Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till förhindrande av samhälls farliga arbetsinställelser. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 170 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 350 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

1937-02-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till förhindrande av samhälls farliga arbetsinställelser. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 170 i första kammaren av herr Velander m. fl. och nr 350 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

21

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1937 kl. lif. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till förhindrande

av samhälls farliga arbetsinställelser.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 170 i första

kammaren av herr Velander m. fl. och nr 350 i andra kammaren av herr

Bagge m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning rörande de åtgärder, som

kunna vidtagas i syfte att förhindra samhällsfarliga arbetsinställelser, samt

örn framläggande av de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Spörsmålet örn lämpliga åtgärder för att främja arbetsfreden har vid

upprepade tillfällen framförts i riksdagen och efter framställningar från

riksdagens sida varit föremål för utredningar av myndigheter eller av särskilda

av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga.

I utskottets utlåtanden nr 22 vid 1924 års riksdag och nr 56 vid 1936

års riksdag, vilka utlåtanden avgåvos i anledning av då väckta motioner i

ämnet, har utskottet lämnat en utförlig historik, till vilken utskottet såvitt

angår tiden från och med 1887 till och med 1933 anhåller att få hänvisa.

Vid 193å års riksdag väcktes tio motioner angående lagstiftning till arbetsfredens

bevarande med mera (I: 148 av herr Hamrin m. fl., I: 149 av

herr Petrus Nilsson m. fl., I: 154 av herr Johan Bernhard Johansson

m. fl., 1:241 och 1:242 av herr Löfgren, 11:287 av herr Jeppsson m. fl.,

II: 289 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., II: 340 av herr Lindman m fl

samt 11:496 och 11:497, båda av herr Carleson under instämmande av tre

andra av andra kammarens ledamöter).

I nämnda motioner berördes en mängd lill arbetsfredsfrågan hörande

spörsmål, främst rörande obligatorisk skiljedom och obligatorisk medling i

vissa fall, angående själva medlingsförfarandet, örn regler angående varsel

och förfarandet i övrigt vid igångsättandet av arbetsinställelse, rörande

rättslig reglering av arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga sammanslutningar,

om åtgärder till förebyggande av samhällsfarliga arbetskonflikter samt

angående en beredskapslagstiftning.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet. En sammanfattning av de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

i motionerna framställda yrkandena lämnas i utskottets utlåtande nr 51

(sid. 6—8), vartill utskottet anhåller att få hänvisa. Utskottet hemställde,

bland annat, att riksdagen i anledning av de tio motionerna måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta om en allsidig

och förutsättningslös utredning rörande de åtgärder på föreningsrättens och

arbetsrättens områden, som kunde vidtagas i syfte att rättsligen utbilda arbetsgivarnas

och arbetarnas fackliga föreningsväsen och att främja arbetsfreden,

samt utan tidsutdräkt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Herrar Sigfrid Hansson och Magnusson i Kalmar avgåvo särskilt yttrande

till utskottets utlåtande. Reservation anmäldes av herrar Norman, Forslund,

Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan och Lindberg i Stockholm,

vilka hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Riksdagens skrivelse till Kungl.

Majit (nr 373) avläts den 11 juni 1934.

Den 31 december 1934 anmäldes riksdagens nyssnämnda skrivelse i statsrådet.

Statsministern, excellensen Hansson, förordade därvid, att en förberedande

utredning skulle verkställas angående ingripanden från samhällets

sida på vissa områden av det ekonomiska livet. Statsministerns anförande

till statsrådsprotokollet har återgivits i andra lagutskottets förut omförmälda

utlåtande nr 56 vid 1936 års riksdag (sid. 8—12), till vilket utlåtande utskottet

tillåter sig att härutinnan hänvisa.

