Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna inom första kammaren nr 70 av herr Hamrin m. fl. och nr 168 av herr Velander m. fl. samt inom andra kammaren nr 168 av herr Andersson i Rasjön m. fl. och nr 348 av herr Bagge m. fl.

1937-02-23 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna inom första kammaren nr 70 av herr Hamrin m. fl. och nr 168 av herr Velander m. fl. samt inom andra kammaren nr 168 av herr Andersson i Rasjön m. fl. och nr 348 av herr Bagge m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1937 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lag om vissa

ekonomiska stridsåtgärder.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna
inom

första kammaren

nr 70 av herr Hamrin m. fl. och

nr 168 av herr Velander m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 168 av herr Andersson i Rasjön m. fl. och

nr 348 av herr Bagge m. fl.

I motionerna, av vilka I: 70 och II: 168 äro likalydande samt I: 168 och

II: 348 jämväl äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte antaga i

motionerna framlagda texter till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder.

Utskottet har icke funnit nödigt intaga lagförslagen i förevarande utlåtande

utan får beträffande deras lydelse hänvisa till motionerna. I fråga om de

skäl, som anförts till stöd för yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse

för skälen icke lämnas nedan, jämväl hänvisa till motionerna.

Spörsmålet örn lagstiftningsåtgärder till tryggande av tredje mans rätt till

neutralitet i ekonomiska konflikter upptogs såsom ett fristående problem första

gången vid 1929 års riksdag. I tvenne likalydande motioner i båda kamrarna

(I: 12 av herr Frändén m. fl. och II: 21 av herr Nygren m. fl.) hemställdes

nämnda år, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

örn utredning rörande lämpligaste lagstiftningsåtgärder för tryggande av

tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikt, varvid frågan örn skadestånd

till näringsidkare, som drabbades av övergrepp, måtte särskilt beaktas.

Andra lagutskottet avstyrkte i utlåtande nr 42 motionerna.

I en avgiven reservation av herr Westman m. fl. hemställdes emellertid om

skrivelse till Kungl. Majit i motionernas syfte.

Vid frågans behandling i riksdagen godkände första kammaren (genom lottning)

herr Westmans m. fl. reservation, medan andra kammaren biföll utskottets

hemställan med uteslutande av dess motivering. Frågan hade alltså

fallit

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 18—20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Frågan upptogs därefter genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 november 1929,

då professorn Ragnar Bergendal erhöll uppdrag att inom socialdepartementet

biträda med utredning i ämnet.

Vid 1931 och 1932 års riksdagar väcktes motioner om utvidgningar av den

åt professorn Bergendal uppdragna utredningen om tredje mans rätt till neutralitet

i arbetskonflikter samt om påskyndande av berörda utredning, nämligen

vid 1931 års riksdag motionerna I: 129 av herr Trygger m. fl., I: 131 av

herr Petrus Nilsson m. fl., II: 186 av herr Lindman m. fl. och II: 193 av herr

Olsson i Kullenbergstorp m. fl. samt vid 1932 års riksdag motionerna I: 187

av herr Trygger m. fl. och 11:264 av herr Lindman m. fl. Motionerna behandlades

av andra lagutskottet i utlåtande nr 31 vid 1931 års riksdag och i

utlåtande nr 12 vid 1932 års riksdag.

Riksdagen beslöt på förslag av utskottet, att motionerna icke skulle föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Professorn Bergendal avlämnade den 30 november 1933 utredning angående

tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter och därmed sammanhängande

spörsmål (stat. off. utredn. 1933:36). Vid utredningen voro fogade

dels ett utkast till lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska stridsåtgärder,

dels ett utkast till lag örn ändring av 11 kap. strafflagen, dels

ock ett utkast till ändringar i tryckfrihetsförordningen. Dessa utkast

voro enligt vad i betänkandet framhölls av preliminär natur, och den sakkunnige

förutsatte, att definitiva lagstiftningsåtgärder föreginges av fortsatt

utredning.

över den sakkunniges utredning ha yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar. Yttrandena ha tryckts (stat. off. utredn.

1934:10).

Den 9 mars 1934 tog Kungl. Maj :t ställning till spörsmålet örn ärendets vidare

behandling. Vid sin anmälan av ärendet för Kungl. Maj :t nämnda dag

erhöll föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bemyndigande att

tillkalla en kommission, sedermera kallad trettonmannakommissionen, för ytterligare

prövning av det föreliggande Iagstiftningsproblemet.

Den 4 maj 1934 avlämnade kommissionen betänkande med förslag dels till

lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder, dels ock till lag örn ändring i

11 kap. strafflagen. Betänkandet har tryckts (stat. off. utredn. 1934: 16).

Kommissionen förutsatte, att de framlagda lagförslagen skulle kompletteras

med vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen, ehuru kommissionen ej

framlade förslag i sådant hänseende.

över kommissionens förslag inhämtades yttranden från åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar. Yttrandena hava tryckts (stat. off. utredn.

1934: 30).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

3

Vid 1934 års riksdag framställdes i åtta motioner (I: 150 av herr Petrus

Nilsson m. fl., I: 151, I: 152 och I: 153 av herr Johan Bernhard Johansson

m. fl., 1:290 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl. samt 11:337, 11:338 och

II: 339 av herr Lindman m. fl.) yrkanden rörande lagstiftning angående tredje

mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter och rörande därmed sammanhängande

spörsmål.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 47 hemställde,

bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t, med beaktande av vad utskottet anfört i utlåtandet, ville

för riksdagen framlägga förslag till lag om tredje mans rätt till neutralitet i

arbetskonflikter samt vid ekonomiska konflikter på hyresmarknaden och

inom näringslivet i övrigt.

Reservationer anfördes dels av herr Magnusson i Skövde och fyra andra

ledamöter, dels ock av herr Linder och sex andra ledamöter.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 370).

Vid 1935 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 31 förslag till

lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder.

I det följande skall redogörelse lämnas för vissa huvudpunkter i förslaget,

i huvudsak hämtad från det nedan omförmälda betänkandet om folkförsörjning

och arbetsfred, del II (sid. 446—451).

