Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 193A om erkända arbetslöshetskassor m. m., dels ock motioner i ämnet m. m.

1937-04-20 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1937:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 193A om erkända arbetslöshetskassor m. m., dels ock motioner i ämnet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående ändring i vissa delar

av förordningen den 15 juni 193A om erkända arbetslöshetskassor

m. m., dels ock motioner i ämnet m. m.

Genom en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 172, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 11 §§, 20 § 3 morn., 21 § 1, 2 och 5

mom. samt 22, 23, 26 och 27 §§ förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Registrerad understödsförening,--— erkänd arbetslöshetskassa.

Understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa av den myndighet,

under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar.

Med antagande---är stadgat.

Erkänd arbetslöshetskassas---»erkänd arbetslöshetskassa».

7 §•

Från rätt---i 13 §.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger tillsynsmyndigheten beträffande

viss kassa medgiva, att personer, som avses under 1) och 2), må

kunna vinna inträde i kassan.

11 §•

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av

åttonde veckan efter den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp

belöper, har till kassan antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller

1 Senaste lydelse av 21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ se SFS 1936: 151.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

anmält förhållande, varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas,

skall anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse

äger med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva,

huruvida den, som underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet,

varå avgiftsbefrielse kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande viss kassa medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd som

i första stycket sägs skall inträda, bestämmes senast till utgången av tjugusjätte

veckan.

20 §.

3 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp

icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det

företag, där han fortlöpande är anställd, har arbete ett mindre antal dagar

än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det antal

dagar under varje vecka, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,

minskas med en; dock att tillsynsmyndigheten äger för viss kassa medgiva,

att begränsningen av understödsrätten skall tillämpas endast i det fall,

då arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets fortsatta bedrivande.

Den i andra stycket föreskrivna begränsningen av understödsrätten skall

icke ske efter arbetsperiod, som överstiger 18 dagar.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa---tolv månaderna.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit inskränkning

i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet

avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugusex,

dock ej lägre än tjugu.

Villkoret att visst antal avgifter skall hava erlagts under de närmast före

arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna skall icke gälla, då

medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för högst aderton

dagar samt omedelbart efter arbetets upphörande ånyo ansöker om daghjälp.

Där sjukdom---legitimerad läkare.

Med avseende---avstängningstidens slut.

Där medlem---å honom.

2 mom. Har någon---till godo.

Erkänd arbetslöshetskassa må med statserkänd arbetslöshetskassa inom

främmande stat, med vilken Konungen ingått överenskommelse enligt 13 §,

träffa sådan överenskommelse, som i första stycket av detta moment avses.

Dylik överenskommelse skall för att bliva gällande godkännas av Konungen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

3

Tillsynsmyndigheten må medgiva, att medlem, vilken omedelbart före inträdet

i erkänd arbetslöshetskassa varit medlem i sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp, som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

må tillgodoräknas avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas

avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,

eller för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning.

22 §.

Daghjälp må---kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa---äga giltighet.

Vad sålunda---om daghjälp.

Innesluter understödsförening, som antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

medlemmar tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen

regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten beträffande vissa medlemmar föreskriva, att

daghjälp ej må utgå förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägs,

därvid de i andra stycket omnämnda tider ej må överskridas samt vad i

första stycket sägs skall äga giltighet, eller att för viss bestämd tid av året

daghjälp över huvud icke må utgå eller att den längsta medgivna understödstiden

under loppet av tolv på varandra följande månader skall uppdelas

i två perioder, därvid den ena skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet

regelbundet förekommer.

23 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för mer än sammanlagt etthundrafemtiosex

dagar under loppet av tolv på varandra följande månader.

Ej må den tid, för vilken daghjälp under loppet av tolv på varandra följande

månader längst må utgå, i annat fall än som omförmäles i 24 § första

stycket utgöra mindre än nittio dagar.

Har medlem under tolv på varandra följande månader åtnjutit understöd

under så lång tid, som kassans stadgar medgiva eller som styrelsen med stöd

av 24 § må hava bestämt, skall ytterligare gälla, att daghjälp icke ånyo må

utgivas till medlemmen, förrän han till kassan erlagt avgifter, motsvarande

minst två veckoavgifter, vilka jämlikt 21 § 5 mom. må tillgodoräknas honom.

Vid tillämpning---legitimerad läkare.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter dels för

tid, då medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

utföres annorstädes än i medlemmens hem, dels ock för tid, för vilken han

trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

De fasta---å arbetslöshetsrisk.

Föreskrives i---anses skäligt.

27 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande

i fråga om kassor med 10,000 medlemmar eller däröver minst två gånger

genomsnittliga beloppet av de tio sistförflutna årens inkomster i form av

erlagda avgifter och erhållet statsbidrag, i fråga örn kassor med 500 medlemmar

eller därunder minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp

och i fråga örn kassor med flera än 500 men färre än 10,000 medlemmar

minst det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning av här angivna siffror

bestämmer.

Utbetalning av — — — lämnat medgivande.

överskott å---tillföras fonden.

Fonden får---löpande utgifter.

Fondens tillgångar---inom riket.

Denna förordning träder i kraft i vad avser 1 § den 1 januari 1938 samt

i övrigt den 1 juli 1937.

2) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor ävensom vid förordningen såsom bilaga

fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser skola, tabellen i nedan

angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till antalet

årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),

dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot

och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som icke överstiger 3,000, med tre kronor per årsmedlem för det

antal årsmedlemmar, som överstiger 3,000 men icke 25,000, och med två

kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25,000.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

5

Bilaga till förordningen den 15 juni 1984 (nr 285) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Antal under- stödda dagar

Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika

antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor

per medlem

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.25

4.50

4.75

5.00

5.25

5.50

5.75

6.oo

1.50

0.0

20

73.7

69.6

66.1

63.0

60.1

57.6

55.2

53.1

51.1

49.2

47.4

45.8

44.2

42.7

41.8

39.9

38.6

21—26

75.0

70.9

67.4

64.3

61.4

58.9

56.5

54.4

52.4

50.5

48.7

47.1

45.5

44.0

42.6

41.3

40.0

Särskilda bestämmelser.

a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 26, beräknas procenttalet

26

genom att multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21—26 dagar med —

där n betecknar antalet understödda dagar per medlem.

b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än

sådana, som direkt framgå ur tabellen, interpoleras liniärt mellan de i tabellen angivna

procenttalen, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid

lika avstånd sker avrundning uppåt.

c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga örn beräkningen av daghjälpsbidraget

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 26.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två före propositionens avlämnande inom andra kammaren väckta

motioner, nämligen nr 166 av herr Spångberg m. fl. och nr 346 av herr

Senander m. fl.

I motionen II: 166 har hemställts, att riksdagen måtte besluta hos regeringen

anhålla om förslag snarast möjligt till sådana ändringar i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor, att den effektivitet och humanitet i

arbetslöshetsförsäkringen uppnåddes som framginge av de i motionen anförda

synpunkterna.

I motionen 11:346 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa att förslag till sådana ändringar i förordningen örn erkända

arbetslöshetskassor utarbetades och framlades inför riksdagen, att arbetsgivarna

ålades att bidraga till kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,

att understödstiden vid längre arbetslöshet utökades samt att direktiven för

erhållande av hjälp i så måtto förändrades, att rätten till understöd tillerkändes

varje ofrivilligt arbetslös.

De genom propositionen framlagda ändringsförslagen behandlas nedan,

liksom i propositionen, under särskilda rubriker. Beträffande de skäl, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

ligga till grund för dessa förslag, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

För de särskilda spörsmål, som avses i motionerna, kommer närmare redogörelse

att lämnas i det följande, i den mån så ansetts lämpligen kunna

ske i samband med behandlingen av vissa genom propositionen framlagda

förslag och i övrigt under särskilda rubriker i slutet av detta utlåtande.

I fråga om motionärernas motivering tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionerna.

På framställning av socialstyrelsen föreläde Kungl. Majit 1936 års riksdag

en proposition, nr 84, med förslag till vissa ändringar i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor. Riksdagen biföll i huvudsak Kungl Maj:ts

förslag. Den 22 maj 1936 utfärdades härefter förordning (nr 151) angående

ändring i vissa delar av sagda förordning.