Till sakkunniga för verkställande av den av statsministern förordade förberedande

utredningen angående ingripanden från samhällets sida på vissa

områden av det ekonomiska livet utsåg Kungl. Majit därefter överståthållaren

T. Nothin, disponenten vid Åtvidabergs fabriker E. Ericsson samt ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören F. Severin. Nothin förordnades

att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Vid 1935 års riksdag framställdes motionsvis yrkanden angående lagstiftning

till arbetsfredens främjande.

I motionen I: 179 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. hemställdes,

att riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla, att skyndsammast oell för sig

utredning måtte företagas och förslag framläggas rörande frågan örn åtgärder

till arbetsfredens främjande. I de likalydande motionerna 1:253 av

herr Elof Andersson m. fl. samt 11:439 av herr Andersson i Rasjön m. fl.

yrkades, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning rörande dels vissa bestämmelser till arbetsfredens främjande

och dels beredskapslagstiftning till förhindrande av arbetskonflikter, varom

närmare uttalanden gjorts i motionerna, samt att riksdagen måtte hemställa,

att förslag i nämnda frågor måtte föreläggas 1936 års riksdag.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 36

hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

23

det pågående utredningsarbetet beträffande arbetsfredsfrågan bedreves i sådan

ordning, att förslag angående de spörsmål, om vilkas utredning riksdagen

år 1934 gjort framställning, måtte kunna föreläggas riksdagen utan

det dröjsmål, som skulle medföras av ett avvaktande av utredningens slutförande

i övriga med sistnämnda spörsmål sammanförda frågor.

Reservationer anfördes dels av herr Sigfrid Hansson jämte sex andra ledamöter

(blank reservation), dels ock av herr Österström jämte fem andra

ledamöter, vilka biträdde utskottets hemställan men ansågo, att utskottet

därför bort anföra annan motivering.

Riksdagen biföll utskottets hemställan med uteslutande av motiveringen

för densamma.

De sakkunniga för verkställande av utredning angående ingripanden från

samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet avgåvo den 9

december 1935 betänkande om folkförsörjning och arbetsfred. De sakkunnigas

uttalanden och förslag hava upptagits i del I av betänkandet (stat.

off. utredn. 1935:65). I del II (stat. off. utredn. 1935:66) hava sammanförts

utarbetade redogörelser för nu gällande bestämmelser på olika områden,

för tidigare behandling av förekommande frågor, för utländska förhållanden

m. m. I förevarande sammanhang anhåller utskottet att få särskilt

hänvisa till bil. 22 i del II med rubrik »Lagstiftning och lagförslag i

Sverige till främjande av freden på arbetsmarknaden och på det allmänt

ekonomiska området m. m.» (sid. 408—458).

I del I hava de sakkunniga i särskilda kapitel behandlat »Den svenska

folkförsörjningen» (sid. 15—90) samt »Arbetsfreden» (sid. 91—129).

I sistnämnda kapitel hava först behandlats frågorna örn »Sociallagstiftningen»

(sid. 91—93) och »Inkomstfördelningen» (sid. 93—98). Därefter

har under huvudrubriken »Förening sväsendet» upptagits, bland annat, en

redogörelse för »Föreningarnas organisation» (sid. 103—lil) samt vidare

frågan om »Skydd för föreningsrätten och skydd mot organisationstvång»

(sid. lil—112). De sakkunniga hava föreslagit (sid. 112), att åt en eller

flera sakkunniga personer måtte uppdragas att nied vederbörande större

organisationer samråda i syfte att för deras vidkommande söka åvägabringa

en sådan gestaltning av föreningsväsendet, som de sakkunniga närmare angivit

i betänkandet, samt att, örn det visat sig, att detta förfarande icke lett

till resultat, frågan örn föreningsväsendets normerande genom lagstiftning

måtte göras till föremål för utredning genom sakkunniga. — Under huvudrubriken

»Förbud mot arbetskonflikter och därmed sammanhängande spörsmål»

