Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29

1937-04-13 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:29, Andra lagutskottets utlåtande Nr 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i vattenlagen.

1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 2,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Thorell och Lundqvist

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om ''utredning

och förslag rörande sådana ändringar i vattenlagen, att villkoren

för ett vattenavledningsföretags tillåtlighet skärpas, att möjligheten för en

sökande till ett dylikt företag att frånträda sin ansökan utvidgas samt alt

möjlighet beredes för en förberedande undersökning av ett vattenavledningsföretags

bärighet utan att de rättsverkningar inträda, vilka nu äro förbundna

med en syneförrättning.

J motionen har uttalats, bland annat, att de ändrade bestämmelserna i

förstnämnda hänseende borde så långt möjligt vore givas retroaktiv verkan,

att rätt för en sökande att frånträda företaget borde finnas åtminstone

när kostnaden uppginge till åtta tiondelar av den beräknade båtnaden, att

det syntes böra tagas under övervägande, om icke vid kostnadens beräkning

någon hänsyn borde tagas jämväl till framtida underhållskostnader

samt att man genom den förberedande undersökningen borde på ett mindre

kostsamt men dock ändamålsenligt sätt nå fram lill en ungefärlig uppskattning

av uppkommande nytta och skada.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 4t> riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt vattenrättsdomarna. För innehållet i de yttranden,

som i anledning härav kommit utskottet tillhanda, lämnas redogörelse

här nedan.

Till utskottet har vidare inkommit en .skrift i ämnet från svenska naturskyddsföreningen.

Utskottet kommer att behandla huvudpunkterna i motionärernas hemställan

under särskilda avdelningar i detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 29. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

A. Frågan om skärpning av villkoren för vattenavledningsföretags

tillåtlighet.

7 kapitlet i vattenlagen den 28 juni 1918, vilket kapitel erhållit sin nuvarande

lydelse enligt lag den 11 juni 1920, innehåller rättsregler om torrläggning

av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. 1—36 §§

avse dikning. 37—48 §§ innehålla särskilda bestämmelser örn vattenavledning.

En beskrivning på de åtgärder, som skola vara att anse som vattenavledning,

lämnas i 37 §. Där talas bland annat om att för torrläggning av

mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensamling, fördjupa, utvidga

eller räta älv, å eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån. A

sådan vattenavledning skola med iakttagande av vissa föreskrifter i 38—47 §§

tillämpas rörande dikning meddelade bestämmelser. Vidare uttalas i 37 §,

att vattenlagens stadganden om vattenavledning skola lända till efterrättelse

även i fråga om vissa andra åtgärder, som huvudsakligen avse torrläggning

av mark och på vilka de i 3 kapitlet av lagen innefattade bestämmelserna

örn vattenreglering icke äro tillämpliga.

Bestämmelser om rätten att för ett vattenavledningsföretags genomförande

vidtaga åtgärd, som vållar intrång i enskildas intressen, återfinnas i 38 §.

För tillåtligheten av en dylik åtgärd uppställes i allmänhet endast kravet,

att nyttan av åtgärden efter avdrag av kostnaden för densammas verkställande

skall överstiga skadan eller intrånget å annans egendom. Endast för

sådana fall, då fråga är örn förlust av tillgodogjord vattenkraft eller av icke

tillgodogjord dylik kraft, som uppenbarligen är avsedd för befintlig eller

under byggnad varande anläggning, eller av annan förmån, som i fråga

om vattenhushållning eller vattentillgång tillkommer ägare av byggnad för

uttagande av vattenkraft, ävensom då fråga är örn skada eller intrång å

fiskeverk, bevattningsanstalt eller annan därmed eller med byggnad för uttagande

av vattenkraft jämförlig inrättning, skärpes detta krav därhän, att

förlusten, skadan eller intrånget skall vid jämförelsen med nyttan tagas i

beräkning två gånger. I kostnaden för åtgärden skall inräknas det belopp,

vartill skadan och intrånget å egendom, tillhörig den, för vars räkning företaget

sker, må skattas. Där fråga är örn företag, som verkställes för samfälld

räkning, skall dock skadan eller intrånget å egendom, tillhörig annan

deltagare än sökanden till företaget eller den, som förenat sig med sökanden,

likställas med skada eller intrång å annans egendom.

Det må erinras, att vattenavledningsföretagen äro underkastade väsentligt

mindre stränga villkor än de företag, som avse byggande i vatten.

Beträffande företag av sistnämnda slag finnas motsvarande bestämmelser

meddelade i 2 kapitlet 3 § vattenlagen. I detta lagrum föreskrives, att ingen

får bygga i vatten så, att genom inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas

eller intrång göres å annan tillhörig egendom, utan så är att nyttan

av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande

tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och äng, samt två

gånger, skadan och intrånget å annan egendom. I byggnadskostnaden skall

inräknas det belopp, vartill skadan och intrånget å den byggande tillhörig

egendom må skattas.

Föreskrifterna örn vattenavlednings- och vattenbyggnadsföretagens tillåtlighet

med hänsyn till motstående intressen av allmän natur äro i tillämpliga

delar ensartade samt återfinnas i 7 kapitlet 39 § respektive 2 kapitlet 3 §

vattenlagen.

Delägare i vattenavledningsföretag är icke skyldig att vidkännas större

bidrag till kostnaden än som svarar mot värdet å den båtnad, hans mark

därigenom beredes, utan så är att han sökt företaget. Likställd med sökanden

anses den, som förenat sig med honom örn företaget eller för vinnande

av ökad båtnad fört talan, som föranlett större anläggning än sökanden

begärt (7 kapitlet 37 §, jämförd med 27 §).

