Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd m. m.
1937-02-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1937:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd m. m.
Dokumentets text
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utsträckt
tillämpning av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd
m. m.
I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 44,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. föreslagit,
»att lagen örn arbetarskydd av den 29 juni 1912 ändras sålunda:
§ 1. Tillämpningsområdet skall utsträckas för jordbrukets vidkommande
även för att förebygga olycksfall, där maskinella hjälpmedel icke användas,
samt till byggnadsföretag med 5 eller därutöver anställda arbetare.
§ 3. I första stycket skall ordet skäligen’ utgå.
§ 23, andra stycket. Angivna antal yrkesunderinspektörer ökas från 1 till 3.
§ 25, andra stycket. Efter ordet arbetsgivare’ tillfogas ''dock vare tillsyningsorgan
skyldigt tillse, att nödvändiga skydds- och hygieniska anordningar
ovillkorligen utföras och äge tillsyningsorgan bestämma, att påbjudna
sådana åtgärder skall verkställas inom viss bestämd tid. Tredska eller underlåtenhet
att utföra av tillsyningsorgan påbjudna åtgärder straffas på enahanda
sätt som i § 45 stadgas vid brott mot § 38 mom. 1’.
§ 31. I paragrafens slut tillfogas: ''Företager arbetsgivare eller låter han
genom annan företaga trakassering eller utövande av repressalier av något
slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne gjort i egenskap
av skyddsombud straffas detta i enlighet med vad som säges i § 45.’
§ 45. I paragrafen införes: ''Vidtages åtgärder mot valt skyddsombud, på
satt örn vilket nämnes i § 31, straffas den skyldige enligt bestämmelserna i
denna paragrafs första stycke.’»
I övrigt har i motionen yrkats, att i lagen måtte införas bestämmelsen, att
arbetsplatser inom lagens tillämpningsområde i regel skola besökas av vederbörande
tillsyningsman minst en gång årligen, samt att i lagtext och instruktioner
för tillsyningsorgan måtte vidtagas de förändringar, som ett bifall till
här ovan angivna yrkanden kunde föranleda.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Tillämplighetsområdet för lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd bestämmes
i lagens 1 § på följande sätt:
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari
arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 9
eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsforetag,
vari arbetare på sådant sätt användes.
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, samt
c) arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst, evad
arbetet utföres ombord eller icke.
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella
hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som
genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
I 3—7 §§ innehåller lagen föreskrifter till förekommande av olycksfall och
ohälsa i arbete.
3 § har följande lydelse:
Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler,
maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen
kan anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall
och ohälsa i arbetet.
Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt
låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande
av olycksfall och ohälsa i arbetet.
Stadganden örn vad arbetsgivare särskilt skall iakttaga till förekommande
av olycksfall i arbetet och ohälsa i följd av detsamma lämnas i 4 respektive 5 §.
Tillsyn å efterlevnaden av de i arbetarskyddslagen meddelade föreskrifter
till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete samt rörande minderårigas
och kvinnors användande i arbete ävensom av andra med stöd av samma lag
meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) av yrkesinspektionens befattningshavare
samt kommunala tillsynsorgan. Tillsynen står under överinseende och
ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som är socialstyrelsen. Yrkesinspektionens
befattningshavare utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet av
yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter och yrkesunderinspektörer. För
tillsyn å arbete, vartill kvinnor användas, finnes en yrkesinspektris jämte
yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och
därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och gruvingenjörer.
Konungen äger därjämte förordna, att tillsynen å visst slag av verksamhet
skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan, utövas av
specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör, skogs- och flottled sinspektör
samt järnvägsinspektor.
De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).
Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera
lämpliga, av nämnden utsedda personer.
För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt
(enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen den 18
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
december 1931). Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt
ansvariga för tillsvnstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande. Minst en
yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör skola finnas i varje
distrikt (23 § andra stycket). Yrkesinspektörerna hava att leda yrkesinspektörsassistenternas
och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning samt öva inseende
över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.
Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje
distrikt (Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium den 14 juni 1929).
