Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om statens övertagande av kostnaderna för avlönande av pensionsnämndernas ordförande.

1937-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om statens övertagande av kostnaderna för avlönande av pensionsnämndernas ordförande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1937 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om statens övertagande av

kostnaderna för avlönande av pensionsnämndernas

ordförande.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 54,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Bceckström och Sandberg

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

av frågan om statens övertagande av kostnaderna för avlönande av

pensionsnämndernas ordförande samt om framläggande av förslag i ärendet

till 1938 års riksdag.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering, vilken trätt i kraft

den 1 januari 1937, handläggas pensionsärenden av pensionsstyrelsen och av

särskilda pensionsnämnder i orterna (3 §). Varje socken å landet samt varje

stad ävensom varje köping, som utgör egen kommun, bildar som regel ett

pensionsdistrikt (19 §). För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd,

bestående av en ordförande och högst sex ledamöter. Ordförande

i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av länsstyrelse för

fyra år i sänder (20 §). Enligt 26 § tredje stycket äro ordföranden och hans

suppleant med avseende å rätt till gottgörelse i anledning av sitt uppdrag

likställda med vald ledamot av kommunal nämnd, som utsetts till ordförande.

Enligt 25 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstgrelse på landet

äger kommunalstämma, där det finnes av behovet påkallat, besluta att,

bland andra, ledamot av kommunalnämnden och vald ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller beredning skola för deltagande i sammanträde

eller förrättning inom kommunen i kommunens angelägenhet åtnjuta

gottgörelse av kommunens medel i form av dagtraktamente med högst fem

kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Kommunalstämman må

ock i vissa fall besluta, att reseersättning skall utgå till ledamoten. Jämte

gottgörelse, som beslutes enligt 2 moni., samt ersättning för kostnader för

skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för kommunens räkning

påkallas vid uppdragets fullgörande, må, jämlikt 25 § 3 morn., efter

kommunalstämmans bestämmande för med uppdraget förenat besvär utgå

arvode till, bland andra, sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 11.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

beredning, som utsetts till ordförande. Arvodet skall till beloppet bestämmas

för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens

omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn

till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare

genom dess fullgörande går förlustig. Sammanlagda beloppet av beslutade

ersättningar, som omförmälas i paragrafen och som ej avse kostnader för

skrivhjälp, skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, må icke överstiga

vad kommunens ekonomiska bärkraft utan större olägenhet medgiver.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i 29 § i lagen den 6 juni 1930 om

kommunalstyrelse i stad.

Enligt 26 § andra stycket i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

ägde ordföranden av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de honom

genom uppdraget åsamkade kostnaderna, såsom för skrivmaterialier,

postporto och skrivarhjälp. Voro de ordföranden åliggande göromålen synnerligen

omfattande, ägde kommunen, i den mån en dylik utgift för densamma

ej finge anses alltför betungande, därjämte tilldela honom skäligt arvode.

1928 års pensionsförsäkringskommitté har i sitt betänkande med förslag

rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen (stat. off. utr. 1934:

18) uttalat, att kommittén, med hänsyn till att särskilda sakkunniga (organisationssakkunniga)

tillkallats att inom socialdepartementet biträda med utredning

angående den sociala försäkrings- och hjälpverksamhetens organisation,

ansett sig icke böra gå in på en prövning av frågan om eventuella

ändringar av de bestämmelser i pensionsförsäkringslagen, som avsåge pensionsförsäkringens

lokala organisation, pensionsnämnder och ombud.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering

m. m. erinrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller,

om organisationssakkunnigas arbete samt framhöll, att den i propositionen

föreslagna reformen endast i ringa mån gällde pensionsförsäkringens lokala

organisation. I propositionen föreslogs den lydelse, som 26 § tredje stycket

i 1935 års lag nu äger. Detta stadgande lämnades av riksdagen utan erinran.

Organisationssakkunniga hava den 11 december 1934 avgivit betänkande

med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation m. m. (stat. off. utr. 1934: 53). I ett utkast till lag i ämnet har

majoriteten av de sakkunniga föreslagit, att i varje kommun med mer än

1,500 invånare skall finnas en social nämnd med uppgift att handhava kommunens

verksamhet för fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän ålderdomspensionering,

behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp.

I proposition rul 3 till 1936 års riksdag nied förslag till lag örn socialregister

har föredragande departementschefen, statsrådet Möller, uttalat, att

i de till övervägande antal avstyrkande yttranden, som avgivits över orga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

nisationssakkunnigas betänkande, anförts åtskilliga skäl mot så omfattande

förändringar i organisatoriskt hänseende, som ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle innebära. Då de anförda skälen synts departementschefen

bärande, hade han funnit sig icke böra lägga sakkunnigförslagets

huvudprinciper till grund för lagstiftning i ämnet.