Ansökan örn tillstånd att utföra vattenavledning skall ingivas till Konungens

befallningshavande (45 §). Frågan skall därefter prövas vid syneförrättning

i den ordning, som stadgas i vattenlagens 10 kapitel. Örn företag

avser sänkning eller uttappning av sjö, skall synemännens utlåtande underställas

vattendomstolens prövning. Till att handlägga syneförrättning rörande

företag, som avses i 7 kapitlet, skall enligt 32 § 1 mom. i 10 kapitlet förordnas

statens lantbruksingenjör eller annan (enligt särskilda bestämmelser)

behörig person.

Till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan

hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller

ständig slåtter- och betesvall, kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257)

angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag (ändr. 27/o

1927, nr 276; 27/e 1929, nr 215; 9/e 1933, nr 299) av Kungl. Maj:t anvisas

bidrag. Statsbidrag kan i regel beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen

finner värdet av båtnaden uppväga eller överstiga kostnaden för

torrläggningen. Bidrag kan beviljas till högst hälften av den utav Kungl.

Majit godkända kostnaden såväl för torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning

däri ej inberäknad, som ock för verkställd undersökning och förrättning

jämte erforderliga kartor och handlingar.

Utöver bidrag kan enligt kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) angående

villkoren för lån från statens avdikningslånefond (ändr. 14/e 1929, nr 166; n/o

1933, nr 300) jämväl erhållas lån för utförande av sådana torrläggningsföretag,

som nyss nämnts. Lån kan beviljas intill den av Kungl. Majit godkända

kostnaden såväl för torrläggningsarbetet, teg- och täckdikning däri ej inberäknad,

som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga

kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag

eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdiknings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andru lagutskottets utlåtande Nr 29.

anslag, dock nied iakttagande att lånet ej för någon del av företaget får överstiga

sjuttio procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, aila

ntbruksstyr elsen vitsordade båtnadsvärdet.

De sakkunniga, som 1919 avgåvo betänkande med förslag till ny lagstil t - ning angående torrläggning av mark m. m., anförde rörande vattenavled

ningsföretagens tillåtlighet bland annat följande:

De företag, varom nu ifrågavarande del av vattenlagen rör sig, torrläggningsföretagen,

hava i främsta rummet till uppgift att höja jordbruksnäringen.

Ett fullföljande av den grundtanke, som är innesluten i de redan antagna

bestämmelserna i 2 kapitlet, måste alltså enligt vårt förmenande leda

till, att dessa företag komma i åtnjutande av en väsentligt gynnsammare

ställning i förevarande hänseende än vattenbyggnadsföretag i allmänhet. Under

de närmast förflutna åren har också jordbruksnäringens stora samhälleliga

betydelse framträtt allt skarpare. Vid sådana förhållanden anse vi,

att man bör stanna vid att för tillåtligheten av åtgärd för vattenavledning

såsom allmän regel uppställa, att nyttan av åtgärden överstiger skadan å annans

egendom. I denna regel kräves dock en skärpning i vissa fall. Liksom

vid vattenbyggnadsföretagen i allmänhet den för odling i anspråk tagna jorden

tillerkänts ett ökat skydd, torde goda skäl föreligga att skapa en motsvarande

garanti med avseende å de värden i fråga örn vattnets tillgodogörande,

som kommit till användning för produktionen. Den uppfattning,

varåt redan gällande dikningslag i detta hänseende giver uttryck, synes oss

välgrundad.

38 § vattenlagen har — bortsett från en formell skiljaktighet — samma

lydelse som motsvarande paragraf i sakkunnigförslaget.

Här må erinras örn en vid 1935 års riksdag väckt motion. II: 128, av herr

Hansson i Vännäsby, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte besluta hos

Kungl. Maj:t anhålla örn utredning angående sådan ändring i vattenlagen,

att tillstånd till avtappning av sjö i syfte att därigenom utvinna odlingsbar

mark kunde erhållas utan hinder av att i lagen föreskrivna villkor örn viss

majoritet icke uppfyllts, ävensom att begreppet sjö i detta sammanhang närmare

klarlades i huvudsaklig överensstämmelse med ett i motionen angivet

förslag.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i sitt utlåtande

nr 10 bland annat, att enligt utskottets mening bärande skäl icke förebragts

för ett lagstadgande rörande tvångsdelaktighet av den innebörd, att sådan

skulle föreligga under förutsättning allenast att sakkunnig person funne, att

vinsten av företaget i och för sig vore avsevärt större än kostnaderna för

detsamma, utan att samtidigt skulle erfordras, att den för närvarande i lagen

föreskrivna majoriteten förefunnes. Utskottet hemställde, att motionen

icke måtte föranleda till någon åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

o

I en motion, II: 315, som vid 1928 års riksdag väcktes av herrar Petersson

i Broaryd och Svensson i Högsjöhult, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

örn och i vad mån staten borde hålla intressenter i vattenavledningsoch

dikningsföretag, som planlagts av statens lantbruksingenjörer, skadeslösa

för den förlust de lidit på grund av att företagen efter det de fullbordats

enligt plan ej visat sig motsvara vad lantbruksingenjörerna i sina planer och

förslag angivit.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott yttrade i sitt utlåtande (nr 5),

att det borde ankomma på Kungl. Majits och riksdagens prövning i varje

enskilt fall, huruvida någon ekonomisk lindring åt intressenterna i dylika

fall borde medgivas. Utskottet hemställde, att motionen ej måtte föranleda

till någon åtgärd, och andra kammaren biföll denna hemställan.

I vissa särskilda fall hava statsmakterna också medgivit sådan lindring

åt intressenterna i vattenavledningsföretag.

