Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 1 § i lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.

1937-02-18 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 1 § i lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12-

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 1 § i lagen

den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.

I en i andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 165, vilken

behandlats av andra lagutskottet, har herr Persson i Tidaholm m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta att utesluta det under 1 §

lagen om arbetstidens begränsning upptagna undantaget »k) sådant arbete i

hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens

direkta betjänande», ävensom att i samband därmed måtte med det näst

föregående och näst efterföljande undantaget företagas av den föreslagna uteslutningen

påkallade ändringar.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning äger enligt 1 § i lagen

tillämpning å varje rörelse eller arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget

till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes flera än fyra arbetare,

häri icke inräknad arbetare, som användes till arbete, vilket enligt 1 § andra

stycket a)''—1) undantagits från lagens tillämpning. Enligt punkten k) faller

ej under arbetstidslagen sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse,

som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande. Detta undantag, som

i enahanda formulering återfanns i 1919, 1921, 1923 och 1926 års arbetstidslagar,

motiverades av arbetstidskommittén i dess den 25 januari 1919 framlagda

betänkande med de betydande olägenheter en lagstadgad reglering av

arbetstiden skulle medföra för sådana personalgrupper, som hade att tillhandagå

publiken, i synnerhet som dessas arbetsförtjänst väsentligen utginge

i form av drickspengar.

Enligt 4 § i lagen gäller som huvudregel, att arbetsgivare icke må använda

arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet

eller 48 timmar i veckan. Därest den nyssnämnda begränsningen av arbetstiden

för vecka icke därigenom överskrides, må dock arbetstiden under något

eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. I lagen medges

åtskilliga undantag från denna huvudregel. Av särskilt intresse i förevarande

sammanhang torde vara stadgandet i 10 § 1 mom. i lagen, enligt vilket

Kungl. Maj:t på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande äger

beträffande annat arbete i botell-, restaurang- eller kaférörelse än sådant, som

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

avses i 1 § k), föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares användande,

därest tillämpningen av 4 § prövas medföra synnerliga svårigheter.

I socialstyrelsens den 9 april 1921 avgivna betänkande med förslag till reviderad

lag om arbetstidens begränsning förordades bland annat att utesluta

undantaget för hotell-, restaurang- och kaférörelse samt att åt detta slag av

verksamhet giva en särställning, kännetecknad därav, att arbetsrådet skulle

få fria händer att, i den mån så påkallades för verksamhetens ändamålsenliga

bedrivande, reglera arbetstiden. Detta förslag godtogs av Kungl. Maj:t och

förelädes 1921 års riksdag i proposition nr 359 med förslag till lag om arbetstidens

begränsning. Andra lagutskottet (utlåtande nr 32) avstyrkte emellertid

förslaget i denna del och förordade, att det gällande undantaget skulle

bibehållas. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

Vid 1928 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 166 av herr

Möller m. fl. och II: 318 av herr Hansson i Stockholm m. fl., att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa

snar undersökning om, bland annat, hotell- och restaurangpersonalens arbetsförhållanden

samt på grundval av denna undersökning vidtaga eller för riksdagen

föreslå nödiga åtgärder för undanröjande av konstaterade missförhållanden.

Första kammarens andra tillfälliga utskott, som behandlade motionen

1: 166, uttalade i sitt utlåtande, nr 6, att utskottet funnit det önskvärt, att arbetstiden

för hotell- och restaurangpersonalen ordnades på ett bättre sätt än

som åtminstone vid vissa företag syntes vara fallet. De egenartade arbetsförhållandena

och de skilda arbetsgruppernas olikartade arbete gjorde det dock

enligt utskottets mening synnerligen vanskligt att föreslå de åtgärder, som

med lika hänsynstagande till företagarens och personalens berättigade intressen

kunde vara möjliga och lämpliga. En allsidig och förutsättningslös utredning

örn de faktiska förhållandena i yrket syntes utskottet vara av behovet

påkallad, och utskottet tillstyrkte för sin del en sådan undersökning. Denna

syntes utskottet lämpligen böra begränsas till att söka klarlägga de grundläggande

fakta, som läge bakom de aktuella spörsmålen angående, bland annat,

arbetstidsförhållandena samt löne- och anställningsvillkoren.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade motionen

lii 318, anslöt sig i sitt utlåtande nr 7 i allt väsentligt till vad första kammarens

utskott anfört i frågan och tillstyrkte sålunda en utredning.