Förslaget utgjorde en inom socialdepartementet verkställd överarbetning

av trettonmannakommissionens förslag. Liksom detta avsåg propositionens

lagförslag i princip att förbjuda ekonomiska stridsåtgärder, vidtagna mot

tredje man, d. v. s. mot den som icke är part i den egentliga tvisten. Men

därjämte upptog lagförslaget liksom kommissionens förslag en avdelning,

vari behandlades vissa speciella fall, då stridsåtgärd riktades icke mot tredje

man utan mot part.

Propositionens förslag reglerade med ett par undantag, nämligen ifråga

om föreningsrätten samt beträffande arbetsledares, tjänstemäns och därmed

jämställdas ställning till en konflikt, endast stridsåtgärder.

Lagförslagets huvudtanke var, liksom kommissionens motsvarande förslag,

att skydda de utanför en ekonomisk konflikt stående näringsidkarna

att indragas i denna emot sin vilja.

Propositionens förslag till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder inleddes

(1 §) med en beskrivning av de stridsåtgärder, som voro föremål för

reglering i lagen i vissa särskilda fall. Det skilde, i huvudsaklig överensstämmelse

med kommissionens förslag, på tre grupper av stridsåtgärder: kollektiva

stridsåtgärder, d. v. s. blockad, bojkott och arbetsinställelse (lockout

eller strejk) eller därmed likställda åtgärder; uppsägning av arbets- eller

hyresavtal samt slutligen annat avbrytande av ekonomisk förbindelse, när

det skedde av flera i samverkan eller eljest vöre till avsevärt men för den angripne.

I andra fall betraktades i propositionen icke avbrytande av ekonomisk

förbindelse som stridsåtgärd. Ej heller hänfördes underlåtenhet att

ingå ekonomiska förbindelser till detta begrepp.

De sålunda angivna stridsåtgärderna av olika typer voro förbjudna dels

i vissa uppräknade undantagsfall, när de riktades mot andra parten i en

tvist, dels mera generellt, när de riktades mot neutral tredje man. I övriga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

fall fingo stridsåtgärderna i fråga vidtagas utan att lagförslaget lade något

hinder i vägen härför.

Inom den första gruppen av förbudsbestämmelser — stridsåtgärder mot

part •— märktes följande fall. Stridsåtgärd, som utgjorde led i en förföljelse

av viss person, igångsatt i anledning av hans religiösa eller politiska åsikter

eller av andra liknande grunder, fick icke vidtagas (2 §). härutinnan

överensstämde propositionen med kommissionens förslag.

Det andra hithörande fallet avsåg vad kommissionen kallade stridsåtgärder

i vedergällningssyfte (3 §). Därmed åsyftades stridsåtgärder, som vidtogos

i syfte alt straffa en person för hans hållning i en redan avslutad arbetskonflikt

eller annan ekonomisk tvist. Sålunda förbjöds arbetsgivare

att efter uppgörelse i en arbetskonflikt vidtaga stridsåtgärd i form av avskedande

av arbetare, som varit särskilt aktiv under konflikten. Vidare

hörde under denna bestämmelse det fall då en utomstående tredje man,

t. ex. en handlande efter primärkonfliktens slut utsattes för bojkott på grund

av sin hållning under konflikten. Tankegången var att alla dylika trakasserier

skulle upphöra med primärkonfliktens biläggande. Enligt kommissionsförslaget

skulle alla repressalier mot stadgebrytande föreningsmedlemmar

och mot osolidariska arbetsgivare och arbetare vara förbjudna i och

med primärkonfliktens avslutande. 1 denna punkt avvek propositionen

från kommissionens förslag. Prickning av »strejkbrytare» skulle icke vara

förbjuden i och med att arbetskonflikten upphört.

Det tredje stadgandet i avdelningen örn stridsåtgärder mot part avsåg förbud

mot stridsåtgärder, som innefattade kränkning av föreningsrätten (4 §).

Propositionen gjorde detta skydd för föreningsrätten mer omfattande än vad

kommissionen föreslagit genom att uppställa en allmän regel om föreningsrättens

respekterande, vilken regel avsåg icke blott stridsåtgärder av alla

slag utan även andra åtgärder, som innebure kränkning av föreningsrätten,

t. ex. vitesutfästelser. Propositionen upptog icke något förbud mot stridsåtgärder,

som åsyftade organisationstvång. Denna fråga betraktades av departementschefen

såsom helt fristående från spörsmålet om föreningsrätten och

ej tillräckligt utredd för att kunna upptagas i lagförslaget.

Såsom fjärde fall av partsstrider upptog propositionen förbud mot kollektiva

stridsåtgärder, riktade mot familjeföretag och föranledda av tvist

rörande arbetsförhållandet (5 §). Propositionens förslag överensstämde här

i sak med kommissionens. Sålunda förbjödos kollektiva stridsåtgärder mot

den som utförde arbete för egen räkning eller drev näring utan biträde av

annan än make, avkomlingar, adoptivbarn eller egna eller makes föräldrar

eller syskon.

Slutligen upptogs såsom femte fall i denna avdelning de s. k. utpressningsblockaderna

och under vissa betingelser även s. k. indrivningsblockader (successorblockader)

(6 §). Propositionen avvek i vissa hänseenden från kommissionsförslaget.

Beträffande utpressningsblockader stadgades, att stridsåtgärd

—• vare sig kollektiv sådan eller individuell — ej fick vidtagas i syfte

alt förskaffa någon betalning för arbete, som icke blivit av honom utfört,

eller för att förmå någon att avstå från honom tillkommande arbetslön eller

för att eljest bereda någon obehörig vinning. Indrivningsblockader förbjödos,

när de avsågo indrivning av betalning av någon, som efter gäldens uppkomst

övertagit egendom eller rörelse, vartill gälden hänför sig, såframt

denne varken vöre betalningsskyldig för gälden eller vid övertagandet haft

eller bort ha kunskap örn dess förhandenvaro.

Avdelningen om stridsåtgärder mot tredje man innehöll i likhet med kommissionsförslaget

ett allmänt förbud mot sådana stridsåtgärder, under för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

5

utsättning att tredje man iakttagit neutralitet i tvisten. Var tvisten mellan

parterna lagstridig eller avtalsstridig, skulle skyddet för tredje man under

en dylik tvist vara ännu mer vidsträckt, i det att neutralitet då ej uppställdes

såsom betingelse för skyddet. I konkurrenstvister rörande kundkrets,

prissättning, affärsbetingelser, arbetstillfällen eller dylikt förbjödos dock

endast kollektiva stridsåtgärder mot tredje man (8 och 9 §§), även detta i

överensstämmelse med kommissionsförslaget. I dylika fall skulle således

uppsägning av arbets- och hyresavtal samt avbrytande av ekonomisk förbindelse

icke vara förbjudna stridsmedel, även örn de riktades mot en neutral

tredje man.