Frågan örn skapande av garantier för att, innan ett ifrågasatt torrläggningsföretag

kommer till utförande, vederhäftig utredning om dess ekonomiska

bärighet föreligger, har vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet

från riksdagens revisorers sida. Sålunda uttalade de år 1927 församlade

revisorerna i sin berättelse (sid. 198—199) bland annat, att det vore

ofrånkomligt, att intressenterna i företag av denna art hade befogade anspråk

på att, där de i dylika frågor hänvände sig tili statens för ändamålet

tillsatta befattningshavare, saken också av dessa utreddes på ett så vederhäftigt

sätt, att intressenterna ej genom felbedömningar eller slarv av förrättningsmannen

föranleddes till oräntabla eller illa planerade företag och därigenom

utsattes för allvarliga ekonomiska risker. Jämväl borde enligt revisorernas

uttalande ihågkommas, att viktiga statsintressen lode allvarligt avbräck

genom misskrediterandet av detta slags företag. Till förhindrande av

att påtalade brister skulle för framtiden förekomma, syntes det revisorerna

ligga närmast till hands, att lantbruksstyrelsen och andra överordnade myndigheter

på ett kraftigare sätt än dittills övade kontroll över lantbruksingenjörernas

förrättningar. Vidare borde möjligen tagas under övervägande,

huruvida lantbruksingenjörernas kompetens enligt gällande bestämmelser

vöre tillräcklig för bedömande av alla de frågor, som vid torrläggningsföretag

inverkade på resultatet och, därest så till äventyrs ej vore fallet, föreskrifterna

härom borde i erforderlig grad kompletteras. Till sist ifrågasatte revisorerna,

huruvida de för lantbruksingenjörerna gällande lönebestämmelserna,

som gjorde vederbörande tjänsteman i inkomstavseende lill väsentlig del

beroende av mångfalden av de förrättningar, han kunde förskaffa sig och

hinna avverka, vore ur ovanberörda .synpunkt ändamålsenliga. Ett sådant

lönesystem vore enligt revisorernas mening ägnat att fresta såväl till allt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

för optimistiska kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar som till

mindre noggrann handläggning i övrigt av förrättningarna.

De år 1932 församlade statsrevisorerna uttalade (berättelsen sid. 157—158)

bland annat, att verksamma åtgärder ovillkorligen måste vidtagas för ernående

av större vederhäftighet i de utredningar, som lades till grund för vattenavledningsföretag.

Dessa utredningar kunde icke blott öva inflytande på

en hel trakts ekonomiska väl utan föranledde även betydande utgifter för

statsverket.

1934 års avdikningssakkunniga hava den 28 december 1936 avgivit betänkande

med förslag angående den statsunderstödda vattenavlednings- och

avdikningsverksamlieten samt därmed sammanhängande spörsmål (Statens

offentliga utredningar 1937:8). I betänkandet framläggas bland annat förslag

till ändrade bestämmelser angående villkoren för statsbidrag från statens

avdikningsanslag och för lån från statens avdikningslånefond. Till vissa

av de sakkunnigas förslag får utskottet anledning återkomma nedan i detta

utlåtande. Av intresse i nu förevarande sammanhang torde följande uttalande

av de sakkunniga (betänkandet sid. 103) vara:

Det nuvarande avlöningssystemet för lantbruksingenjörerna, varigenom

dessa åtnjuta viss fast grundlön samt därutöver uppbära arvode enligt taxa

för utfört arbete, medför oundgängligen, att de för sin utkomst bliva i väsentlig

grad beroende av den omfattning, vari förrättningar bliva åt dem

överlämnade. Givetvis kan detta system innebära en betänklig svaghet. Det

lärer nämligen kunna befaras, att lantbruksingenjören vid sådant förhållande

ej kan stå fullt opartisk vid bedömandet av ett till utförande ifrågasatt

torrläggningsföretags ekonomiska förutsättningar. Då fråga är örn företag,

vars ekonomiska genomförbarhet kan synas tveksam, ligger det nära

lill hands att antaga, att förrättningsmannen i sin önskan att förhjälpa

intressenterna att få företaget utfört med bidrag av statsmedel frestas till

alltför optimistiska kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar. Likaså

kan erforderlig noggrannhet i handläggningen av förrättningarna tänkas

bliva eftersatt därigenom, att det ligger i förrättningsmannens intresse att

medhinna så mycket arbete som möjligt. Till följd härav kunna bland annat

fältundersökningarna, vilka komma att ligga till grund för kostnadernas

beräkning m. m., bliva otillförlitliga. I fråga örn åtskilliga av de företag,

vilka utfallit mer eller mindre ogynnsamt i ekonomiskt hänseende, har sålunda

orsaken till misslyckandet varit att hänföra till ofullständiga eller felaktiga

förundersökningar i samband med företagens planläggning. Beaktas

bör även att lantbruksingenjörens bedömande av ordningen för förrättningarnas

handläggning kan tänkas i någon mån röna inverkan av hans privalekonomiska

intressen. Aven om missförhållanden av nu antydd art endast

i undantagsfall kunna påvisas hava förekommit, synes det emellertid i betraktande

av de betydande kapitalbelopp, statens insats i torrläggningsföretagen

representera, vara av vikt, att inga sidohänsyn må komma att inverka

på lantbruksingenjören i dennes tjänsteutövning.

lii- nu angivna synpunkter måste det enligt de sakkunnigas mening anses

som ett oeftergivligt villkor för ernående av en fullt objektiv och opartisk

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

7

inställning från lantbruksingenjörens sida till på honom ankommande

tjänsteuppgifter, att han ställes ekonomiskt oberoende av taxeinkomster och

sålunda blir helt avlönad med statsmedel.

