Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § m) i lagen om arbetarskydd.

1937-02-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 § m) i lagen om arbetarskydd.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 5 §

m) i lagen om arbetarskydd.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 6,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olsson i Stockholm m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i lagen örn arbetarskydd,

att 5 § m) i lagen erhåller följande lydelse:

Ät arbetare, sorn från årets början varit anställda hos samma arbetsgivare

eller företag, skall å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september

beredas semesterledighet under minst 15 dagar.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

5 § i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd innehåller bestämmelser om

vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i

följd av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:

Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företagaren någon längre tid, bör,

i allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under

minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande

och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.

Frågan om arbetarsemester har sedan lång tid tillbaka varit föremål för

uppmärksamhet och behandling i riksdagen. Upplysningar örn vad därutinnan

förekommit till och med år 1934 hava lämnats i andra lagutskottets utlåtande

nr 6/1935, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

I en vid 1935 års riksdag av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. väckt motion,

11:338, framställdes samma yrkande som i den nu föreliggande motionen

II: 6.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 6:

Att semesterledighet under en icke alltför kort tid beredes arbetare inom

olika slag av rörelse finner utskottet vara ett samhällsintresse av vikt. Inom

många arbetsområden åtnjutes för närvarande semester under längre tid än

det antal dagar, som semesterledigheten enligt arbetarskyddslagen icke bör

underskrida. Dock finnes ännu ett stort antal industrier, hos vilka arbetarnas

semestertid icke överstiger fyra söckendagar. Utskottet finner det vara

önskvärt, att arbetare, tillhörande sist omförmälda grupp, i den mån del

låter sig göra erhålla en utsträckt semestertid. Utskottet anser emellertid

med hänsyn till den osäkerhet, sorn råder i fråga örn läget på arbetsmarknaden

och de handelspolitiska förhållandena, att en lagändring, innefattande

böjning av det antal dagar, som semestertiden icke bör underskrida, icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

för närvarande bör komma till stånd. Ej heller finner utskottet under nuvarande

omständigheter skid föreligga att tillstyrka riksdagen att i lag fastställa

en bestämd minimitid för semesterledigheten.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Jämväl vid 193ti års riksdag framställdes i en motion, II: 16 av herr Olsson

i Stockholm m. fl., samma yrkande som i motionen 11:6 till innevarande

riksdag.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 57, att motionen icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, därvid utskottet erinrade om

att i ett flertal under de senaste åren ingångna kollektivavtal, gällande betydande

arbetargrupper, antalet semesterdagar bestämts lill fem i stället för

tidigare fyra, varjämte utskottet åberopade i tillämpliga delar vad utskottet

anfört i sitt utlåtande nr 6 vid 1935 års riksdag. Riksdagen anslöt sig

lill utskottets uppfattning.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att i det av kommittén angående

privatunstälkla den 9 mars 1935 framlagda förslaget till lag örn arbetsavtal

frågan om semester behandlats under särskild rubrik »Örn semester»,

omfattande 21—25 §§. I 21 § föreskrives, att arbetstagare, sedan ett år

förflutit från det han tillträtt anställning hos arbetsgivaren eller företaget,

skall äga rätt till årlig semester, olika lång för olika arbetstagare, men dock

minst en vecka.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 5 juni 1936 tillkallade chefen för

socialdepartementet sakkunniga — 1936 års semestersakkunniga — för att

inom socialdepartementet biträda med utredning rörande frågan örn en laglig

reglering av arbetares och andra löneanställdas lätt till semester. I sitt yttrande

till statsrådsprotokollet före beslutet örn tillkallande av dessa sakkunniga

yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, örn stadgandet

i 5 § m) i lagen om arbetarskydd:

Angivna stadgande utgör tydligen en mycket knapphändig reglering av semesterrätten.

Förutom att stadgandet endast gäller vissa grupper av arbetare

må framhållas, att en arbetare icke å stadgandet kan grunda något civilrättsligt

anspråk gentemot en arbetsgivare, utan ankommer det på yrkesinspektionen

tillse, att stadgandet efterleves. Vidare torde den föreskrivna minimitiden

av fyra dagars semesterledighet vara av för kort varaktighet för att

kunna bereda avsedd vila oell rekreation.

