen ankomma på debiteringsförrättaren.

Det bör sålunda åligga denne att i uppbördsboken och å

kronodebetsedlarna ävensom i avgiftsförteckningen, vilken alltjämt torde

bliva nödvändig i och för redovisningen till pensionsstyrelsen, anteckna de

pensionsavgifter, som enligt bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola erläggas av

de avgiftspliktiga. För gifta personer måste bestämmandet av avgiftsbeloppen

föregås av ett konstaterande, huruvida båda makarna äro avgiftsplikliga

och mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll. Är så förhållandet,

gäller i fråga om avgifternas maximibelopp, att de tillsammans ej må

överstiga 40 kronor.

Vid förarbetena till lagen örn folkpensionering har man tänkt sig, att varje

sålunda påförd pensionsavgift skulle uppbäras och redovisas särskilt för sig.

Den uppdelning av såväl påförda som erlagda pensionsavgifter, som enligt

6 § 1 mom. sista stycket skall ske mellan avgiftspliktiga äkta makar, mantalsskrivna

såsom tillhörande samma hushåll, skulle då ankomma på pensionsstyrelsen

i samband med granskningen av redovisningen i avgiftsförteckningarna

och avgifternas antecknande å vederbörandes kontokort. Även

inom pensionsstyrelsen måste sålunda förekomma ett konstaterande av i vilka

fall två avgiftspliktiga makar mantalsskrivits såsom tillhörande samma

hushåll.

I propositionen föreslås den ändringen i 4 § andra stycket i lagen örn folkpensionering,

att den i lagen föreskrivna uppdelningen mellan äkta makar

av påförda pensionsavgifter skall verkställas redan vid själva avgiftspåföringen

i stället för först senare inom pensionsstyrelsen, varigenom visst dubbelarbete

undvikes. Den föreslagna omläggningen av sättet för avgiftspåföringen

är enligt föredragande departementschefens uppfattning av huvudsakli
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Viskottet.

gen arbetsteknisk natur och icke ägnad att innebära någon principiell rubbning

av den nva folkpensioneringslagstiftningen.

Med avseende k 6 § 1 mom. sista stycket, som nu innehåller bestämmelse

om delning mellan äkta makar av såväl påförda som erlagda pensionsavgifter,

föreslås i propositionen sådan ändrad lydelse, som betingas av att delning

i fråga om påfört belopp enligt förslaget skall verkställas redan på

grund av föreskrift i 4 § andra stycket.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot detsamma och får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 26 januari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm, P. Sandström, Heiding,

Hagman, Sam Larsson och Norman;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken och Sandström

i Sollefteå, fru Nordgren, fröken Hesselgren, fröken Andersson och herr Nyblom.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Sonel1.

370415

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:13 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § och 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 a1 i texten