Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande av bestämmelser örn vite i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.

1937-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande av bestämmelser örn vite i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

A.nkom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införande

av bestämmelser örn vite i lagen den 29

juni 1912 örn arbetarskydd.

Andra lagutskottet kar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 126 i första

kammaren av herr Strömberg och nr 226 i andra kammaren av fröken Hesselgren.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville besluta

örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning på vad sätt

ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att ernå

ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående olycksfall

och ohälsa.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller i 4 och 5 §§ bestämmelser

örn vad arbetsgivare särskilt skall iakttaga till förekommande av olycksfall

i arbetet och ohälsa i följd av detsamma.

Tillsyn å efterlevnaden av de i nämnda lag meddelade föreskrifterna till

förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete samt rörande minderårigas

och kvinnors användande i arbete ävensom av andra med stöd av arbetarskyddslagen

meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) av yrkesinspektionens

befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan. Tillsynen står under överinseende

och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som är socialstyrelsen.

Yrkesinspektionens befattningshavare utgöras för tillsyningstjänsten

i allmänhet av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter och yrkesunderinspektörer.

För tillsyn å arbete, vartill kvinnor användas, finnes en yrkesinspektris

jämte yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis å bergverksarbete

och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och

gruvingenjörer. Konungen äger därjämte förordna, att tillsynen å visst slag

av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan,

utövas av specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör, skogs- och flottledsinspektör

samt järnvägsinspektor.

De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).

Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera lämpliga,

av nämnden utsedda personer.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 15—16. 439 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

För tillsyns tjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt

(enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen den 18

december 1931). Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt ansvariga

för tillsynstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande. De hava att

leda yrkesinspektörsassistenternas och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning

samt öva inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.

Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje

distrikt (Kungl. Majlis brev till kommerskollegium den 14 juni 1929).

I arbetarskyddslagen hava regler givits, som möjliggöra ett genomförande

tvångsvis av lagens bestämmelser.

I sådant hänseende stadgas, bland annat, i 38 § 1 mom. första stycket, att

socialstyrelsen på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där

så eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid

bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat

hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen

vid förbudets meddelande angivet villkor i något avseende, »varom

förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Kungl. Maj:t med stöd

av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller

som eljest, utan att hänföra sig till 5 § i)—m) inbegripes under 3 §». Innan

socialstyrelsen fattar beslut skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava

blivit hörd i saken. Om synnerlig fara är för handen, äger emellertid socialstyrelsen,

utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att

träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas.

Vidare äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande

av förbudets upprätthållande.

Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning

av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud eller

föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom. samt

39 §.

Örn arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffas han med böter eller,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse (45 §). Jämväl

för övriga fall, då förbud eller föreskrifter meddelats, stadgas straff för

överträdelser och försummelser.

över beslut av socialstyrelsen kan klagan få föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement.

Instruktionen för yrkesinspektionen stadgar bland annat örn allmänna åligganden

för tillsynsorganen. I 19 § föreskrives, att yrkesinspektörsassistent,

yrkesinspektrisassistent, yrkesunderinspektör, kommunalt tillsynsorgan eller

gruvingenjör, som finner förhållande å visst arbetsställe påkalla tillämpning

av 38 eller 39 § i lagen örn arbetarskydd, skall göra anmälan därom till närmast

överordnade tillsynsorgan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3

Om yrkesinspektör, yrkesinspektris eller bergmästare erhållit sådan anmälan

eller örn det eljest för någon av dem föreligger anledning att påkalla

tillämpning av de nyss angivna lagrummen, så åligger det nämnda befattningshavare

»att vidtaga den åtgärd, som av omständigheterna föranledes».

Anses sålunda förbud jämlikt 38 § i arbetarskyddslagen erforderligt, äga de

sist nämnda inspektionsorganen icke själva utfärda sådant, utan de ha att

göra framställning i saken till socialstyrelsen.

Enligt de från början gällande bestämmelserna i arbetarskyddslagen var

Konungens Befallningshavande den myndighet, som hade att meddela förbud

och föreskrifter enligt 38 och 39 §§.

Den 2 november 1925 avgav socialstyrelsen i enlighet med av Kungl. Majit

meddelat uppdrag betänkande med förslag till reviderad lag örn arbetarskydd

(stat. off. utr. 1925:34). Däri föreslogs, att befogenheten att meddela förbud,

som vore erforderliga för arbetarskyddslagens genomförande tvångsvis, skulle

överflyttas från Konungens Befallningshavande till socialstyrelsen. I motiveringen

till detta förslag framhölls bland annat, att bristande enhetlighet i tilllämpningen

av dittillsvarande bestämmelser i detta hänseende konstaterats.

Styrelsen hade även kommit till den uppfattningen, att tvångsförfarande

stundom kommit till tillämpning i fall, där det ej varit nödvändigtvis påkallat.

