Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd m. m.

1937-02-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt

tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

m. m.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 44,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. föreslagit,

»att lagen örn arbetarskydd av den 29 juni 1912 ändras sålunda:

§ 1. Tillämpningsområdet skall utsträckas för jordbrukets vidkommande

även för att förebygga olycksfall, där maskinella hjälpmedel icke användas,

samt till byggnadsföretag med 5 eller därutöver anställda arbetare.

§ 3. I första stycket skall ordet skäligen’ utgå.

§ 23, andra stycket. Angivna antal yrkesunderinspektörer ökas från 1 till 3.

§ 25, andra stycket. Efter ordet arbetsgivare’ tillfogas ''dock vare tillsyningsorgan

skyldigt tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar

ovillkorligen utföras och äge tillsyningsorgan bestämma, att påbjudna

sådana åtgärder skall verkställas inom viss bestämd tid. Tredska eller underlåtenhet

att utföra av tillsyningsorgan påbjudna åtgärder straffas på enahanda

sätt som i § 45 stadgas vid brott mot § 38 mom. 1’.

§ 31. I paragrafens slut tillfogas: ''Företager arbetsgivare eller låter han

genom annan företaga trakassering eller utövande av repressalier av något

slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne gjort i egenskap

av skyddsombud straffas detta i enlighet med vad som säges i § 45.’

§ 45. I paragrafen införes: ''Vidtages åtgärder mot valt skyddsombud, på

satt örn vilket nämnes i § 31, straffas den skyldige enligt bestämmelserna i

denna paragrafs första stycke.’»

I övrigt har i motionen yrkats, att i lagen måtte införas bestämmelsen, att

arbetsplatser inom lagens tillämpningsområde i regel skola besökas av vederbörande

tillsyningsman minst en gång årligen, samt att i lagtext och instruktioner

för tillsyningsorgan måtte vidtagas de förändringar, som ett bifall till

här ovan angivna yrkanden kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Tillämplighetsområdet för lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd bestämmes

i lagens 1 § på följande sätt:

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari

arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 9

eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsforetag,

vari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, samt

c) arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, evad

arbetet utföres ombord eller icke.

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast

i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella

hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som

genom explosion kunna förorsaka olycksfall.

I 3—7 §§ innehåller lagen föreskrifter till förekommande av olycksfall och

ohälsa i arbete.

3 § har följande lydelse:

Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler,

maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen

kan anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall

och ohälsa i arbetet.

Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt

låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande

av olycksfall och ohälsa i arbetet.

Stadganden örn vad arbetsgivare särskilt skall iakttaga till förekommande

av olycksfall i arbetet och ohälsa i följd av detsamma lämnas i 4 respektive 5 §.

Tillsyn å efterlevnaden av de i arbetarskyddslagen meddelade föreskrifter

till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete samt rörande minderårigas

och kvinnors användande i arbete ävensom av andra med stöd av samma lag

meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) av yrkesinspektionens befattningshavare

samt kommunala tillsynsorgan. Tillsynen står under överinseende och

ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som är socialstyrelsen. Yrkesinspektionens

befattningshavare utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet av

yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter och yrkesunderinspektörer. För

tillsyn å arbete, vartill kvinnor användas, finnes en yrkesinspektris jämte

yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och

därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och gruvingenjörer.

Konungen äger därjämte förordna, att tillsynen å visst slag av verksamhet

skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan, utövas av

specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör, skogs- och flottled sinspektör

samt järnvägsinspektor.

De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).

Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera

lämpliga, av nämnden utsedda personer.

För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt

(enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen den 18

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

december 1931). Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt

ansvariga för tillsvnstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande. Minst en

yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör skola finnas i varje

distrikt (23 § andra stycket). Yrkesinspektörerna hava att leda yrkesinspektörsassistenternas

och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning samt öva inseende

över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.

Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje

distrikt (Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium den 14 juni 1929).