Departementschefen yttrade vidare, bland annat:

Enligt min uppfattning bör till förnyad undersökning upptagas frågan örn

tvingande lagbestämmelser rörande minimisemester för alla arbetare och andra

löneanställda. Från skilda grupper av arbetstagare lia även gjorts framställningar,

vari betonats det lämpliga i lagfästandet av en minimisemester

för arbetstagare. Senast har .svenska grov- och fabriksarbetareförbundet i till

mig avlåten skrivelse av den 9 januari 1936 anhållit om vidtagande av åtgärder

syftande till en utökad lagfäst semesterledighet för industriens arbetare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 5

Därvid har framhållits, att den industriella utvecklingen och den därav framkallade

uppdrivna arbetstakten ökat behovet av en längre ledighet. En sådan

kunde skänka arbetstagarna en välbehövlig rekreation och förbättra dessas

av arbetet ofta nedsatta hälsotillstånd. Det vore av särskild betydelse för det

allmänna, då det i regel bleve samhället, som finge träda emellan, då arbetsförmågan

nedsattes eller i förtid spolierades. Påpekats har vidare, att en del

av de genom industriens fortgående rationalisering utan arbete ställda arbetarna

genom en utökning av semesterledigheten för de sysselsatta arbetarna

skulle kunna åtminstone tidvis beredas plats i produktionsapparaten.

Vid den ytterligare utredning av föreliggande fråga, som jag nu anser bör

komma till stånd, torde övervägas införandet i lagstiftningen av generella och

lill sin natur tvingande bestämmelser rörande semester för i princip samtliga

kategorier arbetare och andra löneanställda. Utredningen bör sålunda omfatta

jämväl sådana statens och kommunernas befattningshavare, vilka kunna

beröras av kollektivavtal och vilkas semesterförmåner ej äro reglerade genom

i administrativ väg utfärdade författningar eller andra särskilda bestämmelser.

Jämväl bör undersökas i vad mån förmånen av semester kan beredas

säsongarbetare samt eljest icke för bestämd tid anställda arbetare. Att närmare

precisera utredningsuppdraget lärer för närvarande icke kunna eller

böra ifrågakomma.

Genom beslut den 22 januari 1937 har Kungl. Majit med anledning av

framställning från 1936 års semestersakkunniga, varöver kommerskollegium

och socialstyrelsen avgivit gemensamt utlåtande, uppdragit åt socialstyrelsen

att i enlighet nied de av ämbetsverken i utlåtandet angivna riktlinjerna verkställa

undersökning angående semesterförhållandena för privatanställda, för

vissa anställda i statlig och kommunal tjänst samt enligt gällande kollektivavtal.

Internationella arbetsorganisationens konferens har år 1936 vid sitt tjugonde

sammanträde antagit, bland annat, ett förslag till konvention angående

semester samt en rekommendation angående semester. En redogörelse för innehållet

av konventionsförslaget och rekommendationen lämnas i Kungl.

Majits proposition nr 56 till innevarande riksdag med anhållan örn riksdagens

yttrande angående vissa av nämnda konferens fattade beslut.

Såsom utskottet redan vid tidigare riksdagar uttalat måste det anses vara

ett samhällsintresse av vikt, att semesterledighet under en icke alltför kort

tid beredes arbetare. Av utskottets ovan lämnade redogörelse framgår, att

under år 1936 ät särskilda sakkunniga uppdragils att verkställa utredning

rörande frågan örn en laglig reglering av arbetares och andra löneanställdas

rätt till semester. Föredragande departementschefen har i sitt anförande till

statsrådsprotokollet vid beslutet örn tillkallande av dessa sakkunniga yttrat,

bland annat, att stadgandet i 5 g lii) i lagen örn arbetarskydd utgör en mycket

knapphändig reglering av semesterrätten samt all den föreskrivna minimitiden

av fyra dagars semesterledighet torde vara av för kort varaktighet

för att kunna bereda avsedd vila och rekreation. Utskottet ansluter sig till

denna departementschefens uppfattning. Enligt departementschefens me
-

Utskollet..

liihan(j tilt riksdagens protokoll 11)117. 0 sand. 2 avd. Förskoj nr 2—3.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

niny borde till förnyad undersökning upptagas frågan örn tvingande lagbestämmelser

rörande minimisemester för alla lönearbetare och andra anställda.

Med hänsyn till att det i motionen behandlade spörsmålet sålunda

är föremål för utredning anser utskottet, som förväntar att utredningsarbetet

bedrives med skyndsamhet, det icke vara lämpligt, att riksdagen nu

tager ståndpunkt till frågan om åtgärder i den av motionärerna angivna

riktningen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Tomin*, P. Sandström, Sam Larsson,

Norman*, John Gustavson och Västberg;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken, Molander*,

Sandström i Sollefteå och Gardell* samt fröken Hesselgren* och fröken Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Slockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370464

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.