Förutsättningen för tredjemansskyddet var i regel, att tredje mannen iakttagit

neutralitet. Beträffande neutralitetsbegreppet avvek propositionen (10 §)

från de tidigare förslagen i vissa hänseenden. Den viktigaste avvikelsen gällde

frågan om »strejbrytares» ställning under konflikt. Kommissionen hade

behandlat det fall, då någon redan tidigare varit anställd vid en arbetsplats

och linder konflikten fortsatt arbetet, och det fall, då någon antagit arbete

under eller omedelbart före konflikten, olika. Endast »strejkbrytare» av den

senare kategorien skulle enligt kommissionsförslaget betraktas såsom oneutrala.

Propositionen hade icke bibehållit denna skillnad utan hänförde båda

kategorierna till dem som icke skulle åtnjuta skydd. Endast i vissa undantagsfall,

nämligen örn konflikten utgjorde avtalsbrott eller eljest vöre lagstridig

eller vidtagen i strid mot organisationens stadgar och när fråga vore

om »skyddsarbete», åtnjöts skydd av dem som bröto blockaden. Propositionen

hade ock tillfogat ett par kategorier av »oneutrala», nämligen sådana

som stöde i viss ekonomisk intressegemenskap med part i tvisten. Angående

begreppet skyddsarbete hade i propositionen dels vidtagits vissa inskränk

ningar, dels ock vissa utvidgningar i förhållande till kommissionens förslag.

Sympatiåtgärd under ett avtals bestånd är enligt kollektivavtalslagen förbjuden

allenast om därigenom en aktion skulle understödjas, som i sig innefattar

ett avtalsbrott. Såväl i propositionen som i kommissionens förslag

upptogs frågan örn sympatiåtgärders tillåtlighet till närmare reglering. Enligt

båda förslagen betraktades sympatistrider som stridsåtgärder mot tredje man

men tillätos när primärkonflikten utgjordes av tvist angående upprättande av

kollektivavtal. Till medgivna sympatiaktioner räknades arbetsinställelse jämte

arbetsblockad ävensom vägran att taga befattning med varor, som vore

avsedda för eller härrörde från rörelse, som drevs av part i den ursprungliga

tvisten (12 §). I övriga fall skulle således sympatiåtgärder vara förbjudna.

Beträffande påföljderna av bestämmelsernas överträdande avvek propositionen

från kommissionsförslaget. Kriminalisering hade i möjligaste mån

undvikits. Den vanliga påföljden var skadestånd (13 §). Jämte skadestånd

kunde överträdelse av lagen medföra, att domstolen utfärdade förbud mot

stridsåtgärdens vidtagande eller fortsättande m. m. (17 g). Straffpåföljd inträdde

vid kollektiva stridsåtgärder endast i ett fall, nämligen örn någon efter

det domstolen meddelat förbud uppmanade eller eljest sökte förmå annan

att deltaga i kollektiv stridsåtgärd, och eljest i det fall att någon efter förbuds

utfärdande vidtoge eller fortsatte annan stridsåtgärd än kollektiv.

Straffet utgjordes av dagsböter (18 §).

I motsats mot kommissionen föreslogs i propositionen inrättandet av en

specialdomstol för ekonomiska stridsåtgärder.

De i kommissionsförslaget upptagna föreskrifterna örn vissa villkor för behörighet

att vidtaga stridsåtgärder och om ställande av säkerhet (§§ 2—5 i

kommissionsförslaget) medtogos icke i propositionen. Enligt dessa regler

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

fingo kollektiva stridsåtgärder icke vidtagas av enskilda personer ulan allenast

av föreningar som hade till ändamål att företaga dylika åtgärder, d. v. s.

de egentliga kamporganisationerna. Genom de föreslagna reglerna eftersträvades

därjämte en viss centralisering av rätten att vidtaga stridsåtgärder. Utgjorde

en förening huvudorganisation i förhållande till andra föreningar,

lingö nämligen de underordnade föreningarna ej vidtaga kollektiva stridsåtgärder

utan skulle detta ankomma på huvudorganisationen. I fråga örn vilken

organisation som skulle betraktas såsom huvudorganisation skulle stadgarnas

bestämmelser vara avgörande. Eli huvudorganisation fick i princip

icke vidtaga kollektiva stridsåtgärder utan att ha nedsatt säkerhet. Dessa

behörighetsregler avsågo icke blott åtgärder som reglerades i den av kommissionen

föreslagna lagen örn ekonomiska stridsåtgärder utan överhuvud

taget stridsåtgärder på det ekonomiska området. Vissa undantag voro meddelade

från behörighetsreglerna, avseende framför allt arbetsinställelse söm

vidtogs utan samband med blockad eller bojkott och som icke hade karaktär

av sympatiåtgärd. Tankegången i dessa regler var enligt motiven, att de kollektiva

stridsåtgärderna utgjorde så farliga vapen att de, oberoende av de förbud,

som lagstiftningen kunde komma att upptaga för särskilda fall, borde

hanteras endast av personer som kunde förväntas besitta erforderlig klokhet,

erfarenhet och omdömesgillhet. Ur denna synpunkt eftersträvades en koncentration

i fråga örn användandet särskilt av blockad- och bojkottvapnen,

vilka voro de stridsmedel för vilka behörighetsreglerna framför allt ägde betydelse,

till föreningar (huvudorganisationer) som nedsatt säkerhet. Dessa

bestämmelser, som icke hade någon motsvarighet i det bergendalska lagutkastet,

ansågos av föredragande departementschefen utgöra betydande och

av förhållandena ej motiverade inskränkningar såväl i oorganiserades som i

organisationers handlingsfrihet. Särskilt på områden där organisationsväsendet

befunne sig på ett relativt outvecklat stadium skulle behörighetsreglerna

enligt departementschefens mening vara ägnade att i hög grad hämma användningen

av legitima stridsmedel. Bland behörighetsreglerna fanns dock

en föreskrift, som i och för sig syntes departementschefen berättigad, nämligen

stadgandet att huvudorganisation och icke underavdelning av sådan skulle

ha bestämmanderätt i fråga örn anordnande av vissa stridsåtgärder. Tilllämpningen