Såvitt styrelsen kunde döma skulle överflyttningen av ifrågavarande ärenden

från länsstyrelserna till yrkesinspektionens chefsmyndighet vara ägnad att

i avsevärd mån främja en enhetlig, rationell och måttfull praxis beträffande

lagens genomförande tvångsvis.

I den proposition (nr 40), genom vilken förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen

framlades för 1931 års riksdag, anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Larsson, bland annat, att de synpunkter, som

anförts örn den större sakkunskapen hos yrkesinspektionens chefsmyndighet

ävensom örn den enhetlighet i ärendenas avgörande, som följde av handläggningen

hos ett centralt organ, finge anses väga tyngre för överflyttning av

behörighet enligt 38 och 39 §§ från Konungens Befallningshavande till chefsmyndigheten

än de argument, som anförts i motsatt riktning.

I sammanhang med redogörelsen för 38 § berörde departementschefen en

bestämmelse, som i den av internationella arbetsorganisationens konferens

år 1929 beslutade rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i

arbete förordats till antagande. Bestämmelsen innehöll, att yrkesinspektionens

tjänstemän eller andra organ för kontroll över tillämpningen av lagar och

förordningar rörande skydd för arbetarna mot olycksfall skulle, i den mån

varje lands administrativa och judiciella organisation så medgåve, äga befogenhet

att i varje särskilt fall föreskriva för arbetsgivaren vad han hade

att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med rätt likväl för honom att

vädja till överordnad administrativ myndighet eller skiljedom. Socialstyrelsen

hade i sitt utlåtande över rekommendationen yttrat, att bestämmelsen ej

vore fullt klar. För den händelse innebörden av rekommendationen skulle

vara, att de lokala, inspekterande organen skulle äga meddela för arbetsgivaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

bindande föreskrifter, syntes denna princip såsom stridande mot den i Sverige

allt sedan yrkesinspektionens tillkomst gällande ordning, vilken i stort sett

visat sig tillfredsställande, icke böra vinna beaktande i den svenska lagstiftningen.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört hade departementschefen

funnit denna punkt i rekommendationen icke böra föranleda någon

lagstiftningsåtgärd.

Propositionen tillstyrktes i de delar, varom nu är fråga, av andra lagutskottet

(utlåtande nr 24) samt bifölls av riksdagen.

I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 21 av herr

Möller m. fl. och II: 77 av herr Hansson i Stockholm m. fl.) beslöt riksdagen

på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 151) att i skrivelse (nr 287) till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens

verksamhet samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, som

av utredningen kunde föranledas.

Sedan Kungl. Maji den 20 september 1930 uppdragit åt socialstyrelsen att

verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen angivna hänseendet,

avlämnade socialstyrelsen den 17 december 1931 utredning och förslag i ämnet.

Däröver avgåvos sedan yttranden av vissa myndigheter och sammanslutningar.

I motion, I: 245, till 1934 års riksdag yrkade herrar Branting och Wahlmark,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn sådan

ändring i lagen örn arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,

att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet

att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som enligt 38 § 1 mom. första

stycket i arbetarskyddslagen kunde utfärdas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 6) bland annat följande:

När det gäller att bedöma, huruvida den tid, som krävts för ärendenas avgörande

i socialstyrelsen, är så lång, att den ger stöd åt motionärernas åsikt,

att beslutanderättens förläggning hos socialstyrelsen medfört onödigt dröjsmål

med ärendenas avgörande, må erinras, att, även örn beslutanderätten

skulle överflyttas till en myndighet underordnad socialstyrelsen, ett visst rådrum

mellan anmärknings framställande och beslut i ärendet dock måste finnas,

särskilt med hänsyn till bestämmelsen att arbetsgivaren som regel skall höras,

innan beslut meddelas. Enligt utskottets mening hava tillräckliga skäl icke

anförts för att statsmakterna så kort tid efter det att de nya bestämmelserna

blivit genomförda skulle i enlighet med det förslag, som framförts i motionen,

på en enstaka punkt vidtaga förändring av en i lagen genomgående princip.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda

till någon åtgärd.

Vid 1936 års riksdag yrkade herrar Brädefors och Hagberg i Luleå i motionen

II: 367, att riksdagen måtte besluta, bland annat, att yrkesinspektion skulle

erhålla befogenhet att stoppa arbete, där fara för arbetarnas liv kunde föreligga,

om icke omedelbara skyddsanordningar vidtoges.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

5

Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 9), att enligt vad chefen

för socialdepartementet uttalat frågan örn åtgärder för att åstadkomma större

verkan av yrkesinspektionen komme att upptagas till avgörande i samband

med de spörsmål, som vore föremål för övervägande vid pågående utredning

rörande socialstyrelsens organisation. Enligt utskottets mening vore det icke

lämpligt, att riksdagen i det läge, vari förstnämnda fråga sålunda befunne

sig, toge ställning till de förslag i ämnet, som framlagts i motionen. Utskottet

hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 11) erinrar föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, örn socialstyrelsens utredning

och förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

I samband därmed uttalas bland annat, att förslaget, till den del det avsåge

organisationen av arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen, komme att upptagas

till prövning i samband med frågan örn styrelsens organisation, vilken

fråga vore avsedd att underställas årets riksdag. Yad åter anginge socialstyrelsens

berörda förslag i övrigt, syntes detsamma icke i sitt nuvarande

skick kunna läggas till grund för en proposition i ämnet. Det vore emellertid

departementschefens förhoppning, att frågan i sin helhet skulle kunna

föreläggas nästkommande års riksdag. För yrkesinspektionens vidkommande

åsyftade departementschefen för nästa budgetår allenast en förstärkning av

skogs- och flottledsinspektionen.

Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter har socialstyrelsen under tiden

från och med den 1 januari 1932, då de år 1931 beslutade bestämmelserna i

arbetarskyddslagen trädde i kraft, till och med januari månad 1937 meddelat

13 beslut jämlikt 38 § 1 mom. första stycket i lagen. Samtliga beslut hava

föranletts av framställning från yrkesinspektör.

Den tid, som i fråga örn dessa ärenden förflutit från det att yrkesinspektör

gjort framställning till socialstyrelsen till dess att styrelsen meddelat sitt

beslut, framgår av omstående tabell.

I fallet 3 meddelades beslut med stöd av bestämmelsen i 38 § 1 mom. första

stycket andra punkten, enligt vilken, örn synnerlig fara är för handen, förbud

kan meddelas att omedelbart träda i kraft, utan att arbetsgivarens yttrande

behöver avvaktas. — I fallet 12 hade socialstyrelsen på grund av en tidigare

skrivelse från vederbörande yrkesinspektör, innan framställningen den 3

november 1936 inkom, verkställt viss utredning i ärendet, därvid arbetsgivaren

beretts tillfälle att yttra sig.

Vidare har socialstyrelsen meddelat ett beslut jämlikt 38 § 1 mom. andra

stycket i lagen. I detta fall var yrkesinspektörens framställning dagteclcnad

den 17 december 1935, varefter socialstyrelsens beslut meddelades den 3

februari 1936. Mellan nämnda båda tidpunkter hava 48 dagar förflutit.

Något beslut jämlikt 38 § 2 mom. eller 39 § i lagen har under ovan angivna

tid icke meddelats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Utskottet

Yrkesinspektörens

framställning

daterad:

Socialstyrelsens

beslut

meddelat:

Antal

dagar

1 ...............

.................... 20 . 1932

28/s 1932

38

2 ...............

..................... «/5 »

K !

i 7 »

60

3 ...............

..................... 5/l2 »

9/l2 »

4

4 ...............

..................... 10/ä 1933

2% 1933

38

5 ..............

..................... 27/a »

•/e »

73

6 ...............

..................... 18/i »

''*! 7 »

78

7 ...............

.................... 28/s »

2%0 »

22

8 ...............

.................... 15/l2 »

22/i 1934

38

9 ...............

................... 17/9 1934

e/io »

19

10 ...............

..................... 17/i2 1935

3/2 1936

48

11 .............

..................... 22 1936

29h »

37

12 ...............

..................... 8/u »

6/ii »

3

13 ...............

..................... 22ho »

10/u »

19

Utskottet finner det vara ett samhällsintresse av stor vikt, att de i lagen

om arbetarskydd upptagna bestämmelserna till förekommande av olycksfall

och ohälsa hava tillbörlig effektivitet. Enligt nu gällande ordning äger

socialstyrelsen giva eftertryck åt dessa bestämmelser genom att meddela

förbud i vissa hänseenden eller eljest nödiga föreskrifter. Utskottet anser

emellertid beaktansvärda skäl tala för att till tillsyningsmyndighetens förfogande

ställas utvidgade möjligheter att kontrollera förverkligandet av de

utav densamma påbjudna åtgärder.

Erågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen

är för närvarande under Kungl. Maj:ts övervägande. I detta sammanhang

torde frågan örn införande av ett vitesförfarande och formerna för dess

meddelande böra upptagas till prövning. Utskottet förbiser härvid icke, att

ett vitesförfarande kan komma att stå mindre väl tillsammans med nuvarande

bestämmelser angående straffpåföljd för överträdelse av förbud eller föreskrift,

som meddelats med stöd av 38 eller 39 § i lagen. Även frågan örn en

eventuell ändring av nämnda straffbestämmelser torde därför böra tagas

under omprövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta

verkställa utredning rörande frågan, under vilka förutsättningar

ett vitesförfarande må kunna införas i lagen örn arbetarskydd i

syfte att ernå en mera effektiv tillämpning av dess bestämmelser

till förekommande av olycksfall och ohälsa, samt för riksdagen

framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 18 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar^

SIGFRID HANSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*), P. Sandström,

Heiding, Norman, Knut Petersson, Sten*) och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Johanson i Hallagården,

Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro samt fröken Hesselgren

och fröken Andersson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statlig exportkreditgaranti. s. 2 i texten