Tillsyn skall enligt 25 § i lagen i främsta rummet ägnas sådan verksamhet,
vari arbetet måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,
som lagen avser att förekomma. Örn dylik fara i avseende å viss
verksamhet i regel kan anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat
företaga inspektion å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med
mindre anmälan eller annan särskild omständighet giver skälig anledningmisstänka,
att bestämmelse i arbetarskyddslagen eller föreskrift, meddelad
med stöd av lagen, därstädes icke tillbörligen iakttages.
25 § andra stycket lyder på följande sätt:
Vid utövande av tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgivarna tillhanda
med upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse akta på, huru
i varje särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga
olägenhet och kostnad för arbetsgivaren.
I 30—37 §§ av lagen lämnas vissa speciella bestämmelser örn tillsyn å
arbetsställe, där det bedrives arbete av särskilt angivna slag, bland annat
byggnadsarbete, under förutsättning att å arbetsstället i regel användas minst
tio arbetare. För tillämpning av några av dessa lagrum kräves därjämte, att
arbetet bedrives på stadigvarande sätt. I 31 § utsäges, att å sådant arbetsställe,
där även sistnämnda förutsättning föreligger, arbetarna böra inom sig
utse ett eller flera ombud att företräda dem i frågor rörande arbetets säkerhet
eller sundhet samt att även å annat arbetsställe ombud må kunna utses av
arbetarna. I paragrafen lämnas vidare föreskrifter rörande ombudens uppgifter
och verksamhet m. m.
Närmare bestämmelser örn tillsynens utövande hava lämnats i instruktionen
för yrkesinspektionen den 18 december 1931, kungörelsen den 18
december 1931 angående specialinspektör inom yrkesinspektionen för tillsynen
å skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten,
kungörelsen den 31 december 1919 angående yrkesinspektionens specialinspektör
för tillverkningen av explosiva varor och kungörelsen den 31
december 1919 angående yrkesinspektionens elektriska specialinspektörer.
I arbetarskyddslagen hava vidare regler givits, som möjliggöra ett genomförande
tvångsvis av lagens bestämmelser.
I sådant hänseende stadgas, bland annat, i 38 § 1 mom. första stycket, att
socialstyrelsen på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där
så eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid
bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen
vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan socialstyrelsen
fattar beslut, skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava blivit hörd i
saken. Örn synnerlig fara är för handen, äger emellertid socialstyrelsen, utan
att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att träda i kraft
omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas. Vidare
äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens försorg
på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av
förbudets upprätthållande.
Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning
av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud
eller föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom.
samt 39 §.
Örn arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffas han med böter eller,
där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse (45 §). Jämväl
för övriga fall, då förbud eller föreskrifter meddelats, stadgas straff för
överträdelser och försummelser.
över beslut av socialstyrelsen kan klagan få föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement.
Frågan i vad mån arbetarskyddslagen bör erhålla tillämpning å
jordbruket har vid ett flertal tillfällen varit föremål för prövning. I den
proposition (nr 104), varmed förslag till sådan lag framlades för 1912 års
riksdag, hade 1 § sista stycket erhållit följande lydelse:
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning
allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av
maskinella hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande
av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna, eller vid användande
av sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom
explosion kunna förorsaka olycksfall.
I utlåtande, nr 1, över lagförslaget föreslog emellertid särskilda utskottet
nr 1, att lagrummet skulle givas det innehåll, gällande lag innefattar.
Utskottets förslag bifölls av riksdagen.
Beträffande nu ifrågavarande lagrum i arbetarskyddslagen hava tidigare
ändringsförslag framställts, dels i ett av socialstyrelsen den 2 november 192o
avgivet förslag till reviderad lag om arbetarskydd (Statens offentliga utredningar
1925: 34), dels ock i motioner vid 1931, 1932 och 1933 ars liksdagar.