I skrivelse den 25 maj 1928, nr 243, hemställde riksdagen, att Kungl. Majit

måtte låta i av riksdagen angiven omfattning verkställa en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan örn arbetsvillkoren inom hotell- och restaurangyrket

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning.

I anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 14 juni 1928 åt socialstyrelsen

att verkställa en dylik utredning ävensom att avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12-

3

Vid 1930 års riksdag framlades i proposition, nr 31, förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 om arbetstidens begränsning.

Någon ändring i de materiella bestämmelserna i lagstiftningen ifrågasattes

icke.

I flera motioner i anledning av propositionen hemställdes, att riksdagen

skulle för sin del antaga definitiv lag i ämnet i överensstämmelse med förslag,

som innefattades i motionerna. I det förslag, som i sådant hänseende

framlades i motionen II: 386 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl., hade arbete

i hotell-, restaurang- och kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens

direkta betjänande, icke i någon mån undantagits från lagens tillämpning.

Andra lagutskottet föreslog i sitt utlåtande nr 15 riksdagen att för sin del

antaga en definitiv lag om arbetstidens begränsning, vari undantaget för arbete

i hotell-, restaurang- och kaférörelse erhöll den utformning, gällande lag

visar.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935 och 1936 års riksdagar väcktes motioner

med yrkande, bland annat, att arbetstidslagen skulle utsträckas att omfatta arbetargrupper,

som icke voro inbegripna under lagens tillämpning (motionerna

11:287 år 1931, 11:60 år 1932, 11:79 och 11:252 år 1933, 11:286

år 1934, II: 337 år 1935 samt II: 17 år 1936). På hemställan av andra lagutskottet

(utlåtanden 16/1931, 35/1932, 35/1933, 53/1934, 16/1935 och 20/1936)

beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Internationella arbetsorganisationens konferens antog år 1930, bland annat,

förslag till en konvention angående reglering av arbetstiden för affärs- och

kontorsanställda samt en rekommendation angående reglering av arbetstiden

i hotell, restauranger och liknande företag. Rekommendationen, som i förevarande

sammanhang är av intresse, anbefaller samtliga medlemsstater, som

icke redan genomfört en reglering av arbetstiden för personalen i de angivna

slagen av företag, att skrida till speciell undersökning rörande de arbetsvillkor,

som gälla i dylika företag, därvid hänsyn borde tagas till de principer,

som fastslagits i konventionsförslaget om anställdas arbetstid. De medlemsstater

åter, som redan hade en arbetstidsreglering på området, uppmanades

att företaga en speciell undersökning rörande tillämpningen av denna

lagstiftning, därvid jämväl hänsyn borde tagas till principerna i nyssnämnda

konventionsförslag. I båda fallen uppmanades slutligen medlemsstaterna att

inom fyra år och efter en enhetlig plan, fastställd av arbetsbyråns styrelse,

lämna detaljerade upplysningar rörande resultaten av de föreslagna undersökningarna,

varefter styrelsen skulle upprätta en speciell rapport i fråga. På

grundval därav skulle man sedan taga under övervägande, huruvida det kunde

vara lämpligt att upptaga frågan om en internationell konvention i ämnet.

I proposition nr 32 till 1931 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t örn riksdagens

yttrande angående, bland annat, nämnda konventionsförslag och rekom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12-

mendation. Föredragande departementschefen, statsrådet Sam Larsson, uttalade

i propositionen, att han på anförda skäl kommit till den uppfattningen,

att en ratifikation av konventionen för Sveriges del icke för det dåvarande

borde äga rum. Enligt departementschefens mening borde konventionsförslaget

och, bland annat, ifrågavarande rekommendation utgöra en

ytterligare anledning att påskynda och komplettera de utredningar, som redan

verkställts eller påginge beträffande arbetstiden för sådana personalkategorier,

som innefattades i konventionsförslaget och, bland annat, nämnda

rekommendation.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 15) uttalade riksdagen, att

riksdagen icke haft något att erinra mot departementschefens uttalanden beträffande

konventionsförslaget och rekommendationen.

Socialstyrelsen har i juni 1931 i Sveriges officiella statistik, avdelningen

Socialstatistik, offentliggjort sin »Undersökning rörande arbetsförhållandena

inom hotell- och restaurangnäringen 1929/1930». Socialstyrelsen förklarar sig

i företalet till denna undersökning skola senare återkomma till den i utredningsuppdraget

ingående uppgiften att på grundval av de vid undersökningen

eventuellt konstaterade missförhållandena avgiva förslag till åtgärder.