I skrivelse den 17 december 1936 har socialstyrelsen framlagt förslag om

vissa ytterligare ändringar i den för arbetslöshetsförsäkringen gällande lagstiftningen.

Styrelsen har därvid framhållit, att styrelsen icke ansett sig

böra framlägga nya ändringsförslag på ett så tidigt stadium, därest styrelsen

icke funnit det vara nödvändigt, särskilt med hänsyn till kassornas ekonomi,

att vissa ändringar vidtoges, exempelvis i fråga om bestämmelserna angående

fondbildning och grunderna för statsbidragets beräknande. Socialstyrelsen

har vidare i skrivelsen uttalat, att den för arbetslöshetsförsäkringen gällande

lagstiftningen även i vissa andra hänseenden syntes böra justeras, då ändock

förslag om ändringar måste framläggas. Socialstyrelsen har därjämte framhållit,

att de av styrelsen framlagda ändringsförslagen icke kunde sägas

beröra de i verklig mening grundläggande principerna för lagstiftningen.

Vid bifall till förslagen komme visserligen den kostnadsram att överskridas,

som angivits vid lagstiftningens antagande år 1934. Statens sammanlagda

bidrag till försäkringen komme dock ej att uppgå till det belopp, som beräknats

skola utgå vid bifall till det i propositionen nr 38 till 1934 års riksdag

framlagda förslaget. Någon förhöjning av det för nästkommande budgetår

begärda anslaget till arbetslöshetsförsäkringen erfordrades icke.

De av socialstyrelsen utarbetade ändringsförslagen hava varit föremål för

behandling av sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

över de av socialstyrelsen framlagda förslagen hava yttranden avgivits av

statskontoret, försäkringsinspektionen och statens arbetslöshetskommission.

Svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige, vilka därtill

beretts tillfälle, hava jämväl inkommit med yttranden. I den mån redogörelse

för innehållet i yttrandena icke lämnas i det följande får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet tillåter sig även erinra om att en historik i frågan om införande

av arbetslöshetsförsäkring och dennas utformning återfinnes å sid. 2—7 i utskottets

utlåtande nr 37/1934.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

7

I. Ändringsförslag, avseende att stärka kassornas ekonomi och vidga

deras möjligheter att effektivt understödja medlemmarna.

A. Kassornas fondbildning.

Jämlikt 27 § i förordningen om erkända arbetslöshetskassor skall sådan kassa

såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande i fråga örn kassor med 10,000

medlemmar eller däröver minst genomsnittliga beloppet av de tre sistförflutna

årens inkomster i form av erlagda avgifter och erhållet statsbidrag, i fråga

om kassor med 500 medlemmar eller därunder minst fyra gånger ett på

samma sätt beräknat belopp och i fråga om kassor med flera än 500 men färre

än 10,000 medlemmar minst det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning

av de angivna siffrorna bestämmer.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse framhållit, att enligt vad verkställda utredningar

syntes giva vid handen de i förordningen givna reglerna i många

fall medförde en för svag fondbildning. Socialstyrelsen har med anledning

därav föreslagit sådan ändring av bestämmelserna örn kassornas fondbildning,

att fondens storlek skall beräknas med hänsyn till de genomsnittliga

inkomsterna" under en väsentligt längre tidrymd än för närvarande eller tio

i stället för tre år samt för kassor med 10,000 medlemmar eller däröver bestämmas

till minst två gånger ett på detta sätt beräknat genomsnittsbelopp.

Vad socialstyrelsen anfört till stöd för den föreslagna ändringen har i propositionen

i huvudsak återgivits å sid. 11—13.

Förslaget till ändring av bestämmelserna om fondbildningen har lämnats

utan erinran av ledamöterna i sociala rådets sektion för den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen.

I sitt yttrande har försäkringsinspektionen ifrågasatt lämpligheten av

att bibehålla de nuvarande bestämmelserna i fråga om kassor med mindre

än 500 medlemmar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört:

De ändringsförslag beträffande lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkringen,

för vilka jag nu redogjort, hava till gemensamt syfte att stärka de erkända

arbetslöshetskassornas ekonomi och öppna möjlighet för dem att under krisförhållanden

på ett mera effektivt sätt understödja sina medlemmar. Jag

finner icke anledning till erinran mot de av socialstyrelsen utarbetade förslagen.

Dessa hava också i stort sett lämnats utan anmärkning av de hörda

myndigheterna och organisationerna.

Jag vill särskilt ''framhålla, att det måste sägas vara ett betydande allmänt

intresse, att de erkända arbetslöshetskassorna bliva satta i stånd att effektivt

understödja sina medlemmar under en lågkonjunktur. Lyckligast skulle

uppenbarligen vara, örn en begränsning av de stadgeenliga förmånerna ej

skulle behöva vidtagas av någon kassa ens vid mycket stora påfrestningar.

Den föreslagna förstärkningen av kassornas fondbildning och ökningen av

det antal understödda dagar, för vilka statsbidrag skall utgå, komma otvivelaktigt

att verka i denna riktning. Möjligheterna att verkställa tillförlitliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

beräkningar i detta avseende äro givetvis numera betydligt större, sedan lagstiftningen

varit i tillämpning under några år, än vid förarbetena till lagstiftningen.

Departementschefen har vidare funnit försäkringsinspektionens erinran angående

fondens storlek för de minsta kassorna icke föranleda någon ändring

i socialstyrelsens förslag.

B. Daghjälpsbidragets maximering.

Statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa utgår enligt förordningen den 15

juni 1934 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor dels såsom daghjälpsbidrag,

dels såsom förvaltningsbidrag.

Daghjälpsbidraget är konstruerat så, att detsamma utgår med viss andel av

en erkänd arbetslöshetskassas sammanlagda kostnader under ett kalenderår

för understöd vid arbetslöshet. Det procenttal, som bestämmer daghjälpsbidragets

andel av kassans utgifter för daghjälp, fastställes med hänsyn dels

till det genomsnittliga daghjälpsbeloppet och dels antalet understödda dagar

i genomsnitt per medlem och år, allt beräknat för varje understödsklass i

kassan. Är antalet understödda dagar ringa, utgår daghjälpsbidraget med en

relativt liten del av kostnaderna för utgivet understöd. Stiger antalet understödda

dagar, utgår däremot bidraget med en relativt avsevärd del av sagda

kostnader. Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidraget med sitt högsta

belopp vid en arbetslöshet, som motsvarar 21 understödda dagar i genomsnitt

per medlem och år. Daghjälpsbidraget har vid denna gräns bestämts

till 75 procent av hela kostnaden vid en daghjälp av två kronor och till 40

procent av hela kostnaden vid en daghjälp av sex kronor. Vid så omfattande

arbetslöshet att antalet understödda dagar i genomsnitt per medlem

och år överstiger 21, minskas statsbidraget i procent räknat å hela kostnaden

för understöd. Detta innebär i själva verket, att något statsbidrag icke

utgår för de understödda dagar, som överstiga 21 per medlem och år räknat.

Kassorna tvingas alltså att själva helt finansiera detta understöd, såvida de

icke i stället välja att inskränka sin verksamhet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att de nuvarande grunderna för daghjälpsbidraget

bibehållas för ett antal understödda dagar av högst 21 per medlem

och år. För det antal understödda dagar, som överstiger 21 men icke 26 per

medlem och år, skulle daghjälpsbidrag utgå med samma procentsatser av hela

kostnaden för daghjälp, som nu gälla för ett antal understödda dagar av 21

per medlem och år. Om antalet understödda dagar per medlem och år överstiger

26, bör procenttalet beräknas genom att man multiplicerar vederbörande

procenttal för 21—26 understödda dagar med en faktor, som erhålles

genom att man dividerar talet 26 med antalet understödda dagar per medlem.

Detta överensstämmer med den nu gällande metoden för beräkning av bidragsprocenten

för det fall, att antalet understödda dagar per medlem och

år är större än 21. Den föreslagna regeln innebär därför, att staten skulle

deltaga i försäkringskostnaderna endast för de första 26 understödda dagarna

per medlem och år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utldtanae Nr 31.