av en sådan schematisk regel vore emellertid, med hänsyn till

de olikartade bestämmelser, som befintliga stridsorganisationers stadgar innehölle,

förenad med svårigheter. Härtill kom, att detta spörsmål sammanhängde

med vissa andra, till utredning hänskjutna frågor. Departementschefen

ansåg det fördenskull icke påkallat att föreslå en lagbestämmelse rörande

denna särskilda punkt.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen 25 motioner (I: 276

och I: 277, båda av herr Sigfrid Hansson, I: 278 av herrar Otto Wingson och

Fredrik Ström, I: 279 av herr Hagman, I: 280 av herr Hamrin nr. fl., I: 281

av herr Lindley m. fl., I: 282 av herr Sigfrid Hansson, I: 283 av herr Johan

Bernhard Johansson m. fl., I: 286 av herrar Erik Anderson och Henriksson,

I: 287 av herr Petrus Nilsson m. fl., I: 288 av herr Branting, I: 289 av herr

Reuterskiöld, II: 127 av herr Ström m. fl., II: 482 av herrar Hagberg i Luleå

och Brädefors, II: 483 av herr Lindberg i Stockholm, II: 486 av herr Frankenberg

m. fl., II: 487 av herr Olsson i Stockholm m. fl., II: 489 av herr Lindman

m. fl., II: 494 av herrar Lovén och Lindberg i Stockholm, II: 495 av

herr Sandberg, II: 496 av herrar Lithander och Olsson i Staxäng, II: 497 av

herr Danielsson m. fl., II: 498 av herr Björck i Kristianstad m. fl., II: 499 av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. "

herr Andersson i Rasjön m. fl. och II: 500 av herr Olsson i Närlinge m. fl.),

innefattande yrkanden om iner eller mindre vittgående ändringar i lagförslaget.

Jämväl yrkande örn avslag å propositionen framställdes.

Andra lagutskottet, som behandlade ärendet, föreslog i sitt utlåtande, nr 29,

i åtskilliga hänseenden skärpningar i propositionens lagförslag.

Sålunda förordade utskottet införandet av bestämmelser motsvarande kommissionens

behörighetsregler och regler om ställande av säkerhet, men underkastade

desamma omarbetning i åtskilliga hänseenden, de sakligt sett viktigaste

beträffande reglerna om ställande av säkerhet.

Beträffande organisation stvång föreslog utskottet — med tillämpning av

den princip som låg till grund för ifrågavarande lagstiftning, nämligen att den

närmast avsåg att skydda tredje man under det att stridsåtgärder mot part

i huvudsak lämnades oreglerade — den kompletteringen, att stridsåtgärder

ej skulle få vidtagas mot en tredje man för att därigenom tvinga en part in i

en organisation eller för att hindra honom utträda därur.

I fråga örn neutralitetsreglerna förordade utskottet åtskilliga förändringar

av synnerlig vikt framför allt avseende skyddsarbete.

Beträffande skydd för personer, som utfört arbete eller gjort sig skyldiga

till oneutralt handlingssätt under en arbetskonflikt eller annan ekonomisk

tvist, ställde sig utskottet på den ståndpunkten, att det skulle vara förbjudet

att vidtaga repressalieåtgärder, när tvisten vore slut.

Såväl genom de föreslagna bestämmelserna om skyddsarbetets omfattning

som genom uppställandet av behörighetsreglerna, vilka innebure en reglering

av rätten överhuvud att vidtaga stridsåtgärder gående utöver den föreslagna

lagstiftningens ram, hade utskottet enligt uttalande i motiveringen

kommit att beröra spörsmål av synnerlig stor samhällelig betydelse, nämligen

frågan i vad mån rätten att vidtaga stridsåtgärder på^det ekonomiska

livets område borde tillåtas. På dessa omfattande spörsmål i deras helhet

hade utskottet ej kunnat ingå utan ansåg utskottet desamma böra komma

under bedömande i samband med de utredningar, som av Kungl. Maj:t

igångsatts i ämnet.

Andra lagutskottet hemställde, bland annat,

A) att riksdagen, med förklarande att propositionen ej kunnat i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga ett av utskottet framlagt förslag

till lag om vissa ekonomiska .stridsåtgärder (sid. 147—161 i utlåtandet

29/1935); samt

B) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa en skyndsam utredning angående möjligheterna

att tillskapa en rättsordning, som beredde arbetare vid byggnadsföretag ökat

skydd för lönefordringar.

Reservationer anfördes:

1) av herrar Iv. G. Westman och Johanson i Hallagården, vilka med biträdande

av utskottets förslag i övrigt yrkade ändringar i tre paragrafer i

lagförslaget (sid. 162—16.3 i utlåtandet 29/1935);

2) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Magnusson i Kalmar, Hage och

Olovson i Västerås, vilka hemställde, att riksdagen i huvudsaklig anslutning

till propositionen måtte antaga ett vid reservationen fogat förslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

lag (sid. 165—172) samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om den utredning, varom utskottet hemställt;

3) av herrar Österström och Sam Larsson, vilka yrkade ändringar i åtskilliga

hänseenden i utskottets lagförslag (sid. 173—176);

4) av herrar Frändén, Gustaf Tamm, P. Sandström, Linnér och Sandström

i Sollefteå, vilka i första rummet hemställde örn avslag å propositionen

och utskottets lagförslag. För den händelse denna hemställan icke skulle

vinna bifall, yrkades ett flertal ändringar i lagförslaget (sid. 177—191);

5) av herrar Forslund och Johanson i Stockholm (blank reservation);

samt

6) av herr Hagman, som yrkade bifall till den av honom väckta motionen

I: 279.

Riksdagen avslog lagförslagen men biföll utskottets hemställan örn viss

utredning.

Frågan örn denna utredning är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

I samband med frågan angående lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder

behandlades vissa andra spörsmål.

I proposition nr 32 framlades förslag till lag angående tillägg till lagen

den 28 maj 1920 om medling i arbetstvister, innefattande föreskrifter om

s. k. varseltid vid arbetsinställelse.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande, nr 30, att det i propositionen

framlagda lagförslaget måtte bifallas med ändring allenast i fråga om

dagen för lagens ikraftträdande, vilken hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse

nr 288), varefter lag i ämnet utfärdades den 28 juni 1935.

