Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av nu utgående blindhetsersättning.

1937-04-06 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av nu utgående blindhetsersättning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

m

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1937 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av nu utgående

blindhetsersättning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 100,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Sundström i Skövde och

Norling hemställt, att riksdagen måtte besluta höja blindhetsersättningen från

nu utgående 500 kronor till 750 kronor årligen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I 1 § av förordningen den 20 april 1934 örn blindhetsersättning stadgas, att

den, som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel

rättats, är så nedsatt, att han saknar ledsyn, i förordningen anses som blind

samt att han, där ej i förordningen annorlunda stadgas, är berättigad till

blindhetsersättning. Ersättningen utgår med ett belopp av 500 kronor för år

räknat.

Vad blindhetsersättningens belopp beträffar föreslogo såväl blindvårdssakkunniga

i sitt den 10 april 1922 avgivna betänkande som ock rektorn vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Emanuel Ek, vilken den

30 november 1931 på uppdrag avgav utredning och förslag rörande blindvårdens

ordnande, att blindhetsersättningen skudt utgöra, för år räknat, det belopp,

som motsvarade existensminimum för blind person, minskat med hälften

av understödstagarens egen inkomst. Existensminimum beräknades till

olika belopp, beroende på dyrorten. Kommunerna voro indelade i tre dyrortsgrupper.

Medelunderstödet för varje blind beräknades komma att uppgå till

500 kronor.

I ett år 1933 å socialdepartementets lagbyrå upprättat förslag sattes ersättningsbeloppet

för varje blind till det medelvärde, som blindhetsersättningen

enligt de tidigare förslagen beräknats skola utgöra, eller till 500 kronor. På

så sätt förorsakades ej några ökade kostnader för statsverket genom behovsprincipens

övergivande.

I det förslag till förordning om blindhetsersättning m. m., som genom proposition

nr 79 förelädes 1934 års riksdag, hade ersättningsbeloppet satts till 500

kronor. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde bland

annat, att denna ersättning icke torde bereda den blinde möjlighet att i alla

delar av landet uppnå samma inkomst som flertalet seende arbetare. Då det

emellertid vöre ett önskemål, att de arbetande blinda örn möjligt uppnådde

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

27

samma sammanlagda inkomster som det stora flertalet seende arbetare, vore

det att hoppas, att i samhällen med högre levnadskostnader vederbörande

kommuner genom kommunala tillägg till blindhetsersättningen fyllde ut densamma.

I en i anledning av propositionen av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

väckt motion, II: 533, föreslogs, bland annat, att ersättningen skulle bestämmas

till 700 kronor för år räknat. Detta ersättningsbelopp vore enligt motionärernas

mening absolut behövligt som bidrag till täckande av de mest oundgängliga

behoven för dem som på grund av sin nedsatta synförmåga saknade

möjlighet att erhålla arbete i öppna arbetsmarknaden.

Andra lagutskottet lämnade i sitt utlåtande, nr 14, över propositionen och de

i anslutning till densamma väckta motionerna en redogörelse för kostnadsberäkningarna

rörande blindhetsersättningen.

Med hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget ansåg sig utskottet icke

kunna föreslå riksdagen att bestämma blindhetsersättningens belopp högre

än som skett i propositionen eller till 500 kronor örn året.

Riksdagen anslöt sig till propositionens och utskottets uppfattning i denna

del.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 74), har föreslagits

anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett förslagsanslag till ersättning åt

blinda m. m. av 1,550,000 kronor, motsvarande ersättningar till 3,100 blinda.

I förevarande sammanhang må även erinras om de vid innevarande års

riksdag väckta motionerna I: 127 av herr Johan Larsson och II: 169 av herr

Bengtsson m. fl.

I motionen I: 127 har hemställts, att riksdagen ville besluta, att inkomst

härflytande från blindhetsersättning undantages vid beräkning av tilläggspension.

I motionen II: 169 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i gällande lag angående folkpensionering, att blinda erhålla full folkpension

oavsett av dem erhållna blindhetsersättning.

Andra lagutskottet, som behandlat motionerna, har i sitt förut i dag avgivna

utlåtande nr 27 i anledning av motionerna hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn en allsidig och förutsättningslös

utredning, huruvida till blindhetsersättning berättigade personer genom

ändring i lagen om folkpensionering eller på annat sätt kunna beredas en

förbättrad ekonomisk ställning. Utskottet tillåter sig hänvisa till nämnda

utlåtande.

Slutligen må omnämnas, att chefen för socialdepartementet med stöd av

Kungl. Maj:ts den 29 maj 1936 lämnade bemyndigande tillkallat sakkunniga —

1936 års utredning angående blinda och dövstumma — för att biträda med

utredning rörande de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden och

förvärvsmöjligheter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet. Såsom framgår av utskottets redogörelse ovan har utskottet i sitt förut denna

dag avgivna utlåtande nr 27 föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla

om en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till blindhetsersättning

berättigade personer genom ändring i folkpensioneringslagen eller

på annat sätt kunna beredas en förbättrad ekonomisk ställning. I sin motivering

till denna hemställan har utskottet bland annat erinrat örn förevarande

motion. Utskottet anser till följd härav skäl icke föreligga för riksdagen

att i anledning av den nu behandlade motionen vare sig vidtaga den i

motionen ifrågasatta ändringen i förordningen om blindhetsersättning eller

hos Kungl. Majit göra någon särskild framställning i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*, P. Sandström, Hagman, Knut

Petersson, Sten, Ekströmer* och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Johanson i Hallagården* och Sandström i Sollefteå samt fru Nordgren och herr Hansson

i Örebro.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371517

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.