9

De skäl, som socialstyrelsen i övrigt anfört för sin framställning i nu förevarande

hänseende, återfinnas å sid. 14—15 i propositionen, vartill utskottet

får hänvisa.

Huru de föreslagna reglerna för daghjälpsbidragets beräknande ställa sig i

jämförelse med de nuvarande framgår av en av socialstyrelsen utarbetad, å

sid. 16 i propositionen intagen tabell.

För att giva ett begrepp örn vad de föreslagna ändringarna innebära i utgiftsökning

för staten har socialstyrelsen gjort en på vissa i propositionen

(sid. 24—25) närmare angivna antaganden grundad överslagsberäkning. Beräkningen

bygger på arbetslöshetsförhållandena under åren 1927—1936.

Med den anslutning till de erkända arbetslöshetskassorna, med vilken socialstyrelsen

för den närmaste tiden räknat — 143,000 medlemmar — har styrelsen

uppskattat ökningen av det statliga daghjälpsbidraget per år till 70,000

kronor. Vid full anslutning — 700,000 medlemmar — skulle ökningen utgöra

350,000 kronor.

Inom sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

har annan erinran mot socialstyrelsens ändringsförslag på denna

punkt ej framställts, än att en ledamot uttalat bekymmer över att den utformning,

som lagstiftningen hade erhållit, så snart skulle behöva modifieras.

Denna ledamot befarade, att ändringarna innebure en tendens till utvidgning

av statens kostnader för försäkringen.

Departementschefen har i propositionen betonat, att en klar avgränsning

av statens åtaganden komme att kvarstå även efter ett genomförande av de

förordade grunderna för daghjälpsbidragets beräknande. Detta måste enligt

departementschefens mening även sägas vara önskvärt, och han hade därför

icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till ett av svenska målareförbundet

framställt förslag örn att maximeringen av daghjälpsbidraget skulle borttagas.

Den förhållandevis ringa förhöjning av statens bidrag, som bleve en följd

av ändringen i grunderna för daghjälpsbidragets beräknande, borde, såsom

även socialstyrelsen framhållit, ses mot bakgrunden av att kassornas medlemmar

själva skulle helt bekosta den ifrågasatta ökningen av fonderna. Det

borde vidare uppmärksammas, att erfarenheterna från lagstiftningens tillämpning

givit vid handen, att försäkringens effektivitet tidigare något överskattats.

I själva verket rymdes därför de av ändringsförslagen föranledda

ökade kostnaderna för staten till väsentlig del inom den redan av statsmakterna

godtagna ramen.

C. Undcrstödstblens maxim ering.

Enligt 23 § i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må daghjälp

icke utgå till medlem för mer än sammanlagt 120 dagar under loppet av 52

på varandra följande veckor. Den längsta understödstiden under samma

tidrymd kan bestämmas att omfatta ett mindre antal dagar, dock ej mindre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

än 90 dagar. Å andra sidan kan den längsta understödstiden utökas, om

kassan bestämt längre karenstid än 6 dagar, ökningen får dock icke överskrida

den tid, varmed karenstiden förlängts.

Socialstyrelsen har föreslagit, att bestämmelserna om den längsta understödstiden

skola ändras i så måtto, att erkänd arbetslöshetskassa berättigas

att utbetala understöd intill 156 dagar under loppet av 12 på varandra följande

månader. Den undre gränsen för den längsta möjliga understödstiden,

eller 90 dagar, borde enligt styrelsens mening bibehållas. Styrelsen har betonat,

att erforderlig försäkringsfinansiell grund skapades för en sådan utökning

av understödstiden, därest ändringsförslagen beträffande bestämmelserna

om kassornas fondbildning och grunderna för daghjälpsbidragets beräknande

bifölles. Styrelsen har vidare föreslagit, att den i förordningen nu

intagna bestämmelsen örn rätt att förlänga den eljest föreskrivna längsta understödstiden

med så lång tid som karenstiden förlängts skulle utgå.

De av socialstyrelsen framlagda skälen för det nu ifrågavarande ändringsförslaget

återgivas å sid. 18—19 i propositionen. Här må endast anmärkas,

att socialstyrelsen bl. a. hänvisat till det förslag till konvention (nr 44) om

tillförsäkrande åt ofrivilligt arbetslösa av ersättning eller understöd, som

internationella arbetsorganisationen beslutat vid sitt adertonde sammanträde

i juni 1934. Enligt detta konventionsförslags artikel 11 kan rätten att upp

bära ersättning eller understöd begränsas att gälla för viss tidrymd, som

dock i vanliga fall icke får understiga 156 och i intet fall 78 arbetsdagar

för år.

Genom proposition (nr 84) till 1935 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t om

riksdagens yttrande angående bl. a. nyssnämnda konventionsförslag. På

hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 13) anslöt sig riksdagen till

föredragande departementschefens uppfattning, att ratificering av förslaget

för det dåvarande icke borde äga rum.

Den ökning av daghjälpsbidraget, som kan föranledas av nu förevarande

ändringsförslag, har av socialstyrelsen uppskattats till 2 %> av daghjälpsbidragets

sammanlagda belopp. Beräknades arbetslöshetsförsäkringen omfatta

sammanlagt 143,000 medlemmar, skulle ifrågavarande ökning uppgå

till 60,000 kronor, och vid full anslutning, d. v. s. 700,000 medlemmar, skulle

ökningen stiga till 290,000 kronor, allt i genomsnitt per år räknat.

Vid sociala rådets sektionssammanträde har socialstyrelsens förslag i nu

berörda avseende tillstyrkts.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Vid bifall till förslagen om skärpning av bestämmelserna om kassornas

fondbildning och om ökning av det antal understödda dagar, för vilka statsbidrag

skall utgå, skapas, såsom socialstyrelsen framhållit, erforderlig försäkringsfinansiell

grund för en utsträckning av understödstiden. Att främja en sådan

utveckling ligger uppenbarligen i det allmännas intresse. Ett accepterande

av socialstyrelsens förslag på denna punkt innebär även ett betydelsefullt

steg mot uppnåendet av överensstämmelse med internationella arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

organisationens konvention på detta område. Därest kassorna mer allmänt

skulle komma att utnyttja möjligheten att utöka understödstiden, komme

detta säkerligen att i hög grad underlätta för staten och kommunerna att

under en krisperiod bispringa de arbetslösa. Jag vill nämligen erinra om

att den genom arbetslöshetsförsäkringen lämnade hjälpen till en betydande

del bekostas av de försäkrade själva. Att under en stark lågkonjunktur helt

undvika kontantunderstöd vid sidan av arbetslöshetsförsäkringen lärer väl ej

vara möjligt ens vid en stor anslutning till försäkringen och ett allmänt anlitande

från kassornas sida av möjligheten att utgiva understöd 156 dagar

under 12 på varandra följande månader. Det måste dock anses välbetänkt

att vidga möjligheterna härtill.

I likhet med socialstyrelsen anser jag att, då den längsta understödstiden

bestämmes till 156 dagar, något behov icke längre kan sägas föreligga av en

bestämmelse örn möjlighet att vid en förlängning av karenstiden, utöver föreskrivet

minimum om sex dagar, ytterligare förlänga understödstiden.

I motionen II: 166 har herr Spångberg m. fl. i anslutning till sitt ovan återgivna

yrkande uttalat, att understödstidens längd borde utsträckas till 270

dagar om året.

I motionen II: 346 av herr Senander m. fl. har framhållits, att understödstiden

vid längre arbetslöshet borde utökas.

D. Förvaltningsbidragets storlek.

Förvaltningsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna utgår, jämlikt 5 §

i statsbidragsförordningen, för kalenderår dels med ett belopp i kronor, motsvarande

två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under året, dels med belopp,

motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot och

revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Med utgångspunkt från de konstaterade löpande förvaltningskostnaderna

och vissa angivna normer har socialstyrelsen föreslagit, att den del av det årliga

förvaltningsbidraget, som utginge i förhållande till antalet årsmedlemmar,

lämpligen benämnt medlemsbidrag, skulle bestämmas så, att till varje

kassa skulle utbetalas

fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som icke översköte

3,000,

tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som översköte

3,000 men icke 25,000, samt

två kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som översköte

25,000.

