Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förning till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid arbetet ä rikets ekonomiska försvarsberedskap.

1937-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förning till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid arbetet ä rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra ,lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition

med förning till lag om skyldighet för näringsidkare

m. fl. att biträda vid arbetet ä rikets ekonomiska

försvarsberedskap.

Genom en den 16 februari 1937 till riksdagen avlämnad proposition,

nr 102, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat

förslag till

Lag

om skyldighet för näringsidkare ni. fl. att biträda vid arbetet

å rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Det åligger varje ägare eller innehavare av industriell anläggning

här i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag

eller bedriver verksamhet, som kan vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga

förhållanden bliva av betydelse för krigsmakten eller eljest för

landets förnödenhetsförsörjning, att på anfordran beträffande anläggningen,

företaget eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet

eller rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap de

uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga, råvaruförbrukning,

lagerhållning och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för

organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt

biträda vid planläggandet av nämnda organisation. Medför dylikt biträde

arbete av sådan beskaffenhet eller omfattning, att näringsidkaren anser sig

böra påfordra ersättning därför, och kan överenskommelse därom ej träffas

med vederbörande myndighet, skall frågan hänskjutas till en enligt lagen

örn skiljemän den 14 juni 1929 (nr 145) tillsatt skiljenämnd, vilken äger dels

avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels ock bestämma ersättningsbeloppets

storlek.

2 mom. Likaledes åligger det statliga och kommunala verk, styrelser och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

inrättningar samt bankaktiebolag ävensom näringsidkare, utöver i 1 mom

avsedda, att på anfordran av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

lämna uppgift angående den för dem i händelse av mobilisering

erforderliga personalorganisationen.

3 mom. Hos ovannämnda verk, styrelser, inrättningar, banker och näringsidkare

anställd värnpliktig personal, som av vederbörande myndighet prövas

oundgängligen erforderlig för deras personalorganisation i händelse av mobilisering,

ställes till förfogande på sätt Konungen närmare bestämmer.

2§-

Det åligger myndighet, som har att taga befattning med arbetet å rikets

ekonomiska försvarsberedskap, att tillse, att därvid vunnen upplysning angående

näringsidkares verksamhet ej kommer till annan näringsidkares eller

eljest till utomståendes kännedom.

3 §•

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § infordrad uppgift eller som mot

bättre vetande avgiver oriktig sådan eller som underlåter att på anfordran

fullständiga uppgift, som befunnits vara ofullständig, vare, därest han är

offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel, men

straffes eljest med dagsböter.

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § i övrigt påfordrat biträde vid

planläggandet av organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap,

straffes likaledes med dagsböter.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937, från och med vilken dag lagen

den 9 april 1926 (nr 65) örn skyldighet för vissa näringsidkare att biträda

vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. ävensom kungörelsen

den 12 juni 1931 (nr 247) angående bestämmande av myndighet, som avses i

1 § 2 mom. sistnämnda lag, upphöra att gälla.

Där i särskild författning eller eljest hänvisning förekommer till 1926 års

lag, skall hänvisningen i stället avse den nya lagen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt Jagen den 9 april 1926 (nr 65) örn skyldighet för vissa näringsidkare

att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. åligger

det (1 § 1 mom.) varje ägare eller innehavare av industriell anläggning här

i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag eller bedriver

verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva av betydelse

för densamma, att på anfordran beträffande anläggningen, företaget

eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvars
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

väsendet de uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga

och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för organisationen av landets

industriella krigsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid planläggandet av

industriens krigsorganisation. Likaledes åligger det (1 § 2 mom.) statliga

och kommunala verk, styrelser och inrättningar, bankaktiebolag m. fl. att

på anfordran av myndighet, som Konungen bestämmer, lämna uppgift angående

den för dem under krig erforderliga personalorganisationen. I lagen

återfinnas dessutom, bland annat, bestämmelser örn ersättning till näringsidkare

för biträde i förevarande avseende ävensom straffbestämmelser för

underlåtenhet att fullgöra i lagen föreskrivna åligganden.