Däremot innehöll icke den proposition, nr 40, genom vilken förslag till åtskilliga
ändringar i arbetarskyddslagen förelädes 1931 års riksdag, ändringsförslag
i fråga om 1 §. Beträffande tidigare ändringsförslag och vad därmed
äger samband innehåller Kungl. Maj:ts proposition nr 136 till 1934 ars riksdag
en redogörelse (sid. 5—8), till vilken utskottet får hänvisa. (En mera
utförlig redogörelse härutinnan återfinnes i utskottets utlåtande nr 15 till
1933 års riksdag.) Här må allenast omnämnas, att 1933 års riksdag i skrivelse
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
(nr 104) till Kungl. Majit anhöll, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning
angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista
stycket av 1 § i lagen om arbetarskydd och, därest utredningen därtill gåve
anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tillämpningsområde
i fråga om jordbruket i syfte att, i den mån det vore praktiskt möjligt,
bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella
utrustning, som förekomme inom jordbruket.
I anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22 juni 1933
åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt,
samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande samt överlämnade
därvid även yttranden i ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,
de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes
centralförening och svenska lantarbetareförbundet. — Den 13
januari 1934 avgav därefter lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet till Kungl.
Maj :t.
I ovannämnda proposition (nr 136) till 1934 års riksdag föreslogs den utvidgning
av stadgandet i 1 § sista stycket arbetarskyddslagen, att lagen beträffande
arbete inom jordbruket skulle vinna tillämpning i vad den åsyftade
att förekomma olycksfall vid användande av maskiner, redskap, elektriska
apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under
tryck, som genom explosion kunde förorsaka olycksfall.
I två likalydande motioner vid samma riksdag, I: 307 av herr Löfvander
m. fl. och lii 548 av herr Hansson i Rubbestad m. fl., hemställdes örn sådan
begränsning av det i propositionen föreslagna stadgandets räckvidd, att detsamma
— vad anginge redskap — skulle avse användandet endast av redskap,
som på grund av mekaniska anordningar kunde förorsaka olycksfall.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i nyssnämnda
proposition bland annat:
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket
-— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel
eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket
maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat. Uttrycket
har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till vissa
uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella hjälpmedel
hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed jämförlig
kraft.
Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,
som nu anförda tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig,
är föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft
eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,
som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den
ifrågavarande begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avseratt
skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i
propositionen intagna statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Ena
-
13
Andra lagutskottets utlåtande AV 16.
handa är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.
Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,
må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-
och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och
rotfruktsskärare, vissa anordningar för upplysning av hö eller säd samt
harvar, vältar och hästräfsor.
Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket
bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens
tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade
maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter
kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,
huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,
detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon tillsyn.
Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana
redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål för
inspektion.
Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 19) följande:
Uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i lagen örn
arbetarskydd har, såsom framgår av de yttranden, som avgivits till socialstyrelsen
av yrkesinspektörerna, av dem hittills tolkats på olika sätt. Flertalet
yrkesinspektörer hava anfört, att inom deras distrikt till dylika hjälpmedel
räknats endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig
kraft. Därav Ilar följt att tillsyn i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,
som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Aven i fråga om
sådana anordningar, som enligt den nu nämnda tillämpningen av ifrågavarande
lagstadgande icke fallit under lagen, hava inspektionsmyndigheterna
dock i förekommande fall meddelat arbetsgivarna upplysning och råd. Inom
tre av de nio yrkesinspektionsdistrikt, i vilka riket är indelat, nämligen
femte, sjätte och sjunde distrikten, hava emellertid avvikelser förekommit
från den tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, vilken ovan angivits
såsom den förhärskande. I sistnämnda distrikt har nämligen tillsynen utsträckts
även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring.