Enligt socialstyrelsens statistiska undersökning utgjorde antalet års- och

säsongföretag 15,121, därav med särskilt anställd personal 7,758. Hela antalet

inom rörelsen sysselsatta personer var 68,142 nämligen innehavare och familjemedlemmar

19,491, tjänstefolk, som deltaga i arbetet i rörelsen 4,956 samt

särskilt anställd hotell-, restaurang- och kafépersonal 43,695 personer, varav

17,803 voro anställda i kök och annan inre tjänst. Antalet företag med mera än

4 anställda i kök och annan inre tjänst utgjorde 840 samt kökspersonalen och

därmed jämställda i dessa företag 10,752.

Socialstyrelsen yttrar i fråga om arbetstidslagens tillämpning å hotell-, restaurang-

och kafépersonal:

Personal i kök och kallskänk samt i annan »inre tjänst» (drängar, kuskar,

chaufförer, maskinister, montörer, restaurangstäderskor, personaluppasserskor,

o. d.) överstigande 4 funnos anställda i tillhopa 657 års- och 183 säsongföretag

till ett antal av resp. 8,182 och 2,570. Sammanlagt skulle

sålunda arbetstidslagen vara tillämplig på 840 arbetsställen med

10,752 anställda i kök och annan inre tjänst, vilka tal dock reduceras

till resp. 832 och 10,623, om man blott medtar företag öppna samtidigt sommaren

1929. Detta innebär, att åttatimmarslagen inom hotell- och restaurangyrket

skulle vara formellt tillämplig på c:a en niondel (10.8 %) av de

mera yrkesbetonade företagen och beträffande ungefär en tjugondei (5.5 °/o)

av samtliga företag. Räknar man efter antalet anställda kan man säga, att

under lagen falla tre femtedelar (60.3 %) av all kökspersonal o. d., en knapp

fjärdedel (24.6 %) av hela den egentliga hotell- och restaurangpersonalen

samt mindre än en sjättedel (15.7 °/o) av samtliga yrkesutövare, som deltaga

i arbetet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12-

5

I socialstyrelsens undersökning har (sid. 61) i nedan återgivna tabell redovisats

tjänstgöringstidernas förändringar under åren 1914/1915—1929.

Genomsnittlig tjänstgöringstid per vecka inkl. måltidsraster åren 1914/1915 och 1929.

(Årstöretag.)

Enligt uppgifter från

arbetsgivare

personal

1914

1929

1915

1929

a) Företagsgrupper:

Första klass restauranger och kaféer1 ..................

l 75

59

81

63

Restauranger med spriträttigheter I och II klass 2 ......

Systembolagens restauranger 1..........................

i

j. 76

58

84

61

Folkrestauranger med spriträttigheter 2..................

Ölkaféer (och automater)..............................

83

61

88

67

Nykterhetskaféer1 ....................................

J. 88

68

96

78

Andra kaféer, kafékonditorier o. d. 2....................

Hotell med I klass restaurang och kaférörelse1..........

| 79

63

88

72

Hotell med spriträttigheter 2............................

Andra hotell och pensionat............................

87

70

99

87

b) Ortsgrupper:

Stockholm............................................

80

61

84

63

Samtliga städer med över 10,000 invånare..............

80

63

89

66

Mindre städer och landsbygd ..........................

84

68

96

88

c) Yrkesgrupper:

Serveringspersonal ....................................

80

65

85

70

Kökspersonal..........................................

84

64

93

73

Hotell- och hallpersonal................................

84

66

95

80

Övrig personal........................................

75

60

84

64

Samtliga 3

81

G4

89

73

1 Företagsgruppens benämning vid undersökningen 1914/1915.

2 » > » > 1929.

3 Inkl. restauranger med endast vin- och ölrättigheter, vilka icke redovisades såsom särskild

grupp vid undersökningen 1914/1915.

Socialstyrelsen har sedermera i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 september

1932 till fullgörande av sitt ovannämnda uppdrag och under hänvisning till

sin undersökning anfört, bland annat:

Beträffande arbetstidsförhållandena framgår av utredningen, att desamma

betydligt förbättrats från tiden för styrelsens föregående undersökning på området

eller åren 1914 och 1915. Sålunda hade den genomsnittliga bruttoarbetsliden

per vecka, beräknad med hänsyn till alla slag av ifrågavarande företag

och alla inom dem sysselsatta personalgrupper, nedgått från 81 till 64

timmar enligt arbetsgivarnas och från 89 till 73 enligt personalens uppgifter.