Tillsyn skall enligt 25 § i lagen i främsta rummet ägnas sådan verksamhet,

vari arbetet måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,

som lagen avser att förekomma. Örn dylik fara i avseende å viss

verksamhet i regel kan anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat

företaga inspektion å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med

mindre anmälan eller annan särskild omständighet giver skälig anledningmisstänka,

att bestämmelse i arbetarskyddslagen eller föreskrift, meddelad

med stöd av lagen, därstädes icke tillbörligen iakttages.

25 § andra stycket lyder på följande sätt:

Vid utövande av tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgivarna tillhanda

med upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse akta på, huru

i varje särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga

olägenhet och kostnad för arbetsgivaren.

I 30—37 §§ av lagen lämnas vissa speciella bestämmelser örn tillsyn å

arbetsställe, där det bedrives arbete av särskilt angivna slag, bland annat

byggnadsarbete, under förutsättning att å arbetsstället i regel användas minst

tio arbetare. För tillämpning av några av dessa lagrum kräves därjämte, att

arbetet bedrives på stadigvarande sätt. I 31 § utsäges, att å sådant arbetsställe,

där även sistnämnda förutsättning föreligger, arbetarna böra inom sig

utse ett eller flera ombud att företräda dem i frågor rörande arbetets säkerhet

eller sundhet samt att även å annat arbetsställe ombud må kunna utses av

arbetarna. I paragrafen lämnas vidare föreskrifter rörande ombudens uppgifter

och verksamhet m. m.

Närmare bestämmelser örn tillsynens utövande hava lämnats i instruktionen

för yrkesinspektionen den 18 december 1931, kungörelsen den 18

december 1931 angående specialinspektör inom yrkesinspektionen för tillsynen

å skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten,

kungörelsen den 31 december 1919 angående yrkesinspektionens specialinspektör

för tillverkningen av explosiva varor och kungörelsen den 31

december 1919 angående yrkesinspektionens elektriska specialinspektörer.

I arbetarskyddslagen hava vidare regler givits, som möjliggöra ett genomförande

tvångsvis av lagens bestämmelser.

I sådant hänseende stadgas, bland annat, i 38 § 1 mom. första stycket, att

socialstyrelsen på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där

så eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid

bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen

vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan socialstyrelsen

fattar beslut, skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava blivit hörd i

saken. Örn synnerlig fara är för handen, äger emellertid socialstyrelsen, utan

att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att träda i kraft

omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas. Vidare

äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens försorg

på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av

förbudets upprätthållande.

Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning

av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud

eller föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom.

samt 39 §.

Örn arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffas han med böter eller,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse (45 §). Jämväl

för övriga fall, då förbud eller föreskrifter meddelats, stadgas straff för

överträdelser och försummelser.

över beslut av socialstyrelsen kan klagan få föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement.

Frågan i vad mån arbetarskyddslagen bör erhålla tillämpning å

jordbruket har vid ett flertal tillfällen varit föremål för prövning. I den

proposition (nr 104), varmed förslag till sådan lag framlades för 1912 års

riksdag, hade 1 § sista stycket erhållit följande lydelse:

Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning

allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av

maskinella hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande

av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna, eller vid användande

av sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom

explosion kunna förorsaka olycksfall.

I utlåtande, nr 1, över lagförslaget föreslog emellertid särskilda utskottet

nr 1, att lagrummet skulle givas det innehåll, gällande lag innefattar.

Utskottets förslag bifölls av riksdagen.

Beträffande nu ifrågavarande lagrum i arbetarskyddslagen hava tidigare

ändringsförslag framställts, dels i ett av socialstyrelsen den 2 november 192o

avgivet förslag till reviderad lag om arbetarskydd (Statens offentliga utredningar

1925: 34), dels ock i motioner vid 1931, 1932 och 1933 ars liksdagar.