De av socialstyrelsen anförda skälen till föreliggande förslag hava återgivits

å sid. 22—23 i propositionen.

Den ökning av kostnaderna för statsverket, som skulle uppkomma genom

den föreslagna förhöjningen av förvaltningsbidraget, har av styrelsen beräknats

uppgå vid försäkringens nuvarande omfattning till 153,000 kronor

och vid full anslutning till 700,000 kronor, allt per år.

Vid sammanträde med sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

hava de ledamöter av rådet, som representera de er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

kända arbetslöshetskassorna, tillstyrkt, att förvaltningsbidraget skulle graderas

med hänsyn till kassornas medlemsantal. Dessa ledamöter hava vidare

förordat en större höjning av förvaltningsbidraget än den av socialstyrelsen

ifrågasatta.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Vad slutligen beträffar förslaget örn höjning av statens förvaltningsbidrag

till de erkända arbetslöshetskassorna, är det tydligt, att storleken av kassornas

administrationskostnader underskattades under förarbetena till lagstiftningen.

Det måste vid sådant förhållande vara skäligt, att staten nu ökar

sitt bidrag. Vid ett genomsnittligt statsbidrag av tre kronor per medlem och

år uppnås även överensstämmelse med förvaltningsbidragen till de erkända

sjukkassorna. Även efter en förhöjning i enlighet med socialstyrelsens förslag

av statens förvaltningsbidrag till arbetslöshetskassorna komma de försäkrade

att själva få bära en betydande del av kostnaderna för administrationen.

Jag anser mig emellertid icke kunna förorda en ökning av bidraget

utöver vad socialstyrelsen föreslagit, såsom påyrkats av arbetslöshetskassornas

representanter i sociala rådet. Socialstyrelsens förslag om en differentiering

av förvaltningsbidraget med hänsyn till kassornas storlek anser jag vara

väl motiverat.

På sätt socialstyrelsen uttalat skulle någon förhöjning av det för budgetåret

1937/1938 beräknade anslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor

icke erfordras vid bifall till de nu förordade förslagen.

II. Övriga i propositionen framlagda ändringsförslag jämte därmed

sammanhängande yrkanden i motionerna.

A. Avgiftsbetalningens tidsbestämda villkor vid säsonginskränkningar.

Jämlikt 21 § 1 mom. första stycket i förordningen om erkända arbetslöshetskassor,

sådant detta lagrum lyder enligt förordning den 22 maj 1936, må

erkänd arbetslöshetskassa utgiva understöd till medlem endast därest han till

kassan erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter, och under villkor

tillika att avgifter, motsvarande minst 26 veckoavgifter, erlagts för tid under

de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna. Medlem

skall alltså uppfylla två villkor för att rätt till understöd skall föreligga.

Det första villkoret uppfyller han, därest han erlagt sammanlagt minst 52

veckoavgifter, varvid något avseende icke fästes vid den tidrymd, inom vilken

avgifterna erlagts. Det andra villkoret däremot är knutet till en dylik

tidrymd. Sistnämnda villkor har kallats det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Jämlikt 21 § 5 mom. må vid prövningen av avgiftsvillkoret medlem tillgodoräknas

allenast avgift, som erlagts för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem.

Inskränkningarna i understödsrätten för arbetare inom säsongfacken grunda

sig på föreskrifter i 22 § fjärde stycket. Enligt detta lagrum äger tillsynsmyndigheten,

då understödsförening innesluter medlemmar, tillhörande yrke,

inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, föreskriva, att

daghjälp ej må utgå förrän efter viss längre karenstid än den normala om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

13

sex dagar eller att för viss bestämd tid av året daghjälp över huvud icke må

utgå eller att den längsta medgivna understödstiden under loppet av 52 på

varandra följande veckor skall uppdelas i två perioder, därvid den ena skall

omfatta tid, under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer. Dessa inskränkningar

avse att förhindra, att daghjälp utgives under tid, då en avsevärd

del av medlemmarna som regel äro arbetslösa.

Socialstyrelsen har meddelat, att det vid överläggningar om bildande av erkända

arbetslöshetskassor från organisationer, vilkas medlemmar i större omfattning

vore berörda av säsongarbetslöshet, med styrka framhållits, att det

tidsbestämda avgiftsvillkoret gjorde den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

värdelös för ett stort antal av medlemmarna. Styrelsen hade med

anledning härav upptagit till utredning frågan örn det tidsbestämda avgiftsvillkorets

utformning i arbetslöshetskassa inom yrken, där arbetarna vore

underkastade mera utpräglad säsongarbetslöshet. Vid denna utredning hade

styrelsen funnit, att en ändring av detta villkor läte sig göra, utan att de nu

gällande grundläggande villkoren för arbetslöshetsförsäkringen behövde rubbas.

Innan en sådan ändring av försäkringsvillkoren för andra försäkrade

vidtoges, erfordrades däremot enligt styrelsens uppfattning mera ingående erfarenhet

örn nämnda villkors verkningar än som kunnat erhållas under den

förhållandevis korta tid med ensartad konjunkturutveckling, som förflutit

från försäkringslagstiftningens ikraftträdande.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att möjlighet skall öppnas till en modifikation

av det tidsbestämda avgiftsvillkoret i kassor, för vilka säsongbetonade

inskränkningar i understödsrätten föreskrivits. Förslaget innebär, att tillsynsmyndigheten

för sådana kassor skall berättigas medgiva, att för rätt till

understöd kravet på antalet erlagda veckoavgifter under de närmast före arbetslöshetens

början senast förflutna tolv månaderna sättes till lägre än 26,

dock lägst 20. Följande direktiv för tillsynsmyndighetens prövning hava

föreslagits:

1) Modifierat avgiftsantal bör få förekomma endast för arbetslöshetskassa

eller för klass inom kassa, för vilken föreskrivits minst en månads

årlig inskränkning i understödstiden eller annan inskränkning

av motsvarande omfattning i fråga om dess inverkan på försäkringens

effektivitet.

2) Det modifierade avgiftsantalet bör bestämmas efter statistiska och

försäkringstekniska undersökningar, så att modifikationen tar hänsyn

till

a) omfattningen av inskränkningen i understödstiden;

b) nedbringandet av antalet personer, som falla för avgiftsstrecket,

till en proportion, som i möjligaste mån överensstämmer med

den som förefinnes för icke säsongbetonade fack;

c) vid behov erforderligt nedbringande av försäkringens effektivitet;
d)

att det för understödsrätt erforderliga antalet veckoavgifter, erlagda

under de senaste tolv månaderna, icke får underskrida 20.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

3) Modifierat avgiftsantal bör få förekomma endast om det minsta veckoantalet

timmar, under vilka arbete för annans räkning mot ersättning

måste hava utförts för rätt att erlägga avgift, som må tillgodoräknas

medlem vid beräkning av understödsrätt, sättes till minst 24

timmar per vecka.

De skäl, som socialstyrelsen anfört till stöd för berörda förslag, hava

återgivits å sid. 31—34 i propositionen. Sammanfattningsvis har styrelsen

framhållit, att vad som vunnes genom den föreslagna ändringen av det tidsbestämda

avgiftsvillkoret vore en utjämning mellan de försäkrade i så måtto,

att en viss sammanlagd understödssumma komme att fördelas på ett större

antal medlemmar än som eljest varit fallet.

I fråga om den kostnadsökning för staten, som genomförandet av förevarande

ändringsförslag skulle kunna medföra, har socialstyrelsen uttalat,

att ökningen med viss reservation syntes ligga inom ramen för de kostnader,

som statsmakterna förklarade sig villiga att påtaga sig, då försäkringen

antogs. Reservationen gällde den detaljen, att garantier givetvis måste

skapas för att icke de säsongbetonade facken genom ändringefa erhölle

en förmånligare arbetslöshetsförsäkring än andra fack, vilket eljest lätt kunde

inträffa. Dylika garantier kunde emellertid åvägabringas.