Då alltså redan nu inom de senast angivna distrikten uttrycket maskinella
hjälpmedel tolkas på sådant sätt, att arbetarskyddslagen tillämpas beträffande
de maskinella anordningar, vilka äro av sådan beskaffenhet, att åtgärder i
fråga örn dem kunna vidtagas för att förhindra olycksfall, finner utskottet,
att det syfte, som avses i propositionen, i den mån detsamma är praktiskt
möjligt att genomföra, kan förverkligas genom att en sådan tolkning, som
senast nämnts, vinner allmän tillämpning. Därmed skulle jämväl ernås ett
resultat, som stöde i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen
gav uttryck i sin förra året till Kungl. Majit avlåtna skrivelse i ämnet. Socialstyrelsen
har ävenledes i sitt utlåtande vitsordat, att en mera omfattande
tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning
kan åvägabringas genom en tolkning i utvidgad riktning av uttrycket
maskinella hjälpmedel, om än styrelsen, som dock velat väsentligt utvidga
lagens tillämpningsområde, för sin del förordat ändring av gällande lag.
Utskottet förutsätter, att vid en sådan vidgad tolkning av arbetarskyddslagen,
som utskottet ovan förordat, inspektionsmyndigheterna skola gå till
väga med den varsamhet, att jordbruksnäringen icke i dess nuvarande kias
läge utsättes för andra påfrestningar ur ekonomisk synpunkt än de, som
äro strängt nödvändiga, samt att ej heller någon nämnvärd utvidgning av
antalet arbetskrafter lins inspektionsmyndigheterna nödvändiggöres.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet hemställde, att propositionen icke måtte bifallas och att
motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Till belysande av huru olycksfallsrisken inom jordbruket förhåller sig till
riskerna inom vissa andra yrkesgrupper må här intagas en tabell, avseende
olycksfall, som under åren 1931—1933 inträffat hos större arbetsgivare (i
regel med minst 5 årsarbetare) förutom staten. (Motsvarande siffror för
senare år finnas ännu icke tillgängliga.)
Yrkesgrupp
Antal förlorade
arbetsdagar per
årsarbetare
Antal olycksfall
per 100 års- arbetare
Antal förlorade
arbetsdagar per
olycksfall
1931
1932
1933
1931
1932
1933
1931
1932
1933
Jordbruk och boskapsskötsel..........
6.22
8.82
7.28
6.4 s
7.03
7.39
96
126
99
Metallindustri ......................
8.41
7.23
6.67
18.65
17.26
16.52
45
42
40
Närings- och njutningsämnesin- dustri ..........................
4.oo
4.58
4.37
8.31
8.13
8.24
48
56
53
Textil- och beklädnadsindustri......
1.69
1.94
2.24
3 37
3.55
3.74
50
55
60
Läder-, gummi- och hårindustri ....
2.66
1.58
3.67
5.18
5.17
5.98
51
31
61
Kemisk-teknisk industri............
7.69
6.18
6.96
10.04
9.59
10.29
77
64
68
Kraft-, belysnings- och vattenverk. .
13.98
14.28
9 28
8.7 5
8.oo
8.50
160
178
109
Samfärdsel utom sjöfart............
7.16
5.19
5.46
7.67
7.oi
7.06
93
74
77
I förevarande sammanhang må även erinras om att Kungl. Majit den 29
januari 1937 bemyndigade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
högst fem personer att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa
åtgärder till lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket. I
sammanhang därmed uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet,
att det syntes honom önskvärt, att även mindre jordbrukare bereddes möjlighet
att komma i åtnjutande av de fördelar, som användandet av arbetsbesparande
maskiner och redskap erbjöde. Departementschefen ansåge, att
staten icke borde undandraga sig att härutinnan lämna sin medverkan i en
eller annan form. En närmare utredning av bland annat förevarande spörsmål
borde verkställas. Jämlikt det givna bemyndigandet tillkallades den
6 februari 1937 fem utredningsmän.
Beträffande övriga frågor, som berörts i förevarande motion, må
här anmärkas följande.
I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 21 av herr
Möller m. fl. och II: 77 av herr Hansson i Stockholm m. fl.) beslöt riksdagen
på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 151) att i skrivelse (nr 287) till
Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens
verksamhet samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, som
av utredningen kunde föranledas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
15
Sedan Kungl. Majit den 20 september 1930 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen angivna hänseendet,
avlämnade socialstyrelsen den 17 december 1931 utredning och förslag
i ämnet. Däröver avgåvos sedan yttranden av vissa myndigheter och sammanslutningar.