Härtill har givetvis den år 1919 införda lagstiftningen angående arbetstidens

begränsning kraftigt bidragit, ehuru den gäller allenast för ungefär en fjärdedel

av botell- och restaurangpersonalen, d. v. s. den s. k. ekonomipersonalen.

Arbetstidslagstiftningen, vars tillämpning inom förevarande verksamhetsområde

mött stora svårigheter och endast småningom kunnat genomföras,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

har emellertid jämväl efter tiden för socialstyrelsens senare undersökning

verkat förkortande på arbetstiden. Givetvis har nämnda lagstiftning utövat

inflytande i enahanda riktning jämväl beträffande övriga personalgrupper

inom ifrågavarande näringsgrenar. Härtill kommer, att kollektivavtalen, som

först under de senaste åren fått någon större anslutning inom hotell- och restaurangfacket,

haft liknande verkningar. Jämväl ifråga örn arbetstidens

förläggning och rätten till semester torde kollektivavtalen ha medfört för

personalen gynnsamma förändringar.

Arbetstidsförhållandena för arbetstagarna inom hotell- och restaurangbranschen

lära sålunda ej blott under den senare tiden ha avsevärt förbättrats,

utan torde denna utveckling i stort sett alltjämt fortgå. En annan omständighet

av betydelse i förevarande avseende utgör de nya bestämmelserna

i 5 § i)—m), rörande resp. raster, nattvila, veckoledighet och semester, i den

reviderade lagen om arbetarskydd. Dessa bestämmelser, som äga nära nog

generell giltighet och sålunda omfatta bl. a. alla grupper av företag och personal

inom hotell- och restaurangbranschen, lia emellertid trätt i kraft först

med innevarande år och lära givetvis ej ännu kommit till åsyftad tillämpning.

Man har sålunda här i landet en lagstiftning rörande arbetstidsförhållandena,

vars genomförande, ehuru betydande framsteg gjorts och alltjämt göras,

dock ännu lämnar åtskilligt övrigt att önska ifråga om hotellen och

restaurangerna. I detta sakernas läge förefaller det, oberoende av vilken

mening nian än hyser örn behovet av förbättrade arbetstidsförhållanden för

hotell- och restaurangpersonalen, vara tvivelaktigt, om man f. n. bör påkalla

vidtagande av ytterligare lagstiftningsåtgärder på området. Enligt styrelsens

förmenande talar i stället åtskilligt för att nian först borde söka att påskynda

och intensifiera tillämpningen av den nu gällande lagstiftningen. Härför skulle

emellertid i främsta rummet erfordras, att en förbättrad inspektions- och

rådgivningsverksamhet kunde ägnas hotellen och restaurangerna. Då yrkesinspektionens

tillsyn å dessa företag väsentligen tillkommer yrkesinspektrisen

och hennes assistenter, torde det sålunda vara önskvärt att dessa inspektionskrafter

åtminstone för någon tid erhölle en viss förstärkning.

Vad slutligen angår hotell- och restaurangpersonalens drickspenningfråga,

har socialstyrelsen ägnat densamma en ganska omsorgsfull utredning, som

dock ej lämnat något fullt övertygande svar beträffande önskvärdheten av

denna avlöningsforms bibehållande eller avskaffande. Vilken mening man

än kan hysa i denna fråga, anser socialstyrelsen emellertid, att tillfyllestgörande

skäl icke föreligga, för att staten i detta enstaka avseende skulle frångå

sin hittills iakttagna passiva hållning i avseende å avlöningsförhållandena

inom de enskilda företagen. Man lär kanske även kunna förvänta, att en efter

de varierande förhållandena uti olika slag av ifrågavarande företag bättre

avpassad reglering skall erhållas, om dess åvägabringande överlämnas åt kollektivavtalen.

Socialstyrelsen anser sig alltså, åtminstone f. n., sakna skäl att med anledning

av förut omförmälda, den 14 juni 1928 meddelade uppdrag föreslå annan

åtgärd än någon förstärkning av den yrkesinspektrisen underordnade

personalen.

Ärendet är beroende på Kungl. Majit prövning.

Utskottet övergår till att redogöra för vissa bestämmelser om arbetstid för

hotell-, restaurang- och kafépersonal i gällande kollektivavtal.