Däremot innehöll icke den proposition, nr 40, genom vilken förslag till åtskilliga

ändringar i arbetarskyddslagen förelädes 1931 års riksdag, ändringsförslag

i fråga om 1 §. Beträffande tidigare ändringsförslag och vad därmed

äger samband innehåller Kungl. Maj:ts proposition nr 136 till 1934 ars riksdag

en redogörelse (sid. 5—8), till vilken utskottet får hänvisa. (En mera

utförlig redogörelse härutinnan återfinnes i utskottets utlåtande nr 15 till

1933 års riksdag.) Här må allenast omnämnas, att 1933 års riksdag i skrivelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

(nr 104) till Kungl. Majit anhöll, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista

stycket av 1 § i lagen om arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve

anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde

i fråga om jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt,

bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella

utrustning, som förekomme inom jordbruket.

I anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22 juni 1933

åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt,

samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande samt överlämnade

därvid även yttranden i ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,

de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes

centralförening och svenska lantarbetareförbundet. — Den 13

januari 1934 avgav därefter lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet till Kungl.

Maj :t.

I ovannämnda proposition (nr 136) till 1934 års riksdag föreslogs den utvidgning

av stadgandet i 1 § sista stycket arbetarskyddslagen, att lagen beträffande

arbete inom jordbruket skulle vinna tillämpning i vad den åsyftade

att förekomma olycksfall vid användande av maskiner, redskap, elektriska

apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under

tryck, som genom explosion kunde förorsaka olycksfall.

I två likalydande motioner vid samma riksdag, I: 307 av herr Löfvander

m. fl. och lii 548 av herr Hansson i Rubbestad m. fl., hemställdes örn sådan

begränsning av det i propositionen föreslagna stadgandets räckvidd, att detsamma

— vad anginge redskap — skulle avse användandet endast av redskap,

som på grund av mekaniska anordningar kunde förorsaka olycksfall.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i nyssnämnda

proposition bland annat:

Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket

-— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel

eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket

maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat. Uttrycket

har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till vissa

uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella hjälpmedel

hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed jämförlig

kraft.

Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,

som nu anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig,

är föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft

eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,

som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den

ifrågavarande begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avseratt

skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i

propositionen intagna statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Ena
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande AV 16.

handa är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.

Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,

må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-

och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och

rotfruktsskärare, vissa anordningar för upplysning av hö eller säd samt

harvar, vältar och hästräfsor.

Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket

bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens

tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade

maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter

kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,

huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,

detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon tillsyn.

Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana

redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål för

inspektion.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 19) följande:

Uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i lagen örn

arbetarskydd har, såsom framgår av de yttranden, som avgivits till socialstyrelsen

av yrkesinspektörerna, av dem hittills tolkats på olika sätt. Flertalet

yrkesinspektörer hava anfört, att inom deras distrikt till dylika hjälpmedel

räknats endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig

kraft. Därav Ilar följt att tillsyn i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,

som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Aven i fråga om

sådana anordningar, som enligt den nu nämnda tillämpningen av ifrågavarande

lagstadgande icke fallit under lagen, hava inspektionsmyndigheterna

dock i förekommande fall meddelat arbetsgivarna upplysning och råd. Inom

tre av de nio yrkesinspektionsdistrikt, i vilka riket är indelat, nämligen

femte, sjätte och sjunde distrikten, hava emellertid avvikelser förekommit

från den tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, vilken ovan angivits

såsom den förhärskande. I sistnämnda distrikt har nämligen tillsynen utsträckts

även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring.

Då alltså redan nu inom de senast angivna distrikten uttrycket maskinella

hjälpmedel tolkas på sådant sätt, att arbetarskyddslagen tillämpas beträffande

de maskinella anordningar, vilka äro av sådan beskaffenhet, att åtgärder i

fråga örn dem kunna vidtagas för att förhindra olycksfall, finner utskottet,

att det syfte, som avses i propositionen, i den mån detsamma är praktiskt

möjligt att genomföra, kan förverkligas genom att en sådan tolkning, som

senast nämnts, vinner allmän tillämpning. Därmed skulle jämväl ernås ett

resultat, som stöde i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen

gav uttryck i sin förra året till Kungl. Majit avlåtna skrivelse i ämnet. Socialstyrelsen

har ävenledes i sitt utlåtande vitsordat, att en mera omfattande

tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning

kan åvägabringas genom en tolkning i utvidgad riktning av uttrycket

maskinella hjälpmedel, om än styrelsen, som dock velat väsentligt utvidga

lagens tillämpningsområde, för sin del förordat ändring av gällande lag.