(sid. 112—119) har efter en »översikt» behandlats frågorna om »Förbud

mot s. k. samhällsförliga konflikter» och »Förbud mot arbetskonflikter

i vissa fall». Beträffande den förstnämnda av dessa två frågor har föreslagits

(sid. 118), att genom särskilda sakkunniga måtte utredas, huruvida

och i vilken omfattning arbetskonflikter kunna förhindras i sådana fall, där

verksamheten icke avser att i främsta rummet tillgodose ett arbetsgivarens

ekonomiska intresse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

A sid. 119—123 har därefter behandlats frågan om »Förbud mot vissa

stridsåtgärder», därvid hemställts, att åt en eller flera sakkunniga måtte

uppdragas att söka genom förhandling med vederbörande organisationer

åvägabringa överenskommelser enligt vissa i betänkandet angivna riktlinjer

samt att därefter frågan örn erforderlig lagstiftning i ämnet måtte upptagas

till utredning och omprövning. — Under rubriken »Beredskapslagstiftning»

(sid. 124—125) hava de sakkunniga förklarat sig tillstyrka utarbetandet och

framläggandet av förslag till en beredskapslagstiftning, varvid i första hand

vissa vägar, som angivits i betänkandet, borde undersökas. — Frågan örn

»Medlingsförfarandet» har behandlats å sid. 125—127, varefter kapitlet örn

arbetsfreden avslutas å sid. 127—129 med avdelningen »Social etik».

Beträffande detaljer rörande innehållet i de sakkunnigas uttalanden får

utskottet hänvisa till betänkandet.

Efter vad sålunda förekommit i anledning av riksdagens skrivelse nr

373/1934 är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I den ovannämnda avdelningen »Förbud mot s. k. samhällsfarliga konflikter»

hava de sakkunniga anfört, bland annat:

Även om man i huvudsak torde få överlämna åt parterna själva att lösa

intressekonflikterna, torde dock alltid finnas fall, då så stora samhällsintressen

stå på spel, att det kommer att framstå som en nödvändighet för staten

att söka åvägabringa en lösning. Med hänsyn härtill har vid olika tillfällen

påyrkats förbud för s. k. samhällsfarliga konflikter. Vid de försök, som härvid

gjorts att fastställa innebörden av detta begrepp, har det visat sig ytterst

svårt att finna en tillfredsställande definition. En granskning av de olika

förslagen rörande förbud mot s. k. samhällsfarliga arbetsinställelser visar,

att man merendels låtit sig ledas av intrycken från någon särskild, befarad

eller utbruten, konflikt och med tanke på de menliga verkningarna av denna

i det särskilda fallet velat förbjuda alla konflikter av dylik art. En närmare

undersökning utvisar emellertid, att en lagstiftning, som måste äga generell

tillämplighet och gälla för längre tid, knappast kan bygga på en sådan grund.

En konflikt, som vid ett givet tillfälle för en så långt möjligt opartisk bedömare

ter sig som verkligt menlig för hela folket, kan under andra förhållanden

vara av betydelse blott för de stridande parternas ekonomi.

I den mån en konflikt ter sig såsom allmänt skadlig på grund av sina ekonomiska

följder, lärer orsaken därtill vara att söka antingen i konfliktens omfattning

eller i den för vederbörande näringsgren särskilt olyckliga tidpunkten

för konflikten, som exempelvis kan medföra, att en svensk exportvara

i en ömtålig situation varaktigt förlorar en utländsk marknad till lika allvarlig

skada för båda parterna och till men för vår framtida folkförsörjning.

Uti intetdera fallet låter det sig emellertid göra att finna någon sådan principiell

avgränsning från andra konflikter, att den kan en gång för alla fastställas.

Det är nämligen såväl i ena som andra hänseendet en skillnad mot

andra konflikter, icke till arten utan till graden. Såvida man icke vill förbjuda

alla arbetskonflikter överhuvudtaget, lärer därför i ovan antydda fall

tvångsingripande från samhällets sida icke kunna ske i form av i lag utformat

generellt konfliktförbud utan måste övervägas från fall till fall. Till

frågan örn dylikt ingripande återkomma vi senare under rubriken beredskapslagstiftning.