I proposition nr 33 framlades förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kaj).

8 § strafflagen, innefattande en utvidgning av där stadgat rättsskydd för

part och vittne.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande, nr 31. att propositionen

måtte bifallas av riksdagen, samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa, att Kungl. Majit ville skyndsamt verkställa utredning angående

lagstiftning om ökat skydd för ämbets- och tjänstemän samt innehavare

av offentligt uppdrag ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 289).

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 8 § strafflagen utfärdades den 15 juni

1935. Frågan om den av riksdagen begärda utredningen är beroende på

Kungl. Majits prövning.

I sammanhang med frågan angående lagstiftning örn vissa ekonomiska

stridsåtgärder vid 1935 års riksdag behandlades även i motioner framställda

yrkanden om tillägg till 11 kapitlet strafflagen, avseende förbud mot utställande

av blockadvakter och utdelande av blockadlappar m. m. även vid lovliga

blockader och bojkotter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

9

En redogörelse för behandlingen av detta spörsmål lämnas i utskottets denna

dag avgivna utlåtande nr 19, vartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Slutligen må omnämnas, att vid 1935 års riksdag i likalydande motionerna

I: 254 av herr Nylander m. fl. samt II: 438 av herr Sandström i Sollefteå

m. fl. föreslagits, att riksdagen måtte i huvudsaklig överensstämmelse med

vissa av motionärerna utvecklade synpunkter hos Kungl. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning och framläggande av förslag angående lagstiftning om

yrkesföreningar.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande, nr 37,

hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag

angående lagstiftning om ideella föreningar, vid vilken utredning borde beaktas

frågan, huruvida särskilda regler i vissa avseenden borde meddelas för

några slag av dylika föreningar, sådana som yrkesföreningar och andra

föreningar med särskilda syften.

Reservation med yrkande om avslag å motionerna anfördes av herr Sigfrid

Hansson jämte sex andra ledamöter.

Första kammaren biföll utskottets hemställan, varemot andra kammaren

avslog såväl nämnda hemställan som motionerna. Frågan hade alltså fallit.

De sakkunniga, som tillkallats den 31 december 1934 för att verkställa

en förberedande utredning angående ingripanden från samhällets sida på

vissa områden av det ekonomiska livet och för vilkas verksamhet närmare

redogöres i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 20 (sid 22—24), hava i

sitt betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred (stat. off. utredn. 1935: 65

och 66) behandlat åtskilliga spörsmål av intresse i förevarande sammanhang.

Sålunda har i del I av betänkandet ett kapitel ägnats frågan om »Förbud

mot vissa stridsåtgärder» (sid. 119—123). De sakkunniga framhålla i detta

kapitel, att när nu arbetsfredens och fredens på det allmänt ekonomiska området

problem upptagas till generell behandling, syntes frågan om stridsåtgärder

tillåtlighet böra angripas från något vidare utgångspunkter än vad som skett

i förslagen till lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder. Enligt de sakkunnigas

mening kunde det vara berättigat, att samhället skapade ett särskilt

rättsskydd mot missbruk av blockad- och bojkottvapnen. Jämväl borde

övervägas, på vad sätt man lämpligen borde ingripa mot repressalieåtgärder,

som på grund av de former, vari de klätts, icke kunde sägas utgöra

stridsåtgärder i den mening detta begrepp vanligen fattades men voro därmed

till sina verkningar jämförliga. En reglering ifråga örn blockader och

bojkotter oell därmed jämförliga åtgärder kunde givetvis ej begränsas att

avse förhållandena på arbetsmarknaden utan måste sträcka sig över hela det

ekonomiska området. De sakkunniga uttalade, att det icke torde kunna

undgås, att blockaden och bojkotten i vissa fall, där de särskilt kränkt rätts
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

medvetandet, borde helt förbjudas. Innan en lagstiftning i ämnet genomfördes,

syntes emellertid genom förhandling med de större organisationerna

böra såvitt möjligt åvägabringas överenskommelser örn tillämpningen av

vissa normer. En lagstiftning, som kunde stödja sig på dylika överenskommelser,

skulle uppbäras av det allmänna rättsmedvetandet på helt annat sätt

än vad som annars skulle bliva fallet. De sakkunniga hemställde, att åt en

eller flera sakkunniga måtte uppdragas att söka genom förhandling med

vederbörande organisationer åvägabringa överenskommelser enligt de i betänkandet

angivna riktlinjerna samt att därefter frågan örn erforderlig lagstiftning

i ämnet upptoges till utredning och omprövning.

De sakkunniga hava i del I av sitt betänkande i kapitlet »Föreningsväsendet»

(sid. 98—112) behandlat åtskilliga föreningsrättsliga problem såsom rätten

att vinna inträde i förening, uteslutning ur förening, medlems förpliktelser,

förenings beslutanderätt, förenings behörighet utåt samt skydd för föreningsrätten

och skydd mot organisationstvång. De sakkunniga hava föreslagit,

att åt en eller flera sakkunniga personer måtte uppdragas att med vederbörande

större organisationer samråda i syfte att för deras vidkommande

söka åvägabringa en gestaltning av föreningsväsendet i enlighet med principer,

som angivits av de sakkunniga, samt att, om det visat sig, att detta

förfarande icke lett till resultat, frågan örn föreningsväsendets normerande

genom lagstiftning måtte göras till föremål för utredning genom sakkunniga.

De sakkunnigas förslag äro beroende på Kungl Maj:ts prövning.

I förevarande sammanhang får utskottet erinra om de pågående överläggningarna

mellan landsorganisationen och arbetsgivareföreningen, vilka avse

sådana arbetsmarknadsproblem, som eventuellt kunna regleras genom överenskommelser

mellan de båda organisationerna.

Då förslag i sådant hänseende framlades för landsorganisationens representantskapsmöte

den 16 mars 1936 anförde dåvarande ordföranden, Albert

Forslund, bland annat:

Fackföreningsrörelsen har i vissa arbetsmarknadsfrågor under ett flertal

år varit föremål för en utomordentligt sträng observation, och de organiserade

arbetarnas åtgöranden ha ofta mötts med stort misstroende av representanter

för andra intressesammanslutningar. Vid årets riksdag föreligger

ett stort antal motioner, vari yrkas på lagstiftningsåtgärder i avsikt att begränsa

fackföreningsrörelsens 1''örelsefrihet.