I motion, I: 245, till 1934 års riksdag yrkade herrar Branting och Wahlmark,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn sådan
ändring i lagen örn arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,
att yrkesinspektörer och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet
att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som enligt 38 § 1 mom.
första stycket i arbetarskyddslagen kunde utfärdas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 6) beslöt riksdagen, att
motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Vid 1936 års riksdag väcktes av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå en
motion, lii 367, i vilken föreslogs, »att riksdagen beslutar i lag fastställa, att
varje arbetsplats skall besökas av yrkesinspektör minst en gång per år förutom
de särskilda besök, som kunna nödvändiggöras på grund av klagomål
och hemställan från arbetarna;
att som fast arbetsplats även fastställa byggnadsarbetsplatser i de större
städerna;
att yrkesinspektion har fullmakt att stoppa arbetet, där fara för arbetarnas
liv kan föreligga, örn icke omedelbara skyddsanordningar vidtagas;
att yrkesinspektionens personal utökas till det antal, som anses nödvändigt
för att genomföra en effektiv yrkesinspektion».
Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 9), att det enligt utskottets
mening icke vore lämpligt, att riksdagen i det läge, vari frågan örn åtgärder
för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen befunne sig, då toge
ställning till de förslag i ämnet, som framlagts i motionen lii 367.
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Biksdagen biföll utskottets hemställan.
I motionen lii 347 till samma års riksdag yrkade herr Spångberg m. fl.,
att riksdagen måtte besluta hos regeringen anhålla örn snabb utredning, så
att förslag kunde föreläggas 1937 års riksdag, örn väsentligt höjda krav beträffande
de hygieniska förhållandena på arbetsplatser med kvinnlig och
minderårig arbetskraft, varvid även en utökning av den kvinnliga yrkesinspektionen
beaktades.
Beträffande denna motion yttrade andra lagutskottet i utlåtande nr 10,
att i vad mån ändringar yrkades i gällande bestämmelser örn de hygieniska
förhållandena på vissa arbetsplatser samt i vilken utsträckning nya lagbestämmelser
avsåges hade i motionen blivit så obestämt angivet, att utskottet icke
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
funne sig böra föreslå riksdagen att i anledning av motionärernas yrkanden
härutinnan göra framställning till Kungl. Majit. Yad anginge yrkandena örn
utökning av den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhet hänvisade utskottet
till att frågan om effektivisering av yrkesinspektionen befunne sig
under omprövning.
Även i detta fall hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda
till någon åtgärd, vilken hemställan bifölls av riksdagen.
Ytterligare en fråga av betydelse i detta sammanhang var föremål för prövning
av 1936 års riksdag. I likalydande motionerna I: 50 av herrar Theodor
Nilsson och Otto Wangson samt II: 101 av herr Lind m. fl. yrkades utredning
rörande komplettering av lagen örn arbetarskydd för att lämna arbetarna den
trygghet, som lagen avsåge att skänka. Därvid framhölls särskilt, att behov
av ändring förelåge för att bereda ökat skydd, då en arbetare ensam utförde
arbete i en arbetslokal.
Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 26) bland annat, att med
stöd av det allmänna stadgandet i 3 § första stycket i lagen ingripande redan
nu kunde ske från yrkesinspektionens sida för att förebygga den större
olycksfallsrisk, som kunde vara förenat med sådant arbete, som utfördes av
ensam person. Utskottet hänvisade även till att frågan örn åtgärder för att
åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen vore föremål för Kungl.
Majits prövning. I utlåtandet erinrades vidare örn att Konungen enligt 7 §
i lagen äger rätt att utfärda vissa närmare föreskrifter för tillämpning av 3 §.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd, och riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.
I årets statsverkspr oposition, femte huvudtiteln (sid. 11), erinrar föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, örn socialstyrelsens utredning
och förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.
