Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade beslut.

1937-02-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av

den internationella arbetsorganisationens konferens

år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade

beslut.

Genom en den 30 januari 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr 56,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de

i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av förslag till tre konventioner samt två

rekommendationer, nämligen konvention angående reglering av vissa särskilda

system för rekrytering av arbetare, rekommendation angående fortskridande

avskaffande av rekrytering, konventioner angående förkortning av arbetstiden

vid offentliga arbeten och angående semester samt rekommendation

angående semester.

Beträffande lydelsen av nu omförmälda konventionsförslag och rekommendationer

får utskottet hänvisa till de såsom bilaga (Bilaga A) vid propositionen

fogade översättningarna till svenska språket av originaltexterna till

konferensens beslut.

Den internationella arbetsorganisationens tjugonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 4—24 juni 1936. Antalet representerade stater utgjorde

51, av vilka 32 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt

ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige deltog

i sammanträdet med en fullständig delegation. I fråga örn verkställighet av

de å sammanträdet fattade besluten åligger det, såsom i propositionen omförmäles,

varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder

på grund av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader från

avslutandet av sammanträdet underställa därvid antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 14.

SOS 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

- Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon

vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Intill 1937 års början hava förevarande konventionsförslag icke ratificerats

av någon stat.

!• Förslaget till konvention (nr 50) angående reglering av vissa särskilda

system för rekrytering av arbetare.

I propositionen lämnas å sid. 3—4 redogörelse för den förberedande behandling,

som konventionsförslaget undergått, samt för innehållet i detsamma, till

vilken redogörelse utskottet anhåller att få hänvisa. — Konventionsförslaget

antogs vid arbetskonferensens sammanträde med samtliga avgivna röster.

över det slutligen antagna konventionsförslaget har utlåtande den 14

november 1936 avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, som därvid hänvisat till att förslagets bestämmelser saknade tilllämplighet

i Sverige och att någon åtgärd för omsättning av bestämmelserna

i svensk lagstiftning sålunda ej behövde övervägas. I frågan huruvida förevarande

konvention borde biträdas av Sverige anförde delegationen, att beträffande

den år 1930 antagna konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete föredragande departementschefen i den proposition, varmed

konventionen underställdes riksdagen, uttalat, att densamma borde ratificeras

för vårt lands del, sedan något eller några av de större kolonialländerna gjort

det, till vilken uppfattning riksdagen anslutit sig, varefter konventionen ratificerats

den 22 december 1931. Härvid hade som skäl anförts, att det med

hänsyn till vårt lands ställning såsom medlem av internationella arbetsorganisationen

vore önskvärt och lämpligt, att ratifikation av konventionen komme

till stånd såsom ett uttryck för landets principiella inställning till den föreliggan(le

rättsfrågan. Delegationen funne, att en dylik motivering visserligen

kunde synas försvarbar, men att det måste anses riktigare och värdigare att

avhålla sig från ratifikation i fall, då denna åtgärd uppenbarligen måste te

sig som en tom gest utan praktisk innebörd.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört:

Medlemsstaterna i den internationella arbetsorganisationen böra enligt min

mening såvitt möjligt stödja det internationella socialpolitiska samarbetet

genom anslutning till de av internationella arbetskonferensen antagna konventionerna.

Sålunda bör i princip anslutning ske, även då åtgärden ur andra

synpunkter framstår såsom obehövlig, såsom i fall när redan bestående lagstiftning

i Sverige helt uppfyller konventionernas bestämmelser. Då emellertid

nu ifrågavarande konventions bestämmelser sakna tillämplighet på svenska

förhållanden, anser jag lika med delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, att ratifikation icke bör ske.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,

att förevarande konventionsförslag icke bör ratificeras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3

2. Rekommendationen (nr 46) angående fortskridande avskaffande

av rekrytering.

