Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande av bestämmelser örn vite i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.
1937-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande av bestämmelser örn vite i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
A.nkom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande
av bestämmelser örn vite i lagen den 29
juni 1912 örn arbetarskydd.
Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första
kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville besluta
örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning på vad sätt
ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att ernå
ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående olycksfall
och ohälsa.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller i 4 och 5 §§ bestämmelser
örn vad arbetsgivare särskilt skall iakttaga till förekommande av olycksfall
i arbetet och ohälsa i följd av detsamma.
Tillsyn å efterlevnaden av de i nämnda lag meddelade föreskrifterna till
förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete samt rörande minderårigas
och kvinnors användande i arbete ävensom av andra med stöd av arbetarskyddslagen
meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) av yrkesinspektionens
befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan. Tillsynen står under överinseende
och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som är socialstyrelsen.
Yrkesinspektionens befattningshavare utgöras för tillsyningstjänsten
i allmänhet av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter och yrkesunderinspektörer.
För tillsyn å arbete, vartill kvinnor användas, finnes en yrkesinspektris
jämte yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis å bergverksarbete
och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och
gruvingenjörer. Konungen äger därjämte förordna, att tillsynen å visst slag
av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan,
utövas av specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör, skogs- och flottledsinspektör
samt järnvägsinspektor.
De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).
Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera lämpliga,
av nämnden utsedda personer.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 15—16. 439 37 1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
För tillsyns tjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt
(enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen den 18
december 1931). Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt ansvariga
för tillsynstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande. De hava att
leda yrkesinspektörsassistenternas och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning
samt öva inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.
Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje
distrikt (Kungl. Majlis brev till kommerskollegium den 14 juni 1929).
I arbetarskyddslagen hava regler givits, som möjliggöra ett genomförande
tvångsvis av lagens bestämmelser.
I sådant hänseende stadgas, bland annat, i 38 § 1 mom. första stycket, att
socialstyrelsen på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där
så eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid
bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat
hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen
vid förbudets meddelande angivet villkor i något avseende, »varom
förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Kungl. Maj:t med stöd
av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller
som eljest, utan att hänföra sig till 5 § i)—m) inbegripes under 3 §». Innan
socialstyrelsen fattar beslut skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava
blivit hörd i saken. Om synnerlig fara är för handen, äger emellertid socialstyrelsen,
utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att
träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas.
Vidare äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens
försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande
av förbudets upprätthållande.
Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning
av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud eller
föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom. samt
39 §.
Örn arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffas han med böter eller,
där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse (45 §). Jämväl
för övriga fall, då förbud eller föreskrifter meddelats, stadgas straff för
överträdelser och försummelser.
över beslut av socialstyrelsen kan klagan få föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement.
Instruktionen för yrkesinspektionen stadgar bland annat örn allmänna åligganden
för tillsynsorganen. I 19 § föreskrives, att yrkesinspektörsassistent,
yrkesinspektrisassistent, yrkesunderinspektör, kommunalt tillsynsorgan eller
gruvingenjör, som finner förhållande å visst arbetsställe påkalla tillämpning
av 38 eller 39 § i lagen örn arbetarskydd, skall göra anmälan därom till närmast
överordnade tillsynsorgan.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
3
Om yrkesinspektör, yrkesinspektris eller bergmästare erhållit sådan anmälan
eller örn det eljest för någon av dem föreligger anledning att påkalla
tillämpning av de nyss angivna lagrummen, så åligger det nämnda befattningshavare
»att vidtaga den åtgärd, som av omständigheterna föranledes».
Anses sålunda förbud jämlikt 38 § i arbetarskyddslagen erforderligt, äga de
sist nämnda inspektionsorganen icke själva utfärda sådant, utan de ha att
göra framställning i saken till socialstyrelsen.
Enligt de från början gällande bestämmelserna i arbetarskyddslagen var
Konungens Befallningshavande den myndighet, som hade att meddela förbud
och föreskrifter enligt 38 och 39 §§.
Den 2 november 1925 avgav socialstyrelsen i enlighet med av Kungl. Majit
meddelat uppdrag betänkande med förslag till reviderad lag örn arbetarskydd
(stat. off. utr. 1925:34). Däri föreslogs, att befogenheten att meddela förbud,
som vore erforderliga för arbetarskyddslagens genomförande tvångsvis, skulle
överflyttas från Konungens Befallningshavande till socialstyrelsen. I motiveringen
till detta förslag framhölls bland annat, att bristande enhetlighet i tilllämpningen
av dittillsvarande bestämmelser i detta hänseende konstaterats.
Styrelsen hade även kommit till den uppfattningen, att tvångsförfarande
stundom kommit till tillämpning i fall, där det ej varit nödvändigtvis påkallat.
Såvitt styrelsen kunde döma skulle överflyttningen av ifrågavarande ärenden
från länsstyrelserna till yrkesinspektionens chefsmyndighet vara ägnad att
i avsevärd mån främja en enhetlig, rationell och måttfull praxis beträffande
lagens genomförande tvångsvis.