Den föreslagna modifikationen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret har

tillstyrkts av sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Det framlagda ändringsförslaget har jämväl tillstyrkts i yttrandena.

Landsorganisationen har dock ansett sig icke kunna tillstyrka såsom villkor

för en modifikation av avgiftsvillkoret för säsongarbetare, att i vederbörande

kassas stadgar skulle intagas en bestämmelse om att medlem skulle

hava utfört arbete under minst 24 timmar per vecka för att avgift med

rättsverkan skulle få erläggas. Landsorganisationen har vidare i förevarande

sammanhang framhållit behovet av rikligare statsbidrag till arbetslöshetskassor

inom säsongfacken.

Departementschefen har i propositionen framhållit, att de under II. upptagna

ändringsförslagen avsåge att tillgodose olika av erfarenheterna från

lagstiftningens tillämpning betingade önskemål. Större principiell betydelse

ägde endast förslaget om modifikation av det tidsbestämda avgiftsvillkoret

för säsongarbetarnas del.

Departementschefen har vidare anfört:

Vad beträffar konstruktionen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret, vill jag

erinra örn att Kungl. Majit på min föredragning i propositionen nr 38 till

1934 års riksdag föreslog, att understödsrätt skulle kunna föreligga för medlem,

som någon gång tidigare uppburit understöd från kassan, därest han

under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna

erlagt minst 20 veckoavgifter. Riksdagen godkände emellertid icke detta

förslag utan skärpte kravet på erlagda avgifter till 26.

Jag är fortfarande av samma uppfattning beträffande den lämpliga av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

15

vägningen av sagda villkor, som jag givit uttryck åt i berörda sammanhang.

Socialstyrelsen har emellertid i sin föreliggande skrivelse anfört, att det, innan

en för alla försäkrade gällande ändring av avgiftsvillkoret vidtoges, erfordrades

mera ingående erfarenhet om nämnda villkors verkningar än som

kunnat erhållas under den förhållandevis korta tid med ensartad konjunkturutveckling,

som förflutit från försäkringslagstiftningens ikraftträdande.

I anslutning härtill har jag icke ansett mig böra för närvarande påkalla en

generell ändring av avgiftsvillkoret.

Den av socialstyrelsen verkställda utredningen beträffande det nu gällande

avgiftsvillkorets verkningar för säsongarbetarna synes klart giva vid handen,

att en jämkning av villkoret för deras vidkommande är av behovet påkallad.

I princip har jag alltså icke något att erinra mot socialstyrelsens

förslag härom. Detta har även tillstyrkts av såväl ledamöterna i sociala rådets

sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen som de hörda

myndigheterna och organisationerna.

I ett avseende är jag emellertid av annan uppfattning än socialstyrelsen.

Styrelsen har nämligen föreslagit, att såsom villkor för vidtagandet av en

jämkning i avgiftsvillkoret bland annat skulle gälla, att det antal timmar,

under vilka arbete för annans räkning måste hava utförts för rätt att erlägga

avgift, fastställes till minst 24 per vecka. Anledning synes mig icke

föreligga att härvidlag uppställa något specialkrav på viss arbetad tid för

skyldighet och rätt att erlägga avgift. Detta följer direkt av socialstyrelsens

egen uppfattning om att jämkningen av avgiftsvillkoret för säsongarbetarna

är motiverad av att kriteriet å försäkringsobjektet bör sakligt sett göras

någorlunda likvärdigt för olika yrkeskategorier. Av vad landsorganisationen

i sitt yttrande anfört framgår även, att ett så strängt krav för avgiftsbetalning

som 24 timmars arbete per vecka skulle medföra, att modifikationen

av avgiftsvillkoret bleve utan värde för säsongarbetarna. Jag förordar

därför, att särskild fordran på viss arbetad tid för avgiftsbetalning icke uppställes

i samband med medgivande av en modifikation av avgiftsvillkoret.

Härav följer, att de för arbetslöshetsförsäkringen i allmänhet gällande bestämmelserna

härom skola tillämpas.

I övrigt har jag icke något att erinra mot de av socialstyrelsen föreslagna

villkoren för att en modifikation av avgiftsvillkoret skall kunna medgivas.

Med anledning av vad landsorganisationen anfört angående behovet avrikligare

statsbidrag till arbetslöshetskassor, bildade inom säsongfacken, vill

jag erinra örn det tidigare behandlade förslaget om ökning av det antal understödda

dagar, för vilka statsbidrag skulle utgå. Denna reform lärer bliva

av stor betydelse just för arbetarna inom säsongfacken.

I motionen II: 166 av herr Spångberg m. fl. har uttalats, att i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor borde inarbetas cn bestämmelse av

innebörd, att understöd skall utbetalas vid arbetslöshet oavsett under hur

lång tid arbete utförts. I motiveringen till motionen hava anmärkningar

framställts mot bl. a. det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Vidare har i motionen

anförts, att ur förordningen borde utgå bestämmelsen örn »arbetslöshetsunderstödets

indragande under viss tid av året, då större fara för arbetslöshet

föreligger».

I{. Understiidsrätt vid korttidsarbete.

Understödsrätt skall principiellt sett kunna föreligga även i sådana fall.

då vederbörande medlem icke är fullständigt arbetslös. Understöd kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

emellertid icke utgå vid sådan förkortning av arbetstiden, som sker genom

att antalet arbetstimmar per dag minskas, beroende på att medlemmen i

dylikt fall icke kan anses vara oförhindrad att åtaga sig arbete. Då arbetaren

är helt arbetslös under vissa dagar, kan däremot understöd enligt förordningen

utgå. Därvid har emellertid stadgats viss begränsning i understödsrätten.

Bestämmelserna härom innefattas i 20 § 3 mom. i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor. Där föreskrives sålunda, att det antal

dagar, för vilka understöd må utgivas, då medlem på grund av driftinskränkning

vid det företag, där han är anställd, har arbete ett mindre antal

dagar än vid full drift är vanligt, alltid skall med minst två för varje period

om 14 dagar understiga det antal dagar, för vilka han eljest varit berättigad

till daghjälp. De erkända arbetslöshetskassorna hava vidare berättigats att

i sina stadgar intaga föreskrift om att daghjälp icke må utgå till medlem vid

korttidsarbete.

I förordningen finnas vissa andra bestämmelser, som hänföra sig till understödsrätten

i det fall, då medlemmen icke är fortlöpande arbetslös utan

arbetslöshetsperioden avbrytes genom en kortare arbetsperiod. Härmed åsyftas

dels bestämmelserna i 22 § tredje stycket angående undantag från den

allmänna skyldigheten att genomgå karenstid och dels föreskriften i 21 §

1 mom. andra stycket om undantag från den allmänna skyldigheten att

uppfylla det i första stycket av samma moment angivna avgiftsvillkoret.

Med hänsyn till de båda nu nämnda undantagsbestämmelserna kan en medlem,

för vilken en understödsperiod avbrytes genom ett kortvarigt arbete

om högst 18 dagars längd, omedelbart efter arbetets upphörande ånyo uppbära

daghjälp utan beräkning av ny karenstid eller omprövning av det tidsbestämda

avgiftsvillkoret. Ingen skillnad göres härvid mellan de fall, då

det kortvariga arbetet är av tillfällig natur eller då det utgör en period i

organiserat korttidsarbete.

Då fråga är om rätten att uppbära understöd under arbetslöshetsperioderna

vid kortvarigt arbete, göres däremot en skillnad mellan tillfälligt korttidsarbete

och i verklig mening organiserat korttidsarbete. Den i 20 § 3

mom. föreskrivna begränsningen av understödsrätten skall sålunda endast

tillämpas vid organiserat korttidsarbete.

Socialstyrelsen har nu föreslagit sådan ändring av bestämmelserna i 20 §

3 morn., att man i fråga örn begränsning av understödsrätten vid korttidsarbete

skall med organiserat korttidsarbete jämställa tillfälligt arbete vid

det företag, där medlemmen fortlöpande har anställning. Däremot skall

enligt förslaget någon särskild inskränkning i understödsrätten fortfarande

icke vidtagas i det fall, då medlem har tillfälliga kortvariga arbeten hos olika

arbetsgivare.