Skola vissa konflikter kunna generellt avlysas, måste någon annan indelningsgrund

sökas. Nära till hands ligger därvid att söka förutsättningen i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

25

den omständigheten, att stat eller kommun är arbetsgivare. Emellertid synes

inte heller denna omständighet kunna utan vidare anses giva vid handen, att

verksamheten är av den art, att en arbetsnedläggelse därinom skulle kunna

betecknas såsom farlig för samhället.

Större möjlighet att uppställa ett tillfredsställande kännetecken på sådana

konflikter, som av hänsyn till det allmännas bästa i första hand böra undvikas,

förefinnes, örn man som utgångspunkt vid bedömandet tager det ändamål,

som verksamheten är avsedd att tillgodose. Därest arbetsavtalet icke

avser att tillgodose något arbetsgivarens ekonomiska intresse, lärer nämligen

en arbetsinställelse i regel beröra mera omedelbart viktiga samhälleliga funktioner.

Ett förhindrande av arbetsinställelser i dylika fall synes stå i nära

överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Vidare torde det

vara lättare att här finna vägar för en rättvis avvägning av parternas mot

varandra stridande intressen. Exempel på dylika slag av arbetsanställning

erbjuda polis, brandkår, renhållningsverk och sjukvårdspersonal. Även här

komma givetvis att finnas gränsfall av mer eller mindre tveksam art. Kommunala

anläggningar för belysning, kraft, distribution av vatten och gas

m. m. drivas i viss mån såsom affärsföretag och lämna ofta ett betydande

överskott. Emellertid torde även i dessa fall affärsvinsten icke vara det avgörande

motivet utan ortens förseende med de angivna förnödenheterna.

Dessa företag synas därför närmast vara att jämställa med dem, där arbetsavtalet

enligt sin natur icke avser att tillgodose arbetsgivarens ekonomiska

intresse. Nära jämförliga härmed äro vissa statliga företag med monopolställning,

vilka blott i andra hand avse att bereda statsinkomster, medan staten

därmed främst vill tillgodose ett allmänhetens intresse. Hit äro att räkna

exempelvis post- och telegrafverken. Mera tveksamt är örn man till denna

grupp även kan räkna företag, som driva sin rörelse delvis i konkurrens med

enskild verksamhet av liknande art, t. ex. statens järnvägar och statens vat
tenfallsverk.

..

Ett förhindrande av arbetsnedläggelser inom företag, som ovan berörts,

torde kunna åvägabringas på olika sätt. . .

En väg, som man i vårt land redan beträtt i vissa fall, har varit att bereda

de anställda tjänstemannaställning, i vilket fall arbetsnedläggelser, utan att

de anställda i vederbörlig ordning erhållit avsked från sin tjänst, komma att

medföra ansvar för tjänstefel och på så sätt bliva förbjudna. Förutsättningen

för en dylik anordning synes böra vara, att vederbörande företag drives av

stat eller kommun eller kommunal samfällighet. Huruvida tjänstemannaställning

kan beredas anställda vid samtliga statliga och kommunala företag

av det slag, som ovan nämnts, kan ej bedömas utan en närmare utredning.

Undersökas bör ock huruvida ali personal vid dylika företag lämpligen kan

givas tjänstemanna ställning. Svårighet härutinnan torde möta.

En ytterligare utväg, som bör bli föremål för undersökning, är huruvida

icke för den personals del, som ej kan givas tjänstemannastållning, enhetliga

lönereglementen kunna tänkas utfärdade. I sa lall mäste ettel levandet

härav garanteras genom ett lagstadgat förbud mot stridsåtgärder jämte därtill

knutna lämpliga påföljder. ... , s

Vare sig det ena eller det andra alternativet väljes, lärer det vara ofrånkomligt,

att lönefrågan för kommunalt anställda avgöres efter mera enhetliga

normer. Detta kan ske antingen genom ett lönercglemente, som för

hela landet fastställcs av statsmakterna, eller ock sålunda alt av vederbörande

kommuner uppgjorda löneavtal eller lönereglementen prövas av en central

statlig myndighet. Givetvis måste härvid hänsyn tagas till de olika förhållanden,

sorn råda på olika orter.