De sakkunniga hava även (sid. 98) framhållit såsom synnerligen angeläget,

att en utökning av den kontroll, som för närvarande från lantbruksstyrelsens

sida utövas över lantbruksingenjörernas handhavande av dem åliggande

arbetsuppgifter, komme till stånd. Detta gällde såväl tekniska som agronomiska

frågor.

Vidare må nämnas, att Kungl. Majit vid årets riksdag i propositionen nr

238, som hänvisats till jordbruksutskottet, föreslagit riksdagen medgiva, att

till en av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten förordad undersökning

rörande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten må från

statens avdikningsanslag av Kungl. Majit anvisas erforderliga belopp. Föredragande

departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i samband

därmed uttalat, att det borde vara ett allmänt intresse, att de torrläggningsföretag,

för vilkas utförande uppoffringar gjorts såväl av staten som av

enskilda, verkligen bleve till avsett gagn. En undersökning syntes därför

böra igångsättas rörande dylika företag för att konstatera, i vilken omfattning

kompletteringsarbeten kunde vara behövliga och under vilka villkor

statligt understöd borde utgå för arbeten av detta slag.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer utredningen angående beredskapsarbeten

inom de närmaste månaderna att avgiva betänkande, i vilket

bl. a. torde komma att uppdragas vissa riktlinjer rörande omfattningen av

den statsunderstödda torrläggningsverksamheten.

Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för innehållet i de

över motionen avgivna yttrandena i nu förevarande del.

Samtliga vattenrättsdomare, lantbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava förklarat sig avstyrka eller icke kunna tillstyrka bifall

till nu ifrågavarande yrkande i motionen.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol har erinrat om de ovan

återgivna bestämmelserna i 7 kapitlet 38 § vattenlagen samt anfört bland

annat:

Dessa regler synas väl motsvara sitt syfte att förhindra torrläggningsföretag

som ur nationalekonomisk synpunkt icke äro önskvärda. Men det kommer

naturligtvis an på tillämpningen om syftet skall uppnås. Det gäller att

ej uppta båtnaden högre än den verkliga och att ej undervärdera de motstående

intressena. Dessa senares representanter bruka dock hårt hålla på

sin rätt. I regel är det fråga örn obetydliga strömfall utan eller nästan utan

allt värde. Och gäller det fiske av någon betydenhet så ingriper ju, utom

enskilda intressenter, även det allmänna. På det hela taget synes det alltså

vad lagstiftningen beträffar väl sörjt för att ekonomiskt omöjliga torrläggningsföretag

av beskaffenhet att kränka andras rätt ej få komma till utfå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

rande. De misslyckade företag som förskriva sig från kristiden efter världskriget

hade sin grund i de abnorma värdeförskjutningarna och böra icke tas

till intäkt för en skärpning av vattenlagens föreskrifter angående ett vatteiiavledningsföretags

tillåtlighet.

Vattenrätt sdomaren i österbygdens vattendomstol har i sitt yttrande uttalat

bland annat följande:

Det är obestridligt att, såsom vid alla ekonomiska beräkningar, en viss

risk föreligger vid en förhandsbedömning av ett ifrågasatt vattenavledningstöretags

bärighet. Svårigheten gäller i främsta rummet kostnadsberäkningen,

i mindre grad båtnadsuppskattningen. Såvitt jag kunnat finna, nedlägga

emellertid vederbörande förrättningsmän mycken omsorg på utredningen

av de förhållanden som äro bestämmande för frågans bedömning

och, enligt vad jag inhämtat, torde det numera vara sällsynt att ett torrläggningsföretag

efter dess utförande visar sig mindre ekonomiskt lönande

än som beräknats.

Enligt mitt förmenande äro de villkor som uppställas i 7 kap. 38 § vattenlagen

för tillåtligheten av ett vattenavledningsföretag väl avvägda. Klart är

att de i tillämpningen måste strängt upprätthållas med noggrant aktgivande

pä att ett högre värde ej tillspillogives för ett lägre, men en skärpning av

villkoren synes mig icke påkallad och kan ej heller anses förenlig med den

stora samhälleliga betydelse som i vår tid tillmätes jordbruksnäringen.

Vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol har yttrat, att hans erfarenhet

icke givit vid handen, att någon skärpning av bestämmelserna i

7 kapitlet 38 § vattenlagen kunde vara erforderlig för tillvaratagande av

utomståendes intressen. Tvärtom syntes en sådan skärpning kunna medföra

hinder för genomförande av flera vattenavledningsföretag, som skulle vara

väl värda att komma till utförande. En annan fråga vore, huruvida man

överhuvudtaget ville meddela förbud mot utförande av företag, som nationalekonomiskt

sett icke vöre berättigade. En bestämmelse i sådant avseende

bomme dock icke att stå i full överensstämmelse med övriga stadganden i

vattenlagen.

Vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol har hänvisat till ovan

intagna, år 1919 gjorda sakkunniguttalande och i anslutning därtill anfört:

Vad de sakkunniga sålunda anfört synes mig alltjämt äga sin fulla giltighet,

och de i förevarande hänseende gällande bestämmelserna torde hava

visat sig vara väl ägnade att befrämja det med vattenavledningsföretagen

avsedda syftet att höja jordbruksnäringen. I vad mån det i motionen gjorda

uttalandet, att under de senaste årtiondena i vårt land kommit till stånd ett

flertal vattenavledningsföretag, vilka måste betecknas såsom mycket oekonomiska,

må anses vara riktigt såvitt angår tiden efter tillkomsten av den

nu gällande lagstiftningen i ämnet, undandrager sig ett säkert bedömande

från min sida. Efter de erfarenheter, jag vunnit rörande hithörande förhållanden,

synes mig dock uttalandet såvitt angår sistnämnda tid innefatta en

överdrift. Ett torde emellertid få anses såsom visst, nämligen att många av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

de för landet i hög grad gagneliga vattenavledningsföretag, vilka blivit utförda

efter den nuvarande lagstiftningens tillkomst och genom vilka icke

obetydliga markarealer gjorts odlingsbara eller eljest vunnits för en högre

kultur, icke skulle hava kommit till stånd, därest för tillåtligheten av före

tagen varit uppställda strängare villkor än de, som nu gälla.