Från den Nothinska utredningskommitténs sida har förslag framförts örn

en rad utredningar i syfte att trygga arbetsfreden. Det har därvid förutsatts

att parterna på arbetsmarknaden genom frivilliga överenskommelser skulle

göra samhällsingripanden till arbetsfredens tryggande överflödiga.

I den offentliga diskussionen om hithörande angelägenheter har man ofta

förklarat, att man med glädje skulle hälsa ett initiativ från parterna själva

i avsikt att råda bot för vissa förmenta missförhållanden. Arbetsgivare och

arbetare ha ett gemensamt intresse av att samhällsingripanden i arbetsmarknadens

många problem begränsas.

Landssekreta Hatet har därför ansett sig böra förorda upptagandet av förutsättningslösa

överläggningar med Svenska arbetsgivareföreningen för utrö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

11

nandet av förutsättningarna för en ordning, ägnad att förebygga sådana

samhällsingripanden, som ur parternas synpunkt icke äro önskvärda.

De nämnda förhandlingarna lia påbörjats den 22 maj 1936.

Vid 1936 års riksdag väcktes ett flertal motioner beträffande lagstiftning

örn vissa ekonomiska stridsåtgärder och därmed sammanhängande spörsmål

samt rörande lagstiftning om ideella föreningar.

I dels likalydande motionerna I: 210 av herr Hamrin m. fl. och II: 475 av

herr Andersson i Rasjön m. fl., dels likalydande motionerna I: 267 av herr

Bagge m. fl. och II: 585 av herr Anderson i Norrköping m fl., dels ock likalydande

motionerna I: 270 av herr K. G. Westman och II: 583 av herr Johanson

i Hallagården hemställdes, att riksdagen måtte antaga i motionerna

framlagda texter till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder.

Lagförslagen voro utformade i huvudsaklig överensstämmelse med innehållet

i reservationer, som avgivits till andra lagutskottets utlåtande nr 29

1935. Det i motionerna I: 210 och II: 475 framlagda förslaget överensstämmer

sålunda med den av herrar Österström och Sam Larsson avgivna reservationen,

det i motionerna I: 267 och II: 585 framlagda förslaget med den

av herr Frändén m. fl. avgivna reservationen samt det i motionerna I: 270

och II: 583 framlagda förslaget med reservationen av herrar K. G. Westman

och Johanson i Hallagården (dock med viss ändring beträffande en paragraf)

.

I anslutning härtill hemställdes i fyra motioner, nämligen likalydande

I: 211 av herr Hamrin m. fl. och II: 476 av herr Andersson i Rasjön m. fl.

samt likalydande I: 266 av herr Bagge m. fl. och II: 598 av herr Anderson i

Norrköping m. fl., att vissa ändringar skulle vidtagas i lagen den 22 juni 1928

örn arbetsdomstol.

I två andra motioner vid samma riksdag, nämligen likalydande I: 269 av

herr Bagge m. fl. och II: 584 av herr Anderson i Norrköping m. fl., hemställdes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om omedelbart igångsättande

av utredning och framläggande så snart ske kunde för riksdagen av

förslag rörande lagstiftning om ideella föreningar, varvid borde beaktas frågan,

huruvida särskilda regler i vissa avseenden borde meddelas för några

slag av dylika föreningar, sådana som yrkesföreningar och andra föreningar

med särskilda syften.

Andra lagutskottet, som behandlade ovannämnda motioner, yttrade i sitt

utlåtande, nr 58, över dem bland annat:

Den omständigheten att en allmän laglig reglering av föreningsrätten icke

föreligger i vårt land föranledde, att åtskilliga bestämmelser av föreningsrättslig

natur måste införas i det förra året framlagda förslaget till lag om

vissa ekonomiska stridsåtgärder, ehuru dessa bestämmelser egentligen bort

upptagas till lösning i annat sammanhang. Föreningsrättsliga problem behandlades

även i annan ordning vid förra årets riksdag. I anledning av

motionsvis framställda yrkanden om utredning av spörsmålet angående lagstiftning

örn yrkesföreningar föreslog nämligen utskottet utredning angående

lagstiftning örn ideella föreningar. Utskottet ansåg, att de allmänna grun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

derna för lagstiftning på föreningsrättens område i första hand borde vara

utredda, innan ställning intoges till spörsmålet, om särskilda regler i vissa

avseenden borde meddelas för några slag av ideella föreningar med särskilda

syften. De föreningsrättsliga problemen hava vidare delvis kommit upp till

behandling i det i år föreliggande förslaget till lag örn förenings- och förhandlingsrätt,

nämligen såvitt angår föreningar av arbetsgivare eller arbetstagare.

Slutligen hava hithörande spörsmål även behandlats av de sakkunniga,

som tillsatts för att verkställa en förberedande utredning angående

ingripanden från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet.

Utskottet fann sig förra året kunna förorda antagandet av en lag om vissa

ekonomiska stridsåtgärder trots svårigheterna att kunna lösa vissa föreningsrättsliga

problem inom den begränsade ram, varom då var fråga. Det förefaller

emellertid utskottet att tillskapandet av en lagstiftning rörande tredje

mans rätt skulle underlättas, därest frågan härom behandlades i sammanhang

med de föreningsrättsliga spörsmålen. Om grunderna för en lagstiftning

beträffande såväl föreningar av arbetsgivare och arbetstagare som andra

ideella föreningar med olika syften bleve klarlagda, skulle därmed en fast

utgångspunkt för en slutlig lösning av frågan örn de ekonomiska stridsåtgärdernas

reglering vara vunnen.

Utskottet får därför, under hänvisning jämväl till vad utskottet anfört å

sid. 39—42 (rörande förslaget till lag örn förenings- och förhandlingsrätt),

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:! hemställa, att Kungl. Majit

måtte, med beaktande av riksdagens skrivelser och föreliggande förslag av

sakkunniga, låta verkställa utredning av frågan om förenings väsen dets normering

genom lagstiftning samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kan giva anledning.

Genom vad utskottet sålunda anfört, Ilar utskottet tagit ställning jämväl

till det i motionerna I: 269 och II: 584 framställda särskilda yrkandet om

utredning rörande lagstiftning om ideella föreningar.