Rekommendationen, som vid den slutliga voteringen antogs nied alla avgivna

röster, avser att komplettera här ovan behandlade konventionsförslag

och innebär en hemställan till medlemsstaterna att vidtaga åtgärder till påskyndande

av det fortskridande avskaffandet av rekryteringen (i konventionens

mening) av arbetare och av utvecklingen av frivilligt utbud av arbetskraft.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Oavsett örn konventionen angående reglering av vissa särskilda system för

rekrytering av arbetare ratificeras för Sveriges del eller ej, kunna, såsom delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört, inga åtgärder

från svensk sida vara påkallade med anledning av rekommendationen.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,

att inga åtgärder från svensk sida äro påkallade med anledning av förevarande

rekommendation.

3. Förslaget till konvention (nr 51) angående förkortning av arbetstiden

vid offentliga arbeten.

I proposition nr 15 till 1936 års riksdag förordades ratifikation av ett då

föreliggande förslag till principkonvention angående arbetstidens förkortning

till fyrtio timmar i veckan. På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande

nr 19) uttalade emellertid riksdagen, att riksdagen för sin del ansåge, att

ratifikation av konventionsförslaget icke borde äga rum.

Nu föreliggande konvention ingår i den serie av specialkonventioner för

olika industrier, vilka inom ramen av nyssnämnda principkonvention skola i

detalj giva bestämmelser örn arbetstidens förkortning inom särskilda industrier

under hänsynstagande till de speciella förhållandena på respektive

arbetsområden. I ingressen till konventionsförslaget hänvisas även till nämnda

principkonvention och den däri angivna grundsatsen örn fyrtio timmars arbetsvecka

med upprätthållande av arbetarnas levnadsstandard. Förslaget äger tilllämpning

å personer, som direkt sysselsättas med hus-, väg- eller vattenbyggnadsarbeten,

vilka finansieras eller subventioneras av regeringen.

I propositionen har (sid. 5—10) lämnats redogörelse för den förberedande

behandling, som nu ifrågavarande konventionsförslag undergått, för gällande

bestämmelser i hithörande svensk lagstiftning samt för innehållet i förslaget

och det utlåtande, som delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet däröver avgivit. Härutinnan anhåller utskottet att få hänvisa till

propositionen. — Konventionsförslaget antogs vid arbetskonferensens sammanträde

med 79 röster mot 38. De svenska regeringsdelegaterna nedlade sina

röster. Det svenska arbetarombudet röstade för, arbetsgivarombudet mot konventionens

antagande.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Departementschefen bär i propositionen anfört:

Det nuvarande läget på den svenska arbetsmarknaden är sådant, att föl

närvarande en förkortning av arbetstiden icke låter sig motiveras ur arbetslösnetspoliti.

sk.

intager till frågan örn arbetstidsförkortning som arbetslöshetspolitiskt medel.

Aven örn en allmän förkortning av arbetstiden kan framstå som ett i och för

„tersträvansvärt socialt mål — vars förverkligande utan sänkning av den

allmänna levnadsstandarden den produktivitetsbefrämjande tekniska utvecklingen

successivt bör kunna möjliggöra — synes det mig i närvarande tid mest

angeläget, att strävandena på denna punkt i första hand inriktas på en effektiv

reglering av arbetstiden för de arbetstagargrupper i samhället, som ännu äro

i detta hänseende eftersatta. — Vad angår speciellt frågan örn arbetstidsförkortning

vid hus-, väg- och vattenbyggnadsarbeten, som finansieras eller

subventioneras av staten, torde denna fråga åtminstone i vårt land icke kunna

behandlas skild fran fragan örn arbetstiden inom byggnads- och anläggningsarbeten

överhuvud. En dylik särskillnad skulle ställa de genom statsmedel

understödda eller finansierade arbetena i en ur kostnadssynpunkt ogynnsam

ställning jämfört med andra liknande arbeten, vilket skulle väsentligen ändra

förutsättningarna för stora delar av den statliga verksamheten, bland annat

på bostadspolitikens område.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke för närvarande kunna förorda ratifikation

av konventionen.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,

att föreliggande konventionsförslag icke för närvarande bör ratificeras.

4. Förslaget till konvention (nr 52) angående semester.

Konventionsförslaget angående semester avser att ge allmänna föreskrifter

örn semesterns minimivaraktighet, villkor för semesterrättens inträdande,

semesterns kontinuitet, grunderna för beräkning av lön under semester och

dylikt, under det att vissa mera detaljerade eller mera krävande regler för

semestersystemets tillämpning placerats i den rekommendation angående

semester, som behandlas i det följande.