Bihang till riksdagens protokoll 1!KI7. 9 sami. 2 avd. Nr IS 20.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

En annan möjlighet, som är tänkbar och som i varje fall bör övervägas,

där tjänstemannaställning ej kan beredas de anställda, är på visst sätt avfattade

avtal, vilka innebära större garantier för arbetsfreden än de nu i allmänhet

brukade. Härvid skulle den anordningen kunna tänkas, att vid sidan

av det vanliga kollektivavtalet samt med annan och längre giltighetstid än

detta fastställes en särskild förhandlingsordning, som förbjuder arbetsinställelser

under förhandlingsordningens giltighetstid samt närmare reglerar,

huru under denna tid uppkomna konflikter mellan parterna skola lösas.

Även andra utvägar kunna tänkas. Skulle trots allt en konflikt uppstå inom

de arbetsområden, varom nu är fråga, kan ett biläggande därav tänkas kunna

åvägabringas genom ingripande enligt en beredskapslagstiftning.

Vare sig det ena eller andra av de i det föregående angivna alternativen

väljes synas de grupper av anställda, varom här är fråga, böra i löne- och

andra hänseenden ställas i en i förhållande till närmast jämförbara befattningshavare

i den rent fria verksamheten så mycket bättre ställning, som

med hänsyn till vad ovan anförts finnes skälig. I motsatt fall skulle ett förbud

mot stridsåtgärder för dessa gruppers vidkommande kunna icke blott

uppfattas såsom en obillig begränsning av deras medel att hävda sina intressen

utan jämväl befaras föranleda tillgripandet av hemliga, mera elakartade

metoder.

I detta sammanhang bör icke förbises, att de senare årtiondenas reglering

av lönerna för i offentlig tjänst anställda — bortsett från en del i regel lägre

tjänster —- oftast varit inriktad endast på en kompensation för det fallande

penningvärdet. Då den genom rationaliseringar och tekniska uppfinningar

alltjämt ökade produktionen medfört, att antalet och myckenheten tillgängliga

förnödenhetsvaror per innevånare ökats, hava dessa grupper anställda

icke kommit i åtnjutande av samma andel av den ökade nationalinkomsten

som de i privat verksamhet sysselsatta. Om staten stipulerar förbud mot intressestrider

för de grupper, varom här är fråga, så bör rättvisligen också

tillses, att dessa grupper komma i åtnjutande av sin skäliga anpart av det

allmänna välståndets tillväxt, varvid givetvis den större säkerhet, som tjänst

hos stat och kommun innebär, dock icke bör förbises.

Utskottet får i detta sammanhang erinra örn de i utskottets denna dag avgivna

utlåtande nr 18 (sid. 10 och 11) närmare omförmälda överläggningarna

mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, vilka avse sådana

arbetsmarknadsproblem, som eventuellt kunna regleras genom överenskommelser

mellan de båda organisationerna. Dessa förhandlingar hava påbörjats

den 22 maj 1936.

Vid 19''36 års riksdag hemställdes dels i likalydande motionerna I: 154 av

herr Hamrin m. fl. och II: 368 av herr Andersson i Rasjön m. fl., att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utarbeta

samt skyndsamt, om möjligt under 1936 års riksdag, för riksdagens

granskning och godkännande framlägga förslag till beredskapslagstiftning

av viss i motionerna angiven beskaffenhet, dels ock i likalydande motionerna

I: 269 av herr Bagge m. fl. och lii 584 av herr Andersson i Norrköping m. fl.,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om omedelbart igång
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

27

sättande av utredning och framläggande så snart ske kunde för riksdagen

av förslag rörande, bland annat, de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att

främja arbetsfreden.

Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande, nr 56, över motionerna om de

ovan återgivna framställningarna till Kungl. Maj:t av 1934 och 1935 års riksdagar

samt om det av tillkallade sakkunniga den 9 december 1935 avgivna

betänkandet om folkförsörjning och arbetsfred. Utskottet yttrade därefter,

bland annat:

Utskottet, som vidhåller sin förut uttalade uppfattning, att starka skäl

föreligga för tillskapandet av en beredskapslagstiftning, får med anledning

av vad som beträffande förevarande spörsmål förekommit föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte^ låta slutföra

erforderliga utredningar rörande frågan om att tillskapa en sådan lagstiftning

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill dessa utredningar kunna

föranleda.

Frågan om åtgärder i övrigt till främjande av arbetsfreden har ingående

behandlats av de förutnämnda sakkunniga. Denna fråga torde jämväl komma

att i vissa delar göras till föremål för behandling vid de överläggningar,

som påbörjats mellan landsorganisationen i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen

rörande vissa arbetsfredsproblem med mera. Utskottet vill

i detta sammanhang uttala, att utskottet skulle hälsa med tillfredsställelse,

om dessa överläggningar leda till för samhället gagneliga resultat på förevarande

område. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit ägnar de spörsmål

inom arbetsfredens område — utöver frågan örn tillskapandet av en beredskapslagstiftning

—, vilka utskottet förut angivit, all den uppmärksamhet,

som deras vikt påkallar, finner utskottet skäl icke föreligga att för närvarande

föreslå riksdagen att göra framställning till Kungl. Majit örn deras

ytterligare utredning.

Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtte låta slutföra erforderliga utredningar rörande

frågan om att tillskapa en beredskapslagstiftning samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill dessa utredningar kunde föranleda.

Reservation anmäldes av herr Linder jämte ytterligare sex ledamöter, vilka

ansett, att utskottet bort helt avstyrka motionerna.

Första kammaren biföll utskottets hemställan, medan andra kammaren

biföll reservationen. Frågan hade följaktligen fallit.

Frågan örn åtgärder till arbetsfredens främjande har under åtskilliga år Utskottet.

varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

1934 års riksdag hemställde på förslag av andra lagutskottet (utlåtande Hiöl),

att Kungl. Majit måtte föranstalta om en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande de åtgärder på föreningsrättens och arbetsrätten^ områden,

som kunde vidtagas i syfte att rättsligen utbilda arbetsgivarnas oell arbetarnas

fackliga föreningsväsen och att främja arbetsfreden.

I anledning av riksdagens skrivelse utsågos den 31 december 1934 sakkunniga

för att verkställa en förberedande utredning angående ingripanden

från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet.

Efter förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 36) anhöll därefter 1935

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andru lagutskottets utlåtande Nr 20.

års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t, att det pågående utredningsarbetet

beträffande arbetsfredsfrågan måtte bedrivas i sådan ordning, att förslag angående

de spörsmål, om vilkas utredning riksdagen år 1934 gjort framställning,

måtte kunna föreläggas riksdagen utan det dröjsmål, som skulle medföras

av ett avvaktande av utredningens slutförande i övriga, med sistnämnda

spörsmål sammanförda frågor.

De sakkunniga hava den 9 december 1935 avgivit betänkande örn folkförsörjning

och arbetsfred. De hava däri vid behandling av frågan örn »Förbud

mot vissa stridsåtgärder» föreslagit, att åt en eller flera sakkunniga måtte

uppdragas att söka genom förhandling med vederbörande organisationer

åvägabringa överenskommelser enligt vissa i betänkandet angivna riktlinjer

samt att därefter frågan örn erforderlig lagstiftning måtte upptagas till utredning

och omprövning. I fråga om »Förbud mot s. k. samhällsfarliga konflikter»

har i betänkandet hemställts, att genom särskilda sakkunniga måtte

utredas, huruvida och i vilken omfattning arbetskonflikter kunna förhindras

i sådana fall, där verksamheten icke avser att i främsta rummet tillgodose

ett arbetsgivarens ekonomiska intresse.