På grund av vad sålunda anförts och då inom landet alltjämt torde förefinnas

en mängd jordbruk, särskilt mindre sådana, som för sin förbättrade

torrläggning och därigenom också för sin vidare utveckling äro i behov av

det stöd, som de nu ifrågavarande lagbestämmelserna innefatta, anser jag

mig icke kunna tillstyrka den i förevarande hänseende ifrågasatta lagändringen.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att — såvitt styrelsen hade sig bekant

beträffande företag, genom vilka annans egendom åsamkades skada eller

intrång, icke framkommit några förhållanden av den art, att en allmän

skärpning av nu ifrågavarande bestämmelser kunde anses motiverad. Vad

anginge övriga företag syntes införandet av särskilda villkor för deras tilllåtlighet

icke vara påkallat eller lämpligt. För tryggande av intressenternas

rätt i nu berörda avseende syntes bestämmelsen om begränsning av icke sökandes

betalningsskyldighet till belopp motsvarande båtnadsvärdet få anses

tillfyllest.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar yttrat:

Örn i vissa fall oekonomiska vattenavledningsföretag kommit till stånd,

torde anledningen härtill icke vara att söka i någon brist i lagstiftningen;

tvärtom äro, enligt styrelsens mening, bestämmelserna i 7 kap. 38 § vattenlagen

fullt tillfredsställande i förevarande avseende. Orsaken måste vara att

söka i felberäkning och felbedömning vid förrättningen eller på sedermera

skedda förändringar beträffande konjunkturer och andra förhållanden av

betydelse för vederbörande företags bärighet. Med hänsyn till den mångfald

svårbedömliga faktorer, som inverka på ett ärende av förevarande art,

måste enligt sakens natur i de flesta fall föreligga viss risk vid den ekonomiska

uppskattningen. Men denna risk torde icke kunna bortelimineras

genom införande av skärpta villkor för vattenavledningsföretags tillåtlighet;

sådana villkor skulle för övrigt kunna lägga hinder i vägen för tillkomsten

av eljest önskvärda företag.

Vattenfallsstyrelsen har uttalat, att båtnaden av torrläggningsföretag

många gånger torde beräknas tor hög, därför att utredningsmännen ofta

tillämpade för stort torrläggningsdjup. Styrelsen har vidare framhållit, att

vid beräkningen av kostnaderna för genomförande av dylika företag hänsyn

borde tagas icke blott till framtida underhållskostnader utan även lill de

svårbedömda kostnader, som vid större torrläggningsföretag kunde uppkomma

på grund av ras och nödvändigheten av släntskydd. Sistnämnda

kostnader förbisåges ofta helt eller inginge i beräkningarna med alltför ringa

belopp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

B. Frågan om utvidgad rätt för sökande till vattenavledningsföretag att

frånträda sin ansökan.

Såsom redan i det föregående anmärkts skall ansökan örn tillstånd att

utföra vattenavledning prövas vid syneförrättning i den ordning, som stadgas

i vattenlagens 10 kapitel. Beträffande rätt för sökande till ett dylikt företag

att återkalla ansökningen stadgas i 10 kapitlet 48 § att återkallelse skall göras

skriftligen hos förrättningsmannen, innan förrättningen avslutas. Där ej

annan sakägare skriftligen förklarar sig vilja fullfölja ansökningen, skall förrättningen

inställas och frågan vara förfallen. Äro sökandena flera, må

utan samtligas medgivande återkallelse ej ske i annat fall än då kostnaden

för företaget beräknas uppgå till mer än nio tiondelar av den uppskattade

båtnaden. Härvid skall hänsyn icke tagas till båtnad, för vilken enligt

vad därom är stadgat bidragsskyldighet till företaget inträder först då båtnaden

tages i anspråk. Sker återkallelse av någon eller några av sökandena,

anses den eller de övriga fortfarande såsom sökande. Såsom sökande anses

enligt 82 § i samma kapitel även den eller de, som i föreskriven ordning förenat

sig med sökanden eller för vinnande av ökad båtnad fört talan, som

föranlett större anläggning än sökanden begärt.

I förevarande sammanhang må jämväl anmärkas, att förrättningsmannen.

innan utlåtande rörande ett mera omfattande vattenavledningsföretag avgives,

skall för granskning framlägga förslag till sådant utlåtande (68 §).

I det av vattenrätts- och dikninyslagskommittéerna år 1910 avgivna betänkandet

uttalades bland annat, att rätt för en av flera sökande att utan

övriga sökandes medgivande återkalla ansökningen för sin del medgåves

endast för det fall, att kostnaden för företaget beräknades till så högt belopp

(9/io av den uppskattade nyttan), att man rimligen kunde vänta, att

ingen av sökandena skulle vilja kvarstå som sådan. Skulle så ändock vara

fallet, hade den kvarstående sökanden icke vidare något berättigat anspråk

på medsökandena. Dessas deltagande i ansökningen finge nämligen anses

hava skett under förutsättning av åtminstone något bättre ekonomiskt resultat

av företaget än ett utlåtande av nyss angivet innehåll gåve anledning

att hoppas.