Utskottet förutsätter, att vid en sådan vidgad tolkning av arbetarskyddslagen,

som utskottet ovan förordat, inspektionsmyndigheterna skola gå till

väga med den varsamhet, att jordbruksnäringen icke i dess nuvarande kias

läge utsättes för andra påfrestningar ur ekonomisk synpunkt än de, som

äro strängt nödvändiga, samt att ej heller någon nämnvärd utvidgning av

antalet arbetskrafter lins inspektionsmyndigheterna nödvändiggöres.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet hemställde, att propositionen icke måtte bifallas och att

motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Till belysande av huru olycksfallsrisken inom jordbruket förhåller sig till

riskerna inom vissa andra yrkesgrupper må här intagas en tabell, avseende

olycksfall, som under åren 1931—1933 inträffat hos större arbetsgivare (i

regel med minst 5 årsarbetare) förutom staten. (Motsvarande siffror för

senare år finnas ännu icke tillgängliga.)

Yrkesgrupp

Antal förlorade

arbetsdagar per

årsarbetare

Antal olycksfall

per 100 års- arbetare

Antal förlorade

arbetsdagar per

olycksfall

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

Jordbruk och boskapsskötsel..........

6.22

8.82

7.28

6.4 s

7.03

7.39

96

126

99

Metallindustri ......................

8.41

7.23

6.67

18.65

17.26

16.52

45

42

40

Närings- och njutningsämnesin- dustri ..........................

4.oo

4.58

4.37

8.31

8.13

8.24

48

56

53

Textil- och beklädnadsindustri......

1.69

1.94

2.24

3 37

3.55

3.74

50

55

60

Läder-, gummi- och hårindustri ....

2.66

1.58

3.67

5.18

5.17

5.98

51

31

61

Kemisk-teknisk industri............

7.69

6.18

6.96

10.04

9.59

10.29

77

64

68

Kraft-, belysnings- och vattenverk. .

13.98

14.28

9 28

8.7 5

8.oo

8.50

160

178

109

Samfärdsel utom sjöfart............

7.16

5.19

5.46

7.67

7.oi

7.06

93

74

77

I förevarande sammanhang må även erinras om att Kungl. Majit den 29

januari 1937 bemyndigade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

högst fem personer att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa

åtgärder till lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket. I

sammanhang därmed uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet,

att det syntes honom önskvärt, att även mindre jordbrukare bereddes möjlighet

att komma i åtnjutande av de fördelar, som användandet av arbetsbesparande

maskiner och redskap erbjöde. Departementschefen ansåge, att

staten icke borde undandraga sig att härutinnan lämna sin medverkan i en

eller annan form. En närmare utredning av bland annat förevarande spörsmål

borde verkställas. Jämlikt det givna bemyndigandet tillkallades den

6 februari 1937 fem utredningsmän.

Beträffande övriga frågor, som berörts i förevarande motion, må

här anmärkas följande.

I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 21 av herr

Möller m. fl. och II: 77 av herr Hansson i Stockholm m. fl.) beslöt riksdagen

på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 151) att i skrivelse (nr 287) till

Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens

verksamhet samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, som

av utredningen kunde föranledas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

15

Sedan Kungl. Majit den 20 september 1930 uppdragit åt socialstyrelsen

att verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen angivna hänseendet,

avlämnade socialstyrelsen den 17 december 1931 utredning och förslag

i ämnet. Däröver avgåvos sedan yttranden av vissa myndigheter och sammanslutningar.