I den proposition (nr 40), genom vilken förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
framlades för 1931 års riksdag, anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Larsson, bland annat, att de synpunkter, som
anförts örn den större sakkunskapen hos yrkesinspektionens chefsmyndighet
ävensom örn den enhetlighet i ärendenas avgörande, som följde av handläggningen
hos ett centralt organ, finge anses väga tyngre för överflyttning av
behörighet enligt 38 och 39 §§ från Konungens Befallningshavande till chefsmyndigheten
än de argument, som anförts i motsatt riktning.
I sammanhang med redogörelsen för 38 § berörde departementschefen en
bestämmelse, som i den av internationella arbetsorganisationens konferens
år 1929 beslutade rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i
arbete förordats till antagande. Bestämmelsen innehöll, att yrkesinspektionens
tjänstemän eller andra organ för kontroll över tillämpningen av lagar och
förordningar rörande skydd för arbetarna mot olycksfall skulle, i den mån
varje lands administrativa och judiciella organisation så medgåve, äga befogenhet
att i varje särskilt fall föreskriva för arbetsgivaren vad han hade
att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med rätt likväl för honom att
vädja till överordnad administrativ myndighet eller skiljedom. Socialstyrelsen
hade i sitt utlåtande över rekommendationen yttrat, att bestämmelsen ej
vore fullt klar. För den händelse innebörden av rekommendationen skulle
vara, att de lokala, inspekterande organen skulle äga meddela för arbetsgivaren
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
bindande föreskrifter, syntes denna princip såsom stridande mot den i Sverige
allt sedan yrkesinspektionens tillkomst gällande ordning, vilken i stort sett
visat sig tillfredsställande, icke böra vinna beaktande i den svenska lagstiftningen.
Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört hade departementschefen
funnit denna punkt i rekommendationen icke böra föranleda någon
lagstiftningsåtgärd.
Propositionen tillstyrktes i de delar, varom nu är fråga, av andra lagutskottet
(utlåtande nr 24) samt bifölls av riksdagen.
I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 21 av herr
Möller m. fl. och II: 77 av herr Hansson i Stockholm m. fl.) beslöt riksdagen
på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 151) att i skrivelse (nr 287) till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens
verksamhet samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, som
av utredningen kunde föranledas.
Sedan Kungl. Maji den 20 september 1930 uppdragit åt socialstyrelsen att
verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen angivna hänseendet,
avlämnade socialstyrelsen den 17 december 1931 utredning och förslag i ämnet.
Däröver avgåvos sedan yttranden av vissa myndigheter och sammanslutningar.
I motion, I: 245, till 1934 års riksdag yrkade herrar Branting och Wahlmark,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn sådan
ändring i lagen örn arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,
att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet
att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som enligt 38 § 1 mom. första
stycket i arbetarskyddslagen kunde utfärdas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 6) bland annat följande:
När det gäller att bedöma, huruvida den tid, som krävts för ärendenas avgörande
i socialstyrelsen, är så lång, att den ger stöd åt motionärernas åsikt,
att beslutanderättens förläggning hos socialstyrelsen medfört onödigt dröjsmål
med ärendenas avgörande, må erinras, att, även örn beslutanderätten
skulle överflyttas till en myndighet underordnad socialstyrelsen, ett visst rådrum
mellan anmärknings framställande och beslut i ärendet dock måste finnas,
särskilt med hänsyn till bestämmelsen att arbetsgivaren som regel skall höras,
innan beslut meddelas. Enligt utskottets mening hava tillräckliga skäl icke
anförts för att statsmakterna så kort tid efter det att de nya bestämmelserna
blivit genomförda skulle i enlighet med det förslag, som framförts i motionen,
på en enstaka punkt vidtaga förändring av en i lagen genomgående princip.
På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda
till någon åtgärd.
Vid 1936 års riksdag yrkade herrar Brädefors och Hagberg i Luleå i motionen
II: 367, att riksdagen måtte besluta, bland annat, att yrkesinspektion skulle
erhålla befogenhet att stoppa arbete, där fara för arbetarnas liv kunde föreligga,
om icke omedelbara skyddsanordningar vidtoges.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
5
Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 9), att enligt vad chefen
för socialdepartementet uttalat frågan örn åtgärder för att åstadkomma större
verkan av yrkesinspektionen komme att upptagas till avgörande i samband
med de spörsmål, som vore föremål för övervägande vid pågående utredning
rörande socialstyrelsens organisation. Enligt utskottets mening vore det icke
lämpligt, att riksdagen i det läge, vari förstnämnda fråga sålunda befunne
sig, toge ställning till de förslag i ämnet, som framlagts i motionen. Utskottet
hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 11) erinrar föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, örn socialstyrelsens utredning
och förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.