Samtliga vattenrättsdomare, lantbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava förklarat sig avstyrka eller icke kunna tillstyrka bifall

till mcttionärernas hemställan i nu förevarande fråga.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol har yttrat:

Ej heller i fråga örn möjlighet för en sökande till ett vattenavledningsföretag

att dra sig ifrån ansökningen synes anledning föreligga till ändring

av gällande bestämmelser. Erfarenheten från denna landsända är att för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29

11

rättningsmannen har all möda att förmå sökande till ett omöjligt företag att

återkalla ansökningen. Sökandena bruka envist hålla fast vid ansökningen

fastän utredningen pekar hän på att företaget blir föga bärigt. Anledningen

härtill kan vara det hägrande statsbidraget som bereder arbetsförtjänst åt

mindre jordbrukare vilka kanske ha svårt att skaffa sig sådan på annat

håll. För större jordbruk vilkas ägare icke äro i tillfälle att själva utföra dikningsarbete

ställer sig saken naturligtvis annorlunda. Det måste ihågkommas

att för ett sådant företag kan beräknas komma alt utgå ett högst betydande

statsbidrag. Talet 8/io i stället för 9/io skulle efter allt att döma i

praktiken komma att spela en mycket liten roll.

Vattenrättsdomaren i österbygdens vattendomstol har erinrat örn stadgandena

i 10 kapitlet 48 § vattenlagen och i anslutning därtill anfört:

Huruvida den sålunda bestämda relativa kostnadsgränsen bör sänkas för

vattenavledningsföretag synes mig vara en smaksak. Såsom av det ovan

sagda framgår torde utgifterna för torrläggningsföretagen åtminstone numera

hålla sig inom den beräknade kostnadsramen och enligt mitt förmenande

är en sänkning av nämnda gräns icke lämplig. Frågan saknar nationalekonomisk

betydelse och en dylik sänkning kan icke anses lända till

jordbruksnäringens fromma. Av de jordbrukare, som beröras av ett ifrågasatt

torrläggningsföretag, är det vanligen de mera driftiga som önska dess

genomförande. Motstånd som reses däremot är ofta icke grundat på sakliga

skäl. Med avseende å ifrågavarande lagrum är en omständighet måhända

värd att omnämnas. Enligt lagrummet skall återkallelse ske innan

syneförrättningen avslutas. För alt sakägarna skola beredas tillfälle att begagna

sig av den möjlighet till återkallelse av ansökan som lagrummet erbjuder

är det av vikt att förrättningsmannen, örn han finner kostnaderna

stiga över den beräknade kostnadsgränsen, sörjer för att sakägarna inom

skälig tid före sista sammanträdet erhålla underrättelse om huru beräkningen

av båtnaden och kostnaden utfallit.

Vidare har vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol i sitt utlåtande

yttrat bland annat följande:

Vad härefter angår bestämmelserna uti lö kap. 48 § vattenlagen, så halmin

erfarenhet icke heller givit vid handen att någon ändring i av motionärerna

föreslaget avseende är av föreliggande förhållanden betingad. Givetvis

sammanhänger denna fråga med frågan i vad mån man kan lita på

de undersökningar och beräkningar, som gjorts vid en syneförrättning. Min

erfarenhet giver vid handen att förhållandena i detta avseende blivit allt

bättre och bättre. Däremot synes del mig kunna ifrågasättas, huruvida icke

möjligen i annat avseende en ändring uti bestämmelserna i 10 kap. 48 §

vattenlagen kan för tillvaratagande av en sökandes intressen vara erforderlig.

I sagda lagrum stadgas att den, som vill återkalla ansökningen, skall

göra detta skriftligen före förrättningens avslutande. Det synes mig kunna

ifrågasättas, huruvida en sökande härigenom berctls tillräckligt rådrum för

övervägande huruvida han vill vidhålla sin ansökan eller icke. I regel tillgår

det vid nu ifrågavarande förrättningar så, att synemännen törst vid

slutsammanträdet framlägga resultatet av sina undersökningar och beräkningar

m. m., därvid då förrättningsmannen lämnar en närmare redogörelse

för innebörden av upprättade längder lii. m. Omedelbart härefter av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

giva synemännen sitt utlåtande, varefter förrättningen förklaras avslutad.

En sökande blir förty utan att hava haft tillfälle alt närmare granska de

företedda handlingarna nödsakad att omedelbart taga ställning till frågan

huruvida lian vill vidhålla sin ansökan eller icke. Detta synes knappast vara

fullt tillfredsställande. Det synes mig således kunna ifrågasättas huruvida

icke en ändring av dessa bestämmelser kan vara önskvärd exempelvis genom

ett stadgande av innebörd att en sökande skall äga rätt att i ordning,

som må varda närmare bestämd, senast inom 60 dagar efter en förrättnings

avslutande, därest i lagen föreskrivna förutsättningar föreligga, återkalla

sin ansökan.

Vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol har yttrat, att någon

anledning icke syntes föreligga att underlätta för en sökande alt genom återkallelse

av ansökningen övervältra på medsökandena ansvaret för de förpliktelser

han en gång iklätt sig.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att någon uppmjukning av vattenlagens

bestämmelser i förevarande hänseende i vissa fall kunde synas skälig. Det

kunde emellertid befaras, att en ändring i denna riktning kunde hindra

eller försvåra jämväl tillkomsten av ur ekonomisk synpunkt fullt försvarbara

företag. Detsamma bleve utan tvivel fallet, därest på sätt i motionen

ifrågasattes vid bedömandet av kostnadens och båtnadens inbördes förhållande

hänsyn skulle tagas även till de framtida underhållskostnaderna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett det närmast vara en ren omdömesfråga,

huruvida rätt till återkallelse av ansökan skulle medgivas allenast

då kostnaden för ett företag uppginge till nio tiondelar eller redan då

den uppginge till åtta tiondelar av båtnaden. Då emellertid enligt styrelsens

mening några bärande skäl för ändring härutinnan icke anförts, syntes en

sådan ej böra ske.

Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig sakna erfarenhet rörande nu förevarande

fråga.

C. Frågan om beredande av möjlighet till en förberedande undersökning

av vattenavledningsföretags bärighet utan att de rättsverkningar inträda,

som nu äro förbundna med en syneförrättning.

Enligt 7 kapitlet 36 § vattenlagen medgives dikningsföretag utan förundersökning,

örn blott överenskommelse föreligger mellan de av företaget berörda

rättsägarna. I fråga örn vattenavledningsföretag gälla strängare bestämmelser.

Redan då det föreligger sannolika skäl, att allmän eller enskild

rätt förnärmas genom en vattenavlednings utförande, skall enligt 45 § i

samma kapitel vid syneförrättning inhämtas besked örn sättet och villkoren

för arbetets utförande, innan detsamma får påbörjas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Såsom i det föregående anmärkts skall enligt 10 kapitlet 32 § 1 moni.

vattenlagen till handläggande av syneförrättning rörande företag, som avses

i 7 kapitlet, förordnas statens lantbruksingenjör eller annan (enligt särskilda

bestämmelser) behörig person. I regel skola två gode män biträda vid

förrättningen (35 §). Örn hinder för syneförrättningen icke möter (50 §),

skola synemännen, sedan ertorderliga sammanträden hållits och alla vid

syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda, upprätta utlåtande angående

företaget (67 §). Där ej inom föreskriven tid talan vid vattendomstol

anhänggjorts mot syneförrättning och ej heller underställning av svnemännens

utlåtande skall ske, skall vid ullåtandet bero. Detta går då i verkställighet

i den ordning, som är stadgad för laga kraft ägande dom (75 §).

Vid syneförrättning rörande torrläggningsföretag är efter en år 1927 genomförd

lagändring biträde av gode män under vissa förutsättningar icke

erforderligt. För sådant fall erfordras ej heller hållande av sammanträde

med sakägarna för meddelande av utlåtande rörande företaget (71 §). Detta

förenklade syneförfarande är emellertid icke medgivet, om synemännens utlåtande

enligt vad därom är stadgat skall underställas vattendomstols

prövning, örn vid syneförrättningen förekommer prövning av fråga örn

ersättning till delägare i företaget eller annan eller örn jorduppskattning

anses böra verkställas för bestämmande av delaktigheten i företaget.

Vid lagändringen utgick man från att ersättningsfrågor av mera enkel beskaffenhet

dock skulle kunna ulan biträde av gode män avgöras genom

överenskommelse mellan intressenterna. Likaså förutsattes, att i enklare fall

överenskommelse örn delaktigheten i företaget kunde träffas mellan sakägarna.

Sådan överenskommelse skall likväl enligt 10 kapitlet 57 § vattenlagen

under viss förutsättning vara av förrättningsmannen prövad lämplig.

Enligt 3 § i instruktionen den 26 januari 1923 (nr 30) för statens lantbruksingenjörer

åligger det sådan ingenjör att verkställa uppskattning av

den nytta eller skada, som må följa av bland annat jords torrläggning, samt

i övrigt tillhandagå med råd och upplysningar i ämnen, som tillhöra hans

verksamhetsområde.

Förslag till utförande av företag, vartill statsbidrag eller statslån sökes,

skall enligt nu gällande bestämmelser vara upprättat vid syneförrättning enligt

10 kapitlet vattenlagen. Emellertid hava 1934 års avdikningssakkimniga

(sid. 59 ff.) föreslagit sådan ändring härutinnan, att i fråga örn företag av

mindre betydelse och omfattning skulle för erhållande av statsbidrag krävas

ett enklare förrättningsförfarande utan laga syn.

Nyssnämnda sakkunniga hava vidare i sitt betänkande erinrat örn att

riksdagens år 1932 församlade revisorer ifrågasatt ändring av gällande bestämmelser

angående statsbidrag till förrättningskostnader för torrläggningsföretag

antingen sålunda, ali dylikt bidrag finge endast efter särskild prövning

utgå lill förrältningskostnad, eller alternativt på det sättet, att statsbi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

drag till dylik kostnad, där så med avseende å omständigheterna prövades

skäligt, kunde lämnas jämväl utan att företaget komme till stånd. De sakkunniga

ansågo sig icke kunna biträda förstnämnda förslag. Vad däremot

beträffade revisorernas alternativt framställda förslag funno de sakkunniga

detta vara värt beaktande. De sakkunniga hava härom anfört följande

(sid. 102):

För ett dylikt medgivande talar särskilt den omständigheten, att det såsom

regel icke låter sig göra — åtminstone i fråga om företag av mera betydande

omfattning — att redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet avgöra,

huruvida företaget blir ekonomiskt genomförbart. Klarhet härutinnan kan

nämligen vinnas, först sedan fullständiga kostnads- och båtnadskalkyler föreligga.

Giva dessa kalkyler till resultat, att förutsättningar för erhållande

av statsunderstöd icke finnas, kan gäldandet av förrättningskostnaderna

komma att för sakägarna innebära en betydande ekonomisk påfrestning. Så

blir även förhållandet i fråga örn företag, vilka visserligen formellt uppfylla

villkoren för statsunderstöd, men likväl finnas på grund av särskilda omständigheter

icke böra understödjas med statsmedel. I nu angivna fall kan

det synas rimligt, att sakägare, på vilkas initiativ förrättningarna igångsatts

under förhoppning att till företagets utförande erhålla statsunderstöd, beredas

någon hjälp till förrättningskostnadernas gäldande. Rätt till åtnjutande

av denna förmån bör allenast tillkomma intressenter i företag, varom syneförrättning

handlagts enligt vattenlagen, under iakttagande jämväl att understöd

från statens sida icke må lämnas till gäldande av kostnad för sådant

utredningsarbete, som mot förrättningsmannens avstyrkande verkställts på

begäran av vederbörande sakägare. Understöd, som här avses, torde böra

utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet samt beviljas av Kungl.