I kollektivavtal den 16 juli 1935 mellan Sveriges Arbetsgivareförening för

Hotell och Restauranter och Restauranternas Arbetsgivareförening, å ena,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

7

samt Sverges Hotell- & Restaurangpersonals Förbund, å andra sidan, stadgas

i § 3 om arbetstid, bland annat:

1. För personal, som faller under »lagen om arbetstidens begränsning»,

är arbetstiden den enligt lag fastställda. Måltidsrasternas längd må ej överstiga

i genomsnitt 22 V2 timmar per tre arbetsveckor.

För sådan ekonomipersonal, vilken icke är att hänföra till arbetare, som

falla under »lagen örn arbetstidens begränsning», är arbetstiden densamma

som ovan i första stycket sägs.

2. Annan än i mom. 1 omförmåld personal är skyldig tjänstgöra under en

ordinarie arbetstid av 189 timmar per tre arbetsveckor, inberäknat måltidsrasterna.

Måltidsrasternas längd skall i genomsnitt vara 22 V2 timmar per

tre arbetsveckor. Dylik personal är dessutom skyldig att på arbetsgivarens

begäran utföra övertidsarbete, dock högst 20 timmar per månad.

Bestämmelsen om personals skyldighet att utföra övertidsarbete får icke av

arbetsgivaren tagas till intäkt för regelbundet utnyttjande av övertidstimmar

och få förty sådana användas allenast, då särskilda omständigheter det påfordra.

5. Oberoende av vad ovan i mom. 1 och 2 stadgas, skall vid i § A avd. B.

mom. 1 c omförmälda företag (»företag av sådant slag, som de till Stockholms

Kaféidkareförening anslutna företagen eller kaféaktiebolaget Norma representera»)

i fråga örn arbetstiden gälla följande:

För personal, som faller under »lagen örn arbetstidens begränsning», är arbetstiden

51 timmar per vecka inklusive måltidsraster. Måltiderna intagas

under arbetstiden.

För personal, som ej faller under »lagen örn arbetstidens begränsning», år

arbetstiden:

för kökspersonal ............ 57 timmar per vecka

för all annan personal ....... 60 » » »

I detta kollektivavtal finnas vissa specialbestämmelser gällande Turisttrafikförbundets

Restaurant-Aktiebolag.

Kollektivavtalet den 1 januari 1936 mellan Stockholms Kaféidkareförening,

å ena, samt Sverges Hotell- & Restaurangpersonals Förbund och dess avdelning

48, å andra sidan,innehåller bland annat följande bestämmelser om

arbetstid:

1) För personal, som faller under lagen örn arbetstidens begränsning, är

arbetstiden 8 V2 timmar per dag, vilken arbetstid i regel skall uttagas i en

följd. Arbetstiden per vecka blir 51 timmar. Under arbetstiden intagas måltiderna.

Dessutom är dylik personal skyldig att på arbetsgivarens begäran

utföra övertidsarbete i den omfattning nämnda lag medgiver......

För personal, som ej faller under lagen örn arbetstidens begränsning, gäller,

att arbetstiden för kökspersonal är

114 timmar pr 2 veckor, högst 60 tim. pr vecka, samt för all annan personal

120 timmar pr 2 veckor, högst 63 tim. pr vecka.

2) Arbetstiden får icke någon dag överskrida 12 timmar. Den tid, som åtgår

för redovisning och eventuell städning, räknas in i den ordinarie arbetstiden.

I kollektivavtalet den 14 oktober 1936 mellan Kaféaktiebolaget Norma, å

ena, samt Sverges Hotell- & Resturangpersonals Förbunds avdelning 48, å

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Andra lagutskottets utlåtande Nr 12-

andra sidan, finnas följande bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang:
1.

För kökspersonal är arbetstiden 166 V2 timmar per tre arbetsveckor,

högst 60 timmar per vecka, inberäknat måltidsrasterna. Arbetstiden per

dag skall vara sammanhängande och får ingen dag överskrida 12 timmar,

inberäknat måltidsrasterna. Måltidsrasternas längd per tre arbetsveckor utgör

22 V2 timmar. Personalen är skyldig att på arbetsgivarens begäran utföra

övertidsarbete i den omfattning, lagen om arbetstidens begränsning medgiver.

2. För annan personal är arbetstiden 180 timmar per tre arbetsveckor,

högst 63 timmar per vecka, inberäknat måltidsrasterna; dock att för kassabiträde,

som icke betjänar allmänheten, arbetstiden är 166 x/2 timmar. Arbetstiden

får ingen dag överskrida 12 timmar, inberäknat måltidsrasterna.