De sakkunnigas betänkande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom utskottet ovan erinrat pågå sedan maj månad 1936 överläggningar

mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen örn sådana arbetsmarknadsproblem,

som eventuellt kunna regleras genom överenskommelser

mellan de båda organisationerna. Utskottet har i ett tidigare utlåtande (nr 7) i

anledning av motioner om vissa ändringar i kollektivavtalslagen uttalat, att

det är av stor betydelse för arbetsfreden, att arbetsgivare och arbetare bibringas

en bättre förståelse för varandras synpunkter. Insikten om önskvärdheten

av en dylik samverkan har utan tvivel ökats högst väsentligt under

senare år. På frivillighetens väg torde nämligen åtskilliga åtgärder kunna

vidtagas i syfte att främja ett förtroendefullt samarbete mellan parterna

på arbetsmarknaden till gagn för dem själva och för samhället. Utskottet

får i detta sammanhang även åberopa vad utskottet rörande värdet av dylika

överläggningar mellan olika intressesammanslutningar anfört i sitt förut

denna dag avgivna utlåtande nr 18 (sid. 15).

I förevarande båda motioner påkallas utredning örn åtgärder till förhindrande

av samhällsfarliga arbetsinställelser.

Såsom framgår av de sakkunnigas uttalanden i detta ämne, vilka återgivits

å sid. 24—26 i detta utlåtande, torde det möta svårigheter alt begreppsmässigt

avgränsa de samhällsfarliga konflikterna. Ehuru de ovan omförmälda

överläggningarna mellan de båda huvudorganisationerna på arbetsmarknaden

icke 4orde komma att direkt avse konflikter, i vilka stat eller kommun

är part, lära emellertid de normer, varom berörda organisationer enas, kunna

bliva av betydelse för arbetsmarknaden i dess helhet och sålunda även för

förhållandena inom det statliga och kommunala arbetsområdet.

Med hänsyn till att frågan örn de samhällsfarliga konflikterna i anledning

av de sakkunnigas betänkande är föremål för prövning av Kungl. Maj:t samt

under beaktande jämväl av de pågående överläggningarna mellan arbetsgiva
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

29

reföreningen och landsorganisationen har utskottet icke funnit skäl föreligga

för riksdagen att hos Kungl. Majit göra framställning beträffande det i motionerna

berörda spörsmålet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*, Tamm*, Heiding, Hagman,

Sam Larsson*, Wistrand och Västberg;

från andra kammaren: herrar Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken, Molander,

Sandström i Sollefteå, Holm, Nyblom och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Tamm, Wistrand, Skoglund och Sandström i Sollefteå, vilka anfört

:

De i utlåtandet åberopade överläggningarna mellan Svenska Arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen kunna enligt vår mening icke lämna

något väsentligt bidrag till lösningen av frågan om åtgärder för förhindrande

av samhällsfarliga arbetsinställelser, vilken så gott som helt ligger utanför

dessa organisationers gemensamma intressesfär. De sakkunniga, som på sin

tid tillsattes för verkställande av förberedande utredning angående ingripanden

från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet, hava jämväl

i enlighet med denna uppfattning hemställt om en särskild utredning, i

vilken omfattning arbetskonflikter kunna förhindras i sådana fall, där verksamheten

icke avser att i främsta rummet tillgodose ett arbetsgivarens ekonomiska

intresse.

Då vi i likhet med motionärerna anse den nuvarande situationen synnerligen

gynnsam för en lidelsefri prövning av frågan, få vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn

utredning rörande de åtgärder, som kunna vidtagas i syfte

att förhindra allmänfarliga arbetsinställelser, samt om framläggande

av de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 18—20.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.