I samband därmed uttalas bland annat, att förslaget, till den del det avsåge
organisationen av arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen, bomme att upptagas
till prövning i samband med frågan om styrelsens organisation, vilken
fråga vore avsedd att underställas årets riksdag. Yad åter anginge socialstyrelsens
berörda förslag i övrigt, syntes detsamma icke i sitt nuvarande
skick kunna läggas till grund för en proposition i ämnet. Det vore emellertid
departementschefens förhoppning, att frågan i sin helhet skulle kunna
föreläggas nästkommande års riksdag. För yrkesinspektionens vidkommande
åsyftade departementschefen för nästa budgetår allenast en förstärkning alskogs-
och flottledsinspektionen.
Här må även erinras om vissa vid årets riksdag väckta, till statsutskottet
hänvisade motioner, berörande yrkesinspektionens organisation, nämligen
likalydande motionerna I: 27 av herrar Lindström och Otto Wangson samt
II: 72 av herr Persson i Tidaholm m. fl., likalydande motionerna I: 51 av herr
Strömberg och II: 136 av fröken Hesselgren ävensom motionen II: 186 av herr
Spångberg m. fl.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
17
Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår har frågan örn arbetarskyddslagens
utsträckande såvitt angår jordbruksarbetet senast år 1934 varit
föremål för riksdagens prövning. Riksdagen uttalade sig då för en i visst
hänseende vidgad tolkning av lagens bestämmelse på denna punkt. Enligt
utskottets mening står frågan örn en ytterligare utsträckning i sådant hänseende
i nära sammanhang med spörsmålet örn effektivisering av den lokala
yrkesinspektionen, vilket för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande
och varom förslag torde vara att förvänta till nästa års riksdag.
Frågan örn arbetarskyddslagens utsträckande på ovan antytt sätt torde i detta
sammanhang kunna tagas under närmare omprövning. Det bör även erinras
om den nyligen igångsatta utredningen rörande anskaffning av arbetsbesparande
maskiner för det mindre jordbruket. I betraktande av det anförda anser
sig utskottet böra förorda, att motionen i förevarande del icke föranleder
till någon åtgärd.
Motionärerna hava framhållit, att ombud för arbetarna i frågor rörande
arbetets säkerhet eller sundhet hittills blivit utsedda endast vid förhållandevis
få arbetsställen. Det torde dock icke ofta hava förekommit, att arbetarna
på grund av farhågor för obehag från arbetsgivarens sida varit mindre benägna
att utse sådana ombud. På de arbetsområden, där arbetarna äro organiserade,
torde deras intressen i här avsedda frågor i stället bevakas av vederbörande
fackföreningar eller verkstadsklubbar. Givetvis är det av vikt, att
arbetarnas företrädare icke bliva utsatta för trakasserier i anledning av sina
åtgöranden härvidlag. Att till skydd för ombuden införa en särskild straffbestämmelse
torde dock icke vara behövligt och ur många synpunkter möta
svårigheter.
Utskottet har i sitt utlåtande nr 15 till innevarande års riksdag hemställt,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 126 och II: 226 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
rörande frågan, under vilka förutsättningar ett vitesförfarande må kunna införas
i lagen örn arbetarskydd i syfte att ernå en mera effektiv tillämpning
av dess bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa, samt för
riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda. Med
hänsyn såväl härtill som till det läge, vari frågan örn effektivisering av yrkesinspektionens
verksamhet även i övrigt befinner sig, synes det utskottet lämpligast,
att de i motionen innefattade förslagen även i den mån de ej här ovan
särskilt berörts icke nu läggas till grund för något riksdagens beslut i ärendet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 15 16.
43!) 37 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder1*, Tamm1*, P. Sandström1,
Heiding, Hagman2, Norman, Wistrand2, Knut Petersson, Sten och Ekströmer2;
från
andra kammaren: herrar Hage1*, Olovson, Pettersson i Hällbacken2,
Johanson i Hallagården1*, Sandström i Sollefteå, Hermansson och Hansson i örebro,
fröken Hesselgren, fröken Andersson samt herr Nyblom2.
1 Ej närvarande vid behandlingen av frågan om arbetarskyddslagens utsträckning med
avseende & jordbruket.
2 Närvarande endast vid behandlingen av den under 1 omförmälda frågan.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1037. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.