Utskottet vill vidare föreslå riksdagen att, med anledning av de yrkanden,

som framställts i motionerna I: 210, I: 267, 1: 270, II: 475, II: 583 och

II: 585, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte föranstalta

örn fortsatt utredning av frågan angående lagstiftning om vissa ekonomiska

stridsåtgärder med beaktande därav att en sådan lagstiftning bör

vara rättvist avvägd, fri från ensidighet och avpassad efter ett demokratiskt

samhälles rättsordning ävensom av det sammanhang, vari denna utredning

bör ställas till den av utskottet föreslagna utredningen av frågan om föreningsväsendets

normering genom lagstiftning, samt att de förslag, vartill nu

ifrågavarande utredning kan föranleda, måtte framläggas för riksdagen.

Då utskottet således avstyrker de i sistnämnda sex motioner framställda

yrkandena rörande antagande av lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder,

följer härav, att utskottet icke kan tillstyrka de yrkanden, som framställts i

de till nyssnämnda motioner hörande fölidmotionerna I: 211, I- 266, II: 476

och II: 598.

Utskottet hemställde, bland annat, dels alt riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning av

trågan örn föreningsväsendets normering genom lagstiftning samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning,

dels ock att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte föranstalta om fortsatt utredning av frågan angående lagstiftning

om vissa ekonomiska stridsåtgärder med beaktande därav att en sådan

lagstiftning borde vara rättvist avvägd, fri från ensidighet och avpassad efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

13

ett demokratiskt samhälles rättsordning ävensom av det sammanhang, vari

denna utredning borde ställas till den av utskottet föreslagna utredningen

av frågan om föreningsväsendets normering genom lagstiftning, samt att de

förslag, vartill nu ifrågavarande utredning kunde föranleda, måtte framläggas

för riksdagen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan i dessa delar (skrivelse nr 418).

Ärendet är därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Vissa föreningsrättsliga bestämmelser hava upptagits i lagen den 11 september

1936 om förenings- och förhandlingsrätt. Enligt 3 § i lagen skall

föreningsrätten lämnas okränkt. Sker kränkning av föreningsrätten genom

avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling eller genom bestämmelse

i kollektivavtal eller annat avtal, skall rättshandlingen eller bestämmelsen

vara ogin. Vad sålunda stadgas skall dock icke utgöra hinder för intagande

av föreskrift i avtal, att arbetsledare ej må vara medlem av förening, som

avser tillvaratagande av honom underställd personals intressen gentemot arbetsgivaren.

Ej heller skall stadgandet äga tillämpning å åtgärd, som grundas

på sådan föreskrift.

I motionerna I: 70 och 11: 168 anföres bland annat:

Enligt vår uppfattning har frågan om lagstiftning rörande vissa ekonomiska

stridsåtgärder genom sammankopplingen med frågan örn föreningsväsendets

reglering i lag kommit i ett olyckligt läge. Sistberörda spörsmål

är utan tvivel av en sådan räckvidd och till sin natur så tvistigt, att relativt

lång tid sannolikt kommer att förflyta, innan resultatet av den därom begärda

utredningen är att förvänta.

Anledningen till att en lagstiftning rörande ekonomiska stridsåtgärder, eller

en lag till skydd för tredje man som termen mera populärt lyder, icke blivit

genomförd vid de tillfällen, då utformade förslag därtill ha förelegat inför

riksdagen är meningsskiljaktigheter rörande vissa av lagens principer.

Därest dessa skiljaktigheter nöjaktigt kunnat sammanjämkas vid 1935 års

riksdag, torde lagstiftningen då ha blivit beslutad. Vid 1936 års riksdag var

lagförslaget icke föremål för realbehandling och några allvarliga försök att

då nå fram till ett positivt resultat blevo knappast gjorda.

Enligt vår mening finns det starka skäl att nu, trots utgången av riksdagsbehandlingen

förlidet år, göra ett allvarligt försök att överbygga meningsskiljaktigheterna

rörande den ifrågavarande lagstiftningens innehåll. I den

mån på vår meningsriktning ankommer äro vi beredda därtill.

Vid ärendets behandling i andra lagutskottet »sistberörda år» framgick som

resultat ett lagförslag sorn i väsentliga delar omfattades av representanter

för en majoritet i riksdagen. I vissa avseenden förelågo dock divergerande

meningar. För folkpartiets vidkommande bestodo dessa i främsta rummet

i kraven på skydd för sådana oorganiserade arbetsvilliga, som vid konflikt på

en arbetsplats kvarstannade i sitt arbete, samt krav på förbud att med kollektiv

stridsåtgärd förmå eller hindra någon att inträda i eller utträda ur

förening eller annan sammanslutning. Övriga avvikelser från utskottsmajoritetens

förslag vörö av mindre räckvidd.

I fråga örn vår inställning till berörda delar av bär ifrågavarande lagstiftning

sakna vi anledning i detta sammanhang motivera vår principiella uppfattning.

Det kan vara tillräckligt att erinra örn att våra ståndpunkter i sa
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ken vilade pa uttalanden och förslag av den s. k. trettonmannakommissionen.

Vad som sedermera förekommit i saken har ej föranlett en ändrad inställning

från vår sida i här berörda hänseenden.

Med riksdagens nuvarande sammansättning lär det dock icke finnas några

utsikter att vinna gehör för vår uppfattning rörande de områden som en

skyddslag för tredje man bör täcka. Vi äro fullt medvetna om den syn som

de socialistiska partierna lägga på frågan om skydd för arbetsv illiga ävensom

att såväl socialdemokrater som bondeförbundare icke vilja medverka till införande

av skydd mot s. k. organisationstvång. Vid sådant förhållande är

det uppenbart att i ett förslag till lag örn ekonomiska stridsåtgärder, som

skall vinna anslutning från den nuvarande riksdagsmajoriteten, dessa båda

avsnitt få lämnas oreglerade.

Det är i medvetande härom och med klar insikt om det värde till skydd

för tredje man som en lag skulle få även med uteslutande av berörda moment

som vi här framlägga förslag till lag örn ekonomiska stridsåtgärder i huvudsaklig

överensstämmelse med den i andra lagutskottets utlåtande nr 29

vid 1935 års riksdag föreslagna texten.