Den 24 januari 1936 beslöt Kungl. Majit tillsätta en kommitté, benämnd

kommunalskatteberedningen, nied uppdrag att i enlighet med vissa av föredragande

departementschefen, statsrådet Wigforss, i statsrådsprotokollet för

nämnda dag angivna riktlinjer verkställa utredning rörande den kommunala

beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. I statsrådsprotokollet

heter det bland annat:

Den utveckling, som särskilt under de senaste årtiondena ägt rum inom

olika områden av samhällslivet, har icke kunnat undgå att taga sig uttryck i

en stark stegring av de kommunala utgifterna. Samtidigt som kommunerna

nödgats åtaga sig nya uppgifter av maktpåliggande och kostnadskrävande

natur, hava kraven på den kommunala verksamhetens effektivitet över huvud

taget blivit allt större. Väl har staten genom speciella förvaltningsbidrag i

betydande utsträckning tagit sig an finansieringen av åtskiliga till kommunerna

hänskjutna bestyr samt även därutöver trätt hjälpande emellan genom

att tilldela synnerligt skattetyngda kommuner understöd, men dessa åtgärder

hava icke visat sig tillräckliga för att åvägabringa den lättnad och utjämning

av det kommunala skattetrycket, som allmänt erkännes vara av behovet påkallad.

Härför torde -—- såsom redan skatteutjänmingsberedningen framhöll

i sitt under 1932 avgivna principbetänkande -—- i främsta rummet erfordras

ett avlyftande från kommunerna av kostnaderna för vissa uppgifter. Vid den

nya utredningen av kommunalskattefrågan bör därför ånyo upptagas till

övervägande frågan om erforderliga jämkningar i den nuvarande fördelningen

av samhällsuppgifterna mellan staten och kommuner av olika ordning.

Med hänsyn till dessa uppgifters mångskiftande natur låter det sig icke

göra att på detta stadium uppdraga några bestämda gränser för denna omprövning.

Emellertid bör uppmärksammas, att icke en eventuell överflyttning

av uppgifter kommer att förorsaka minskad effektivitet eller bristande

sparsamhet vid deras handhavande; särskilt viktigt är detta, örn i något fall

beslutanderätten skulle befinnas icke lämpligen kunna förbindas med skyldighet

att till någon mera väsentlig del bära de utgifter, som föranledas av

besluten.

I motionen erinras om ordförandena i taxeringsnämnderna. I anledning

härav må nämnas, alt enligt 145 § i taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall av statsmedel bestridas ersättning åt ordförandena i bland annat

taxeringsnämnderna. Sedan länsstyrelserna avgivit yttrande lill Kungl. Majit

angående den ersättning, som för bestyr med taxeringen bör tillkomma den

ersättningsberättigade, bestämmer Kungl. Majit huru mycket som skall ställas

till förfogande för varje länsstyrelse. Vid fördelning mellan de ersättningsberättigade

av det till länsstyrelse anvisade beloppet bör enligt förordningen

avseende fästas vid, bland annat, den för de särskilda uppdragens utförande

erforderliga och därå nedlagda skickligheten, tiden och arbetet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet. Såsom framgår av utskottets ovan lämnade redogörelse äga de kommunala

myndigheterna möjlighet att tillerkänna pensionsnämndernas ordförande

arvode för deras arbete. Enligt vad utskottet har sig bekant hava

kommunerna också i betydande utsträckning begagnat sig av denna möjlighet.

Det arbete, som pensionsnämndernas ordförande ha att utföra, kräver

både kunnighet och ansvarskänsla och torde många gånger vara av tidsödande

beskaffenhet. Det synes därför utskottet rimligt, att ordförandena

tillerkännas skälig ersättning för sitt arbete. Det anförda torde emellertid

äga giltighet ej blott beträffande pensionsnämnderna utan även i fråga om

åtskilliga andra kommunala nämnder och styrelser. Av de ovan återgivna

direktiven för kommunalskatteberedningens arbete framgår, att beredningen

har att vid fullgörandet av sitt uppdrag taga under omprövning, bland

annat, frågan örn erforderliga jämkningar i den nuvarande fördelningen

av samhällsuppgifterna mellan staten och kommuner av olika ordning. Med

hänsyn härtill torde det icke få anses uteslutet, att även den av motionärerna

berörda frågan kan bliva föremål för kommunalskatteberedningens uppmärksamhet.

Enligt utskottets mening bör i varje fall resultatet av beredningens

arbete avvaktas, innan statsmakterna taga ställning till ifrågavarande

spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Heiding, Norman,

Knut Petersson, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Johanson i Hallagården, Sandström i

Sollefteå*, Hermansson* och Hansson i Örebro samt fröken Hesselgren* och fröken Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370811

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.