Måltidsrasternas längd per tre arbetsveckor utgör 22 V2 timmar.

Personalen är härutöver skyldig att på arbetsgivarens begäran utföra övertidsarbete,

dock högst 20 timmar per månad. Den tid, som åtgår för serveringspersonalens

redovisning, räknas såsom arbetstid.

Enligt vad utskottet inhämtat utgjorde medlemsantalet i Sverges Hotell&

Restaurangpersonals Förbund vid senaste årsskiftet omkring 12,200. Av

dessa arbeta cirka 11,500 under ovannämnda tre avtal, varav ungefär 10,000

under kollektivavtalet den 16 juli 1935.

Utskottet. Genom skrivelse den 25 maj 1928 hemställde riksdagen, att Kungl. Majit

måtte låta verkställa en allsidig och förutsättninglös utredning av frågan örn

arbetsvillkoren inom hotell- och restaurangyrket. I anledning härav uppdrog

Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa en dylik undersökning ävensom

avgiva de förslag, vartill denna kunde giva anledning. Sedan socialstyrelsen

utfört den anbefallda, i utskottets redogörelse ovan närmare omförmälda undersökningen,

har styrelsen den 3 september 1932 till Kungl. Majit inkommit

med slutligt yttrande i ämnet. Styrelsen har däri uttalat, bland annat, att

styrelsen funnit det tvivelaktigt, örn man för närvarande borde påkalla ytterligare

lagstiftningsåtgärder på området. Frågan är beroende på Kungl. Maj:ts

prövning.

Socialstyrelsens undersökning gav vid handen, att arbetsvillkoren inom

hotell-, restaurang- och kaféyrket icke oväsentligt förbättrats under de då

närmast förflutna femton åren. Undersökningen blottade emellertid, att arbetstiden

för åtskilliga kategorier av den personal, som icke faller under

arbetstidslagen, var mycket lång. Förhållandena inom yrket torde därefter 1

stort sett ha undergått en fortsatt förändring till det bättre, vilket bland

annat synes framgå av de ovan lämnade uppgifterna om arbetstiden enligt gällande

kollektivavtal. Det är emellertid utskottet bekant, att arbetstiden på

många ställen och för olika grupper av ifrågavarande personal fortfarande

är avsevärt längre än inom åtskilliga andra yrken, och enligt utskottets mening

saknas tillräcklig anledning förvänta, att arbetstidsförhållandena skola

utan laglig reglering inom en nära framtid bliva ordnade på ett tillfi edsställande

sätt. Under sådana omständigheter kunna statsmakterna knappast

undgå att taga ställning till frågan om en utsträckt laglig reglering av arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

9

tiden på detta område. Såsom första kammarens andra tillfälliga utskott

vid 1928 års riksdag uttalat göra de egenartade arbetsförhållandena och

de skilda personalgruppernas olikartade arbete det synnerligen vanskligt

att föreslå de åtgärder, som med lika hänsynstagande till företagarens och

personalens berättigade intressen av olika slag kunna vara möjliga och lämpliga.

Det låter sig kanske icke göra att, såsom motionärerna tänka sig,

under arbetstidslagen införa de kategorier av ifrågavarande personal, som

för närvarande äro undantagna från lagens tillämpning. Det torde måhända

visa sig erforderligt att genom en särlagstiftning reglera förhållandena

på området. En sådan särskild lagstiftning synes förutsättas i den

i utskottets redogörelse omförmälda rekcftnmendationen angående reglering

av arbetstiden i hotell, restauranger och liknande företag. Huruvida en

dylik särlagstiftning bör omfatta all hotell-, restaurang- och kafépersonal

är en fråga, som givetvis måste tagas under grundligt övervägande. En allsidig

utredning av ifrågavarande spörsmål synes utskottet vara av behovet påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte, i anledning av motionen, i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa

fortsatt utredning rörande lämpligheten av en laglig

reglering av arbetstiden för sådan hotell-, restaurang- och

kafépersonal, som icke faller under lagen örn arbetstidens begränsning,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan giva anledning; samt

b) att ifrågavarande motion, i den mån den icke blivit beaktad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*, P. Sandström, Heiding, Norman,

Knut Petersson och Sten*;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Hermansson, Thorell och Gardell* samt

fröken Hesselgren och fröken Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:54 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn viss ändring i 1 § i lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning. a1 i texten