I motionerna 1: 168 och II: 348 framhålles, att förutsättningarna för ett

positivt beslut beträffande de ekonomiska stridsåtgärdernas reglering förefallit

motionärerna böra vara gynnsammare nu än förut. Motionärerna anföra

i anslutning härtill, bland annat:

Det spörsmål, vilket tidigare stått i vägen för ett sådant beslut, har gällt

organisationstvånget. Meningarna lia där starkt brutit sig mot varandra. I

anslutning till riksdagens begäran i fjol har emellertid Kungl. Majit nu till

beredning upptagit frågan om föreningsrättens utbildande i sin helhet. En

lagstiftning om de ekonomiska stridsåtgärderna torde därför f. n. icke böra

taga ståndpunkt till de föreningsrättsliga problemen, inklusive organisationstvånget.

Ett sådant ståndpunktstagande synes icke heller utgöra någon nödvändig

förutsättning för ifrågavarande lagstiftnings genomförande i övriga

delar. Flertalet bestämmelser i denna lagstiftning, sådana de utformats i tidigare

framlagda förslag, ha i själva verket intet omedelbart sammanhang med

de rent föreningsrättsliga frågorna.

Av ovannämnda skäl ha vi i efterföljande lagförslag till de ekonomiska

stridsåtgärdernas reglering uteslutit den omstridda organisationsklausulen.

Den bestämmelse till medelbart skydd mot organisationstvång, vilken andra

lagutskottet förordade i sitt utlåtande i förevarande ämne till 1935 års riksdag

(nr 29), ha vi dock ansett oss böra intaga jämväl i vårt förslag. Enligt

denna bestämmelse må sålunda icke stridsåtgärd riktas mot tredje man för

att förmå part att inträda i eller hindra honom att utträda ur förening eller

annan sammanslutning. I övrigt ansluter sig lagtexten till vår motion vid

1936 års riksdag med förslag till lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder.

VMettet. På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 58) har 1936 års riksdag i

skrivelse till Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

dels utredning av frågan om föreningsväsendets normering genom lagstiftning

dels ock fortsatt utredning av frågan angående lagstiftning örn vissa ekonomiska

stridsåtgärder med beaktande därav, att en sådan lagstiftning borde

vara rättvist avvägd, fri från ensidighet och avpassad efter ett demokratiskt

samhälles rättsordning ävensom av det sammanhang, vari denna utredning

borde ställas till den föreslagna utredningen av frågan örn föreningsväsen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

15

dets normeling genom lagstiftning. Dessa framställningar äro beroende på

Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet uttalade i sitt berörda utlåtande, bland

annat, att det förefölle utskottet, som örn tillskapandet av en lagstiftning rörande

tredje man skulle underlättas, därest frågan härom behandlades i

sammanhang med de föreningsrättsliga spörsmålen. Utskottet framhöll vidare,

att en fast utgångspunkt för en slutlig lösning av frågan om de ekonomiska

stridsåtgärdernas reglering skulle vara vunnen, örn grunderna för

en lagstiftning beträffande såväl föreningar av arbetsgivare och arbetstagare

som andra ideella föreningar med olika syften bleve klarlagda. Utskottets

utlåtande var i nu angivna delar enhälligt.

Vad utskottet sålunda anfört vid 1936 års riksdag synes utskottet fortfarande

äga sin fulla giltighet. Under sådana omständigheter och då utskottet

förväntar, att Kungl. Majit ägnar hithörande spörsmål uppmärksamhet, har

utskottet icke funnit skäl föreligga för riksdagen att för närvarande vare

sig för sin del antaga någon lagstiftning örn ekonomiska stridsåtgärder eller

hos Kungl. Majit göra någon ytterligare framställning i ämnet.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att åtskilliga av de spörsmål,

som beröras i den av motionärerna föreslagna lagstiftningen, äro föremål

för överväganden vid de pågående överläggningarna mellan arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen rörande vissa arbetsfredsproblem

med mera. Genom dessa förhandlingar hava otvivelaktigt skapats ökade möjligheter

att mildra motsättningarna inom vissa områden av arbetsmarknaden.

En dylik samverkan av olika intresseorganisationer inom det ekonomiska livet

är enligt utskottets mening av ett obestridligt samhälleligt värde, vilket även

från många håll vitsordats. Sålunda har i det i utskottets redogörelse närmare

omlörmälda betänkandet om folkförsörjning och arbetsfred uttalats i

samband med frågan om en allmän reglering av blockader och bojkotter med

mera, att innan en lagstiftning i ämnet genomfördes, syntes genom förhandlingar

med de större organisationerna böra såvitt möjligt åvägabringas överenskommelser

örn tillämpningen av vissa normer. Enligt de sakkunnigas mening

skulle en lagstiftning, som kunde stödja sig på dylika överenskommelser,

uppbäras av det allmänna rättsmedvetandet på ett helt annat sätt än vad eljest

skulle bliva fallet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att motionerna I: 70 och lii 168 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd; samt

b) att motionerna I: 168 och 11:348 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*, P. Sandström, Heiding,

Västberg, Knut Petersson, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage*, Olovson, Skoglund, Pettersson i

Hällbacken, Johanson i Hallagården, Molander och Sandström i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Österström och Knut Petersson, vilka ansett att utskottet bort

hemställa om antagande av det i motionerna I: 70 och II: 168 framlagda lagförslaget.

2) av herrar P. Sandström, Ekströmer, Skoglund och Sandström i Sollefteå,

vilka anfört:

De samordnade utredningar angående frågan örn föreningsväsendets normeling

genom lagstiftning och angående frågan örn lagstiftning örn vissa

ekonomiska stridsåtgärder, varom 1936 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt,

hava ännu icke kommit till stånd.

Vad beträffar de av utskottet åberopade överläggningarna mellan Svenska

Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen, så äro de förvisso av stor

betydelse för organisationsväsendets reglering på centrala områden, men

kunna knappast komma att lämna väsentligt bidrag till frågan om beredande

av skydd för utom dessa båda sammanslutningar stående.

Då emellertid frågan härom redan lång tid varit föremål för statsmakternas

prövning, och denna lösning enligt vår uppfattning icke längre bör uppskjutas,

få vi hemställa,

att riksdagen måtte antaga i motionerna I: 168 och II: 348

återgivna lagförslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.