I motion, I: 245, till 1934 års riksdag yrkade herrar Branting och Wahlmark,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn sådan

ändring i lagen örn arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,

att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet

att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som enligt 38 § 1 mom.

första stycket i arbetarskyddslagen kunde utfärdas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 6) beslöt riksdagen, att

motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Vid 1936 års riksdag väcktes av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå en

motion, lii 367, i vilken föreslogs, »att riksdagen beslutar i lag fastställa, att

varje arbetsplats skall besökas av yrkesinspektör minst en gång per år förutom

de särskilda besök, som kunna nödvändiggöras på grund av klagomål

och hemställan från arbetarna;

att som fast arbetsplats även fastställa byggnadsarbetsplatser i de större

städerna;

att yrkesinspektion har fullmakt att stoppa arbetet, där fara för arbetarnas

liv kan föreligga, örn icke omedelbara skyddsanordningar vidtagas;

att yrkesinspektionens personal utökas till det antal, som anses nödvändigt

för att genomföra en effektiv yrkesinspektion».

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 9), att det enligt utskottets

mening icke vore lämpligt, att riksdagen i det läge, vari frågan örn åtgärder

för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen befunne sig, då toge

ställning till de förslag i ämnet, som framlagts i motionen lii 367.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Biksdagen biföll utskottets hemställan.

I motionen lii 347 till samma års riksdag yrkade herr Spångberg m. fl.,

att riksdagen måtte besluta hos regeringen anhålla örn snabb utredning, så

att förslag kunde föreläggas 1937 års riksdag, örn väsentligt höjda krav beträffande

de hygieniska förhållandena på arbetsplatser med kvinnlig och

minderårig arbetskraft, varvid även en utökning av den kvinnliga yrkesinspektionen

beaktades.

Beträffande denna motion yttrade andra lagutskottet i utlåtande nr 10,

att i vad mån ändringar yrkades i gällande bestämmelser örn de hygieniska

förhållandena på vissa arbetsplatser samt i vilken utsträckning nya lagbestämmelser

avsåges hade i motionen blivit så obestämt angivet, att utskottet icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

funne sig böra föreslå riksdagen att i anledning av motionärernas yrkanden

härutinnan göra framställning till Kungl. Majit. Yad anginge yrkandena örn

utökning av den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhet hänvisade utskottet

till att frågan om effektivisering av yrkesinspektionen befunne sig

under omprövning.

Även i detta fall hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda

till någon åtgärd, vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Ytterligare en fråga av betydelse i detta sammanhang var föremål för prövning

av 1936 års riksdag. I likalydande motionerna I: 50 av herrar Theodor

Nilsson och Otto Wangson samt II: 101 av herr Lind m. fl. yrkades utredning

rörande komplettering av lagen örn arbetarskydd för att lämna arbetarna den

trygghet, som lagen avsåge att skänka. Därvid framhölls särskilt, att behov

av ändring förelåge för att bereda ökat skydd, då en arbetare ensam utförde

arbete i en arbetslokal.

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 26) bland annat, att med

stöd av det allmänna stadgandet i 3 § första stycket i lagen ingripande redan

nu kunde ske från yrkesinspektionens sida för att förebygga den större

olycksfallsrisk, som kunde vara förenat med sådant arbete, som utfördes av

ensam person. Utskottet hänvisade även till att frågan örn åtgärder för att

åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen vore föremål för Kungl.

Majits prövning. I utlåtandet erinrades vidare örn att Konungen enligt 7 §

i lagen äger rätt att utfärda vissa närmare föreskrifter för tillämpning av 3 §.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd, och riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.

I årets statsverkspr oposition, femte huvudtiteln (sid. 11), erinrar föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, örn socialstyrelsens utredning

och förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.