Socialstyrelsen har vidare yttrat, att vid ett med sociala rådets sektion för

den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen hållet sammanträde anförts,

att vissa beklädnadsarbetare synnerligen ofta växlade arbetsgivare särskilt

under tider av mindre god arbetstillgång, medan andra arbetare vid kortare

permitteringar icke kunde erhålla arbete å annat håll. Detta förhållande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

17

syntes föreligga inom en del hantverksbetonade yrkesområden. Med hänsyn

bl. a. härtill borde det öppnas möjlighet för erkänd arbetslöshetskassa att

i sina stadgar intaga föreskrift örn inskränkning i understödsrätten allenast

för det fall, att den arbetsgivare, hos vilken medlemmen fortlöpande har

anställning, i förväg kungjort viss plan för arbetets fortsatta bedrivande.

Medgivande av undantag borde lämnas av tillsynsmyndigheten.

Vidare har av socialstyrelsen föreslagits, att begränsningen av understödsrätten

vid korttidsarbete skall ske genom avdrag med en dag per vecka i stället

för, såsom enligt nu gällande bestämmelser, med två dagar för varje

period om 14 dagar. Till stöd härför har styrelsen anfört bl. a., att genom

den år 1936 vidtagna ändringen av bestämmelserna örn karenstid det år

1933 angivna skälet till en beräkning i perioder om 14 dagar av understödsrätten

vid organiserat korttidsarbete bortfallit. Ny karenstid behövde nämligen

numera icke genomgås, om en understödsperiod avbrötes genom en

arbetsperiod örn högst 18 dagar, och detta vare sig arbetet vore av tillfällig

karaktär eller utgjorde en period i organiserat korttidsarbete.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att i förordningen skall intagas en bestämmelse

örn att den särskilda begränsningen av understödsrätten vid korttidsarbete

icke skall tillämpas i de fall, då arbetsperioden överstiger 18

dagar.

Vad socialstyrelsen utöver det ovan angivna anfört till stöd för nu nämnda

förslag finnes återgivet i propositionen å sid. 38—42.

Vid behandlingen av förevarande ändringsförslag i sociala rådets sektion

för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen har förslaget om att begränsningen

av understödsrätten vid korttidsarbete skall ske med en dag för

varje vecka i stället för med två dagar per 14-dagarsperiod tillstyrkts. Mot

förslaget i övrigt har annan erinran ej gjorts än som framgår av redogörelsen

för socialstyrelsens framställning.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot nu förevarande

förslag.

C. Anmälan om avgiftsbefrielse inom viss tid.

I 11 § i förordningen om erkända arbetslöshetskassor föreskrives, att medlem,

som vid utgången av åttonde veckan efter den tid, å vilken stadgad avgift

eller uttaxerat belopp belöper, fortfarande häftar för avgift eller belopp

som nu sagts, skall anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt. Tillsynsmyndigheten

har vidare berättigats att, därest särskilda omständigheter

därtill föranleda, beträffande viss kassa medgiva, att den tidpunkt, då sådan

påföljd skall inträda, bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan.

Jämlikt 26 § skola fasta medlemsavgifter av kassorna upptagas för tid, då

medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres

annorstädes än i medlemmens hem. Avgiftsbefrielse kan alltså medgivas vid

arbetslöshet, sjukdom, värnplikt, konflikt, barnsbörd och diverse andra anledningar,

såsom exempelvis arbete i egenskap av självständig företagare eller i

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 31.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

medlemmens eget hem. I förordningen har icke intagits någon föreskrift angående

skyldighet för medlemmarna att, på samma sätt som då det gäller

erläggande av avgift, inom viss tid till kassan anmäla sådan omständighet, varå

framställning om avgiftsbefrielse kan grundas.

Socialstyrelsen har föreslagit införande i försäkringsförordningen av en

föreskrift, att medlem av erkänd kassa inom viss bestämd tid skall hava till

kassan anmält omständighet, varå han kan grunda framställning örn avgiftsbefrielse,

vid risk att han eljest skall anses såsom utträdd ur kassan; dock

att kassans styrelse berättigas att i varje särskilt fall, där dylik anmälan i rätt

tid ej skett, pröva, huruvida medlemmen med hänsyn till omständigheterna

skall bibehållas vid sitt medlemskap.

Socialstyrelsens motivering för detta ändringsförslag har intagits å sid. 43

—44 i propositionen.

Förslaget har tillstyrkts av ledamöterna i sociala rådets sektion för den

statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Ej heller mot detta förslag har departementschefen haft något att erinra.

D. Avgiftsbetalning under semestertid m. m.

I 26 § i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas, att sådan

kassa skall upptaga fasta medlemsavgifter för tid, då medlem för annans

räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes än i

medlemmens hem. I överensstämmelse häxmed stadgas i 21 § 5 morn., att

medlemmen vid prövning av det i samma paragraf intagna avgiftsvillkoret

allenast må tillgodoräknas avgift, som erlagts för tid, då han för annans räkning

mot avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens

hem. Vidare föreskrives i 18 §, att daghjälp icke må utgivas till medlem

för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse meddelat, att styrelsen med hänsyn till

ordalagen av de i 26 § och 21 § 5 mom. intagna bestämmelserna ansett sig på

därom från de erkända arbetslöshetskassorna gjorda förfrågningar böra uttala,

att avgift icke skulle upptagas och i varje fall icke finge vid prövning

av avgiftsvillkoret tillgodoräknas för sådan tid, då medlem vöre arbetslös

med bibehållen avlöning. Det oftast förekommande fallet vöre givetvis semestertid.

Styrelsen har föreslagit, att i förordningen skola införas bestämmelser

angående skyldighet att erlägga avgift för tid, för vilken medlem trots

sin arbetslöshet åtnjuter avlöning, och angående rätt att för understöd tillgodoräkna

sig sådana avgifter.

De skäl, som socialstyrelsen anfört till stöd för sitt förslag i detta hänseende,

återfinnas i propositionen å sid. 45.

Vid behandlingen i sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

har förevarande ändringsförslag livligt tillstyrkts.

Departementschefen har ej funnit skäl till erinran mot förslaget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

19

I motionen II: 166 har herr Spångberg m. fl. uttalat sig för sådana ändringar

i förordningen om erkända arbetslöshetskassor, att avgifter till vederbörande

kassa skola erläggas varje vecka, oavsett under vilka förhållanden

arbete utföres, samt att understöd skall utbetalas vid arbetslöshet, oavsett var

arbete utförts.

E. Rätt för personer, som tidigare verkat såsom självständiga företagare,

att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa m. m.

I 7 § punkt 1) i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas, att

från rätt att vinna inträde i sådan kassa eller att där kvarstå såsom medlem

skall uteslutas den, som under de senast förflutna tolv månaderna under

längre tid än fem månader haft ställning såsom självständig företagare

utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans räkning. I

punkt 2) av samma paragraf lämnas motsvarande bestämmelser angående

rätt till medlemskap för person, som använts till arbete av make, föräldrar

eller adoptant, barn eller adoptivbarn. En följd av dessa bestämmelser är,

att sådan person ej förrän sju måndare förflutit från övergången till anställning

såsom lönearbetare kan få ingå såsom medlem i erkänd arbetslöshetskassa.

Socialstyrelsen har föreslagit sådan ändring av bestämmelserna i förevarande

hänseende, att dispens skall kunna medgivas.

Beträffande de av styrelsen anförda skälen härför får utskottet hänvisa

till sid. 46—47 i propositionen.

Ändringsförslaget har tillstyrkts vid behandlingen i sociala rådets sektion

för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Departementschefen har härutinnan anfört, att avsikten ingalunda vore att

medgiva dispens från berörda villkor för medlemskap inom sådana yrkesområden,

där det är vanligt, att arbetarna regelmässigt viss del av året verka

såsom självständiga företagare. Ej heller åsyftades någon ändring i gällande

bestämmelser örn att den, som efter inträde i erkänd arbetslöshetskassa

under mer än fem av tolv på varandra följande månader verkat såsom självständig

företagare eller varit anställd hos en närstående släkting, skall uteslutas

ur kassan. Vidare kunde en förutvarande självständig företagare efter

inträde i erkänd arbetslöshetskassa icke bliva understödsberättigad, förrän

han arbetat såsom lönearbetare under minst 52 veckor. Vid sådant förhållande

kunde departementschefen ej finna, att — såsom svenska arbetsgivareföreningen

befarat — försäkringen genom bifall till socialstyrelsens förslag

skulle komma att utsträckas till personer, som icke kunde anses vara försäkringsbara.