I samband därmed uttalas bland annat, att förslaget, till den del det avsåge
organisationen av arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen, komme att upptagas
till prövning i samband med frågan örn styrelsens organisation, vilken
fråga vore avsedd att underställas årets riksdag. Yad åter anginge socialstyrelsens
berörda förslag i övrigt, syntes detsamma icke i sitt nuvarande
skick kunna läggas till grund för en proposition i ämnet. Det vore emellertid
departementschefens förhoppning, att frågan i sin helhet skulle kunna
föreläggas nästkommande års riksdag. För yrkesinspektionens vidkommande
åsyftade departementschefen för nästa budgetår allenast en förstärkning av
skogs- och flottledsinspektionen.
Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter har socialstyrelsen under tiden
från och med den 1 januari 1932, då de år 1931 beslutade bestämmelserna i
arbetarskyddslagen trädde i kraft, till och med januari månad 1937 meddelat
13 beslut jämlikt 38 § 1 mom. första stycket i lagen. Samtliga beslut hava
föranletts av framställning från yrkesinspektör.
Den tid, som i fråga örn dessa ärenden förflutit från det att yrkesinspektör
gjort framställning till socialstyrelsen till dess att styrelsen meddelat sitt
beslut, framgår av omstående tabell.
I fallet 3 meddelades beslut med stöd av bestämmelsen i 38 § 1 mom. första
stycket andra punkten, enligt vilken, örn synnerlig fara är för handen, förbud
kan meddelas att omedelbart träda i kraft, utan att arbetsgivarens yttrande
behöver avvaktas. — I fallet 12 hade socialstyrelsen på grund av en tidigare
skrivelse från vederbörande yrkesinspektör, innan framställningen den 3
november 1936 inkom, verkställt viss utredning i ärendet, därvid arbetsgivaren
beretts tillfälle att yttra sig.
Vidare har socialstyrelsen meddelat ett beslut jämlikt 38 § 1 mom. andra
stycket i lagen. I detta fall var yrkesinspektörens framställning dagteclcnad
den 17 december 1935, varefter socialstyrelsens beslut meddelades den 3
februari 1936. Mellan nämnda båda tidpunkter hava 48 dagar förflutit.
Något beslut jämlikt 38 § 2 mom. eller 39 § i lagen har under ovan angivna
tid icke meddelats.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Utskottet
Yrkesinspektörens
framställning
daterad:
Socialstyrelsens
beslut
meddelat:
Antal
dagar
1 ...............
.................... 20 . 1932
28/s 1932
38
2 ...............
..................... «/5 »
K !
i 7 »
60
3 ...............
..................... 5/l2 »
9/l2 »
4
4 ...............
..................... 10/ä 1933
2% 1933
38
5 ..............
..................... 27/a »
•/e »
73
6 ...............
..................... 18/i »
''*! 7 »
78
7 ...............
.................... 28/s »
2%0 »
22
8 ...............
.................... 15/l2 »
22/i 1934
38
9 ...............
................... 17/9 1934
e/io »
19
10 ...............
..................... 17/i2 1935
3/2 1936
48
11 .............
..................... 22 1936
29h »
37
12 ...............
..................... 8/u »
6/ii »
3
13 ...............
..................... 22ho »
10/u »
19
Utskottet finner det vara ett samhällsintresse av stor vikt, att de i lagen
om arbetarskydd upptagna bestämmelserna till förekommande av olycksfall
och ohälsa hava tillbörlig effektivitet. Enligt nu gällande ordning äger
socialstyrelsen giva eftertryck åt dessa bestämmelser genom att meddela
förbud i vissa hänseenden eller eljest nödiga föreskrifter. Utskottet anser
emellertid beaktansvärda skäl tala för att till tillsyningsmyndighetens förfogande
ställas utvidgade möjligheter att kontrollera förverkligandet av de
utav densamma påbjudna åtgärder.
Erågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen
är för närvarande under Kungl. Maj:ts övervägande. I detta sammanhang
torde frågan örn införande av ett vitesförfarande och formerna för dess
meddelande böra upptagas till prövning. Utskottet förbiser härvid icke, att
ett vitesförfarande kan komma att stå mindre väl tillsammans med nuvarande
bestämmelser angående straffpåföljd för överträdelse av förbud eller föreskrift,
som meddelats med stöd av 38 eller 39 § i lagen. Även frågan örn en
eventuell ändring av nämnda straffbestämmelser torde därför böra tagas
under omprövning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning rörande frågan, under vilka förutsättningar
ett vitesförfarande må kunna införas i lagen örn arbetarskydd i
syfte att ernå en mera effektiv tillämpning av dess bestämmelser
till förekommande av olycksfall och ohälsa, samt för riksdagen
framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.
Stockholm den 18 februari 1937.
På andra lagutskottets vägnar^
SIGFRID HANSSON.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
7
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*), P. Sandström,
Heiding, Norman, Knut Petersson, Sten*) och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Johanson i Hallagården,
Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro samt fröken Hesselgren
och fröken Andersson.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statlig exportkreditgaranti. s. 2 i texten