I samband därmed uttalas bland annat, att förslaget, till den del det avsåge

organisationen av arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen, bomme att upptagas

till prövning i samband med frågan om styrelsens organisation, vilken

fråga vore avsedd att underställas årets riksdag. Yad åter anginge socialstyrelsens

berörda förslag i övrigt, syntes detsamma icke i sitt nuvarande

skick kunna läggas till grund för en proposition i ämnet. Det vore emellertid

departementschefens förhoppning, att frågan i sin helhet skulle kunna

föreläggas nästkommande års riksdag. För yrkesinspektionens vidkommande

åsyftade departementschefen för nästa budgetår allenast en förstärkning alskogs-

och flottledsinspektionen.

Här må även erinras om vissa vid årets riksdag väckta, till statsutskottet

hänvisade motioner, berörande yrkesinspektionens organisation, nämligen

likalydande motionerna I: 27 av herrar Lindström och Otto Wangson samt

II: 72 av herr Persson i Tidaholm m. fl., likalydande motionerna I: 51 av herr

Strömberg och II: 136 av fröken Hesselgren ävensom motionen II: 186 av herr

Spångberg m. fl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

17

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår har frågan örn arbetarskyddslagens

utsträckande såvitt angår jordbruksarbetet senast år 1934 varit

föremål för riksdagens prövning. Riksdagen uttalade sig då för en i visst

hänseende vidgad tolkning av lagens bestämmelse på denna punkt. Enligt

utskottets mening står frågan örn en ytterligare utsträckning i sådant hänseende

i nära sammanhang med spörsmålet örn effektivisering av den lokala

yrkesinspektionen, vilket för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande

och varom förslag torde vara att förvänta till nästa års riksdag.

Frågan örn arbetarskyddslagens utsträckande på ovan antytt sätt torde i detta

sammanhang kunna tagas under närmare omprövning. Det bör även erinras

om den nyligen igångsatta utredningen rörande anskaffning av arbetsbesparande

maskiner för det mindre jordbruket. I betraktande av det anförda anser

sig utskottet böra förorda, att motionen i förevarande del icke föranleder

till någon åtgärd.

Motionärerna hava framhållit, att ombud för arbetarna i frågor rörande

arbetets säkerhet eller sundhet hittills blivit utsedda endast vid förhållandevis

få arbetsställen. Det torde dock icke ofta hava förekommit, att arbetarna

på grund av farhågor för obehag från arbetsgivarens sida varit mindre benägna

att utse sådana ombud. På de arbetsområden, där arbetarna äro organiserade,

torde deras intressen i här avsedda frågor i stället bevakas av vederbörande

fackföreningar eller verkstadsklubbar. Givetvis är det av vikt, att

arbetarnas företrädare icke bliva utsatta för trakasserier i anledning av sina

åtgöranden härvidlag. Att till skydd för ombuden införa en särskild straffbestämmelse

torde dock icke vara behövligt och ur många synpunkter möta

svårigheter.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 15 till innevarande års riksdag hemställt,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 126 och II: 226 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

rörande frågan, under vilka förutsättningar ett vitesförfarande må kunna införas

i lagen örn arbetarskydd i syfte att ernå en mera effektiv tillämpning

av dess bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa, samt för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda. Med

hänsyn såväl härtill som till det läge, vari frågan örn effektivisering av yrkesinspektionens

verksamhet även i övrigt befinner sig, synes det utskottet lämpligast,

att de i motionen innefattade förslagen även i den mån de ej här ovan

särskilt berörts icke nu läggas till grund för något riksdagens beslut i ärendet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 15 16.

43!) 37 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder1*, Tamm1*, P. Sandström1,

Heiding, Hagman2, Norman, Wistrand2, Knut Petersson, Sten och Ekströmer2;
från

andra kammaren: herrar Hage1*, Olovson, Pettersson i Hällbacken2,

Johanson i Hallagården1*, Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro,

fröken Hesselgren, fröken Andersson samt herr Nyblom2.

1 Ej närvarande vid behandlingen av frågan om arbetarskyddslagens utsträckning med

avseende & jordbruket.

2 Närvarande endast vid behandlingen av den under 1 omförmälda frågan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1037. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.