I skrivelse den 21 december 1936 har rifcs/commissionen för ekonomisk

försvarsberedskap hemställt örn åtgärder för utfärdande av en ny lag örn

skyldighet för näringsidkare och andra att biträda vid arbetet å rikets ekonomiska

försvarsberedskap, avsedd att ersätta 1926 års lag. Kommissionen

har vid sin skrivelse fogat ett förslag till lag i ämnet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anför:

I förhållande till 1926 års lag i förevarande ämne innebär den av rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap nu föreslagna lagstiftningen

till en början den ändringen, att rikskommissionen i fråga örn befogenhet

att från vissa industri- och näringsidkare infordra uppgifter rörande anläggnings

eller företags personal, tillverkningsförmåga m. m. jämställes med

de centrala förvaltningsmyndigheterna vid försvarsväsendet. Med den centrala

ställning på den industriella krigsberedskapens område, som rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap numera intager och som efter

rikskommissionens beslutade omorganisation från och med den 1 juli 1937

blir ytterligare markerad, synas betänkligheter icke kunna föreligga mot ett

genomförande av den föreslagna utvidgningen i denna del. I själva verket lärer

en sådan åtgärd endast innebära ett fastställande av vad som inom förevarande

område i stort sett redan under åtskillig tid tillämpats.

Vidare innebär förslaget en utvidgning av den i 1 § 1 mom. av 1926 års

lag stadgade uppgiftsskyldigheten så tillvida, att densamma skall omfatta icke

blott uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga och dylikt,

utan även uppgifter rörande råvaruförbrukning och lagerhållning. Med hänsyn

till omfattningen av den verksamhet inom försvarsberedskapens område,

som ankommer på rikskommissionen, lärer en dylik utvidgning av uppgiftsskyldigheten

få anses vara väl motiverad. Icke heller synes vara något att

erinra mot att kretsen av näringsidkare, som i nämnda moment avses, på

sätt rikskommissionen föreslagit utvidgas till att omfatta ej blott dem som

bedriva sådan verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva

av betydelse för denna, utan över huvud taget företag och personer, vilkas verksamhet

kan vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden bliva

av betydelse för landets förnödenhetsförsörjning.

Då förutom de nu nämnda förändringarna i 1926 års lagstiftning vissa

ändringar av mera formell art lämpligen böra i samband därmed vidtagas,

synas skäl föreligga för att på sätt rikskommissionen föreslagit låta en helt

ny lag träda i stället för den nu gällande. Därvid lärer rikskommissionen

böra i lagen uttryckligen angivas som den myndighet, på vars anfordran

det skall åligga verk, styrelser och näringsidkare m. fl. att lämna uppgifter

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

angående den under mobilisering erforderliga personalorganisationen, vadan

i och med den nya lagens tillkomst jämväl kungörelsen den 12 juni 1931

(nr 247) angående bestämmande av myndighet, som avses i 1 § 2 mom. av

1926 års lag, bör upphöra att gälla. Den nya lagens rubrik lärer i förhållande

till 1926 års lag böra undergå en viss jämkning.

Jag finner mig således böra tillstyrka, att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad rikskommissionen föreslagit en ny lag i förevarande ämne förelägges

riksdagen till antagande. Härvid vill jag emellertid uttala, att jag

i likhet med kommerskollegium förutsätter, att den ifrågavarande uppgiftsskyldigheten

i görligaste mån begränsas och att insamlingen av uppgifter

organiseras på sådant sätt, att uppgiftslämnarna icke onödigt betungas.

Tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande synes böra bestämmas till

den 1 juli 1937.

Yid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. I likhet med departementschefen förutsätter

utskottet, att uppgiftsskyldigheten i görligaste mån begränsas och

att insamlingen av uppgifterna organiseras på ett sådant sätt, att uppgiftslämnarna

icke onödigt betungas. I anslutning till 2 § i lagförslaget vill

utskottet understryka vikten av att betryggande åtgärder vidtagas för att

förhindra, att de vunna upplysningarna angående näringsidkares verksamhet

komma till utomståendes kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 11 mars 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Hagman, Hörman,

John Gustavson, Knut Petersson, Sten* och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken* och Johanson i Hallagården,

fru Nordgren, herrar Thorell* och Hansson i Örebro, fröken Andersson samt

herr Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 22 juni 1928 a1 i texten