Majit.

Emellertid hava de sakkunniga föreslagit, att statsbidraget till förrättningskostnaderna

skulle begränsas till högst hälften av dessa.

Samtliga vattenrättsdomare, lantbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava erinrat örn att det redan nu icke föreligger hinder att

utan sammanhang med syneförrättning efter förberedande undersökning av

sakkunnig person erhålla en beräkning rörande ett planerat vattenavledningsföretags

ekonomiska bärighet. Från flera håll har hänvisats till ovan

angivna bestämmelse i instruktionen för statens lantbruksingenjörer, varjämte

uttalats, att bestämmelser i ämnet icke hade sin plats i vattenlagen.

Vattenrättsdomarna i Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

hava framhållit, att sådana undersökningar ofta plägade föregå en ansökan

örn laga syneförrättning. Vattenrättsdomaren i sistnämnda vattendomstol

har därjämte understrukit, att det vid en syneförrättning avgivna utlåtandet

icke vunne rättskraft i den meningen, att det under alla förhållanden

måste verkställas. Enligt hans mening förelåge intet hinder för sökandena

att avstå från det med utlåtandet avsedda företagets genomförande.

Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig sakna erfarenhet angående nu ifrågavarande

spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1 5

I motionen Ilar framhållits, att under de senaste årtiondena i vårt land Utskottet.

kommit till stånd ett flertal vattenavledningsföretag, vilka måste betecknas

såsom ur ekonomiska synpunkter misslyckade och vid vilka båtnaden ofta

beräknats alltför högt. Till förhindrande av att sådana oekonomiska företag

igångsättas borde enligt motionärernas mening de i vattenlagen stadgade

villkoren för vattenavledningsföretags tillåtlighet skärpas. Med hänsyn

till den ofta föreliggande svårigheten att beräkna nyttan av ett dylikt

företag borde vidare möjligheten för sökande att frånträda sin ansökan

utvidgas. Motionärerna hava därjämte uttalat, att ansökan om syneförrättning

rörande dylikt företag i många fall gjorts utan att de sökande avsett

att under alla förhållanden få företaget till stånd. Vid sidan av gällande

bestämmelser om syneförrättning borde därför i vattenlagen upptagas stadganden

om en förberedande undersökning, genom vilken man på ett mindre

kostsamt men dock ändamålsenligt sätt kunde nå fram till en ungefärlig

uppskattning av företagets bärighet. Denna undersökning skulle icke för

någon av delägarna hava förbindande verkan.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att riksdagens revisorer vid

flera tillfällen haft sin uppmärksamhet riktad på vissa av de i motionen

berörda förhållandena och i samband därmed framställt anmärkningar

mot det sätt, varpå enligt revisorernas mening lantbruksingenjörerna stundom

handhade dem anförtrodda uppdrag. Vidare hava 1934 års avdikningssakkunniga

i sitt ovannämnda betänkande framhållit, att orsaken till

att åtskilliga av här avsedda företag misslyckats varit ofullständiga eller

felaktiga förundersökningar i samband med företagens planläggning.

Enligt de sakkunnigas mening läge det nära till hands att antaga, att en

förrättningsman — som utöver lön uppbär arvode för utfört arbete enligt

taxa — frestades till alltför optimistiska kostnadsberäkningar och båtnadsuppskattningar.

Likaså kunde erforderlig noggrannhet i handläggningen av

förrättningarna tänkas bliva eftersatt genom att det läge i förrättningsmannens

intresse att medhinna så mycket arbete som möjligt. De sakkunniga

hava med hänsyn härtill föreslagit bland annat, att lantbruksingenjörerna

skola helt avlönas av statsmedel och även underkastas en vidgad kontroll.

Utskottet vill vidare erinra örn nämnda sakkunnigas förslag angående

elt enklare förrättningsförfarande för vissa företag, till vilka statsunderstöd

sökes. De sakkunniga hava jämväl tillstyrkt ett tidigare av riksdagens revisorer

framställt förslag av innebörd, att statsbidrag i vissa fall skall utgå till

förrättningskostnad, även örn företaget sedermera icke kommer till stånd.

Dessa förslag torde, därest de bliva genomförda, vara ägnade att i viss mån

tillgodose det syfte, motionärerna velat vinna med sitt yrkande örn anord

ilande av en mindre kostsam förundersökning.

Vad vid utskottets behandling av föreliggande spörsmål förekommit synes

tyda på att handläggningen av ärenden rörande vattenavledningsföre
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

tag i många fall varit behäftad med allvarliga brister. I vad mån de av de

sakkunniga framlagda förslagen, vilka för närvarande äro beroende på

Kungl. Maj:ts prövning, äro ägnade att för framtiden råda bot därför

torde vara vanskligt att i sakens nuvarande läge bedöma. Detsamma

torde gälla frågan, örn det till förhindrande av att oekonomiska företag

komma till stånd därutöver fordras ändringar i vissa här behandlade delar avvattenlagen.

Utskottet förutsätter emellertid, att de i motionen berörda

spörsmålen tagas under närmare övervägande i samband med prövningen

av de sakkunnigas förslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, Tamm, P. Sandström,

Heiding, Hagman* Knut Petersson och Sten:

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Molander, Sandström

i Sollefteå,* Thorell, Gardell, Hansson i Örebro* och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Iduns tryckeri- Esselte ab. Stockholm 1937

''< 1 >3 3 8 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.