I motionen II: 166 har herr Spångberg m. fl. uttalat sig för upphävande

av bestämmelsen om rätt att ur erkänd arbetslöshetskassa utesluta medlem,

vilken arbetar såsom självständig företagare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

F. Rätt för erkänd arbetslöshetskassa att ingå överenskommelse med kassa

i annat Iand i fråga örn medlemmarnas rätt att tillgodoräknas avgifter.

Enligt 7 § punkt 5) i förordningen om erkända arbetslöshetskassor skall

från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

såsom medlem uteslutas utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat,

med vilken sådan överenskommelse träffats, som avses i 13 § av samma förordning.

I sistnämnda paragraf stadgas, att Konungen äger, under förutsättning

av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat, att

medborgare i denna skall vid tillämpningen av förordningen likställas med

svensk medborgare.

Enligt 21 § 2 mom. första stycket i nämnda förordning må, såframt mellan

erkända arbetslöshetskassor därom träffats överenskommelse, som av

tillsynsmyndigheten godkänts, medlem, som omedelbart före inträdet i kassan

varit medlem i annan erkänd arbetslöshetskassa, kunna för rätt till understöd

tillgodoräknas avgifter, vilka han erlagt såsom medlem i den andra

kassan.

Socialstyrelsen har uttalat, att styrelsen utgått från att bestämmelserna i

21 § 2 mom. första stycket endast avsåge rätt att tillgodoräkna avgifter efter

övergång mellan erkända arbetslöshetskassor i Sverige. För att motsvarande

medgivande i förhållande till utländsk arbetslöshetskassa skulle kunna lämnas,

erfordrades enligt styrelsens mening ändring i författningen. Styrelsen

har vidare betonat, att det vid avslutande av överenskommelse av nu avsett

slag mellan svensk erkänd arbetslöshetskassa och statserkänd arbetslöshetskassa

i annat land måste tillses, att densamma ej kunde giva upphov till

missbruk. Ingången överenskommelse syntes för att bliva gällande böra godkännas

av Konungen. Det har tillika framhållits, att en överenskommelse

om rätt att för understöd få tillgodoräkna avgifter, som erlagts till arbetslöshetsförsäkring

i annat land, icke kan tänkas komma till stånd annat än

beträffande land, i vilket införts en arbetslöshetsförsäkring enligt det frivilliga

systemet.

Vad styrelsen härutöver anfört rörande detta förslag återfinnes i propositionen

å sid. 49—50.

Ingen erinran har framställts mot förevarande förslag vid dess behandling

i sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot socialstyrelsens förslag

i denna del.

G. Viss ändring av 1 § i förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

Enligt 69 § understödsföreningslagen skall i lagen föreskriven registrering

och tillsyn å understödsföreningar handhavas av en för hela riket gemensam

tillsynsmyndighet. Jämlikt 1 § andra stycket i förordningen om erkända

arbetslöshetskassor antages understödsförening till erkänd arbetslöshetskassa

av den i 69 § understödsföreningslagen omförmälda tillsynsmyndigheten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 21

Genom propositionen nr 171 till årets riksdag har Kungl. Majit förelagt riksdagen

förslag till lag angående ändring i vissa delar av nämnda lag. Detta

förslag avser bland annat att möjliggöra en ifrågasatt uppdelning av tillsynen

över understödsföreningarna å socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. I

förslaget har 69 § erhållit den lydelsen, att i lagen föreskriven registrering och

tillsyn å understödsföreningar handhaves beträffande varje grupp av föreningar

med likartad verksamhet av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

Departementschefen har uttalat, att 1 § andra stycket i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor med hänsyn härtill syntes lämpligen kunna

erhålla den ändrade lydelsen, att understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa

av den myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt

lagen örn understödsföreningar.

lil. Bestämmelser örn ikraftträdande.

I fråga om de i propositionens författningsförslag intagna bestämmelserna

rörande ikraftträdandet har departementschefen anfört:

De av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i förordningen om erkända

arbetslöshetskassor torde böra träda i kraft den 1 juli 1937. Med hänsyn till

att den förut omförmälda ändringen i 69 § understödsföreningslagen är avsedd

att tillämpas från och med den 1 januari 1938, bör den härav föranledda

ändringen i 1 § i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor icke

heller träda i kraft förrän sistnämnda dag.

De förordade ändringarna i förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

avseende ändring av grunderna för daghjälpsbidragets och

förvaltningsbidragets beräknande, torde böra träda i kraft den 1 januari 1938.

Detta måste anses vara lämpligast med hänsyn till att statsbidragen till de

erkända arbetslöshetskassorna beräknas för kalenderår.

IV. I motionerna framställda fristående yrkanden.

A. Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetsgivarbidrag.

Såsom ovan anmärkts har i motionen II: 346 av herr Senander m. fl. yrkats,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utarbetande

och framläggande för riksdagen av förslag till bl. a. sådana ändringar i

förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, att arbetsgivarna ålades att

bidraga till kostnaderna för försäkringen samt att direktiven för erhållande

av hjälp i så måtto förändrades, att rätten till understöd tillerkändes varje

ofrivilligt arbetslös.

Vid 1934 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 38 förslag

bl. a. till lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens

omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga

arbetsförmedlingen, till förordning örn erkända arbetslöshetskassor samt till

förordning örn statsbidrag till sådana kassor. Härigenom avsågs att i vårt

land införa ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring. Med anledning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

propositionen väcktes åtskilliga motioner, däribland en, II: 537, av herr

Spångberg m. fl., i vilken framlades ett förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Detsamma byggde på det ena av 1926 års arbetslöshetssakkunnigas

i deras år 1928 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1928: 9)

framlagda förslag, nämligen det s. k. A-förslaget, som avsåg en obligatorisk allmän

riksförsäkring. Motionens förslag innefattade emellertid åtskilliga väsentliga

ändringar i förhållande till A-förslaget.

Riksdagen antog, på hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 37), med

vissa ändringar de i propositionen framlagda ovannämnda förordningsförslagen

men avslog lagförslaget samt förklarade, att de i ärendet väckta motionerna,

i den mån de icke därigenom blivit beaktade, icke skulle föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Förordningar i ämnet utfärdades den 15 juni 1934. De trädde i kraft den 1

januari 1935.

Vid 1935 års riksdag yrkade herr Spångberg m. fl. i motionen II: 25, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till regeringen anhålla om skyndsam utredning

och förslag till lag om arbetslöshetsersättning, som lämnade obligatorisk

understödsrätt till varje behövande arbetslös.

Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 3, att motionen icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll denna hemställan.

Vid 1936 års riksdag framställde herr Ström m. fl. i motionen 11:7 samma

yrkande som innefattades i motionen II: 25 till 1935 års riksdag. I motiveringen

till motionen föreslogs en utredning enligt följande riktlinjer:

1) Ersättningsrätt vid arbetslöshet skall omfatta envar man och kvinna,

som för sitt uppehälle är beroende av inkomst genom arbete.

2) Ersättning bör lämnas med hänsyn till dyrort och försörjningsplikt samt

till belopp, som lämnar möjlighet till livsuppehälle för den arbetslöse och dem

mot vilka han har försörjningsplikt under hela den tid arbetslösheten varar.

3) Kostnaderna för arbetslöshetsersättningen böra läggas på produktionen,

de ekonomiskt bärkraftiga och staten.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 7:

Utskottet finner ej heller nu skäl anförda av beskaffenhet att böra föranleda

riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning av frågan om att ersätta det

system för frivillig arbetslöshetsförsökring, som trädde i verksamhet för ett år

sedan, med obligatorisk försäkring.

Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

B. Vissa utcslutningsgrunder.

I motionen II: 166 av herr Spångberg m. fl. har framhållits, att bestämmelserna

örn rätt att ur kassa utesluta medlem, som ej arbetat viss tid inom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

23

sitt yrke eller som avflyttat från visst arbetsområde, borde utgå ur förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.

7 § i nämnda förordning innehåller bestämmelser om absolut förbud mot

medlemskap beträffande vissa personer. I 8 § medgives rätt för kassorna att

fakultativt begränsa medlemsrätten till vissa kategorier. Enligt sistnämnda

lagrum kan sålunda från rätt att vinna inträde i kassa eller att där kvarstå

såsom medlem uteslutas bl. a. den, som i fall, då enligt stadgarna kassans

verksamhetsområde är så bestämt, att medlem skall tillhöra visst yrke eller

viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej heller under minst tre av de senast

förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor. Vidare kan

uteslutas den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är

så bestämt, att medlem skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt

inom visst område, ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna

sex månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor.

C. Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till pågående arbetskonflikt.

I motionen II: 166 har herr Spångberg m. fl. uttalat, att det i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor upptagna stadgandet om skyldighet för medlem

att i vissa fall antaga arbete, där konflikt råder, borde utgå.

15 § i förordningen har följande lydelse:

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på

grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande veckorna

efter det sådant förhållande inträffat.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning,

att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till

i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete,

alt det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till

sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å

konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal

eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaffenhet,

att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att

inom område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet

allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må

hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

Beträffande den tidigare behandlingen av förevarande spörsmål har en

redogörelse lämnats i andra lagutskottets utlåtande nr 1/1935. Till denna

redogörelse får utskottet nu hänvisa.

Vid 193A års riksdag framlades i propositionen nr 38 förslag till förordning

örn erkända arbetslöshetskassor, däri sista stycket av 15 § givits den

lydelse, som stadgandet har i nu gällande förordning.

I en motion, II: 537, vid samma riksdag föreslogs av herr Spångberg m. fl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

antagande av en lag om arbetslöshetsförsäkring, enligt vilken lag (5 §) erbjudet

arbete skulle anses lämpligt allenast under förutsättning, bland annat,

att det icke hänförde sig till arbetsplats, där arbetskonflikt påginge.

Något undantag från sistnämnda bestämmelse skulle icke stadgas.

Andra lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 37 i nu förevarande avseende

propositionen oförändrad.

Utskottets förslag härutinnan bifölls av riksdagen.

Vid 1935 års riksdag hemställde herr Spångberg m. fl. i motionen 11:67,

att riksdagen måtte besluta, att sista stycket av 15 § skulle utgå.

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1, att motionärerna enligt utskottets

åsikt icke förebragt något skäl, som borde föranleda riksdagen att i

det hänseende, varom i motionen vore fråga, göra ändring i den närmast

föregående år antagna förordningen örn erkända arbetslöhetskassor. Utskottet

hemställde fördenskull, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.

D. Karenstid.

I motionen II: 166 har av herr Spångberg m. fl. framhållits, att understöd

borde utbetalas vid arbetslöshet oavsett arbetslöshetens längd.

Enligt 22 § i förordningen om erkända arbetslöshetskassor må daghjälp

icke utgå till medlem för någon dag med mindre han under nästföregående

fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar. Därvid må hänsyn ej tagas

till arbetslöshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå. Erkänd

kassa må i sina stadgar föreskriva viss längre karenstid, därvid tiden

dock ej må bestämmas längre än till tre månader samt den tid, inom vilken

karenstiden må beräknas, ej må bestämmas längre än till sex månader. Föreskrifterna

om karenstid skola emellertid icke äga tillämpning, då medlem,

som är berättigad till daghjälp, erhåller tillfälligt arbete för högst aderton

dagar eller på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring eller

särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i paragrafen meddelad

föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart efter arbetets eller

hindrets upphörande ånyo ansöker om daghjälp. I paragrafens sista stycke

meddelas bestämmelser om inskränkningar i understödsrätten för arbetare

inom säsongfacken m. m. För det huvudsakliga innehållet i sistnämnda bestämmelser

har en redogörelse lämnats här ovan i annat sammanhang

(sid. 12).

E. Nedsättning av daghjälpens storlek och understödstidens längd.

I motionen II: 166 har herr Spångberg m. fl. uttalat, att bestämmelserna

örn rätten att nedsätta daghjälpen eller ytterligare nedsätta understödstidens

längd borde upphävas.

Enligt 5 § 4) i förordningen om erkända arbetslöshetskassor skola en kassas

stadgar alltid innehålla bestämelser, som angiva under vilka förutsätt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

25

ringar beträffande arbetslöshetens omfattning bland kassans medlemmar

eller kassans ekonomiska ställning daghjälpens storlek och understödstidens

längd må ändras. I 24 § föreskrives, att då någon i 5 § 4) avsedd förutsättning

föreligger, kassans styrelse efter medgivande av tillsynsmyndigheten må

besluta nedsätta daghjälpens storlek eller minska understödstidens längd.

De förslag till ändringar i förordningarna örn erkända arbetslöshetskassor

och om statsbidrag till sådana, vilka framläggas i förevarande proposition,

äro grundade på innehållet i en framställning till Kungl. Majit från socialstyrelsen

i dess egenskap av tillsynsmyndighet. Såsom av den ovan lämnade

redogörelsen framgår hava ändringsförslagen i väsentliga delar till syfte att

stärka de erkända kassornas ekonomi och öppna möjlighet för dem att på

ett mera effektivt sätt understödja sina medlemmar. Kungl. Majits förslag

avviker endast på en punkt från det av socialstyrelsen framlagda förslaget.

Skiljaktigheten berör säsongarbetarna och avser förutsättningarna för vidtagande

av jämkning i det s. k. tidsbestämda avgiftsvillkoret. Socialstyrelsen

har i sådant hänseende föreslagit bland annat, att det antal timmar, under

vilka medlem av kassa måste hava utfört arbete för annans räkning för rätt

att erlägga avgift, som må tillgodoföras honom vid beräkning av understödsrätt,

måtte sättas till minst 24 för vecka. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola

däremot de för arbetslöshetsförsäkringen i allmänhet gällande reglerna härutinnan

tillämpas även i detta fall. De skäl, som i propositionen anförts till

stöd härför, äga enligt utskottets mening giltighet. Utskottet ansluter sig

sålunda på denna punkt till det i propositionen framlagda förslaget.

Den i propositionen föreslagna ändringen av 1 § förordningen om erkända

arbetslöshetskassor har motiverats med en i propositionen nr 171 till årets

riksdag föreslagen ändring av 69 § lagen örn understödsföreningar, med

vilken ändring avses att möjliggöra en ifrågasatt uppdelning av tillsynen

över understödsföreningarna å socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Med

den föreslagna formuleringen av 1 § andra stycket i förordningen synes hinder

icke möta att oberoende av örn en sådan uppdelning kommer till stånd

genomföra ändringen av sistnämnda stadgande.

Ej heller mot övriga i propositionen framlagda ändringsförslag har utskottet

något att erinra.

Med den ståndpunkt utskottet intagit till propositionen har utskottet i

vissa delar beaktat de i motionerna framställda önskemålen. Beträffande

motionärernas yrkanden i återstående delar föreligga enligt utskottets mening

icke skäl av beskaffenhet att böra föranleda riksdagen att på grund av

motionerna göra någon framställning till Kungl. Majit.

Mot de i propositionen föreslagna författningstexterna har utskottet icke

någon erinran att göra.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

Bihang lill riksdagens protokoll 10117. 0 sami. 2 ani. Nr 31. 3

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

B. att motionerna II: 166 och 11:346, i den mån de icke

blivit beaktade genom vad utskottet under A. hemställt, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder, P. Sandström, Heiding,

Hagman, Sam Larsson, Olof Carlsson och Wistrand;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Molander, Sandström

i Sollefteå, Hermansson och Gardell samt fröken Hesselgren* och fröken Andersson*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371817

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 3 och § 4 mom. 5 förordningen den 31 s. 1 i texten