Beträffande den förberedande behandling, som konventionsförslaget genomgått,

förslagets bestämmelser samt gällande svensk lagstiftning i fråga om de

spörsmål, förslaget behandlar, har redogörelse lämnats å sid. 11—14 i propositionen,

vartill utskottet anhåller att få hänvisa. Konventionsförslaget antogs

vid arbetskonferensens sammanträde med 99 röster mot 15. De svenska regeringsombuden

och det svenska arbetarombudet röstade för förslaget, arbetsgivarombudet

mot detsamma.

över konventionsförslaget har utlåtande avgivits av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet den 14 november 1936. Delegationen

har härvid hänvisat till att Kungl. Majit den 5 juni 1936 bemyndigat chefen

för socialdepartementet att utse högst sex sakkunniga att inom departementet

biträda med utredning rörande frågan om en laglig reglering av arbetares och

andra löneanställdas rätt till semester och att departementschefen den 10 i

samma månad tillkallat sakkunniga för samma utredning. Med hänsyn härtill

har det synts delegationen, som örn ifrågavarande konferensbeslut för när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. 5

varande icke kunde föranleda annan åtgärd än att detsamma överlämnades

till nämnda sakkunniga för att tagas under övervägande vid fullgörandet av de

sakkunnigas uppdrag.

Departementschefen tiar i propositionen anfört:

Då frågan örn laglig reglering av semesterförmånen för närvarande är under

utredning, torde beslut rörande ratifikation av konventionen angående semester

böra anstå i avvaktan på nyssnämnda sakkunnigas förslag och de åtgärder, som

därav må föranledas.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,

att ratifikation av konventionsförslaget nu ej bör äga rum.

5. Rekommendationen (nr 47) angående semester.

Såsom i det föregående framhållits, innehåller rekommendationen angående

semester vissa mera preciserade föreskrifter örn semestersystemet, vilka ansetts

icke lämpligen böra inskrivas i konventionen. Rekommendationen kan

sägas uppställa vissa önskemål, som i den nationella lagstiftningen borde i

görligaste mån förverkligas, angående den närmare bestämningen av villkoren

för semesterrättens förvärvande, semesterns kontinuitet, semesterns förlängning

i förhållande till tjänstetiden, beräkningen av ersättning under semestern

samt speciella semesterförmåner för minderåriga arbetare.

Beträffande innehållet i rekommendationen utöver vad ovan angivits har

redogörelse lämnats å sid. 15—16 i propositionen, vartill utskottet anhåller att

få hänvisa.

Rörande denna rekommendation har departementschefen anfört:

De synpunkter, som innehållas i rekommendationen angående semester,

synas mig beaktansvärda. Då emellertid frågan örn laglig reglering av semesterförmånen

är under utredning, torde för närvarande inga särskilda åtgärder med

anledning av rekommendationen kunna ifrågakomma.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,

att inga särskilda åtgärder med anledning av rekommendationen för närvarande

torde kunna ifrågakomma.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen för sin del

ansluter sig till föredragande departementschefens i det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade uppfattning,

1) att förslaget till konvention (nr 50) angående reglering av

vissa särskilda system för rekrytering av arbetare icke bör

ratificeras;

2) att inga åtgärder från svensk sida äro påkallade med anledning

av rekommendationen (nr 46) angående fortskridande avskaffande

av rekrytering;

Utskottet.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3) att förslaget till konvention (nr 51) angående förkortning

av arbetstiden vid offentliga arbeten icke för närvarande bör

ratificeras;

4) att förslaget till konvention (nr 52) angående semester icke

för närvarande bör ratificeras; samt

5) att några särskilda åtgärder med anledning av rekommendationen

(nr 47) angående semester icke för närvarande kunna

ifrågakomma.

Stockholm den 23 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Norman, Wistrand,

Knut Petersson, Sten, Ekströmer och Holstenson*)'',

från andra kammaren: herrar Hage*), Olovson, Pettersson i Hällbacken,

Johanson i Hallagården, Molander och Thorell samt fröken Hesselgren och fröken

Andersson.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:66 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1917 örn expropriation. s. 1 i texten